Original subtitles

Hej, Ellie.

- Du ser ut att må bra. - Du med.

Kul att vi kan göra det här.

Vad då, Adam?

Träffas utan fientlighet.

Okej, visst.

- Låt oss sätta igång. - Okej.

Önskar du något, sir?

- Havregrynsgröt, kaffe. - Bra. Kommer strax.

Ja, visst. Bra.

Så...

...hur har du haft det?

- Vad har du gjort? - Upptagen.

- Mycket upptagen. - Jag med.

Jag fick rusa tillbaka från Paris för att föreläsa på nya skolan.

Min lilla semester är redan som ett avlägset minne av...

Adam-

-jag frågade inte vad du har gjort.

Jag bryr mig inte om din underbara tid i Paris.

- Okej, då. - Här är din havregrynsgröt, sir.

Nästa gång vi ses blir väl-

-när Maud tar examen.

Jag har inte sagt något. Jag har ett åtagande i London.

Gielgud gör om "Spanish Pipedream".

Den har premiär samma helg så...

- ...det är oturligt. - Det är inte oturligt.

Det är oacceptabelt.

Jag behöver ingen dos av din moralpredikan, Ellie.

Jag stöttar Maud till fullo. Hon arbetar i min...

- ...lägenhet just nu. - Behöver du en applåd?

Du missar din dotters viktigaste dag-

-för en pjäs du skrev för 20 år sen?

Jag svarar inte ens på det. Jag har ett åtagande, punkt.

Visst, eller så är det som premiären i Prag-

- en ursäkt att sätta på fröken Tjeckien på Hotel Chodska i två veckor.

För guds skull, väx upp, Eleanor.

- Jag undrade varför jag beställde detta. - Hallå.

Okej, väldigt fint.

Mycket James Cagney.

Låt oss bara ge oss av.

Ja.

Låt oss.

- Kan du låta bli att se på mig? - Varför?

Gör jag dig nervös?

Nej.

Detta är mycket precist arbete.

Det är mer än jag har fått ur dig på hela veckan.

Jag började tro att du hade gett ett tysthetslöfte eller något.

Ursäkta.

Okej. Tillbaka till straffarbetet.

Kul att lära känna dig.

Tills nästa gång.

- Hej, Ruthie. Hur är det, älskling? - Hej, Ellie.

- Jag har bara en stund. - Har du talat med Adam?

Nej, det har jag inte, men... Men jag hälsar från dig.

- Jag har lämnat meddelanden. - Okej.

Jag ser till att han ringer tillbaka.

- Ja, Elle, vad är det? - Ruth ringer mig.

- Hon har lämnat meddelanden. - Jag vet.

Hon är din bästa väns fru. Ring henne.

Vincent har varit död i fem år.

Hon är ensam och förtvivlad.

Ingen har dött av hjärtesorg.

- Ring bara tillbaka. - Okej, visst.

Jag är på gymmet.

Banden som förenar oss. Omöjliga att undgå.

Hej, Jenny.

Han vet inte vad som pågår inom mig.

Och varför tror du att du inte berättar?

Han svarar inte så väl på känslomässiga behov.

Han blir sluten och dyster.

Låter du dig tystas för att...

...han inte är bekväm med intimitet?

Ibland vill jag sluta ta p-piller-

-bara för att straffa honom.

Vi borde prata om varför du tror att det skulle hjälpa dig att straffa honom.

Hej.

Förlåt. Vänta lite.

Herregud. Jag fick äntligen en insikt vettig nog att skriva ner.

Ja.

Jag var orolig att jag bara var en bluff.

Vi är alla bluffar tills vi får en bra idé. Då är vi genier.

- Hur gick frukosten med mamma? - Utmärkt.

Det är aldrig lätt, men gick så bra som man kunde hoppas.

Bra.

Det är bra.

Jag hoppas bara att hon landar på fötterna, som du.

Din mamma är en otrolig kvinna.

Vi har en stark koppling och kommer alltid att ha det.

Det är bra.

Jag måste gå.

Det är dags för mig att gnälla för min avhandlingshandledare.

Har du några planer för imorgon?

- Vad är så speciellt med imorgon? - Det är fredag.

Middag, dans?

Att umgås med någon speciell.

Jag umgås inte.

Men någon speciell då?

Du har rätt. Det har ingen skärpa. Det är ytligt.

Det skulle jag inte säga, Maud.

Hur vi behandlar varandra spelar roll. Din tilltro till människor är inspirerande.

Men det tillför inget till debatten.

Maud, jag ser detta varje år.

När studenterna närmar sig slutet av uppsatsen blir de självkritiska.

Gör inte det. Håll fokus och skriv klart.

Okej.

Om du säger det så.

Det gör jag.

Jag kan komma iväg i helgen.

Jag saknar dig.

Jag längtar efter dig.

Brian...

Det är över.

- Jag hoppas att du ska ångra dig. - Det ska jag inte.

Okej?

Jag känner mig som en hycklare.

Jag skriver en avhandling om moral och har en affär med en gift man.

Det är galet.

Så...

Det är över. Punkt slut.

Gör det inte.

Förstör inte ditt liv.

Men det sa du inte?

Självklart inte, men du vet...

- Jag ville. - Varför är du så arg på patienten?

För hon är svag.

Passiv.

Ja. Fortsätt.

Och jag måste kämpa för att inte dra in mitt eget liv i hennes.

Jag hoppas att hon lämnar sin man. Jag borde ha lämnat Adam för länge sen.

Ditt liv hade varit annorlunda.

Det spelar ingen roll.

Vi skrev på dokumenten imorse. Det var civiliserat.

Fast jag försökte trycka en grapefrukt i ansiktet på honom.

- Nej. - Jo.

Vad bra för dig.

En gång sa han att jag var polstjärnan i hans moralliv.

Men han har en ny musa.

En ny knullkompis.

Och vid 58 års ålder får jag börja om.

Läskigt, va?

Mycket läskigt därinne.

Jag vet.

Men du är mycket levande nu.

Underbart.

Ursäkta, är platsen upptagen?

Ja, tyvärr.

Den kanske är ledig trots allt.

- Får jag bjuda på en drink? - Ja.

Det är en fin Châteauneuf-du-Pape från en by nära Avignon, som jag.

Där har vi vårt lösenord.

Vi ger den lilla skiten 10 minuter.

När jag säger: "Det är en fin Châteauneuf-

- ser du på klockan och säger att du ska träffa kusiner från Avignon.

- Mina kusiner är från Montpellier. - Montpellier då.

Varför ska vi träffa den lilla skiten?

Han är den viktigaste teaterkritikern.

Han sägs skriva en bok.

Han ville träffas. Jag vet inte varför. Han sågade mina förra pjäser.

Han kanske skrev ett kapitel om mig.

- Kanske hela boken. - Kanske en opera.

Där är han.

- En fin Châteauneuf. - Mina kusiner från Montpellier.

Robert.

Hej, du ser strålande ut.

- Kul att ses. - Sandrine, bon ami.

- Robert Gordon. - Trevligt.

- Trevligt att ses. - Mike, en gång till.

Tack för att du tar dig tid, Adam.

Det kan jag väl för han som stängde två av mina pjäser under förvisningarna.

Vänta lite. Jag var hård mot dina senaste verk-

-men har hyllat dig med.

Jag jäklas bara. Här, ta ett glas-

- och säg hur stod striden, när sist du såg den.

