Original subtitles

De �r p� skolresa. L�raren Gia tror att en rastl�s sj�l

beh�rskar huset de bes�ker. Eleven Vanessa blir of�rklarligt sj�sjuk.

Hon s�ger att golvet i hennes sovrum gungar. Hon erk�nner f�r Betty

att hon har fr�ken Wagners scarf, fast hon skulle g�ra sig av med den.

Scarfen bars av klassf�rest�ndaren den dag d� hon f�rolyckades.

Gia finner en passagerarlista fr�n det f�rlista fartyget Pemba.

P� kv�llen ber�ttar hon att antalet passagerare och manskap

�verensst�mmer med antalet personer i huset Pemba 70 �r senare:

Fem kvinnor och �tta m�n. Henrik menar att Gia skr�mmer eleverna.

Men n�r han f�r se ett fotografi

som visar att fr�ken Wagners f�r�ldrar fanns ombord p� fartyget

tycker �ven han att det �r egendomligt.

Till rektor Levin, som anl�nder till Gotland, antyder han dock

att Gia �r i psykisk obalans.

Men Gia �r s�ker p� sin sak: Huset �r f�rh�xat. Det vill n�t...

GNISSEL

SLAMMER

Gl�djens blomster i jordens mull ack visst aldrig gro

K�rlek sj�lv ju f�rs�tlig �r f�r mitt hj�rtats ro

Men d�r ovan f�r hopp och tro blomstrar det evigt friska

H�r du ej hur andar ljuvt fr�n dem till hj�rtat viska?

Tristan da Cunha... v�ster om Afrika.

Vart ska du? Alex har byggt en drake.

Vad tror du om det h�r?

Jag trodde jag kunde lita p� dig, men du vill v�l h�llas utanf�r?

Han var kanske s�n kapten Barret.

Varf�r m�ste jag klara av det h�r ensam? Varf�r �r bara jag orolig?

Du m�ste v�l ha undrat? Jag tror att Alex har r�tt.

Vi m�ste v�nta och se tiden an. Du kan g� nu.

"H�r ute mitt p� havet, d�r inget hejdar blicken"...

"Guds himmel och den avl�gsna horisonten f�rsvinner i bl� dimmor."

"H�r ute k�nner man sig bunden och fri."

"Kanske f�r att vi har lagt en s� stor del av v�ra liv bakom oss."

"Jag har hamnat i ett tomrum i mitt liv."

"Jag drabbas av en daglig rastl�shet, en oro och �ngest"

"som h�mtar kraft i den k�nsla av maktl�shet som f�rlamar mig."

"Vi befinner oss i elementens v�ld."

Akta!!

De sista sidorna fattas.

Pl�tsligt g�r allt runt i cirkel och... man b�rjar tvivla.

Det var min h�gsta dr�m: att f� ha en f�rstaklass ocks�.

Barnen var underbara. S� nyfikna.

Vi hade varit p� ett museum

jag, tre l�rare och klassen, en helt vanlig, trevlig dag.

Nu skulle vi bara hem igen med tunnelbanan.

Jag kan fortfarande k�nna precis hur...

hennes hand glider ur min.

Som om det var f�rutbest�mt...

som om det var uppgjort att hon skulle krossas under det d�r t�get.

N�t oundvikligt.

En liten flicka, sju �r... borta.

Jag var ansvarig. N�t s�nt kommer man aldrig riktigt �ver.

Vad var det ni ville?

Betty vill ber�tta allt f�r Gia.

Aldrig! Vi har svurit p� att inte s�ga n�t. Du ocks�.

Betty s�ger att det �r annorlunda nu.

Jag, Anders, Alexander, Tina och Vibe har best�mt oss.

Klanen s�ger nej. Du har fan inte t�nkt efter alls!

Ni �r bara fyra. Fem! J�vligt snart �r vi fem.

Ni tv� h�ller k�ften.

Beh�ll kalsingarna p�. Ni vill bara j�vlas.

Nej, du ska bli medlem i Klanen. Alla m�ste d�pas i vatten.

Sen �r det vi som best�mmer. Okej, Julius Blomendorph...

"N�r man passerar ekvatorn m�ste man h�lla p� traditionerna"...

Det �r skitkallt.

I med dig nu i faderns, sonens och den heliga Klanens namn!

Jag bottnar inte. Det �r ett dop! Doppa huvudet.

Vi vet inte vad som finns d�r nere. F�rsvinn!

Ner med dig, din j�vel!

Vart fan tog han v�gen? Mauritz, f�r fan...

Vad i helvete h�ller ni p� med? Julius...

Ja, var �r Julius n�nstans?

Mauritz? Vad i helvete har ni gjort?!

Mauritz... Det finns en gr�ns f�r allting. Kliv inte �ver den gr�nsen.

