All language subtitles for Palm.Trees.In.The.Snow.2015.1080p.BluRay.x264.AAC5.1-[YTS.MX]__Swe

Laddas ner från
YTS.MX

Officiell YIFY-filmsajt:
YTS.MX

- Kilian, dags att gå.
-Kommande.

Kom alltid ihåg mig som jag är nu.
Jag ska göra detsamma med dig.

Lycka till.

Min lycka tar slut här och nu.

Adjö.

Farväl.

Evig vilostipendium
till Jacobo de Rabaltué, o Herre

Och låt evigt ljus
lysa på honom.

Må hans själ och själarna
av alla de trogna som gått bort,

genom Guds nåd,
vila i frid.

Kom igen, det är lite tystare här inne.

Vi hade så många saker kvar att säga.

Pappa...
Jag borde ha kommit tidigare.

Hur mår din pappa?

Han har bra dagar
när han verkar må bra...

och andra när han inte är det.

Han verkar tappa det,
säger saker jag inte förstår

om Bioko, plantagen...

Det är som om det förflutna
är mer verklig än nuet.

Ibland tittar han på mig
som om han inte ens känner mig.

Och ibland är jag inte säker
Jag känner honom heller.

Jag vet precis vad du menar.

Förra veckan advokaterna från skidan
resort var här igen.

De vill slutföra köpet
av vårt land så snart som möjligt

så att de kan börja bygga in
vår.

Och vi behöver din signatur
för att slutföra försäljningen.

Jag tror att jag lade kontraktet
här.

Clarence,
Jag vet att det här inte är den bästa tiden,

men ju tidigare vi får det här
över, desto bättre.

Här...

- Vad är det här?
- Min fars dagbok.

- Förlåt.
- Det är ok.

- Daniela.
- Vad?

Kilian.

Kommande.

Pappa, hej. Hej.

Om igen?
Min dotter, jag är så ledsen.

Jag är ledsen.

- Kan du hjälpa mig, Clarence?
- Ja.

Okej klar.

Jag förstår dig inte, pappa...
men det låter väldigt snyggt.

Daniela, stanna hos mig.

Ja, pappa.

Julia.

- Du behövde verkligen inte.
- Det är inget besvär.

Vill du ha en kopp varm
choklad?

Den dagen jag tackar nej till det
är dagen du kan börja oroa dig!

Medan jag sorterade i några
papper på kontoret...

Jag hittade en del av ett brev som ser ut
som om det skickades från Afrika.

Förlåt mig.

En gammal kvinnas sentimentala nonsens.

Det är min mans handstil.

Vet du vem han pratar om?

Han nämner en kvinna och några barn
de brukade skicka pengar till...

Jag kan läsa, Clarence.

Jag tittade på räkenskaperna...

och det ser ut som vanliga betalningar
skickades härifrån.

– Du kanske borde fråga din farbror.
- Han kan inte prata.

Jag skulle inte vilja ha någon viktig
att glömmas bort.

Julia, vad är det för fel?

Om vi inte hade behövt gå
som vi gjorde...

Jag tror inte
Jag skulle ha flyttat tillbaka till Pasolobino.

Och min far? Skulle han
har gillat att ha stannat också?

Din far var aldrig en
att visa sina känslor.

Jag vet det bättre än någon annan.

Tja, kanske min mamma,

men det verkade hon inte vara
en särskilt glad kvinna.

Jag har bestämt mig för att gå till Bioko.

Det har gått nästan fyrtio år
sedan vi lämnade.

Du kommer inte att gilla det du hittar.

– Det spelar ingen roll.
– Den Fernando Bajs vi kände är borta.

Dessutom är det en mycket farlig resa
för en kvinna som reser på egen hand.

Det finns inget sätt att jag kommer att kunna
för att övertala dig, eller hur?

Du vet, Clarence,

för Bubis är ingenting lika viktigt
som att hedra dina förfäder.

Kom ihåg det.

När du kommer till Sampaka
fråga efter Simón.

Han var Kilians huspojke för alla
de åren

och han var också Manuels kontakt
för pengarna

som skickades till Guinea
hela den här tiden.

Han kanske sätter dig i kontakt med
någon som bara är lite äldre än du

kallade Fernando.

Det borde inte vara för svårt,
den platsen är lika liten som den här dalen.

Jag ska se till att hon får dina pengar.

Hon och hennes barn
mår bra tack vare det du skickar.

18 januari 1954.

Kära Catalina...

Jag stirrade på vårt hus fasad som om
Jag försökte memorera varje detalj.

Kilian! Skynda dig!

Du har fortfarande tid.

Oroa dig inte för mig, jag mår bra.

Kom igen.

Det finns inga män kvar i vårt hus.

Om det bara inte var så långt borta.

Sex tusen kilometer är ingenting,
Mamma.

Vi borde fortsätta på skidor.

Vi får säga hejdå nu.

Bara ifall du blir hungrig.

Jag kommer verkligen att sakna dig.

Skriv i detta när du tänker på mig.

På så sätt kan jag läsa allt
när du kommer tillbaka.

Tack.

- Ta hand om din bror.
- Ja.

Kom tillbaka snart.

Adjö, mamma.

Jag förstår inte varför detta språk är
skrivet på ett sätt och uttalat på ett annat.

Du behöver inte skriva
till nigerianerna.

Jag har understrukit
allt du behöver veta.

Jacobo, vad vet du
om livet i detta land?

Ingenting.

Jag ser fram emot att se havet.

2 februari 1954.

Kära Catalina, det är inte länge kvar
tills vi når Guinea.

Vi stötte på Manuel Ruiz ombord.

Jag kände honom redan
från Santa Isabel Hospital.

Han kommer att bli det
den nya läkaren på godset.

Jag kan inte vänta med att komma till min födelseort
och upptäck inhemska Guinea.

Det riktiga Guinea.

Om det finns något kvar av den.

Vad tror du?

Han är mållös!

Ser du alla dessa svarta människor?
De är alla likadana.

Precis som får,
du kommer inte att kunna

att skilja dem åt
tills om några månader.

Far.

Jacobo.

- Välkommen till din födelseplats, son.
- Tack.

Hur mår du?

Är du okej?

Ja jag mår bra. Den här sista kampanjen
var svårare än vi förväntade oss.

Den här resväskan är full av saker
Mamma packade åt dig.

Jag är säker på att du kommer att må bättre
på nolltid.

God eftermiddag.

Det här är min son Kilian och så
Manuel, godsets nya läkare.

Välkommen.
Och tack för paketet.

Första lektionen, Kilian,
man måste hålla vakterna nöjda.

Då och då
ge dem cigaretter,

whisky, ägg, vad som helst.

Ju gladare du behåller dem,

desto snabbare kommer de
när du behöver dem.

Tillräckligt med lektioner.
Och låt Osë köra.

Jag tror inte chefen
skulle vilja se dig köra hans bil.

Garuz kommer inte att veta, eller hur, Osë?

Kom igen.

Allt verkar vara i sin ordning.

Hur kommer det sig att en ung man
med en lovande framtid som du

föredrar kolonin framför Madrid?
Tack.

Tja, mitt andra yrke är botanik.

Jag skulle vilja studera den lokala växten
arter och deras medicinska tillämpningar.

Jag är inte säker på att du kommer att hinna med det.

Och du, unge man?

Vi behöver energi
och beslutsamma människor här.

Du kommer att spendera de första två veckorna
fokuserade på lärande.

Observera dina kollegor,
gör som de gör.

