All language subtitles for Iron Cross The Road to Normandy 2022 1080p WEBRip DD5 1 X 26

Nietzsche sa en gång: "Hemligheten
bakom ett givande och nöjsamt liv"

"är att leva farligt."

Han hade älskat östfronten.

Annonsera din produkt eller ditt märke här
kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Kamrat Stalin beordrar er!

Mot skyttegravarna, nu!
För moderlandet.

Var beredda.

Vi måste härifrån. Vi har väntat på
förstärkning i en timme. Var är de?

- Se upp för flygplanet.
- Ta skydd!

Här kommer de! Giv eld!

Giv eld!

Vi behöver bryta oss ut.

Se upp, de kommer vid trädgränsen.

Det här påminner om natten i Hamburg.
Ni vet, med de två systrarna?

- Blondinerna?
- Var de inte brunetter? Vi var fulla.

Alltid.

Vi ville göra upp en lägereld och bjuda
flickorna på snaps. Men det var mörkt.

Vi gjorde upp eld...
i borgmästarens trädgård.

- Typiskt din otur.
- Det var otur att han var deras far.

- Det var gamla goda tider.
- 1938 var ett fantastiskt år.

- Vi uträttade så mycket.
- Sannerligen.

Tror du att vi nånsin
tar oss levande hem?

Ja.
Vi kommer absolut att klara oss hem.

Om 20 år kommer jag att sitta
i mitt hus i Flensburg-

-med mina vackra barnbarn
och berätta historier.

Vad tänker du berätta om allt det här?

Inte ett jäkla dugg.

Jag kommer att berätta om kamratskapet,
soldatlivet, musiken, alla flickor.

Jag säger ingenting
om de där jäkla ryssarna.

Så du tänker ljuga?

Ja. Jag tror inte att de kommer att
uppskatta sanningen. Tror du det?

Nej.

Jag skulle inte ha gjort det.

- Kapten.
- Vad tusan är det där?

Goliat.

- God morgon, sergeant.
- De kom med dem i morse. Värdelösa.

- Lycka till.
- Tack.

Vad gör du?

- Jag tyckte det var dags för rökpaus.
- Vet ni hur farliga de där är?

- Du har säkert rätt.
- Han blev inte hjälpt av dem.

- De skickar hit folk som Steinbeck.
- Vi gör oss redo för nästa.

- God morgon, doktorn.
- God morgon.

- Hur går det?
- Inte så bra.

- Hur många förlorade vi i morse?
- Vill ni verkligen veta?

Nej, egentligen inte.

Titta vad unga de är!
De blir yngre för varje dag.

- Jag förstår.
- 16!

- De säger att undsättning är på väg.
- Det har jag hört förut.

De borde kunna bryta sig igenom
snart, i natt, i morgon.

Vi orkar nog
inte hålla ställningarna så länge.

Jag lovar att ta er härifrån.

Jag hoppas det.

Ursäkta mig.

- Vad lovade du mor att inte göra?
- Bli skjuten.

- Och vad har du gjort?
- Blivit skjuten.

- Du sa att flickor älskar ärr.
- Det här kommer jag att få höra.

Räkna med det.

- Håller vi fortfarande på att vinna?
- På ett ärorikt sätt. Märks inte det?

Så oljuden jag hör
kommer inte från oss?

Nej, men de har lovat
att få oss härifrån när som helst.

Vet du vad?
Om ryssarna kommer närmare-

-tar jag med mig sjuksyster
och kryper härifrån. Tro mig, Klaus.

- Om du hittar en så följer jag med.
- Du är visst inte här så ofta.

Vi har en där borta.

Va?

Grabben, hör du mig?

Vad sjutton gör en kvinna här?

Hon var radiooperatör
och hon har medicinsk utbildning.

Hon beslöt sig för att stanna
när tågen åkte för en vecka sen.

- Vet du vad ryssarna kommer att göra?
- Vi vet, jag vet.

- Det gör hon också.
- Jäklar!

- Ni ser trött ut, kapten. Mår ni bra?
- Han är förvånad över att se dig här.

Nån måste se om de skadade. Det
är en liten uppoffring för mitt land...