JB �r med i Klanen.

Det minnet m�ste jag alltid leva med hur hennes hand glider ur min.

Nu vet ni ocks� vad som h�nde, varf�r jag var borta s� l�nge.

Jag tror att jag kom �ver det. Och nu �r jag tillbaka igen.

Nu fr�gar jag er rationella, vettiga, friska, unga m�nniskor

om ni kan tala om f�r mig, som �r s� labil, vad som h�nder i detta hus?

Vad d�? H�nder det n�t?

Vi b�rjar med varf�r n�n har lagt den h�r i min v�ska.

Eller varf�r n�n av er har skurit av telefonledningen.

Jag talade inte om det f�r rektorn. Jag hoppades att ni ville f�rklara.

Det m�ste ju finnas n�n orsak. Man g�r inte s�nt f�r att vara rolig.

Jag trodde att det var du, s� vi inte skulle ringa hem.

Vad�? Tror ni att det var jag? Nej, det tror vi inte.

Anders? N�n m�ste ju ha gjort det.

N�n av oss h�r b�r p� ett v�ldigt svart och v�ldigt d�ligt samvete.

Vad �r det med er... och det h�r huset?

Vad �r det ni g�r vid fr�ken Wagners grav? Ni driver mig till vanvett.

Ni bara sitter och glor. Man f�r inte en chans...

Sn�lla, sluta nu!

Det g�r inte l�ngre. Anders, det g�r inte!

Mauritz skar av ledningen. Henrik skulle tro att det var du.

�r inte det ganska ov�sentligt? Vi kan inte h�lla p� s� h�r!

Varf�r kan du inte erk�nna? Tina, passa dig j�vligt noga!

H�ll k�ften, din j�vla subba!

Vad �r det som p�g�r? Hon har f�rst�rt v�r skolresa.

Har jag? Vad fan sl�pade du hit oss f�r?

Underligt nog s� minns jag inte varf�r det blev Gotland.

Ville du s�ga n�t, Henrik? Va? Ja, just det...

Jag... hittade de h�r papprena uppe i...

den gamla snurran i Savannahs arbetsrum, och...

De sista sidorna i dagboken. Har du l�st dem?

Ja, men de s�ger inget av v�rde. Det m�ste ju finnas ett samband.

Kan vi inte �ka hem i morgon, Gia? Det kan vi v�l?

Wagner �r sambandet. Fr�ken Maria Wagner, f�dd Schi�ler.

M�rker ni inte det? Hon �r h�r hon har er i sin makt.

Henrik, kan vi inte �ka hem i morgon? Sn�lla?

Det har jag best�mt f�r l�nge sen att vi ska.

Vad fan var det?!

Mauritz, �r det du som har min kniv? Varf�r skulle jag ha den?

Det �r inte roligt l�ngre! Jag vet inget.

Ser du hur fingret bl�der hela tiden?

Du kanske borde f�tt det sytt. Sytt?! Javisst, kanske det.

Man kanske skulle ha stannat hemma.

Det bl�der igenom hela tiden... precis som det st�r i den d�r j�vla boken!

Mission�rens finger ville heller aldrig l�ka.

T�nk om Gia har r�tt? T�nk om det �r jag som �r blind och d�v?

Vet du vad det st�r? Manskapet hackar p� Svarta Limbo.

Du kan inte p� allvar mena att Betty och Svarta Limbo �r samma person?

Du borde l�sa den d�r boken. N�gra f�rs�kte dr�nka kocken Per.

P�minner det dig om n�t? Det d�r med JB i k�llaren?

Han ville komma med i Klanen. Det handlar inte om Klanen!

Jag snackar varken om Klanen, Julius eller dig!

Jag snackar om den d�r j�vla boken som tydligen vet allting.

De sista blossen fr�n Algeriet. Alex sover. Jag tog �ver hans vakt.

Nej, jag skojade bara. Har du kvar b�rnstenen jag gav dig?

Jag trodde att jag fick den. Jag t�nkte ge den till dimman.

Att havet skulle f� tillbaka den.

Jag t�nker p� det Gia sa... om fr�ken Wagner... att hon �r h�r.

Folk pratar s� mycket. Vad t�nker du p� just nu?

Att det blir sk�nt att komma hem och att jag ska s�ga adj� till Albert.

Albert Camus, allts�. Vi fattar �nd� inte ett skit av det han skriver.

Och att jag ska sluta r�ka. S�rskilt algeriska cigaretter.

Du �r precis lika r�dd som jag, fast du inte vill erk�nna det.

Tror du verkligen att hon �lskade oss fr�ken Wagner?

Vi var j�mt hennes "�lsklingselever". Kommer du ih�g n�r Gustav br�t ihop?