Du kommer att gå
till Obsay med Gregorio.

Men kommer han inte att vara med mig på Yacato?

Obsay fungerar inte så bra som det
skall. En ny person kommer att vara bra.

Ja, sir.

Behandla arbetarna
med auktoritet men också rättvisa.

Om du inte löser problemen
ordentligt, du kommer att förlora deras respekt.

Tack, herr Lorenzo.

- Antón, vem är hans huspojke?
- Simón, den nya.

Låt honom inte komma undan med någonting
eller så kommer han och går som han vill.

Det var allt.

- God morgon.
-Tack så mycket.

Lyda.

Jag beställer dig.

Kom hit.

Jag är chefen.

Jag är chefen.

Arbete.

Du får jobba!

– Massa trumman låter, vakna.
- Jag kommer. Ett ögonblick.

Jag kommer! Ett ögonblick!

Simon, Massa. Till din tjänst.

Det är fortfarande natt.

När arbetet börjar
det blir dagtid.

På 10 minuter alla
måste stå utanför.

- Jag hjälper dig att klä på dig.
- Tack, jag klarar det ensam.

- Jag hjälper till.
- Jag ska göra det! Ge mig det.

Kom igen. En minut till
och du kommer inte att få betalt.

- Lycka till.
- Den där mannen som kommer med pappa...

- är Gregorio.
- God morgon.

Det är bättre att du beter dig mot min pojke.

En annan Rabaltué.
Hela familjen kommer snart.

Låt oss gå, far. Hejdå.

20 man per brigad.

Börja räkna.

Jag är sjuk, Massa.

Varje dag samma gamla historia!

Börja jobba.

Lögner. De ljuger alltid. Kom igen.
Ursäkter och vidskepelse.

Vad tror du att din bror är
bära runt den melongo staven för?

Ägaren vill ha sin vinst och det är det
vårt jobb att se till att han får dem.

Du är ansvarig för de...
Vad i...?

- Orm! Orm!
- Vad är det för fel?

Orm!

Gå upp dit och döda den.

Kom upp dit!

Är det detta du är rädd för?

Detta?

Skicka den skadade till sjukhus.
Resten går tillbaka till jobbet.

Kom igen, jobba hårdare!

Hur går din första dag?

Vad handlar de här låtarna om?

Om jobb.

Jobbar och tänker inte.

Vad är fel?
Gillar du att titta?

Jag är ledsen.

Du lämnade mig halvvägs.

Inget av det.
Den här tiden räknas inte.

Vik inte av stigen.

Du skulle inte hålla ut mer än
ett par timmar i djungeln.

Kilian!

Kommer du inte ihåg mig?

- Julia.
- Ja.

Förlåt mig, du ser så...

– Du har växt mycket också. Vi var...
- Jag vet inte.

Tio år gammal?

Har det varit så länge
sen vi sågs sist?

- Hur mår du?
- Mycket bra, kom in.

- Hur mår dina föräldrar?
– De har det riktigt bra.

Jag lovar mig själv hela tiden
Jag går tillbaka till Pasolobino,

men av en eller annan anledning
Det slutar med att jag inte går.

Jag frågar alltid Jacobo
om bergen.

- Förresten, är han tillbaka?
- Ja men...

Här är han.

Hej Julia. Hur mår du?

Hur mår du?

- Mycket bra, du?
- Mycket bra.

- Njöt du av din semester?
- Fantastisk.

Har du inte saknat oss lite?

Nåväl, vi har väldigt bråttom idag.

Låt mig se...

Mina föräldrar ordnar ett farväl
middag för Dámaso, doktorn.

Du kan komma över också
det kommer att bli kul.

Kilian ser ut att behöva
en paus från skogen.

Vi skulle gärna.

Din idiot.

Underbar.

- Vad är fel?
- Ingenting.

Jag ska lägga in det här också
för myggbetten.

- Okej.
– Det gör underverk.

- Tack.
- Låt mig se.

Jacobo.

Titta så glada de är.

Dör bara för att spendera sin lön
i Santa Isabel.

Se.

Och vi måste gå på en dum middag
för du kan inte säga "nej".

– Julia är en charmig tjej.
- De är charmiga allihop, Kilian.

Tills de binder dig.

Kom igen, muntra upp.

Far!

Wow... Är vi sena?

Nej nej. Jag var på balkongen
och när jag såg dig kom jag ner.

- Du ser bra ut.
- Tack.

Väl...

Du har valt
en bra tid att lämna, Dámaso.

Nyfunnen självständighet
från Kenya till Belgiska Kongo

Det tar inte lång tid att nå Guinea.

Du lär känna det här landet
i oroliga tider.

Jag läste på båten
om Mau Mau-rörelsen.

Kan du lämna konversationen
av politik en annan dag, tack?

Säg mig, Kilian,
hur mår Mariana och Catalina?

– De saknar oss.
- Säker.

Jag behöver att du hjälper mig att övertyga
min far att ta semester.

Lyssna på din son, Anton.

Jag kan inte ens tänka på hur ensam
de måste känna sig själva.

När säsongen är över.

Sluta komma med ursäkter
och bestäm ett datum.

Du är en pappa
och en man till dem.

Det är inte bara
om att skicka hem pengar.

Ser ut som maten är det
Det går bra, Jacobo.

– Grattis till kocken.
- Titta inte på mig.

Du har henne sittande framför dig.

Julia.

Ursäkta mig en sekund.

Väl...

Ursäkta mig.

Julita.

Herr Dámaso,
har du sagt hejdå till alla?

Jag tror så.

Men för alla?

För jag känner någon
som kommer att vara väldigt ledsen ikväll.

Som resten av dem också kommer att vara.

Du lämnar ett fotavtryck
var du än trampar.

De menar Regina,
en vän till Dámaso i många år.

Det har han inte
fru och barn i Spanien?

Spanien är väldigt långt borta.

Låt mannen som är fri från synd
kasta den första stenen, eller hur, far?

Om du höll dig borta
från kvinnor och dryck,

din hälsa och plånbok
skulle uppskatta det.

För att inte tala om ditt humör. Sinne
vars sällskap du håller, unge man.

Tack, Julia.

Om vi inte har känt varandra
sedan vi var barn,

Jag kanske tänker
Jag gjorde dig nervös.

Nej, det är min far.
Jag tror att han känner sig lite nedstämd.

Ja det tror jag också.

Massa Jacobo.
Massa Jacobo.

Vad händer?

Några män hade en fest
i barackstugorna

och plötsligt utbröt ett slagsmål
med macheter och allt.

Vi behöver någon
att hantera situationen.

Det finns skadade människor.
Eftersom det är lördag

det finns inga vita människor att sätta
saker i ordning, inte ens doktorn.

Attans! Mr Emilio, Generosa...
Kom igen, Kilian. Jag är verkligen ledsen.

- Vi hade en bra kväll.
- Först till kvarn.

Det blir andra tillfällen.

- Självklart. Kom igen, Kilian.
- Skynda dig.

- Emilio ska köra din pappa.
- Oroa dig inte, jag tar hand om honom.

- Ta hand om dig.
- Ta hand om dig tack.

Vänta. Tack!
God kväll! Kom igen, Kilian.

- Bra jobbat, Nelson.
- Du är skamlös.

Välkommen till Santa Isabels kvällar.
Vi är på väg, Anita Guau!

- God kväll, Jacobo!
- Hallå!

- Hallå!
- Titta vem som är här.

