All language subtitles for The.Expanse.S03E12.Congregation.2160p.AMZN.WEB-DL.DTS-HD.MA.5.1.HDR.HEVC-SAFETY

Det kommer inte funka.
Du pumpas full av blockerare.

Varför är du här?

Du var bredvid Tilly vid inbromsningen.

-Du kunde ha räddat henne.
-Det är inte din ensak.

-Hur kan du leva med det?
-Jag har dödat bättre människor än Tilly.

Jag borde inte ha gjort så.

Allting var nog hon. Seung Un,
den falska sändningen, allting.

Hon försökte döda oss.

Jag skiter i er.

Det handlade om Holden.
En hämnd för hennes pappa.

Jag har känt folk som hon.
Att hålla henne här kommer inte fungera.

Ta henne till Thomas Prince.
De kan låsa in henne.

Jag tar inte henne till ett FN-skepp,
och du kan inte hantera henne ensam.

-Det är lättare om jag dödar henne.
-Nej! Nej.

Du ska inte skjuta henne.

Men om jag åsidosätter autodoc
att ge en överdos?

-Det är smärtfritt.
-Nej.

Vi ska inte döda henne.

Hon lär inte bli tacksam för din nåd.

Det handlar inte om henne.

Utan om oss.

Jag ser fortfarande rött på hela panelen.

Jag vet. Ge mig bara en jävla...

Det verkar åtminstone ha gjort något.
Antennen är uppe.

Bli inte för glad. Vi kan inte sända än.

Vi tar emot transpondersignaler.
Nu vet vi var alla andra skepp är.

Och Holden?

Våra periskop var låsta på den stationen.
Roci kan ha sett något.

Okej.

Ja. Jag tror inte
att Holden gav sig av ensam.

Marsianernas jolle gjorde det.

Det måste ha varit stilla
under inbromsningen.

Eller åtminstone inte kört snabbt.

Kanske tog de Holden med sig.

Jag har dig. Det är dockat vid Behemoth.

Om Holden är på jollen,
är han kanske med dina vänner.

Till alla skepp i nöd, era skadade
är välkomna på Behemoth.

Vi har gravitation, medicintekniker
som kan hjälpa.

Vi välkomnar också er besättning,
speciellt medicinsk personal.

Medicinska förnödenheter och mat behövs.

-Drummer var ju kapten på skeppet.
-Hon var det.

Denna kanal är för hjälpinsatser
och kommer att användas

för att sända ytterligare information
då den blir tillgänglig.

Kan vi inte skicka ett meddelande
måste jag dit

och se vad som hänt
och om vi kan hitta Holden.

-Okej.
-Vi använder vakuumdräkterna för det.

-Jag tar Amos och prästen.
-Pastorn.

-Sak samma.
-Naomi, vänta.

-Du håller fortet tills vi är tillbaka.
-Nej.

-Det kommer inte att fungera.
-Jag måste åka.

Jag också.

Jag fick precis tillbaka min familj.

-Hela laget, då.
-Hela laget.

Jag är kapten Chandra Lucas
på MCRN Askia.

Jag koordinerar verksamheten i Ringen
för Mars överlevare.

Vi är inte dockade hos Xeusen längre,
och du är ny.

Jag är rädd att din situation förändrats
och troligen inte till det bättre.

Jag har redan sagt allt
till den andra förhöraren,

och som jag sa till honom
vill jag veta var mina vänner är.

Många människor har dött.

Vi behöver veta vad som hände
på den stationen.

Jag säger inte ett ord mer
förrän jag vet att min besättning är okej.

James Holden. I egen hög person.

Jag är Klaes Ashford.

Jag har hört talas om dig.
Du är en av Anderson Dawes asätare.

Låt oss försöka vara hövliga åtminstone,
om vi kan.

Säg mig, vad hände på den stationen?

Så vi är dockade hos Behemoth.

-Jag vill prata med Naomi Nagata.
-Inte än.

När jag får veta vad som hänt
min besättning ska jag prata.

Förhandlingar är hur civilisationer byggs.

Berätta allt jag vill veta så sätter jag
dig i kontakt med din besättning.

