Original subtitles

Programmet baseras på verkliga händelser.

Det här är en historia om en galen vetenskapsman

och om hur jag försökte lösa universums mysterier för sista gången.

Jag tror att jag tappade den för 37 minuter sen,

men jag har inte fattat det än.

Den faller fortfarande för mig.

Den föll i en sekund.

Eller i en evighet.

Jag vet inte vad skillnaden är längre.

Luft Jord

Jag försökte lösa universums mysterier

och jag klarade det.

Det var sista gången jag lyckades och tog mig igenom tid och rum

in i en annan dimension.

Men det är slutet.

Och jag är en dåre som börjar i slutet

istället för i början,

min början.

Den där lilla killen, det är jag.

Jack Parsons, åtta år gammal.

Jag gillar matte, och jag var bra på det.

Men jag älskade magi.

Riktig magi.

Att ta sig igenom dimensionella barriärer,

att ingjuta kraft och kalla på demoner.

Kom Choronzon. Jag kärl.

Jag vet, det låter galet.

Känns det bättre om jag berättar att jag var delaktig i

att skapa de första raketerna som användes för rymdutforskning?

Och det på en tid då

man skulle bli utskrattad av andra vetenskapsmän om man ens nämnde nåt sånt,

precis som om man hade sagt att man hade kallat på djävulen.

Båda de sakerna räknades som science fiction 1922.

Räcker inte det?

Ge mig 30 sekunder så ska jag bevisa det

på ett vetenskapligt sätt.

En demon.

Cha El Mi.

Jag har inte mycket tid på mig,

för jag tappade bägaren,

så ni måste öppna era sinnen och lyssna noggrannare

så att ni hör universums strömmar.

Stig in i mitt sinne.

Fast historien börjar i helvetet...

...slutar den i himlen.

Jack, hur lång tid kommer det att ta?

Jag vill inte sprängas när den lyfter,

så ge mig fem minuter till, Eddie.

Jag har nåt som håller på att sprängas...

Edward, inte sånt språk.

Vi är inte sjömän.

Är du säker, Frankie?

Rymdmän.

- Ska vi kalla dem för rymdmän? - Har du ett bättre förslag?

Vad sägs om kosmosresenärer?

Rymdmän.

Nej, Jack har rätt. Kosmonauter.

Var det verkligen du som sa det där, Frank?

Jag trodde att du tvivlade på om vi kan åka till månen.

Jag sa inte att jag vill åka dit.

Jag vill ha en raket som tar sig dit.

Bara för att Jules Verne säger att vi kan utforska rymden

behöver det inte vara sant.

Vet du vad,

jag skickar ett vykort från månen.

Kommer du att bli klar idag, eller?

Ja, din skitstövel.

Jag är klar.

Vad nära du står, Jackie.

Jag kunde inte sno fler kablar från Caltech.

Skydda åtminstone ögonen, Parsons.

Ska jag skydda mina ögon?

Då kan jag ju inte bevittna när detta underverk lyfter.

Det var vackert.

Den flög högre och högre.

I det ögonblicket visste jag att vi skulle nå stjärnorna.

Det ser ut som en ängel.

En ängel?

Jisses, vad tusan har du druckit?

Jag såg min första ängel när jag var 22.

Det var 14 år efter att jag såg min första demon,

men det behövde inte mina vänner veta om.

Från jorden till månen.

Jag växte upp på Jules Vernes...

...Blixt Gordon och Buck Rogers tid.

Och jag var med och startade upp rymdprogrammet.

På 20-talet tvivlade många på raketforskningen.

Konstigt, va? Många smarta människor var säkra på

att vi inte kunde skapa en kombination av fast och flytande bränsle

tillsammans med metall för att kunna övervinna tyngdkraften.

Men jag visste att vi kunde göra det.

De två killarna som stod och snackade goja höll med mig,

Edward Forman och Frank Malina.

Men vi kunde inte ens berätta sanningen för Caltechs vetenskapsmän,

att vi ville skjuta upp raketer i rymden.