- Vi har saknat dig, Jacobo.
- Jag med älskling.

– Det här är min bror Kilian.
- Välkommen. Njut av!

Det var det vi kom för!
Är du redan full?

Titta titta.

Svart etikett. Den bästa whiskyn
och billigare än öl.

Fördelar med att vara en frihamn.
Resten är nonsens.

Kom igen, följ mig.

- Jacobo
- Anita Guau!

Kilian, kom igen.

Var kommer de ifrån?

Corisquenians, nigerianer, Fang
och Ndowé från floden Muni.

- Lite av allt.
- Och Bubis?

Bubis inte på något sätt. Om de förlorar
deras oskuld blir de straffade.

Du menar...?

Titta, titta, vem kommer vår väg.

Oba, Sade. Kom och sitt vid vårt bord.

Hej grabbar!

Var har du varit?
Jag saknade dig.

Idag fick vi veta att några infödda
har ätit en biskop.

En sekt eller något.
Hörde du något?

Ni vita är så rädda
att bli uppäten av oss.

Men så kommer du hit
att spendera dina pengar.

Biskopen är en apa.

Pao, någon tur?

Hon gick av någon yngre.

Jag ger upp.
Jag måste bara ta en drink till.

Drick med oss.

Låt oss dansa.

Titta på dom.

Bry dig inte om dem.
Bara följ strömmen.

Vad är fel?
Är du rädd att jag ska äta upp dig?

Vill du gå med oss?

24 april 1954.

Mamma, Catalina,
vi arbetar från skymning till gryning.

Landet här är så bördigt att
vi måste rensa fälten varje dag

så att växtligheten
invaderar inte kakaon.

Manuel kommer alltid över
när han har lite ledig tid

för att studera det lokala växtlivet.

Och på våra lediga dagar,

vi brukar fly till Santa Isabel
med Dick och Pau, Jacobos vänner.

Jag har fortfarande inte kunnat göra
vänner med de infödda.

Även om jag är född här,

Jag känner att de ser mig
som bara ytterligare en utomstående.

Det här kanske kan ändras med tiden.

Din son och bror som saknar dig,
Kilian de Rabaltué.

- Emilio.
- Kilian, hur mår du?

- Gustavo?
- Kilian?

Skulle du ursäkta mig en sekund?
Förlåt.

Tack.

Väntar du någon?

Det är jag faktiskt.

- Nelson.
- Nelson?

Jag antar att han inte kommer vara länge kvar
räddar dig från denna tråkiga fest.

Vad du pratar om?

Det blev inget slagsmål på godset.

Jag kan föreställa mig var du
gick iväg så bråttom.

Så vitt jag vet är du inte min
flickvän, du kan inte kontrollera mig.

Julia.

Låt oss dansa.

Förlåt mig
för det som hände häromdagen

och för att trampa på tårna.

Oroa dig inte. jag är inte
den mest begåvade dansaren heller.

Och inte lika skicklig som miningorna,
åtminstone den här dansen är gratis.

Julia, jämför dig inte med dem.

Ni får göra som ni vill
och ingen vågar döma dig.

Vi tjejer får vänta
tills du tröttnar på slänger

och komma tillbaka för att få en bra, lojal
fru, hemma, inlåst.

För att du har ett namn för
kvinnor som beter sig som du gör, eller hur?

Allt detta är nytt för mig.

Vad skulle du tycka om mig

om jag gav mig till någon
Jag kände mig som varje helg?

Det här samtalet är
inte lämpligt för...

För en kvinna.

Julia.

Vänta en sekund, snälla.

- Manuel.
- Ja?

Han är dödsboets läkare.

Julia är dottern
av mina föräldrars vänner.

Ett nöje.

Har vi setts förut?

Jag kommer ofta hit för att bada
och på söndagar ska jag spela kort.

Det måste vara det, jag brukar också komma.

Vill du ha något att dricka?

- Tack.
- Nej tack.

Jag hade inte förväntat mig det här, Gustavo!
Tillräckligt!

Emilio!

Jag har offrat hela mitt liv
på denna mark

så att min familj
kunde få ett bättre liv.

Jag kommer inte att stå ut med att bli hotad!

Du har utnyttjat oss tillräckligt länge!
Förr eller senare måste du gå!

- Nog, pappa.
– Otacksam, det är vad du är!

Tillräckligt!
Titta på mig. Tillräckligt.

Snälla du.

Gustavo, förlåt honom.
Han älskar den här ön så mycket

att han blir väldigt upprörd
när de kallar honom utlänning.

Jag hoppas att du kan se det.

Förlåt honom, snälla.

Pappa, låt inte politiken skada
så många år av vänskap.

Kom igen.

Lyssna på henne.

Snälla du.

Nu går vi hem. Kom igen.

Kom igen, Emilio.

Pappa, låt oss gå hem.

Hon är en speciell tjej.

Inte nu, Simon.

- Kom igen, vakna.
- Vad är det för fel, pappa?

Kasinot, Santa Isabel...

Du har varit här i mer än ett
månad och det är allt du har sett.

Jag låter dig inte slösa bort din tid
som din bror gör. Gå upp.

Kom igen, res dig upp.
Osë väntar på oss.

- För mycket fest i går kväll?
- Inte riktigt.

Det är bara...
Jag känner mig malplacerad.

Jag saknar mitt hem.

Det här är ditt hem, Massa Kilian.

Det ser ut som att vi har kommit i tid.

Det är en hane.

När den väl åker till havet kommer den aldrig att göra det
återigen satte sin fot på land.

När tiden kommer, honan
sköldpaddor kommer tillbaka till denna strand

- att lägga sina ägg.
– Hur hittar de tillbaka?

Man glömmer aldrig var man föddes.

Massa Antón, Massa Antón,
vi vill ha godis!

Jag har inga.

Hej hej.

Din far kommer härifrån
då och då för våra specialoljor.

De är bra mot utmattning.

Kom, jag ska presentera dig för mina vänner.

Jag har ett meddelande till Massa Jacobo,
Jag har ett meddelande till Massa Jacobo.

Jag har ett meddelande till Massa Jacobo.

Hallå,
Jag har ett meddelande till Massa Jacobo.

- Kan jag hjälpa dig, fröken?
- Ja, jag har ett meddelande...

Varför är allt så mörkt?

Ett elproblem.
Parkera precis innan du når huset.

Nigerianerna
har fyllt huvudgården.

Tack.

- Minns häromdagen när...
- Vänta. Marcial.

Julia.

Manuel, vad handlar det här om?

Arbetarna
har organiserat en skogsråttjakt.

- Jaga grompis? I mörkret?
- Det är fest på gårdarna.

Djungeln på natten är full av
mysterium. Vill du ta en titt?

Men, men.

Vad gör du här så sent?

Jag skulle på bio och...

Till biografen?

Du tog en ganska stor omväg då?

Ja, men jag kom ihåg det på vägen
Manuel hade bjudit in mig till jakten.

Ska vi?

- Vill du ha?
- Tack.

- Skål, far.
- Hallå.

Kilian.

Var försiktig!

Det är gott.

Det här är ingen plats för en kvinna.

Åh, Jacobo,
var inte så gammaldags.

Du påminner mig
av Mariana när hon var ung.

Hur mår min dotter på sjukhuset?
Gör hon dig mycket besvär?

Nej nej!
Hon lär sig snabbt.

Jag tror att det blir lätt
för att övertala Garuz att anställa henne.

Hur kom detta in i mitt sovrum?

Vem betalade dig för att göra det?

