All language subtitles for Le.Chalet.S01E06.1080p.WEB-DL.ViruseProject

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French Download
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish Download
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

- Hallå? - Vänligen vänta.

- Nationella lotteriet, vänligen vänta. - Étienne. Det är lotteriet.

Vadå?

- Hallå? - Hallå?

Goddag. Får jag tala med herr Philippe Personnaz?

Han är inte här. Vad är det?

En vinstlott har utfallit på honom.

- Vinstlott? Hur mycket? - 70 miljoner franc.

Det var bara en vinnare onsdagen den 20 augusti.

- Hallå? - Ja.

Tidningen från 20 augusti! Snabbt!

- Vinstnumren är följande. - Ja.

- 13, 32, 38, 44, 1, 3. - Ja.

Ja.

Ni når oss på 0836 657 000.

Okej, tack. Han ringer tillbaka.

- Adjö. - Adjö.

”13, 32, 38, 44, 1, 3.”

Jäklar. Det är Muriels siffror.

Vadå?

Det är inte sant. Titta. 13 är hennes turnummer.

32 hennes ålder. Hon är född den 1:a mars.

- Vad är 38? - Hennes klädstorlek.

- 44 då? - Jag vet inte.

Kanske Rodiers ålder. De skrev kupongen tillsammans.

Jäklar. Men vem av dem har kvittot?

Jag vet inte.

Var är Philippe?

- Vadå, är det problem i baren? - Nej.

- Så vad gör du här? - Jag måste prata med honom.

- Christine? - Lyssna på mig.

Jag har sagt åt dig att inte ta hit en anställd.

- Vill du höra vad hon har att säga? - Okej, fortsätt.

Måste du komma hit? Kunde det inte vänta?

Christine, kan du hjälpa till? Det ligger grejer i bilen.

Vad pågår? Har någon dött?

Du vann.

Vad vann jag?

Du spelade på lotteriet med Jean-Louis häromdan?

Ja. För några veckor sedan.

Jag hade en stående rad.

- Vänta, säg inte att… - Jovisst.

Dina nummer drogs på onsdagen.

Du har vunnit jackpotten.

Sjuttio miljoner.

- Nej, det är omöjligt! - Jodå.

- Det är sant. - Det är sant. Du vann.

Ja, du vann.

Nej, jag vann inte. Han vann. Jag gav honom kvittot.

- Det var en present. - Nej.

- Ni spelade tillsammans. - Det var din idé.

- Vänta… - Hur är det mellan er två?

- Lämnar han Françoise? - Lägg dig inte i det.

Muriel.

Fattar du vad 70 miljoner franc betyder? För dig, oss alla, för barnen?

För oss alla? Är det du som vunnit nu?

- Vem har kvittot? Du eller han? - Låt mig vara.

Lyssna.

Det är mellan Jean-Louis och mig. Jag måste ta hand om det här.

- Var ska du? - Jag ska duscha.

Han har kvittot.

- Hallå. - Ja.

Jean-Louis, det är Muriel. Jag måste tala med dig.

Vad vill du? Jag trodde vi hade pratat färdigt.

Nej, det här är viktigt.

För oss båda, vi måste träffas. Jag väntar vid sjön.

Jag lovar att du inte ångrar dig. Om en halvtimme, okej?

- Vänta, Muriel… - Nej, vi ses om en stund.

Turistjäveln får 70 miljoner för att han ligger med din syster.

Ska vi åtala honom?

- Hon förtjänar väl hälften? - Självklart.

Kan ni föreställa er vad vi kan göra med bara 35 miljoner?

35 miljoner!

Men varför 35?

Rodier förtjänar ingenting.

Det är baren, det vill säga Philippe, som betalade lotten.

Muriel skrev ner alla siffror.

Hennes födelsedatum, för fasen.

Kvittot är Philippes och Muriels, vi ska ha det.

- ”Vi”? - Ja, vi.

Om du eller Muriel hade vunnit, hade du väl delat det med byn?

- Sant. - Då hjälper vi dig att få tillbaka det.

- Rodier vet säkert redan att han vunnit. - Nej, det skulle vi ha vetat.

Han får snart reda på det.

Han löser in checken och sticker med 70 millar.

- Han skiter i Valmoline. - Vänta.