Snälla, ge mig inget tal om vårt
fädernesland, inte här i Ryssland.

- Hur länge har du varit här?
- Jag kom för sju veckor sen.

Vet du vad som händer dig om ryssarna
bryter sig igenom vår försvarslinje?

- Jag är medveten...
- Klaus. Få henne bara härifrån.

- Vad heter du?
- Gudrun, kapten.

- Var kommer du ifrån, Gudrun?
- Berlin. Jag uppskattar er omtanke.

Jag insisterar på att ni låtar mig
stanna och ta hand om skadade.

Jag vet inte om du är medveten om det,
men vi är omringade.

Jag kan inte skicka i väg dig härifrån.
Det är 30 km till våra trupper.

Du borde inte varit här i första...

Min bror var omringad i Stalingrad
i fyra månader!

En rysk granat tog båda hans ben,
men han kom undan i sista stund.

Ända sen han tillfrisknade
har han försökt att komma tillbaka.

Gudrun, du tjänstgör visst
som radiooperatör.

Jag är stationerad vid general
Schröders huvudkvarter. Jag har...

Du har alltså kunskap om radiokoder,
sändningar och dechiffrering?

Ja.

Klaus? Vem kommer och befriar oss?

De har satt ihop en räddningsgrupp,
ledd av Michael Wittmann.

- Då klarar vi oss.
- Ta den här.

- Jag kan inte skjuta ihjäl nån.
- Den är inte för vem som helst.

Sista kulan är till dig. Om ryssarna
bryter sig igenom dör du ändå.

På det här sättet dör du snabbare
och mer barmhärtigt.

Det här är inte bra.

- Kan du fortfarande skjuta?
- Ja.

Om ryssarna bryter sig igenom...

Låt dem inte ta henne levande.

- Du vet vad de kommer att göra.
- Ja...

Jag vet.

Jäklar! Jag ska få oss härifrån.

Hör du mig?

Å tyska folkets vägnar
tilldelar jag dig såradmärket i silver.

Grattis, min son. Du är en modig man.

Doktorn?

- Vad tusan gör sjuksystern här?
- Har vi en sjuksyster?

- Hon är borta och hjälper Anton.
- Jag behöver all hjälp jag kan få.

Du skulle ha satt henne på tåget.
Du vet vad ryssarna gör med henne.

- Hon gör det för fäderneslandet.
- Lägg av!

- Säg det till Führern.
- Fan också!

- Förstår du inte? Jag behöver hjälp.
- Ja, men inte så länge jag är befäl.

- Jag har tillräckligt med bekymmer.
- Vi har förlorat många män och kvinnor.

- Här har vi ännu en.
- Jag skickar två vakter hit.

- Jag har inga fler!
- Vi måste hitta några.

- Lycka till.
- Jag hatar det här stället.

- God morgon, Steinbeck.
- Kapten.

- Vi har ett litet dilemma.
- Ett till?

En av sjuksystrarna blev kvar här.
Hon är vid fältsjukhuset.

- Jag förstår.
- Gå dit och håll vakt.

- Ja, sir.
- Tack.

Se till att det blir gjort.
Moderlandet räknar med er. Lycka till.

- Är ni redo att anfalla?
- Ja.

- Tyskarna är omringade. Döda alla.
- Döda de fascistiska inkräktarna!

Löjtnant, hur går det?

Jag klarar mig.

Jag är rädd.

Det ordnar sig.

- Klaus tar oss härifrån.
- Visst.

Följ mig.

Klaus!

Klaus! Klaus!

- Ryssar i skogen.
- Retirera till skyttegravarna.

Vänd om pansarvärnet.
De kommer från andra hållet.

Position två rapporterar.

- Rapportera, position två.
- De kommer.

Jawohl.

Gå åt höger.

Ryssarna flankerar oss i skogen.

Hallå? Ja.

Wittmann här. Vid fältsjukhuset.
Vi har gott om bränsle här.

Wittmann, klart slut.

Vi måste få ut våra kamrater.

Sätt fart! Skynda på!

Våra kamrater
blir överkörda av ryssarna.

Hoppa upp.

- Hur många förlorade vi?
- Minst fem.

