All language subtitles for The.Expanse.S03E04.Reload.2160p.AMZN.WEB-DL.DTS-HD.MA.5.1.HDR.HEVC-SAFETY

Kapa terásh för 1 000 meter.
Matcha vektor. Förbered drönaren.

L.D.S.S. NAUVOO
PÅ DRIFT

Avfyra drönarna.

Förbered griparmen.

-Landa på däck.
-Sir.

Du sherù, brännsekvensen.
Nu vänder vi honom.

Här är det.

Vi har säkrat Nauvoo.
Vi inleder genast ombyggnationen.

STRIDSSPILLROR PÅ VÄG MOT IO

Mår du bra?

Jag undrade bara om jag kände nån av dem.

Om jag hade jobbat med dem.

-Bränslet är slut.
-Ja.

Halva flottan jagar
våra två nya passagerare

och vi flyger in i en krigszon.
Vi måste tanka.

Genom stöld från gravar.

Jag känner likadant, men vad ska vi göra?

Döda människor behöver inget.

Det är en smart idé, Alex.

Hitta en lämplig kandidat.

-Hur kan du ha på dig den där?
-Det är min fiendes skinn.

Då är det här mitt ex skinn.
Naomi gav oss de här.

Vi kan läsa nyheter,
prata med besättningen,

men det är intern kommunikation.

Har de inte tränat dig i
hur man övertalar folk?

Jag kan inte ens övertyga dig,
som är hälften så stor.

Jag kan skjuta, jag är ingen spion.

Jag löser inte problem
med sociala färdigheter.

Jag löser problem genom att prata.
Jag behöver en kanal till Souther.

Holden vill hålla sig utanför kriget.

Han låter dig inte ge order
till en amiral via sin radio.

Jag har träffat hans mor.

Jag tror inte att han kan vela
så länge till.

Vi ger honom en knuff.

Kittur Chennamma - en snabb attackbåt.
Jag har skickat ammunition till såna.

De verkar ha träffats tidigt.
PDC:erna har inte ens använts.

Här är det.

Bland spillrorna finns lådor
som skickar ut automatiska platssignaler.

-Vi borde inte stanna här så länge.
-Vi jobbar på.

-Säkra för dockning. Nu får vi det gjort.
-Uppfattat.

Project Caliban är mer än en stabil,
protohybridssoldat på supernivå.

Det är även ett högklassigt vapensystem,

vilket framgår av bilderna.

Jag trodde att vi hade lärt oss läxan
med osäkrade vapen i noll-g.

-Har du inte tittat tillräckligt på den?
-De tillverkar de här sakerna.

Människor förvandlas till monster.
Hur kan man göra nåt sånt?

Du och jag växte upp väldigt olika.

Den bestyckade hybriden ställs
i en vätskefylld kapsel

i en leveransfarkost.

Jag måste tro att om Mei stod på skrovet,

vore det sämsta att hjälpa till
att döda henne.

Jag vet inte om det är sant längre.

Säkra det där,
sen behöver kapten och jag din hjälp.

Railgunrundan slog ut
livsuppehållande system och vattentanken.

Inget syre och inget sätt att göra nytt.

-En dålig dag.
-Men kort.

Nu kommer ni till en accesspanel.

Då är ni intill en PDC.

Uppfattat.

-Vi kan bara vänta.
-Skynda på och vänta.

Det var grundvalarna
under mitt liv som militär.

-Jag är ledsen att du får se det här.
-Det blir värre där inne.

Jag ska ordna nåt gott åt alla
tills de kommer tillbaka.

Jag har haft ett otroligt recept
på rött torrfoder.

-Rött torrfoder?
-En vanlig bälträtt. Het och kryddstark.

-Erbjuder du dig att laga mat?
-Ja.

-Det behövs inte.
-Jag vet.

Nej, det jag menade var
att det var snällt gjort.

Amos.

Nästan fullt. Det är många kulor.
Kom igen, nu börjar vi jobba.

Disken ser hel ut.

Om vi kan koppla upp den,

kan vi skapa avstånd mellan oss
och resten av spillrorna.

