Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
I 1400-talets Sydamerika byggde ett folk på några få decennier upp–
–den förcolumbiska epokens största imperium - inkariket.
I 1500-talets Europa ryktades det om ett land med sagolika guldskatter–
–någonstans uppe i Anderna.
Inkahärskaren, också kallad inka, ansågs av sitt folk ha gudomlig makt–
–och ledde 10 miljoner människor - från Andernas branta bergstrakter–
–till den peruanska kustens ökenområden.
Det var en kultur med många hemligheter.
Den väcker fortfarande många frågor som forskning ännu inte kan besvara.
Vilka var de här människorna?
Deras ledare såg sig som härskare i egenskap av att de var solens söner.
De trodde att deras rike skulle vara för evigt–
–tills de spanska conquistadorerna kom, och allt plötsligt förändrades.
Det här är conquistadoren Francisco Pizarro.
Han tänker inte ge upp förrän han har hittat landet med guldskatterna.
Men i maj 1527 såg det mörkt ut, när han hade landstigit på Isla de Gallo–
–en ö utanför nuvarande Colombia.
Han hade mist många ur sitt manskap, och de som levde var utmattade.
Jakten på guld hade förvandlats till en kamp för överlevnad.
Pizarro väntade på förstärkningar och förnödenheter.
Sen tänkte han göra ett sista försök.
Spanjorerna hade ingen aning om vad som väntade dem–
–nämligen inkariket – Sydamerikas största och mäktigaste stat.
Inkariket grundades på 1400-talet av en person som ville förändra världen.
Pachacutec tog över makten och sa att han var son till solguden Inti–
–ett släktskap som alla inkahärskare efter honom gjorde anspråk på.
Riket expanderade snabbt. Inkan lade över 200 andra folk under sig.
Snart härskade han över 10 miljoner människor–
–skoningslöst och effektivt.
På 80 år erövrade inkafolket ett område som sträckte sig–
–från dagens Chile och Argentina längs hela Anderna upp till Ecuador.
Ett enormt vägnät med två huvudleder och flera småvägar gick genom riket.
Huvudlederna utgick från huvudstaden Cusco med Coricancha, soltemplet–
–enligt inkafolket "världens navel".
Inkafolket omges än i dag av mystik.
Det saknas skriftliga källor om deras kultur innan spanjorernas erövring.
Vad orsakade inkarikets snabba utbredning?
Vilken roll spelade härskarna?
Pachacutec anländer till huvudstaden efter ännu ett framgångsrikt fälttåg.
Han hyllas som en gud. Han ser sig som en allsmäktig, ouppnåelig ledare.
Och det var han för undersåtarna - ingen fick se honom i ögonen.
Resterna av templet Sacsayhuamán består bl.a. av tre rader murar–
–som var 12 meter höga, uppbyggda av flera ton tunga granitblock–
–huggna av tusentals arbetare och sen hittransporterade från stenbrotten.
Arkitekturen vittnar om både stora resurser och betydande byggnadskonst.
Murarna är byggda utan murbruk.
Stenarna är exakt avpassade till varandra.
Det här var en ointaglig fästning och samtidigt en kultplats.
Kombinationen av andlighet och världslighet, av religion och makt–
–verkar ha varit en väl integrerad del i samhällsstrukturen.
Över hela riket restes nya byggnader, ofta på mycket otillgängliga platser.
Exakt vad anläggningarna hade för ändamål är ännu inte helt klarlagt.
Varför har man lagt ner så mycket möda? Och varför på den här platsen?
I dag tror man att arkitektoniska underverk som Machu Picchu–
–speglar deras trosföreställningar som grundar i deras skapelsemyt.
I begynnelsen fanns bara mörker och kaos–
–tills skaparguden Viracocha skapade stjärnorna, månen och solen.
Solguden Inti valde inkan till son.
Och som Intis son skulle inkan härska på jorden och skapa ordning–
–liksom skaparguden hade gjort i himlen.
Solkulten var statsideologins ryggrad–
–myten som härskaren grundade sin maktutövning på.
Inkafolkets heliga platser, huacas, låg utspridda över hela riket.
10 mil från Machu Picchu ligger den gamla inkastaden Choquequirao–
–på över 3 000 meters höjd.
Delar av templen och palatsen höggs ut direkt ur bergväggen.
Man har länge ansett att platsen valdes för att den ansågs vara helig.