- Är det där Ronald?
- Det är Herman.

Eller vad som är kvar av honom.

Hur har vi det
med ammunition och vatten?

Ammunition, mat, kulor, vatten
allt är slut.

- Kanske det räcker ikväll.
- De kommer säkert när som helst.

- Vet ni vad jag har funderat på?
- Vad?

Sticka härifrån och åka hem till
Hamburg. Öppna en egen bar.

- Ni vet, brygga eget öl.
- Servitriser.

Jag gillar hur du tänker.

När hade du tänkt att den här stora
förändringen i livet skulle ske?

- Är i morgon klockan tolv okej?
- Det är väldigt kort varsel.

- Jag vet inte om Führern gillar det.
- Jag hade hoppats på mitt befäl.

Märkligt att du säger det. Jag ska
dricka te och kaffe med honom snart.

Jag säger det till honom.
Det är bäst om han hör det från en vän.

- Det är bra med inflytelserika vänner.
- Det är därför jag är här.

Blir det nån rabatt för militären
i din bar?

För er? Ni betalar ju ändå inte.
Jag har skyddat er i fyra år nu.

- Ingen respekt för överordnade.
- Men jag finns här för er.

Även ryssarna.

Vi måste bryta oss ut härifrån!
Vi har väntat i timmar. Var är de?

De skjuter från skogskanten.

Steinbeck!

Vi håller på att dö här.
Hur långt borta är ni?

Vi kan inte vänta längre.

- De kommer från alla håll nu.
- Vad säger de?

Ge eld!

Tyskarna kommer längs vägen!

Vi har väntat i över en timme.
Var är de?

Är de på väg?

Ladda.

Vi måste köra åt höger.

Vi har för många skadade kvar...

Ge mig luren.
- Vi behöver förstärkning. Nu!

- Han sa att de stötte på motstånd.
- Pansargranater!

Mot skyttegraven!

De kommer från alla håll nu!

Jag har väntat i två dagar. Jag har
fler skadade än jag kan evakuera.

Och jag har döda ryssar i skyttegraven.
Nej. Nej, vi väntar inte mer!

Nu kommer de.

Hitta er favorit. Mot skyttegravarna!

Ta skydd! Flygplan!

Kom igen, nu åker vi!

Vi har stoppat dem där borta.

T-34 till höger.

Tyska svin!

Ladda!

Klaus?

Håll ut, min vän. De kommer nu.

- Ser du dem?
- Ja, de är här.

Där borta! Hjälp dem!

De kommer nu.

Sjukvårdare!

- Hej, flygaresset!
- Floyd!

- Hur har din dag varit?
- Jag försöker få flygplanen klara.

- Lang var väl ganska trevligt?
- Jag är hellre hemma i Mississippi.

Det blir trevligt i Frankrike
med alla vackra kvinnor.

- Jag sparar några om jag kommer först.
- Vi kommer dit och räddar er.

Och jag kommer bakifrån och dödar
tysken som håller på att nita dig.

Allvarligt talat, var försiktiga
så ses vi på stranden.

Vi ses på stranden.

Håll huvudet kallt.

Och arslet också.
De skjuter där först.

Normandie 1944

Vad för mirakelvapen?
Kriget är ändå förlorat.

Ulli, Führern räddar oss alltid.

Allvarligt, var inte så pessimistisk.

- Achtung!
- För helvete, Klaus.

Du går för långt.

- Varför döljer ni saker för Führern?
- Det gör vi inte.

- Jag fick en hjärtattack.
- Jag vet vad du döljer.

- Trevligt att se er igen, kapten.
- Låt oss vara ärliga.

Hur många graviditeter
har du orsakat Frankrike?

- Ulli, berätta.
- Inte så många.

- Du har inte råd med din lön.
- Det är problemet.

Jag använder bara ett annat namn.

- Inte mitt. Jag har inte heller råd.
- Det borde du sagt tidigare.

- Har du hål i dig?
- Vill du se?

Kapten!

Och nu till viktiga militära affärer.

Jag vet att ni kom före mig hit.
Ni måste känna till bästa baren i stan.

- Ja.
- Berätta inte.