Berätta för mig!

Vem betalade dig, Simón?

- Jag pratar med dig.
- Umaru!

Jag såg Umaru komma ner för trappan.
Det var därför jag kom för att träffa dig.

Städa mitt sovrum! Nu!

Jacobo, Jacobo!

- Umaru?
- Han är där.

Låt honom inte röra sig!

Rör dig inte.

Vad gjorde du i mitt rum?

Vad säger han?

Vad säger han?

Han säger att han har varit på festen
hela tiden.

Ge mig spöet.

Ge mig spöet!

Fader, låt honom göra det.

Håll honom.

Du också, håll honom.

Håll honom!

Vänd på honom.

Det räcker, Massa. Sluta.
Pojken kommer att berätta allt för dig.

Han hittade ett bo av bitis
i kakaoträden.

Han ringde Massa Gregor så att
han kunde döda den men Massa Gregor...

Grattis.
Nu är du nästan som jag.

Du kommer att klara dig bra på ön.

Kilian.

Kilian. Far!

Titta på mig. Titta på mig. Manuel!
Öppna dina ögon, Kilian!

Var är jag?

- Kilian, jag trodde inte att du skulle klara det.
- Vad hände?

Vad kunde det vara?
Bitisen bet dig.

Men om du är vaken
det betyder att du är utom fara.

Du skrämde oss verkligen.

Kom igen, män! Kom igen!

Mamma, Catalina, jag kan inte tro det,
men min första säsong är över.

Det är tydligen en av de bästa
skördar de har haft på flera år.

Julia har blivit väldigt goda vänner
med Manuel, godsets läkare.

Jag skulle inte bli förvånad
om vi hör bröllopsklockor någon dag nu.

Förresten, Osë tar far och
Jag till hans dotters bröllop.

Jag ska försöka övertyga pappa
att ta lite semester

för att jag vet
han saknar verkligen er två.

- Vad heter din svärson, Osë?
- Mosi.

Hur blev de kära?

Vad sa jag?

Han säger till henne att hon alltid måste
vara trogen sin man,

som sand på stranden
som bara får sköljas av ett hav.

Han önskar dem lycka och styrka
på sin nya resa.

Hon frågar Mosi
att aldrig överge sin fru

trots många andra fruar
han kanske har.

Hur kan du förstå
deras språk, far?

Jag spenderar mycket tid med dem.

Jag har varit med om
många bröllop som detta.

Må andarna välsigna ditt äktenskap

med många barn.

- Vad ska jag säga?
- Vad du än vill.

Något sött. Hon har varit väldigt snäll
till mig och till dig.

Jag hoppas att ni båda blir väldigt glada.

Nu går vi.

Massa Kilian!

Vad är fel?
Vad är det för fel, Simón?

Det är Massa Anton.

De hittade honom svimlad
på kontoret. Han är sövd nu.

Jag har gett honom
en högre dos morfin.

Högre?

I månader nu har han tagit
morfin för att lindra smärtan.

Kilian, din pappa
har en sjukdom som inte går att bota.

Vi kan inte operera.

Han har bara en fråga om dagar.

Jag är ledsen.

Visste du om detta?

Osë.

Han fick mig att svära på att inte säga något.

Det är i Guds händer nu.

Gud skickar inte sjukdomen.

Gud är skaparen
av vackra saker.

Sjukdom skickas
av våra förfäders andar

när vi inte hedrar dem
som vi borde.

Jag vet inte vad fan
du gör på ett sjukhus

istället för i djungeln
åkalla din ande.

Jacobo.

Det som inte går att undvika,
kan inte undvikas.

Här kan vi åtminstone
hjälpa honom med smärtan.

Jag känner mig värdelös.

Du tar hand om min far
på ett sätt som jag aldrig har fått lära mig.

Jag vågar inte ens röra honom.

Om det vore din far på den där sängen,
vad skulle du göra?

Jag skulle låta läkaren som alltid har gjort det
tagit hand om honom kom och besök honom.

Far.

Det är Kilian.

Jag gick i snön
med min pappa.

Snart är jag tillbaka med mina nära och kära.

Om du var så sjuk,
varför gick du inte hem?

- Kommer du ihåg sköldpaddorna?
- Ja.

När de väl åker till havet,
de satte aldrig mer sin fot på land.

Jag har också valt var jag vill dö.

Men mamma...

Jag ville inte att hon skulle se
min livlösa kropp.

Gud har valt mig att gå först.

Och jag är tacksam.

Finns det något
vill du att jag ska berätta för henne?

Det finns ingenting
hon vet inte redan.

Men ja. Säg till henne att jag väntar
för henne på den plats dit jag ska.

Jag har sett det stället
i mina drömmar, Kilian.

Den där häxdoktorn öppnade mina ögon.

Livet är en tornado.

Frid, raseri...

och sedan fred igen.

Far.

Jacobo.

Jacobo.

Jacobo, jag vet...

Jag vet ingenting jag säger
någonsin skulle kunna trösta dig,

men jag vill att du ska veta
att jag finns här om du behöver något.

Gör aldrig det igen!

Jag är förlovad med Manuel.

Men du älskar honom inte.

Jag tillbringade halva mitt liv med att jaga dig

och du fick vänta tills Manuel
dök upp för att inse att jag var här.

Du kommer att förstöra ditt liv, Julia.

Jag väntade så länge på dig, Jacobo.

Det är dags att jag börjar leva.

Och du borde göra detsamma.

Julia!

Jag är rädd att jag inte kan hjälpa dig.

Min farbror har Alzheimers och han har
inte längre kan klara sig själv.

Och min far gick bort
för några dagar sedan.

Jag vet inte...

Om någon viktig
för dem hade problem,

Jag kunde inte förlåta mig själv.

Om du kunde sätta mig i kontakt med
Simón, jag kanske kan hitta dem.

Han var min farbrors huspojke
och kontakten mellan min familj...

Och kvinnan som nämndes
i brevet.

Angående datumen du nämnde,
Jag tror inte att han jobbar här längre.

Om du tittar på filerna
som min far behöll

du kanske hittar
vad du letar efter.

- Är du den nya sekreteraren?
- Nej.

Jag letar efter dokument
från när min far jobbade här.

Du är dotter till en kolonist.

Anställd i dödsboet,
det är inte samma sak.

Jag ser att du inte har slösat bort någon tid.
Hittade du något intressant?

Inte mycket egentligen.

Jag måste stänga nu, men om du
kan komma tillbaka en annan dag.

Iniko kan ta dig
tillbaka till hotellet, eller hur?

Jag hade alltid föreställt mig den här platsen
under en gassande sol.

Det är för att du vet
ingenting om detta land.

Och det lilla jag har hört är bara lögner.

Jag hörde att Bubis var charmig

och gästvänliga människor.

Mitt hotell är så.

Jag måste hämta någon
från flygplatsen.

Jag är sen. Jag lämnar dig
på hotellet efteråt.

- Hej.
- Man, vad händer?

- Hur mår du?
- Bra.

- Bra?

- Hur är allt?
- Bra.

- Hej, jag heter Laha.
- Clarence.

Trevligt att träffas.

Vill du att jag ska sitta där bak?

Oroa dig inte, jag ska sitta där.

Vad gör du i Malabo?
Låt mig gissa...

- Volontär för någon NGO?
- Nej.

- FN-sändebud skickat för att skriva en rapport?
- Nej.

Affärskvinna, ingenjör...
Iniko, ge mig en ledtråd.

