Original subtitles

-Hur har dagen varit? -Jo vars, inte så illa.

-Men jag fick stå på spårvagnen. -I dag igen?

Kom och sätt dig.

Om jag behöver hjälp, ber jag om det.

TELEFONSIGNAL

Friman.

-Vad gör hon här? -Ni är ju ändå syskon.

-Halvsyskon. Det är 8 år sen vi sågs. -Har hon varit i London så länge?

Nej, ett par år. Inneboende hos några intellektuella radikaler, säkert.

Men vad kan hon förvänta sig? Hon kom ju inte ens till begravningen.

DÖRRKLOCKAN

-Jaha, vad säger man? Välkommen. -Lille Axelman.

-Min hustru Lottie. -Dagmar. Vi säger väl du?

-Trevligt att ses, sa jag till Axel. -Och vad svarade han? Höll han med?

Se inte så sur ut. Du slipper mig så fort vi gått igenom papperen.

-Vilka papper? -Bouppteckningen efter far.

Jag ska bara meddela kokerskan att vi fått besök.

Emmy...så bra. Det är kort varsel, men vi blir en extra till middagen.

-Jaha. -Kan Emmy trolla? Vad har vi?

Potatissoppa och svinkarré. Vi kan nog dryga ut soppan.

Jag stannar bara en natt eller två, tills det juridiska är färdigt.

Jag har planer. Jag ska flytta hem och skaffa mig nåt eget.

Inget märkvärdigt, det behövs inte. Men ett eget hem för egen del.

Resten ska gå till det allmännas nytta. Ja, inte enligt far förstås.

Men att snurra i sin grav kanske piggar upp.

-Vad pratar du om? -Arvet. Pengarna går dit de behövs.

Jag varnar dig. Om du envisas med ditt nonsens om kvinnlig rösträtt...

-Jag envisas. -Inte ett ord om det under mitt tak!

Du börjar låta väldigt lik far. Synd.

Det finns mer än rösträtten att ta itu med. Fattigdom, utbildning...

Jag får att göra. Det är en ny tid, Axel. Lyft blicken så ser du den.

Axel och jag pratade om kvinnans rösträtt.

-Vad är din inställning, Lottie? -Jag är inte så insatt.

-Då samhällsfrågor hör mannen till? -Tja...

Men kvinnans områden är inte mindre viktiga. Vi sköter hem och hushåll.

-De flesta kvinnor vill inte rösta. -Inte än.

Inte alls. De är nöjda med sin ställning - som Lottie här.

Många slavar i Förenta staterna var också nöjda innan de blev fria.

Det är skillnad på svenska kvinnor och negrer! Att jämföra Lottie med...

Samma argument använde ivrarna för slaveriet och det ryska trälsystemet.

Ska vi blanda in de ryska trälarna nu också?!

Att vara nöjd med sin lott kan vara vackert. Men är det inte egoistiskt?

Jag menar att bara se till sig själv när andra har det så mycket sämre.

Nog nu. Om du inte vore så egoistisk skulle du se att du tråkar ut Lottie.

Nej, tvärtom. Jag är intresserad!

Även om Dagmars och mina åsikter går isär...menar jag.

-Ska hon föreställa herrns syster? -Antar det.

Rösträttskvinna vad det verkar. Dem ger jag inte mycket för.

Det gör nog inte frun heller.

Var man på sin plats, har jag alltid sagt. Fruntimmer med för den delen.

Var slutar det annars? Manfolk vid spisen?

Nej tack. Män är inte till nån större nytta, varken här eller där.

Jag säger inget så har jag inget sagt - och sladdrar gör jag inte.

Vad sysslar du med? Ta ut svinkarrén!

Eller tror du den har fått ben och tänker gå ut av sig själv?

-Jag gillar henne. Hon är rättfram. -En ångvält har mer finess!

Hon ser sig nog mer som en man i kvinnokläder.

-Menar du att hon...? -Nej, för Guds skull! Lottie!

Om hon ändå hade fått uppleva-

-det som är kvinnans lycka: ett hem, en make, barn att älska.

Om jag gör dig hälften så lycklig som du gör mig...