Minns du vad hon gjorde med Vanessa? Fiolen borde kastas l�ngt ut i havet.

Vaknar du aldrig p� natten och t�nker p� det vi gjorde... eller inte gjorde?

Inte nu l�ngre. Dessutom s�...

Det var ju s� fantastiskt att aldrig beh�va se henne igen.

Vi var ju s� r�dda f�r henne.

Vi borde prata med Gia om det h�r. Hon �r s� ensam.

Kanske det. Varf�r hj�lper vi henne inte?

Ingen kan hj�lpa henne. Fr�ken Wagner, Henrik, du och jag...

Vi kan inte g�ra ett j�vla skit. F�rst�r du inte det, Betty?

Vi f�r v�nta och se tiden an.

Du kan f� l�na den ett tag till.

...osten s�g jag lite p�

Sm�ret smakte jag aldrig

Jag hatar det h�r huset.

Du... Vi l�gger oss under t�cket med ficklampan.

Sorgeliga saker h�nda

�n i v�ra dar minsann...

Det h�r �r ju fullkomligt meningsl�st.

Du har ju sj�lv varit d�r. Det �r fanimej ett underligt hus.

�r det h�r ett officiellt samtal? Jag skiter i vad det �r!

Det �r MITT finger som bl�der.

Det �r JAG som ska tillbaka till det d�r sinnessjuka huset, inte du!

Ni �r hemma i morgon. Jag ska l�sa det h�r med styrelsen.

Ingen skugga ska falla p� dig, Henrik.

Gustav, kan inte du ta styrelsen och stoppa upp den i h�cken?

Vill du h�ra n�t roligt? Jag har heml�ngtan.

Jag l�ngtar efter min l�genhet och mina saker...

och till och med efter skolan.

Familjen Schi�ler l�ngtade nog ocks� hem efter alla �r i Afrika.

Gia, jag �r ledsen om jag har varit... Hemma bjuder jag p� middag.

Mitt favoritst�lle �r... bra.

N�r man f�r distans till saker... Det �r inte det.

De f�rsvann, Henrik. Vilka f�rsvann?

Bes�ttningen. Passagerarna. Vad menar du?

Jag vet inte vad jag menar. Min hj�rna...

F�r det f�rsta... ska du sluta r�ka.

Och f�r det andra? Och f�r det andra...

s� �r Levin en idiot. En feg skit.

Det var jag som ringde och bad honom komma hit.

Det var j�vligt dumt. Verkligen.

Jag erk�nner g�rna att vi har varit utsatta f�r n�t �vernaturligt

eller n�t of�rklarligt.

Det vimlar av folk som skriver b�cker om sina �vernaturliga upplevelser.

Vi kanske kan g�ra oss en hacka p� det h�r.

Man kan inte bortse ifr�n att... Gia, f�r helvete!

Det �r m�jligt.

Men det tar inte bort den skr�ck som jag k�nner inuti mig.

Hela min... uppfattning om vad som �r verkligt...

I morgon g�r vi igenom alltihop, punkt f�r punkt, n�r vi �r utvilade.

Jag har inte t�nkt f�rtr�nga det h�r. Inte p� n�t s�tt.

Jag g�r v�l och l�gger mig. Jag f�ljer med.

Upp, allts�. Jag menar...

Hall�? Hall�?

Gia, vakna! Ljuset har g�tt �verallt!

N�n har skurit s�nder hela vardagsrummet.

D�r borta. Det s�g inte ut s� h�r f�r en timme sen.

Det m�ste finnas ett proppsk�p.

Gia, Vanessa �r borta. Vanessa...

Vad �r det som har h�nt? Vanessa kanske har gjort det.

Med vad? Med min kniv.

Jag �r s�ker p� att det �r den. Gav du kniven till Vanessa?

Nej, s�klart. Jag hade den i v�skan. Pl�tsligt kunde jag inte hitta den.

Vad g�r hon nu? Kanske sysslar med dissektion...

Jag tar k�llaren, s� tar ni �verv�ningen.

Men jag, d�? F�lj med Henrik.

Vem �r det? Vanessa g�r i s�mnen. Sov ni bara.

Hon har tydligen inte varit h�r. Varf�r t�nder ni inte?

Sov gott!

T�nk om hon �r i karet? Hj�lp till att leta i st�llet.

Henrik! Proppsk�pet finns d�r inne, i mausoleet.

Vad fan sa du inte det p� en g�ng f�r!

Lys h�r...

Vad fan... Huvudstr�mbrytaren �r avslagen.

Gia, ljuset har kommit tillbaka.

Vi har fixat elen! N�n hade st�ngt av huvudstr�mmen.

Vanessa var inte i k�llaren? Nej.

FIOLMUSIK

Vanessa...