Forskare.

Nej, jag är professor i lingvistik.

Jag är här för att titta på nivån
spanska som talas i Guinea.

Och hur är det?

Jag vet inte än, jag har precis kommit.

- Är du på semester?
- Ja och nej.

Låt oss se.

Jag studerar teknik i Madrid.

Vi har mycket olja och gas här men
det utvinns av utländska företag.

Ja.

Om fler människor
hade samma möjligheter som jag...

Ursäkta min brors uppförande.

Är han din bror?

- Sa han inte det för dig?
- Nej.

Han är ingen stor konversationsman.
Visst, Iniko?

Vad gör du ikväll?

Ingenting.

Skulle du acceptera lite Bubi
gästfrihet att välkomna dig till Malabo?

Jag skulle gärna.

Väl...

– Du ska se, du kommer att ha kul.
- Okej.

Du kommer att gilla det.

Jag är ledsen.

- Är något fel?
- Nej.

- Nej jag är ledsen.
- Vad?

Låt oss gå, Clarence.

Du påminner mig om någon.

Någon jag kände för länge sedan.

Var försiktig, kanske du hittar
vad du har kommit hit för.

Vem är den där kvinnan?

Mamma Sade.

Mannen med henne är hennes son.

De säger att hans far är en vit man

hon blev kär i,
och sedan lämnade han henne.

- Vad heter hans son?
- Vad är du, en skvaller?

De är farliga människor.
Få inte problem med dem.

Nu går vi.

Kom igen!
Vi kommer att ha det bra i alla fall.

- Mår du bra?
- Ja tack.

Nej verkligen.

Kom igen.

Detta är bättre
än att vara på hotellrummet.

- Tack för inbjudan.
- Jag bjöd inte in dig.

Titta inte så mycket. Lyssna.

Känn musiken...

här.

Här.

Och här.

Ser? Det är inte så svårt.

Vad gör du, Clarence?

Vad tänker du på?

Jag har ont om tid
och jag har inte gjort några framsteg.

Varför kom du hit?
Säg mig sanningen.

Min pappa gick bort för några dagar sedan.

Jag tror att han höll kontakten
med någon här.

Min farfar dog här.

Jag besökte hans grav
och det var färska blommor.

Känner du en man som heter Simón

– vem är nu runt 65 år?
- Nej.

Vet du hans afrikanska namn?

Nej.

Är det Basile Peak?

Det är faktiskt en vulkan.

I Bubi heter det Owässa.

Nigerianen kallade det Big Pico och
britterna kallade det Clarence Peak.

Visste du att du hette
efter en afrikansk vulkan?

En släckt vulkan.

Det är vilande.

Bara den vet hur levande den är inuti.

Vart är vi på väg?

Det är en överraskning.

Vad väntar du på?
Gå ut.

Kom, det är så här.

Vad tror du?

Varje december tusentals hav
sköldpaddor korsar Atlanten

att komma hit och lägga sina ägg,
platsen där de föddes.

Se.

Det är öns väktare.

Den tar hand om invånarna i Ureka.

Ett erbjudande till vårdnadshavaren.

Kom hit!

Jag satt i fängelse, Black Beach.

Vad fick dig att arrestera?

Att vara Bubi.

De arresterade hundratals.

jag hade tur
och släpptes från fängelset.

Andra överlevde inte.

Det finns fortfarande så många saker
Jag förstår inte om det här stället...

Min pappa och farbror
såg förmodligen dessa palmer växa.

En dag finns det ingen att berätta
berättelser om palmer i snön.

Se.

Håll den här.

- Du får inte fota.
- Garuz sa till mig att jag kan.

En sekund.

Det är förbjudet att ta bilder!

Vi åker nu.

Vi åker nu.

Lägg undan kameran.

Låt oss gå innan vi kommer
i problem.

Den mannen såg dig
ta bilder. Ser?

– Kanske känner någon av dem Simón.
– Nog med frågor för idag.

Jag borde ha börjat där.

- Vänta.
- Låt mig...

Ursäkta mig.
Ursäkta, jag lägger undan den.

– Jag vill bara fråga en sak.
- Vit flicka!

Gå tillbaka till ditt land,
vi vill inte ha vita människor här.

Fortsätt gå.

Fortsätt gå.

- Nu har du utländska vänner?
- Fan!

Kom igen.

Tillräckligt.

Låt mig prata med honom.

Han säger att du har ögonen
av folket i ditt land.

Allt är bra!
Allt är bra!

Låt mig ta itu med dem.

Vem är han?

Han arbetade på godset
när detta var en spansk koloni.

Fråga honom om han är Simón.

Förstår du mig?

Du talar mitt språk.

Han svor att aldrig tala
ditt språk igen,

men ja, han förstår dig.

Ibland vill jag dock inte göra det.

Vad säger han?

Han frågar vad som för dig hit.

Min farfar Antón, min far
Jacobo och min farbror Kilian

arbetat på denna mark i många år.

Min pappa gick bort för några dagar sedan

och jag kom för att hälsa på min farfar
grav, Antón de Rabaltué.

Kände du honom?

Han säger min farfar
och dina var goda vänner.

Han ber dig skicka
hans hälsningar till Massa Kilian

och berätta för honom
att livet inte har varit lika grymt

som det kunde ha varit,
trots allt.

Han säger att han kommer att bli glad att höra det.

Ja, han blir glad att höra det.

Vad blod delas, kommer blod att förena.

- Simon...
- Nu går vi.

- Jag måste hitta Fernando.
- Låt oss gå nu!

Jag behöver...

Vem är den där Fernando
du letar efter?

Min pappa eller min farbror brukade skicka pengar
till en kvinna här i Bioko i flera år.

En av dem hade en son med sig.

Jag vet bara att han heter Fernando.

På den tiden döptes barn med
ett spanskt namn och ett afrikanskt namn.

Fernando är ett mycket vanligt namn,
men det är Lahas andra namn.

Se.

- Var fick du tag i den bilden?
– Jag hittade den bland min farbrors brev.

Den kvinnan är min mamma.

Jag visste att den här dagen skulle komma.

Kilian...

Vi levde riktigt svåra tider.

Tack vare honom kunde vi klara oss.

Visst, vi skulle inte vara här

utan hans hjälp.

Mamma.

Är Kilian min far?

Andarna har bestämt sig
att tiden är inne

för att mina söner ska få veta sin historia.

Andarna?

Hörde du inte deras röst,
Clarence?

Varför, om inte, har du kommit till Bioko?

Min farbror slutade skriva...
så fort min farfar gick bort.

Det här är min historia också.

Snälla du.

Kilian gick hem och stannade där

i nästan tre år.

Under den tiden förändrades många saker.

Gudarna välsignade mig med ett barn

och mitt liv med Mosi blev enklare

tack vare den gåvan.

Jag saknade dig, farfar.

Kom och träffa honom.

Se!

Men när Kilian kom tillbaka

och vi sågs igen...

det var som hela den tiden

att vi hade varit ifrån varandra...

Grattis.

Hade aldrig funnits.

Vad heter han?

Iniko.

Var du kommer ifrån betyder det
"född i svåra tider".

Får jag?

Jag vet inte ditt namn än.

Jag heter Daniela Bisila.

Grattis, Mosi.

Kilian!

Och att tänka
att jag har son till en Bubi-hövding

- som min huspojke. Inte jag, Simon?
– Vi får se hur länge.

Och vad säger du, Osë?

Vill du också ha självständighet,
som Simón och Gustavo?