-Har Dagmar aldrig önskat sig det? -För länge sen. Jag minns det knappt.

-Vad? -Hon var förlovad i sin ungdom.

Men far satte stopp, gudskelov. Mannen var judisk.

Skulle hon konvertera? Det var bäst det som skedde, det insåg hon också.

Mycket kan man säga om den gamla nuckan, men sentimental är hon inte.

Hon har huvudet i det blå med sina planer på hur samhället ska frälsas.

-Nu är väl livet inte så enkelt. -Vad menar du?

-Nej, ingenting. -Jo, säg!

-Axel? -Ingenting av vikt, käraste.

Tråkiga, rättsliga ting som du varken begriper eller behöver tänka på.

-Vad menas? -Dödsboets tillgångar var begränsade.

Er far skrev över det mesta på sin andra hustru, som enskild egendom.

-Därmed gick arvet till Axel. -Ja, men det var inte avsikten.

Det var hans avsikt, det vet ni.

Lika arvsrätt är lag. Jag kan bestrida detta.

Självfallet, men dylika tvister blir ofta långdragna och kostsamma.

Jag sänker mig inte till fars nivå.

Pengarna kan jag vara utan, men inte min självaktning.

Fars pengar kommer från MIN mor! Jag har rätt till en del av det arvet.

-Du har ju din livränta. -Den är så knapp.

-Det här var fars beslut, inte mitt. -Du protesterade förstås högljutt?

Jag är beredd att sörja för dig.

Om du bara uppför dig som det anstår ditt kön och din ålder får du stanna.

Jag bor hellre på fattighuset!

-Vad är det som pågår? -Du kan väl fråga Axel. Gör det.

Inget som jag begriper eller behöver tänka på?

Jag kan förklara...

12,50. Ved, lyse och sänglinne ingår.

-I månaden? -Ja, inte är det per år.

Vi kräver friskintyg. Vi vill inte ha in tuberkulosen.

Friskintyg har jag inte. Inte tuberkulos heller, vad jag märkt.

12,50 kan ni få.

-Has det kontanter? -Det has det.

Nåja, det ska väl gå att göra ett litet undantag med intyget.

Morgon- och kvällsmål lagas i köket. Tvätt på lördagar. Pottan tömmer ni.

-Och middag? -Serveras i matsalen. Mot tillägg.

Våra matgäster betalar 19 kronor inalles. Köket har ett visst rykte.

-Jag tillreder all mat personligen. -I så fall.

Gunnar!

-Hjälp fru... -Fröken.

...fröken...Friman med väskan.

-Den kan jag ta själv. -Det är hans jobb. - Rum nummer 3.

God middag.

-Varsågod, frun. -Tack.

-Var det nåt mer? -Nej...

Fröken Friman, var så artig.

Jag ser att det smakar, herr Nettelman.

-Vad är det här? -Lungmos med gräddkokt savojkål.

-Håll för näsan så går det ner. -Ursäkta?

Smaken förhöjs om man håller för näsan.

-Påfyllning, herr Nettelman? -Tackar, tackar.

-Rum nummer 3? -Dagmar Friman.

Nummer 9. Kinna Boman.

-Jag är inte hungrig. -Du måste äta.

Sluta gnata!

-Du är aldrig hungrig längre. -Snorunge.

-Åtta plus fem. -Tretton.

För lätt. Fjorton minus sju.

Hej, pojkar.

Gunnar.

-Är det allt? En veckas lön? -Ja.

Hej på er.

Ursäkta. Kan vi få en askkopp, tack?

Vi måste få med de gifta kvinnorna och arbetarkvinnorna.

De är inte intresserade av rösträtt.

-Tss. -Strunt i den. De är värre i London.

Nej, det var vad du sa om arbetar- kvinnor. Min far var vid järnvägen.

-Han la den. -Hur hamnade du här?

Jag kom till Stockholm, gick en kurs i maskinskrivning och sen ekonomi.

Jag är andrekassör på ett livbolag nu. Snart förstekassör, hoppas jag.

-Jag avundas dig. -Gör du?

