Original subtitles

Mecklenburg - Västra Pommern TYSKLAND

Mamma, vet du var mina andra jeans är?

"Min älskade, jag är tillbaka.

Det är tidigt i mars, och det snöar fortfarande.

Du skulle inte stå ut med det.

Ingenting gungar eller rullar, och det luktar stall, inte salt.

Ända sedan jag kom tillbaka, har jag hjälpt min mamma på gården.

Jag tycker om att arbeta med djur, och, skratta inte, till och med lukten.

Var är du nu?

Har du råkat ut för storm igen?

Det fungerade med min universitetsplats.

Jag åker till Berlin på fredag.

Jag ska bo hos en vän till Nils ett tag, tills jag förhoppningsvis hittar en lägenhet.

Vill du komma och besöka mig?

Jag hittade en app i franska, förresten.

Så du får se upp! Mitt nästa brev kanske är på franska.

Hälsningar och älskar dig, Marek. "

STRÅLANDE HAV

DUNKIRK, FRANKRIKE

Jag föreställer mig att jag står i en grupp sjömän.

Det är fortfarande tidigt på morgonen.

Arbetsuppgifterna skall fördelas.

Jag ska gå med två andra till maskinrummet.

Men då tar kaptenen mig åt sidan.

Han lägger sin hand på min axel och stirrar mig djupt in i ögonen.

Det kommer att bli storm i kväll. Vi måste laga motorn tills dess.

Han skickade iväg mig att arbeta med ett fast handslag.

Jag springer för de andra är inte här.

Plötsligt ligger fartygets öde i mina händer.

Första våningen.

Dörren öppnas.

Hissen går uppåt.

Vänta, vänta. Sluta.

Sluta... Sluta!

Godmorgon.

Godmorgon.

Seglar du också med Saint Georges?

Va?

Ska du också åka med Saint Georges?

- Fartyget? - Ja. - Ja, ja.

Okej.

Han heter Jean.

Han väntar på samma fartyg som jag.

Han säger att det är normalt att vänta en vecka.

Men ibland går det mycket fortare och man måste rusa till fartyget.

Han har varit sjöman sen han var 16 år.

Och sen frågade han mig: Och vem är du?

Vi kom överens om att träffas på kvällen.

Hissen går neråt.

Dörrarna stängs.

Dörren öppnas.

Titta.

Titta på den här.

Man tar den.

Du ska få se?

Ja.

De är så slemmiga för att...

nu är det ostronens parningstid.

Så när de möts och lägger den i vattnet.

Vilken period är det? I slutet eller när är det bäst?

Nej, de förbereder mjölken. Och de släpper ut mjölken i vattnet.

Och sen befruktas ostronen av mjölken från andra ostron.

Sen görs ett litet ostron.

Ett litet ostron.

Du är så snabb.

Inte illa.

- Nej? - Det gör det inte.

- Om jag vägrade, blir det inga poäng. - Även om du nickar den med huvudet?

- Ja, självklart. - Vadå?

- Jag gillar det! - Nej, jag tycker inte om det här!

Det lovar jag!

Det är fantastiskt!

Jag hatar det här spelet.

Åh, nej!

Jag förlorade.

Okej, okej.

Då måste du krypa under bordet,

och du måste göra det igen.

För att du har minus ett poäng.

- Du måste säga tack. - Tack så mycket.

- Och så... - För att jag förlorade två gånger?

Nej, för att du har minus ett.

Mina poäng minus dina poäng. Så du måste krypa under igen.

Okej.

Han är så våldsam.

Jag har bara 10 Euro i fickan.

Ostron är dyra.

Jean sa att han skulle ta hand om taxin.

En skeppsmekaniker verkar tjäna bra med pengar.

Min mamma skulle bli glada.

Det var trevligt.

Jag måste gå.

- Okej. - Ja.

- Är tjugo tillräckligt? - Ja visst.

- Om du vill dricka ur utan mig? - Okej.

- Vi ses i morgon ombord? - Ja.

Ha det så bra.