Jag skriver en bok.

Det visste jag inte. Berätta mer.

Det krävdes viss övertalning, men jag övertygade Encore Publishing-

-att stötta en kritisk biografi-

-av den store Vincent Frank.

Utmärkt.

- Det är väl på tiden? - Ja.

Vem är Vincent Frank?

Vincent Frank är en nationalskatt.

Han skrev fem av de mest geniala-

- oklassificerbara pjäserna i amerikansk 1900-talteater.

Och han växte upp med Adam i Bronx-

- och talade om Adam som sin närmaste vän-

-och litterära samvete.

Och hans största konkurrent.

Därför skulle dina expertinlägg vara så viktiga för boken.

Vad har du i åtanke?

En serie intervjuer.

Din insikt i hans kreativa process. Det vore ovärderligt.

Jag är extremt upptagen med min nya pjäs, men jag ska...

- Göra vad jag kan. - Det är underbart.

- Det är så generöst. - Nej, det är mitt nöje.

Detta är en fin Châteauneuf. Inte sant?

Den smakar lite kork.

Gör den?

Se på tiden.

Jag vill inte vara...

- En tråkmåns? - Tack.

Men mina kusiner från Montpellier är i stan.

Vi kan väl inte överge fransoserna?

Inte lite fräck, den där idioten.

"En serie intervjuer."

Ring Charlie Rose, Bob.

Ring "60 Minutes" för fan..

Vilken märklig man.

Han är obekväm i sitt eget skinn.

Han kallade min pjäs "ett meningslöst verk av en begåvad författare."

Han smickrar och hugger en i ryggen samtidigt.

Du är inte skyldig att hjälpa honom.

Jag är skyldig Vincent det.

Om det inte vore för honom-

- hade jag fortfarande undervisat gymnasieengelska i Yonkers.

Jag fick all ära.

Men jag avundades honom.

Han var djupare, mer originell-

-och kompromisslös.

Den jäveln. Även från graven överglänser han mig.

Tja...

...ikväll-

-har du ett övertag på honom.

Ruthie. Du ser vacker ut.

Hej, Adam. Vad kul att du kom.

Jag gjorde kaffe. Sätt dig.

Du måste undra varför jag varit så-

-ihärdig.

Jag har spännande nyheter om Vincent.

Minns du hans syster Lillian?

Hon dog i somras.

Det visste jag inte.

Hennes barn städade huset och hittade-

-en kista av Vinnies papper.

Det var inte bara brev och anteckningsböcker.

Så sent, så tidigt Av Vincent Frank

Han sa att han förstörde det.

Och det är genialt.

Det är genombrottspjäsen som hans agent alltid bad om.

- Har du kontaktat Judith? - Hon ringer inte tillbaka.

Ta det inte personligt. Hon svarar inte på en vecka.

Men jag vill att du ska läsa det först.

Om det är så genialt som jag tror-

-kanske du kan följa upp med Judith.

Självklart, Ruth.

Det betyder mycket om du kan läsa det snart.

Jag ska läsa det. Jag...

Jag gör vad jag kan.

Jag läser det varje kväll.

Jag har originalet vid min säng.

Det känns som att han är här med mig igen.

Hej mamma.

Herregud, du ser så bra ut! Har du en dejt?

Snälla, jag har haft den här länge.

Jag ska bara äta middag med din farbror Paul.

- Är farbror Paul i stan? - Bara några dagar för facket.

Måste älska farbror Paul. Han kämpar på för arbetarna.

Har du den där söta klänningen med blommor som du köpte i Spanien?

Ja.

Fint.

Det låter som att du har en het dejt.

- Inte professorn, hoppas jag. - Jag drog mig ur det.

Jag har gått vidare till grönare nejder.

- Bra. - Ja.

Vem är det?

Jag vet inte.

Han varken talar eller ler.

Han kanske inte dyker upp.

Men man kan inte få allt.

Tack.

Tack ska du ha.

Manhattan-musselsoppa.

Min favorit.

Förlåt, Maud. Jag vill inte vara så otrevlig.

Men jag borde inte vara här.

Jag är ingen lämplig partner för någon.

Vem sa något om partner?

Det vore kul om vi kan ta oss igenom soppan.

Det är en bra ambition.

- Vi tar oss igenom soppan. - Bra.

Hur var resten av din dag, Samuel?

Det är inte "Samuel". Det är Samir.

Samir. Det är vackert.

Mina föräldrar är från Libanon.

Jag är uppvuxen i Seattle.

Hur kommer det sig då-

- att en tilldragande, ung libanes som du inte vill ha en partner?

Är du en cowboy-typ?

Eller brände en galen f.d. flickvän ner ditt hus?

Jag var gift i åtta år.

Åh, fan.

Mystiken tätnar. Varför gick det inte?

Det går inte alltid i livet.

- Var det en hemsk hemlighet? - Ingen hemlighet.

Men det är hemskt.

Förlåt. Jag borde inte ha varit så lättsam. Förlåt mig.

Det är okej.

Det är mycket soppa kvar.

Jag visste inte.

Ingen aning.

Jag är förbluffad.

Vi låtsades som att allt var okej tills Maggie började college.

Efter att jag hjälpte henne flytta in sa hon till mig:

"Tack för att ni hjälpte mig hit. Nu kan ni sluta låtsas vara gifta."

Inget undgår dem.

Det gör det inte.

Men äktenskapet var döende i flera år.

Passionen bara...

Bara drev bort.

Det är sorgligt.

Sanningen är att det gjorde oss båda fria.

Ni verkade oförstörbara.

Som transportfacket.

Det är vad jag tyckte om dig och Adam.

Nu möter jag en spännande framtid som äldre singelkvinna.

Säg inte så.

Säg inte så.

Du är en förtjusande kvinna, Eleanor.

Världen kommer att öppna sig på sätt du inte kan föreställa dig.

Jag vet inte om jag håller med, men det är...

Det är rart av dig.

Adam är en beaktansvärd man.

Han har talang. Jag älskar honom.

Han är min bror.

När han berättade att ni separerade förlorade jag respekten för honom.

Paul, du behöver inte försvara mig.

Kan du ursäkta mig?

Självklart.

Är du helt...

...jävla galen?

Det var så olämpligt.

Vad är det du tänker?

Förlåt, Eleanor.

Jag har väntat på denna stund i 35 år.

Jag har bidat min tid, väntat på en andra chans.

En andra chans?

Är du galen?

Vi var ihop i fem minuter för en livstid sedan.

- Hur vågar du utnyttja mig i mitt tillstånd? - Förlåt, jag ville inte chocka dig, men...

...jag slutade aldrig älska dig.

Jag älskar dig ännu.

Paul.

Som din vän i många år, som din f.d. svägerska-

- och erfaren terapeut, får jag ge dig ett enkelt råd?

Paul, skaffa hjälp.

Hur mår du? Hjälpte badet dig?

Lite.

Min käke är ännu svullen så jag tog smärtstillande och det gör inte ont.

Så om du vill utnyttja mig har du din chans nu.

Övertag Weller.

Det är dr Yates.

Jag borde svara.

- Hej, dr Yates. - Hur mår du?

Mycket bättre, tack. Blödningen upphörde.

- Om svullnaden inte går ner, använd is. - Det ska jag.

- Bra, bra. - Okej.

Vi ses på fredag för mer trams.

