Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Nej, sa jag!
Tack så mycket, bästa fänriken.
Bilen lånar jag inte ut. Trivs du inte kan du gå.
Ring efter taxi. Betala själv.
- Robert kan få åka i vår bil. - Nej.
Vi får åka lite tidigare. Det är bara bra för barnen.
Att du och din man är bjudna på middag hos svärfar är väl ingenting.
Har du inte mer takt än din svåger? Jag ska visa dig!
- Vad är det? - Din fru reser hem.
- Vad menar du? - Farbror missförstår mig.
- Robert ska på middag klockan sex. - Till käringen Asp.
Det får du sköta. Vi äter hos pappa. - Jag har affärer att tala om.
Med dig som chef för Oscar Motanders skofabriker är nu 184 affärer borta.
- Den här dörren ska vara stängd! - Jaha.
Greta lilla. Greta!
Ja, sen pappa lämnade fabriken är modellerna hemska!
Damer med 42 i skor får skylla sig själva.
Hos svärfar lever vi alla på stor fot.
Dina barn ser inte vad de kostar på sig. Kom, ska syster visa dig något.
Men Mary...
Du är min syster, men du är förbaskat elak mot dem.
Mary, Mary!
- Får jag tala med Olsson. - Jag står inte ut.
Det är hemskt med dessa veckoslut.
Det känns som om jag skulle bli tokig.
Jag får lust att göra vad som helst för att komma härifrån.
- Känner inte du så? Du är så korrekt. - Lilla Greta.
Vill Olsson höra om det finns en bil?
Jag har många gånger tänkt på din mor som gick i det här kalla huset.
- Jag var så liten när mamma dog. - Hur ska jag klara middagen?
- Kommer den? Tack. - Måste du verkligen resa?
Du vet att jag vill göra allt för min lilla svägerska.
- Förlåt. Du tycker att jag är tantig? - Det är det sista man kan tänka sig.
Ingen kan ana att en så ung dam är mor till Hans och Lill-Greta.
Barnen är den enda glädjen jag har.
Nu ska han få sig en stjärnsmäll mellan hornen.
- Vad i helsike har ni för er? - Tur att inte svärfar såg det.
70 000 kronor har jag betalt. Och det djuret kastar ungarna sten på!
- Nej, farfar. Det är bara kottar. - Tyst när jag talar! Han ska i säng!
- Vad är det som har hänt? - Jag vill inte se era snorungar!
De får inte sitta med vid middagen! I väg med dem!
Nu ska ni i säng. Jäkla ungar!
Robert!
Nå!
Har pappa hört att Robert och Ann-Marie Wohlfram ska förlova sig?
Nej.. du har uppfattat det fel. Robert är inte förtjust i henne.
Det kan väl inte du veta.
Inte sant?
Wohlframs är en mycket fin familj. Hon är född grevinna von Bergk.
Det ger jag tusan i. Men doktor Wohlfram är en bra karl.
Flickan är söt. Robert kan gifta sig.
- Så kunde man få hyggliga barnbarn. - Det skulle nog vara bra med kusiner.
Bara inte Frans och du åstadkommer dem. Men det är väl ingen risk...
Ska någon ha en sup?- Nej.
Helan går.. sjung hopp faderallan-lej
Helan går.. sjung hopp faderallan-lej
Och den som inte helan tar han heller inte halvan får
Helan gååår...
- Har Robert inte kommit? - Nej, bara två. En ung och en gammal.
Karl är inte så gammal. Han är fru Asps systerson. Svante är brorson.
- De är kusiner. - De hoppas få ärva frun båda två.
Nu kommer Robert. Han törs komma sent.
Han behöver inte ärva tanten...
- Trivs ni pojkar? - Storartat.
- Din faster är en praktmoster. - Lika mycket praktfaster...
Skål!
- Är det redan folk här? Är jag sist? - Det har bara kommit två.
- Blir vi många? - Tre.
- Då kommer jag i alla fall för sent. - Det var de andra som kom för tidigt.
Förlåt, tant Emma.
