All language subtitles for The.Remains.of.the.Day.1993.1080p.BluRay.x264.anoXmous_swe

© anoXmous
@ http://thepiratebay.sx/user/Zen_Bud

Det förvånar er säkert
att höra av mig efter så lång tid.

Jag har tänkt på er sen jag hörde
att lord Darlington dött.

Vi läste att arvingarna lämnat ut
Darlington Hall till försäljning.

Och eftersom ingen ville köpa
ett så stort hus -

- tänkte den nye earlen riva det
och sälja stenen för 5000 pund.

Jag blev rasande när jag läste:
"Förrädartillhåll rivs ner."

180 guineas? 180? Inga fler bud?

Mina damer och herrar, en av
auktionens höjdpunkter, nr 414.

Ett vackert elisabetanskt porträtt.
Jag börjar på 2000 guineas.

2000 guineas, tack.
2200... 400...

2600... 800... 3000...
3200... 3400... 3600...

...3800... 4000 guineas...
4500... 5000...

...och 500... 6000... och 500...

...7000... och 500...

...8000... och 500...

...9000... och 500...
10000 guineas är bjudet.

Och 500... 11000... och 500.

Till er för 11500 guineas, sir.

Såld för 11500 guineas.

Det gladde mig att en amerikansk
miljonär räddade Darlington Hall -

- så att ni slapp lämna
ert gamla hem.

Var det samme Lewis som deltog
i hans nåds konferens 1936?

Jag tänker ofta på min tid
som husfru på Darlington Hall.

Jag har träffat butlers lättare att
tillfredsställa än vår mr Stevens -

- men åren med er var några av
de lyckligaste i mitt liv.

Ni måste ha helt ny personal nu.
Många av de gamla är nog borta.

Det finns säkert inte samma behov
av tjänstefolk som förr.

Jag har tråkiga nyheter. Under de
sju år som gått sen mitt förra brev -

- har jag än en gång lämnat min
man och vårt äktenskap är över.

Jag bor på en bekants pensionat
i Clevedon.

Jag vet inget om min framtid.

Sen min dotter gifte sig förra året
har mitt liv känts tomt.

Åren går och jag har inget att göra.
Jag skulle vilja uträtta något igen.

- Bränt igen?
- Jag ber om ursäkt.

Förr lagade kokerskan bara mat
och kökspigan rostade bröd.

- Hon kan få en elektrisk brödrost.
- Vi behöver en ny personalplan.

- Jag visste inte att vi hade någon.
- Den stämmer tyvärr inte, sir.

För ett tag sen
var ni vänlig nog att föreslå -

- att jag skulle ta semester,
resa ut på landet.

Javisst, ta lite semester.
Se er om i världen.

När tog ni er en titt på världen
senast, Stevens?

Förr kom världen hit,
om jag får säga så, sir.

Det får ni.

Ta ledigt när jag åker till London
nästa vecka. Ta bilen.

Ta Daimlern. Ni och den där bilen
är som gjorda för varandra, Stevens.

Det är mycket vänligt av er, sir.

Jag tänkte resa till sydvästra
England. Där lär vara vackert -

- och jag kanske kan lösa våra
personalproblem på samma gång.

En f.d. husfru som bor i Clevedon
funderar på att återgå i tjänst.

En dambekant?
Kanske en gammal flamma?

Nej då, sir...
men en mycket duglig husfru.

- En mycket duglig husfru.
- Jag skojade bara, Stevens.

Vet ni vad jag tycker bäst om
i era tidningar? Dödsrunorna.

Varenda jäkel får ett eftermäle.
Den konsten kan vi inte i USA.

- Tack, Stevens.
- Mr Lewis.

Kära mrs Benn. Jag anländer till
Clevedon den 3 oktober, ca kl 16.

Vore tacksam för en rad från er
till postkontoret i Collingbourne -

- där jag planerar
att göra ett uppehåll.

Jag har alltid sagt
att ni har ett enastående minne.

Vår nye arbetsgivare är
kongressledamot Lewis -

- som dragit sig tillbaka
från politiken.

Han har redan flyttat in
och väntar sin familj inom kort.

Tyvärr är vi mycket under-
bemannade för ett så stort hushåll.

Tillåt mig än en gång
att få berömma er.

Sen ni lämnade oss för att gifta er,
har ingen nått upp till er standard.

Jag minns er ankomst
till Darlington Hall.

Ni kom oväntat, rent av impulsivt,
mitt under rävjakten.

Jag minns den dagen
av ännu ett skäl.

Det var sista gången hans nåd väl-
komnade sina grannar med glädje.

Det var dock många år sen
hans nåd deltagit.

Han uppskattade inte den jakten.

- God morgon, Ayres.
- God morgon, mylord.

Jag är rädd att jag inte var
särskilt välkomnande.

Ni visade de bästa referenser
jag sett, vilka visade sig stämma -

- även om jag hade mina tvivel
på grund av er ungdom.

Inga manliga besökare är tillåtna.

Vi har haft sådana problem förut
bland personalen.

Den förra husfrun rymde
med andrebutlern.

Om två anställda vill gifta sig,
kan man inget säga -

- men det som irriterar mig är folk
som bara jagar korta romanser.

Det gäller särskilt husfruar.
Ta inte illa upp.

Jag har sett hur rörigt det blir,
om personalen börjar gifta sig.

- Kan jag få tala med er, sir?
- Naturligtvis.

Det gäller andrebutlern och husfrun
som rymde förra månaden.

- Tråkig historia... Hur går det?
- Jag har funnit två ersättare.

Miss Kenton, en ung dam med fina
referenser och ett trevligt sätt -

- samt en äldre herre med lång
erfarenhet som gärna tar jobbet.

- Han heter Stevens.
- Stevens? Det heter ju ni.

- Det är min far.
- Verkligen? Det låter utmärkt.

- Jag vill träffa honom nån gång.
- Han är utanför.

Hur står det till, mr Stevens?
Er son är mycket duktig.

Vi skulle inte klara oss utan honom.
Ni måste vara stolt över honom.

- Mycket, mylord.
- Med all rätt.

- Roligt att ha er här.
- Tack, mylord.

Hur många blir vi
till middagen? 14? 16?

12, sir.

- Den här verkar felplacerad...
- Matsalen. Mycket uppmärksamt.

Jag tänkte att de här
skulle Iysa upp rummet lite.

- Ursäkta...?
- Jag tänkte att de skulle Iysa upp.

Det var vänligt av er.

Om ni vill,
kan jag ta in fler blommor.

Det här är mitt privata arbetsrum,
här vill jag inte bli distraherad.

- Tycker ni att blommor distraherar?
- Jag föredrar att inte ändra något.

När ni ändå är här, var det
en liten sak jag ville tala om.

När jag gick förbi köket, hörde jag
er ropa på någon som hette William.

Får jag fråga vem
det var ni tilltalade?

Det måste ha varit er far. Det
finns väl ingen annan William här?

Får jag be er att i fortsättningen
kalla honom mr Stevens -

- eller mr Stevens senior då ni talar
om honom, för att inte förväxla oss -

- så skulle jag vara
mycket tacksam, miss Kenton.

Jag förstår inte riktigt
vad ni menar.

Jag är husfru här
och er far är andrebutler.

Jag är van att tilltala
underordnade med förnamn.

Om ni tänker efter, så inser ni
säkert hur opassande det är -

- att någon som ni tilltalar
någon som min far vid förnamn.

Jag förstår att det måste varit svårt
för er far att kallas William -

- av "någon som jag"...