När terrasserna på västsidan frilades på 1970-talet blev en mosaik synlig:
24 lamafigurer av vit skiffer infogade i stenmuren.
Yacana, lamadjuret, var heligt–
–och man kallade till och med en stjärnbild för Yacana.
Platsen var medvetet vald av Pachacutec.
Han lät jämna ut en bergstopp till en stor plattform–
–och därifrån hade man fri sikt över hela det omgivande bergslandskapet.
Beräkningar har visat att sett från Choquequirao–
–går solen upp rakt bakom den av inka dyrkade Yanacocha-glaciären–
–vid sommarsolståndet.
1470 hade inkafolket erövrat en rad stater.
Nästa mål var Chimú-riket med huvudstaden Chan Chan.
Inkas budskap var enkelt: samarbete eller krig, underkastelse eller död.
Förhandlingarna började fredligt.
Gåvor överräcktes till Chimús härskare.
I gengäld krävde inkan att soldater, förvaltningsbyggnader, hantverkare–
–skulle ställas till hans förfogande.
Inkafolket var militärt överlägsna, många stamhövdingar underkastade sig.
De bytte sin makt mot erbjudna privilegier–
–och deras stam blev en del av inkaimperiet.
Miguel Conecho har lett utgrävningarna av Chan Chan i 20 år.
Han har sett hur hård inkan var mot dem som inte var samarbetsvilliga.
Chimú-folket, känt för arkitektur och hantverkskonst–
–var en rik, flera hundra år gammal högkultur, när inkan Túpac Yupanqui–
–inledde belägringen av deras huvudstad omkring 1470.
Chimú höll emot i tio år. Sen skar inkan av deras vattenförsörjning.
Till slut hade Chimú inget annat val än att böja sig för inkans vilja.
Chimús guldsmeder fördes till Cusco för att förgylla palats och tempel.
I dag finns knappt några guldföremål kvar.
Men artefakter från tidigare kulturer visar hur skatterna kan ha sett ut.
För inka var den största skatten Cuscos huvudtempel Coricancha.
Solskivan av guld föreställde den jordiska manifestationen–
–av solguden Inti. Här kommunicerade härskaren med gudarna.
Inkahärskarens makt upphörde inte när han avled.
I sin egenskap av odödlig gudom levde han kvar i samhället.
Mumien var en oumbärlig rådgivare för sina efterlevande.
Imperiets grundare Pachacutec var gudomlig förmedlare mellan världarna.
Mumierna hade kvar sina tjänare som klädde dem och gav dem mat.
De gjorde den levande inkahärskaren sällskap på resor och i ceremonier.
När Túpac Yupanqui efterträdde sin far tog han över traditionen.
Råden från andra sidan blev avgörande för hans erövringskrig.
Spanjorerna brände senare härskar- mumierna för att bryta deras makt.
För inkafolket var det ofattbara kungamord.
Kvarlevor av mindre framstående personer som bevarats–
–ger en uppfattning om de medicinska kunskaperna hos de tidiga kulturerna.
På Arkeologiska museet i Lima finns flera exempel på avancerad kirurgi–
–till och med öppning av huvudskålen.
Det verkar som om en del patienter överlevde ingreppet.
Experterna undersöker skallar och mumier för att kartlägga sjukdomar.
Den här mannen hade opererats innan han dog, mellan 30 och 40 år gammal.
Han var fetlagd, vilket hans skrynkliga hud visar.
På hans bröst låg ett spondylus-skal–
–en begravningsgåva som bara fick ges till de välbeställda.
Túpac Yupanqui tycks ha följt sin mumifierade fars råd.
Hans fälttåg norrut blev framgångsrikt.
Nu drar han söderut till Pachacámac–
–som han också tänker införliva i sitt växande imperium.
Platsen var helig redan före inkakulturen–
–p.g.a. ett mäktigt orakel som finns här i templet.
Nu ska det tjäna den nye härskaren.
Här pågår ett belgisk-peruanskt forskningsprojekt sen 20 år tillbaka.
Man försöker ta reda på platsens betydelse före och under inkatiden.
Utgrävningarna har gett ett ovanligt bra resultat.
Undersökningarna visar att inkafolket behöll den gamla kulten–
–men på segrarens villkor.
Man byggde ett tempel för solguden Inti på anläggningens högsta punkt–
–ovanför den lokala gudens tempel.
På så sätt markerades maktförhållandena klart och tydligt.
Samtidigt fick oraklet stanna i det gamla templet nedanför soltemplet.