- Vi måste fundera. Vi hittar en lösning. - Vi har en.

Vi måste ta kvittot och tillskriva det Muriel, dig och mig.

Vi säger att vi fyra köpte lotten.

- Ingen kommer att fråga nåt. - Jaha, hur gör vi det?

Jag vet inte, men jag kommer på nåt.

Vänta. Men om han förstår att det är hans kvito?

Än sen? Vad har han för bevis?

Det går inte. Han kommer att misstänka oss.

Om inte…

Om han inte klagar…

Var ärlig, för en gångs skull.

Jag måste veta. Det är mycket viktigt för mig.

Ljög du för mig från början?

Tänkte du aldrig lämna Françoise?

Så det var det som var så viktigt?

Nej, jag vill inte lämna Françoise.

Hon är mor till mina barn. Är det tydligt nog?

Du älskar henne inte längre.

Vad vet du om det?

Jag kan samtala med henne åtminstone.

Din skitstövel.

Vad du behöver är en Étienne,

den djuriske alpmannen som förser dig med små bergsbor.

Du gillar att såra folk.

Det roar dig. Tror du verkligen på det du sa?

Jag är ledsen, Muriel, men det är sant. Det vet du.

Du tror att din bok är färdig. Du tar fel.

Den är inte färdig ännu.

Jag ska ge dig ett slut på boken.

Du blir inte besviken.

- Vad ska du göra? - Du får se.

Du ska väl prata med Françoise?

Tror du det är första gången jag är otrogen?

Försök inte. Du saknar fantasi.

Adjö.

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Sa hon: ”Ungarna är tillbaka”? Det är allt? Vad betyder det?

Ungarna Rodier. De är tillbaka.

Jag tror hon har rätt.

Vad fan pratar du om? Jag fattar inte.

Minns du verkligen ingenting?

22:a augusti, 1997. Du var 13 år.

Jag hade bett dig att vakta vid stugan och berätta om nån kom.

Ja. Jag minns den kvällen. Hurså?

Vi trodde att ungarna var döda…

…men vi fann dem aldrig.

Tror du att de dödade Christine?

Ja.

Helvete.

Vad hände?

- Hon blev skjuten. - Åh, helvete.

Men du är okej? De lät dig vara?

Jag gömde mig.

Var är hon?

I skjulet.

Såg du dem?

Nej. Men det måste vara de.

Det är nog den där jävla Fabio.

Vadå, kocken? Är du säker?

Ja, såklart. Han är den ende främlingen här.

Han har rätt ålder också.

- Tror du att Alice är inblandad? - Nej.

Vänta. Det är inte möjligt.

Han sköt inte Olivier och Philippe vid bron i morse.

Hur vet du det?

Han var med Maud.

- Sa hon det? - Nej, jag såg dem.

Vilken tid var det? Han kunde ju hunnit tillbaka då?

Rodiers lilla flicka, hon var ung 1997.

- Hur gammal är Maud? - Vänta nu.

Tror du att Maud är Juliens syster? Omöjligt.

Varför inte?

Jag vet, det är Adèle. Jag har aldrig stått ut med henne.

Nej, det vore konstigt.

Kan du se henne ge sig på och döda folk med en bulle i ugnen? Nej.

Hur länge har du känt Maud?

Vet inte. Jag anställde henne för sex månader sen.

Hon gillade mig. Tre dar senare hoppade vi i säng.

Känner du hennes familj?

Nej, de bor utomlands.

Så du vet inget om henne. Har hon syskon?

- Nej. - Vilket sammanträffande.

Hon lade verkligen an på mig. Det var alltför enkelt.

Hon är undergiven. Accepterar allting.

Hon är alltid med den där jäveln Fabio.

Vad gör du? Var ska du?

Jag ska lösa ett problem.

Är det alpluften som gör dig så kaxig?

Vad härligt.

Fabio, vad fan håller du på med?

Fabio!

Det är inte roligt.

Fabio.

Nej.

Nej, inte det.

Nej.

Fabio?

Din sås doftar gott.

- Du är verkligen duktig i köket. - Tack.

Vänta till du smakat.

- Vad för vi, mamma? - Pasta med tomatsås.

- Med kött? - Ja, bra idé.

Ja, snälla mamma!

Använd hörlurarna, älskling.

Jag står inte ut med musiken.

