All language subtitles for Midsomer Murders S07 E02 Bad Tidings zweeds

Jag har kollat dina kontoutdrag.

Knappast.
De kommer först i slutet av månaden.

-Vi står nära en konkurs.
-Får jag inte köpa nåt åt mig själv?

-Hur skulle jag annars kunna klä mig?
-Sänk rösten!

Du kanske vill veta...

Jag gick till banken idag.
Det är så jag känner till det.

-Jag spärrar dina konton.
-Fan ta dig!

SPANSKA AFTONEN

God kväll, Fiona!

God natt!

Hallå?

Hallå?

Monty...

Kom, Monty!

Cassie Woods.
Henne minns du väl?

-Nej, det tror jag inte.
-Hennes föräldrar äger Piper's Cross.

Hon hade en yngre bror... Noel.

Du gillade honom.
Du sa att han var så artig.

Rachel, då?

Hej, Cully!
Vad förskaffar oss den äran?

Jag tänkte berätta
att jag ska organisera en återträff.

-Varsågod, Tom.
-Tack!

-Vad för slags återträff?
-För gamla skolkamrater.

Vi var fyra stycken.
Jag, Cassie, Rachel och Lynn.

Jag minns Lynn Morris.
Brukade inte hon mobba dig.

-När då?
-I skolan.

Nej, jag var bara överkänslig.

På gymnasiet var vi bästa vänner.

Vi lovade
att träffas och fira efter tio år.

Jag tänkte att jag skulle fixa nåt.

De är kanske inte samma personer
som du minns dem.

Jag inser det.

-När träffade du dem senast?
-På skolavslutningen.

Monty... Kom här, Monty!

De bor fortfarande kvar
kring Midsomer Mallow.

Lynn är tydligen gift.

-Varför har du så bråttom?
-Troys ersättare kommer idag.

Jag vill göra ett gott intryck.

-Hurdan är han?
-Jag har aldrig träffat honom.

-God morgon, Alan!
-God morgon, sir!

Har Scott kommit än?
Han överfördes till oss från London.

-Jag har inte sett honom, sir.
-Inga meddelanden heller?

Barnaby.

Växel, tack.

-Är du inspektör Scott?
-Ja. Varför frågar ni?

Jag är kriminalkommissarie Barnaby.

Ja, sir.

-Och vi har bråttom, eller hur?
-Ja, sir.

Jag missade snabbtåget.
Jag fick vänta i 1,5 timme.

-Har du varit här förut?
-Nej, sir.

Naturen är fin. Om man gillar sånt.

-Har du nånstans att bo?
-Jag ska söka nåt.

-Polisens lägenhet, då?
-Nej, det är inte min stil.

-Vad kallas det här?
-Det här är Chaney's Field.

Det omnämns
i Vilhelm Erövrarens jordebok.

Hon heter Fiona Thompson.
Maken anmälde henne saknad.

Hon har inte setts till
sen igår kväll.

Välkommen till Midsomer!

Donald... Shirley...

Det gäller Fiona Thompson.

Jag hittade en av hennes skor,
så jag ringde polisen.

Du hittade en av hennes skor?

Skon hon hade på sig igår kväll.
Den låg på Chaney's Field.

Vi borde aldrig
ha önskat att hon var död.

-Vad pratar du om?
-Vad är det, Mary?

Hon är död.

Hon har blivit mördad.

Jag trodde hon sov i gästrummet.

Imorse upptäckte jag att hon inte
hade åkt till jobbet.

-Var jobbade hon?
-På Causton College.

Hon var sekreterare.

Hon gillade det. Hon var lycklig.

-Var ni tillsammans igår kväll?
-Ja.

Hon gick tidigt.
Vi var på spanska aftonen.

-Vad sa ni?
-I församlingshuset.

För Midsomer
Mallows boendeförening.

De gillar sina temakvällar.

-Är ni medlem i föreningen?
-Nej. Fiona är det.

Var det...

Vi är ledsna att vi måste ställa
de här frågorna så snart.

Men de är viktiga.

Varför ville er fru gå tidigt?

-Vi grälade.
-Om vad?

-Spelar det verkligen nån roll?
-Ja, sir.

Det handlade om pengar.

Fiona spenderade alltid
för mycket pengar.

Den spanska klänningen hon köpte
kostade en förmögenhet.

-Var hittade ni henne?
-I Chaney's Field.

Chaney's Field? Vad gjorde hon där?

Vad tror ni om de andra i föreningen?

Kom er fru överens med dem?

Medlemmarna i föreningen
kommer aldrig överens.

Hur skulle det gå till?
De gillar inte ens varann.

-Sa jag nåt fel?
-Det är snarare hur du sa det.

Blodfläckar.

Hon dödades här
och släpades längs vägen.

Vi letar efter en kniv
med ett långt, tunt knivblad.

Varför var hon klädd som en julgran?

Hon hade varit på en spansk afton.

Det förklarar den röda rosen. Snyggt!

Vad menar du?

Hon gick knappast
med den i munnen.

Det var kanske nån
med konstig humor.

-Hittade Mary en av hennes skor?
-Ja.