För de vetenskapsmännen hade skrattat åt mig

precis som ni skrattade åt mig när jag sa att jag kallat på en demon.

Så hur fick jag mitt jobb på Caltech? Vi hade en kontakt på insidan.

Frankie jobbade för Theodore von Kármán, en framgångsrik raketforskare.

Von Kármán bodde i Ungern,

men på 30-talet började han bli orolig för att antiintellektualismen var på uppgång

och flyttade till Amerika. Tur för oss.

Otur för nazisterna.

HITLER DÖD

Von Kármán ledde Caltechs aeronautiska labb, som blev till Aerojet,

som sen blev Jet Propulsion Laboratory. JPL.

Om vi nånsin lyckas få ut nåt som kan utforska rymden,

är det JPL: s förtjänst.

Efter att vi skjutit upp Frankies ängel mitt ute i ingenstans,

slutade de att skratta åt oss och bad oss att testa uppskjutningar utanför Caltech.

Oftast exploderade raketerna vid start.

Så de började kalla oss för...

SUICIDE SQUAD

Det gillade jag.

Kom igen, nu sätter vi igång.

Den tredje exploderade också.

Vi borde sluta för dagen.

Den fjärde raketen kommer också att explodera, varför fortsätta?

För att vi kan. Jack?

Vänta, låt mig prova en sak.

Jack, inte rätt läge.

Min sanna vilja är att den ska flyga.

Det är en trollformel.

Ja, det är hans grej. Ni får stå ut med det.

Allvarligt?

Var det nån som trodde på

att vi skulle kunna skjuta upp en raket i början?

Kom igen.

Min sanna vilja är att den ska flyga.

Min sanna vilja är att denna. Nuit, jag kallar på dig!

Om det funkar, så funkar det.

Och det funkade.

Tills det inte gjorde det längre.

Som jag sa, hade jag fortfarande mycket magi att lära.

Men då, 30 meter ovanför...

Såg ni henne?

Vem?

Hon i rött.

Vem?

Hon...

Det här är galet, magi finns inte på riktigt.

Och för fem år sen fanns inga raketer.

Fiktion blir till verklighet.

Hör på. Jag såg bara en raket som sköts upp,

exploderade och föll ner på marken igen.

På grund av tyngdkraften, du vet.

Vi är väl alla överens om att tyngdkraft finns på riktigt?

Magin är jag inte så säker på, dock.

Det är barnsligt, Jack.

Du kanske borde använda din magi på nåt annat?

Jag såg bara nåt rött,

men jag kände av hennes närvaro.

Jag var bara åtta år.

Jag visste att vetenskap var en del av det jag letade efter.

Och science fiction som skulle bli verklighet.

POPULÄRVETENSKAP MÅNADSBLAD

FRÅN JORDEN TILL MÅNEN AV JULES VERNE

Men det fattades fortfarande nånting.

Magi. Trollformler. Det som stod i de tidningarna var sant.

Magi fanns på riktigt.

Men det räckte inte.

Jag hade öppnat en dörr och sett en djävul och en ängel.

Men bara en dörr räckte inte.

På den tiden förstod jag inte vad det betydde,

en dörr till vadå? Och vart ledde den?

Nånting fattades, och jag visste inte vad det var.

Mitt hem, "Parsonage".

En fristad för konstnärer, följare och troende.

Efter att ha läst min första Equinox-tidning

började jag skriva brev till ledaren av Thelema-kyrkan, Aleister Crowley.

Aleister Crowley kallades för världens ondaste man.

Kärlek är lag, låt din sanna vilja styra, vilddjuret 666.

"Följ din egen sanna vilja" var hans mantra.

Enligt honom borde varje människa följa sin egen sanna vilja.

Han var så säker på sin tro att han skapade en helt ny religion

som baserades på det konceptet

och han lånade också idéer från andra religioner,

judendomen, kristendomen, den antika grekiska religionen

och hedendom blandat med egyptiska gudar,

för att skapa sitt helt nya filosofisk-religiösa system vid namn...