Självklart. Är Adam där?

Ja, vill du säga hej?

Visst. Tack.

Okej, Kenny.

Talar du som min tandläkare eller producent?

Bägge. Och gratulerar för London.

Ja, tack.

Mycket spännande.

"Spanish Pipedream" i West End.

Det är på tiden, va?

- Det kan man verkligen säga. - Du... ja.

Hör på, Kenny.

Det vore perfekt med en nypremiär på Broadway.

Jag tar upp det vid nästa möte.

- Utmärkt. - Bra.

Okej, prata med gruppen.

Och så ses vi på förbundets fest.

- Jag tar upp det. - Okej. Bra.

Det lät lovande.

Vi får se.

De tackade nej till mina två senaste pjäser.

Men en nypremiär skulle köpa mig tid.

Jag är torr.

Om man försvinner för länge-

-blir man skadat gods.

Sätt inte sådan press på dig själv.

Du kommer att skriva nåt lysande igen.

Ja. Kanske.

Eller så är det bara medicinen som talar.

Du kanske har rätt. Jag är död.

Gamle tokstolle.

I 40 år skriver du pjäser som ingen vill se.

Och sen tar du ditt mästerverk till graven.

Perfekt.

Helt perfekt.

- Vill du komma in? - Kan jag lita på dig?

- Kan jag ta din kappa? - Det går fort.

Jag förstår.

Jag kunde inte lämna det så där.

Nej, jag är glad att du kom.

Du hade ingen rätt att pressa mig så där.

Jag vet att det är en förvirrande tid. Men det är-

- ingen ursäkt för att förråda alla år av tillit mellan oss.

Jag hade ingen ursäkt.

Jag är ledsen. Jag hoppas att du förlåter mig.

Jag har alltid gillat dig, Paul.

Du är en kär vän och...

Och jag vill inte såra vår vänskap.

Inte jag heller.

Jag är glad att vi är överens.

Du är en god man, Paul Weller.

Ja.

Jo, men var inte det Vincents genialitet-

- att han vägrade använda sig av illusioner?

Vincent var skoningslös på det sättet-

- när han drev oss till botten av vårt lidande.

Men det var bara för att förmedla-

- de ofantliga möjligheterna av människans natur.

Ja, det är perfekt.

Vet du?

- Se vad klockan är. - Den stora tragedin är att hans bästa...

...verk kan ha legat framför honom.

Vet du vad, Robert, du kan ha rätt.

Men som Vincent gillade att säga: "Saker står emot oss."

Okej.

Adam.

Adam.

En sak till, Adam.

Vore det för mycket att be dig presentera mig för Ruth?

Jag vill inte tränga mig på utan din rekommendation.

Ruth är ärligt talat en extremt privat person.

Det är ännu för smärtsamt för henne att ens tala om Vinnie.

Jag kan försöka övertala henne-

-men hoppas inte för mycket. Okej?

Låt mig visa dig ut.

Han är mycket allvarlig.

Och jag beundrar hans renhet, men ibland vill jag bara-

- greppa tag i hans tunika och säga: "Lucius-

-gaska upp dig.

Allt är inte så blekt."

Jag förstår.

Men å andra sidan-

- råkar jag veta att Seneca uppskattade en och annan isglass-

-i all hemlighet.

Så han var ännu en hycklare.

Ja. Troligen.

Inte ens stoicismens fader kunde ta sig samman.

Jag brukade alltid gå vilse här som barn.

Det var skräckinjagande.

Du vill ha mig.

Det trodde jag nog.

Jag sa ju att jag var gift.

Vi hade en dotter.

Hon hette Zahra.

Hon föddes med en blodsjukdom.

Hon dog när hon var sex år gammal.

Jag är hemskt ledsen.

Hennes kropp accepterade cellerna.

Hon blev starkare.

Alla tecken var uppmuntrande.

Sedan...

Sedan invaderade ett förkylningsvirus hennes kropp.

Hon var inte stark nog att bekämpa det.

Paul, snälla. Det här är mitt kvarter.

Jag har saknat dig. Över en vecka har gått.

- Du är som en kärlekskrank tonåring. - Jag känner mig som det.

Ärligt talat, Paul, detta är en enda röra.

Som terapeut borde jag säga åt mig själv att fly.

Det är vad rädda gör.

Jag säger inte hur du ska organisera metallarbetare.

Tala inte om rädsla...

Jag separerade från mannen som jag levde mitt liv med.

- Även om han var ett svin. - Visst, jag förstår.

Och jag ger mig i kast med min makes bror som ett uttalande.

Nej, det är inte sant. Det vet vi båda.

Paul, vakna.

Du känner inte mig.

Det här är en fantasi.

Jag vet att du har mycket på ditt fat. Och att du tvivlar.

Men det gör inte jag.

Nå?

Vad är domen?

Jag står inte ut med att vänta.

Ruthie...

...jag ville att pjäsen skulle vara bra. Jag ville det med hela mitt hjärta.

Vincent gömde den av en anledning.

Det är den sortens sentimentalitet som han kämpade emot i hela sitt liv.

Men karaktärerna är så rika och livliga.

- Det är poetiskt. - Exakt.

Det är en episk kärleksdikt till det vackra liv som du och Vinnie delade.

Det är svårt att säga, men publiken hade inte velat se det.

Jag håller inte med.

Jag tror att publiken måste få höra orden.

Du läser det med kärlekens ögon.

Mitt ansvar är att läsa det med kritiska ögon.

Jag trodde att han hade lyckats.

Men jag tyckte att allt han gjorde var genialt.

Jag med.

Jag med.

Ohoj, matros.

Du ser tjusig ut i din ögonlapp.

Jag repade hornhinnan när jag hyvlade ett bord.

Det var synd.

Maud...

Fast jag har alltid velat synas ute bland folk med en pirat.

Det vore bra för mitt rykte.

Förlåt, Maud-

-vad gör du här?

Jag vill ge dig något.

Vadå?

Knullande.

Utan förpliktelser.

Utan samtal.

Utan samvete.

Skamlöst.

Ansiktslöst.

Själlöst.

Kärlekslöst.

Här...

...finns knullande.

Vad du än vill ha.

Vad tycker du om det, Samir?

Där är han. Där är Kenny.

- Låt oss säga hej... - Låt honom komma till oss.

Okej. Han kommer.

Ser han ut att ha goda nyheter?

- Han strålar. - För han såg en fransk skönhet.

En fransk skönhet som behöver två kronor och en rotfyllning.

Ken Yates, teaterns mest eftertraktade ungkarl.

Ett tvivelaktigt påstående.

Bonsoir, Sandrine. Du ser fantastisk ut.

Där ser man. Doktorn talar franska.

Med perfekt uttal, dessutom.

- Jag hade en fransk barnflicka. - Det väcker fantasin.

Sluta.

Adam, jag har dåliga nyheter.

Jag tog upp idén om en nypremiär "Pipedream" men det tog inte fäste.

De vill ställa sig bakom en ny pjäs.

Tack för att du försökte.

Ingen fara, Ken. Du känner mig.

Jag är redan igång med nästa.

Jag ser fram emot att läsa det.

Utmärkt.

Ses vi båda i helgen? På min välgörenhetsgala?

- Skulle inte missa det. - Bäst för dig.

- Hur mår du? - Mycket bättre, tack.

- Bra. - Tack.

Vad har du gjort, Weller?