Min far är en person
som ni kan lära er mycket av.

Skulle ni vilja berätta vilka
fantastiska saker han kan lära mig?

Jag har märkt att ni ofta är osäker
på sakers placering och användning.

Jag är säker på att
mr Stevens är mycket duktig -

- men jag försäkrar er
att det är jag också.

- Naturligtvis.
- Tack. Ursäkta mig.

Mina komplimanger till kokerskan.
Underbart krispigt skinn...

Ni sa säkert något roligt. Kan ni
upprepa det för oss som inte hörde?

Jag sa bara att brysselkålen
var perfekt kokt.

"Kokad", inte "kokt".
Inte sant, mr George?

Ursäkta rättelsen, men du ser det
säkert som hjälp i din utbildning.

Jag är övertygad om att du är
ambitiös och vill avancera i yrket.

Jag vill bli butler, kallas "mister"
och ha ett eget arbetsrum.

Jag undrar om du inser
vad som krävs för det.

- Det krävs värdighet.
- Tack, mr Stevens. Just det.

Värdighet... Som vår tidskrift
"The Gentleman"s Gentleman" säger:

"En duktig butler
måste ha en värdighet..."

"... som anstår hans ställning."

Det var en gång
en engelsk butler i Indien.

En dag när han gick in i matsalen
såg han nåt under bordet - en tiger.

Utan att ändra en min
gick han raka vägen in i salongen.

"Ursäkta, mylord." Han viskade
för att inte skrämma damerna.

"Ursäkta, det ligger
en tiger i matsalen."

"Mylord kanske tillåter
att vi använder studsaren?"

De fortsatte dricka te
och plötsligt hördes tre skott.

De funderade inte så mycket på det.
I Indien är man van vid det mesta.

När butlern kom tillbaka för att
fylla på teet, sa han helt lugnt:

"Middagen serveras
som vanligt, mylord."

"Det kommer inte att finnas
några synbara spår av incidenten."

"Det kommer inte att finnas
några synbara spår av incidenten."

- En underbar historia, mr Stevens.
- Tack, mr Stevens.

Det är det vi alla
ska sträva efter - värdighet.

Det är till er, mr Stevens. -
Mr Stevens senior, mr Stevens.

Tack, miss Kenton.

Mary, ta ut mr Stevens seniors
tallrik i köket, så maten hålls varm.

- Tack, miss Kenton.
- Ingen orsak, mr Stevens.

Om ni letar efter er sopskyffel,
så är den på trappavsatsen.

- Ni lämnade den i trappan.
- Jag har inte använt den.

Då måste det ha varit någon annan.
Fel av mig, som vanligt...

God morgon, sir.

Jag har bjudit in Dupont D'Ivry
som fransk delegat.

- Han kommer aldrig.
- Han har precis tackat ja.

Han är fanatiskt antitysk. Jag minns
ett tal han höll i Geneve 1933.

Det fick mig att skämmas över
att vara allierad med fransmännen.

Avsikten med konferensen är
att diskutera saken informellt -

- långt borta ifrån
internationella konferenser -

- här i en trevlig
och avspänd... hemmiljö.

Vi kanske kan få fransmännen
att se det på vårt sätt.

- Och tyskarnas.
- Förlåt att jag avbryter.

Hur ska vi kunna liera oss
med nazisterna?

De bryter alla avtal, hotar Europa
och styr sitt land diktatoriskt.

När jag var i Berlin
såg jag ett Iyckligt tyskt folk -

- som hade arbete, mat
och var stolta över sitt land.

Judarna, då?

Har hans nåd bett någon byta ut
kinesen utanför kabinettet?

- Kinesen?
- Ja, den som stod i kabinettet.

- Den står utanför nu. Se själv.
- Jag är upptagen.

- Bara ta en titt. Det går fort.
- Jag ska göra det i sinom tid.

Tror ni att jag ser i syne
bara för att jag är så oerfaren...?

- Jag är upptagen här inne.
- Då väntar jag... utanför.

- Är det inte fel kines?
- Jag är upptagen.

- Har ni inget bättre att göra?
- Titta på den och svara ärligt!

Sänk rösten. Vad ska de andra tro
om vi står här och skriker?

Var snäll och vänd er om
och titta på kinesen.

- Ett litet misstag bara.
- Er far har för stort ansvar.

- Jag är orolig för honom.
- Släpp fram mig.

Det var er far som glömde
sopskyffeln och förväxlade statyn.

Ni måste inse det, innan han
begår ett allvarligt misstag.

Jag ger er ett uppriktigt råd.

Er far borde befrias från
en del sysslor för sitt eget bästa.

Hur han än var förr,
så har han inte samma ork längre.

Tack för ert råd. Nu kanske jag
kan få fortsätta arbeta?

Det var inte min avsikt
att hindra er från det.

Det är viktigt att vi är överens
om riktlinjerna innan...

- Vad hette fransmannen?
- Dupont D'Ivry.

En amerikansk delegat, kongress-
ledamot Lewis, anländer samma dag.

- Vem är han?
- En rätt okänd förmåga.

En ung ledamot som sitter med i
nån mäktig utrikespolitisk kommitté.

- Arvinge till en förmögenhet.
- Köttindustrin?

Eller torra varor?
Vad är torra varor?

- Nåt amerikaner tjänar massor på.
- Lewis är i kosmetikabranschen.

Det är gamle mr Stevens!
Hämta en kudde fort! En filt!

Silvret... silvret...

Ursäkta, mylord... Ursäkta...

- Vad hände?
- Han snubblade med brickan.

Jag beklagar, det har aldrig hänt
förr. Får jag ringa efter doktorn?

- Jag är ledsen...
- Det är ingen fara.

- Mår er far bättre?
- Han är helt återställd, tack.

Ingen av oss vill väl att det ska
hända igen, att er far kollapsar?

Och det skulle kunna hända
var som helst, när som helst...

De utländska delegaterna
anländer inom två veckor.

Vi är väl förberedda.

Det som händer här i huset kan
påverka vilken kurs Europa väljer.

Det betyder mycket,
även för mig rent personligen.

Jag hade en tysk vän,
Karl-Heinz Bremann.

Vi slogs på motsatta sidor i kriget.

Vi beslöt att när eländet var över
sitta ner och ta ett glas ihop.

Freden i Versailles gjorde mig
till en lögnare, Stevens.

Fredsvillkoren var så hårda
att de krossade Tyskland.

Man gör inte så mot en fiende. När
han är besegrad ska det vara över.

Bremann ruinerades av inflationen.

Han fick inte tag på något arbete
efter kriget. Han begick självmord.

Han sköt sig i en järnvägsvagn
mellan Hamburg och Berlin.

Sen dess ser jag det som min uppgift
att ge Tyskland en rättvis chans.

Så konferensen är viktig och vi
kan inte riskera några missöden.

Er far ska inte lämna oss, jag
ber er bara se över hans sysslor.

- Jag förstår fullständigt, mylord.
- Bra.

- Då överlämnar jag saken till er.
- Tack, sir.

Hugh! Jag har lite ont om folk
i matsalen i kväll.

Jag kan behöva dig i serverings-
rummet. Snygga till dig.

- God morgon.
- God morgon.

Jag borde ha förstått
att far redan var uppe.

- Sen två timmar.
- Då blev det inte mycket sömn.

Jag får all den sömn jag behöver.

- Jag ville prata om en sak.
- Prata då. Jag har annat att göra.

- Jag ska gå rakt på sak.
- Gör det. Vissa av oss måste jobba.

