Original subtitles

Programmet baseras på verkliga händelser.

Hallå?

Post!

Vad tusan?

Kriminalinspektör Reingruber från München?

Ja.

Jag är konstapel Johann Anneser.

Bra. Då vet jag vem som har tillåtit

dessa idioter att förstöra min brottsplats.

Din brottsplats?

Det här är min by, det borde vara mitt fall.

Kanske det.

Men de tilldelade mig fallet.

Och du och jag,

vi gör som vi blir tillsagda, inte sant?

Avspärra brottsplatsen ordentligt, tack.

Ursäkta, men när byborna fick reda på morden...

Vad är en röjhacka?

Mordvapnet.

Påstått.

Ett vanligt trädgårdsredskap.

Alla i den här byn borde veta om det.

Men ni har inte hittat det än.

Enligt den f.d. hushållerskan, Frau Rieger, hade de en hacka här.

Mördaren tog alltså med sig den. Varför sa Frau Rieger upp sig?

P.g.a. fotsteg på vinden.

Spökhistorier, Anneser.

De finns inte på riktigt.

De kanske inte finns i München.

Men de finns här, kriminalinspektör Reingruber.

Kom ihåg det.

Och kom ihåg att alla är misstänkta tills motsatsen bevisats,

även dina grannar och dina vänner.

Hon hade nattlinne på sig när hon blev mördad.

Folket klädde på henne sen för anständighetens skull.

Så ni tror att nån lurade på vinden,

och väntade på rätt tillfälle?

Ja, sir.

Gärningsmannen väntade,

och hemsökte familjen som ett spöke.

Spöken.

Kan vi lyssna på nåt annat, far?

Vi kan väl lyssna på skivan som Karl skickade från Reims?

Han slösade bort sina pengar

precis som sitt liv.

Cilly.

Han är tillbaka.

Vem?

Spöket. Han var under sängen,

sen hörde jag hur han rörde på sig,

och jag gömde mig för honom under täcket,

han såg mig inte,

men han gick in i garderoben

och nu gömmer han sig där.

Hur många gånger har vi pratat om detta, min dotter?

Jag hörde honom, jag lovar!

Okej, är han i garderoben?

I den här garderoben?

Ser du? Det finns ingen där.

Han är bakom kläderna.

Ser du?

Jag är okej.

Det är ingen fara.

Men det är drag i rummet,

för nån har visst lämnat fönstret öppet.

Så...

...det var det du hörde.

Det är bara vinden.

Hör på nu,

det finns inget spöke i garderoben.

Du behöver inte vara rädd.

Och det är dags för små flickor att sova.

Kan du läsa en godnattsaga?

Det är mycket bättre.

Maka på dig lite.

Mina nycklar är försvunna.

Nycklarna till skjulet.

Du lekte där igen och tappade bort dem.

Men jag tog inte nycklarna.

Varför är de då borta?

Spöket kanske tog dem.

Spöket.

Nu räcker det.

Om hon säger att hon inte tog dem,

så gjorde hon inte det.

Självklart inte, det var säkert spöket.

Tror du att jag är korkad?

Nej, men du är gammal och glömsk av dig,

och du skyller hellre på henne än dig själv.

Tycker du att jag är gammal?

Jag ska visa hur gammal jag är.

Här!

Jag öppnar dörren.

Låt dem vara, snälla.

Din dotter ska passa sig.

Jag heter Cilly, vem är du?

Jag är Maria.

- Fräulein Baumgartner. -Frau Gabriel.

Tack gode Gud att du är här.

Det där är min far.

Förlåt, morgontåget blev försenat p.g.a. snön.

Då borde du ha kommit igår eller i förrgår.

Efter ett halvår utan hjälp,

klarar jag nog en timme till.

Det är min mor, Cäzilia.

Frau Gruber.

- Min mor kan vara... - Ja.

Så är alla mödrar.

Ja. Kom in.

Tack.

Cilly, vill du visa Maria hennes rum?

Ja.

Tack.