Ju längre fram på dagen, desto vackrare folk.
- Får jag lov att servera? - Ja tack.. det var ett härligt kaffe.
- Får jag lov? - Tackar.
- Var så god. - Nej, tack.
Söt flicka.
- Tror du hon är oskuld? - Absolut inte.
- Varför så grava beskyllningar? - Sssch.
Vem är hon?
Iris...
Iris är mitt i middagen. Vem är det som söker?
Det är angeläget. Jag är från hennes hem...hennes hemtrakt.
Jaha. Stig in i jungfrukammaren. Men många minuter har hon inte.
Nu får ni punsch, pojkar. Kom, kom, kom, lille Robert.
- Charmant. - En sådan fin punsch tant Emma har.
- Den blir svår att få till munnen. - Konstruktionen är inte...suger inte.
Att det är fel på konstruktionen märkte jag som pojke.
Skratta inte! Lite punsch?
- Skål, moster lilla. - Skål på dig.
- Roligt att se moster så ungdomlig. - Så du pratar.
- Oj, en sådan punsch. - Jag hamstrade i tid.
Får jag tända?
- Stod du där? - Ja, jag hann inte undan.
- Nej, nu vill vi höra lite mer. - Så gärna, kära vän.
- Skrämde jag er? - Inte så farligt.
Jag har råkat få en punschfläck på byxbenet. Kan fröken hjälpa mig?
Om löjtnanten kommer närmare vattenkranen...
- Var så god och sitt. - Tackar.
- Går det? - Jag tror nästan det.
Iris lilla.. det är någon... - Åh, förlåt. Förlåt.
Förlåt att jag lånade dig benet.
- Nu tror jag inte man kan göra mer. - Hur ska jag kunna belöna fröken?
- Får jag bjuda på bio i morgon? - Tack, jag vet inte om jag får tid.
Jag skriver på visitkortet kvart i nio. NK:s skyltfönster, Hamngatan.
Välkommen.
Ah, dra-åt-helsikes-brickan!
- Ska ni inte ha det tillbaka? - Varför det?
Det kan vara bra om löjtnanten senare i kväll glömmer sitt namn.
Det var inte min mening att såra er. Bio är inte opassande. Ni kommer., va?
Tack för tvätten...Iris.
Vad gör du här?! Gå din väg!
Ge dig i väg härifrån. Gå!
- Jag skrev både NK och Hamngatan. - Det trodde jag var skoj.
- Vi tar en bil. - Ja, men jag måste vara hemma kl 23.
Det är klart. Vad vi ska göra efter det, kan vi diskutera då. Kom nu.
Taxi!
Jaså, ni tänkte inte gå till NK?
Vad unga herrar säger efter middagen är inget att fästa sig vid.
- Hur gammal är fröken? - 20 år. Hur gammal är löjtnanten?
- 22. Det passar väl? Röker fröken? - Jag varken röker eller dricker.
Fröken ska inte kalla mig löjtnant. På mitt kort står det fänrik.
Ska jag verkligen säga Henrik?
- Ja, men jag heter Robert... - Iris.
- Här har vi en bio. - Vad ger de här? Stopp!
- Gammal film. Ska vi åka och dansa? - Jag dansar inte.
Ska vi gå hem till mig och se hur jag har det? Ska vi låta bilen gå?
På en Motander-sko kan ni alltid lita. Köp Motander-skor.
- Äger Roberts pappa alla affärerna? - "På en Motander-sko kan man lita".
- Kan man lita på en Motander? - Inte på alla, är jag rädd.
"Dimmornas bro" med Robert Taylor.
- Vad tänker du egentligen om mig? - Jag känner dig ju inte.
Jag känner inte dig heller. Ändå...
Jag skulle så rysligt gärna vilja uppleva ett romantiskt äventyr.
Om du har samma lust så...
Förlåt mig...
Om mitt lilla äventyr och ditt lilla äventyr kunde ha blivit vårt äventyr.
- Det är kallt. Det blir ingen vår. - Nej, det blir visst inte det.