Ja. Som har åstadkommit nåt.

Vad har jag gjort? Pratat om förändring-

-och väntat på ett arv som skulle gett mig möjlighet att utföra nåt.

Varför bestrider du inte testamentet?

Jag kanske borde jobba för det jag vill i stället - som du har gjort.

-Var så goda, mina herrar. -Tack så mycket, söta fröken.

Ursäkta mig...

Vad gör du?!

Stanna!

Hör du!

Stanna!

Ut.

Tack.

Jag kan inte sia om förloppet. Båda lungorna är angripna.

Jag ser dessa fall dagligen, smittade av kött och mjölk från sjuka djur.

-Vad kan göras? -Tvätta.

Vädra sänglinne och kläder, och få in frisk luft och ljus i rummet.

Se till att han spottar här, och undvik ny smitta.

-Var är era föräldrar? -Pappa arbetar i hamnen.

Och mamma?

Jaha.

Här. Det är till mat, ingenting annat.

Du förstod vad läkaren sa om kött och mjölk?

Och så stjäl du inte igen.

Fusk och snusk är regel i livsmedels- handeln. De fattiga drabbas värst.

-Och vad gör myndigheterna? -Inte mycket. Skygglapparna på.

Tack för att ni kom.

Ett livsmedelskooperativ? Det finns redan flera stycken.

Alla drivs av män. Men vilka handlar mat? Kvinnor.

-Du skulle starta en inköpsförening? -Nej, VI! Med kvinnor, för kvinnor.

Jag har redan jobb, och vi kan inget om livsmedel.

Men vi har ögon i skallen. Se dig omkring! Inse hur mycket det fuskas!

Köttet är från sjuka, självdöda djur. Det har kryddats och malts till korv.

Sirap späds med lim och säljs som honung. Peppar drygas ut med sågspån.

Skulle du märka skillnaden, du som låtit tjänstefolket handla?

-Andra kan. Jag kan vara drivande. -Jo tack.

-Och du kan ekonomi. Oslagbart! -Men jag vill inte. Jag är ledsen.

Det är inte lönt att du tragglar.

-Vi skulle visa vad kvinnor går för. -Jag visar redan det på mitt jobb.

Mat är en angelägenhet för alla.

-Vi skulle få med de gifta kvinnorna. -Så prata med de gifta kvinnorna!

Tänk på dem som sliter varje dag, men bara får äta mat som gör dem sjuka.

-Jag sliter också varje dag. -Jamen, de fattiga!

Hör du illa? Det är enkelt: nej!

Jag ville inte säga nåt förrän det var helt klart. Men min befordran...

-Du har fått tjänsten? -Ja, jag tror det.

Förstekassör, med två underställda män.

-Gratulerar. Du förtjänar det. -Tack.

-Hur mycket har vi? -Tre kilo, lite drygt.

-Vad tror du? -Tillsätt röd anilin så duger det.

-Eller hur? -Tora hörde vad min make sa.

-Men har vi inte kommit fel nu? -Jag skulle ha ägg och kött.

-Ge dig i väg, snorhyvel! -Jag har pengar.

Ja, ja. Låt det gå fort bara.

Ska vi gå upp till oss? Tackar.

-Hur många ägg? Ett halvt dussin? -Ja tack.

Och kött. Bra kött.

Vad tror du om det här? Specialpris för utvalda kunder.

-Fick du maten på pensionatet? -Ja.

-Sex ägg och det fina köttet? -Mm.

Henning... Mat.

Hej.

Frun? Kvinnornas Andelsförening...

Det här är Kvinnornas Andelsförening, en intresseanmälan...

Vi tänkte starta ett livsmedelskooperativ... Nej?

Mathanteringen är en fråga som berör oss...

Ursäkta. Kvinnornas Andelsförening syftar till bättre mathantering...

Kan det vara intressant? Nej?

-Det är bara lite trögt i början. -Du kanske har rätt.

-Absolut. Vi klarar det. -Tror du det?

Nej.

Fru Schlyter. Beklagar dröjsmålet.

Jag har ett klagomål. Det handlar om oljud i vestibulen.