THELEMA

ALEISTER CROWLEY - MAGICK FJÄRDE BOKEN - LIBER ABA

Han komponerade den Gnostisk-katolska mässan, den liknade den katolska mässan,

men tillägnades andra gudar.

Och sex var ett sakrament.

Det var bättre än att äta en bit bröd

som skulle representera Jesu kropp och blod, i alla fall enligt mig.

Pressen förstod inte Aleister och hans nya religion,

så de började helt enkelt kalla det för djävulsdyrkan.

Jakten på kungen av djävulsdyrkarna världen runt

Men det var så mycket mer.

Thelema handlade mer om egyptisk filosofi än satanism och sex.

Jag konverterade officiellt när jag var 24.

Det var ett enkelt val, sex istället för kannibalism.

"Tre gånger så upplyst,

tre gånger så lysande

och en väldigt kär broder..."

Jag träffade honom aldrig, inte en enda gång,

men vi brevväxlade så ofta, fram tills hans död 1947,

att det kändes som om jag var där i London,

eller att han var här i Hollywood med mig.

Magi?

Är det din sanna vilja, Jack?

Magi?

Och vetenskap. De två sakerna hör ihop.

Magi är den sanna viljan.

Thelema är den sanna viljan.

Vetenskap följer andra lagar.

Din sanna vilja kan inte skicka upp en raket till rymden.

Men det gjorde den.

Fortsätt.

Precis som när jag var åtta och kallade på Choronzon.

Nånting.

Du kallade på nånting.

När jag var ung kallade jag på Satan.

Men din demon liknade inte honom.

Din demon var annorlunda.

Är det vad du vill ha,

en demon?

Nej.

När jag var åtta ville jag det.

En dimensionell portal till ett annat universum.

Som detta, men annorlunda. Jag tror att det var det jag skapade.

Jag skapade en öppning till multiversum.

Enligt Newton skapade Gud många olika världar.

Så det är en religiös teori.

Nej, en vetenskaplig teori.

Och den börjar bli mer och mer populär.

Religion och vetenskap?

Bestäm dig.

Kvinnan då?

Den röda kvinnan. Jag såg henne när jag var åtta

och igår i explosionen efter min trollformel.

Det är magi och vetenskap.

Aleister, magi är bara vetenskap som vi inte förstår än.

Det finns ingen skillnad. De är likadana.

Tycker dina ingenjörer också det?

Det vet du att de inte gör.

Skrattar de åt dig när du börjar förtrolla raketen?

De är logiska tänkare, men om man är logisk...

Kan man vara självsäker och ha fel samtidigt.

Jag utnämnde dig till ledare för Thelema

för att du är en själ som kommer att förverkliga sin sanna vilja.

Slösa inte tid på blinda män.

Min kära vän,

du kommer inte att finna svaret inom vetenskapen

eller i ditt medvetande.

Dessa tre varelser,

du, den röda kvinnan och din djävul.

Modern Nuit...

...öppnade en dörr när du knackade.

Du måste bara gå igenom den.

Va? Dörren? Jag förstår inte...

Hitta den röda kvinnan.

Hon är verktyget du behöver för att uppfylla din sanna vilja.

"Följ din egen sanna vilja" ska vara en del av lagen.

Kärlek är lag, låt din sanna vilja styra.

Crowley hade rätt.

Jag måste åka ut i öknen och försöka igen,

men den här gången skulle jag inte använda vetenskap.

Utan ljus...

...och blod.

Den här gången...

...skulle jag använda magi.

Och droger, för att kunna se.

Kraftfull sexmagi.

Det var ursprungligen feminint, vilket representerar liv och förnyelse.

När jag får orgasm, upptar jag universums råa energi

för att uppfylla min egen sanna vilja.

Det de inte nämner,

är att man aldrig får bort sanden.

Jag är här, Jack Parsons.

Nuit?

Vem är du?

Vad försiggår här?

Jag försökte berätta för dig, Jack.

Magin, din livsstil och ditt kärleksliv funkar inte.

Vad heter det nu igen? Bigami?