Jag håller på.
Låt se om Kittur kan lyssna.

Med Razorback och den här,
får vi en konvoj.

Be Naomi göra en genomgång
och se om den kan startas utifrån.

Det kan bli enklare med ljus
och tyngdkraft.

Uppfattat.

Ingen rör sig.

Vad är det som händer?

Jag kände nåt.

SOS.

Nån lever härinne.

Var är Holden? Jag måste
prata med honom om läget.

Vad gör ni?

Vi använde nästan all ammunition
för att rädda er.

Är det okej att de tar från våra döda?

Ingen frågade dig.

Varför öppnar de en nödluftsluss?

En räddningsoperation.
De kan ha hittat överlevande.

Det hade inte hänt
om vi inte tagit från de döda.

Förseglingen funkar. Vi har tryck.

Är det för sent?

Jag visste att Mars inte lämnat oss.

FN-BYGGNADEN I NEW YORK CITY

GENERALFÖRSAMLINGENS
SPECIALSAMMANTRÄDE

Jag vet vad du tänker.

Du undrar om det hade kunnat undvikas.

Självfallet. Vem önskar nåt sånt här?

Mars ville det. De sa att vi avfyrade
först över Ganymedes, att de hade rätt,

men de har velat det här länge.

Generalförsamlingen möts om fem minuter.
Vänligen inta era platser.

Du skrev ett underbart tal.
Du borde stå i centrum.

Jag står här efter en hemsk tragedi.

Vi är alla förkrossade över
de två miljoner som har dött...

...men det här utgör även
ett speciellt historiskt ögonblick.

Vi har konfronterats av det okända
på aldrig tidigare skådat sätt.

Först var det aktivitet på Eros
och nu på Venus.

Den omisskännliga existensen
av avancerat liv,

vars uppdrag och syfte är oss okänt.

Vi kan inte låtsas som
att läget är annorlunda.

Det enda vi vet säkert,
det enda jag kan säga är:

Mänskligheten har mött det okända förut.

Vi har upptäckt obeskrivliga under
och hemskheter förut.

Genom vårt mod, vår vision och tro

i vårt syfte och på varandra,

har vi tagit oss igenom
de mörkaste av nätter.

Jag är här för att säga till er
att vi ska lyckas med det igen.

Första steget, den viktigaste
och mest fundamentala början,

är att mänskligheten inser
att vi är ett folk.

Vi måste åsidosätta bråk om fraktioner
och partitillhörighet,

så vi kan rikta vår uppmärksamhet
mot det överhängande mysteriet,

som jag med stor sorg måste säga er

är sanningen som Mars vänt sig bort ifrån.

Istället för att överbrygga vår historia,

har Mars insisterat
på vad de kallar "frihet".

Det är bara ett sätt
att rättfärdiga krig och våld.

Man ser det här hemska,
mirakulösa ögonblicket

som en chans att återuppväcka
gammalt groll,

som ett sätt att hamna på topp,
att plocka poäng.

De har tappat insikt om
mänskligheten vi delar,

så de måste påminnas om det.

Det är vårt ansvar,
inte som jordens regering,

utan som moraliska ledare för vår art,
att förena våra fraktioner.

Att få ett definitivt slut på det
som splittrar planeterna.

Så vi kan bli det vi alltid har varit.

En ras. En människoras
under en förenande flagga.

Sen går vi tillsammans framåt i det här
orädda nya kapitlet i historian.

Tack för er hjälp.

-Går kapseltillverkningen enligt plan?
-Ja, vi är redo att överlämna

systemet när Agatha King anländer.

Jag vill ha kärndata och backuper.

-Ja.
-Förbered barnen för resan.

De följer med mig.

Dessvärre överlevde inte alla barnen.

Måste jag specificera "överlevande barn"?

Självfallet inte. Jag ordnar det.

Ingen annan forskning
har varit så nära framgång.

En ovilja att axla historians börda.

-Hur känns det?
- Jag är yr.

Jag försöker omvärdera.

Sluta med Fas 3.
Förbered honom för biomassainfusion.