Här gällde strikta regler. Ingen utom prästen fick gå in i templet.
Försatt i trans tar han kontakt med guden.
Men det är förbjudet för honom att se in i Pachacámacs träögon.
Guden hade två sidor och två ansikten.
Han såg både framtiden och det förflutna.
Han band samman de universella motsatserna.
Enligt inkafolkets tro var det så som den levande världen uppstod.
Kultplatsen togs över av inkafolket.
Fynd från den tiden ger en unik inblick i händelserna.
Som de här lämningarna från en av inkas förvaltningsbyggnader.
Plötsligt hittar man skelett från en tidigare gravplats under byggnaden.
Sedan gör man ännu ett sensationellt fynd.
Föremål av det här slaget har aldrig tidigare hittats i Pachacámac.
Den här pingvinen blir allas favorit.
Åtskilliga ovanliga föremål har hittats här.
Alla är dyrbara offergåvor från pilgrimers ofta avlägsna hemtrakter.
Färgglada fjädrar från Amazonas–
–filigransarbeten, bägare dekorerade med musselskal.
Nu kontrollerade inkafolket en av de heligaste platserna i Sydamerika.
De många underkuvade stammarna stod under sträng kontroll av inkan.
Förutom sin egen försörjning–
–måste de alltid stå till inkans förfogande.
I inkariket skapades myndigheter som administrerade skatter och tributer.
Man hade inte penninghushållning, så skatterna betalades in natura.
Räkenskaperna fördes med hjälp av knutskrift, quipu, av ämbetsmän–
–som hade stor makt på grund av sina kunskaper.
Systemet bestod av olikfärgade snören med knutar–
–och genom det kunde man upprätta de arkiv som inkariket hade behov av.
Redan tidigare hade knutskriften använts i Anderna.
Men det var inka som började använda den–
–som ett system för bokhållning och myndighetsutövning.
På quipuns huvudsnöre hänger olika trådar–
–och varje knut på dem har ett numeriskt värde.
Knutarnas läge och utseende står för tusental, hundratal och tiotal.
Större quipus är en sammanställning av data från mindre quipus–
–och förvarades i det centrala arkivet i Cusco.
Kunskapen att läsa och knyta quipus var förbehållen en liten elit.
De kände till allt och var därför troligen bland de mäktigaste i riket.
Löpare transporterade quipus.
Genom ett välorganiserat stafettsystem längs vägnätet–
–överfördes skriftliga och muntliga meddelanden med hög hastighet.
1493 dog den store erövraren inka Túpac Yupanqui.
Folket sörjde den döde härskaren i ett helt år.
Under varje natt vid fullmåne och nymåne förrättades dödskulten.
Den symboliserade den avlidna inkans resa till anfädernas värld.
Dryckesoffer, rökoffer och blodsoffer underlättade hans transformation.
Túpac Yupanquis efterträdare, inka Huayna Capac–
–skulle komma att drabbas av en oväntad katastrof.
90 mil väster om Cusco–
–löper ett 1,5 kilometer långt band med tätt placerade gropar i marken–
–längs Monte Sierpes rygg.
Den gåtfulla formationen fascinerar.
Charles Stanish har konstaterat att den innehåller över 5 000 gropar.
Bandet har oregelbundna mellanrum i vad som verkar vara olika sektioner.
Frågan är vad anläggningen användes till.
De stensatta groparna är ca 1 meter i diameter och är 0,5-1 meter djupa.
En hypotes är att groparna användes som mätkärl av skattemyndigheten.
Det är bara 4 kilometer till det gamla inka-komplexet Tambo Colorado.
Det hade en strategisk placering nära huvudvägen genom höglandet–
–och fungerade som både förvaltningscentrum och militärbas.
Att det nära Tambo Colorado fanns en uppmätningsplats för jordbruksvaror–
–är inte helt osannolikt.
Frågan är om varje grop tjänade som rymdmått för skattebetalning–
–eller fyllde astronomiska syften.
En del forskare tror att det här är en avbildning i jätteformat–
–av inkafolkets heliga djur ormen.
I inkariket var all tillgänglig mark utanför öknarna uppodlad.
Tillväxten måste ständigt öka för att kunna livnära en växande befolkning–
–och den väldiga armén. Därför försökte man utöka åkerarealen.
Nya högavkastande sorter togs fram.