Rättvist?

Jag berättade allt för marsianerna.
Jag fick ingenting.

Tja, det finns en oböjlighet hos det
militära sinnet som jag inte delar.

-Det låter galet.
-Jag är inte här för att döma dig.

Josephus Miller, polisen från Ceres.

-Han som dog på Eros?
-Han kom till mig.

-Han bad mig gå ner till stationen.
-Vad? Kom en död man...

...och bad dig gå dit? Hör du röster?

-Såg du faktiskt den här mannen?
-Vill du höra det, eller inte?

Jag ber om ursäkt. Snälla, fortsätt.

Miller tog med mig in i stationen.
Han visade mig saker.

-Vadå för saker?
-Bilder.

-Det är svårt att sätta ord på det.
-Snälla försök.

Det var som att se en hel civilisation,
allt på en gång.

Miljarder av dem.

Främmande, intelligenta sinnen.
Inte mänskliga.

-De som skickade protomolekylen?
-De som skapade den.

De gjorde stationen, det här utrymmet.

Varför skulle din döda vän
visa dig det här?

Vi har haft helt fel om protomolekylen.

Den är inget vapen.
Den skickades inte för att döda oss.

-Den försökte bara bygga en väg.
-Alla på Eros dog för den vägen.

Den bryr sig inte om oss

mer än vi bryr oss om
de myrstackar som vi asfalterar.

Nu när den har byggt färdigt Ringen
försöker den rapportera in.

-Jaså, rapportera vadå? Till vem?
-Det spelar ingen roll.

Alla den kunde prata med är borta.

Jag förstår inte.

Något dödade dem.

De försökte stoppa det

och brände hela solsystem
som om de steriliserade ett sår,

men det funkar inte.

Vi är på en kyrkogård.

Vi måste härifrån
och får aldrig återvända.

Han ser spöken. Han är galen.

Kapten Lucas, jag vill upprepa min protest
mot att låta OPA förhöra vår fånge.

Protesten har noterats.
Men våra sårade behöver skeppet.

-Samverkan är hur vi överlever.
-Holden är inte galen.

När vi var på stationen
öppnade den dörren och skyddade honom.

Vad platsen än är,
har han kontakt med den.

-Kommer han hjälpa oss att fly?
-Han skulle om han kunde.

Men den där saken är inte på vår sida.

Jag tror inte att det är säkert
att Holden är det.

Vi säkrar en plats
där han är inlåst och vaktas.

Okej. Tillstånd för teamet
att stanna ombord. De kommer till nytta.

Alla är välkomna. Men inte era vapen.

-Ni får inte min rustning.
-Såna är reglerna.

Lyd dem, annars är du fri att gå.

På det här galna, främmande stället
är vi alla på samma sida. Retirera.

Harari, sätt deras utrustning i förvaret.
Den är trygg och säker där.

Ja, sir.

Snygg dräkt.

Du måste vara i en medicinsk koma.
Det hjälper läkningen.

Det enda sättet
jag blir ännu mindre användbar.

Jag mår bra.

Du mår inte bra. Fortsätter du röra dig
kan du göra permanent skada.

Återväxt av en ryggrad
är en ömtålig procedur

även under de bästa omständigheterna.

Mitt folk dör, och jag ska ligga här
och göra ingenting?

Ja, exakt det,
om du någonsin vill bli bättre.

Försvinn.

-Kapten, jag...
-Ut.

MEKANIKSTÖD
DRIVLINOR

FNF THOMAS PRINCE

Befälhavare Kunis, ett ögonblick.
Ni ska visst till Behemoth.

-Ja.
-Jag vill följa med.

Du är inte allvarligt skadad
eller läkare. Behövs inte.

Vi är fast. Vi kommer att dö här,
och ni behandlar symtom.

Sir...

Jag har en idé om att komma ut. Behemoth
designades att vara ett generationsskepp.

Det behövde ha förmågan
att skicka meddelanden över ljusår.

-Vad har det att göra...?
-Det har en stark kommunikationslaser...

...som kan slå genom störningen
vid Ringen.

-Vi kan skicka ett rop på hjälp.
-Det är inte magi, utan fysik.

