Original subtitles

NETFLIX PRESENTERAR

De är som maskar.

Vilken sorts maskar?

Som maskar,

överallt.

Maskar i kroppen?

Ja, i kroppen.

Daggmaskar?

Nej.

En annan typ av mask.

Jag kan inte röra mig.

Men någon drar mig.

Är det du, David?

Du måste hålla dig vaken, Amanda.

Du måste förstå vad som är viktigt.

Vad är viktigt, David?

Varför ser vi allt det här?

För det du ser,

ser vi alla.

Vi måste tillbaka till trädgården.

Amanda.

Amanda.

Är jag i trädgården?

Nej, det är du inte.

Men Carola, din mor, är där.

Jag träffade henne när vi kom till huset.

Vi kom tillbaka från floden.

Vad gör min mamma?

Hon dricker ur och ställer glaset i gräset intill solstolen.

Hon reser sig och går.

Hon glömmer sina sandaler, som ligger några meter bort på trappan.

Men jag säger inget.

Varför inte?

Jag vill vänta och se vad hon gör.

Och vad gör hon?

Hon slänger väskan över axeln

och går mot bilen i sin guldbikini.

Hon går runt bilen och rör den med handen.

Hon ser inte på mig,

men får mig att resa mig upp och gå till henne.

Vad mer?

Varför är du tyst?

Jag tittar till Nina som sover på verandan.

Det här är inte viktigt.

Vi måste börja om.

Din första dag i stan.

Skriker jag?

Ja. Det gör du.

-God dag, mina damer. -Hej. Du måste vara Geser.

-Ja. Välkomna. -Tack för att du mötte oss.

Jag trodde inte att jag skulle hitta.

Jag står till ert förfogande.

Sluta, Bronco. Sluta!

Jag binder hundarna och följer med er.

Okej.

Det här är viktigt.

Men vad är viktigt?

Jag måste förstå vilka saker som är viktiga och inte.

Detaljerna, Amanda.

Vi måste se detaljerna.

Det är inte långt från stan.

Man kan gå dit på 20 minuter.

Och den lilla damen kan cykla.

Vilken bil.

-Det var min fars. -Din far var argentinare.

Jag ser dig för första gången.

Mina händer skakar.

Jag tittar på dina händer nu och de skakar inte.

Är det vårt hus?

Nej, det är lite längre.

Du kommer att älska det. Det finns en pool.

En pool.

Dagen då du träffade mamma.

Det är som en synvilla.

Hon ställer ner hinkarna för att öppna grinden

och för att stänga den.

Jag gillade henne.

-Godmorgon. -Godmorgon.

Förlåt att jag stör. Jag tog med vatten.

Man kan inte dricka kranvattnet. Jag tog med lite eftersom du är ny.

Tack.

-Carola. Välkommen. -Trevligt att träffas. Amanda.

Nina, min dotter.

Hej, Nina.

Vi kan göra lemonad. Vill du ha lite?

Ja, det behöver jag. Det är så varmt.

Kom ni hit själva?

Vi kom tidigt. Min man är på väg.

De har fixat med huset i några dagar. Det ser bra ut.

Vissa grannar är inte så trevliga.

-Ska ni stanna länge? -Bara över sommaren.

Jag ville visa det för Nina.

Du är inte härifrån, eller hur?

Varför trodde du det?

Vilken komplimang…

Hon var så sofistikerad.

Jag föddes här.

Jag minns hur hon rörde sin hand i bilen.

Hennes armar, ljudet av armbanden.

Doften av hennes solkräm när hon rörde sig i sätet.

Bli inte distraherad. Vi återvänder till trädgården.

Varför återvänder vi alltid dit?

För det var då mamma berättade om mig för första gången.

Det är så det börjar.

Du kommer inte att vilja träffa mig mer.

Du låter honom inte leka med Nina.

Vem?

David?

Tro mig, Amanda.

Är han din? Är han din son?

Han var det.

Men inte längre.

Han tillhör inte mig nu.

Hon menar dig, David.

Jag vet. Fortsätt.

Jag förstår inte. Ett barn är för evigt.

Nej, min kära.

Jag behöver en cigg.

Vi var fascinerade av varandra.

Och ibland fann vi varandra motbjudande.

David var en ängel när han föddes.

Så klart.

Första gången de la honom i min famn blev jag upprörd.

Jag tyckte att ett finger saknades.

De sa att det berodde på bedövningen.

Man kan bli paranoid.

Jag räknade fingrarna två gånger…

…innan jag blev lugn.

Som jag önskar att han saknade ett finger.

-Vad är det med honom? -Han var en ängel. När han skrattade…

Var är askfatet?