Jag vore mycket tacksam om Iris inte talade om att vi två har varit ute.
- Varför det? - Man kan göra narr av oss.
- God natt. - God natt.
Jag vill inte se dig mera!
Robert! Så snällt av dig att komma.
- Jaså... - Sssch!
- Vill du röka? - Ja, om du röker själv.
Du förstår, Hans sa till sin pappa... - Har du tändstickor?
Då sa han: "Mamma, där sitter en dum. dum, otäck gubbe!"
Och sedan skrek Hans: "April, april. jag kan narra dig vart jag vill."
- Jag hörde din röst. Hur har du det? - Jo tack., bra.
- Har du hört från pappa? - Nej. Har du?
- Ja, på fabriken. Du blir utskälld. - Försök att vara angenäm.
- Robert äter middag med oss halv sex. - Halv sex är fel tid. - Vad är det?
- Harald! - Snälla Fanny.. be honom stiga in.
Hej på er! -Söta Greta.. god dag. - Baltzar, lilla gubben.-Broder!
- Mina söta vänner. - Stig in.
Det här var väl skojigt. Salongen!
Är jag inte fin nog att släppas in i sängkammaren?
Här är den kanske reserverad för den trängre familjekretsen.
Du är inte klok.
- Adjö, Greta. - Ska du gå på visiter?
- Jag tänkte hinna med ett par. - Nej. Äsch.
Salongslöjtnant. Han springer och lägger kort som en höna lägger ägg.
- Hej. - Hej. Robert. Vi ses.
- Vill du ha en cigarr? - Ja, tack.
En annan sak. Robert. Jag kan hälsa från Ann-Marie Wohlframs syster.
- Tack så mycket. - Vi talade om er två.
- Varför rodnar Robert så vackert? - Jag förlovar mig inte med henne.
- Inte? - Inte i dag i alla fall.
Stackars Ann-Marie.
Robert bryr sig inte om Ann-Marie Wohlfram.
- Tror du att han ljuger? - Det tror jag. Se upp!
Vänta...
Jag har inte tid nu.
Fru Asp är inte hemma. Vem får jag hälsa från?
Ja, vad hette jag? Att Iris hette Iris kommer jag ihåg.
- Hälsa fru Asp. - Det ska jag framföra.
- Hur står det till med Iris? - Tack, bra. Tack för senast.
- Kanske vi kan gå på bio igen? - Gärna.
I kväll passar utmärkt. Jag lämnar min adress här.
Hallå.
- Jag behöver inte vänta förgäves? - Nej, jag kommer.
Hallå.
Låt bli att förfölja mig! Jag klarar mig bra själv.
Välkommen.
- Jag ska inte ta av mig. - Du ska väl se hur jag bor?
Slå dig ner!
- Tur att du var ledig. - Jag var bortbjuden. Jag sa återbud.
Du kanske missar något roligt...
Tror du?
- Vart skulle du? Familjen? - Nej.
Låt bli! Om inte jag skäms över att vara enkel behöver inte DU göra det.
Så fort vi talar om din släkt börjar du genast tala om annat.
Vad är det för märkvärdigt med din släkt? Gumman Asp, t ex.. som super.
Rädd för att dö...
- Vet du vad du är? Ska jag säga det? - Ja, tack.
Du är högfärdig. Släpp mig. Erkänner du det?
- Visst fasen gör jag. Vill du ha vin? - Nej, tack.
Jag tycker sprit är otäckt. Far min söp.
- Dricker din far? - Ja, men bara vichyvatten.
Lever din pappa?
Är det din mor?
- Lever hon? - Nej.
Hon ser rar ut.
- Från Greta. Vem är det? - Svägerska.
- Hur många syskon har du? - Två.
Robert...den minste. Lillpojken. Det ska jag kalla dig.
Svara inte!
Fänrik Motander.
Ja, kapten.
- Lilla Iris verkar inte glad... - Jag har inget att vara glad över.
Känner du dig ensam?
Det gör jag också. Skulle vi inte kunna trösta varandra i vår ensamhet?