Det ska hållas en mycket viktig
konferens här nästa vecka.

Högt uppsatta personer
kommer att gästa huset.

Vi måste alla göra vårt bästa.

Efter fars olycka har det sagts
att far inte bör servera vid bordet.

Jag har...

Jag har serverat middagar
varenda dag i 54 år.

Det är också sagt att far
inte längre ska bära tunga brickor.

- Här är en ny lista på fars sysslor.
- Jag snavade på stenläggningen!

Den är ojämn. Rätta till den
innan någon annan också faller.

- Läser far den nya listan?
- Jämna till stenläggningen.

Du vill väl inte att de höga herrarna
ska snava och bryta nacken?

Nej.

- Mr Stevens!
- Vad är det?

Det är vad vi kan kalla
ett rörligt uppdrag.

Far får använda sitt eget omdöme,
inom vissa ramar, så klart.

Här är mopparna.

- Är det mina moppar?
- Ja, och borstar.

- Jag har mina moppar...
- Ja.

Vad ska jag göra med dem?

Det vet far säkert själv -
leta efter damm och smuts.

Och om jag hittar damm eller smuts,
så går jag över med moppen?

Det stämmer. Jag föreslår att far
börjar med mässingen på dörrarna.

Dörren där borta, den öppna dörren
och sen den här dörren...

Här är putsmedel och trasa.

Det kan skapas historia här i huset
under de närmsta dagarna.

Var stolta över den roll ni spelar
vid detta minnesvärda tillfälle.

Tänk er själva
i täten av en bataljon -

- även om ni bara fyller
varmvattenskrus.

Varje man har sin egen uppgift,
eller kvinna, om så är fallet.

Putsad mässing, glänsande silver,
polerad mahogny...

Det är så vi ska välkomna
de utländska gästerna.

Visa dem att de är i England, där
ordning och reda fortfarande råder.

Tack, Brian.

- Mylord, mr Lewis har kommit.
- Han skulle komma först i morgon.

- Var är han nu?
- Mr Lewis är på övervåningen.

Min gudson, Cardinal, ska snart
förlova sig och gifta sig.

- Jag ber att få gratulera.
- Tack, Stevens.

Jag känner ansvar för honom. Hans
far var min bäste vän, som ni vet.

Nu, när han är borta, känner jag
mig lite som en far för pojken.

Han får vara min sekreterare
under konferensen.

Hittills har han
hjälpt mig förbereda.

Jag inser att detta är
en ganska ovanlig begäran.

Jag hjälper gärna till med allt.

Jag är ledsen att jag tar upp det,
men jag kan inte se någon lösning.

Jag antar att ni är bekant
med livets fakta, Stevens?

Blommor och bin.
Visst känner ni till det?

- Jag förstår nog inte riktigt, sir.
- Jag ska tala klarspråk.

Jag har fullt upp med konferensen.
Ja, det har ju ni också -

- men någon måste berätta för
honom. Det vore lättare för er.

Jag tycker det är lite svårt. Jag
kanske inte hinner före bröllopet.

Det här ligger givetvis
långt utanför era skyldigheter.

- Jag ska göra mitt bästa.
- Jag är tacksam att ni vill försöka.

Säg bara som det är,
så är det klart sen.

- Gode Gud! Stevens...
- Jag ber om ursäkt, sir.

Jag har något viktigt att säga.
Om ni tillåter, går jag rakt på sak.

Ni kanske såg ankorna och gässen
vid dammen i morse, sir?

Ankor och gäss?
Jag tror inte det, Stevens.

Kanske fåglarna och blommorna
och alla buskarna?

- Och bina?
- Jag har inte sett några bin.

Det är kanske inte den bästa
tiden på året att se dem, sir.

Vad jag vill säga är att
när våren kommer -

- kommer vi att se en fantastisk
förvandling i naturen.

Jag är övertygad om att naturen
inte är som vackrast nu.

Jag har inte tittat på naturen. Jag
har så mycket annat att tänka på.

Dupont D'Ivry har anlänt
och är på ett uruselt humör.

- Har han anlänt?
- Ja, på mycket dåligt humör.

Ursäkta, då är det bäst att jag
går och tar hand om honom.

Tack för pratstunden.

Jag hade något litet mer
att säga i ämnet -

- som man brukar kalla "naturens
underverk", men det får vänta.

Det ser jag fram emot,
men jag är mer en fiskfantast.

Jag vet allt om fiskar,
både söt- och saltvattens.

Alla djur passar in
i vårt lilla samtal.

Ursäkta mig, jag visste inte
att M. Dupont D'Ivry hade anlänt.

- Kan jag hjälpa till, sir?
- Å, butlern.

Jag har ont i fötterna.
Jag behöver varmvatten med salt i.

Det ska jag ordna.

Varmvatten och salt snarast.

- God dag. Jag talar engelska.
- Lewis, den amerikanska delegaten.

- Kan vi tala i enrum snarast?
- Naturligtvis.

Men just nu har jag skavsår efter
en hemsk rundvandring i London.

Jag hade redan sett Towern.

Jag har redan hunnit märka att saker
och ting inte utvecklas som ni vill.

Tyskland rustar upp,
det måste vi acceptera.

Det ligger i vårt intresse
att Tyskland är starkt -

- inte knäckt av en orättvis fred
för 16 år sen.

De som, liksom jag, varit i Tyskland
nyligen gläds åt utvecklingen.

Ett stöd till Tysklands
ekonomiska återhämtning -

- innefattar stöd för deras krav
på rätten till upprustning -

- och allmän värnplikt
för tyska män.

Jag behöver mera vatten,
en balja att sätta fötterna i.

- Vi måste talas vid.
- Den här vägen, sir.

Jag har ont, för trånga skor.
Det är mitt eget fel - fåfänga.

Vi två måste agera fort,
om vi ska Iyckas hejda tyskarna.

Den här vägen, mina herrar.

- Kan ni hjälpa mig med mina fötter?
- Naturligtvis.

Ni hörde vad de sa
om tysk upprustning...

- Mr Stevens. Ursäkta mig.
- Jag klarar mig.

Er far är sjuk, sir.
Utanför kinesiska sovrummet.

Tyskland vill ha fred lika mycket
som vi. De behöver fred.

Tack, Charles.

Bär upp en balja med varmvatten
och salt till mr Dupont D'Ivry.

Är det förstått? Sätt fart, då.

Far?

Jag har mer tid än ni
att titta till honom, mr Stevens.

- Jag har ringt efter doktorn.
- Tack så mycket.

God dag, Stevens.
Er far mår inte bra.

Om han blir sämre,
får ni ringa efter mig.

- Hur gammal är han? 70? 72?
- 75, sir.

Som sagt, kontakta mig
om han blir sämre.

Det saknas något... Vad då?

- Skeden till bordsstället, sir.
- Bra, mycket observant.

Vidrör aldrig glasets kant.

Bra.

Glaset först.

- Är allt under kontroll där nere?
- Jadå.

Vi förbereder konferensens
sista middag. Det är rush i köket.

- Men är allt under kontroll?
- Jadå, vi är redo.

Hur känns det? Bättre?

Det är en sak
jag måste berätta för dig.

Jag har mycket att göra.
Vi kan väl talas vid i morgon?

Jag slutade älska din mor.

Jag älskade henne en gång,
men kärleken tog slut -

- när jag kom på henne med
att vara otrogen.

Du är en god son.
Jag är stolt över dig.

Jag hoppas jag har varit en bra far
för dig. Jag har gjort mitt bästa.