Fåna er inte. Mary rastar aldrig
hunden i Chaney's Field.

Hon var där i morse. Fråga henne.

-Den stackars kvinnan är död.
-Jag inser det, Donald.

Som föreningsmedlem ska jag sörja.

Men jag ska inte sörja länge.

Jag promenerade på kullen.

Sen ville min hund Monty
gå ned till Chaney's Field.

Det var då jag hittade skon.

Vad kan ni berätta om Fiona?

Hon var ingen trevlig person.

-På vilket sätt?
-Hon gillade att bråka.

Hon bråkar nog med Herren just nu.

-Polisen vill prata med oss.
-Kom in är ni snälla.

Shirley är sekreterare
och Donald är mångårig medlem.

-Grälade Fiona med sin man igår?
-Ja.

Hörde ni vad som sas i grälet?

-Nej, jag hörde inte så mycket.
-Jag var mest i det bakre rummet.

Hörde ni några hot
från mr Thompson?

Nej, men han såg arg ut.

-Charles hotade henne ibland.
-Det gör han ofta.

-Han ville sparka ut henne.
-Då borde han ha gjort det.

-Vem är Charles?
-Charles Rust.

-Han är vår ordföranden.
-Han var husläkare i byn.

Jag vet att det
kan verka ovänligt, kommissarien-

-men jag hoppas att mordet
inte påverkar våra evenemang.

Vi har så mycket planerat.

Jag måste ha varit den sista
som såg henne i livet.

Förutom en person.

Jag stod här och rökte
när hon stormade ut.

Jag sa god natt,
men hon gick bara sin väg.

-Såg ni nån annan?
-Nej.

Charles tittade till bilen,
men han gick tillbaka in.

-Hörde ni nåt?
-Jag hörde ett ljud.

-Vad för slags ljud?
-Nåt konstigt.

Det var en sorts
gnisslande ljud där ute i mörkret.

-Mr Charles Rost?
-Ja.

-Jag är kommissarie Barnaby.
-Jag känner till er.

Nyheten har spridit sig.

När såg ni senast Fiona Thompson?

Igår kväll på den spanska aftonen.

-Såg ni henne lämna lokalen?
-Nej.

Jag hörde att ni var utanför
när hon lämnade byggnaden.

Jag kollade till parkeringen,
men jag såg henne inte gå.

Det är ironiskt att Fiona
skulle dö på Chaney's Field.

-Varför?
-Hon hatade det stället.

Hon ville ha det rensat.

Cully Barnaby! Hur mår du?

-Var är du?
-Jag är i Causton.

Så kul att prata med dig, Cassie.

-Vad har du haft för dig?
-Jag är ansvarig för gården nu.

Utmärkt! Så ville du ju ha det.

Hur är det med din unga bror?

Han är inte så ung längre.
Han är kvar i trakten.

Är han kvar?
Åkte han aldrig hemifrån.

Varför har jag inte
sett dig här i Causton?

Jag har varit i London. Men det är
skönt att vara tillbaka i Midsomer.

Joyce! Det här är Daniel Scott.
Min fru, Joyce Barnaby.

-Hej!
-Trevligt att träffas!

Ni ser inte alls ut
som en polishustru.

-Varför inte?
-Ni har inga orosrynkor.

Vilken fin sak att säga.

Han har ingenstans att bo.
Jag ska ringa några B&B.

Det hade hjälpt
om han hade tagit rätt tåg imorse.

Kan du prata med Lynn?
Vänta lite, Cassie.

-Ja?
-Telefonkatalogen.

-Vem är din nye vän?
-Han är Troys ersättare.

-Verkligen?
-Ja.

"Ni är inte alls ut
som en polisdotter."

Glöm B&B. Han ser utmattad ut.

Det är bara för en natt, Tom.
Och gästrummet är ledigt.

Det här är mitt hem, Joyce.

Det är också min fritid,
vilket jag har väldigt lite av.

-Jag känner honom inte ens.
-Så lär känna honom.

Noel?
Du anar inte vem jag pratade med.

-Vem?
-Cully. Hon ringde apropå ingenting.

-Cully Barnaby?
-Ja.

-Hon vill träffa mig och Lynn.
-Som på den gamla goda tiden.

-Vad ska vi äta?
-Pasta.

Underbart! Du skulle bli en bra fru.

Hon vill också träffa Rachel.

-Det blir knepigt.
-Ja.

Lynn!

Lynn!

Varför har du låst dörren?

-Var har du varit?
-Trafiken var så illa.

-Vad är det?
-Såg du inga polisbilar?

-Varför? Vad har hänt?
-Det gäller Fiona Thompson.

Nån har dödat henne.

Vad sägs om den här? En tvåa
med parkeringen på en lugn gatan.

Nej, jag gillar oväsen.

-Var är din lägenhet?
-På andra sidan. Jag gillar tysthet.

-Ring om du undrar nåt om området.
-Det ska jag. Tack!

Vi har fått ett samtal.

-Gary Thompson vill prata med oss.
-Vad tror ni? Ett erkännande?

Jag kom på en sak igår kväll.
Jag kunde inte sova.

Jag tänkte på vem
som skulle kunna vilja skada henne.