Dammar du fortfarande av dina gamla historier för nypremiärer?

Du har inte gjort mycket på sistone.

Jag skriver en enmanspjäs-

- om din geniala karriär, Walter, men har fastnat i första akten.

Fyll på Walters glas. Hans skall har gått ur honom.

Förlåt.

Det är Eleanor igen. Låt mig se vad hon vill.

- Ellie, vad är det? - Jag har tyvärr dåliga nyheter.

Okej. Vad då?

Ruth gick bort igår kväll.

Omöjligt. Vi sågs för några veckor sen. Hon verkade må bra.

Hennes cancer verkade ha återvänt. Hon berättade inte för någon.

Herregud. Jag kan inte tro det.

Jag kan inte tro att hon är borta.

Hon är borta.

Jag antar att det blir en begravning.

Du kommer väl att tala. Du blir stjärnan.

Verkligen? Var det nödvändigt?

Nej, det är det inte...

- Glöm det. - Förlåt mig.

Tack för samtalet. Jag måste lägga på.

Jag hade en trevlig eftermiddag med Ruth för några veckor sen-

- och hon talade med stolthet om sina barn, Shelly och Ethan.

Och hennes hängivelse till sin älskade Vincent-

-är en låga hon höll brinnande.

Vi är alla rikare av att ha delat våra liv-

-med någon så genomsyrad av kärlek.

Ruthie-

-vi saknar dig redan.

Det passar inte bra, men jag måste säga.

Jag har tråkiga nyheter.

London blir inte av.

Säg det inte.

De ställer in "Pipedream". Teaterkompaniet ändrar sig.

De vill gå i en annan riktning eller något sådant.

Jag är ledsen.

Bravo, Weller.

Du förde verkligen in henne i rummet.

Jag önskar att jag kunnat göra mer.

Vad kunde du ha gjort? Hon hade cancer.

Jag hade kunnat vara en bättre vän.

Vi gör vad vi kan.

Jag antar det.

Du ser ut att må bra.

Hur är det med dig? Hänt något nytt?

Nej, inget nytt eller spännande.

Och du?

Hur går skrivandet?

Samma gamla vanliga.

Försöker vara optimistisk i denna kulturellt fördärvade tid vi lever i.

Det kommer säkert lösa sig.

Kanske, kanske inte.

Jag omfamnar till fullo universums slumpmässighet.

Njut av maten. Det var kul att prata.

Ja.

Shelly, hur mår du?

Jag kan inte tro det.

Jag trodde att hon skulle ta hand om mig för evigt.

Så, ja. Det är okej.

Nej, nej. Vi lider alla.

Jag ska visa dig sakerna som mamma vill att du ska ha.

Visst, ja.

Allt han tyckte var värt att spara.

Jag läste aldrig hans verk.

Det gick mig alltid över huvudet.

Jag borde ha försökt mer.

Nej. Var inte så hård mot dig själv.

Du var en utmärkt dotter. De var stolta över dig.

Tack.

Och oroa dig inte för kistan. Jag talar med värden.

Du är en räddare i nöden.

Jag är helt förstörd.

- Jag borde återvända. - Visst.

Var stark, Shelly. Även detta går över.

Ursäkta. Jag måste säga adjö.

- Hej då. - Ta hand om er.

Herregud, Adam, vad gör du? Jag har ringt i timmar.

Jävlar, jag måste ha satt den på ljudlöst.

Är du inte klar? Vi ska vara där om 15 minuter.

- Var? - Kens välgörenhetsgala.

- Vad? Vem? - Ken Yates.

Dr Yates, Lincoln Center.

Jösses! Är det ikväll?

Är du okej, Adam? Du beter dig märkligt?

- Har du druckit? - Nej, nej.

Inget sådant. Jag har hittat något.

Det här är det bästa jag har skrivit på åratal.

Jag måste fortsätta.

Adam, vi skulle gå.

- Vi måste. Jag är uppklädd. - Du ser fantastisk ut.

- Du borde gå. - Ensam? Jag känner ingen.

Du känner ju Ken. Lyssna, du måste gå.

Säg att jag löste det. Det är pjäsen han väntat på.

Adam, det känns obekvämt.

Säg det på franska.

Han blir charmad av dig.

- Du vet hur han ser på dig. - Vad menar du?

- Nej. - Få honom uppspelt om pjäsen.

- Okej, jag går. - Du måste.

Tack. Gå.

Men det här får vara bra.

Annars får du besöka min tatie Monette i Toulouse ensam.

Jag besöker din tatie Monette och dina kusiner från Avignon.

Kusinerna är från Montpellier.

Be dem flytta till Avignon, det är lättare att säga.

Lustigt.

Jag vet nåt som du inte vill att jag ska veta.

Du tänker på mig.

Du vaknar stenhård och tänker på mig.

Du tänker på när jag suger din kuk.

Du tänker på att knulla mig.

Jag är ditt hem, Samir.

Se på mig.

Jag är ditt hem.

"Det vore mig detsamma om den aldrig dyker upp.

Natten är förbluffande som den är."

Det gjorde vi bra, Vincent.

Var fick du den ifrån?

Idén till din avhandling.

Varför är det så viktigt för dig?

"Av människans krokiga virke kan inget rakt täljas."

- Vad? - Det är ett citat av Kant.

Jag vill veta varför vi är som vi är.

Det är en god egenskap.

Ja.

Du förstör min praktik. Jag tjuvtittade på klockan tre gånger.

- Du har 10 minuter till nästa patient. - Då får vi sätta igång.

Inget förspel? Ingen efterrodnad?

Du bestämmer.

Jag är så foglig.

Hur ser din dag ut?

Promenad i parken, kolla in Frick-

-lunch, fundera på månen.

Leva det goda livet.

Just precis.

Jag kan inte hjälpa dig med din biografi.

- Jösses. - Att så plötsligt...

...återuppleva alla minnen är...

Det är lite för mycket.

Det är förödande, Adam.

Våra intervjuer skulle bli bokens höjdpunkt.

Jag är...

Vi kanske kan fortsätta om några veckor istället?

Du är alldeles för snäll, Robert.

Nej, nej.

Kämpa på.

Allt du behöver finns i Vincents pjäser.

Res dig inte.

Jag har patienter till kl. 20.00.

Sen middag?

Låter jättebra.

Vi borde bjuda in Adam med.

Varför skulle du vilja göra det?

Jag vill vara öppen med det.

Inte jag.

Jag var tydlig med att det måste vara på mina villkor.

Men det var för en månad sen.

Varför ska vi dölja det om det är på riktigt?

Det är klart, men varför måste vi berätta för Adam?

Försöker du ge igen?

Ellie, det finns inget att hämnas för.

Det är bara att när vi går ut-

-är det alltid till ett mörkt hörnbord.

Som om du försöker dölja mig.

Såvida den verkliga anledningen inte är-

-att du ännu är kär i Adam.

Var inte larvig.

Jag vill bara äta middag med dig ensam.

Du är förtrollande.

Du är förtrollande.

Är det så bra?

Lyssna nu.

Det är förbluffande.

De kommer att framföra pjäsen om 100 år.

Vad roligt att du gillar den.

Du är omvandlad.

Ditt skrivande, det har...

En ömhet som jag aldrig har sett förut.

Jag har varit din agent i 20 år-

-och nu är jag lite rädd för dig.