När två elefanter slåss,
den som lider är gräset.

Det är allt jag vet om politik.

Nu går vi?

- Nu går vi.
- Låt oss gå, Simón.

Vad är fel?
Är du inte glad att se mig?

Var är min bror?

Din bror är runt och tittar.
Han gillar dem alla.

Å andra sidan,
du är en enkvinna.

Jag har delat dig med andra män;
Jag är dig ingenting skyldig.

Att jag försörjer mig som jag gör

betyder inte att jag inte har känslor.

Oj! Visa lite respekt!

Ännu en runda på mig, fan.

En omgång till, min goding.
Pengar är inget problem.

Kilian.

Vad gör du här?
Vad är fel?

Catalina?

Mor?

Nej, de är bra.
De skickar sin kärlek.

Ska du inte ge mig en kram?

Självklart ska jag göra det.

Hej, jag mår bra, eller hur?

Jag är okej,
det är bara så den här säsongen

visar sig vara
lite svårare än väntat.

Stanna där du är!

Vem som helst kommer nära,
Jag ska blåsa ut hans hjärnor!

Du bör lägga ner pistolen.

Lägg ner det.

Sedan när bråkar vi
över en kvinna här?

Förstår du inte

att du inte går
att bestämma för oss någonsin igen?

Detta är vitas verkliga ansikte!

Så länge du lyder,
Allt kommer bli bra.

Stå upp!

Du har inte tillräckligt med kulor
för alla.

Vi är många fler.

Gregorio.

Gregorio, lägg ner pistolen.

Lägg ner pistolen.

Vi låter dig gå.
Ingen vill att det här ska sluta illa.

Lämna över det.

Inga fartyg kommer på fredagar.

Jag kom med flyg vid middagstid.

Och varför såg jag dig inte?

När jag kom hit fick jag höra
du var fortfarande på kakaofälten.

Så jag gick för att besöka Osë.

När jag kom tillbaka hade du det
redan gått och de sa till mig...

Jag har pratat med Garuz.

Nu när jag är tillbaka, kommer du att kunna
att åka hem några månader.

Det kommer inte att skada dig att få lite
av vila och frisk luft, Jacobo.

Jag är glad att se dig också, Kilian.

Väldigt glad.

Det är allt. De lämnar oss
själva. Själva!

Jag började tänka på dig
fanns inte längre.

Nej kära du.

Med saker som de är, jag
trodde du hade åkt med Jacobo.

Han bryr sig inte om oss.

Han har varit i Pasolobino
nästan nio månader.

Kommer han inte tillbaka?

jag vet inte.

- Adjö.
- Hejdå.

- Hej, frun!
- Nåväl!

Inte en enda artikel om
vad är det som händer här.

Ingen bryr sig om kolonierna
tillbaka i Spanien?

För att säga dig sanningen,
Jag tror inte att de gör det.

Pappa, Frankrike och England
har befriat sina kolonier;

Spanien skulle inte bli det
något annorlunda.

Ingen vet sin plats längre.

Här, ge mig den.

Tack, Generosa.

Och Manuel, hur mår han?

– Bra, han mår verkligen bra.
- Jaha?

När han är klar vid plantagen,
han går för att besöka byarna,

så att vi inte kan slappna av.
Men han är bra.

Julia? Julia!

Julia.

Vad är fel?

Det är fader Rafael.

Han ringde sjukhuset;
han var riktigt nervös.

Han säger att en svårt skadad man
kom till kyrkan,

säger att han är en vän till dig.
Han heter Gustavo.

Gustavo?

Men han greps för månader sedan.

Vi måste hjälpa honom.
Men Garuz kan inte ta reda på det.

Kilian, kan du ta oss?

Nu går vi.

God eftermiddag.

Var kommer du ifrån?

Vi besökte far Rafael.

Vi är på väg till Sampaka.
Är något fel?

Och hon?

Hon är gårdssköterska. Det finns
en mycket sjuk man som vi tror kommer att dö.

Det var därför vi gick
att berätta för far Rafael,

för att se om han kunde ge honom
hans sista riter.

Det vore bäst
om du inte lämnade Sampaka.

Vem gjorde detta mot honom?

Sanningen är att det kunde ha varit vem som helst.

Spanska soldater tittar
för att föregå med exempel eller...

Eller någon lokal ledare som funderar
honom en farlig motståndare.

Ingen är säker här längre.

Mer bandage, tack.

Vad sa du till honom?

Att han ser så ful ut andarna
vill inte ta honom så här.

När jag är klar med honom,
det är han som bestämmer

om han vill gå eller inte.

Julia, gå hem igen.

Jag stannar, oroa dig inte.

Är du säker?

Jag kommer att vara vaken.

Låt mig veta när Bisila
är klar, tack.

Kilian.

Han kommer att vara säkrare här.

Du gjorde ett bra jobb.

Tack. Du hjälpte till också.

Vem som helst skulle ha gjort detsamma.

Nej.

Inte vem som helst.

Komma.

Du borde komma tillbaka.

Det är förmodligen Manuel.

Det är sent.

God kväll.

Jag är ledsen att du var tvungen att ta hand om dig
av detta. Hur mår han?

Okej, han vilar nu.

Då kan du gå
Jag tar det härifrån.

Tack så mycket, Bisila.

Jag visste det allra första gången
Jag hörde din röst.

Som om du pratade med en del av mig jag
visste inte att det fanns. Som en besvärjelse.

Vad har du gjort med mig, Bisila?

Min kropp är inte orörd.

Men mitt hjärta är det.

Jag ger det till dig.

Vad handlar den låten om?

Den du sjöng
vid floden.

Om källor som kommer fram
från jorden oväntat

att bli floder.

Om strömmar
som splittrades för att gå med igen.

Om havet som,
i slutändan välkomnar oss alla.

Den talar om livets väg.

Om ödet.

Varför gråter du då?

Väl...

För jag kunde inte välja mitt.

Som ett barn,
de berättade hemska historier för mig

om att straffa
äktenskapliga kvinnor.

De var uppträdda på träd,
stenar bundna till deras fötter.

Eller så begravdes de
till deras halsar

för ohyran att sluka.

Jag tillåter inget dåligt
hända dig.

Vi måste vara mycket försiktiga,
Kilian.

Det kommer att vara vår hemlighet.

Vi kan inte hoppas på något mer.

Jag kommer alltid vara med dig. Alltid.

Vi ses senare!

Jag har slut på ursäkter för att komma.

Igår frågade Simón mig oförskämt
vad gjorde mig ont den här gången.

Åh, ja?

Och vad sa du till honom
gjorde dig illa?

Det är inte där som gör ont.

- Nej?
- Nej.

Du sa det riktigt bra.

- Verkligen?
- Ja.

Nu är det min tur.

Inte ens hälften så dålig som jag kan vara.

Ja, Fernando Poo
röstade emot självständighet,

men det är en minimal marginal.
Det är bara en tidsfråga, Kilian.

Förr eller senare måste vi göra det
lämna.

Manuel, var inte pessimist,
snälla du.

Med Gustavo i rådet,
vi har en vän i det nya partiet.

- Inte vi?
- Jag skulle inte vara så säker på det.

Vad tycker du, Kilian?

Jag bryr mig inte om vem som har makten.

Jag hoppas bara att saker och ting förblir som de är.

Visst, Ismael? Är vi inte okej här?

Massa Kilian.

Vad är det, Simón?

Ett telegram kom.

Det är inga goda nyheter.