- Det finns inget kött. - Jo, i frysen.

Det blir ju lite blodigt, men vi måste väl äta?

Ja. Du har rätt.

Kom, upp med hakan. Jag går.

- Ska jag följa med? - Nej, var kvar med Léo

och håll ett öga på såsen. Jag är strax tillbaka.

Tiphaine!

Tiphaine!

Du missade.

Oj!

Är du okej?

Nej, du är inte okej.

Var det svårt?

Om nåt händer mig, tar du hand om Léo då?

Självklart.

- Hurså, är det problem? - Nej, det är okej.

- Kunde du inte gå in? - Nej.

- Ska jag gå? - Nej.

- Varför inte? - Inte nu. Senare.

Det ordnar sig. Jag lovar att vi klarar det.

Det tror jag inte.

Florence skrämmer mig.

Hon tror vi har nåt att göra med Rodiers försvinnande.

Har du övertygat henne om motsatsen?

- Var det där roligt? - Vad är lösningen?

Jag vet inte. Hon skrämmer mig.

Du får väl ge henne en del av pengarna.

Hon är din fru. Det är ditt problem.

Jag går och lägger mig.

Muriel har rätt, Philippe. Det är vårt problem, inte hennes.

- Vårt problem? - Självklart.

Vi måste göra något, du och jag.

Hon är mina barns mor.

Dina barns mor kommer att skicka oss i fängelse i 25 år.

Är det vad du vill?

PERSONNAZ SPORT VANDRING - BERGSKLÄTTRING

- Gav du henne rätt dos? - Ja.

Vad gör vi? Klär vi av henne?

Nej. Om jag begick självmord, skulle jag inte vilja bli hittad naken.

Hon är så pryd, ingen skulle tro på det.

- Gör det. - Ja.

- Håll i. - Kom igen.

Kom igen.

Jag kan inte.

Kom igen, älskling, var stark!

Jag kan inte.

Ge mig den.

Tror du att…?

Ja, det är bra. Hon förblöder i det varma vattnet.

Kom.

Det är hennes dagbok. Jag visste det. Hon skriver ner allting i den.

”Philippe var borta på natten och duschade då han kom tillbaka.”

”Rodiers är försvunna. De är nog döda.

Jag tror att Philippe är inblandad.”

”Varför skulle han döda dem?”

Vi bryr oss inte om leveranser.

”Jag saknar barnen mycket. Jag längtar till Allhelgona-lovet.

Philippe blir alltmer frånvarande, slynan hånar mig.

Jag vill inte leva längre.”

”De får inte komma undan.

Men jag kan inte skicka mina barns far i fängelse.”

- Ser du, vi var tvungna att göra det. - Ja, ja.

Jag vill inte leva längre

- Kom. - Vänta.

Där.

- Om jag vittnar, åker de i fängelse. - Nej, du hamnar på barnhem.

Eller hos en familj som nån som inte känner dig har valt.

Då är det ni som blir straffade.

- Vi kunde stanna hos er. - Nej, det är för farligt.

De jag tar er till är bra människor.

De uppfostrar er som om ni var deras egna.

Ni måste bara ändra era namn.

Men jag vill inte ändra mitt namn.

Älskling, för Julien och mig är du alltid Amélie.

Och för pappa och mamma?

Så är du alltid Amélie.

Jag vill träffa mamma.

Hon är inte här längre.

Var är hon?

Hon kommer alltid att vara med dig.

Är det sant? Kommer hon att vara där när jag vaknar?

Ja.

Även om du inte ser henne.

Jag kommer alltid vara här och aldrig lämna dig.

Blir folket i byn aldrig straffade?

Det sa jag inte.

Du är 13.

Du har tid att tänka på vad du ska göra.

Du har gott om tid.

Vi kommer tillbaka.

Vi kommer tillbaka.

Vad gör du?

Vad är det för fel?

Du går väl inte ut? Det är farligt.

- Jag ger mig av. - Vadå?

Jag ger mig av.

- Vart då? - Oroa dig inte för mig.

- Adèle, mår du bra? - Alldeles utmärkt.

Vad är det? Är det nåt problem med barnet?

Manu, jag är inte gravid.

Jag heter inte Adèle. Jag har ljugit hela tiden.