Ja, sir.

Du sköter dig bra.

Du har nog fått sista sprutan.

-Ingen mer medicin?
-Du behöver den inte längre.

Du klarar dig.

Så...vacker.

Det är du.

Jag hade nästan gett upp.

-Åter till jorden.
-Jag var inte orolig.

Vi lämnar inte de våra bakom oss.

Visst.

Du, kapten.

En officer på däck. Fänrik Sinopoli.

Det här är fänrik Loftis.

Sömntutan här borta är fänrik Ranhofer.

-Och löjtnant...
-Hur mår löjtnanten?

Jag är ledsen, men han klarade sig inte.

Jävlar!

Det är orättvist.

Vi miste genast kommandobryggan.
Den kapades rakt av.

Skeppets lampor och larm blinkade
och luften försvann.

Vi var där nere.

Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag glömde allt.

Löjtnanten tog oss, en och en,

slängde in oss i rummet
och förseglade det.

Vi blev yra av syrebrist.

Jag visste inte att löjtnanten...

-Kommer han att klara sig?
-Ja, med lite tid.

Du har inte uniform.

Det där är en Tachi-overall.
Vi är på Tachi.

-Du är James Holden.
-Ta det lugnt, hörni.

-Det är ett stulet marsianskt skepp.
-Numera vårt.

-Är vi krigsfångar?
-Nej, vi deltar inte i kriget.

Hur funkar det, exakt?

Ni får mat och sjukvård,

allt ni behöver,
men för tillfället lämnar ni inte rummen.

-Då är vi fångar.
-Ni är vid liv.

Jag såg inga marsianska skepp
komma till undsättning.

Jag hänger kvar här.
Se till att våra gäster har det bekvämt.

Uppfattat.

-Hur mår de?
-Du kan gå in.

De kanske mår bättre
av att se en av sina egna.

Jag vet inte om de ser mig så nu.

...har Mars insisterat
på vad de kallar "frihet".

Det är bara ett sätt
att rättfärdiga krig och våld.

Man ser det här hemska,
mirakulösa ögonblicket

som en chans att återuppväcka
gammalt groll...

Bältarflickan har lagat mat.
Är du hungrig?

-Vad?
-Mat.

-Man stoppar det i hålet i ansiktet.
-Jag måste prata med Holden.

Kul att snacka.

Hur säkra är vi på
att inte reaktorn exploderar?

Inte särskilt.

De marsianska skeppen kommer ogilla
att vi tar deras saker.

Bäst att sätta igång när ingen ser.

Det finns inget annat här.

Vår ingenjör kallar det rött torrfoder.
Det är kryddstarkt, men...

Bältarmat.

Säg till kapten att vi måste till
ett marsianskt skepp snarast.

Striden ni förlorade här ute

pågår över hela systemet just nu.

Det bästa ni kan göra är
att stanna här så länge.

Om Mars förlorar,
kanske vi inte har nåt hem kvar sen.

-Tre soldater förändrar inte det.
-Men det här skeppet kan det.

Vi kanske inte kan göra nån skillnad,

men jag gömmer mig inte här
medan alla jag bryr mig om dör.

De två var anständiga nog
att inte använda den där uniformen.

Jag förtjänade rätten att bära den här
långt innan du var född, junior.

Då är väl allt klart för dig.

Vi andra klockar inte vår lojalitet.

Jag tjänade i 20 år med goda meriter.
Jag är civilist nu.

Vi befinner oss i krig.
Ingen är civilist nu.

Nu räcker det, barn.
Det är nog så. Lugna er.

Lugna er, sa jag.

Vi övertar skeppet.

-Sätt igång och jobba igen.
-Jag måste kunna kommunicera

och skicka det här till folk
som kan använda det.

Nej.

Jag kan stoppa det som pågår.

Det enda du kan stoppa
med en sändning är vår andning.

En sändning gör att vi syns
på allas hotpanel.

Vi är för nära krigszonen för det.

Jag säg precis FN:s generalsekreterare
tala inför generalförsamlingen.