Vad är det för fel, Kilian? Är det Jacobo?

Det är Catalina.

Hon är väldigt sjuk.
De tror inte att hon kommer bli bättre.

De ber mig gå hem,
att säga hejdå.

Kära Catalina...

Jag stirrade på vårt hus som om jag
försökte memorera varje detalj.

Amá kom nära mig
och tog starkt tag i min arm.

Vi kämpade för att gå framåt,
arm i arm,

med vår resväska och himmel.

Snön var upp till våra knän.

Det tog oss inte lång tid att nå
Jacobo.

Du var väldigt kall.

Jag värmde upp dig.

Vi gick längs de snöiga gatorna.

Berget var fullt av snö.

Du var väldigt ledsen.

Vi kämpade alla för att hålla tillbaka
våra tårar och kontrollera våra känslor.

Det var då
att du gav mig denna dagbok.

Kilian!

Du har e-post! Från Afrika!

Har du blivit galen?

Det här är ett sjukhus!

Ett sjukhus för arbetare i detta
plantage!

Stick inte näsan
in i andras affärer!

- Vad hände?
– Det här var en varning!

- Hur mår du?
- Bra.

Hur mår din mamma?

Jag ska inte berätta att hon mår bra,
för att vara ärlig.

Men eftersom de såg det komma, hon
hann komma överens med det.

Kilian ska åtminstone stanna
med henne ett tag.

Och när kommer han tillbaka?

Vadå, är du inte glad över att se mig?

Var inte dum, Jacobo,
självklart är jag glad.

Vad?

Ingenting, det är bara...

Det är bara det att det inte verkar så
dig att låta andra se dig...

sårbar.

Jag kanske ändrar mig.

Du kan inte lura mig, Jacobo.
Jag är ledsen, men du kan inte lura mig.

Du kommer aldrig att förändras.

Jag har träffat någon speciell.

Hon heter Carmen.

Du känner henne inte,
hon är inte från Pasolobino.

Då är jag väldigt glad för din skull. Verkligt.

Fast jag kan inte säga
samma sak för henne, va?

Hon har mycket i beredskap för henne,
stackars tjej.

Och hur går det med Manuel?

Väldigt bra. Han är en bra make.

Och titta på mig nu,
med två små.

Vem skulle ha sagt det
för ett par år sedan, va?

Jag är väldigt glad.

Det är okej, det är okej.

Det är okej, det är okej.

Det är ok älskling.

Det är bäst att jag lämnar dig ifred.

Det verkar som om
lillen är hungrig.

Du kan inte lura mig heller, Julia.

Lämna.

En ung dam ensam vid den här tiden?

Hon letar efter något.

Låt mig passera. Jag är sjuksköterska, det är de
väntar på mig på sjukhuset.

Snälla sluta.

Jag är ledsen att jag...

Det är inte ditt fel, Clarence.

Inget av vad
hänt är ditt fel.

Ingen hjälpte dig?

Bisila.

Ingen kan veta.

Hör du mig? Hör du mig?

Det kan inte komma fram.

Ett starkt drag.

Jag är rädd att jag kommer att skada dig.

Var inte rädd. Du kommer att göra det rätt.

Stopp, stopp, stopp.

Kilian.

Jacobo!

Syfilis.

Hur kunde han ha fått syfilis,
Manuel?

Han kommer att stanna hos oss i tre veckor,

det är om han svarar bra
till behandlingen.

Men han kommer att behöva medicinera
i minst tre månader.

Nu, om du vill ursäkta mig,
Jag har fler saker att göra.

Kom igen! Snabbt!

Kom igen! Snabbt.
Vi har inte hela dagen.

Vad hände med dig?

Jag blev mejad av en lastbil.

Min bror är mycket sjuk,
du måste hjälpa honom.

Jag vet mycket väl
vad din bror har.

Jag hoppas att han dör.

Bisila...

Känner du dem?

Två vita män mördade
på gammaldags sätt.

Nu ska de säga att det är andarna
som inte vill ha vita på ön.

Som om saker och ting inte var tillräckligt kaotiska.

Kilian.

Säg till din bror att vara mycket försiktig.

Kommer någon att berätta för mig
Vad pågår?

Simon.

Jag trodde vi var vänner.

Jag förstår ingenting.

Verkligt. Jag vet att något hände
när jag var i Pasolobino.

Något som måste göra
med Dick och Pao.

Min bror?

Bisila...?

Osë, säg att det inte är sant.

Mosi vet.

Jag sa till honom att jag såg Dick,
Pao och Jacobo

hängde runt den natten.

Låt Mosi göra vad han måste göra.

Om du försöker stoppa honom,
han kommer att veta om dig och Bisila.

Och då kommer ni båda att sluta
hänger i ett träd också.

Om du verkligen älskar henne,
hålla sig utanför det.

Okej då!

Hur mår du?

Det smittar inte,
ge mig en kram.

Har du inte hört?

Dick och Pao.

Vad, de fångade
samma sak som jag gjorde?

De hittades hängande i ett träd.

På grund av något de gjorde.

På grund av något du också gjort.

Jag drack så mycket att jag inte ens vet
hur jag vaknade i min säng.

Tja, jag kanske gick för långt
med ibogan också...

- Vad hände häromkvällen?
- Jag försöker berätta för dig,

Jag kommer inte ihåg, Kilian.
Och det är inte din sak.

Vet du ens vem hon var?

Vad spelar detta för roll
vilken hon var?

Vad är problemet,
att jag gick därifrån utan att betala?

Du våldtog en kvinna.

Du våldtog henne!

Osës dotter, min kvinna.

Jacobo, min kvinna!

Jag borde döda dig själv.

Det skulle vara mycket mindre smärtsamt
än vad Mosi kan göra mot dig.

Kilian!

Kilian!

Jag måste prata med din far.

Vad tänkte du, korsning
skogen på natten på egen hand?

Du är min enda vän här,
du behöver hjälpa mig.

Vad är detta?

Det är något jag behöver säga.

Jag vet allt.

Jag är ledsen.

Jag ber dig om förlåtelse

och från dina förfäder

i min brors namn

och mina förfäder.

Jag ber om förlåtelse
från alla kvinnor

som har blivit förödmjukade

av män som mig själv.

jag lovade

att aldrig överge dig.

Och det gör jag inte

om du inte

be mig att.

Jag behöver tid, Kilian.

Vi har det inte.

Bisila.

I morgon är det fredag.

Alla kommer att bli det
på Santa Isabel på natten.

Det här stället kommer att vara tomt.

Vill du åka till Santa Isabel senare?

Väl väl väl,
vad är det med denna banger?

Stanna, dra dit.

Vad är fel?

Jag kan inget om motorer.

Säg till Maximiliano att skicka Waldo;
säg åt honom att skynda, kom igen.

Nu går vi!

Kom igen.

Jacobo, det är jag, Kilian.

- Kilian!
- Lugna ner dig.

Mosi är här, Kilian. Mosi...

Kilian...

Kilian.

Vems är det? Pistolen.

Gregorio.

Gå från min ö.

Skynda dig.

Tänker du inte följa med mig?

Gå.

Skynda dig.

Kilian, titta på mig.

Åka hem.

Du har fortfarande tid
att börja ditt liv på nytt.

Ditt hår.

Jag har fortfarande bilderna
i mina tankar, Kilian.

Jag kan inte radera dem.

Mosi hade ingen familj.

Ingen kommer att göra anspråk på Iniko.