På fredagskvällar äter vi brödpudding.

Frau Rieger brukade baka den innan hon gav sig av.

Nu bakar mormor den, den är inte lika god.

Hästen och korna måste låsas in före skymningen.

Det finns varg i skogen.

Det låter som att det är nära.

Folk som väntade på att byta tåg brukade besöka oss

innan far satte upp stängslet.

Nu håller taggtråden dem borta.

Vad var det?

Säkert bara ett rådjur.

Vi håller grisarna inne under hela vintern.

Cilly tror att det finns spöken.

Enligt henne kommer jag att se ett spöke ikväll.

Hon ser spöken överallt.

Min far brukade säga att mysterium får folk att inbilla sig drakar.

Du måste låsa fönsterluckorna på kvällen.

Okej.

Du har rätt.

När Cilly blir äldre kommer hon att inse att det inte finns drakar.

Eller spöken.

Du tänker väl inte ge dig av precis som Frau Rieger?

Nej, det tänker jag inte.

Särskilt inte ikväll, raring.

Hon gav sig av p.g.a. spökena.

Cilly.

Börja inte nu igen.

Jag hörde ryktena om hemsökta hus i Kaifeck.

Jag trodde inte på dem.

Vår förra hushållerska var tokig.

Nej.

Jag har också hört fotstegen.

Frau Rieger hade rätt, det finns ett spöke.

Man märker när det är nära, för det blir kallt.

Var är spöket?

Under din säng?

I garderoben?

Jag trodde att vi hade löst det här.

Han är överallt.

Alla hus har sina egna hemligheter.

Jag har bott i hus som påstås ha varit hemsökta.

Så, tro mig,

det finns inget att vara rädd för.

Det finns inga andar i det här huset.

Jag såg hans fotspår ute i snön.

Han gick in i ladan.

Jag såg dem också. Det är bara...

Jag har sett fotspåren.

Tror du mig?

Jag har sett fotspåren.

Ibland leder de till ladan,

ibland till stallet,

och ibland upp till huset.

Men de tillhör inte ett monster,

såvida monstret inte heter Schlittenbauer.

Eller hur, Viktoria?

Det är vår granne som inkräktar på min egendom.

Eller finns det andra män som inkräktar efter att jag gått och lagt mig?

Mr Josef.

Vad snygg du är.

Vilka vackra ögon du har.

Josef har gröna ögon precis som morfar.

Jag har blåa ögon precis som min pappa.

Han dog i kriget.

Dog?

- Men Josef... - Josef har en annan pappa.

Din dotter pratar för mycket.

Du borde lära henne en läxa.

Kan du läsa en godnattsaga?

Självklart.

Det är bara blåsten som får fönsterluckorna att låta.

Jag går och kollar. Gå in du, jag är härute.

Jag hörde spöket igen. Det är i ladan.

Du har inte ditt nattlinne på dig.

Jag kan inte springa i mitt nattlinne.

Nej, men du kan sova i det.

Jag ska berätta en hemlighet.

Lova att inte berätta.

Jag lovar.

Jag tror på spöken.

- Gör du? - Ja.

När din pappa drog ut i krig

kunde jag höra honom kalla på mig

från stallet.

Ibland kunde jag känna lukten av hans tvål.

Och han pratade med mig,

oftast i mina drömmar.

"Hur mår min lilla flicka?

Hur mår min Cilly?"

Jag visste aldrig hur jag skulle svara honom,

men jag var säker på en sak, och det var

hur vacker,

smart,

och modig du är,

precis som din far.

Jag önskar att du hade fått lära känna honom.

Dina spöken

finns bara i din fantasi.

Fokusera på spökena som älskar dig,

och som alltid kommer att göra det.

Släppte pappas spöke ut Greta?

Nej, dörrarna måste ha blåst upp.

Såhär ska vi göra,

du sätter på dig ditt nattlinne,

jag tar in Greta igen,

sen stoppar jag om dig och sen somnar du.

- Jag vill följa med. - Nej.