Han har alltid varit en nickedocka,
men ikväll såg jag nåt annat.

Jag såg undersekreterare Errinwright tala
genom honom

och han är ingen idiot.

Om han driver det här kriget,
blir det inget slut

förrän jorden, Mars eller båda
är en rykande hög av spillror.

-Och det kan du lösa med ett meddelande?
-Till rätt person, ja.

Det här är Anna Volovodov.

När de var aktivister,
var hon hans samvete.

Hon skrev talet
som byggde hans politiska karriär.

De har en lång gemensam historia.
Hon är inte Errinwrights springpojke.

Vi sa nej. Vi skickar inga meddelanden.

Varför Anna?
Varför inte generalsekreteraren?

De övervakar all kommunikation med FN,

men Anna är en utomstående
med direktkontakt med Sorrento-Gillis

och Errinwright äger henne inte.

Låt mig skicka meddelandet.

Om hon tar det till generalsekreteraren,
inser han vem hans undersekreterare är.

Avståndet mellan Amazonia och Montana
är kortare än den vi rest

sen vi påbörjade samtalet.

Ju längre det här pågår,
desto fler bomber släpps det.

Hjälp mig förhindra det.

Hitta en router att studsa strålen mot.

Nåt som inte kan spåras till oss.
Vi skickar ut den så tyst vi kan.

Tack för att du är den man
som din mamma vet att du är.

Det är så här det börjar.

-Vi ska bara skicka ut ett meddelande.
-Du kan inte lita på henne.

Kan jag lita på dig?

Jag förstår vad hon är.

Jag hjälper Amos med materialet.

Hur många personer är de?

-Jag vet inte.
-Han får gå först.

Alex, kan vi ta en titt på diskbalansen?

Förlåt.

-Gör inget dumt.
-Det var ett bra råd.

Vapenrummet är där nere.
Ta hit alla vapen du kan.

-Säg att vi har tillgång.
-Det går inte. Kapten har nyckeln.

Till dess, säg vad jag ska göra.
Ingen behöver bli skadad.

Lägg kurs mot Callisto.

Öppna kommunikationerna så jag kan
meddela MCRN att vi möter flottan.

Jag måste hämta mitt folk på Kittur
innan jag kan göra nån manöver.

Låt mig ringa dem och...

-Ska K.C. flyga med oss?
-Ja, disken fungerade

och vi höll oss från spillrorna
under arbetet.

-Det spelar ingen roll.
-Jag överger inte besättningsmedlemmar.

Jag vet att du förstår det.

Det här börjar kännas otacksamt...

Ammunition.

Hjälp!

Hon skojade inte. Skeppet flyger på ångor.

Låt mig kontakta Kittur.

Låt dem sitta i luftslussen.
Jag håller dem i säkerhet.

-Når vi Callisto?
-Det blir på marginalen, men...

Vad i helvete är det?

-Sino, kolla om Ranhofer är okej.
-Jag tror att han fortfarande lever.

Jag visste inte var ammunitionen var.

-Lägg ner den.
-Du först.

-Gör som han säger.
-Jag har skickat storlarm,

så ni har från nu
tills min mekaniker återvänder.

Lita på honom.

-Jag kanske borde skjuta den här killen?
-Och sen?

Det finns en version
där ingen blir skjuten. Vi testar den.

Tjena, hörni.

Vad är det här för ståhej?

Stanna där, tjejen.

Du får en chans, för du är ung och dum.

Fortsätt rikta den mot mig
och jag tar den ifrån dig.

-Kan du det?
-Med den utrustningen

-kan hon tvångsmata dig vapnet.
-Jag hoppas att jag slipper det.

Det faktum att jag inte sköt dig
bör bevisa att vi helst inte dödar er.

"Vi?" Jaså?

Ännu en marsian i uniform
som spelar för motståndarlaget?

-Håll käften. Vill du få oss dödade?
-Finns det nån annan lösning?

Okej, jag fattar. Det gör jag.

Alla dina vänner är döda
och du känner att du gör din plikt.