Polyamori, det är annorlunda. Det är inte olagligt.

Det är annorlunda, vilket vi inte behöver. Vi behöver raketer.

Jag då?

Tyvärr, du också.

Har du avskedat Eddie?

Nej, vi blev uppköpta. 11 000 dollar var.

Okej.

Vem köpte upp oss?

Ett däckföretag, General Tire and Rubber Company.

Vi kunde inte uppfylla flottans krav. Vi behövde pengar.

Det är fortfarande JPL.

Ja, okej.

Sälj era aktier, betala tillbaka era huslån.

Frankie, det här kanske kommer som en chock,

men raketer använder inte ens däck.

Idiot.

Det var svårt att fatta, men jag hade blivit avskedad.

Avskedad från vetenskapen.

Inte just nu, Dahlia.

Okej, kanske senare?

Kanske.

"Kanske" betyder "nej", förresten.

Hallå?

Är det här Parsonage?

En vän sa att jag kunde bo här ett par dagar.

Hon sa att ni inte nekar folk.

Jag är en konstnär.

Hon sa att det här var en plats för konstnärer och sånt.

Det här är inte rätt plats för dig.

Ursäkta?

Du verkar tråkig.

Du verkar som en skitstövel.

Jaså?

Är du intresserad av sexmagi eller droger? Det finns allt möjligt här.

Min vän sa att det här var en fristad.

Du är väl Jack Parsons?

Min vän sa att den store Jack Parsons var den stiligaste,

mest öppensinnade ängeln nånsin.

Din vän låter som en jäkligt dålig poet.

Okej.

Du är definitivt inte en ängel.

Förlåt för att jag slösade din tid.

Ibland uppfyller universum vår största önskan

och för det mesta sabbar vi det totalt,

för i grund och botten är vi bara självdestruktiva apor.

Det var det här Crowley berättade om,

hon jag behövde för att ta mig till himlen eller helvetet,

eller vilken dimension som än fanns förutom vår egen,

och jag var för självupptagen för att inse det.

Men när vetenskapen stänger en dörr,

öppnar magin ett fönster.

Hallå!

Hör du, stanna!

Snälla, stanna.

Jag vet inte ens vad du heter.

Du glömde ditt skissblock.

Du är duktig.

Tänker du inte ens vända på dig?

Ge bara tillbaka det, tack.

- Vänd på dig. - Ge tillbaka det.

Snälla...

Jag förstår dig inte alls.

- Du var så... - Elak.

Vad har du för problem?

Många.

Välj ett.

Du är mitt problem.

Det är ett problem att du inte är en del av mitt liv.

Skrattar du verkligen?

Jisses, Schrödingers katt.

Det är du just nu.

Va?

Ett tankeexperiment.

Föreställ dig en katt i en låda.

Den skulle kunna vara död eller levande, du vet inte förrän du öppnar lådan.

Just nu

vet jag inte om jag lever eller om jag är död.

Det är upp till dig.

När skedde det experimentet?

För tio år sen.

Då kan jag berätta vad som finns i lådan utan att ens titta.

Kan du det?

En död katt.

Att vara i en låda i 10 år är en väldigt lång tid.

Jag gjorde det, jag kallade på en gudinna och hon kom.

Jaså, gudinna?

Det var en ganska bra ursäkt.

Crowley hade rätt.

Marjorie Cameron var min musa och ett verktyg,

en gudinna och en pusselbit.

Trettiofyra A...

Vad är det här för symbol, bredvid A: et? Ett kors?

Vi kommer aldrig att bli klara om vi aldrig börjar.

Hur mycket har du gjort sen jag kom hit?

Allt jag nånsin drömt om.

Det är en dolk.

Den symboliserar ett hermiteskt konjugat. I det här fallet...

Symboliserar den A: et, förstått.

Så du använder dolkar inom matematik...

Snarare inom fysik, men ja.

Och dina trollformler?

De är bra för att rita pentagram i luften.

Dina ekvationer är fantastiska.

Din matte...