-Värt ett försök.
-Jag talar med kaptenen på Behemoth.

MCRN-skeppet skickar
medicinsk utrustning så fort de kan,

men vi är lika slitna som ni är.
Samordning med FN går långsammare.

-Deras officerskår drabbades hårt.
-Allt du gör är uppskattat.

Tack, kapten.

Kapten.

-Grigori?
-Många av våra sjukvårdare är döda.

Mer än hälften av de andra
är skadade.

Vi har hundratals som behöver hjälp,
fler än vi kunnat tro.

Jag är medveten om situationen.

Bältarna får jobba extra hårt
för att hålla inners vid liv.

Skulle de göra detsamma för oss?

Vi motar inte bort någon.

Det syntetiska blodet tog slut
för fyra timmar sen.

Äntligen, användbar information.

Detta är er kapten.

Alla bland andra skiftets personal

ska gå till sjukstugan
för obligatorisk bloddonation.

Gör det nu.

-Vi går.
-Du måste inte göra det.

Jag blöder ju som alla andra.

Det verkar inte rätt.

Så många är döda eller skadade,
men inte han.

Eller du, eller jag.

Nivå tre, sektion 12, korridor 50.

TRANSPORTKAPSEL
02

-Hur många dog?
-Räknar du dem?

-Prata inte med honom.
-Skyddar du honom?

-Jag gjorde inget.
-Var tyst.

Vi tar honom till briggen som beordrat.
Nu håller alla käften.

Lystring. Dörren är förseglad.

Dörren är förseglad nu.

-Tog ni bara det?
-Ja, det var allt vi hade.

-Vem är mörka håret som blänger?
-Du måste låsa in henne.

Hon har dödat folk.
Ge henne nån kemisk inskränkning.

Hon kan inte ta av det.

-Ja. Vi fixar det.
-Är Holden på skeppet?

Lyssna, din lilla skit.

-Jag vill prata med Drummer.
-Kapten Ashford är bossmang nu.

-Vi tar era vapen medan ni är ombord.
-Inte en chans.

-Det är en regel.
-Och?

Amos, snälla?

Nej.

Snälla?

Jag känner dem.

Okej, ta all utrustning
till prioriteringsenheterna.

Du kan också gå.

-Till läkarna. Hjälp dem.
-Vi går inte någonstans...

...förrän du säger
vad som hänt med Drummer.

Nej. Du följer med mig, desertör.

-Du är gripen.
-Jag vill ha tillbaka mitt vapen.

Nej, ingen fara.

Jag väntade mig det.

Jag får nog lite svar nu.

Den här vägen.

-Nagata.
-Din knähund sa att jag var gripen.

Harari bedömde helt rätt att jag kanske
ville tala med dig om du kom tillbaka.

Vad hände med Drummer?

Hon blev skadad.

Hon återhämtar sig från operation.

Hon räddade mitt liv.

Jag räddade hennes.

Du väntade dig myteri.

Var är Holden?

-Tog marsianerna honom hit?
-Ja.

Men han är inte i skick
att underhålla besökare.

Det som hände på den stationen
skadade hans sinne.

-Vi tar hand om honom.
-Jag vill träffa honom.

Våra problem med nätet har fortsatt.

När som helst kommer det att gå ner,
och kommer inte igång igen.

-Jag kom inte hit för att fixa ditt skepp.
-Och när det händer...

...kvävs alla på det här skeppet,
i mörkret.

Det inkluderar din besättning,
James Holden, och Drummer.

Alla.

Jag kommer på en plan
för att stabilisera nätet.

Sätt ihop team
för att genomföra reparationer.

Bra.

Sen ska jag träffa mina vänner.

Då är det bäst att du sätter igång.

Hör du.

Om du går över gränsen en gång,
två i huvudet, sasa ke?

Hej.

Jag är Jim. Vad är du här för?

Vi ställer lasern på synlig räckvidd.

-När du blinkar får bältarna en kod.
-Bra idé.

-Ja, vi får såna ibland, jordbo.
-Laddningen är klar.

Kommunikationslasern avfyras nu.