- Förtjänar han det? Jag vet inte.
- Minns ni vad som hände förra gången?

- Tvinga mig inte att degradera er igen.
- Låt oss förhandla.

De första fem rundorna bjuder du på,
så visar vi var den ligger.

Efter ett år vid ryska fronten har jag
inte sett många barer. Jag bjuder!

- Ursäkta. Fältmarskalken?
- Den där vägen.

Ni har säkert noterat våra truppers
beredskap här i Normandie.

- De verkar ganska oförberedda.
- Herregud!

Hälften av männen här är antingen
ryssar, ukrainare eller polacker.

De skingrar sig så fort
de bara anar fara.

Du ska inspektera vårt försvar
och tala om vad som kan förbättras.

Det är en ära att få hjälpa till.

Mina herrar. Heil Hitler!

Fältmarskalken,
jag har information åt er.

Du har alltid med dig nåt till mig,
men aldrig nåt som jag har nytta av.

Kapten, general Frank visar dig
landsbygden häromkring.

- God morgon.
- God morgon.

- Vad tror du, Klaus?
- Det ser ut som helvetet på jorden.

Vi har inte tillräckligt med vapen. Hur
ska vi hålla stånd mot de allierade?

- Vi har vår optimism.
- Kan man skjuta vapen med det?

När som helst.
Våra forskare jobbar på det.

- Vakna.
- Heinz, min vän.

Jag hoppas det är viktigt. Jag gick
precis av mitt skift. Vad är problemet?

- Det är Ulli.
- Vad tusan har han gjort denna gång?

- Han är borta igen.
- Borta? Sen när?

- Ingen aning.
- Vad gör vi åt saken?

Ställ diskreta frågor runt om i stan,
jag berättar för Klaus.

- Hoppas det inte är motståndsrörelsen.
- Eller militärpolisen.

- God morgon.
- God morgon.

Ett och ett halvt år vid östfronten
inte skymten av ett ägg.

Ville jag ha ägg fick jag värpa själv,
eller stjäla från nån rysk bonde.

- Livet i Frankrike är härligt.
- Ja, ja, vi uppskattar det.

Vi har det riktigt bra här.

Om jag kunde skulle jag skicka det här
till alla i Ryssland. De förtjänar det.

- Alltid så generös, Klaus.
- När jag har fått min beskärda del.

- Vad händer?
- Vi har ett problem.

- Är amerikanerna här?
- Nej.

- Är ryssarna här?
- Nej.

- Är Gestapo inblandat?
- Inte än.

- Så illa?
- Det kan komma att bli.

- Okej, berätta.
- Det är Ulli igen.

Vad fan har han gjort nu? Blivit
berusad och pissat på generalens bil?

Det hade varit roligt. Nej, han har
varit försvunnen i två dagar nu.

- Några inrapporterade försvinnanden?
- Inte än.

- Det kommer inte att bli lätt för Ulli.
- Jäklar!

- Han kan visst inte styra över det.
- Nej.

Då åker vi och letar efter honom.

Se upp!

- Är det manövrar?
- Nej, motståndsrörelsen är aktiv här.

Bara de senaste veckorna?

Nu åker vi.

- Är kapten Müller här?
- Ja, där borta.

Jag har order från general Frank.
Jag beklagar.

Så du fick ordern att utföra den?

Ja.

Generalen tyckte det var bäst
att jag gjorde det.

Ja... Det är bra.

Det är bättre om en vän gör det.

Jag måste fråga... Varför?

Jag hade bara fått nog av alltihop.

- Och jag träffade en flicka.
- En flicka...

Den klassiska historien.

Varför gör annars män så korkade saker
som de gör?

Ibland tror jag att kriget började
på grund av en flicka.

- Det skulle inte vara första gången.
- Nej.

- Sköna Helena av Troja.
- Det är en av dem.

Så du tror att allt det här
började för att...

Hitler, Churchill och Stalin
ville imponera på sina flickvänner?

Det skulle ju förklara en del.
Korkade män gör korkade saker.

- Så är det.
- Det här börjar bli ganska korkat.

En del av männen kunde ha skickat
blommor och sen hade det varit över.

- Göra det enkel för sig.
- Blommor hade räckt.