Jag ska lämna honom
med min mamma

och jag ska flytta till en stuga
i utkanten av staden.

Jag måste vara osynlig ett tag.

Då kan jag komma ut

och jag är fri att gå
och göra vad jag vill.

Jag vill att du lovar
att du inte kommer att försöka se mig.

Hur länge?

Ett år.

Tiden det tar
ett kakaoträd att blomma.

Vi har inte så mycket tid,
det vet du lika väl som jag.

Kilian...

Jag har sagt detta en gång och
Jag säger det igen.

Jag kommer alltid att vara vid din sida.

Även om du inte kan se mig,
Jag kommer vara där.

Ett lågt skott som bara smyger
med posten.

Nästa, presidenten
håller sitt första tal till folket.

Jag förklarar formellt konstituerad
republiken Ekvatorialguinea

som jag blir av
dess första konstitutionella president.

- Länge leve Ekvatorialguinea!
- Länge leve republiken!

Kilian, några nyheter om Gregorio?

Nej.

Jag trodde att han kanske hade gått tillbaka till
Spanien utan att säga något,

men alla hans saker
är fortfarande i hans sovrum.

Inklusive hans pass.

Jag vet ingenting om honom.

Jag har inte makten
för att skydda spanjorerna längre.

Var försiktig, Kilian.

Hej vän!

Du ser trött ut,
varför hoppar du inte in?

Jag föredrar att gå.

Komma in.

Jag tror att det räcker.
Du kan vila nu.

Den graven borde vara till din
bror.

Så du kommer att betala för honom.

Varför lämnade du inte också?

Jag borde lämna tillbaka detta till dig.

Ni vita människor
är ingenting utan dem.

Har ni alla blivit galna?

Den här mannen är oskyldig.

Han respekterade inte våra lagar.

Det är inte sant.

Du vet att han inte våldtog Bisila.

Hon älskar honom.

Hon sörjer

att kunna återförenas med honom.

Jacobo snodde Bisilas
"ribalá rèötö".

Och nu ska du ta

hans "ribalá rè rihólè" ?

Jag ger dig tid tills Bisilas
har slutat sörja.

Då måste ni båda lämna.

Om inte, vet du vad du kan förvänta dig.

Simon, snälla,
hämta mig det där pappret där borta.

Vet du vad det är?

Det är en "elëbó".

Det håller dåligt humör borta.

Bisila skickade den till mig när
Jag var borta.

Jag skulle vilja be dig en tjänst.

Det finns inget behov av dig
att göra de inföddas arbete.

Jag sover bättre om jag är trött.

Första gången
Jag såg dig vid kakaoplantagen

du såg vilsen ut,
vet inte riktigt vad man ska göra.

Du frågade: "Vilka är låtarna
om?", och jag sa till dig...

"Om jobb".

Arbeta för att hålla dig från att tänka.
Nu förstår jag.

Några av dessa män spenderar år
utan att se sina fruar.

Nu är jag bara en till bland dem.

Jag var bara en tjej när
Jag kom hit.

Det här är mitt hem.

Det är den enda jag någonsin har känt.

Om du inte ser mig gråta, är det därför
Iran av tårar för länge sedan.

Å andra sidan... Jag förstår
varför vill du inte komma tillbaka,

men det är farligt här.

Pappa Rafael går också.

Till och med Nelson och Oba har insett
att det här inte är en säker plats att bo på.

Du kommer inte att ändra mig.

Jag gav ett löfte, Julia.

Jag vet, jag vet... Ärligt talat,
Jag ringde dig inte för att övertala dig.

Jag ringde för att ställa en fråga till dig.

Skulle du ändra dig om hon
skulle vara villig att följa med oss?

Frun.

De är här.

Vänta en minut.

Iniko!

Han är dyrbar.

Hej Bisila.

Hur mår du?

Han heter Fernando Laha.

Får jag?

Det kommer att vara vår hemlighet.

Hans framtida syskon
kommer inte att märka skillnaden.

Jag kommer inte att kunna ha mer
barn.

Två är nog.

Om du vill kan ingenting stoppa oss
från att vara en familj.

Jag vill ha det.

Vänta en stund.

Förlåt.

Förlåt. Ursäkta mig.

Bisila.

Julia!

Kilian.

Vi ses om en minut.

Tack så mycket.

Vad är problemet?

Du är guinean, du kan inte lämna.

Den här kvinnan är min fru.

- Visa mig tidningarna.
- Far!

Tidningarna.

Jag är pappa Rafael,
prästen i St. Isabel.

Deras papper försvann i en brand
under upploppen.

Jag gifte mig med dem,
hon är lika spansk som vi.

Barn till en spanjor och en guinean
är guineanska, inte spanska.

De kan inte resa.

Den här kvinnan är spansk, inte guinean.

Hon är fri att gå ombord,
men det här barnet är guineanskt,

och så är mulatten.

De går inte. Du bestämmer
oavsett om du lämnar eller stannar.

Det är bäst att du går ombord på skeppet.

När vi kommer till Spanien,
vi fixar det på ambassaden.

De är min familj,
Jag går inte utan dem.

Rensa sedan vägen!
Gå ut härifrån! Gå ut!

Du, pass.

Gå, kom igen!

Stig upp, res dig upp. Mår du bra?

Bisila, är du okej?

Rör dig inte!
Kom tillbaka!

- Stäng dörrarna.
- Nu går vi!

- Kom låt oss gå!
- Stänga!

Kom tillbaka!

Kom tillbaka!

Kom igen! Kom igen!

Kör kör kör kör!

Kilian!

Kilian! Kilian!

- Kilian!
- Sitt ner!

Oba! Kilian!

Nelson... Hjälp!

Snälla du!

Nelson!

Nu går vi.

Kilian! Kilian!

Förr eller senare,
de kommer tillbaka för oss.

De tillåter oss inte att leva
tillsammans.

Kanske låter de oss inte leva
tillsammans...

Men de kommer inte att kunna
att skilja oss åt heller.

Kan jag nu?

Nej inte än.

Nu kan du.

Din tur, klä av dig.

Vi har två typer av äktenskap.

"Ribalá rèötö", den sorten
som köper oskuld.

Det var den som knöt mig till Mosi.

Men vi har också "ribalá rè rihólè".

Äktenskap baserat på kärlek.

Det är inte giltigt inför lagen.

Men det är mellan oss.

Vi har ingen prästinna, men
keeper of island kan vara vårt vittne.

Om det är det du vill.

Det är vad jag vill.

Då måste jag prata först.

jag lovar

att jag alltid kommer att vara dig trogen

i mitt hjärta.

Vad ska jag säga?

Du måste säga
att du inte kommer att överge denna fru.

Trots många andra
som du kan ha.

Jag lämnar dig inte, oavsett vad.

I mitt hjärta, åtminstone.

Runt omkring oss,
världen höll på att falla samman...

Men i Bisappoo,
vi kunde äntligen leva vår kärlek fritt.

Och det var det
det enda som gällde.

Vi visste inte
hur länge lyckan kunde vara.

Det var inte länge.

Bisappoo skulle brinna snart.

Alla spanjorer
var tvungen att lämna ön...

på grund av Macías dekret

och inte kunna återvända.

Ändå var de det
de lyckligaste dagarna i mitt liv.

Tillräckligt för att ge mening

till en hel livstid.

Bisila...

Hon gav mig en annan present till dig,
Farbror Kilian.

Jag hoppas att jag kan göra det rätt.

Jag lärde mig det precis som hon lärde mig.