Fiona var bra på att skapa fiender.

-Var Charles Rust en av dem?
-Ja.

De flesta medlemmarna ogillade
henne. Hon sa alltid vad hon tyckte.

Men det är inget skäl
för att döda nån.

Då mindes jag en hantverkare.

-När var det?
-För en vecka sen.

Han frågade efter nåt att göra.
Fiona sa nej och han blev arg.

Hon sa att han hotade henne.

Vet ni vad han heter
eller var han bor?

Han har en gammal kärra
som han kör runt.

Sista gången jag såg honom
var han hos familjen Spearman.

Vad för slags jobb gör han?

Jag sa åt Fiona att inte
öppna dörren för främlingar.

Vad för slags jobb?

Han putsar fönster...
Och vässar knivar.

Kan du öppna, Matthew?

Jag är upptagen.

-Ja, vad vill ni?
-Jag är kommissarie Barnaby.

Det här är inspektör Scott.

Vi hör oss för
angående er grannes död.

Vilka trista nyheter.
Men hur kan vi hjälpa till?

-Får vi komma in?
-Ja.

-Vem är det, Matthew?
-Det är polisen.

De frågar om Fiona Thompson.

-Ta fast den som gjorde det.
-Det ska vi göra.

Matthew är här fyra dagar i veckan.
Jag är ensam resten av tiden.

Jag bor i London
när vi har fullt upp.

Var ni London i förrgår kväll?

Vi var hemma tillsammans
och såg inget.

När de har temakväll
vrider jag upp musiken.

-Jag går till sängs tidigt.
-Åldern, ni vet.

-Tack!
-Det var ett skämt.

Ni är alltså inte
medlemmar i föreningen?

-Matthew var det en gång.
-Men inte länge.

Jag stod inte ut med ledarna.

Det höll mig sysselsatt
när Lynn var på Nya Zeeland.

Jag besökte min mor.

Hon emigrerade dit.
Jag åkte dit på hennes bröllop.

Hörde ni nåt den kvällen?

Bara deras patetiska spanska musik.

-Hörde ni inte ett gnisslande ljud?
-Vad?

-Från nåt som rullades.
-Nej.

Ni har anlitat
en man med en kärra.

-Det monstret?
-Han skulle putsa fönstren en gång.

-Vad heter han?
-Jag frågade aldrig.

Hotade han nån av er?

Han blev lite tvär
när jag vägrade betala.

Cully!

-Säg inte att det har gått tio år.
-Det har det Cassie.

-Vart tar tiden vägen?
-Du har knappt förändrats alls.

-Du ser ut att må bra.
-Det är all friskluft.

Jag uppför mig. Jag är inte vild
längre. Jag har ju en gård att sköta.

-Finns det inga män i ditt liv?
-De klarar inte av mina långa dagar.

-Hej!
-Noel...

Så kul att se dig.

Kära, Cully! Efter alla dessa år.

-Så Lynn är gift? Med vem?
-Han är äldre än hon.

-En affärsman.
-Han har ingen humor.

-Har de barn?
-Nej.

Hur är det med Rachel?

Städar du aldrig här, Cassie?

-Det är en bondgård, Lynn.
-Det är ingen ursäkt.

Cully! Kom hit.

-Varför träffades vi inte hos mig?
-Jag ville se gården igen.

Sist jag såg dig
ville du bli veterinär.

-Blev det så?
-Nej.

Jag är skådespelare
och det finns få jobb ute.

Sist jag såg dig
ville du gifta dig rik.

Redan då? Ja, så blev det.

Jag behöver muntras upp.
Vi kan väl åka in till byn.

-Bor Rachel kvar?
-Ja, hon hyr en stuga.

-Ringer hon ibland?
-Nej.

-Hur ofta träffar ni henne?
-Inte så ofta.

-Varför inte?
-Hon håller sig för sig själv.

Vi talar om för tio år sen.
Vi är inte samma personer.

Vad är det? Vad har hänt?

För tre år flyttade hon till London.

Ingen visste
varför det var en hemlighet.

Sanningen är att hon åkte
dit för att föda en dotter.

-Toppen! Vem är pappan?
-Det skulle vi också vilja veta.

Ni måste kunna lägga
ihop två och två.

Vi provade utan resultat.

-Har hon dottern hos sig?
-Ja.

Hon måste vara en bra mamma.
Hon älskar barn.

Minns ni ett löfte
vi gav när vi gick ut skolan?

-Ett löfte?
-Alla fyra gav det.

Vi sa att vi skulle träffas
om tio år och fira.

-Det minns jag inte.
-Det låter trevligt.

-Vad sägs om Lacey's?
-Det är dyrt.

-Du får inte ha på dig stövlar.
-Det spelar ingen roll.

Att vi fyra träffas igen
betyder mycket för mig.

Ja, nånstans runt Midsomer Mallow.

Nej, vi har inget namn.

Det kan inte finnas
många knivslipare nu för tiden.

-Jag har hittat vår man.
-Bra.

Jacob Stoke.
Han verkar jobba i flera byar runtom.

-Är han tidigare straffad?
-Några mindre brott.