Det är bäst du går ner igen -

- annars vet man aldrig
vad de kan hitta på.

Gå nu.

Gå nu!

Vi får talas vid i morgon.

Tillåt mig att på konferensens sista
dag tala om hur imponerad jag är -

- av den anda av förståelse som
har härskat, förståelse för Tyskland.

Med tårar i ögonen ser jag
hur alla här erkänner vår rätt -

- att än en gång bli en stark nation.

Med handen på hjärtat vill jag säga
att Tyskland behöver fred -

- och önskar inget annat än fred.

Fred med England
och fred med Frankrike.

Även jag har blivit imponerad,
mycket imponerad av -

- den genuina önskan om fred
som framkommit under konferensen.

Till skillnad från USA är vi i Europa
bekanta med krigets fasor.

Och vare sig vi är fransmän,
engelsmän, italienare eller tyskar -

- är vår enda önskan
att aldrig behöva uppleva det igen.

Jag är rörd av de uttryck för
förståelse och vänskap som jag hört.

Jag lovar att göra mitt yttersta för
att ändra mitt lands inställning -

- till den nation
som en gång var vår fiende -

- men som nu är, dristar
jag mig att säga, vår vän.

Mina damer och herrar,
USA vill lika lite som ni ha krig.

Men vi vill inte heller
ha fred till varje pris -

- ty ibland kan det visa sig
att priset kan bli oerhört högt.

Men låt oss inte gå in på det nu,
det kommer tids nog -

- utan höja våra glas för lord
Darlingtons storslagna gästfrihet.

Lord Darlington är en klassisk
gentleman av den gamla skolan.

Ärbar, hedervärd och välmenande.

Det är ni alla här - ärbara,
hedervärda gentlemän.

Det har varit en ära och ett nöje
för mig att vistas här, men -

- ursäkta, men jag måste säga det,
ni är alla amatörer -

- och utrikespolitik
bör aldrig skötas av amatörer.

Har ni någon aning om
vart världen runt er är på väg?

Tiden då man kunde
handla ädelt är förbi.

Europa har blivit platsen för real-
politik, eller "verklig" politik.

Ni behöver inga gentlemanna-
politiker utan riktiga.

Ni måste ha professionella
annars blir det katastrof.

Jag ber att få utbringa en skål
för de professionella.

Jag vill inte börja gräla
under vår sista kväll tillsammans -

- men låt mig säga en sak:
Det ni beskriver som "amatörism" -

- är det som de flesta av oss här
kallar "heder".

Miss Kenton vill tala med er.
Det gäller er far.

Jag tror att er "professionalism"
betyder att girighet och makt -

- inte rättvisa och godhet,
ska råda i världen.

Jag vet att det vi begär av Tyskland
strider helt mot landets tradition.

Jag beklagar, mr Stevens. Er far
gick bort för några minuter sen.

- Jag förstår...
- Jag beklagar verkligen.

Jag önskar det fanns något att säga.
Vill ni följa med upp till honom?

Jag är väldigt upptagen just nu.
Kanske lite senare.

Tillåter ni då
att jag sluter hans ögon?

Jag skulle vara mycket tacksam
för det, miss Kenton.

Far skulle vilja att jag fortsatte
arbeta. Jag får inte svika honom.

Naturligtvis.

Jag skulle gärna vilja fortsätta
vårt lilla samtal... om naturen.

Ni har rätt. Jag borde komma
tillbaka till våren, då allt spirar.

Mitt stora intresse
har alltid varit fiskar.

Som liten hade jag tropisk fisk i ett
akvarium. Ett passionerat intresse.

Jag tar gärna en droppe till
av det där.

- Är allt som det ska?
- Bara bra, tack.

- Ni mår inte dåligt?
- Nej, bara lite trött kanske.

Mycket vackert. - Jag hoppas
att ni inte tog illa upp.

Jag uppskattar en ärlig kamp,
jämspelta kombattanter.

Jag högaktar England. Våra föräldrar
tog oss ofta med hit, när vi var små.

Tack så mycket.

- Är allt som det ska, Stevens?
- Javisst, mylord. Tack.

- Håller ni på att bli förkyld?
- Det har varit en lång dag.

Det har varit en arbetsam dag
för oss båda. Bra jobbat.

Jag ber att få beklaga sorgen.
Det var ett slaganfall.

- Han kände inte mycket.
- Tack för att ni talade om det.

Det finns en högt uppsatt utländsk
gäst som skulle behöva hjälp.

- Är det allvarligt?
- Hans fötter.

Ja... Jag ska visa er till honom.

- Om det är akut.
- Ja, han har ont.

- Jag ber att få beklaga sorgen.
- Tack, det var vänligt av er.

God dag, mitt namn är Stevens.
Det skulle finnas ett brev till mig.

- Jag ska se efter.
- Till James Stevens.

- Kan jag be att få två äpplen?
- Var så god.

- Är ni på genomresa?
- Jag är på väg till Clevedon.

- Vad blir det?
- 3 pence, tack.

- Var kommer ni ifrån?
- Oxfordshire.

- Var där?
- Darlington.

Fanns det inte en lord Darlington,
en nazist, som drog in oss i kriget?

Jag är butler på Darlington Hall.
Min arbetsgivare är amerikan, mr Lewis.

Jag var inte bekant med
den förre ägaren.

Jag möter er gärna vid
Sea View Hotel, mitt emot piren.

Vi har mycket att tala om
och jag har många frågor.

Förutom er har jag tappat kontakten
med alla, men det är inte konstigt.

Det var längesen
och mycket har hänt sen dess.

Vem kan hålla reda på
all personal lorden anställde?

- Ni ringde.
- Har de tyska flickorna kommit?

Jag vill hälsa på dem,
träna lite tyska.

- De talar utmärkt engelska.
- Bra, be dem komma in.

Det här är Elsa och Irma.

- Jag frågade hur resan har varit.
- Den var lång, mylord.

- Jag frågade dem om vädret.
- Vi är tacksamma att vi fick komma.

Våra föräldrar är mycket tacksamma.

Miss Kenton tar hand om er.
Välkomna till Darlington Hall.

- Tack, mylord.
- Tack, mylord.

Var det något annat, mylord?

Sir Geoffrey, trevligt att råkas.

Hur står det till? Stig på.

Ni kan vänta här ett tag.

- Mr Benn! Är ni kvar i Stanton?
- Jag arbetar hos sir Geoffrey nu.

- Ni är er precis lik.
- Vi kanske ses senare.

Ni talar om judar, zigenare,
negrer och så vidare -

- men man måste se fascisternas
raslagar som en sanitär åtgärd.

- En som redan borde ha vidtagits.
- Tänk er samma lagar i vårt land.

Alla länder måste ha
ett straffsystem.

Vi har fängelser, de kallar
sina för koncentrationsläger.

- Är det något kött i soppan?
- Jag tror det är svampfond, sir.

Svamp, lök och selleri, inget kött.
Sen tillsätter kokerskan sherry.

Ni lär ha en labourmedlem
i ert valdistrikt.

Där borta har de
gjort sig av med fackeländet.

Inga arbetare strejkar i Tyskland.
Där håller de folk i schack.

Inte konstigt att det går utför
med vårt land. Det ruttnar inifrån.

- Är det smör i krutongerna?
- Jag är rädd för det, sir.

Ett trevlig litet krypin. Ni
måste vara rätt nöjd, mr Stevens.

Enligt min åsikt
kan man inte känna sig nöjd -

- förrän man har gjort allt man kan
för att tjäna sin arbetsgivare.