Det var ju så det började.
Minns du Sudetenland?

Ja. Österrike också.

- Alla kastade blommor på oss då.
- Ja.

Ja, det har verkligen förändrats.

Ja...

- Givakt!
- Sitt ner, sitt ner.

- God morgon, kapten.
- God morgon.

Vill du ha kaffe?
- Yuri, kaffe till kaptenen.

- Var kommer Yuri ifrån?
- Polen, tror jag.

- Jag vet inte.
- Jag är inte säker.

- Inte ett ord tyska.
- Han kan komma från Ukraina.

Tack! Tack!

Han är från Polen.

Hur kommunicerar ni med varandra?

Det fungerar.

Och hur fungerar det under strid?

Vi låter honom inte komma för nära
våra vapen. Han är trots allt ryss.

- Ryss? Varför kallar du mig ryss?
- Du är ryss.

Jag hatar ryssar, de är svin!
Jag är preussare.

För helvete!

Vad är det som är så roligt?

Jag har nåt att berätta.

- Ulli.
- Vad är det med honom?

- Har de hittat honom?
- Ja, det har de.

När, kapten?

- I morgon bitti.
- Ulli kaputt?

Ulli är kaputt, väldigt kaputt.

Han är en bra man. En skål för honom.

Drick, drick.

Vi tillbringade mycket tid tillsammans.

Skål för våra män under marken.

- En till?
- Ja, en till.

Hälsa på honom i fängelset.
Han är där nu.

Ta med er lite vin.

- Har du sett valkyrior häromkring?
- Tänker du fortfarande på kvinnor?

- Tror du de tjatar som kvinnor?
- Ja, särskilt på dig.

- Vill du ha en cigarett?
- Nej tack, de tar kål på en.

Du börjar låta som min mor.

- Då får du väl skjuta mig.
- Ja...

Jag är så in i helvete rädd.

Men det är så här det måste vara.

Det är okej.

Achtung!

Ladda gevär!

Klara.

Sikta!

Skjut!

Det här går inte som planerat.
Vi måste övertyga stridsledningen-

-att använda alla resurser för att
undvika en invasion på stranden.

Vi ber Dig om skydd.

Vi ber Dig om kraft.

Ingen vill erkänna att de har fel,
och förlora ansikte framför Führern.

Samma skit som det alltid har varit.

Krig förs av generaler bakom skrivbord
som aldrig fått blod på sig.

- Nånsin.
- Det stämmer, Klaus.

Det är därför du och jag
måste skicka en övertygande rapport-

-som fältmarskalken kan avlägga
hos Hitler själv.

Jag förstår.
Jag ska göra mitt yttersta.

Danke.

Gör er redo. På med maskerna
så fort som möjligt.

- Stå upp!
- I en rak linje.

Kontroll av utrustning!

Kom ihåg vårt motto: inget uppdrag
för svårt, ingen uppoffring för stor.

Plikten framför allt.
Vi är första infanteridivisionen.

Vi har stridit i Afrika, Sicilien
och nu Frankrike.

De vet att vi kommer, de vet
att vi är de bästa. Hur känns det?

- Bra, löjtnant.
- Jag mår illa, sir.

Jag klandrar dig inte.
Jag är också illamående.

Alla nya håller sig till sin kamrat.
Alla hinder på stranden är synliga.

Träng inte ihop er vid ett hinder.
Sprid ut er och ta er upp för kullen.

Larma.

Alarm! Skynda er!

Nu gäller det.

Jag måste få veta vad som pågår.
Soldaterna är förvirrade.

Horisonten är full av fartyg.

Skynda er, amerikanerna kommer!

Beordra kanonservis
att skjuta så fort de kan.

- Kommer Luftwaffe att dyka upp idag?
- Jag ska försöka ta reda på det.

Var tusan fick de alla fartyg ifrån?

Det var första positionen.

Rapportera förlust av position 1.

En minut till stranden! En minut!

- Gör er redo.
- Spring, hoppa av min båt!

Hoppa av båten!

Herrejesus, jag förlorade
varenda soldat på min båt.

- Vi blir dödade direkt.
- Flytta upp mot sandkullarna.