Strålen är inte stark nog.
Den går inte genom distorsionen.

Den hettar bara upp Ringen några grader.

Här.

Tusan. Trodde du nånsin
att du skulle få se nåt sånt?

Inners och bältare bor sida vid sida
och de hjälper varann.

Fred i vår tid?

Det krävdes bara
att alla var på väg att dö.

Ja.

Detta är Monica Stuart som rapporterar
från Interna skeppskanalen.

-Ser du?
-En last förnödenheter...

-...som elektriska delar...
-De lyckades.

...har just tagits emot
från FNF Thomas Prince.

Kapten Ashford ber de som har
teknisk erfarenhet

att kontakta hans personal
för hjälp med elproblem...

Vad är det? Det är en bra idé.

Plasma och blodbehov
har ännu inte uppfyllts.

-Jag måste äta. Kommer du?
-Senare.

...givare att gå till sjukstugan.

-Tack.
-Varsågod.

Okej.

-Så.
-Är du läkare?

Jag var sjuksköterska
innan jag blev präst.

Jag driver en klinik i St Petersburg
för de icke-dokumenterade.

-De som inte är på Basic.
-Ja, jag känner såna.

Ja.

Varför gör du det?

Det behöver göras.

Det är vad mitt liv går ut på. Jag ser vad
som behöver göras och försöker göra det.

Jag också.

Har du aldrig sett en skadad förut?

De sa att du var skadad,
men jag trodde inte...

Hur mår du?

Hemsk ryggvärk ner till stället
där jag inte kan känna nåt alls.

-Jag är ledsen...
-Nej.

Vet Ashford att du är tillbaka?

Jag har tillbringat flera timmar
med att reparera skeppets elnät.

Han gillade nog
att sätta dig i arbete igen.

Jag behöver en tjänst.

Det här är ett felaktigt aggregat.

En tjänst?

Holden är här.

Vad som än hände honom

måste det ha ett samband
med allt som händer.

Om jag bara fick prata med honom
kanske han kan hjälpa till.

Jag trodde du kom för att titta till mig.

Självklart.

Jag kan få det att funka.

Glad att du är tillbaka.

Det gjorde susen.

Tack.

Kan han hjälpa oss att komma ur det här?

Jag vet inte. Jag hoppas det.

Hjälp mig göra klart det här...

...så går jag med dig dit.

Jag har hittat nåt,
och tre skepp bekräftar mina data.

En minskad virtuell partikelaktivitet
mellan oss och stationen.

Jag vet inte vad det betyder.

-På kvantnivå betyder det...
-Säg bara vad du vill.

Sända en jolle mellan oss och stationen
med en kärnvapenstridsspets eller reaktor.

Jag vill skapa ett radioaktiv utbrott
med mycket hög energi.

Senast något sprängdes där
slets en av Mars marinsoldater itu.

Det verkar som en farlig sak att göra.

Fältet kommer att innehålla explosionen.

Det är ingen fara.
Men fotonerna det genererar...

-...kan störa det som stoppar oss.
-Kan det hjälpa att befria oss?

Jag vet inte.

Uppgifterna skulle berätta mer
om fältet som fångar oss.

Det är en början.

-Vi har ett begränsat antal jollar.
-Därför ber jag kapten Ashford.

Det måste finnas en skadad jolle
vi kan använda.

-Den måste inte köra långt.
-Doktorn, du har gått över gränsen.

Vi behöver svar, eller hur?

Detta är nog en plan för att hitta några.

-Vi hittar någon som du kan använda.
-Tack.

-Du tar en jättestor risk.
-Jag anser att situationen kräver det.

Detta ska gå bra.

Doktorn, det här är Samuel.

Han behöver få smärtstillande.

Om du hittar det, visst.
Jag har inget kvar.

Hittar det? Doktorn...

Var ska jag leta?
Håll ut, jag kommer strax.

Vart gick Alex?

Fan. Jag skulle fråga honom
var kabyssen är.

-Jag vill käka. Vill du ha lite?
-Jag stannar här en stund.

Du vet att han är död, va?

Det vet jag.

Vill du ändå hjälpa till?

Nej.

Jag bara...sitter här med honom en stund.