Det förutsätter förstås
att denne är en noblare person -

- inte bara i titel och pengar
utan även moraliskt.

Och enligt er är det
som pågår där uppe moraliskt?

Jag önskar jag kunde tro det
men det kan jag inte.

Jag har hört en del underliga saker.

Jag hör ingenting, mr Benn.

Lyssna... Är det inte gripande?

Att Iyssna på herrarnas samtal
skulle distrahera mig i arbetet.

Här är nytt sodavatten.

- Gör ni oss sällskap?
- Tack, men klockan är mycket.

- God natt.
- God natt, miss Kenton.

En snygg kvinna.

Miss Kenton. Inget blev sig likt
sen hon lämnat Stanton Lacey.

Jag sa själv upp mig
ett halvår senare.

Jag hade inte klarat mig utan henne.

En duktig husfru är ett måste
i ett hus där viktiga beslut fattas.

Det är ett faktum
att Jesu uppståndelse -

- är något oförståeligt
och förhatligt för judarna.

Även om han föddes bland dem,
representerar han deras motsats.

Judarna är mer medvetna än vi
om detta.

Genom att visa på den djupa
klyftan mellan oss och judarna -

- menar vi inte att religiösa
fördomar är grunden till den.

Då man betraktar två
så i grunden olika naturer -

- ser man den enorma klyftan.

Stevens! Jag har för mig att vi har
några flyktingflickor i personalen.

Ja, de två pigorna Elsa och Irma.

- Ni måste tyvärr avskeda dem.
- Avskeda dem?

Det är beklagligt
men vi har inget val.

Man måste se saken i stort.
Jag måste tänka på mina gäster.

Mylord... får jag påpeka
att de arbetar mycket bra.

De är intelligenta,
artiga och renliga.

Jag beklagar, men jag
har tänkt över saken noga.

Större saker står på spel.
Tyvärr, så är det bara.

De är judinnor.

Ja, mylord. Tack.

Det förvånar mig att ni talar om det
som om det gällde vanliga matinköp.

Ska de avskedas
för att de är judinnor?

Hans nåd har bestämt sig.
Det är inget vi kan diskutera.

- De riskerar att sändas tillbaka!
- Vi kan inget göra.

Om ni avskedar mina flickor
i morgon, så är det fel!

En synd, om det
någonsin funnits någon!

Det finns mycket
som ni och jag inte förstår.

Hans nåd är insatt. Han har
studerat frågor som till exempel...

...den judiska naturen.

Mr Stevens... jag varnar er...

Om flickorna avskedas,
så säger jag upp mig.

Miss Kenton... Jag ber...

Era referenser är ganska...
förbehållsamma.

- Varför slutade ni er förra tjänst?
- De ville inte ha mig kvar.

Jag vet inte varför.
De ville bara inte ha mig kvar.

- Det står att hon arbetar bra.
- Var snäll och vänta utanför.

- Hon passar inte.
- Jodå, jag vill ha henne.

- Hon är inte lämplig.
- Jag ska se till att hon sköter sig.

Ansvaret vilar helt och hållet
på er, miss Kenton.

Skulle ni inte sluta
på grund av de tyska flickorna?

Jag slutar inte. Jag har
ingenstans att ta vägen.

- Jag har ingen familj. Jag är feg.
- Nej, nej...

Jo, jag är feg. Sanningen är
att jag inte vågar sluta.

Jag ser en värld fylld av ensamhet
och det skrämmer mig.

Mer var inte mina höga värderingar
värda, mr Stevens.

Jag skäms över mig själv.

Miss Kenton... Ni betyder mycket
för det här hushållet.

Ni är otroligt viktig
för det här hushållet.

Är jag?

Ja!

Om ni verkligen vill anställa den
här flickan, så kalla in henne igen.

Miss Hull.

Vi vill att ni börjar nästa vecka.
Miss Kenton förklarar våra regler.

För det första, inga herrbesök
eller liknande är tillåtna.

- Välkommen, då.
- Tack, sir.

Jag ska visa dig var du ska bo.

Jag hade glömt
hur mycket bensin den drog.

Det är en opraktisk bil
att resa långt med, mr...

Harry Smith. Det är trevligt
att ha er här i Moscombe.

Dr Carlisle brukar titta in så här
dags. Han är en gentleman, som ni.

Vad är en gentleman? Det borde
varenda karl i landet få kalla sig.

Ett smakprov på
Harry Smiths filosofi...

Vi engelsmän har förmånen
att få uttrycka våra åsikter fritt -

- och vi har fria val. Det
var därför vi slogs mot Hitler.

- Håller ni själv på med politik?
- Nej, inte nu för tiden.

Det var mer i början av 30-talet
och precis före kriget.

Det gällde mest internationella
frågor, utrikespolitik.

Inte för att jag har innehaft
några högre poster...

Den påverkan jag eventuellt haft
var av inofficiellt slag.

Har ni någonsin träffat mr Churchill?

Ja, han hälsade på ibland
i början av 30-talet.

- Han var en krigshetsare!
- Vi hade aldrig segrat utan honom.

Inte nog med tyskarna, han
satte in trupper mot gruvarbetarna.

Okej, han gjorde ett bra jobb under
kriget, men sen skulle han slutat.

- Mr Eden, då?
- Jag träffade även mr Eden ibland.

Richard Carlisle. Otur med bilen,
men trevligt att ha er här.

- Alla har varit så vänliga.
- Herrn vet mycket om utrikespolitik.

- Bara rent inofficiellt.
- Han känner mr Churchill.

- Verkligen?
- Ja...

Jag har haft förmånen
att få träffa -

- många inflytelserika herrar
från Europa och USA.

Jag tror jag drar mig tillbaka nu,
mr Taylor. Jag är rätt trött.

Inte konstigt! Först få bensinstopp
och sen behöva lyssna på Harry...

Den här vägen.

Jag ska till Stanbury i morgon. Jag
kan ge er skjuts, så slipper ni gå.

- Vi köper bensin på vägen.
- Jag vill inte besvära...

Ingen fara!

Ni kommer att gilla
att prata med dr Carlisle.

Ursäkta Harrys politiska prat.
Inte för att han har fel...

Det var demokratin vi slogs för
och byn förlorade många pojkar -

- inklusive vår son... Dunkerque.

Jag hämtar en filt, sir. Det ligger
rakhyvel och tvål på handfatet.

Det kan inte bli fel bara man
lyssnar på mannen på gatan.

Han är i sin fulla rätt att uttala
sin åsikt om politik eller vad som.

- De är inte kompetenta.
- Det är de visst!

Stevens! Mr Spencer
vill tala med er.

Jag har en fråga till er,
min gode man.

Tror ni att USA-skulden är
en orsak till den låga exporten -

- eller grundar sig problemet i
att man övergav guldmyntfoten?

Beklagar, men jag kan inte
hjälpa er i den frågan.

Så tråkigt. Kanske kan ni
hjälpa oss i en annan fråga?

Tror ni att Europas valutaproblem
skulle kunna avhjälpas -

- genom ett avtal mellan
fransmännen och bolsjevikerna?

Jag beklagar
men jag kan tyvärr inte hjälpa er.

- Det var allt, Stevens.
- Ett ögonblick! En fråga till!

Min gode man, delar ni vår åsikt -

- att M. Daladiers senaste tal om
läget i Nordafrika var ren strategi -

- för att slå ner ytterlighets-
grupper inom sitt eget parti?

Jag kan tyvärr inte hjälpa er
i några av dessa frågor.

Ni ser att mannen inte kan
hjälpa oss i dessa frågor.