Här borta!

Kom igen, andra truppen. Skynda på!

- Jag är siste man.
- Var är resten?

- Precis här.
- Hitta honom! Det här är ingen övning.

Vi flyttar infanteri-och artilleri-
regementen som stöd till området-

-om invasionen äger rum i den sektorn.

Vi måste bort från stranden!

Då har de allierade
hunnit fram till Paris.

- Var är artilleribeskjutningen?
- Jag förlorade alla på min båt.

- Har du cigg?
- Ja, sir.

Har du eld? Vi måste bort
från stranden, för helvete!

- Den är blöt. Tändaren funkar inte.
- Dra åt helvete!

De allierade har inlett sin attack
i Normandie. Jag kan inte vänta!

Förstår du inte?
Jag ser tusentals fartyg på havet.

Nej, jag menar allvar!
Kom hit själv och se!

Jag behöver sjukvårdare! Sjukvårdare!

Nu funkar tändaren.
Vad gör vi nu, sir?

Jag är siste man.

- Du där! Jag vill slå ut deras MG 42.
- Beskjut MG 42.

Vi måste komma bort från stranden.
Vi måste komma bort från stranden.

Nu sticker vi!

Nedhållande eld!

Ta er upp hit nu!

Nu! Kom igen!

Nedhållande eld!

Vilken start på dagen.
Det får i gång hjärtat.

- Var kommer ni ifrån?
- Tennessee.

- Wisconsin.
- Är det sant? Ostälskare?

- Vad gör vi nu?
- Tar oss bort från stranden.

Titta vad som händer när vi rör på oss.
Vi kommer att dö!

De enda du kommer att få träffa
om du inte tar dig härifrån är Gud.

Ta dig upp över kullen.

Nu, stick! Stick, stick!

Vi omgrupperar oss i sektor 4.
Nu sticker vi härifrån.

Det här är inte bra. De är för starka.

- Förbered för närstrid.
- Ja, sir.

Vi har fått kontakt med stränderna.

Skjut inte!

- Generalen!
- Hur är situationen?

- Hopplös.
- Jag förstår.

Det här blir sista rapporten
från Normandie. Ja, sir.

Gud bevare Tyskland. Klart, slut.

Jag vill också strida.

Preussen krigar också.

- Lycka till, min vän.
- Lycka till.

Skjut inte! Skjut inte!

Polacken!

Vi tar oss till artillerierna.

Rör på dig! Rör på dig!

Polack...

- Var i helvete har ni varit?
- Var har vi varit?

- Jag har varit här hela natten!
- Jag förlorade alla mina soldater.

- Välkommen till Frankrike...
- Hallå! Tyskarna? Var behöver du oss?

- Den här vägen. Ska jag gå först?
- Efter dig.

- Colorado! Du klarade dig!
- Tennessee!

Det gjorde visst du också.
Jag är Garnett, alla kallar mig Gar.

Hjälper du mig med fångarna?

Sergeanten? Ingen av dina soldater
klarade sig visst på stranden.

Ja, sir. Det stämmer.

Jag befordrar dig till andre löjtnant.
Ta med en trupp dit ner.

- Hjälp flygvapnet som är fast där.
- Ja, sir. Det ska jag ordna.

- Återgå.
- Ja, sir.

Är det nåt bra?

Kom igen, samla ihop din utrustning.
Vi går och hjälper flygarna.

- Vi klarade oss levande från stranden.
- Vad gör vi nu?

- Bränn alla dokument, döda fångarna.
- Jawohl.

Nu kommer det fler tyskar.
När jag säger gå så sticker vi.

Tre, två, ett, gå!

Framåt, kom igen.

Kom igen! Se upp!

Lägg ned vapnen!

De är bara ungar, sergeanten.

Skjut inte!

Jag har inte skitit ordentligt
sen Dagen D.

Ni kan inte skjuta oss. Ni får inte,
det strider mot konventionen.

Hallå där! Nej, vad sjutton gör ni?

Så går det inte till i den tyska armén.

- Hur uppför vi oss, då?
- Vem fan tror du att du är?

Om vi beter oss som djur har efter-
världen anledning att förakta oss.