- Jag känner mig inte ensam. Gör du? - Det gör jag nog. Lite ändå.
- Vad tänkte du när du kom in här? - Att det såg fasligt krigiskt ut.
- Tänkte du att vi skulle gå på bio? - Tänkte du?
- Nej. - Jag tänkte detsamma som du.
Kommer den? Tack!
- I morgon klockan 9. Varje kväll. - Ja.
Nu får du inte gå på bio med någon annan än med mig.
Tänker herrskapet bosätta sig här?
Är vi redan framme?
- Robert.. har du kört omkull? - Titta.. gossen har blivit biten.
- Har du blivit biten? - Titta här, ett till! Samma flicka?
Skjut ifrån med hälen!
Fänriken ska infinna sig på kontoret. Fänrikens far är i stan.
Fruntimmer, förstås.
- Ett fnask, förstås. - Nej, en bra flicka.
Det förklarar vissa poster i ditt konto hos MEA.
Två par sidenpyjamas, tofflor. Tofflor för 44:50. Är du inte klok?
Tror du att jag har haft sådana? Och jag har skrapat ihop 12 miljoner.
Håll fruntimren kort. Det har jag gjort. Det var lika roligt för det
Duntäcke för 400 kr. Är du inte karl nog att hålla tösen varm själv?
- Har du något att säga? - Nej, pappa.
Extravaganser tål jag inte. Kom ihåg det! Jag har spärrat ditt konto.
- Hur mycket har du gett flickan? - Ingenting.
Fortsätt med det.
Gör slag i saken med flickan Wohlfram.
- Pappa äter väl middag med oss? - Nej, jag äter med doktor Wohlfram.
Förstod du det där sista, va? Skaffa ringar och traska upp till flickan.
- Det har du väl inget emot? - Kan du låna mig 3 000 lock?
Om du betalar igen med aktier i firman. Det är dyrt att förlova sig.
- Vad ska vi gravera? - Får jag skriva det?
- Var så god. - Tack.
- Var så god. - Tack.
I morgon far jag till Ulricehamn. Då får hon ledigt.
Om jag fått resa i kväll, så jag slapp gå på Oscars fest.
- Var gamla fru Motander otrevlig? - Maria var förtjusande.
- Hon var väl förtjust i sina barn? - Om! Robert avgudade hon.
Tiden går. Nu ska Robert förlova sig. De har sagt att det ska ske i kväll.
Allting går så fort.
Vad här är kallt. Det känns som om det drog. Jag fryser om händerna.
Känn på dem. De är kalla som isbitar. Iris är kall också. Jag darrar.
Ja tack. Iris lilla. Jag behöver lite starkt.
Och så får jag be om min pälscape. Den hänger på hatthyllan.
Hittar hon den? Var blev flickan av? Jag måste ha min cape. Jag fryser.
Jag kan frysa ihjäl. Att hon inte kan komma med den. Men där är hon ju.
- Hur är det fatt? - Ingenting.
- Iris blir väl inte sjuk. - Det snurrade bara runt ett slag.
- Här är skinnkragen. - Tack.
Vore det inte för Robert hade jag rest. Sånt vill man inte avstå från.
Nej.
Oscar blir så arg om man inte kommer.
Hej. Du kommer sent. Slå dig ner. Jag är sabligt hungrig.
Regnar det ute?
Ska du inte ta av dig kappan?
- Robert, varför sitter du i köket? - För att det är roligt.
- Vill du, kan vi flytta in i rummet. - Varför är du inte på festen?
Vilken fest?
- Festen hos din pappa. - Jaså, den.
Den har jag glömt.
Välkommen.
Han kommer inte.
Kan inte fänrik Mannerholm föra Ann-Marie till bordet?
- De är mycket svaga för varandra. - Du tiger.
Du har inget med det här att göra.
Greta begriper inte hur tråkigt det är med Roberts återbud.
- Han kan inte rå för en kommendering. - Vet du vem som rår för det?
Det är klart att han kommer. Sssch. - Vem är det?