-Han har en verkstad i Barrow End.
-Jag känner till stället.

-Hej, pappa!
-Hej, Cully!

-Det här är Lynn Spearman.
-Ja, vi har träffats.

-Och Cassie Woods.
-Jag minns när vi träffades sist.

-När var det?
-Under en av våra skolpjäser.

-Gillade jag pjäsen?
-Knappast. Ingen annan gjorde det.

Vi ses senare!

-Hur går det för dig?
-Jag hittade en lägenhet.

-Har du fått en bil än?
-I morgon.

Jag kan plocka upp dig
och skjutsa dit dina saker.

Tack. Vi ses!

-Har du tid att fira?
-Han är ny här.

-Jag kan ta hand om honom.
-Han är inte rik, Lynn.

-Så synd.
-Han är bara en fattig polis.

Det här stället
har inte använts på ett tag.

Han kan ha gått vidare
och lämnat området.

-God kväll!
-God kväll, Charles!

Tack ska du ha!

Vid vårt senaste möte...

-...hade vi ett problem.
-Fiona.

Vi kämpade för att få henne ur
kommittén, men hon vägrade.

Hennes död är sorglig,
men den har sina fördelar.

Problemet finns inte längre.

-Vi borde inte ha önskat henne död.
-För Guds skull.

Vi hatade henne. Saknar du henne?

-Du behöver inte skrika.
-Hon behöver skrikas åt.

Vill du ha Fiona tillbaka? Tack!

-Vi borde ändå inte vara glada.
-Jag håller med.

Särskilt då polisen ställer frågor.

Du behöver inte föra anteckningar.
Mötet är informellt.

Livet går vidare.

Vår årliga öppna trädgårdsdag
borde fortsätta som planerat.

Är du säker på det?

-Vi måste skjuta upp det i år.
-Nej.

Vi måste som ett tecken på respekt.

Vi kan inte göra det.
Utredningen pågår ju.

-Och?
-Det kanske är oväsentligt...

Men jag hörde nåt
kvällen då hon mördades.

-Vad hörde du?
-Ett gnisslande ljud.

-Verkligen?
-För Guds skull!

Jag hörde nåt.
Jag sa det till polisen.

Vid din ålder
är det lätt att föreställa sig saker.

Charles...
När du säger: "Livet går vidare"-

-betyder det att du vill vinna
priset för finaste trädgård igen?

Jag ställer in
resten av det här mötet-

-tills ni är mer positivt inställda.

Vi talas vid imorgon.

Vi borde kanske önska
att fler dog. Det verkar fungera.

-En kiosk?
-Ja, runt hörnet.

-Det är lite litet.
-Det duger just nu.

Jag tänker inte stanna länge.

Under tiden är det perfekt.

Jag har nära till min morgontidning.

Vad menar du
med att du inte stannar länge?

Det var inte min idé.

Nån trodde att ett miljöbyte
skulle vara bra för mig.

Jag vill ha en befordran.
Det får jag aldrig här.

-Vet min far det här?
-Han måste ha antagit det.

-Slösa inte bort hans tid.
-Nej, det ska jag inte.

Jag ska till Midsomer Mallow
imorgon. Vill du ha skjuts?

Nej, tack. Jag hittar själv.

Okej. Ha så kul!

Ja, ja...

Vi använder Anne i år igen
för affischerna.

Det finns några fläckar, men hon
är snabb och billig. Funkar det?

Då får du ta hand om det, Josephine.
Tack. God natt!

-Cully!
-Hej, pappa!

-Vad gör du här?
-Jag köpte den här åt en vän.

Hon har ett barn.

-Var bor hon?
-På Snakes Lane.

Den är väldigt fin
och de är underbara.

De säljer bara dockor.
Gamla, nya och lagade.

Mr Rust...
Ursäkta att vi stör er igen.

Det här är inspektör Scott.

Jag är för upptagen
för att svara på era frågor.

Vilka fina rosor.
Ni har en underbar trädgård.

Det är den finaste i byn.

Det närmaste jag kom
en trädgård var en blomlåda.

-Vad är klockan till för?
-Klockan.

Ni har förstås träffat Donald Tew.

Han var rektor i byn
och använde den en gång per år.

-När då?
-På prisdagen.

-Hur kan jag hjälpa er?
-Kan ni ta en titt på det här?

Det är en tehybridros.

Den är ganska vanlig.

Kan den ha kommit från er trädgård?

Ja.
Men det finns liknande buskar i byn.

Men de är inte
lika välskötta som min.

I helgen har vi öppen trädgårdsdag.

Varför frågar ni mig
om en död, skadad ros?

Den hittades på Fiona Thompsons lik.

Hon kanske bar den
med den där dumma klänningen.

Nej, det gjorde hon inte.

På kvällen den spanska aftonen-

-kollade ni parkering några gånger.

Vissa vet inte
hur man parkerar bilar.

Och förutom det
lämnade ni inte lokalen?

-Tills när då?
-Långt efter midnatt.

-Det fanns saker att göra.
-Tack, mr Rust.

Var det här Donald Tews hus
när han var rektor?

Ja. Svarta tavlan i köket
tillhörde skolan.