Så här beter sig inte en tysk officer.

- Vad pågår här?
- Den här mannen avbröt oss.

De skjuter obeväpnade fångar.
Det är inte så det går till.

Vet du hur många tyska soldater
som förlorar sina liv i kriget?

Tyska armén skjuter inte fångar.

Överlåt det här åt oss.

Kapten, du har visst en situation här.
Lös den.

Kom ihåg att alla tyskar
inte är så här.

Det ska jag minnas. Tack. Tack.

- Vi klarade oss, löjtnant.
- Ja, det gjorde vi.

Det är väl det enda vi kan göra.
Klara oss idag, klara oss imorgon.

Klara oss till dagen efter det,
och tills det här jäkla kriget är slut.

Jag har varit tydlig med att jag inte
tänker dö på det här stället.

Om tjugo år, när allt det här är över-

-och jag sitter vid en lägereld
i Tennessee, precis som den här-

-och berättar historier
för mina barnbarn.

Vad tänker du berätta om den här dagen?

Inte ett skit.

- Sergeanten, amerikanerna kommer!
- Inta positioner, soldater!

Amerikanerna är här.

Jag tänker inte dö vid den här bron.

Vi har ju klarat oss så här långt.

- Har du cigg?
- Ja.

Vad händer?

- Kan du avvara den?
- Allt för dig, Top.

Okej, vad är det som gäller?

- Kan du få i väg det där åbäket?
- Jag försöker, sir.

Herrejesus!

Vi behöver hjälp. Jag har killar
som är fast vid en bro sen igår kväll.

- Jag behöver all hjälp jag kan få.
- Var är bron?

Precis här. Om ni kör den här vägen
och sen tar vänster kommer ni dit.

Vi har tyska styrkor här
som pepprar oss med maskingevär.

- Vi behöver alla som kan skjuta.
- Vi måste inta flanken. Det tar tid.

- Ingen idé om vi inte intar stan.
- Ni kommer till en by...

- Är du nöjd nu?
- Ja, vill du ha en kaka, eller?

Vi måste ge dem understöd. Kom igen.

Försvara bron med ditt liv.
Jag tänker skaffa förstärkning.

Vi måste få bort dem från bron
och ta oss över den.

- De har strids-och halvbandsvagnar.
- Kom igen, framåt.

- Bryt fram åt höger.
- Offensivt.

Vi har fler stridsvagnar på väg.
Vad tycker du vi ska göra?

Jag vill inte till östfronten igen. Jag
föreslår att vi tar oss till Tyskland.

Ja.

Ta in honom där.

- Det har varit en tuff dag idag, Klaus.
- Morgondagen blir ännu längre.

Där borta.

- Generalen.
- Det finns vatten där inne.

Skönt att se er igen, sir.
Vi ska se efter er.

- Kan du undersöka generalens arm?
- Fort, jag vill inte lämna mina mannar.

Jag förstår. Den här vägen.

- Hur ser det ut?
- De har upptäckt oss ovanifrån.

Stränderna är inte längre
under vår kontroll.

- Jag har hört samma sak. Inte bra.
- Verkligen inte.

Vi har skydd för tillfället. Låt oss
utnyttja det och omgruppera oss.

- Jag har morfinet.
- Tack.

Få in allt under träden. Nu!

Ta betäckning! Under träden, nu!

- Kapten! Amerikanska stridsvagnar!
- Det är ditt område.

- Vill du hänga med på en åktur, Klaus?
- Nej, jag stannar kvar på marken.

- Vad kommer att hända med oss?
- De är amerikaner, inte ryssar.

- Kapten.
- Vad händer där ute?

Vi har fortfarande bron,
men jag behöver hjälp.

Vi har två pansarvärnskanonvagnar
i skogen där borta. Kör fram dem.

Kör in en i byn,
skicka den andra till bron.

Det kan gå.

Kan vi hålla stånd tills vi har fått ut
civila och skadade så har vi en chans.

- Det klarar mina män.
- Då sätter vi i gång.

Kör upp på vägen!

De ger verkligen inte upp lätt.

- Är det några officerare där?
- Ja, men de har förlorat en stridsvagn.