- Hej. - Hej.

Ursäkta att jag stör dig.

Men fartyget ska inte åka.

Okej.

Du borde gå till förmedlingen. Det är problem med motorn.

Den är trasig.

- Förstår du? - Ja.

Och när du är där, kan du fråga om det finns nån annan båt,

som går från Saint Nazaire.

Förstår du?

Var ifrån?

Från Saint Nazaire.

- Saint Nazer. - Just det.

- Så god natt. - God natt.

SAINT-NAZAIRE, FRANKRIKE

Om du tittar där borta, kan du se handelsflottans hamn.

- Containerfartyg. - Ja.

Det är en hamn.

Just det. Jag kan se de den.

Ja, den syns fint.

- Kan jag få titta. - Ja visst.

Tack.

"Escal' Atlantic" - sjöfartsmuseet, Saint-Nazaire, Frankrike.

Herr Kaptenen löjtnant Werner, Marin- och krigskorrespondent.

Johann Gasten. Hederliga tyska hjältar.

Jean hade aldrig hört om 'Båten'.

I Frankrike kände ingen människa till den.

Jag måste ha sett det i skolan.

Jean har redan åkt för att arbeta.

Och jag har fortfarande lite tid.

MONTUAR DE BRETAGNE, FRANKRIKE

Förutsättningarna för ett sjömanspass:

En skolexamen,

och man får inte vara yngre än 14 år.

Sjömansutbildning:

Tre månader i en sjömansskola. Grundutbildning.

Nio månader som däckpojke.

Ett år som jungman och ett år som lättmatros.

Och sedan sjömansexamen.

Och sen åtminstone ett år som matros.

Besättningen på ett lastfartyg:

Kaptenen, chefsingenjör,

Styrman,

andre teknisk ingenjör,

andra styrman, tredje teknisk ingenjör,

tredje styrman,

maskinchef,

chefsmekaniker,

steward, kock,

matros, och lättmatros,

Båtsman, svetsare, smörjare, städare.

Jean väntade på däck E.

"Mår du bra?", frågar han mig.

"Ja."

"Han har en rak rygg," tänker jag.

"Och arbetet?"

Egentligen vet jag inte vad mina uppgifter är.

Men jag säger det inte.

"Jag hoppas du vet var fartygsbiblioteket är", säger han och skrattar.

- Skriv 47 grader. - Okej.

Så du ska till 54.

Eftersom vi befinner oss i västvärlden

30, 54, 30, 40.

Du måste komma till 37.

Rita en linje...

Nej, härifrån. Ja.

Från här.

Härifrån drar du en linje.

- Räcker det? - Ja.

Här har du 20, 43.

Och det här fingret flyttar från 40. Och nu lägger du till 3.

40. Här?

Det är 40, men du måste lägga till 43,

- så 1, 2, 3. - Det här är 40.

Håll din hand här, stadigt.

Nu tar du passaren. Ta den nu.

Du sätter den här på den här linjen.

Det här är vår position.

"Det här fartyget heter Marie.

Kaptenen heter Guermeur. Och under honom fem fiskare.

Varje år påbörjade de en lång och farlig fiskeresa, runt Island,

där sommaren inte känner till några nätter.

Jean, Britten kallad honom Jan,

och Sylvester, den yngsta av sjömännen, stod vid rodret.

De hade bundit fast sig själva vid det,

och berusade av rörelsen upp och ner,

sjöng de för full hals,

tills de tappade andan.

Saint Georges, drakdödaren.

197 meter lång och 30 meter bred.

Maximal lastkapacitet 2 462 TEU

"Tjugofotsekvivalenter", som det kallas.

Jag skulle gärna vilja arbeta i maskinrummet.

Men jag står under stewarten, vilket betyder städning.

"Indiska oceanen"

"Runt om i världen".

Jean... älskar du mig?

Jag vill att vi ska vara tillsammans för evigt. Jean skrattar.

Du låter som en liten pojke.

Sedan ger han mig en kyss och drar mig till sig.