Jag använder ett lärarskrivbord.
Jag älskar det här huset.

-Visas er trädgård upp också?
-Självklart.

Jag förväntar mig
att vinna första pris.

-Det gör ni säkert!
-Tack!

Du skulle kunna locka
en fågel ur ett träd.

Polisen har varit hos Charles igen.

Det är två gånger nu.

-Hur ofta har de pratat med dig?
-Bara en gång.

Samma här.
Nåt måste vara i görningen.

Han förtjänar att straffas, Shirley.

-Hallå? Är Cassie här?
-Nej, det är marknad.

-Är det nåt som är fel?
-Ja, det är så konstigt.

Jag åkte till Rachel.
Jag knackade på utan att få svar.

-Hon gillar inte att folk åker dit.
-Varför? Jag vet att hon var hemma.

Hon måste ha sett eller hört mig.

Det är så hon har blivit, Cully.

-Vad har hänt med henne?
-Hon mår bra.

-Det luktar gott.
-Tack!

-Lagar du all mat här?
-Och gör städningen.

Cassie har aldrig
varit särskilt bra i huset.

-Har du aldrig velat lämna Midsomer?
-Nej, jag trivs här.

-Flickvänner, då?
-Det har jag inte tid med.

Jag har ju aldrig kommit över dig.

Kom igen!
Det var bara en pojkförälskelse.

-Jag var för gammal för dig.
-Bara några år för gammal.

-Minns du var vi kysstes?
-Ja.

Det var på Chaney's Field.

Om min man hade levt-

-hade han kunnat förhindra
att Charles bodde i det huset.

Han skulle ha sett till
att skolan minnesmärktes.

Och han skulle ha gjort dig
till hyresgäst.

Och sättet
som Charles talar till dig.

Ingen gillade honom som läkare.
Han var hatad.

Två poäng till mig. Han gillar inte
att nån kommer i vägen.

Nej, det gör han inte.

Fiona kom i hans väg.
Se vad som hände med henne.

Lyssna!

Är det ljudet du hörde?

Gå inte ut, Donald. Snälla...

De har tagit över byn igen.

De kan inte ens fråga
om vi har nåt emot det.

Varför skulle de?
Bli medlem om du vill ha inflytande.

-Vart ska du?
-Jag vill komma bort från det.

-Vill du följa med mig?
-Nej, jag har jobb att göra.

De verkar vara fler i år.

Det måste bero på mordet.

Varför ska du springa
omkring i nån annans trädgård?

Det är en chans att lära sig nåt.

Som vad?
Hur man knyter upp bondbönor?

Vi är en förlorad art.

Vi bryr oss mer om våra trädgårdar
än vi gör om våra vänner.

Det var som fan.

-Gick det bra?
-Ja. Jag mår bra.

-Är inte det bilen som prejade oss?
-Jo.

-Tänker du säga nåt?
-Jag vill inte förstöra vår dag.

-Har ni några nyheter?
-Ja.

Helen Broome
har vunnit bästa lilla trädgård.

Bra. Det håller henne tyst i ett år.

-Domarna rör på sig igen.
-Han kan inte vänta på att vinna.

-Vad skulle du vilja ha?
-En bit sockerkaka, tack.

-Vad hände med dieten?
-Vilken diet? Det är ju helg.

Får jag?
Jag tar mig en titt runtomkring.

-Var är Lynn?
-Vi ska träffa henne senare.

Jag har ordnat med en grej.

Ursäkta mig!

Var snäll och lämna min trädgård.
Den är inte öppen för allmänheten.

Det har den aldrig
och det blir den aldrig.

Hej, mr Thompson!

Jag trodde att de jävlarna
skulle visa mer respekt.

-Fiona är inte ens begravd än.
-Jag är ledsen...

-Är det här allt, sir?
-Jag är rädd för det.

I mina trakter är öppen trädgård
när man får inbrott i skjulet.

-Vill ni ha nåt att dricka?
-Ja.

-Hej, Mike och Rosemary!
-Charles!

Det här är bättre än förra året.

Inte en ampel så långt ögat kan nå.
Jag står inte ut med dem.

Det här är det bästa
jag nånsin har gjort.

-Vad kallas det här ölet?
-Riktigt.

-Där är Joyce.
-Jag stötte på Cully.

-Var är hon?
-Hon är med sina vänner.

-Får jag bjuda på nåt att dricka?
-Tack!

Tack så mycket!

-Vart är vi på väg?
-Jag sa ju att jag har ordnat en sak.

Följ efter oss.

Hur vågar han göra så?

-Jag blir inte borta länge.
-Ursäkta mig!

-Ett äpple till läraren.
-Ja, men han var inte lärare.

-Vad sa han om klockan?
-Den används bara på prisdagar.

Vi kanske borde titta i köket, sir.

Mr Tew...
Kan vi byta några ord, tack?

Det vore nog en bra idé
att avsluta trädgårdsdagen.

-Avsluta den?
-Ja. Kan ni ordna med det?

-Nu?
-Ja, snälla.

-Ja.
-Tack!

Jag är ledsen, men vi
måste avsluta vår eftermiddag.