Jag klagar inte för min egen del.

-Det är Kapten som blir störd. -Jag förstår.

Det är av största vikt att han får sina dagliga tupplurar.

-Han är ju ingen ungdom längre. -Nej, nej. Kapten är nu...?

Nio år i mars.

Kapten? Kapten!

Vi kanske kan värva honom?

-Kapten! -Han är här.

Åh, tack. Jag blev alldeles... - Där är du ju!

-Smet han in från trappen nu igen? -Ja, man kan bara spekulera.

Kvinnornas Andelsförening? Så trevligt.

Vad tänkte du på?

Ja, vi ska ju gå på promenad.

Änkan som äger fastigheten. Rik som ett troll.

-Vi har tänkt helt fel. -Hur då?

Vi måste ju börja med de välbeställda som har råd att teckna flera andelar.

Sen får de andra komma efter.

Kommer aldrig på fråga! Bjuda hem en hop hysteriska fruntimmer?!

-Det är inte du som bjuder in dem. -Nej, men nån kan tro det.

-Så svaret är nej? -Alldeles korrekt.

Jag tänker på min ställning. Att min syster är vänsterradikal är illa nog.

Tro mig, det är inget jag stoltserar med heller. Vårt släktskap, alltså.

Dagmar...

Passar nästa torsdag? Axel kommer hem sent, han är på möte.

Mina herrar! Specerihandlarföreningen hukar sig icke för kooperationen.

-Vi har ingen konkurrens från KF. -Jag håller inte med.

Kooperationen må vara stor utrikes, men i Sverige är den obetydlig.

Än så länge.

-De här? -Nej, ta portvinsglasen i kristall.

-Vad tycker Emmy om idén? -Det är inte min plats att tycka.

Jag vill gärna höra Emmys åsikt.

Folk ska hålla sig till sitt, hög som låg. Så fungerar det i världen.

Det gäller manfolk och kvinnfolk också. Då vet ni vad jag tycker.

Men ändra namnet. Vad har Kvinnornas Andelsförening med mat att göra?

-Det låter kanske lite formellt? -Ja, definitivt.

Och vilka varor ni ska ha vet jag ju inte.

-Ett ganska brett sortiment. -Ja, det måste ni, enligt min mening.

Emmy kanske skulle teckna en andel och vara med och påverka.

Påverka? Hur skulle det se ut? Nej, jag sköter mitt.

Som jag sa. Och låter andra sköta sitt.

-Det här duger väl? -Nåt fattas.

Blommor!

-Hon tillför mycket, dockhustrun...! -Det vet man aldrig.

-Jag är väl inte för tidig? -Inte alls. Välkommen, fru Schlyter.

Jag ville inte bli sen så jag tog en droska, så osäkra som gatorna blivit.

Kvinnornas förening - så trevligt!

Ja, det är inget fel med män.

Min salig man, viceamiralen, var en underbar man.

Men de kan ju också vara lite grova till sättet, och hårda...

...i kroppen. Vad gör föreningen? Handarbetar eller diskuterar?

Vi diskuterar mest. - Lottie, tar du hand om fru Schlyter?

Välkommen in.

-Har du inte sagt vad det handlar om? -Jo. Det förstår hon väl sen.

-Det är bara elektricitet. -Ljuset kan visst göra en blind.

-Det är ingen fara, jag försäkrar. -Inte för hundar heller?

Jag föreslår att vi sätter punkt och tackar advokat Friman för hans råd.

Då förklarar jag mötet i Stockholms Specerihandlarförening för avslutat.

-Kommer du med till Sturehof? -Gärna.

Nordlund behöver sprit, så vi slipper höra om kooperationen.

-Vad kallas det? Konsum? -Ja, men det är snart glömt.

Vi hoppas att ni vill hjälpa till att värva medlemmar.

Släkt, vänner och bekanta.

Andelslistorna ligger på bordet. Jag och fröken Friman svarar på frågor.

-Kostar det nånting? -Det kostar 20 kronor.

Inte mera kaka nu. Ska vi se om vi kan få en skorpa i stället?

Hallå?

Ska vi ringa på dem?