Jag har alltid velat göra dig nervös, Judith.

Alla på kontoret är galna. Ken kommer att bli vild.

Gruppen kommer att vilja ta det.

- Tror du? - Gud, ja.

Jag måste ge mig av...

...och göra mitt jobb. Men här.

Adam Weller är tillbaka.

Grattis. Detta kommer att bli spännande.

Jag vill att du ska börja fundera på rollbesättning.

Okej. Vi har en succé.

Rollen som Michael passar dig.

Du håller nog med om du läser det.

Det var snällt av dig att tänka på mig, mr Weller-

-men nej tack.

Sam.

Den här jäveln är det bästa som satts upp de senaste 10 åren.

Jag ger dig en chans att vara med.

Tack ska du ha.

Men jag är inte skådis längre.

Okej, lyssna...

...vi vet vad du var med om. Vi var förtvivlade med dig.

Därför har jag dig nära.

Därför anlitade vi dig att renovera våra kök-

-och bygga våra scener.

Men du är skådespelare.

Det är den du är.

- Nu måste du fortsätta. - Du går över gränsen.

Jag uppskattar det, men är inte intresserad.

Vad tycker du?

Tror du att du är den ende som har förlorat någon?

Vilken rätt har du att packa ihop din gåva...

...och gömma dig permanent. Det är inte sorg.

Det är arrogans...

Jag måste arbeta.

- Sam? - Jag vet vad du gör.

Du vill kontrollera mig. Det får du inte.

Jag vill inte ha dig. Du är vidrig. Håll dig borta från mig.

Herregud.

Det är okej.

Utmärkt. Kunde inte vara gladare.

Till min kära bror och mitt kära ex.

De finaste och mest hederliga människor jag vet.

Jag är vrålhungrig. Låt oss ta ett bord.

Nej, vi borde ge oss av.

Sluta larva dig. Kom nu.

Det är väl värt att fira.

Jag bjuder på middag. Jag godtar inte ett "nej".

Jag kan äta.

Så. Det är bestämt.

Bluepointostronen är utsökta här. Han älskar ostron.

Men nu gör vi det personligt.

Hur relaterar ni till Kants kategoriska imperativ-

- att vi måste hitta ett sätt att erkänna varandra?

Jag ser inte mycket empati när jag ser mig omkring.

Alla bara utnyttjar varann.

Det är väl en del av leken?

Därför har vi Schopenhauer i läroplanen.

Han ska påminna oss om att allt slutar i intet-

-och att livet är fullständigt meningslöst.

Och med det, ha en trevlig helg.

Okej. Tack.

- Ha en bra helg. - Du med. Hej då.

Hej då.

Jag bad inte om te.

Vill du inte ha?

Jo, det vill jag.

Förlåt. Du ska få jobba vidare.

Tack.

- Det är bara te. - Jag vet.

Farbror Paul, wow.

- Vet pappa? - Han vet.

Du kan verkligen röra om i grytan.

Jag har inte varit så lycklig på länge.

- Det är svårt att vänja sig vid. - Det är ett bra problem att ha.

Inte för att syna och höja dina goda nyheter, men...

- Berätta. - Låt oss säga...

...att jag har en liten...

...filosof...

...växandes i magen.

Det är stora nyheter.

Jag visste inte att du och Sam försökte starta familj.

Det gjorde vi inte. Det hände bara.

Älskar du honom?

Ja.

Det tror jag verkligen.

Han är verkligen smart och snäll. Han...

Han känner saker innerligen och är aldrig falsk.

Du kommer att bli en utmärkt mamma.

När tiden är rätt.

Är du redo?

Mindre saker har fått dig att känna dig överväldigad förr.

Jag vet, jag bara...

Men det var växtvärk.

Jag har mått bra i åratal och detta känns rätt.

Jag känner mig i ett tillstånd av nåd.

Tack.

Jag är gravid.

Låt oss sova på saken.

Dagen jag mötte dig Rev jag itu alla mina kartor.

Vad?

Min far översatte arabisk poesi.

Det fanns en dikt.

Det var en man vars liv hade förändrats av kärleken.

Säg det igen.

Dagen jag träffade dig Rev jag itu alla mina kartor.

Det är vackert.

Jag minns att jag tänkte...

Undrade om kärleken verkligen var så.

Om jag kunde känna så för någon.

Det är nog bra att vi sprang på varann.

Vet du vad? Jag håller med.

Gillade du adagiot?

Det var ljuvligt.

- Tack. Mycket bra. - Det var trevligt att träffas.

Melanie, du kan gå. Vi är klara för dagen.

- Sökandet fortsätter. - Dessvärre.

- Vem har vi kvar? - Ska jag stanna?

- Det är en kvar. - Nej, vi är klara.

- Han sa att han känner Adam. - Det är klart.

Om han har stake nog att försöka, ska vi ge honom en chans.

Nej, inte en chans.

Vi kanske kan höra med LA.

Och Chicago.

Och Moskva.

- Jag är glad att du kom, Sam. - Jag med.

Din lyckost!

Han är en dröm.

Han är smart och stilig.

Ni kommer att få vackra barn.

Du lyckades.

Se på honom dansa.

Han är en intressant grupp killar.

Maud, jag har goda nyheter att berätta.

Jaså?

Vad bra. Jag älskar goda nyheter.

Din far anlitade mig för sin nya pjäs.

- Gjorde han? - Ja.

Vad coolt. Ska du bygga kulisserna?

Jag ska vara med i den.

Vad menar du?

Jag ska medverka i pjäsen.

Vad bra.

Och jag spelar guard i Knicks.

Jag skojar inte.

Är du skådespelare?

Jag var. Jag...

Förlåt. Jag ville inte hålla det hemligt.

Mannen jag inte fick en hel mening ur-

-på tre månader är skådespelare?

- Ja. - Omöjligt.

Det kan inte stämma.

Efter Zahra dog...

...kunde jag inte gå upp på scenen igen.

Men Adam insisterade att jag skulle läsa pjäsen och...

...det var det sista jag trodde, men jag läste den.

Jag var tvungen att göra det.

Du är skådespelare.

Skrev pappa en bra pjäs?

Den är vacker.

- Varför? - Kunde inte ge mig av.

Du har förberett ett mål mot mig sedan din far fick det.

Vad är det du vill att jag ska göra?

Du borde gå.

Du har gjort din plikt och är fri.

Det menar du inte.

Hej.

Hej, Maudy, vilken trevlig överraskning.

Hur mår min lilla dotterson?

Bra. Han sparkar hårt som vanligt.

Självklart. Han är en Weller.

Hur går repetitionerna?

Sam är lysande. Han har inga falska stunder i sig.

Det är bra.

Åtminstone en av oss är på topp.

Larva dig inte. Du är bra med.

Det vet jag inte.

Du är genial, vacker och gravid-

-och din man ska ta stan med storm.

Ja.

Okej, närhelst ni är redo.

Någon rör på sig idag.

Hon gillar att suga på tummen.

Vad?

Ser du? Det är hennes tumme i munnen.

Du sa "hennes tumme".

Vi ska ha en pojke.

Vid förra ultraljudet sa du att det var en pojke.

Jag trodde att det var en pojke.

Men jag förklarade att det var för tidigt att veta säkert.

Du såg hans kulor.

Blygdläpparna kan likna en pung.

Men fostervattenprovet är definitivt. Du har en frisk liten flicka, Maud.