Ändå accepterar vi att beslut
som gäller vårt land -

- överlåts åt honom
och miljoner av hans gelikar.

Man kan lika gärna be en
husmodersförening leda ett krig...

- Tack, Stevens.
- Tack.

- Där bevisade du din sak, Spencer.
- Som väntat, skulle jag vilja säga...

Vad tyckte ni
om Moscombes invånare?

Mr och mrs Taylor
var mycket vänliga.

Hoppas att ni inte tycker
att jag är oförskämd, men...

Arbetar ni möjligtvis
som betjänt av något slag?

Ja, det gör jag. Jag är butler
på Darlington Hall nära Oxford.

Det var inte min avsikt
att lura någon.

Jag förstår hur det gick till.
Darlington...

Var det inte lord Darlington som
orsakade att vi drogs in i kriget?

Jag kände aldrig lorden. Jag arbetar
hos en amerikan, mr Lewis.

Lord Darlington var en av dem som
försökte sluta ett avtal med Hitler.

Efter kriget stämde han en tidning
för ärekränkning.

- The Express? News Cronicle?
- Jag vet inte.

Nåja, han förlorade. Han hade tur
som inte dömdes för förräderi.

Där står den!

Jag måste tillstå att jag inte
berättade sanningen för er.

Jag kände lord Darlington och jag
vet att han var en god människa.

En gentleman rakt igenom. Jag
är stolt över att ha tjänat honom.

Nu klarar ni er
till nästa bensinmack.

Tack så mycket, sir.

Men... delade ni hans åsikter?
Lord Darlingtons.

Jag skulle passa upp honom,
inte hålla med eller säga emot.

- Litade ni på honom?
- Ja, fullständigt.

Men mot slutet av sitt liv erkände
han att han hade... misstagit sig.

Att han hade varit för godtrogen
och låtit lura sig.

Jag förstår.

Ni har varit mycket vänlig. Tack.

Fortsätt bara rakt fram och
ta sen till vänster i korsningen.

Ursäkta mig, men jag är så nyfiken.
Vilken var er ståndpunkt?

Hade ni inte hellre gjort era egna
misstag? Förlåt min frågvishet.

Ingen fara. På sätt och vis
gjorde jag mina egna misstag.

Men jag kanske ännu har chansen
att rätta till dem.

Jag är på väg för
att försöka göra det nu.

Försök starta bilen.

Tack för hjälpen, sir.

Lycka till.
Det var intressant att talas vid.

Stevens! Lord Halifax
var imponerad av silvret.

Jag sa att det var er förtjänst.
Han berömde er.

Det var en sak till. Den där affären
förra året med de judiska pigorna...

- Går det att spåra upp dem?
- Det blir nog svårt, sir.

Jag lyckades bara ordna jobb åt den
ena, men de ville inte dela på sig.

Försök i alla fall. Man skulle
vilja göra något för dem.

Det var fel, det som hände.
Jag är verkligen ledsen för det.

Hans nåd frågade efter
de judiska flickorna.

Han undrade var de fanns och sa
att det var fel att avskeda dem.

Jag trodde ni ville veta det.
Ni var ju lika bekymrad som jag.

Som ni...? Ni tyckte ju att det var
helt rätt att skicka i väg dem.

Nu är ni orättvis. Naturligtvis
var jag väldigt upprörd.

- Jag tycker inte om att sånt händer.
- Det hade hjälpt, om ni sagt det då!

Varför måste ni alltid dölja
vad ni känner?

- Är du färdig med lamporna?
- Ja, miss Kenton.

Jag måste ge er en eloge.
Flickan artar sig bra.

Ni hade rätt och jag fel.

- Titta bara på ert leende...
- Vilket leende?

Det säger en hel del, inte sant?

- Och vad skulle det säga?
- Hon är en söt flicka.

Ni vill inte gärna anställa
söta flickor.

Är mr Stevens rädd
att bli distraherad...?

Är mr Stevens mänsklig trots allt
och litar inte på sig själv...?

Vet ni vad jag gör? Tänker på
något annat medan ni pladdrar på.

- Varför det skyldiga leendet, då?
- Ert nonsensprat roar mig ibland.

Ni kunde knappt titta på henne.
Hon var alldeles för söt.

Ni har säkert rätt.
Det har ni ju alltid...

Lizzie! Skulle inte du bädda?
Bäst du gör det då.

Har du talat om det för henne än?
Bäst du gör det då...

Hon skulle aldrig förstå. Hon är
gammal. Hon måste vara minst 30.

Hon kanske inte känner sig gammal.
vem tror du blommorna var till?

Ge mig en kyss.

Blommor.

- Blommor. Läser ni?
- Ja.

- Det är skumt här inne. Kan ni se?
- Ja, tack.

- Vad läser ni?
- En bok.

- Ja, men vilken bok?
- Det är en bok, miss Kenton.

Vad är det för bok?

- Skäms ni för att visa den?
- Nej.

- Är den vågad?
- Vågad...?

Läser ni en vågad bok?

Tror ni att hans nåd har
vågade böcker i hyllan?

Hur ska jag veta det?
Vilken är det?

Får jag se vad ni läser?

- Lämna mig i fred, är ni snäll.
- Varför får jag inte se?

Det här är min privata tid.
Ni tränger er på.

Tränger jag mig på
på er lediga tid?

Vad handlar boken om? Får jag se?

Eller försöker ni skydda mig?
Skulle jag bli chockerad?

Skulle det förstöra min karaktär?

Får jag se den?

Det är ju inget skandalöst, bara
en sentimental kärlekshistoria.

Ja.

Jag läser såna böcker,
alla slags böcker -

- för att förbättra
mina språkkunskaper.

Jag läser för att vidareutbilda
mig, miss Kenton.

Jag måste be er att inte störa mig
under mina få lediga stunder.

Kom in!

- Vad är det, Lizzie?
- Jag ber att få säga upp mig.

- Varför det?
- Charlie och jag ska gifta oss.

- Har du tänkt över saken noga?
- Ja, det har jag.

Du är duktig och har en fin
framtid, om du fortsätter i yrket.

Jag och Charlie ska gifta oss.
Charlie och jag...

Jag önskar jag visste
vad jag skulle säga.

Jag har sett så många unga flickor
gifta sig och sen bli besvikna.

- Pengar, då?
- Vi har inga...

- Men vem bryr sig om det?
- Det är inte lätt att vara fattig.

Vi har varandra.
Det är allt man behöver.

I så fall... om du är
så säker på saken...

Tack, miss Kenton.

Lycka till...

Vi gjorde vad vi kunde för dem.

Jag sa att jag
hade honom i åtanke -

- som en eventuell andrebutler
om ett år eller så, men...

Nej, mr Charlie vet bäst...

Hon kommer att bli besviken.

Ingen idé att gråta över spilld mjölk.
Vi har viktigare frågor.

- Nästa veckas möte. Vet ni...?
- Måste vi tala om det i kväll?

Jag är trött, mr Stevens.

Jag har haft en arbetsam dag,
förstår ni inte det?

Jag är trött, mycket mycket trött.

Förstår ni inte det?

Ni får förlåta mig, miss Kenton.

Jag trodde att de här samtalen
var till hjälp i vårt arbete -

- men nu förstår jag
att de är en börda.

Jag sa bara att jag är trött i kväll.

Våra möten är en börda efter en
lång dags arbete. De måste upphöra.

- Nej då, det är bara i kväll.
- Tack för chokladen.

I fortsättningen talas vi vid
enbart under dagen.