Gudars skymning! Hallå?

-Vad gällde det? -Så bra att ni kom. Vi...

...ville tala om skorpor.

Hallå!

-Är det här vad jag tror? -Vad tror du att det är?

-Käraste, vi tänkte... -Jag vill inte höra ett ord från dig!

Jag förväntar mig att Dagmars vänner lämnar mitt hem omedelbart.

-Vårt hem. -Inte ett ord!

Alla lämnar in sina sålda andelar.

Innan vi räknar ihop dem måste några frågor avgöras.

Ska vi tillåta män som medlemmar eller inte?

Svaret är väl självklart nej?

En butik som ska främja jämställdhet, men utan män, vad främjar den?

Där män är med får kvinnor ingen makt.

Fredrika-Bremer-Förbundets ordförande är man.

Inga män. - Vad tycker Emmy?

Nån makt är jag inte ute efter, och vad män är bra för begriper jag inte.

Jag vet inte...

Kanske några män. Det finns ju många sorter.

Vi får ta handuppräckning. För män som medlemmar?

Och mot?

Avgjort. Vi förblir Kvinnornas Andelsförening.

Vad ska vi kalla oss?

Nåt som signalerar vad butiken står för. Myran tänkte jag på.

-Eller Örnen. -Det är en matbutik, inte ett zoo.

-Nåt med "hem", då. Hemmets...nåt? -Svenska Hem.

Vi vill ju tillhandahålla bra mat åt svenska hem.

Svenska Hem...

-Jag tycker om det. Gör alla det? -Ja.

Utmärkt. Svenska Hem får det bli.

Då har vi sammanräkningen. Mina damer och damer-

-jag kan stolt meddela att Kvinnornas Andelsförening Svenska Hem nu har...

...391 medlemmar!

Och vi har ett sammanlagt kapital på 20 940 kronor.

Åh, Jesus...!

Så vad gör vi nu?

Vi öppnar en butik.

Jaha, nu får vi huka oss. Kjoltygen har klivit på kooperationståget.

Herrejösses, vilken fars!

-Du har nog helt rätt, som alltid. -Vem bryr sig om tossiga fruntimmer?

Ingen. Vad de nu vill uppnå... Lika rättigheter och vad vet jag?

-Det är mot naturen och Guds ordning. -En massa bosch är vad det är.

Om Gud velat ha oss jämlika, hade han väl inte skapat mannen så överlägsen.

-Nej, just det. -Men samtidigt...

-Vad då? -Jag vet inte.

Du förstår det här mycket bättre, men...

Kan du... Så.

Det här med lönsamheten i branschen, den är ju inte vad den var.

Alla butiker som dyker upp överallt.

Det är trots allt en mataffär de tänker starta, de där kvinnorna.

Fast vad vet jag? Du förstår ju de här frågorna mycket bättre.

-Men en matbutik är det. -Det går inte att förneka.

-Vi får hålla ett öga på dem. -Ja, nu när du säger det, så...

Man vet aldrig vad de hittar på.

Jag tror du har helt rätt. Som alltid.

-Fint. -Mycket.

Henning?

Henning, vakna!

Henning! Henning!

Jag hämtar doktorn.

Skynda dig hem och vaka över honom. Jag kommer snart med doktorn.

-Vad är det som pågår? -Hans bror är sjuk.

Inte tuberkulosen, väl? Då sätter han inte sin fot här igen.

Han sover, men han fryser nog. Hans hand är så kall.

Tack för att ni kom.

Hallå där! Egon Andersson - är det ni?

Gunnar har gått ut ettan. Det räcker.

-Skolplikten är sex år. -Han måste bidra till försörjningen.

-Vi är två som måste äta. -Jag förstår.

Jaså? Förstår ni också hur? Gunnar blev av med sin plats.

-Jag menar inte att lägga mig i. -Bra.

-Hans mamma, var är hon? -Hon dog i barnsäng när han föddes.

Jag har ett förslag om Gunnar...

Jag vill gå emellan med vad han tjänade på pensionatet.

-Varför? -Så att han kan gå i skolan.