- Det var fru Asp. - Jag ger fan i käringen.
Jag ger fan i alla! Be dem åka hem! Det blir ingen fest!
- Pappa, de är våra gäster. - Du, din förbannade fjant!
Tror du på den där kommenderingen? Jag ska ta reda på det.
Han drar sig för flickan. Han vill inte. Men jag vill.
- Nå, vad är det? - Det är telefon. Från fänriken.
Jag tar det i gula salongen.
Hallå din lymmel. Var håller du hus?
Va? Är det inte Robert?
Vem är det? Jag har inga okända vänner.
- Jag vill att du gör mig en tjänst. - Gärna det, farbror.
Det var förlovningen...
Vad är det?
- Är det säkert att du är lycklig? - Och du?
I morgon får jag se Lillpojken i vaktparaden. Vet du vad jag tänker?
Nej.
Att i hela världen finns bara du och jag.
Titta, farbror Robert i vaktparaden!
För inte sådant liv på balkongen. Hör ni inte vad jag säger?
Det var märkvärdiga ungar som inte kan lära sig att lyda.
Du är odräglig.
Löjligt med vaktparaden. Den borde avskaffas.
- Det finns de som tycker om den. - Jaså? Vilka skulle det vara?
- Och jag som ska till Ulricehamn. - Jag har varit där med pappa.
- Hur står det till med "kung Oscar"? - Du har träffat honom senare än jag.
Det har jag kanske.
Pappa är inte så lätt att förstå sig på.
Då han blir ihjälstångad av sin tjur är han ingen gåta för dig längre.
- Jag tycker det hela är rätt vidrigt. - Komiskt, min käre vän. Komiskt.
- Jag tänkte på att vi saknar moral. - Gjorde du det?
Jag hade en lärare.. en begåvad karl.
Han sade att om man tar bort Gud så ramlar vår kultur som ett korthus.
- Din lärare hade missförstått... - Är du säker på att Gud inte finns?
Inget grubbel. Robert.
Spar det tills vi sitter på landet med mördande middagar för biskopen.
En religiös överste är ett stilla slut på ett stormigt liv.
- Har du något passande parti på gång? - Nej.
Har du något opassande, då? Vem är hon? Tala om för din gamle kusin.
- Du kanske inte alls vet vem hon är. - Vad menar du?
Det jag säger. Du kanske inte vet vem hon är.
I GEVÄR!
Är du säker på att han håller av dig på det rätta sättet? Som jag gjorde?
Säg.
Jag tror att han älskar mig som du.
- Skillnaden är att han inte är gift. - Hur kan du säga så till mig?
- Följ med till pensionatet. - Nej, det tjänar ingenting till.
Jag älskar honom. Han är som en pojke. Han vet inte av något ont.
Men du visste allt. Du drog mig in i det här. Ja, jag ser dig som du är.
Jag är inte rädd för dig längre.
- Du kan ge dig i väg nu. - Du menar ändå ingenting med det.
Idiot. Begriper du inte att du bara är hans hålldam. Du är ett fnask.
Jag kan hälsa från pappan att de inte vill ha pigor som fnask åt sönerna.
Ge dig i väg!
Är min son kommenderad att deltaga i övningarna i morgon? Ja. Jag tackar.
Då vet vi vad vi har att göra.
Är du nöjd med rapporten?
- Vad fan menar du? - Vad jag säger.
Här är det inte frågan om vad du vill utan vad jag vill.
Och jag är inte nöjd med rapporten.
- Pappa. - Ska du dra vanära över din släkt!
Pappa!
Det finns ändå gränser för vad man tillåter sig! Du saknar hänsyn!
De behöver väl inte skrika. Vad är det för dumheter ni har hittat på?
- Skandaler tystar man ner med skrik. - Vad pratar du...
Han skriker inte längre.
- Avsked?! - Ja.
Menar du att du begär avsked som officer?
Jag tänker gifta mig med flickan.
Det har blivit klart för mig att det finns en det rättas väg.
Då är det likgiltigt om man handlar klokt ur karriärsynpunkt.