Om nödvändigt skriftligen.
Jag önskar er en god natt.

Jag tar ut min lediga dag i morgon.
Jag är tillbaka 21.30.

Naturligtvis. God natt.

Det ska bli skönt att sluta.

Det var lite obehagligt med
sir Geoffrey och svartskjortorna.

Mr Stevens säger att vi ska sköta
hushållet och strunta i resten.

- Håller ni inte med om det?
- Nej.

Inte jag heller.

Om jag inte gillar något,
vill jag kunna säga "Skit samma!" -

- men jag är kanske ingen
riktig butler... som mr Stevens.

- Arbetet är mr Stevens liv.
- Det är inte mitt.

Ärligt talat
vill jag inte återgå i tjänst.

- Vad vill ni göra i stället, mr Benn?
- Jag heter Tom.

- Vad skulle du vilja arbeta med?
- Jag skulle vilja starta eget.

Öppna en liten butik,
sälja tidningar och tobak -

- eller ha ett pensionat i Clevedon,
min hemstad. Den ligger vid havet.

- En shandy till?
- Klockan är snart halv tio.

Du är ju ledig i dag. Du har väl
ingen tid att passa, som i armén?

- Okej, då...
- Bra!

Du själv då, Sarah?
Det är ett allvarligt namn.

Jag kallades Sally
när mamma levde.

- Tänker du fortsätta i yrket?
- Det är ett bra jobb. Mr Stevens säger...

Vi pratar inte om mr Stevens,
vi pratar om dig.

Antag att någon frågar om du vill
öppna ett pensionat vid havet.

- Vad skulle du svara då?
- Jag vet inte...

Det är ju en rent teoretisk fråga,
så det har jag inte funderat på.

Antag att den inte var
rent teoretisk... Sally.

Det var längesen
någon kallade mig det.

- Kändes det bra?
- Ja.

Klockan är mycket...

- Önskas något annat, mylord?
- Vad...?

- Nej tack, Stevens. God natt.
- God natt, mylord.

- God afton, mr Cardinal.
- Hur står det till?

- Stevens! Hur står det till?
- Bara bra, tack.

Jag har fått lite problem. Tror ni
att hans nåd kan hysa mig i natt?

- Jag ska hälsa honom att ni är här.
- Väntas besök?

Hans nåd väntar några herrar
efter middagen.

- Jag har min spalt att skriva.
- Ni kommer lagom till middagen.

- Hur mår min gudfar?
- Bara bra. Önskas något att dricka?

Lite whisky vore gott.
Vem väntar han besök av?

- Det kan jag inte upplysa om.
- Vet ni inte?

Jag har ingen aning.

- Jag får väl ligga lågt.
- Det låter klokt.

Kom in!

Mr Cardinal har precis anlänt
helt oförhappandes.

- Han vill ha sitt vanliga rum.
- Jag ordnar det innan jag går.

- Ämnar ni gå ut i kväll?
- Ja, det är torsdag.

- Det hade jag glömt.
- Är något på tok?

Nej då. Några gäster väntas
i kväll, men det berör inte er.

Vi kom överens om att jag var ledig
torsdagar, men om ni behöver mig...

- Nej då, det är helt i sin ordning.
- Mr Stevens!

Det är en sak jag vill tala om.

Min vän, mannen jag ska träffa
i kväll. Ni känner honom - mr Benn.

Han har friat till mig.

- Jag funderar på saken.
- Jag förstår...

Han flyttar tillbaka till
sydvästra England om en månad.

Jag funderar fortfarande på saken.
Jag ville bara informera er.

Tack så mycket.
Det var vänligt av er.

Ni får säkert trevligt i kväll.

Något särskilt i kväll? Några
speciella gäster som kommer?

Det kan jag inte upplysa om,
det är konfidentiellt.

Då kan jag inte vara med? På
vad det nu är som händer i kväll.

Nej, såna som du får absolut
inte vara med. Vad kallar du det?

En tidningsmurvel?
Det går inte för sig.

När du har ätit upp
får du göra dig osynlig.

Det låter väldigt speciellt...

- God afton, premiärministern.
- Ursäkta att vi är sena.

- Lord Halifax.
- Det här är mr Fraser.

Var vänlig och vänta här,
så ska jag meddela hans nåd.

Herri Met de Bles målade
den här på 1500-talet.

- Bakgrunden måste vara Gardasjön.
- Ett välgjort krigsmotiv.

- Den här är väldigt fin.
- Notera det till senare.

Vi tänker inte dra in
hela imperiet i krig -

- på grund av ett gräl i ett annat
land mellan folk vi inte vet nåt om.

Tjeckoslovakien är inte värt att
offra en enda av våra unga män för.

Det finns en liten högljudd grupp
som inte inser -

- att ni faktiskt bara
går in på er egen bakgård.

Führern är en fredens man
i djupet av sin själ -

- men han låter inte
ett andraklassens land -

- sätta sig upp emot
det tusenåriga tyska riket.

Knäpp knapparna!

Vakna! Håll er vakna!

- Arbetar den här damen här?
- Naturligtvis.

Det är vår husfru, miss Kenton.

- Får jag?
- Javisst, en ren säkerhetsåtgärd.

Jag antar att ni har haft trevligt.

- Nå, har ni haft trevligt?
- Ja. Vill ni veta vad som hände?

Jag måste gå upp. Viktiga saker
pågår här i huset i kväll.

Ja, när gör det inte det...?

Jag svarade ja till hans frieri!
Jag sa ja till mr Benn.

- Gratulerar.
- Jag är beredd att jobba tiden ut.

Men kan ni släppa mig tidigare,
så är jag tacksam.

Mr Benn planerar att flytta
om två veckor.

Jag ska göra mitt bästa.
Nu får ni ursäkta mig.

Har ni inget annat att säga,
efter alla år jag varit här?

Mina varmaste lyckönskningar.

Vet ni att ni har varit en väldigt
viktig person för mr Benn och mig?

- På vilket sätt?
- Jag har berättat mycket om er.

Jag berättar historier för honom
om era vanor, era manér.

Det roar honom,
särskilt när jag visar -

- hur ni håller för näsan när ni
pepprar maten. Vi gapskrattar.

Jaså, minsann...?

Ni får ursäkta mig,
miss Kenton. God natt.

Tack.

Vi har känt varandra länge. Jag ser
alltid fram emot våra pratstunder.

- Gör ni mig sällskap på ett glas?
- Det var vänligt, men nej tack.

- Är allt som det ska?
- Bara bra, tack.

- Ni mår inte dåligt?
- Bara lite trött, kanske.

Det kan jag förstå, klockan är ett.
Jag vill att ni sitter ner.

Jag tror inte...

Jag kom inte hit av en slump
i kväll, det vet ni.

Jag fick ett tips om det där
som försiggår i biblioteket.

Sitt ner. Jag vill tala med er som
en vän, men ni står där på språng.

Sitt ner, för tusan!

Säg mig, är möjligen
premiärministern i biblioteket?

- Premiärministern, sir?
- Ni behöver inte bekräfta det.

Premiärministern, utrikesministern
och den tyske ambassadören.

- Vet ni vad de talar om?
- Tyvärr inte.

Är ni inte det minsta nyfiken?

Det tillkommer inte mig
att vara nyfiken på sådana saker.

Om jag säger att hans nåd
försöker övertala premiärministern -

- att alliera sig med
skurkarna i Berlin?

Hans nåd agerar säkert
utifrån de ädlaste motiv.

Det är det som är så gräsligt!