-Vi behöver ingen välgörenhet. -Inte ni, kanske.

Vad ska Gunnar med skola till? Lära sig att han är nåt han inte är?

Vi kan arbeta som alla andra.

-Och om jag hade arbete till honom? -Som vad?

-Springpojke? -På Svenska Hem. Fast du är i skolan.

-Pappa vill inte ha mig i skolan. -Då berättar du inte det för honom.

Du skulle få lön som springpojke. Vad tror du om det?

Bra.

Alla moderniteter, som synes.

Elektricitet, telefon och kontorslokal där bakom.

-Hur är det med lager? -Det finns bakom kontoret.

-Det ligger en speceributik mittemot. -Det kan vara en fördel.

Ljusmålat, med vackra gardiner...

För vilka pengar, Lottie? Din makes? - Vi har en budget att hålla.

-Som ekonomiansvarig... -Vi ansvarar alla tillsammans.

-Men du har rätt. Hyran är för hög. -Jag har försökt pruta.

Då får vi tacka. Lokalen är utmärkt, men dessvärre för dyr för oss.

-Vad står Tora och blänger på? -De är några i lokalen mittemot.

In med sig! Det ser illa ut att stå i dörren och glo.

Jag har försökt vara tolerant. Men att du engagerar dig i sånt!

Folk kan ju tro att jag är gift med en rösträttskvinna.

Varför skulle de det? Jag engagerar mig i nåt som rör hem och hushåll.

Du sitter och tjattrar med kokerskan som om ni vore jämbördiga.

Det är roligt. Det gör mig lycklig.

Jag trodde att jag gjorde dig lycklig.

Det gör du. Också.

Hur som helst, det får bli ändring på det.

Färre dagar borta och inga kvällar från och med nu.

Efter arbetet vill jag att min hustru väntar på mig, som en hustru bör.

Nu...nu...tog de inte lokalen mittemot. Den var för dyr.

Men att de ens tittat på den är oroande.

Varför är det oroande?

Om de letar i de bättre kvarteren är de ute efter de bättre kunderna.

-Dina kunder. -Ja...det är sant. Det är oroande.

Men det kan ju finnas andra lediga lokaler i området.

Det är sant. Det kan det.

Jag tar hand om det.

Jo, då. Lokalen är i utmärkt skick.

-De små hålen syns knappt. -Små hål?

-Hål och hål... -Råttor?

Nej!

TELEFONSIGNAL

Ursäkta.

-Det är en hygglig adress. -Men ingen elektricitet.

Om vi målar om ser det kanske lite större ut.

-Ja. Vi tar den. -Tyvärr. Lokalen är redan uthyrd.

Va? Till vem då?

-Då, så. Tack. -Tack.

-Du får tillbaka dem. -Äsch. Det är bara pengar.

-Då får jag önska lycka till. -Tack.

Och tack, Alma, igen. Vad hade vi gjort utan dig?

-Är det inte rent otroligt? -Rent vet jag inte. Här måste städas.

Hallå?

-Här var tomt, så han störde ingen. -Nej, men det gör han nu.

Han arbetade på en fabrik som las ner och nu har han ingenting.

-Jo, en kornett. -Kornett?

Deras musikkår kämpar på, fastän fabriken är nedlagd. Lite rörande.

Och det vittnar om god karaktär.

Du har väl inte lovat en främling att bo gratis i vårt lager?

Nej, absolut inte. Hur kan du tro nåt sånt?

-God dag. Skulle det här på tippen? -Ja. Tack så mycket, Jon.

-Vi får dra av hyran från hans lön. -Lön?

Som dräng åt Svenska Hem.

Ja, jag ska försöka.

Vem var det?

Lottie?

Du går ingenstans.

Nämen...vad fint här har blivit!

Frukt och grönsaker ska vi ha här. Kom.

-Konserver. Kryddor. -Och titta här.

Fantastiskt!

-Rut! -Ja, käraste?

-Det är ju de! -Fruntimren.

Tog de lokalen? Hur gick det till?

Vilka tror de att de är? Bara göra som de vill, själva.

Textning: Ulrika Jansson Svensk Medietext för SVT