Lämna mig inte ensam i huset.

Okej då, men du måste vara tyst.

Greta, det är sovdags för kor också.

Tänk om han är därinne.

Det finns ingen därinne.

Varken kor eller spöken.

Jag ska visa dig.

Ser du?

Det finns ingen där.

Vad är det?

Fortsätt sova.

Andreas?

Andreas?

Det vi hittade på brottsplatsen går inte ihop.

Sluta!

Rör inte kropparna.

Vem är han?

Grannen, Schlittenbauer.

Lorenz, min vän. Sluta, snälla!

Är du galen?

Det här är en brottsplats.

Och jag är inte din vän.

Jag letar efter min son.

Jag trodde att du ville förhöra alla misstänkta.

Den där mannen flyttade på kropparna.

Ja, Herr Anneser.

Men jag har inte tillräckligt med information än.

Hur ska jag kunna upptäcka lögnare om jag inte vet sanningen?

Ur vägen.

Ur vägen, Lorenz.

Håll ett öga på grannen därute, men gör det diskret.

Mördaren högg ved,

sen lagade han fyra mål mat

och diskade.

Han lämnade pengar på bordet. Han la tillbaka allt han använt.

Han var inte en tjuv.

Om jag hade mördat sex personer,

hade jag flytt så långt bort som möjligt.

Mördaren gjorde sig hemmastadd.

Vilket hemskt hus att bo i.

Det kanske var hans hem.

Ser du?

Det finns ingen där.

Du skulle vara trogen.

Vad vet vi om Karl Gabriel?

Vi vet att han gifte sig med Viktoria innan han drog ut i kriget.

Han dog i kriget 1914.

Man hittade aldrig hans kropp.

Precis som miljontals andra.

Men om denne Karl Gabriel överlevde det hemska kriget...

Vad är din teori?

Karl återvände hem och upptäckte två nya barn.

Så du tror att hans fru och hennes far...

Andreas och Viktoria hamnade i fängelse p.g.a. incest.

Otrohet kan göra en man...

"Otrohet"?

Med en man som Andreas som styrde och ställde över henne,

tror jag knappast att Viktoria hade nåt val.

Ja, okej.

Jag baserade det enbart på det som stod i domboken.

Det som står i domboken är sällan sant,

det borde t.o.m. du veta.

Du kan inte alltid tro att maken är mördaren.

Varför inte?

I 99 fall av 100 är maken mördaren.

Viktoria Gabriels make är död,

och den andra maken fick sin skalle krossad.

Han var en arg man, han våldtog sin dotter som hatade honom.

Han ägde mordvapnet. Motiv, metod, tillfälle.

Men...

Svårt att krossa sin egen skalle och släpa runt sin egen kropp.

Korrekt.

Så om det inte var Andreas eller Karl Gabriel,

vem hade i så fall lämnat kvar värdesakerna i huset?

En tillfällig besökare, som hade andra motiv och ett mönster?

I München studerade vi ett liknande fall.

Liknande fall hände i Amerika.

I Amerika? Villisca-morden.

Ja, åtta personer, varav sex av dem var barn, mördades med en yxa.

Man hittade cigaretter på vinden.

Han väntade där tills de hade somnat

och han täckte för deras ansikten efter att ha mördat dem.

Precis som vår mördare, Paul Mueller.

Andreas?

Samma sak hände under Kansas-morden

och Colorado Springs-morden.

Det hände alltid väldigt nära järnvägar.

Men det skedde för 10 år sen i Amerika. Varför kom han hit?

En man som är efterlyst i Amerika gömmer sig i Tyskland efter kriget.

Är det så osannolikt?

Verkar som att amerikanen gjorde sitt, sen gav han sig av.

Vår mördare stannade kvar.

Hon då?

Frau Rieger, f.d. hushållerskan.

Känner du henne personligen?

Hon gav sig av, sen återvände hon och mördade alla?

Varför?

Som hämnd?

Ryktena om Viktoria och Andreas

var inte de enda ryktena som gick i byn.