Inka odlade tusentals potatissorter–
–och ungefär 250 olika spannmål och grönsaker, som majs och bönor–
–även långt uppe på bergssluttningarna.
Hundratusentals terrasser skapades–
–och förvandlade branterna till åkermark.
Inka ägnade sig också åt att försöka anpassa jordmånen till sina grödor.
Forskarna tror att på Morays terrasser–
–experimenterade man framgångsrikt med jord från andra håll i riket.
Odlarna fick behålla överskottet och lagrade reserver för nödår.
Men man var inte förberedd på katastrofen i november 1527.
När inka Huayna Capac fick veta att främlingar var på väg till hans rike–
–anade han inte de dramatiska händelser som skulle utspela sig.
För inkan var det otänkbart att nykomlingarna utgjorde ett hot.
De förstärkningar som Pizarro väntat på har kommit–
–även om männen är färre än han hade hoppats.
Han gör en första rekognosering–
–och stöter på människor som erbjuder honom guld som bytesvara.
De säger att det finns mycket mer guld uppe i bergen.
Nu vet Pizarro vart han ska. Snart ska han uppleva sin största triumf.
Åren innan spanjorernas ankomst hade Huayna Capac andra bekymmer.
Han hade slagit ner uppror i norr, men en oroshärd fanns kvar.
Han gjorde Quito till rikets andra huvudstad–
–för mellan Quito och Cusco fanns hans bittraste fiender.
Chachapoyas, dimkrigarna, kallades rebellerna i regnskogen av inka–
–som erövrat deras område utan att besegra dem fullständigt.
Gran Pajatén har rensats fram ur regnskogen och rekonstruerats.
Här fanns inga räta vinklar.
I motsats till alla andra andinska folk byggde chachapoyas runda hus–
–dekorerade med olika rutmönster åt sina krigare.
De begravde sina härskare nära himlen där de vakade över bergen.
Hur man placerade lersarkofagerna på klipporna är i många fall en gåta.
Men en sak är säker. Chachapoyas hade utvecklat en självständig högkultur–
–långt före inkafolkets ankomst.
Deras bergscitadell Kuelap omges av en 8 m hög och 600 m lång mur.
Fästningen är större än Machu Picchu och borde ha varit ointaglig.
Men det var den inte.
2008 hittades 80 skelett här–
–alla efter män som verkade ha grävts ner utan ceremonier.
Många bar spår efter strid.
Handlar det om chachapoya-krigare som hade besegrats av inka-soldater?
Inte ens en mäktig fästning kunde hålla stånd mot en väldig inka-armé.
Efter flera decenniers erövringskrig stod inkariket på höjden av sin makt.
De revolterande folken bestraffades, övriga kontrollerades i allianser.
Plötsligt stod man inför fiender som inga arméer i världen kunde besegra.
Ljudlöst och osynligt smög de sig in i riket.
De kom från Mexiko och nådde Peru före conquistadorerna:
Mässling, smittkoppor och influensa.
Tiotusentals dog i epidemierna som deras immunförsvar inte klarade av.
Inte ens inkan Huayna Capac skonades, och hans rike hamnade i en djup kris.
Vulkanberget Llullaillaco på gränsen mellan Chile och Argentina.
1999 bestiger Johan Reinhards amerikansk-argentinska forskarlag–
–ett av inkafolkets heligaste berg.
På 7 000 meters höjd hittar de en offerplats–
–och kropparna efter tre barn.
Iskylan och den extremt torra luften har bevarat dem som naturliga mumier.
Andra fynd avslöjar att de offrades här av inkafolket för 500 år sedan.
Frågan är varför?
Enligt inkas trosföreställning var de här barnen utvalda.
I den heliga Capacocha-ritualen offrades de åt gudarna för riket.
Redan ett år innan barnen skulle offras började deras liv förändras.
De fick lämna sina hem finklädda och smyckade med heliga fjädrar.
Höga dignitärer tog dem med till Cusco–
–den första anhalten på den långa färd som väntade dem.
Barnen har numera fått sitt vilorum–
–på det arkeologiska museet i den argentinska staden Salta.
Oväntade detaljer upptäcktes när mumierna undersöktes.
El niño, den lille pojken, hade fjädrar i håret–
–som visade att han var utvald.
Han var 7 år och välnärd. Håranalyser visade att han före sin offerdöd–
–regelbundet fått kokain och alkohol.
Likadant var det med de båda flickorna, 6 respektive 15 år gamla.