Förlåt, din fysik...

...verkar nästan som magi för mig.

Men visst är det inte magi? Det är väl poängen.

Man kan bevisa ett hermiteskt konjugat.

Men... Varför allt det andra?

Varför?

För att jag redan har skjutit upp en raket i rymden.

Jag har gjort det. Jag måste inte göra om det.

Ditt jobb att skapa explosioner i filmer verkar gå bra.

Jag måste ju ha nån slags inkomst. Men det är inte mitt livsverk.

Vad är ditt livsverk?

Alla ekvationer och trollformler.

Försöker du ta dig till en annan dimension

eller nåt?

Jag har gjort det.

En gång.

Du och jag var där,

samt nån demon

eller nåt väsen från en annan dimension.

Men jag måste göra om det. På grund av dig.

Crowley sa det själv, att du var verktyget jag behövde.

"Verktyg"?

Musa.

Så jag är bara ditt objekt?

Va? Nej, du är gudinnan som jag kallade på.

Du kanske är mitt verktyg. Vad sägs om det?

Ditt livs mening kanske är att ge mig inspiration för min konst.

Va? Nej, självklart inte, vad löjligt.

Exakt.

Förlåt.

Jag önskar att jag hade all tid i världen att visa er hur underbar Marjorie var,

men det hade inte räckt.

Men hennes konst?

Hon kanske hade rätt, meningen med mitt liv kanske var att vara hennes musa.

Marjorie tog värvning i flottan som lotta under andra världskriget.

S FLOTTA

Både hennes far och bror jobbade på JPL,

men det var inte de utan en vän som berättade om mig för henne.

Jag tyckte det var lustigt.

Hon var skådespelerska och konstnär.

En riktigt duktig konstnär.

Även om hon inte visste om det än, var hon en magisk varelse,

och jag var säker på att hon med tiden skulle upptäcka den delen av sin själ.

Med mig.

Följ med mig.

- Var? - Till mässan.

Till min mässa.

Jag ska visa dig världen som jag vill skapa.

Jag tycker om den här världen.

Men om det är viktigt för dig, är det viktigt för mig.

Och det var väldigt viktigt för mig,

vilket gjorde att slutet blev så mycket värre.

Ta detta heliga bröd och ät det.

Det finns ingen del av mig som inte tillhör gudarna.

Ta detta heliga bröd och ät det.

Jag upplevde den bästa trippen nånsin.

Det finns ingen del av mig som inte tillhör gudarna.

Marjorie upplevde den värsta trippen nånsin.

Marj.

Det där var otroligt.

Jag såg dig på ett helt nytt sätt ikväll, du var helt fantastisk.

- Vad ska detta föreställa? - Jag lämnar dig.

Men jag såg dig.

Jag såg dig på riktigt den här kvällen.

Du kan inte lämna mig.

Snälla, jag behöver dig.

Jag kan inte avsluta det här utan dig.

- Du är... - Jag är ditt verktyg.

Ja, jag vet.

Och mitt livs kärlek.

Endast det.

Man kan inte vara både verktyg och älskare samtidigt.

Du måste välja.

- Men jag... - Jag såg din demon.

Den höll på att sluka dig

och den kommer att ta död på dig.

- Jag kan inte vara här när det sker. - Nej.

Nej! Du såg demonen, jag såg dig ikväll.

Marj, jag såg din själ.

Jack Parsons.

Jag såg din själ också.

- Jack. - Dahlia.

Jag tror att det är dags.

Du ska åka, just det.

Är du den sista?

JPL, Marjorie, sex, raketer och magi...

Borta.

Hon sa åt mig att gå tillbaka till rötterna.

Det gjorde jag.

Jag kände mig precis likadan som efter min första trollformel.

Jag hade ingenting och jag var ensam.

Då var vi här igen, i början.

Ögonblicket då jag insåg att magi och vetenskap är samma sak.

Vad är det jag inte ser?

Jag måste ta reda på vad åttaåriga jag hade sett,

utan krav att uppfylla och utan influenser av Crowley, Forman

och Marjorie.