Mycket snack och lite verkstad när det kommer till dig, Anneser.

Vi fängslade honom, han sonade sitt brott.

Offret Viktoria, då?

Sonade hon också sitt brott?

Men jag tvivlar på att hon kunde lyfta hackan tillräckligt högt

och slå sönder en man som Andreas,

eller släpa honom över hela gården.

Kvinnorna härute är starkare än dem i stan.

Och ilska kan göra vem som helst stark.

Släpp in mig!

Släpp in mig, sa jag!

Tvinga mig inte att gripa dig, Lorenz.

Det är okej. Släpp in honom!

Schlittenbauer, inte sant?

Jag trodde att vi inte skulle få se dig igen.

Jag måste få gå in. Låt mig gå in.

Lorenz,

när var du senast i Gruber-familjens hus?

Jag vet inte. För två, tre veckor sen.

Jobbigt att vara borta från sin son i tre veckor.

Han heter Josef

och jag måste träffa honom.

Du måste ha blivit upprörd

att Viktoria inte lät dig träffa ditt eget barn.

Eller det kanske var Herr Gruber som förbjöd dig att hälsa på.

Eller kanske både och?

Tror du att jag är mördaren?

Det sa jag inte.

Jag hade aldrig kunnat göra nåt sånt.

Jag måste träffa min son.

Kom.

Tror du att han kommer att erkänna?

Hans son är det enda

som tyder på att han inte är mördaren.

Varför skulle mördaren återvända till brottsplatsen när polisen är där?

Många av dem gör det.

De älskar uppmärksamheten.

Okej då, men varför skulle mördaren

tillbringa en hel helg i samma hus efter att ha dödat familjen?

Och speciellt om han bor i närheten?

Såg du hans reaktion när han gick in i Viktorias rum?

Du har blivit tokig.

Så efter att Karl dog,

fick Lorenz chansen att vara tillsammans med Viktoria?

Men fadern, Andreas, sa nej. Han stämde honom t.o.m.

För att få underhållsbidrag från Schlittenbauer.

Incest. Rättegångar. Misshandel.

Om han fortfarande hade levt hade jag nog mördat honom själv.

Och Lorenz kände till huset bättre än nån som inte bodde där.

Nu förstår du. Bra.

Han visste var alla kroppar låg.

Han flyttade på dem medan han letade efter nåt.

Han flyttade på bevisen.

Men varför stannade han?

Efter flera år av att ha blivit utstött,

hade han äntligen allt han ville ha i ett och samma hus.

Hans fantasi blev verklighet.

Det kanske fanns bevis i höet.

Men din personal lät den huvudmisstänkte städa upp på brottsplatsen,

så nu har vi inget mer att gå på än ett flertal misstänkta.

Det kan vara vem som helst av dem.

Schlittenbauer, Karl Gabriel, Frau Rieger,

amerikanen eller en av många andra.

Inga bevis, men massor av misstänkta.

Åtminstone ett offer,

Andreas, som alla ville döda,

inklusive jag själv, nu när jag känner honom.

Det kan vara vem som helst som varit i närheten av huset,

brevbäraren, grannarna, byborna.

Kommer vi att kunna lösa detta?

Utan ett erkännande?

Utan att nån avslöjar sina hemligheter efter att ha druckit sig full?

Utan att mördaren,

som lugnt satt i ett hus fullt av död

och läste tidningen, överväldigas av skuld?

Under 90 år har man identifierat många misstänkta

för Hinterkaifeck-morden...

...men man hittade aldrig mördaren.

Det är ett av världens mest kända olösta mysterier.

Du ville ju så gärna ha det här fallet, Anneser.

Det är väl omöjligt att lösa?

Du har i alla fall hand om det nu.

Jag återvänder till München.

Adjö.

2007 hävdade studenter från Polizeifachhochschule

i Fürstenfeldbruck att de hade löst fallet.

De höll det hemligt, av hänsyn till mördarens släktingar som ännu levde.