- Man har fått något... - Vad då?
- Vad då? - Något annat i stället. Något evigt.
Prat! Skitprat! Du bryter alla förbindelser för den där jäntan.
Om hon bedrar dig, då? Just det, gå hem och ta reda på den saken.
- Ingen är renare än hon. - Är du säker?
- Vad är det här? - Kom och drick ditt te nu.. Robert.
Jag går nu, Robert. Men innan jag går vill jag att du hör på mig.
Vem är han?
Du känner honom inte. Jag berättade för honom hur jag har det nu.
Då gick han.
Jag tjänade hos dem. Han sa att han ville skilja sig. Jag var 17 år.
- Jag begrep inte bättre. - Är det allt?
Jag kom till Stockholm och fick plats hos en änkefru. Hon hade en son.
- Tack. - Du ska veta hur jag har haft det.
Du ska veta det. Jag har velat tala om det här. Nu ska du få höra.
Det var en snäll pojke, men hans mamma blev som tokig. Jag flyttade.
Det blev samma historia. Det var en inackordering. Jag flyttade igen.
- Där träffade jag en annan pojke. - Jag vill inte höra mer.
Robert, bli inte ond.
Det var ju du.
- Har du haft någon samtidigt? - Tror du det?
- Tycker du jag är en dålig flicka? - Nej, nej.
Själv har du inte varit så kysk. Men du har inte upplevt mycket.
Han försökte verka så van och fördärvad.
Men jag såg att han bara var en snäll och blyg liten pojke.
- Jag vill att du gifter dig med mig. - Nej.
Du tycker det är underbart att ha en flicka i sängen-
- men snart tycker du att det kunde vara någon annan. Och då...
- Iris, röker du? - Ja.
- Vad är det här? - Jag flyttar till fru Asp igen.
- Du är inte klok. - Men Robert, vad gör...
Du behöver inte tala om giftermål. Det kommer aldrig att ske.
- Jo. - Nej.
När jag ringer upp dig då, är du alltid upptagen.
När din far är död, är du gift med en fin flicka och har barn.
Jag älskar dig, baby. Jag vill inte ha barn med någon annan än dig.
Om det blir slut mellan oss blir jag ingen riktig människa.
Det är som om jag först nu har fått en själ.
Själv har jag aldrig märkt att jag haft någon. Stått som en oxe i bås...
- Du vet att jag älskar dig. - Ja.
Men min lilla pojke vet inte hur länge det varar.
Sätta på kaffe...
Robert...
Du sov så gott.
- Din kikare. - Heja på.
All right!
- Jag var alldeles borta. - Lägg dig.
- Det var ingenting. - Säkert?
- Hej. - Hej.
Jag är fänrik Motanders bror. Vem har hand om nycklarna till våningen?
- Fänriken har hembiträde nu. - Som bor hos honom?
- Det vet jag inte. - Vet ni vad ni själv heter?
- Hur många trappor? - Två.
- Fänriken är inte hemma. - Nej, jag vet det.
- Är det något jag kan framföra? - Nej.. jag är fänrikens bror.
- Bor ni här? - Ja. Ni får tala med fänriken.
Det var ju också ett svar. Jag tål inga näsvisheter. Kom ihåg det.
Är ni anställd per månad? Ni får lön och kosthåll till månadens slut.
Det är nämligen så att fänriken, min bror... Det har skett en olycka i dag
Robert! Det är väl inget farligt? Är han svårt skadad? Är han död?
- Svara.. då! Är han död? - Ja.
NEJ! NEJ!
Förlåt, jag hade inte reda på det här.
Var inte ledsen. Jag borde inte sagt det. Men jag är själv så...
- Baltzar! - Så ja, sätt dig ner.
Du måste försöka lugna dig.
- Har du sett honom? - Ja.
- Fick Robert Iida mycket? - Inte alls. Döden var ögonblicklig.
När de körde omkull slog han huvudet mot en berghäll.
Jag vill att vi alla går till Robert och lämnar blommor. Barnen ska med.