-Jag vill...
-Du vill bekämpa fienden. Jag vet.

Men det svåraste med det här är
att ta reda på vem som är fienden.

Det här är inte fienden.

Vi försökte, okej? Det funkade inte.

-Jag vill inte dö här.
-Vad ska vi göra?

Lägg ner vapnet, så får du veta det.

Vi kommer på nåt annat sätt.

Jävlar! Missade jag det?

Det kommer in samtal från alla håll.

Imorgon kommer undersökningen visa det
vi redan vet: Du har allmänhetens stöd.

Esteban, vad fan var det?

-Anna...
-Nej, du förvrängde mina ord.

Du gjorde mig delaktig
i allt jag hatar med det här.

-Det är orättvist.
-Hur kunde jag gå på det igen?

Jag är en sån idiot!

Du knäpper i fingrarna
och jag börjar återigen gå i dina fotspår

-och torka upp blodet.
-Det världen behöver...

Du pratar inte med mig. Nånsin mer.

Du hade inte behövt följa hans pipa.
Du kunde ha varit bättre.

Du borde ha varit mer än så här.

Jag brukade tro att det fanns en god man

nånstans inom dig,
begravd under all ambition.

Jag är ledsen att jag hade så fel.

Vi kan inte avvara mer vatten. Räcker det?

Ja.

Det och koloxid-tankarna bör räcka
för dem att ta sig till sin flotta.

Det är skönt att jobba med nåt
som är lätt att laga.

Ja.

Vissa saker går inte att laga.

-Det känns som att jag inväntar min dom.
-Det är en person du måste träffa.

-Varför jag?
-Din vän sårade mina känslor.

Du verkade vara den mest resonlige.

-Du är Chrisjen Avasarala.
-Ja.

FN:s vice-undersekreterare.

Det här blir jobbigt om du
fortsätter vara så här slö.

-Jag förstår inte. Vad är det här?
-Då tar vi den omständliga versionen.

Kriget är en lögn.
Det startades av folk i min egen regering.

-Men Mars har viss skuld.
-Varför berättar du det här?

Det kan bara stoppas här ute,
långt från politikerna.

-Ja, jag inser ironin.
-Det var därför jag lämnade.

Jag måste hitta den verkliga fienden
innan jag kunde strida.

Det är enda sättet för mig att utföra
min sanna plikt gentemot Mars.

Okej.

-Toppen. Vad ber ni mig om?
-När du återvänder till din flotta,

vill jag att du visar en sak
för din befälhavare.

Berätta att den kommer från mig. Be honom
överlämna den till amiral Souther.

-En amiral i FN:s flotta.
-I Tredje flottan runt Jupiter.

-Dit du är på väg, tror jag?
-Får jag återvända till min flotta?

Du får K.C. Det är flygklart.

Vårt folk ser till att man kan
leva på det igen - bättre än innan.

Så ni vill att jag åker tillbaka...

...och ber min befälhavare stoppa
en FN-amiral mitt under ett krig?

Ja, exakt.

Eller så kan Holden skicka ut er
i rymden för er oacceptabla idioti.

-För mig spelar det ingen roll vilket.
-Jag föredrar det första.

Det enda ni har gjort hittills är
att såra Alex stolthet,

vilket vi kan förlåta om ni hjälper oss.

Vad är det jag ska visa dem?

Vi har ont om tid, så jag fattar mig kort.

Jag är mer arg på mig själv än på honom.

Jag visste att han var
en lögnaktig jävel innan jag åkte hit.

Din dotter är i rummet intill.

-"Jävel" var det snällaste...
-Hon sover, så tänk på volymen.

Sänk den hos dig,
för jag kommer att skrika mer.

Du är arg, men tappa inte besinningen,
för jag kan knappt behärska mig.

Förlåt mig, Namonisko.

Jag har inte ens frågat hur du mår.

Det går bra på kliniken.

Mannen som skickats
att hålla söndagspredikan

blir inte utbuad från podiet.

Miljontals personer dog precis i Amazonas,

så inget är helt okej, såklart.

Nami märker att jag är rädd.
Jag vill inte att hon får veta det.