Där.

Sen blev David sjuk.

Det var för ungefär sju år sen.

Jag hade börjat jobba med min man.

Det var första gången jag jobbade. Kan du tänka dig?

Jag skötte bokföringen, men det handlade inte om det.

Jag gjorde ärenden i stan i en fin klänning.

Du skulle inte förstå, du är inte härifrån.

Här behöver man en ursäkt för att vara glamorös, och det hade jag.

Vad gör din man?

Omar födde upp hästar.

Ja, det stämmer.

Omar var annorlunda då.

Han log på den tiden.

Vi hade två spektakulära ston.

Två skönheter. Ledsna Katten och Fin Mocka.

Men stona är inte hemligheten.

Hemligheten är att ha en bra hingst och det kostar en förmögenhet.

En tredjedel räcker inte. Allt ska betalas vid betäckningen.

Hälften då, resten när fölet föds.

Jag kan få minst 200 000.

Ingen får reda på det.

Prinsarnas prins.

Du har god smak, Omar.

Jag har gillat honom sen han föddes.

Men de hänger oss om nåt händer med honom.

Tre dagar. Och om chefen kommer hem tidigt vill jag ha honom direkt.

Kan vi lita på honom?

Ja.

Vilken färg gillar du?

Jag ska lägga matta i köket när jag blir rik.

-Det är magi. -Det är magi.

Titta på henne.

Vacker, eller hur?

Titta.

Där är den svarta.

Se hur hon slår med svansen framför honom.

För att han ska gilla henne. Då får hon ett litet föl.

Den förbannade hingsten igen.

Du är svartsjuk.

Och du är kall.

God morgon, älskling.

Hej.

Jag åker iväg en stund.

Kollar du till honom?

Du bryr dig bara om hästen.

Jag är tillbaka runt fem, jag lovar.

Han betäcker nog den andra i dag.

En häst.

-Den här. -Ja, hon är mamman.

Och den här?

-Sonen. -Sonen.

-Vad är du? -En son.

Spring, lilla ponny…

-Från ängen till… -Till havet

Älskar dig.

Spring, lilla ponny…

Var är dina skor? -Jag vet inte.

-Vad menar du? -De är borta.

-Mamma! -Gå, David. Kom igen, gå.

Mamma, titta!

Vad sysslar du med? Gå därifrån.

Är du galen? Om jag förlorar dig så förlorar jag huset.

Kom nu.

Sluta.

Kom här.

De sa: "Det är värst att förlora huset."

Det finns värre saker.

Man skulle ge huset, sitt liv,

för att återvända och släppa hästens tyglar.

Jag sa inget till Omar. Varför skulle jag?

Jag trodde att det var slut.

Den natten kunde jag inte sova.

Nästa dag förstod jag…

Den värsta dagen i mitt liv.

Hur är det möjligt? Det är omöjligt.

Titta på andra sidan. Han är inte här.

Var är du? Vart gick du?

Han är här!

Vad har hänt?

Rör honom inte! Är du galen?

Ska jag ringa veterinären?

Han kommer inte så här dags.

Jag hämtar honom. Stanna hos hästen.

David.

Vakna, David.

David.

David.

Omar!

Jag gick till gröna huset.

Vilket grönt hus?

Ibland går vi som bor här dit.

Varför inte till akuten? Om han andades så där?

Nej, Amanda.

Jag har sett för mycket i den här stan.

Jag var tvungen att hitta en lösning, inte vänta två timmar på en läkare

som inte skulle komma i tid.

Något hade hamnat i hästens kropp.

Och vad det än var, så fanns det i David också.

Ibland räcker det inte med ögonen.

Varför såg jag inte?

Varför oroade jag mig för en jävla häst istället för min son?

Jag undrar vad jag hade gjort i Carolas sits.

Just nu räknar jag på hur lång tid det tar att komma från bilen

till Nina om hon ramlade i poolen.

Jag kallar det "räddningsavstånd".

Tråden som knyter mig till min dotter.

Hälften av tiden beräknar jag det avståndet,

men jag tar för stora risker.

En osynlig tråd dras åt.

Kvinnan i gröna huset är inte synsk. Hon är tydlig med det.

Hon säger att allt är energi som hon kan manipulera.

Så sa min farmor också.

Huset ligger fem kilometer bort med båt.

David var kokhet.

Hon väntade redan på oss när vi kom.

Det gröna huset, Amanda.

Vad hände sen?

Vi är nästan där.

David!

Sätt dig.

-Min son… -Lugn. Sätt dig, tack.

Drick teet.

Ge lite till pojken.