Maud?

Hej

- Är du okej? - Ja.

Jag är okej.

Jag är klar.

Jag vet att du mår kasst nu, men...

...kom ihåg vad dr Lin sa.

Det här är normalt.

Det går över.

Hon sa även att vi ska få en pojke-

-så vad fan vet hon?

Vad sa du?

Fostervattenprovet visar att det är en flicka.

En flicka?

Det är underbart.

Det säger du nu, men...

Nej, Maud...

...hon är vår dotter.

Hon är Zahras syster.

Är hon frisk? Sa läkaren att hon är frisk?

Ja, hon är kärnfrisk. 10 fingrar och 10 tår-

- och hon har stora blygdläppar som ser ut som en pung.

Larva dig inte. Du vill inte åka med till flygplatsen.

Gärna. Då får vi en timme till.

Och du får sitta två timmar i rusningstrafik tillbaka till stan.

Du får inte åka ensam.

Det finns inget mer sorglöst än en man med resväska-

-som går igenom flygplatsen ensam.

Se på mig. Ingen kommer att tro att jag är sorglös.

Varför måste du ens åka?

De fackbrytande jävlarna har mycket pengar.

Jag måste dit och föra oväsen.

Kan du och Adam vara mer olika?

Vi är inte helt olika.

Vi gillar båda att ha publik och få applåder.

Fast han tjänar mer.

Jag kommer tillbaka.

Håll en lampa tänd.

Hej, älskling!

Är du vaken?

Det är jag nu.

- Jag har med mig en macka. - Mamma.

Vi pratar om det varje dag. Jag är inte hungrig.

Det är viktigt att du försöker äta något.

Barnet behöver mat med.

Om hon är hungrig borde hon komma ut.

Jag vet inte vad fan hon väntar på.

Mamma, snälla gör inte så.

- Låt det bara... - Det är en vacker dag.

Frisk luft och lite solsken-

- kan inspirera dig att kliva upp och ta en promenad.

Sluta behandla mig som ett barn.

Du borde ha gett mig ett gott råd för åtta månader sen.

Då hade jag inte varit i den här jävla soppan.

Jag gav dig ett gott råd.

Jag sa att du skulle bli en bra mor när tiden var rätt-

- och du kände att du var i ett tillstånd av nåd.

Köpte du det?

Självklart.

- Jag har full respekt för dig. - Så det är mitt fel.

Det är ingens fel.

Ingens fel.

Du kanske inte känner att du kan tala öppet med mig.

Det förstår jag.

Om du vill kan jag rekommendera någon.

Varför?

För att du tror att jag kommer att gå under igen?

Jag ska föda barnet och allt ska bli bra.

Det vet jag, älskling.

Allt kommer att bli bra.

Det vet jag.

Hallå?

Maud?

- Hej, Sam. - Hej, Eleanor.

Hur mår du? Vad kul att se dig.

- Hur går pjäsen? - Det går bra.

- Bra. - Hej.

- Hej. - Se på blommorna.

Vackert.

Jag borde bege mig.

Paul kommer tillbaka ikväll och jag vill vara där när han kommer.

- Jag följer dig ut. - Tack.

Bra att jag kom hem, jag har velat ringa dig.

Jag ville tala med dig med.

Vad är det med henne? Jag hoppas att hon ska rycka upp sig.

När barnet är här...

...kommer hon att bli Mauds stora kärlek-

- och all sorg kommer att vara förståelig.

Ja.

Självklart.

Under tiden, håll dig nära.

Okej, jag ska.

Tack, Eleanor.

Vi ses.

Jag vet något som du inte vill att jag ska veta.

Sluta.

- Du tänker på mig. - Nej.

- Du vaknar och tänker på mig. - Det gör jag inte. Kan du vara tyst, tack?

Vart ska du?

Ta en promenad.

- Jag följer med. - Nej.

Maud, lägg av. Jag vill följa med.

- Vi går en promenad. - Nej.

Jag står inte ut med dig.

Jag går för att komma ifrån dig.

- Maud? - Vad?

Det är svårt för mig med.

Ja.

Det handlar om dig.

- Om hur svårt det är för dig. - Jag förstår inte.

- När började du hata mig? - Jag känner dig bara inte.

Du känner mig. Du älskade mig.

- Du räddade mig. - Jag älskade dig inte.

Jag tyckte synd om dig.

Och nu är jag fast med en bebis.

Säg inte så. Du menar inte det.

Du försöker knuffa bort mig. Det kan du inte. Jag älskar dig.

Om du älskar mig, lämna mig då ifred!

Inget slår en hemlagad middag efter en vecka av restauranger.

I ärlighetens namn så är det hämtmat.

Sam, är allt okej?

Mauds vatten gick.

- Verkligen? Åh, Gud. - Ja.

- Ringde du dr Lin? - Ja, jag ringde henne.

- Bra. - Vi ses snart.

Jag är på väg.

Mauds vatten gick.

Paul, jag är ledsen. Jag borde åka ensam.

- Var inte larvig. Jag följer med. - Jag åker hellre ensam.

- Det är en känslig situation. - Därför följer jag med.

Sluta, Paul. Det är inte förhandlingsbart.

Snälla, ge mig en puss och låt mig gå.

Se så.

- Jag är här om du behöver mig. - Tack för att du förstår.

- Okej, vi ses snart. - Okej, vi ses.

Tro det eller ej, men denne unge man ska blir morfar.

- Grattis. Underbart. - Jag måste till sjukhuset.

Ska du inte följa med?

Det tycker jag inte. Det är väl en familjestund?

Jag vill ha dig där.

För att du inte gillar situationer med känslor.

Skyldig.

Jag behöver en buffert.

Jag fick inte träffa din familj förut.

Visst. Du har en poäng.

- Jag är ingen rekvisita. - Herregud.

Lugna dig lite. Var kommer detta ifrån?

Allt är så avslappnat för dig.

Därför fungerar det bra mellan oss.

- Vad sysslar vi med förresten? - Lägg av, Sandrine.

Vi kom överens om detta. Låt oss inte förstöra något bra.

Du är plötsligt väldigt ofransk.

Gå då.

- Träffa ditt barnbarn. Det är bra. - Önska mig lycka till.

Adam.

Du snarkar.

Hur länge sov jag?

En timme. Jag vet inte.

Hur går det?

Hon har krystat i två timmar.

Jag kanske bara så gå in och titta...

Eleanor, sätt dig.

Vill du ha kaffe?

- Mjölk, inget socker. - Elle...

...jag vet hur du tar ditt kaffe.

Hej, Rosie. Kul att träffa dig.

Vi älskar dig så.

Välkommen till vår galna värld.

Må du ha medgång på färden-

-och solen värma din gump.

Herrejösses.

- Vad är fel? - Inget. Jag är bara så lycklig.

Jag känner mig så välsignad.

Det är vi alla.

Låt oss lämna dem ifred. Låt dem vila sig.

De har förtjänat det.

Kom nu.

Det var väl glädjetårar, Adam?

Hon födde sitt första barn. Jag vore orolig om hon inte grät.

Du grät i en vecka när hon föddes.

Hallå!

Okej. Det är för dig.

Vänta lite.

Skämt åsido...

...så var du en fantastisk mamma.

Du bar familjen på dina axlar.

- Du var delaktig med. - Låt oss vara ärliga.

Det var mestadels du.