Flytta er. Jag är hemskt ledsen.
Vänligen flytta er.

-Har du sett Cully, Tom?
-Hon är väl med sina kompisar.

De är också borta.
Jag vill veta var hon är.

-Var bor hennes vänner?
-En vän bor på Snakes Lane.

-Var?
-Den viker av från Causton Road.

Det här stället minns jag.
Vi brukade komma hit som barn.

Vi kan väl gå uppströms.

När jag hörde klockan...

...trodde jag
att han ringde för att skryta...

...över sin vinst.

Tack ska du ha!

-Såg ni nån annan där?
-Nej.

-Hörde ni nåt?
-Ingenting.

Det är så konstigt
att höra det där ljudet.

Klockan har inte ringt på flera år.

Han blev överfallen
när han satt vid sitt skrivbord.

Har ni hittat mordvapnet?
Han träffades av flera slag.

Antagligen
av samma långbladade kniv.

Först en ros, sen ett äpple.
Varför göra narr av de döda?

Det här stället ser likadant ut.
Jag hade glömt hur vackert det var.

Hej, Cully Barnaby!

-Jag trodde att du hade glömt oss.
-Hur då?

-Vi skulle ju vara vänner för livet.
-Det sa vi ja.

-Var är din dotter?
-Mina föräldrar passar henne ofta.

-Vad heter hon?
-Lily.

-När du och Lily är i stan...
-Jag åker inte till stan.

Okej. I byn, då.

Noel... Vilken redig karl du är.

-Och du har blommor med dig.
-Beröm inte för mycket.

-Han får nog med beröm hemma.
-Nej, det får han inte.

Prova en av de här. De är utsökta.

Gör oss sällskap, Cully.
Kom igen!

Jag följde efter domarna
in i Charles trädgård.

-Gick ni in i huset?
-Nej. Jag har bättre saker för mig.

Bar ni de kläderna
på spanska aftonen?

Ja. Jag undervisade i drama förr.

Jag har alltid samlat dräkter.

-Den ser väldigt äkta ut.
-Det är den.

-Ni har ett matadorsvärd också.
-Ja.

Jag hade det inte
med mig till församlingshuset.

Fiona var besvärlig,
men jag ville inte skada henne.

Tydligen var Charles Rust husläkare
här i Midsomer Mallow förr.

Han gick i pension
för ett par år sen.

-Var han en bra läkare?
-Jag antar att han kunde sitt.

Men han hade konstiga anställda.
Det var omöjligt att närma sig honom.

-När Fiona arbetade för honom.
-Fiona Thompson?

-Jobbade inte hon i Causton?
-Jo.

Hon var Charles receptionist
tills han gick i pension.

Hon var ansvarig
för alla hans journaler.

-Vad har hänt med Carol Curtis?
-Den där subban?

-Hon gifte sig och flyttade norrut.
-Bäst för henne.

Det är det bästa stället för nån
som gifter sig för sakens skull.

-Inkluderar det mig?
-Självklart.

Din make skrattar aldrig.
Vad är det för ett liv?

Det har gått tio år
sen vi träffades sist.

Vi borde fira.

-Vi firar väl nu, eller hur?
-Men vi borde göra det ordentligt.

Jaså?

Vem är sugen på ett dopp?

Kom igen, Noel.
Låt oss se vad du är gjord av.

-Du också, Lynn.
-Nej. Det är smutsigt.

Kom igen, Cassie!

Kom igen, i med dig!

Släpp mig!

Du tror att du är så smart,
eller hur?

Bort från mig.

Sluta!

-Mår du bra? Säkert?
-Ja.

Är du här, Lynn?

-Var har du varit?
-Jag var ute med vänner.

-Du borde sova över hos dem ikväll.
-Det vill jag inte.

-Jag måste åka till London.
-Du brukar åka på söndagar.

Det har skett ännu ett mord.
Jag vill inte lämna dig ensam.

Ett mord till?
Lämna mig inte. Stanna här.

Jag kan inte. Jag har
för mycket att göra i London.

-Var var hon?
-Hon var i floden.

Hon hade fest med sina vänner.

-Hon har åkt hem nu.
-Bra!

Hallå?

Varför skulle Stoke döda
Fiona och Charles?

-Ja?
-God kväll, sir.

Jag är kommissarie Barnaby.
Det här är inspektör Scott.

-Brukar Jacob Stoke dricka här?
-Ja, tills jag portade honom.

-Varför portade ni honom?
-Han blev så elak.

-När var det, sir?
-För tre dagar sen.

-Vet ni var han bor?
-Nej, bara här och där.

Han hänger kring Chaney's Field.

Om han är för full
sover han i sin kärra.

Hej, pappa!
Jag kom för att be om ursäkt.

Du hade inte behövt skicka
Daniel för att leta efter mig.

-Din mamma var orolig.
-Jag förstår det.

Mördaren måste ha varit där
bland alla människorna.

-Vill du ha en drink?
-Nej, tack!

-Hur var dagen med vännerna?
-Det var...

Det var skapligt.
Nu har vi i alla fall träffats.

Var tjejen från Snakes Lane där?