Jag kommer med mat.

-Trodde du att det skulle bli så här?
-Hur då?

Hela våra liv skär vi halsen av inners
innan de hinner före.

Och nu försöker vi rädda dem.

Det verkar fel, eller hur?

Håll ett öga på dem.

Du försöker berätta något.

Vissa förnödenheter är färre
än inventeringen.

Någon kan stjäla saker.

Vi är färdiga.

Oye, bossmang.
Du måste höra det hon berättade nu.

Löjtnant Diogo Harari, OPA.

Vad har jag gjort?

Vem gav jag ansvaret för att trygga
nödutrustningen?

-Mig, bossmang.
-Ja. Har något av det försvunnit?

-Jag vet inte. Vet ej.
-Enkelt. Saknas det något?

Vem fan vet, då?

Beltalowda.

Ögon och öron.

Vi är fångade i mörkret och kämpar
för våra liv. Tvivla inte på det.

Allt vi gör här är att köpa en chans till
att överleva, ett andetag till.

Så gör ert jävla jobb!

Annars skickar jag ut er i rymden.

Jag tänjde på sanningen.

Sa åt honom att jag är din präst.

Du har kommit fel.

-Jag vill inte prata om det.
-Om vad?

Gud.

Kärlek.

-Förlåtelse.
-Jag vill inte heller prata om det.

Jag vill faktiskt inte prata alls.

Jag ville bara vara här en stund.

-Det kunde hjälpa mig.
-Jag vill inte hjälpa dig.

Du ville inte hjälpa Tilly heller.

Lustigt, va? Av alla som du har dödat
är jag upphängd på den

som du inte brydde dig om att rädda.

Jag tänkte att om jag kom hit
och såg dig i ögonen...

...kunde jag kanske se dig som en person.

-Varför bry dig?
-Jag gör inte det.

Det är det märkliga.

Jag försöker bry mig om alla.
Det är ansträngande.

När Amos erbjöd sig att döda dig...

...ville jag säga ja.

Varför inte då?

Jag söker ett sätt att bry mig
om dig. Jag tänker:

Hennes pappa var en hemsk person.
Men många har hemska föräldrar,

och hon är helt klart en skadad person.

Men återigen...

Vem är inte det?

Så nu tänker jag att...

Kanske har hon en hjärntumör.

Har du en hjärntumör?

Nej.

Det var inte nåd.

Det var...

Det var fåfänga.

Jag ville inte se mig själv
som någon som vill hämnas.

-Ber du mig om min förlåtelse?
-Nej.

Du är feg.

Du borde ha låtit honom döda mig.

Du ska inte få det så lätt.

-Du är nästan i rätt läge.
-Bra.

Den trasiga jollen flyger som en soppråm.

Och bomben?

Redo för fjärrdetonering.

Det är tillräckligt långt.

Gör det.

DETONERA

Det där...

Det gjorde definitivt något.

Vi rör oss fortfarande inte.

Mönstret har ändrats.
Den tillförda energin hade en effekt.

Det tar tid att analysera.

Allt vi har är tid.

Vi sprängde en atombomb.

Men de främmande märkte ju inget.

-Kapten.
-Egan.

-Skönt att se er på fötter.
-Kul att se dig igen också.

-Öppna dörren.
-Det får jag tyvärr inte.

-Han får inte lämnas ensam.
-Han är inte ensam.

De lät mig ringa upp Roci.
Ingen svarade.

Jag fick av killarna från skeppet.
De är okej.

De är här nu.

Jag var rädd att jag hade dödat er.

Det gjorde du inte.

Jag tror inte att det som händer
är ditt fel.

De berättar inget för mig.

Så det var illa.

Fartgränsen ändrades.

-Jag är bara glad att du är här.
-Jag borde inte ha lämnat.

Jag kom av en anledning.

Om du vill fråga hur man fixar
allt det här, så vet jag inte det.

Killarna sa att du pratade med Miller?

Jag såg honom.

Så som jag ser dig nu.

Han varnade för hastighetsgränsen.
Han räddade oss när Behemoth sköt.

Jag försökte stoppa det.