Jag är tacksam.

- Jag menar det. - Tack, Adam.

Det betyder mycket.

Vi ska till Riverside och 91st Street, tack.

Det var-

-oväntat, men fantastiskt.

Det var det.

Vet du vad det påminde mig om.

Williamstown.

"Summer stock" -76.

Din första pjäs.

Vilken katastrof.

Men vi satte väl några rekord?

Jag minns.

Du, Elle.

Vi borde göra detta igen.

Träffas då och då.

Som att komma hem.

Det tycker jag inte.

Jag är glad att vi kunde vara tillsammans.

Jag med.

Hur gick det?

- Är allt bra? - Allt är utmärkt.

Hon heter Rose.

3230 gram.

Och hon är underbar.

Det är fantastiskt. Vad kul att det gick bra.

Tack, Paul.

I all ärlighet så...

Jag trodde att du skulle ringa mig när barnet kom.

Jag var orolig.

Du var borta hela natten.

Jag var hos Adam.

Jag sov över hos Adam.

Jag är ledsen.

- Är du kär i honom? - Nej, jag...

Jag är fri från honom.

Vad innebär det för oss?

Maud och Rosie behöver mig.

Jag kan hjälpa dig med det.

Detta är vad jag vill, Paul.

- Jag vill vara ensam. - Är det slut?

- Tänker du bara kasta bort det? - Snälla Paul.

Det är smärtsamt för mig med.

Är det?

Du använde mig för att dämpa fallet. Nu är jag överflödig.

Du visste från början att det var extremt förvirrande för mig.

Du älskar mig, Eleanor.

Du älskar mig.

Och det skrämmer dig.

Och nu gör du det enkelt för dig.

Kanske det.

Vet du, jag kan leva med att du låg med Adam.

Det gör ont och jag är förödmjukad, men jag kan förstå.

Men jag trodde inte att du var en ynkrygg.

Mina bröstvårtor slits av.

Hon försöker få tag.

Hon vill ha en flaska.

- Hon vill ha flaskan. - Jag hämtar den.

Vad är det du vill ha?

Här.

Vilken stor flicka.

Vilken stor flicka.

Hon sluter redan ögonen.

Ska inte jag gå en promenad med henne?

Så får du några timmar.

Du kan titta på din avhandling.

Vad handlar min avhandling ens om?

Hur folk beter sig? Som rövhål.

- Åh, Maud. Det menar du inte. - Jag klantade mig.

Min avhandling är en jävla lögn, för jag...

Jag ärvde dina goda gener.

Du är så etisk och så medveten om andras behov-

-och kan knappt stå upp för dig själv-

- och därför älskar du att ta hand om svaga människor.

Det är okej att vara svag.

Vad bra. Ännu mer falsk uppmuntran.

Gå bara hem är du snäll.

När torktumlaren är klar.

Glöm tvätten. Det behövs inte.

Gå bara hem. Du är som en fängelsevakt.

Jag väntar tills Sam kommer hem.

Vad sa du?

Är det vad du tror?

Att jag är en fara för mig själv? Att barnet inte är säkert här?

- Det sa jag inte. - Åk bara hem, tack.

Skaffa dig ett liv. Åk hem, tack!

Jag är ledsen.

Förlåt mig.

Jag älskar dig, mamma.

Förlåt mig.

Okej.

Ja.

Jag ska lägga Rosie så ses vi imorgon.

Nu så.

Det syns när som helst.

Hoppas inte det blir som Kohoutek.

Kohoutek, vad var det?

Det skulle vara den största kometen. Århundradets show-

- men när den närmade sig Jorden hade den brunnit ut.

Maud?

Maud.

Är du okej? Rosie skriker. Hör du inte?

Okej. Okej.

Hennes blöja är full.

Hon är okej. Hon sov.

Hon är hungrig.

Jag försöker. Hon vägrar äta.

- Vill du prova mata henne igen? - Nej.

Hon vill inte ha mig.

Det är okej, älskling.

Pappa är här.

Mamma.

Jag är här.

Jag går under igen.

Jag vet.

Det är okej.

Jag klarar inte av det.

Inte just nu.

Jag vet.

Jag försökte.

Det är klart att du gjorde.

Jag måste tala med Sam.

Han är med Rosie.

Jag har en historik av...

...att känna mig överväldigad.

Och...

...att behöva vila.

Av...

...att behöva åka iväg för att vila.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Och jag älskar Rosie. Det...

...hoppas jag verkligen att jag gör.

Men jag...

...känner det inte.

Maud, vi är redo för dig.

Ska familjen följa med?

Nej.

Ställ er inte upp.

När en grekisk hjälte dog satte gudarna honom i himlen.

- Visa mig. - Tja...

...du kan se Perseus-

-strax ovanför horisonten och...

...Andromeda är dolt under...

Förlåt.

- Jag tar hand om det. - Okej.

Sam, är du okej?

Hon vägrar träffa mig.

- Hon vill inte träffa Rosie. - Du.

Lyssna på mig.

Hon är en tuff tjej.

Hon klarar sig.

Hallå. Sam.

Lita på mig.

Jag har sett det förut.

Det går över.

Hon tar sig igenom det.

- Visst. - Visst.

Låt dig inte tryckas ner.

Vi har kommit för långt för att kasta bort detta.

Nej, Adam.

- Jag vet inte... - Säg det inte.

Tänk det inte ens.

För vad som än händer...

...måste föreställningen bli av.

Är det förstått?

Ja.

- Ja, förstått. - Ja.

Okej.

Jag tänker på en rad som Kafka skrev.

"Man ska inte lura någon-

-inte ens världen på dess seger."

Det är...

Världen spöar bara mig just nu.

Kafka kan ta sig i röven.

Vad vet han egentligen?

Jag intalar mig själv att jag kan tänka mig ur det.

Vet du vad? Tänk inte så mycket. Simma inte mot strömmen.

Simma sidledes ett tag.

Ja.

Ska jag gå under ska jag åtminstone kämpa.

Jag ska inte vara så artig.

Vet du?

- Behandling om fem minuter, Maud. - Tack, Louise.

- Var så god. - Jag måste gå.

Kan du-

-säga hej till Rosie från mig?

- Självklart. - Okej. Bra.

Tänkte att du ville ha det.

Vad låter bättre?

Vita stränder i Bahamas-

-eller en stuga i Vermonts skogar?

- Hurså? - Det har varit några galna veckor.

Så fort den har haft premiär tar vi första flyget härifrån.

- Adam... - Hej, Mike. Whisky med några...

Nej. De grekiska öarna, det blåa Egeiska havet.

Adam, vi måste prata.

Vad dramatiskt.

Jag har träffat någon.

Verkligen?

Någon jag känner?

Ja, faktiskt.

Ken.

Ken...

...Yates?

Ken Yates. Det är omöjligt.

Jag är ledsen.

Du kan inte mena allvar. Han är tandläkare.

Du kan inte...

- Lämna mig inte för en tandläkare. - Han är din producent.

Han är en amatör.

- Jo, han är en god man. - Herregud.

Okej, Sandrine-

- jag medger att jag har varit frånvarande.

Jag är besatt av pjäsen.

- Låt oss lugna ner det lite. - Adam...

...du har sett till att vi inte blev för nära.

Det är vad du vill ha.

Lätt och ledigt.

Jag vill ha något mer.

Ge inte...

Ge inte upp.