Rachel? Ja, hon var där. Jag fattar
inte att hon har en dotter.

-Har hon? Vem är pappan?
-Ingen vet.

Hon åkte iväg för att föda barnet.

-När var det?
-För tre år sen.

De hade alla förändrats.

-De var annorlunda.
-Jag sa ju det.

Förutom Noel. Han förändras aldrig.

-Vem är Noel?
-Cassies bror. Vi dejtade ett tag.

-Jaså...
-Han var så rolig då.

-På vilket sätt?
-Han fick oss att skratta.

Han skämtade alltid.

Men de var annorlunda.

Ja... Jag kommer.

Kan ni vänta lite?

Inser du att klockan nästan är tolv?

Jag är strax klar, sir.

Vilken röra!

En sak ska du veta, Scott.
Jag är på dåligt humör, så var ärlig.

-Tänker du stanna här?
-I den här lägenheten?

-Nej, Scott. I min avdelning.
-Ursäkta, sir...?

Du kanske
har blivit orättvist behandlad?

-På vilket sätt?
-Genom att flyttas från London.

Ärligt talat
kanske jag inte gillar landsbygden.

Men jag är beredd
att härda ut för tillfället.

-Härda ut?
-Jag är villig att lära mig.

Det är jag
som måste leva med stöket här.

Jag har varit inblandad
i två mord sen jag kom hit.

Jag har inte haft tid
att leta tvättomater.

Jag är trött och det är söndag.

-Din slips är sned.
-Tack, sir.

Du är inte ledig på söndagar
när du jobbar för mig.

-Får jag bjuda på frukost?
-Ja, det får du.

Barnaby.

Vi kan inte identifiera liket.
Det är för brännskadat.

Vi tror att vi vet vem han är.

Om han var full
kan ha satt eld på sig själv.

Har du en påse?

Jag har sett den här förut.

En påse...

Vi måste nog
ta en titt på dr Rusts journaler.

-På en söndag?
-Ja.

Du kan använda din charm.

Hej!

-Vem är du?
-Jag heter Tom Barnaby.

-Är du Cullys pappa?
-Ja.

-Kom!
-Och du måste vara Rachel.

Nån borde köpa en ny docka åt dig.

Cully sa att hon träffade tre vänner.
Jag känner Lynn och Cassie...

-...men jag minns inte dig.
-Nej, det är förståeligt.

Jag var alltid den tysta. Kom nu!

God eftermiddag, miss Bennett!
Det här är inspektör Scott.

Jag är ledsen att jag stör,
men kan ni ta en titt på den här?

Det är en av mina.
Jag sålde den för ett par dagar sen.

-Finns det flera likadana?
-Liknande, men inte identiska.

Det är charmen med dem.

Ni är sekreterare
i boendeföreningen, eller hur?

Var ni sekreterare
när Matthew var medlem?

Ja, men han ogillade oss
och slutade snabbt.

-Var hans fru på Nya Zeeland då?
-Ja.

Hur länge sen var det?

Donald var kassör då och Charles
hade precis blivit ordförande.

-Jag gissar på tre år.
-Tre år. Tack ska ni ha!

Var hittade du den, pappa?

-Är det den dockan du köpte?
-Ja, till Rachels dotter.

-Gav du den till henne?
-Nej... Hon öppnade inte dörren.

Så du såg inte dottern?

Det gjorde jag.
Hon ser inte alls ut som sin mor.

Sätt dig!

-Vad gjorde du med dockan?
-Jag gav den till Noel.

Han sa
att han skulle ge den till Rachel.

-Skämtaren Noel?
-Ja.

-Gjorde han det?
-Jag vet inte. Hon tackade inte.

Varför förhör du mig så här?

Vad för slags
skämt brukade Noel göra...

-...när ni gick i skolan?
-Jag vet inte.

Han brukade lägga skämtartiklar
i folks skåp och bänkar.

Folk som vi inte gillade
för att skrämma dem.

Dockan hittades vid en mördad man.

Han hade blivit knivmördad
och tänd eld på.

-Vilken skämtare!
-Nej, inte Noel.

Hur kan du tro nåt sådant?

Hej, Cassie!

Är din bror här?

Cully gav mig en påse med en docka.
Det var en present till Lily.

-Vem gav du den till?
-Vad är det här?

-Gav du den till Rachel?
-Nej.

-Hon skulle ge den till Rachel.
-Den kom inte fram.

Vad är det som pågår, mr Barnaby?

Vi kan väl gå in i huset.

För tre år sen reste
Lynn Spearman till Nya Zeeland.

-Stämmer det?
-Ja.

Och Rachel åkte till London
för att föda barnet.

Vilken slump, eller hur?

Och i en liten by som Midsomer
Mallow började det nog ryktas...

För minst två personer visste
att det inte var nån slump.

Charles Rust och hans receptionist,
Fiona Thompson.

Båda två är nu döda.

Vi har kollat
Lynn och Rachels journaler.

Lynns anteckningar skickades
från London för tre år sen.

Hon glömde byta läkare
när hon kom tillbaka hit.

Lily är Lynns barn. Eller hur?

Ja.