Men vad…

Jag heter Amélie Rodier. Dotter till Jean-Louis och François.

Mina föräldrar mördades här den 22 augusti 1997.

Minns du dem?

Vad pratar du om?

- Familjen Rodier lämnade byn. - Nej.

De mördades här av familjerna Personnaz och Genesta.

Jag kom tillbaka för att hämnas.

Men jag förstår inte.

Varför kallar du mig Julien?

Mina papper är i fickan. Namn och adress.

Sluta. Papper kan ändras hur som helst.

Det är ingen idé att ljuga. Du ska dö.

Varför skulle jag byta namn?

Fråga Alice.

Jag är ingen idiot!

Upp med dig.

Vad sa du till henne för att hon skulle vara med en fjant som du?

Du är kär i henne, va?

Din idiot. När hon märkte att du var på väg, gick hon nästan.

Den största skit hon nånsin känt.

Håll käften.

Vet du vad hon kallade dig?

- Ormen. Just det. Ormen. - Håll käften!

Vafan gjorde du så för? Nu kan han inte berätta nåt för oss.

Jag orkade inte höra på honom. Maud är hans medbrottsling.

Han hade ändå aldrig erkänt.

- Jaså? Men om det inte är Maud? - Det är klart det är.

Du är verkligen lurad.

Vi tar kål på henne så är det över.

- Hur ska du göra det? - Jag kommer på nåt.

Fan.

Dödade du Laurent, Philippe och Olivier?

Det är inte möjligt.

Jo, det är möjligt.

Thierry och Erika också?

Varför? De hade inte gjort dig nåt.

Jag förlorade mina föräldrar.

Philippe förlorade sina barn.

Du är galen.

Jag kunde inte låta dem hämta hjälp.

Det är inte sant. Jag tror dig inte. Adèle, vänta.

Du gör det väl inte?

Nej. Inte om jag hittar ett annat sätt.

Rör dig inte ur fläcken. Lova.

Nej.

Ska jag ta hand om Maud, Mathilde och hennes dotter?

Du tänker väl inte skada dem?

Nej. Inte om du håller dig kvar här.

Men vad ska du göra?

Döda resten.

Du är fullständigt galen.

- Efter det? - Då försvinner jag.

Förlåt mig.

Du är en bra kille.

Jag kunde ha blivit kär i dig, men jag finns inte.

Jag dog för 20 år sedan.

Fabio!

Fabio!

Öppna!

- Öpppna! - Vem där?

Det är Alice.

Fabio har försvunnit.

Jag gick framåt vägen.

- Jag letade överallt. - Kom in.

Plötsligt var han borta. Bara bagen var kvar.

- Såg eller hörde du inget? - Inget.

- Är Manu här? - Ja.

Manu?

- Manu. - Manu?

Alice.

Fabio försvann.

- Var? - Nånstans på vägen hit.

Han försvann inte. Det är omöjligt.

Mamma? Mamma.

Hurså? Misstänker du honom ännu?

Det är nonsens. Fabio är inte kapabel till det.

Jag känner honom väl.

Skulle han försvinna om han var mördaren? Nej, han skulle stanna här.

Utom om han skulle träffa sin medbrottsling.

Vilken medbrottsling?

Adèle.

Adèle?

ALPSTUGAN DUBLETT

Är det nån där?

- Adèle, är det du? - Sébastien, hjälp mig. Alice är skadad.

Vadå? Var?

Hon lyckades ta sig till stugan, men någon sköt henne.

Sébastien har tänkt att hjälpa oss, tydligen.

Genestas har helt tappat greppet.

Stackars Fabio.

Stackars Fabio.

Sébastien var svartsjuk på honom, men varför dödade han Christine?

Julien, jag har fått nog. Jag vill sluta nu.

Det går inte, Lili. Du fattar.

De värsta av dem lever fortfarande. Det är nästan över. Kom igen.

Vi är inte bättre än de. Vi har också dödat oskyldiga.

Nej. Orätt föder orätt.

Det var inte vi som började.

Alice och Manu har inte gjort nåt. Måste de plikta också?

Du är kär i Manu, eller hur?

Han har aldrig gjort nån illa.

Han svek oss också. Han valde sida.

Han var 13.

Han var 13, Julien.

Hur kunde han veta vad som skulle hända?

Han fick ju aldrig riktigt veta.