De hade tillbringat en tid i Cusco tillsammans med flera hundra barn.
Inkan hade bestämt på vilken av rikets heliga platser–
–var och en av dem skulle offras.
Deras vandring till den platsen kunde sedan ta nästan ett helt år.
Inkafigurer i miniatyr skulle göra dem sällskap på färden till gudarna.
Det här är föremål som har hittats i olika barngravar.
Tusen barn och vuxna ska ha offrats till gudarna efter Huayna Capacs död.
Huayna Capac dog utan att utse tronföljare.
Det ledde till ett successionskrig mellan sönerna Atahualpa och Huáscar.
Landet splittrades och stora områden avfolkades–
–p.g.a. farsoter och brödrafejden.
Efter fem år segrade Atahualpa.
Tillsammans med sin armé slog han sig ner i staden Cajamarca.
Föga anade Atahualpa då att han var den siste frie inkahärskaren–
–och att han snart skulle besegla ödet för hela sitt väldiga rike.
I september 1532 lämnade Francisco Pizarro kusten–
–och gav sig av inåt land med en styrka på knappt 200 man.
Något guld såg han inte till – bara öde städer.
Han undrade vad som hade hänt, och om han kunde lita på vägvisarna.
Efter flera veckor nådde de Cajamarca.
Atahualpas armé verkade oövervinnelig.
Men han lät spanjorerna komma nära, och då tillfångatog Pizarro inkan.
Efter nästan ett år trodde Atahualpa att han skulle kunna rädda sitt liv.
Han erbjöd Pizarro ett rum fyllt med guld i utbyte mot sin frihet.
Guldskatter hämtades från hela riket.
Det var 3 m till taket, och hela rummet fylldes med guld–
–men det visade sig vara förgäves.
Spanjorerna dömde Atahualpa till döden i en skenrättegång.
Det var en mörk händelse i Spaniens kolonialhistoria.
Den 26 juli 1533 avrättades Atahualpa i sitt eget rike av främlingar.
Han lät sig döpas för att undgå att bli bränd på bål–
–och rädda sin kropp till livet efter detta.
Nu avrättades han i stället genom garrottering.
Lösensumman som hade samlats ihop för att rädda Atahualpas liv–
–var värd ungefär 2 miljarder kronor omräknat i dagens penningvärde.
Över hela riket stal spanjorerna guld–
–och förstörde de heliga platserna – även Pachacámac.
Många som inka hade erövrat hämnades nu genom att delta i plundringen.
Kort efter spanjorernas härjningar övergavs Pachacámac plötsligt.
Stadens byggnader lämnades intakta.
Men ett märkligt fynd förbryllar arkeologerna.
Under utgrävningen av ett sidotempel har man hittat rum med keramikoffer–
–och det märkliga är att alla kärl är trasiga.
Dateringen av de över 100 föremålen–
–visar att alla är från slutet av inkaperioden.
Rekonstruktionen visar att de troligen slagits sönder med avsikt.
Skärvorna efter kärlen ligger nämligen utspridda över olika rum.
Deras mäktige gud hade svikit när nöden var som störst.
I en ceremoni manifesterades hans bortgång–
–och av hans kult fanns nu bara skärvor kvar.
Pachacámac övergavs av sina invånare.
Snart måste hela inkafolket retirera när conquistadorerna ryckte fram.
De blev en del av Spaniens kungadöme.
Ollantaytambo och Vilcabamba blev tillflyktsorter–
–för dem som fortfarande gjorde motstånd.
Fästningarna i bergen gav bara en kort respit–
–innan den spanska kronan tog över nästan hela inkariket.
40 år senare avrättade spanjorerna den siste inkahärskaren.
Det var slutet för inkafolkets motstånd–
–och för Vilcabamba, deras sista fäste.
Inkariket, lett av solens söner, upplevde den största uppgången–
–och det djupaste fallet i Sydamerikas historia.
Spanjorernas ankomst förändrade allt. Gammal ordning och tro slutade gälla.
Härskarna var inte längre gudomliga, och solen inte en gudom.
Inkafolket började snart förhärliga de stora härskarnas epok–
–och skapade en myt om att den sista inkan flydde med förfädernas guld–
–till Paititi, en stad djupt inne i regnskogen.
Ingen har lyckats hitta den legendariska staden.
Den är fortsatt en av hemligheterna i Andernas magiska värld.
Textning: Terese Åkerberg Svensk Medietext för SVT
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.