Min lilla �lskling... Var har du varit?

Jag har �vat hela natten. Hon �r h�r, Gia.

Hon lyssnar n�r jag spelar. Vem �r det som lyssnar, Vanessa?

Fr�ken Wagner.

De sista sidorna i dagboken. Jag l�ser som det st�r.

"Tristan da Cunha, en syn f�r gudar. Vilken underbar �verraskning!"

"Dimman har l�ttat och �n ligger som en h�gring i det bl� havet."

"Pastor Schi�ler tackar Gud, manskapet jublar."

"Storseglet fladdrar. Gerda Friis Hansen s�tter upp h�ret p� systern."

"Jag skyndar ner f�r att ge denna dag de f�rsta orden p� v�gen."

"Men hur ska jag beskriva denna lycka finna ord f�r v�r tacksamhet?"

"Jag drabbas av en pl�tslig och obeskrivlig insikt, h�r och nu."

"Det �r tystnaden. Fr�n d�ck h�rs inte l�ngre storsegel eller skratt."

"Jag f�rnimmer ingen r�relse l�ngre i skrovet."

"Det m�rkligaste �gonblicket i mitt liv."

"Jag skriver dessa ord och betraktar bokst�verna p� papperet: mitt liv..."

"Jag f�r pl�tsligt en k�nsla av att st� utanf�r tiden"

"och betrakta en fr�mmande m�nniska som b�r mina kl�der."

"�r detta resans b�rjan eller dess slut?"

St�r det inget mer? Nej, de blev �verrumplade av n�t.

Enligt boken p� museet s� f�rsvann de d�r ute.

Vad d� f�rsvann? B�ten sj�nk och de drunknade. Det �r inte konstigt.

De kom i alla fall inte tillbaka. Gjorde de inte?

Men vi �r ju h�r allihop. �r vi inte?

Kranen i k�ket rinner hela tiden.

Blumendorph, har du packat grejerna? Kom igen nu!

Fem minuter, Vanessa.

�r det n�n kvar h�r uppe? V�nta!

Vibe, vi �ker nu. J�vla v�ska!

SKRIK

Det var bara vinden.

Gia... Vi m�ste �ka nu!

Den h�r var fr�kens Wagners. Hon hade den f�r �gonen och snurrade runt...

och pl�tsligt l�g hon i vattnet. Vi svor att aldrig tala om det.

Vi skulle l�gga blommor p� hennes grav varje �r.

Vi l�t henne drunkna. Vi kunde ha hj�lpt henne. Vi l�t henne drunkna...

Kom igen nu, skit i resten!

Henrik, kom nu!

�r vi klara? Jag tror det.

F�r helvete...

Vi har gl�mt Betty!

Betty!

Gia, Gia! Stanna kvar d�r nere!

Betty, f�r helvete! Jag kan inte hitta min dagbok!

Ut h�rifr�n, ut! Vi f�r inte upp d�rren!

Sl�pp ut mig! JB, akta dig!

JB, ta det lugnt! Alex, ta hand om JB.

Henrik, �ppna d�rren!

Akta!

Samla ihop er! H�ll ihop er!

Vi kommer inte ut h�r! Vi kommer aldrig ut!

Gia, se upp!

Jag kan inte simma! Jag kan inte simma, Gia!

JB, h�ng p� mig!

Gia, vi m�ste hoppa �verbord! Vad fan snackar du om?

Ner genom karet! Det m�ste ha f�rbindelse med havet.

Jag klarar det inte! Fastnar vi d�r nere s� d�r vi!

Vi har inget annat val!

H�r p�, allihop! Vi dyker och simmar ner i k�llaren!

T�tt intill varandra... genom karet d�r nere. Det �r enda v�gen ut!

H�ll ihop!

H�ll mig i jackan! Sl�pp inte taget! Ett djupt andetag och sen k�r vi.

Betty, dyk!

Nej! Dyk, s�ger jag!

Vanessa, du klarar det!

Vi m�ste g� nu.

"Himlen f�r�ndras, men inte sj�len, f�r dem som seglar �ver havet."

De sista �ren av sitt liv hade min far en liten bensinstation.

Jag t�nker ofta p� hur ledsen han blev n�r Pemba fick st� tomt.

"En dag kommer de kanske tillbaka. D� f�r du ta hand om dem."

Det �r l�ngesen nu. Det som finns kvar �r bilder och mina minnen.

Ber�ttelsen bygger p� anteckningar i Betty Mattsons bl� dagbok.

En dag finns jag inte l�ngre h�r och dessa h�ndelser begravs i tiden

n�stan som om de aldrig intr�ffat.

Ingen av de elva eleverna eller deras tv� l�rare har �terfunnits.

Text: Imposter10