De utnyttjar det
till sina elaka syften!

Hans nåd är den värdefullaste
bricka nazisterna har i vårt land -

- just för att han är
ädel och hedervärd!

Om jag inte vore full,
skulle jag få er att förstå!

Jag förstår visst, sir.

Hans nåd försöker
skapa fred i vår värld.

På deras vidriga villkor!

Minns ni amerikanen för tre år sen
som kallade Darlington en amatör?

Han hade helt rätt!

Jag behöver inte tala om hur
mycket jag bryr mig om hans nåd.

Det gör ni också.

Tycker ni inte det är hemskt att se
honom göra ett sånt misstag, då?

Ser ni inte vad som pågår?
Är ni lika lurad?

- Nu har jag förstås förolämpat er.
- Nej, inte alls.

Inte alls...

Ni får ursäkta, sir.
Herrarna ringer på mig.

- Mr Stevens...
- Ja?

Ni får inte ta åt er något
av det jag sa.

Jag bar mig dumt åt nyss.

Jag tog inte vid mig
av något ni sa, miss Kenton.

- Jag minns knappast ens vad ni sa.
- Jag var väldigt dum.

Jag har inte tid att stå här
och småprata med er nu.

Jag föreslår att ni går och lägger
er, ni är säkert trött. God natt.

Fördömt!

Miss Kenton?

Ja, mr Stevens?

Miss Kenton, det var en sak
jag hade tänkt säga...

Det gäller alkoven
utanför frukostmatsalen.

Det är säkert den nya flickan...

Den har inte blivit dammad
på ett tag.

Jag ska se till att det
blir gjort, mr Stevens.

Jag vet att ni vill bli
informerad om sånt.

God morgon, Sally.
Hur är det med dig?

- Bra. Hur är det själv?
- Bra.

Kan vi talas vid lite?
Bara en kort stund.

- Jag är på väg ut.
- Det går fort.

Vi går in i sällskapsrummet.

Trevligt litet ställe. Liknar det jag
hade tänkt att vi två skulle haft.

Som så mycket annat
blev inte heller det av.

Vad ville du, Tom?

Jag träffade Catherine i går.
Hon hade en intressant nyhet.

- Hon väntar barn.
- Kära nån!

Hon vill att vi kommer på te
på söndag.

Jag kan hämta dig. Vi kan
ta bussen dit tillsammans.

Vi får se hur det blir.

Det är tomt där hemma utan dig,
mer än jag kan säga.

- Skar du dig när du rakade dig?
- Jag tycks göra allting fel numera.

Jag tänker ofta på den gamla goda
tiden som husfru på Darlington Hall.

Jag minns tiden med er
som så lycklig.

- Mera te, sir?
- Ja, tack.

- Miss Kenton! Förlåt, mrs Benn.
- Ursäkta att jag är sen.

Jag har precis beställt mera te.
En tårtbit?

Nåja, det är ju
ett speciellt tillfälle.

Fröken! Kan vi få lite tårta?

Det var verkligen längesen.
Ni är er precis lik.

- Lite har vi väl alla förändrats...
- Jag hade känt igen er varsomhelst.

- Hur längesen är det? 20 år?
- Jag tror det.

Teet borde komma snart.

Vi läste om ärekränkningen.
Skamligt att kalla hans nåd förrädare.

Tidningarna skriver vad de vill.
De borde ha förlorat målet.

Hans nåd hade väntat sig
rättvisa av domstolen.

I stället ökade tidningen
sin upplaga -

- och hans nåds goda rykte
blev förstört för alltid.

Efteråt, under hans sista år...

Ärligt talat krossade det
hans hjärta.

När jag bar in te till honom
i biblioteket -

- såg han mig knappt, så försjunken
var han i sina egna tankar.

Han talade med sig själv
som om han grälade med någon.

Där fanns förstås ingen,
ingen hälsade längre på honom.

- Hans gudson, unge mr Cardinal?
- Han stupade i kriget.

Fröken, kan jag få notan?

Det var tråkigt att höra.

Jag vet att ni minns
Darlington Hall i sina bästa dar -

- och det är så hans nåd
förtjänar att bli ihågkommen.

Kanske blir det så igen med mr Lewis
och hans fru, som kommer från USA.

De har tur som har er som butler.

Vi har fortfarande problem, miss
Kenton... mrs Benn... med personal.

Ni nämnde det i brevet.

Jag hade faktiskt funderat på
att ta tjänst igen, men...

...nu har situationen förändrats.

Om jag söker jobb nu, så måste
det vara här i sydvästra England.

Catherine, vår dotter, väntar barn.

Jag vill förstås bo nära henne -

- och nära vårt barnbarn
när han växer upp...

...eller hon,
om det blir en liten flicka.

När jag slutade på Darlington Hall
insåg jag inte att det var allvar.

Jag såg det nog som ännu
ett påhitt... för att reta er.

Det var en chock att hamna här
och faktiskt vara gift.

Under en lång tid
var jag väldigt olycklig.

Sen föddes Catherine och en dag
insåg jag att jag älskade min man.

Det finns ingen i hela världen
som behöver mig så mycket som han.

Ändå finns det stunder -

- då jag tänker att jag begick
ett stort misstag med mitt liv.

Jag är säker på
att vi alla tänker så ibland.

Folk hurrar alltid
när lamporna tänds på kvällen.

Jag undrar varför.

Det sägs att för många är kvällen
den bästa stunden på dygnet.

- Den stund de ser fram emot.
- Verkligen...?

Vad ser ni mest fram emot,
mr Stevens.

Att åka tillbaka till Darlington Hall
och ordna upp personalproblemen.

Det klarade ni alltid, och ni
hade många sådana problem.

Ja, det har alltid varit arbete,
arbete och åter arbete -

- och så lär det nog förbli.

Ni behöver inte vänta!
Bussen är alltid sen!

Kom in under taket!

Ni måste ta väl vara på er.

- Ni också, lova mig det.
- Det lovar jag.

Ni måste göra allt för att åren
ska bli lyckliga för er och er man.

Vi kanske aldrig möts igen, därför
tillåter jag mig att vara personlig.

Tack, mr Stevens.

Nu kommer den!
I tid, för en gångs skull!

Tack för att ni kom.
Det var mycket vänligt av er.

- Det var så trevligt att ses igen.
- Detsamma. Adjö.

Sköt om er!

Adjö!

- Ni skrämde mig. Var kom ni ifrån?
- God morgon, sir.

- Vad tycker ni om kostymen?
- Mycket snygg, sir.

Akta takkronan!

Ni börjar verkligen få ordning
på saker och ting, Stevens.

Jag lejde tre flickor till från byn.

Jag kan lova er att huset är
i ordning när mrs Lewis anländer.

Det låter bra.

Jag väntar en ny husfru
i dag, mrs Ruth Muspratt.

Utmärkta referenser. Hon har varit
husmor på en pojkskola i Sussex.

- Då kan hon nog hålla oss i schack.
- Jag hoppas det, sir.

Utmärkt, Stevens.

Det var här vi hade banketten 1935
när vi alla uttalade våra åsikter.

Gud vet vad jag sa, men de
blev arga i alla fall. Vad sa jag?

Ursäkta, men jag hade fullt upp
med att servera. Jag lyssnade inte.

- Vi har fått besök.
- Var försiktig, sir.

Kom här! Kom här!

Skräm den inte, den kommer ner.

Om vi lämnar fönstret öppet...

- Såja, ut med dig!
- Bra gjort!

© anoXmous
@ http://thepiratebay.sx/user/Zen_Bud