"Jean", säger jag, "kan vi träffas senare?"

"Jag arbetar."

"Jag menar efter det."

"Jag är trött."

"Jean!"

Ha en bra dag.

Jag vill inte.

Varför?

Jag vill bara inte.

Och vad vill du då?

Jag vet inte. Kanske...

prata.

- Vadå? - Prata.

Folk måste prata.

Ja.

Men jag vill inte prata nu.

Ja, senare...

Senare...

Martinique, en fransk ö i Karibiska havet

Om du vill, i morgon har jag eftermiddagen ledig.

Jag kan visa dig ön.

Jag vet inte än.

Men jag ska tänka på det.

Han heter Jean.

Han blev matros vid 16 år.

Han hade sin första pojkvän vid 17 år.

Och inget stadigt förhållande sedan dess, säger han.

Hur många känner till den här baren?

Den hemligaste plats på ön.

Hotellet.

Rummet med utsikt över havet.

Hej!

Tror du att jag skulle göra allt det här, om jag inte gillade dig?

Vi knullade, och det är allt?

Först visar du mig ön, sen knullar vi, va?

Är det din rutin, va?

Jag vill inte bara vara en av tusen.

- Vem är det i morgon? - I morgon är i morgon.

Du är fascist.

Jag gör vad jag vill. Jag utnyttjar inte någon.

Du är inte hövlig längre.

På vilket sätt?

Du är inte så hövlig längre som du var i början.

Man kan inte alltid vara hövlig.

Jag måste alltid vara artig.

Varför?

Min familj tror att man kan lösa alla problem med artighet.

Vi pratade knappast på väg tillbaka till bilen.

Jag ville ta en annan väg.

Plötsligt visste vi inte var vi var.

Skit!

Jag hatar djungeln.

- Verkligen? - Ja.

Jag ser att han bär en svart mantel.

Han sitter och skalar en apelsin.

Skalet faller i en jämn spiral på bordet.

Jean ser ut som han var på en film.

Och den här morgonen låg vi med varandra igen.

Vad kallar du den här.

På franska? - Ja.

- Un brosse-á-dents. - Un brosse-á-dents?

Och vad kallar du den här?

På tyska säger vi

"Penis".

"Schwanz".

Eller... "Pimmel".

Och vad kallar ni den på franska?

Den kallas också "Penis".

Och man kan också säga...

"Bite", "chibre" och "vit".

Okej.

Men i ditt fall, skulle vi säga en "verge".

Okej.

Vad är det?

Jag tycker att om man startar någonting, måste man slutföra det.

Hur vet du det?

Jag talade med styrman.

Varför ska du åka?

Kaptenen är en skitstövel.

Stewarden, som skulle ta hand om mig...

förolämpar mig.

När arbetsuppgifterna delas ut,

så får jag städa toaletterna, eller bära ut toalettpapper.

Och varje vindpust gör mig sjuk.

Det här är ingenting för mig.

Vad tänker du göra nu?

Jag vet inte.

Hitta ett jobb.

Så du vill inte följa med mig tillbaka till fartyget?

Vi kan väl göra någonting.

Jag förstår inte.

Vi gör någonting.

- Ja. - Vadå?

- Djungeln? - Jag vet inte.

Fartyget hette Marie.

Kaptenen heter Guermeur.

Och under honom fem fiskare.

Varje år påbörjade de en lång och farlig fiskeresa

till det kalla havet runt Island

där sommaren inte känner till några nätter.

Jean, Britten kallad honom Jan,

och Sylvester, den yngsta av sjömännen,

stod vid rodret.

De hade bundit fast sig själva vid det,

och berusade av rörelsen upp och ner,

och även av hastigheten, sjöng de med hög röst,

tills de tappade andan.

För Sylvester, var den här sommaren den sista ombord på Marie,

för han hade blivit inkallad till militärtjänst till hösten.

Tanken på att behöva skiljas från Jan, gjorde honom ledsen.

Men på samma gång ville han bevisa för Jan hur modig han var."

Översättning: Din Martin