Var glad för min skull.

- Hej. - Hej, min pappa.

Förlåt att det tog mig några veckor att komma.

Det har varit så hektiskt med pjäsen.

Det är okej. Oroa dig inte.

Du har inte missat mycket.

De verkar ha piffat till det lite sen sist.

Ja, det är inte illa för ett dårhus.

Det bästa är att jag kan sova.

Jag drömmer, för första gången på månader.

Om vi inte tänker försöka fly-

-smugglade jag in din favorit.

Pastramismörgås.

Du är min hjälte. Jag sparar den till senare.

Jag tog även med mig lite läsmaterial.

"New York Magazine" hade inte mycket att skriva om.

ÅTERSTÄLLER ÅTERUPPVÄCKER

De behövde fylla ut tomrummet.

"Adam Weller återvänder till blickfånget på Broadway."

Pappa.

- Du är fantastisk. - Ja.

Hälften är båg och påhitt.

Och andra hälften är tur.

Du, Maudy.

Maudy...

...vad är det?

Jag önskar att jag var som du.

Du blir starkare av allt som du måste gå igenom.

Jag är ledsen.

Jag skröt bara.

Jag ville att du skulle vara stolt.

Sanningen är att jag vill vara mer som du.

Du är så orädd.

Du känner allt så intensivt.

Det har inte varit till någon nytta.

Jag hade bytt det mot en gnutta av din ryggrad.

Nej.

Jag är inte så stark som du tror.

Jag var en självisk make och frånvarande far.

Var inte så hård mot dig själv. Du gjorde ditt bästa.

- Du gjorde alltid... - Sluta, Maud.

Försvara mig inte.

Jag ljög om vem jag är.

Och du tror att du har misslyckats i jämförelse.

Nej, det är mitt eget fel. Ta inte på dig ansvaret.

Sanningen är...

...att jag är en bedragare.

Jaså?

En bedragare med en pjäs på Broadway som alla talar om...

Min stora återkomst-

- min Broadway-pjäs som alla talar om...

...är inte min.

Vad menar du?

Jag menar...

...att jag inte...

Jag stal det.

Stal du det?

Jag stal det inte bokstavligen.

Det var en gåva från universum.

Färdigställt och jag tog det.

Mitt namn på det.

Men det är inte mitt på riktigt.

Men du var redo för det.

Och du sträckte dig mot det och gjorde det till något vackert.

Lyssna på mig.

Det lilla jag vet om skönhet...

...lärde jag mig av dig.

Jag brukade känna till alla stjärnbilder.

När en grekisk hjälte dog-

-satte gudarna dem i himlen.

Visa mig.

Det är Cepheus.

Han gifte sig med den vackra Cassiopeja. Hon är där borta.

De fick en dotter, Andromeda.

Hon syns inte nu.

Hon döljer sig under Jordens krökning.

Men hon stiger i höst.

Kom. Det är nästan dags. Det kommer när som helst.

Hoppas inte det blir som Kohoutek.

Det skulle vara den största kometen, århundradets show.

Men när den nådde Jorden hade den brunnit ut.

Jag hoppas att denna inte brinner ut.

Det vore mig detsamma om den aldrig dyker upp.

Natten är redan förbluffande som den är.

Bravo!

Adam!

Adam!

- Bravo. Mycket bra. - Bravo.

Jag älskade den. Jag grät hela tiden.

Tack, jag är smickrad.

Och, Kenny, det hade inte gått utan dig.

- Ken. - Hejsan.

- Grattis. - Tack.

Får jag stjäla författaren en stund?

- Det är jag. - En stund då.

- Han har många att träffa. - Vi tar en drink.

Adam, det var vackert.

- Tack så mycket, Ellie. - Så hjärtevärmande.

Det betyder mycket för mig.

Och du skrev det inte.

Ursäkta? Vad sa du?

Du skrev inte den pjäsen.

Är du galen? Det är klart att jag gjorde.

Jag levde med dig i 35 år och läste vartenda ord du skrev-

-och du kan aldrig ha skrivit den pjäsen.

Hur vågar du.

- Det är en galen anklagelse. - Den är för ärlig.

För sårbar.

Du kan inte skriva om kärleken så djupt för du har aldrig upplevt sådan kärlek.

Är det ditt bevis?

Att jag var en usel make och ett själviskt svin?

Du har rätt.

Men jag är en bra författare.

Och vet du vad? Det är vad författare gör.

Vi hittar på skit, även om vi inte känner det.

Se inte på mig så där.

Jag skrev pjäsen, Eleanor.

Den låg i en låda-

-med Vincents gamla papper.

Självklart.

Vincent.

Jag var torr.

Jag var tom.

- Det är ingen ursäkt. - Vincent är död.

Ruth är död.

- De döda bryr sig inte. - Det är Vincents verk.

Inte ditt. Det är hans kärlekshistoria med Ruth.

Jag jobbade häcken av mig, jag skrev om den totalt.

- Jag gjorde den till min egen. - Där är du, din jävel.

Vet du hur det gick?

Vet du vad han gjorde?

Du krossade mitt hjärta-

-Adam.

Jag är mållös.

Att se dig-

- riskera en sorts känslomässig öppenhet som du har aldrig riskerat förut.

Jag är förbluffad.

- Tack, Robert. - Tack.

Jag är hedrad att du känner så. Du känner min exfru, Eleanor.

- Självklart. - Trevligt att ses.

Robert skriver en bok om Vincent Frank.

Vad kul att någon håller hans minne vid liv.

Fast efter ikväll medger jag-

- att jag kanske inte skriver om rätt författare.

Glöm den tanken, Robert.

Vilken gåva du har gett oss.

- Tack. - Vad kan jag säga?

- Trevligt att träffa dig. - Detsamma.

Det var din chans. Varför sa du inte vilken bedragare jag är?

- Jag vill inte förgöra dig. - Okej. Förstås.

Du söker den moraliska rättfärdigheten.

Okej, du vann.

Nu kan du tycka det värsta om mig.

Jag trodde att jag ville det, men icke.

Jag stod inte ut med tanken på att vara irrelevant.

Jag var desperat.

Jag var rädd.

Välkommen till klubben.

- Brava! - Brava.

Bravo!

Hej.

Tack, Adam.

- Jag står i skuld till dig. - Nej, tack ska du ha, Sam.

- Så underbart. - Du satte min värld i gungning.

Vilken underbar kväll.

För du är här.

Du är här.

Mina damer och herrar.

Jag har fått en kopia av morgondagens recension i "New York Times".

"Igår kväll gjorde Adam Weller en strålande återkomst till Broadway-

- med en inspirerad ny pjäs som är både osentimental-

- djävulskt konstaterande och smärtsamt poetisk."

Och det blir bara bättre därefter.

Vad sägs om en applåd för vår orädde författare.

Adam! Kom upp hit.

Kom nu.

Kom, kom.

Vi vet väl alla?

Alla vi som har satsat allt-

-på denna vackra och galna jakt-

-på att fånga det flyktiga.

Vi vet hur sällsynt det är-

- för alla beståndsdelar att föras samman på scenen-

-och skapa en uppenbarelse-

-om mänskligheten.

Ikväll är vår kväll.

- Jag tackar er alla. - Tack, Adam.

Jag missade mitt stopp och...

...hamnade i Cincinnati.

Det har jag gjort förr.

Undertextning: Tomas Lundholm