Och du, Noel Woods... Du är pappan.

Dödade du Charles Rust
och Fiona Thompson?

Nej.

-Vet du vem som gjorde det?
-Självklart inte.

Lynn och jag hade bara skoj först.

Matthew var nästan aldrig hemma.
Sen gick det snett.

-Hur då?
-Lynn tappade intresset.

Det var bara en lek för henne
som om hon försökte bevisa nåt.

Jag tror inte
att hon bryr sig om nån.

-Inte ens sin dotter?
-Men jag bryr mig om Lily.

Jag träffar henne
så ofta jag kan, men det är svårt.

På vilket sätt?

Som vänner bestämde vi oss
för att sluta leden.

Och ljuga...

Det blev väl svårt?
Lily är en kopia av sin mamma.

Därför får Rachel
inte bli sedd med henne.

Och det finns ett problem.

-Vad?
-Hon har varit med barnet för länge.

Nu beter hon sig
som den riktiga mamman.

Det kan bli problematiskt.

-Vad gör du här?
-Jag måste prata med dig.

För Guds skull. Kom in!

Jag ska ge dig lite dricka, raring.

Så där. Duktig flicka!

-Är du på väg härifrån?
-Ja.

-Var har du varit ikväll?
-Jag postade några brev.

När de får dem är vi borta.

-När vem får dem?
-Noel, Cassie och Lynn.

Lily och jag
promenerar ofta på kvällen.

Då är det ingen som ser oss.

Hon är inte ditt barn, eller hur?

Hon är Lynns. Vem är pappan?

-Spelar det nån roll?
-Ja, det gör det.

Det är Noel.

Han lämnar aldrig sin syster.
De behöver varandra.

-Men Lynn, då?
-Hon behöver inte nån.

-Är det därför du åker?
-Lily behöver ett riktigt liv.

Hon kan inte bara
rullas runt i mörkret för evigt.

Stick härifrån!

-Stick!
-Men snälla Rachel.

Vem är det?

Lynn...

Minns du att jag slog dig
när vi var små-

-för att du brukade skvallra?

-Var inte dum, det var...
-Ingen gör så mot mig.

Nu ska jag skada dig igen.

-Du och din dumma återförening.
-Snälla!

Efter allt jag har gjort för dig...

Det var den spanska aftonen.

Matthew hade gått till sängs tidigt.

Jag tog en promenad.

Jag såg Fiona
i sin flamenco-klänning.

Hon kråmade sig.

Hallå?

Hon hade ringt tidigare den dagen.

Hon berättade
om sin brist på pengar.

Och hon nämnde min journal.

Så jag tänkte ta den kossan.

Jag drog henne till Chaney's Field.
Hon hatade det stället.

Och Charles Rust?
Visste han också?

På trädgårdsdagen
var det inte svårt, antar jag.

Jag såg dig tidigare på vägen.
Du stannade till hos Rachel.

-Är det inte bilen som prejade oss?
-Jo.

-Tänker du säga nåt?
-Jag vill inte förstöra vår dag.

Eller ville du bli sedd?

Med en snabb bil som din...

...hade du tid att åka tillbaka
till byn och sköta ditt.

När Fiona var ur vägen
var det logiskt att avsluta affären.

Läkaren visste om hemligheten.

Hotade han att berätta?
Kunde du lita på honom?

Det skulle ha blivit det sista.

Men din dotter
hade fått reda på Lily.

Jag följde efter henne
till Rachels stuga.

Jag visste att hon snart
skulle berätta för sin kära pappa.

Men ingen berättar historier om mig.

Fråga Cully!

Vad hände med Jacob Stoke?
Hantverkaren.

Skulle han ha berättat saker?

Trodde du att han kan ha sett nåt
den kvällen du dödade Fiona?

Eller hörde du nåt
precis innan du mördade?

Ett gnisslande ljud
som du trodde kom från hans kärra.

Men det var det inte, Lynn.

Det var ditt barns barnvagn
som rullade genom byn.

Rachel och Lily.

De gick förbi ditt hus
ganska ofta i skydd av mörkret.

En utnyttjad vän
och ett övergivet barn.

Jag antar att du hade sett
Stoke sova ruset av sig tidigare.

Han var lätt att döda då, eller hur?

Varför la du dit
rosen, äpplet och dockan?

Det var en lek.
Det påminde mig om min skoltid.

Matthew säger att jag är barnslig.

Han har ingen humor.

Det har jag.

Det var därför Noel
och jag kom så bra överens.

-Det är en fin restaurang, Cully.
-Ja, det är det.

-Jag skulle inte gå hit.
-Du äter ju hellre hemma.

Ja. Efter en hård dag på jobbet.

Jag är väl inte sen igen?

-Hej, Daniel!
-Mrs Barnaby. Hej, sir!

Tack för att du bjöd in mig, Cully.
Du ser förtjusande ut...

Sätt dig bara ner, är du snäll.

Jag bjöd er
för att jag inte ville avboka.

-Och jag ville inte komma ensam.
-Det är förståeligt.

Kan vi skåla för frånvarande vänner?

För frånvarande vänner.

Text: Anna Lawrence
www.sdimedia.com