Vill du döda Alice också?

Hon är också oskyldig.

Vi ska slutföra det vi påbörjade.

Vad gör vi nu?

Jag vet inte.

Det kan inte vara sant.

Lilla Amélie. Adèle.

Jag tror på det.

Adèle.

Hon var så underlig.

Det kändes som om hon spelade en roll.

Säger du det nu?

Hur hade du reagerat om jag sagt det i går?

Men varför skulle folk här ha dödat familjen Rodier?

Jag har ingen aning.

Vad är det?

Jag vet inte.

De försvann så snabbt.

Julien sa aldrig adjö till mig.

Jag kommer ihåg…

Vadå?

Jag vet inte. Det är oklart.

Men jag hade gått till deras hus mitt i natten.

- Och sen? - Jag vet inte.

Jag vet inte.

Vi försöker hitta Fabio. Han måste vara nånstans där borta.

Vänta. Adèle är beväpnad och kan hitta på vad som helst.

Tänk om hon gick för att träffa Fabio? Amélie har en bror.

Nej. Fabio är Fabio. Han är inte Julien. Jag skulle känt igen honom.

Stanna här om du vill. Jag går.

Jag låter Mahilde och Maud veta, jag går med.

- Étienne är inte där. - Han kanske är med Muriel.

- Nej. - Vad vet du om det?

Muriel är avklarad.

Vid sjön.

Vad är det?

Jag hatade henne inte.

Skämtar du?

Jag tror att hon älskade pappa.

Hon var där den 22 augusti.

Jag höde hennes röst. Hon var också där framför stugan.

Var inte ledsen för hennes skull.

Hon fick vad hon förtjänade.

Kom.

Jag är trött på att vara här.

Varför går vi till rummet där uppe? Jag gillar det där nere.

Jag vet.

- När får vi åka hem? - Snart, älskling.

Maud, jag glömde mitt spel. Kan du hämta det?

- Jag hämtar det. - Tack.

Om du skriker dödar jag dig. Gå.

Gå.

När du var barn, tyckte du att din far alltid hade rätt?

Nej.

Självklart inte.

Trotsade du honom ibland?

Ja, ofta.

Utom när han tog med mig på jakt.

Han var en bra jägare.

Han lärde mig att skjuta.

Hur reagerade han när du inte lydde honom?

Han slog mig.

Ville du döda honom då?

Nej.

Jag väntade tills jag blev starkare än han.

Kom den dagen?

Ja.

Vad gjorde du då?

Jag slog tillbaka, slag för slag.

Tills han föll.

Är det rättvisa för dig?

Vilken rättvisa?

Rättvisa är ett påhitt. Den finns inte.

Det enda som finns är djungelns lag.

Det är naturens lag.

Så har det alltid varit och så kommer det att förbli.

Muriel?

Är det nån där?

Det är ingen här.

Kom.

- Vad vill du? - Tyst! Gå!

Din lilla lek är slut.

Allt detta för idioterna som lät dig undkomma.

- Vad snackar du om? - Strunt i det. Gå!

Sådär. Det blir slutet på Étienne Genesta.

Du är väl Julien?

Du är hans syster?

Sébastien hade rätt. Du är lille Rodier, inte den långa idioten.

Han hade helt fel om kocken.

Du dödade Christine. Varför?

Han vet det ju inte ens själv.

Genestas behöver inte ett skäl att döda. Det är bara en reflex.

- Nu är det din tur, Étienne. - Vänta, Julien.

Varför dödade du våra föräldrar? Vad hade de gjort er?

För mycket tur.

För mycket tur?

Muriel.

Sen kvittot. Lotteriet.

Så mycket pengar till den skitstöveln. Det var inte rättvist.

En kula var. Det var allt de förtjänade.

Döda honom.

- Sébastien tar hand om er. - Vi har tagit hand om honom.

- Döda honom. - Din jävel!

- Är du okej? - Ja.

Kom.

Olivier?

Jag såg när du föll.

Hej, Alice.

Julien?

Jag trodde du skulle känna igen mig.

Men nej, du hade glömt mig. Men inte jag.

Nu känner jag igen dig.

Var är Fabio?

Genestas dödade honom. Vi kom tyvärr för sent.

Det är ert fel. Ni satte igång det här slaktandet.