Behärska dig. Man släpar inte in små barn i bårhus. Det borde du begripa.
Jag har annat att tänka på.
Robert bodde ihop med en älskarinna. Jag kommer direkt från henne.
- De hade tydligen firat någon fest. - Vad är det för en människa?
- Är hon ung? - Ja, och mycket söt.
Hon visste att han skulle dö. De var för lyckliga, sa hon.
- Jag tog henne med hem. - Hem?! Hit?!
Hon sitter i gästrummet.
- Varför det? - Det var det enda jag kunde göra.
- Robert skulle aldrig göra så. - De bodde ihop, låg i samma säng.
Är du svartsjuk? Jag visste du skulle förråda dig. Du var kär i Robert!
Trodde du att du kunde dra mig vid näsan?
- Jag har vetat om det hela tiden! - Baltzar, för Guds skull!
Givakt! Skyldra gevär!
Vilken pingst.
Ja.
Hon är över åtta. Jag ska resa nu.
Adjö, Greta.
Pappa...
- Jag följer dig om bilen inte kommit. - Om du vill, så.
Ni får aldrig nämna honom mer i min nätvaro.
Fröken som bor i gästrummet ber att få tala med direktören.
Sitt ner. Var så god. Jag hörde att det var en krans utan namn.
- Ja. - Tack, det var mycket snällt.
Den var till Robert.
Jag vill tala med direktören i kväll om det inte går i morgon bitti.
- Jag ber att få tacka. - Nåja.
- Jag går min väg i morgon. - Vart då?
Tillbaka till fru Asp.
Jag har hört att ni varit sjuk på morgnarna. Är det något särskilt?
- Det vet jag inte. - Är det tänkbart?
- Ja. - Vad tänker ni göra om så är fallet?
Jag vet inte.
- Det kanske inte är med min bror? - Det kan jag inte bevisa.
- Är något annat tänkbart? - Direktören får inte fråga mig så.
Förlåt, men jag måste ju veta det.
Jag ska hjälpa er. Jag ska låta er få plats i en skoaffär i Trelleborg.
- Har ni fått pengar av min bror? - Nej.
- Ingenting? - Nej.
- Men jag har fått en ring. - Kunde jag få se på den?
Lill... "Lill-pojken".
Tack. Jag ska ordna för Roberts barn.
- Men ni får inte tala om Robert. - Varför det?
Därför att det skulle bli obehagligt för min hustru.
Ja visst.
Därför ska det här inte komma ut.
Ni far till fru Asp. Om Robert talar vi inte. Det är mitt villkor.
Och sedan ringer ni mig på onsdag. Inte hit hem utan till skofabriken.
Det är Sundbyberg 16 18 32. Det hittar ni i katalogen.
Ja, då ska väl allt ordna sig till det bästa. God natt. Adjö.
Robert...Robert... Får jag aldrig träffa honom mer?
Inte ens efter det här förfärliga livets slut.
Systern till min husa har dött. Hon for till Växjö.
- Och så dog systern i barnsäng. - Skönt.
- Sorgligt menar jag. Men inte smittsamt.
Nej.. inte smittsamt men sorgligt.
Tänk., så många unga som dött i år. Robert...
- Nå.. var det trevligt i Ulricehamn? - Oh ja, det var så förtjusande.
- Det var ju roligt. - Ja.
- Du åkte inte upp till begravningen. - Sårade det dig?
Tack.
- Det var en fruktansvärd händelse. - Ja, det var hemskt.
Det var ju väl att döden var ögonblicklig.
Du tycks uppskatta Robert mer efter hans död.
Man kan väl ha en vanlig anständig medkänsla. Han var säkert en odåga.
Inte alls. Robert var en filosof. Han hade själskriser.
Jag åt middag med honom och då sa han...
Måtte inte Lill-pojken ha sagt något som jag inte vill höra.
Då sa han att om vi inte tror på Gud ramlar vår kultur som ett korthus.
Textning: SVT Språk & Tillgänglighet (c) Sveriges Television AB
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.