De är ju omringade.
Varför fortsätter de?

- För att de är arroganta skitstövlar.
- Vi kallar hit flygvapnet.

Vi låter dem jämna stället vid marken.

Några av våra killar
har sett sjuksystrar där inne.

Jag tänker inte bli killen som dödar
sjuksystrar, även om de är tyska.

Så här gör vi.
Vi tar en enhet, flankerar dem.

Vi går runt bakom, forcerar fram
och delar de jäklarna i två läger.

Vi tvingar dem att ge upp.

- Ja, det är jag med på.
- Utmärkt.

- Ta inga onödiga risker.
- Visst, det händer ju aldrig i krig.

Kaxigt. Korkat, men kaxigt.

Jag behöver en spanare här uppe.
Du får gå.

Säg till när du ser dem.

Vi kommer tillbaka och hämtar er.
Va?

Jäklar!

Okej, nu kör vi.

Vi utrymmer området direkt.

Skjut längs vägen,
vi möter upp med infanteriet.

Ut! Ut!

Fort!

Amerikanerna är här!

Du följer med mig.

Släpp inte in dem i byn.

För generalen i säkerhet.

Nu sticker vi!

Översten. Jag ber er
att acceptera min kapitulation.

- Hej där, löjtnanten.
- Majoren.

- Skönt att du fortfarande är med oss.
- Ja, sir. Det är skönt att vara här.

Hoppa in så kollar vi om fienden
fortfarande springer runt som yra höns.

Ska bli.

- Sjukvårdare är på väg.
- Jag klarar mig.

- Vet du vart vi är på väg?
- Ramla inte av, flygaresset.

- Jag kom till Frankrike före dig.
- Du kan alltid kliva av och gå.

Är den laddad?

Sikta på stridsvagnen där borta,
men invänta min signal.

Invänta min signal.

Vi har en. Här.

Res dig upp. Upp!

- Den rösten känner jag igen.
- Skönt att du inte är döv.

- Vad gör du här?
- Ja...

Eftersom du bestämde dig
för att spränga oss båda i Ryssland-

-så skickades vi till samma sjukhus
i Frankrike. Det minns du väl inte?

Jag minns inte ett skvatt.
Inte ens din fula nuna.

Skönt att se dig också.

- Nu sticker vi härifrån.
- Vad ser du?

Amerikaner på ena sidan, britter
på andra och en massa döda tyskar.

- Inga ryssar?
- Nej.

- Då klarar vi oss.
- Du är optimistisk.

Det ordnar sig.

Amerikanerna skjuter
på allt som rör sig.

Förutom sina egna.

- Du menar som en jeep?
- Japp.

- Ska jag ta det åt er, sir?
- Håll det.

Det här var ju smart.

Vi behöver en avledningsmanöver.

Vi startade här, sir.

- Vad fan var det där? Var det vårt?
- Nej, det kan det inte vara.

Kom.

- Vad fan är det som hän...
- Jag hörde...

Skjut inte.

- Skit.
- Cigarett?

Det är farligt att röka.

Om ni inte misstycker, majoren,
så behöver jag er jeep.

Vänta, jag känner igen er!

- Jag är bara en ful tysk för dig.
- Nej.

Ni körde motorcykel.
Ni körde nästan på mig.

Var det du? Jag är hemskt ledsen,
det var inte meningen.

- Vad snackar du om, Klaus?
- Sköt om dig, sergeanten.

- Ni också, sir.
- Majoren.

Nu sticker vi, Klaus.

- Vad säger du? Ska vi åka österut?
- Vi åker österut.

Tänker du berätta vad tusan
det där handlade om?

- Det ska jag berätta för barnbarnen.
- Vi har lång väg att gå, jag lyssnar.

Ja, den historien
skulle jag vilja höra.

Till minna av min mor Eva Struckman
och vår bror David Effler.

Särskilt tack till amerikanska, ryska
och danska militära historiesällskap-

-för deras kärlek till historien och
deras hjälp vid filminspelningen.

Översättning: Mika Wainonen
Ordiovision Group

Rösta den här undertext på www.osdb.link/a72nh
Hjälp andra användare att välja de bästa undertexter