Han sa åt mig att gå till stationen.

Jag såg hemska saker.

Jag såg varelserna som byggde Ringen,
det som hände med dem.

Allt hände i mitt huvud.
Jag kunde inte stänga av det.

Det är över nu.

Alltihop måste betyda något.

Annars har dessa människor dött för inget.

Vad säger Miller till dig nu?

Han har inte återvänt sedan stationen.

Jag har knappt varit ensam,
men ändå inget.

Bra.

-Du är inte ansvarig för detta.
-Det är jag.

Den pratar med mig.

Inte med någon annan.
Jag önskar det, men det gör den inte.

Jag måste få veta vad den vill.
Bara jag kan göra det.

-Det kommer förgöra dig.
-Det spelar ingen roll.

Jag måste lösa det.

Detonationen av jollen
förändrade stationen.

Det var väl poängen med det hela?

Men fältets beteende förändrades inte.

Stationen genererar magnetiska pulser

som en railgun som laddas
men i jättestor skala.

Pulserna är fokuserade mot ringporten.

De brände hela solsystem

som om de försökte sterilisera ett sår.

Ursäkta?

Inget. Bara något
som en galning berättade en gång.

Vet vi hur länge det kommer vara?

Pulserna ökar i frekvens och amplitud.

Mindre än sju timmar
innan det blir en kontinuerlig signal.

Det som kommer att hända...

...händer då.

Det är den officiella rapporten.

Detonation av jollen var avsiktlig,
en del av ett vetenskapligt projekt.

Det finns ingen officiell kommentar
till den nya aktiviteten från stationen.

Jag har kontaktat källor
inom FNF, MCRN, och OPA,

och alla säger, var lugna och tålmodiga
medan vi analyserar data.

Men en källa sa
att den magnetiska aktiviteten

som kommer från stationen ökar,
och verkar påverka ringporten.

Vi kom hit
och trodde att vi förstod reglerna.

Sedan ändrades reglerna och folk dog.
Reglerna ändras igen.

Vi har blivit tillsagda att vara lugna.
Visst. Vi har inget annat val.

Men det finns rädda människor med mig

och jag hoppas att svaren kommer snart.

-Detta är Monica Stuart på Behemoth.
-Vad betyder det?

Jag har ingen aning.

Vi sparkade på getingboet,
nu vet vi att det finns getingar inuti.

Var inte frysning av alla våra skepp
bevis nog för dig?

Bevis för att stationen
skulle skydda sig.

Men bevis att det var ett hot mot alla liv
som kom in i detta utrymme?

Nej. Men nu, jadå.

Holden sa att på stationen

såg han en vision där ringar användes
för att bränna hela solsystem till aska.

Han tror att stationen gjort så
för att stoppa hot.

När vi detonerade vår bomb
tror jag att vi blev hotet.

Och inte bara våra skepp, utan alla.

All mänsklighet, på båda sidor av Ringen.

Herregud.

Jag är glad att vi sprängt bomben.

Det visade oss vad stationen verkligen är

och vi hinner agera, än.

-Vad föreslår du?
-En av dina soldater förstörde en del...

...av stationen innan den dödade honom.
Vi vet att den kan skadas.

Vill du försöka spränga den?

Vi har många atombomber kvar.

Ja, det är en intressant idé,

men under den attacken hade vårt solsystem
fortfarande varit kopplat, genom Ringen.

Det är så stationen
fortfarande kan hota oss.

-Ringen är vår enda väg hem.
-Det tar månader för en jolle...

...att flyga ut bomber.

När ni går ut ser ni fortfarande,
eller hur?

Fotoner färdas fortfarande
med ljusets hastighet här.

-De påverkas inte av hastighetsgränsen.
-En laser, alltså.

Behemoths kommuniktionslaser
är den mest kraftfulla nånsin

och jag föreslår att vi förstärker den,

och använder den för att skära
genom Ringen, och förstöra den.

Vi skär bort stationen från vårt hem.

Och alla fastnar här för evigt.

Ingen på andra sidan
kommer att veta vad vi gjort.

Vi kommer att ha räddat mänskligheten.

Inget dåligt sätt att dö.