Ni har väl dödat byns sista invånare?

Och Sébastien?

Vi har andra planer för honom.

Vi då?

Vi är de enda vittnena. Ni dödar oss också.

- Julien, snälla. Vi sticker. - Nej.

Manu har rätt. Vi går till alpstugan.

Mathilde och Maud har inte gjort er nåt. Eller Léonore.

Släpp vapnet.

Kom så går vi.

Gå.

Vad säger jag till Léo?

Du kommer på nåt.

Egentligen…

…ljög du för mig.

Du utnyttjade oss under alla år.

Den perfekta familjen, som kamouflage.

Hur kunde jag missa det?

Nej, jag älskade er båda.

Ni hjälpte mig så mycket.

Att organisera er hämnd?

Inte bara det. Att leva också.

Jag gav nästan upp ibland. Men jag kunde inte.

Det är över nu.

Tor du att ni bara kan försvinna hur som helst?

Tror du att snutarna är korkade?

Kommer de inte att leta efter mördarna?

Nej. Jag har den perfekte gärningsmannen.

- Om du håller med. - Om jag vägrar?

Dödar du mig och min dotter då?

Sébastien är skyldig. Han är sin fars stolte son.

Manu, Maud och Alice accepterar det inte.

Det tror jag de gör.

Du måste bekräfta att jag aldrig återvände från räddningsexpeditionen

och att Adèle aldrig funnits.

Men det funkar inte. Léo såg henne.

Nej. Adèle har aldrig varit i samma rum som din dotter.

Hon har aldrig talat med henne.

Det är helt upp till dig, Mathilde.

Vet du, jag älskade dig verkligen.

Det gör jag nog fortfarande.

Jag lägger våra liv i dina händer.

Familjerna Personnaz och Genesta förtjänar inte ditt medlidande,

men du bestämmer vilken sanning du vill berätta.

Vad du än bestämmer…

…kommer jag aldrig att skada nån av er.

Jag vet inte om vi kan lova att hålla tyst.

Sébastien är en skithög, men han dödade inte Thierry, Laurent och Philippe.

Det var ni två.

Ni manipulerade oss.

Hur långt var ni redo att gå?

Jag är ledsen, Manu.

- Ni är som de. - Nej.

Om vi var som de, vore ni alla döda nu.

Vi hade inte riskerat att låta er vittna.

Vill ni verkligen låta Sebastien gå fri?

Ni har glömt att han och hans pappa torterade och dödade Fabio.

Han var där och höll vakt framför stugan,

då våra föräldrar mördades bestialiskt

av Étienne, Philippe, Muriel och Christine.

Hade vi inte flytt in i skogen, hade de dödat oss med.

Det är sant.

Det är alldeles sant. Jag var där.

Jag hade letat efter Julien vid stugan.

Jag hörde nåt.

Visslingen.

Sébastien var där också.

Det var han som slog mig medvetslös.

Han förstörde mångas liv, den jäveln.

Manu.

Lova dem att inte säga nåt.

För Fabios och min skull. Snälla.

Maud?

Ni två räddade mitt liv.

Jag är ledsen, Alice.

Fabio var rar. Han var rolig, snäll.

Han var den snällaste kille jag träffat.

Sébastien kan dö.

För att sammanfatta,

Sébastien Genesta lever i en inbillad, men ganska logisk värld.

Han har rekonstruerat sin sanning,

en märkvärdig historia om hämnd,

utifrån en blandning av fantasier och minnen, mer eller mindre verkliga,

till stor del påverkad av en våldsam far

och en frånvarande mor som han både älskade och hatade…

…en mor som var ursprunget till hans kvinnosyn.

DR. M. SEGUR PSYKIATRISK EXPERT, DOMSTOLEN I LYON

Vi lär aldrig få reda på hela historien…

…men han hjälpte troligen sin far att decimera Valmolines befolkning

och dess besökare, innan han dödade honom.

De överlevande, Emmanuel Laverne, Alice Bordaz…

…Maud Dautremer, Mathilde Raynard och hennes dotter…

…har haft stor tur.

Om han förblir i detta deliriumtillstånd,

undviker Sébastien Genesta troligen livstids fängelse

och blir i stället inlåst som sinnessjuk kriminell.

Undertexter: Per Wiklund

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.