Att världen kan vara så hemsk.
Att jag inte kan styra upp den.

Jag kommer hem. Nu direkt.

Det gläder mig om det är det bästa
som du kan göra just nu.

Gör det inte för min skull.

Jag har ingen aning om
vad som är bäst längre.

-Hördu, raring...
-Jag har inte förändrat...nånting.

-Jag har bara gjort det värre.
-Så kan det inte vara.

Om jag måste bli mer ödmjuk,

borde jag inte ha blivit det
när jag tappade allt mitt hår?

Det här känns överdrivet.

Att tro att Gud gör dig ödmjuk
genom ett krig i hela solsystemet

känns ironiskt, minst sagt.

Okej, jag älskar dig. Jag kommer hem.

Du är det enda jag vet
att jag gör rätt med

och jag behöver det just nu.

Vi behöver dig också.
Vi älskar dig. Kom hem.

Jag är på väg. Jag älskar dig.

DR VOLOVODOV, JAG ANTAR
ATT NI VET VAD NI SKA GÖRA

Vi har ont om tid. Jag fattar mig kort.
Mars försvarsminister Korshunov

fick en hjärtattack tidigare i kväll.

Samtidigt förintades MCRN Karakum,
som skickats av Korshunov

för att ta emot er Protomolekylteknologi,
över Ganymedes.

Det var jag som gav ordern

och jag kan ge order
att avsluta ditt liv...

Hej.

Jag ville bara tacka dig
för stödet där inne, Gunny.

Du stöttade oss alla.

Läget kunde ha blivit illa
om du inte hade dykt upp.

De kunde ju inte få döda den enda
som kan laga mat här.

Jag tyckte
att Naomis torrfoder var intressant.

Bältarmat.

Var försiktig när du säger så här.

Naomi är liten, men tuff.

Jag vet att marsianerna var idioter,
men jag hoppas att vi inte dödade dem.

Nej, Naomi kan sin grej
och hon säger att båten är säker.

Vi ljög inte heller.
Vi tror att de kan rädda liv.

Bara de sköter sin del.

Hördu, sjömannen.

Låt oss bekämpa den buken.

Du kan bara inte låta bli, va?

Du måste rädda alla. Du kan inte låta bli.

Tack.

Skönt att du mår bra.

Det verkar stämma.

-Jag vill träffa honom en liten stund.
-Nej, Mei.

-Får jag träffa Katoa?
-Nej.

-Snälla?
-Jag har redan sagt nej.

-Jag måste det.
-Du får inte träffa.

Du är elak.

Jag sköter det här. Jag kan typen.

Vad är det som pågår här, lilla vän?

Jag vill träffa Katoa.
Det var ett tag sen jag såg honom.

-Han blev sjuk, Mår han bra?
-Jag ska fråga dr Strickland.

-Jag vill åka hem till min pappa.
-Du är inte frisk nog att resa.

-Får jag prata med min pappa?
-Det går inte på grund av kriget.

Jag vill prata med Katoa.

Om han åker hem,
kan han hälsa pappa åt mig.

Jag måste fråga dr Strickland.

Jag hämtar henne.

Så där. Det är ingen fara.

Jag är hos dig.

Jag vill träffa Katoa. Katoa är här inne.

-Varför säger du så?
-Hans sköterska gick in där.

-Hämta genast hit Strickland.
-Katoa, det är jag Mei!

Katoa!

Öppna. Nu.

Sir, vi var så nära.

Mitt samvete tillät inte att jag avslutade
experimentet när vi kommit så långt.

Vi måste testa på människor.

Bandbredd och avstånd är irrelevant.
Begränsningar kräver inputredundans.

Ta med henne.

Dr Strickland?

Förlåt. Jag känner mig konstig.

Mina händer.

Det var inte meningen.

Ett måste för nyanvändning,
nedmontering avslöjar användbara vägar.

Allt är sammankopplat.

Pojken pratar med övriga
Protomolekylangripna.

Det var rätt av er att fortsätta.
Han är nyckeln till allt.