Det var ingen överraskning att jag först ritade demonen.

Men det är inte svaret.

Där var hon, min gudinna.

Så fantastisk.

Mitt åttaåriga jag såg sanningen.

Och det tog mig nästan 30 år att minnas.

Marjorie Cameron, rum 382.

Snälla, lägg inte på.

Du hade rätt, du var inte ett verktyg,

utan du var svaret som jag letade efter.

Det var dig jag letade efter hela tiden.

Jaså?

Precis som den heliga graal? Nåt som man hittar?

Nej, jag kan inte bli tillsammans med dig igen.

Jag åkte aldrig till Paris, men vi pratade så ofta

och jag försökte få tillbaka henne, det kändes som om jag var där

med henne.

Jag vet vad vi måste göra.

Men jag behöver din hjälp. Jag kan inte göra det ensam.

Jag har försökt en gång och jag misslyckades.

Vi måste konfrontera min demon

och sen kan vi äntligen lämna den här världen.

Tillsammans. Vetenskap och magi är samma sak.

Du och jag, vi är ett.

Vi var början och nu kan vi bli slutet.

Det är hemligheten.

Det var inte hemligheten. Jag hade fel.

Men det var nära.

Nej, det är för mycket.

Du pratar för mycket om sann vilja,

demoner, början och slut,

ödet.

Jag vill bara vara med dig,

jag vill inte ha resten.

- Okej. - Alltså, jag kan inte...

Okej då, allt det där.

Jag är färdig med allt det där.

Du är mitt livsverk, bara du.

Kom tillbaka, var tillsammans med mig. Vi kan åka till Mexiko

eller flytta till Israel och bygga raketer.

Vad du än vill.

Menar du allvar? Bara vi två?

Två kroppar, en själ.

En sfinx.

"Två kroppar, en själ"?

Jag vill bara vara med dig.

Jag bryr mig inte om resten.

Vänta, nej. Det är inte...

Hör av dig när du är redo för att bara vara med mig.

Jag hade tillräckligt mycket erfarenhet som pyrotekniker för filmer

för att kunna slå på stort.

VARNING EXPLOSIVA ÄMNEN

Knallkvicksilver, ett enkelt och effektivt raketbränsle.

Och explosivt.

Det skulle jag snart få uppleva själv.

Ni får se.

Nuit. Babalon. Hadit.

Den röda kvinnan, gudinnan, Marjorie.

Flyg till mig.

Ni vet när man begår ett dumt misstag,

t.ex. att man blundar

medan man håller i en bägare full av explosiva ämnen,

visst känns det som att tiden saktar ner?

Ja, det fenomenet finns på riktigt.

Det sägs att när man dör

passerar hela ens liv i revy.

Jag såg när mitt åttaåriga jag kallade på...

...mig själv, antar jag.

Jag såg till att det här skulle hända för 30 år sen.

Jag insåg det inte när jag var åtta, men varelsen vrålade inte.

Nej, jag skrattade.

Jag skrattade gott.

Åh, Jack.

Jag visste att hon skulle komma tillbaka.

Det gick inte så bra i den här kroppen, det här livet,

men nu ska ni få höra den riktiga hemligheten.

Trollformeln, den vetenskapliga teorin, som jag äntligen hade lärt mig,

termodynamikens första lag,

säger att energi varken kan skapas eller förstöras.

Så delar av både mig och Marjorie

kommer att flyta runt i universum i all evighet.

Exakt samma molekyler kommer att bygga upp oss

exakt likadant igen.

Det var det som var hemligheten.

Det finns ingen början. Det finns inget slut.

Allting upprepas om och om igen.

Hon kom aldrig till garaget som jag sprängde.

Garaget låg inte ens i Parsonage, tror jag.

Hon bevittnade aldrig mina sista ögonblick i livet.

Men det gjorde hon. Hon är här.

Hon kommer att vara här. Vi kommer att vara tillsammans för alltid.

Jag älskar dig, Jack Parsons.

Jag älskar dig också, Marj...