Hästen är redan död.

Det är förgiftning.

Pojken har några timmar kvar, kanske en dag.

Men snart behöver han hjälp att andas.

David.

Hans kropp är för liten för att kämpa

mot ett så starkt gift.

Det kommer att gå på hjärtat.

Han överlever inte.

Nej, du måste hjälpa mig. Du måste rädda honom.

Snälla…

Min David.

Snälla, gör nåt.

Vi kan prova en migration.

Vi har inte mycket tid, men vi kan försöka.

En migration? Vad är en migration?

Om vi kan flytta Davids ande till en frisk kropp

skulle en del av giftet följa med honom.

Om det delas i två kroppar kan han överleva.

Det är inte säkert, men ibland funkar det.

Drick teet nu.

Det hjälper dig att fatta ditt beslut.

Drick.

Drick långsamt.

Vi måste göra det nu. Ta med honom.

Nej, vänta.

Vart tar hans själ vägen? Den andra halvan av min David?

Jag vet att du är svag,

men vi måste tvätta händerna noggrant.

Den halvan lämnar.

Vi måste släppa den.

Han kommer inte att vara densamma.

Jag måste veta

att du accepterar hans nya form.

Migrationen för en okänd ande till den sjuka kroppen.

Men du måste förstå att även utan David

är du ansvarig för den kroppen.

Vad som än händer.

Vänta här.

-Är det vatten? -Oroa dig inte.

Du måste vara stilla, Carola.

Om du går runt kan du flytta saker.

Saker?

Flytta saker utan att du menar det. Det är en migration.

Bara de saker som är redo att röra sig ska vara i rörelse.

Sätt dig.

Rör dig inte.

Jag vill säga att det är galenskap.

Och David?

Hörde du inget?

Det tog nästan fyra timmar.

Jag vet inte hur lång tid det tog.

Men tror du på allt det, Carola?

Jag förstår inte.

Jo, Amanda, du förstår visst.

Hörde du nåt?

Inget.

Det verkar grymt,

men vi måste se till att bara anden lämnar kroppen.

Migrationen har tagit bort det mesta av giftet.

Det är uppdelat mellan två kroppar. Det kommer att förlora striden.

Rörde du honom inte? Kramade honom?

Det var inte min David.

Det var nån annan.

Ett monster.

Jag är inget monster.

Jag är en normal pojke.

Du är inte normal, David.

Inget av detta är normalt.

Bli inte arg, men jag måste kolla till Nina.

Jag kan inte tro på en sån historia.

Det är din åsikt.

Nej, David.

Du pratar i mitt öra.

Händer det här verkligen?

Det händer, Amanda.

Kommer jag att dö?

Kommer det att hända?

Du slösar bort din tid.

Och Nina? Om det här händer,

var är då min dotter?

Detaljerna, Amanda. Vi måste se detaljerna.

Nina klättrar på stolen och skjuter undan låset.

Mamma, min mullvad. Ska hon ta den?

Nina är misstänksam.

Ja, det är hon.

Vad mer? Vad händer mer just då?

Jag flyttar vikten från ena benet till det andra.

Det har blivit jobbigt att stå upp.

Jag sa det till min man. Han sa att jag kan vara deprimerad.

Det var här jag tappade den Det var här jag hittade den

Det var här jag tappade den Det var här jag hittade den

Hitta ringen, hitta ringen Berätta var den är

Nu är det dags att sova.

Jag vill ha en sång till.

-Jag… -Jag…

-Jag… -Jag…

Jag ville inte tro det, eller hur?

Jag ville inte tro en sån historia.

Varför lät jag nåt sånt här hända?

Är det så det börjar?

Är det den här stunden?

Nej. Det är det inte.

Det är svårt att hitta om jag inte vet vad jag letar efter.

Det är nåt i din kropp.

Det är omärkbart, så du måste vara uppmärksam.

Det är därför detaljerna är viktiga.

Ja, det är därför.

Vad känner du nu?

Jag känner ett obehag.

Det gör ont.

Beror det på det sköterskorna injicerade?

Det är febern.

Obehaget kommer och går.

Vi har ont om tid.

Vi återvänder till dagen då du träffade min mor.

Glöm inte detaljerna.

Floden är vacker. Det finns en fin liten hamn.

Kan du köra?

Ja, jag älskar det.

Vad bra.

Får jag?

Jag älskar mattor.

Jag skulle ha dem på gräsmattan om jag hade råd.

Om jag får.

De blev väl tvungna att sälja allt?

Efter att hästen dog tvingades de sälja allt.

David?

David?

Vad gör du?

Är det din mamma sa sant?

Dödade du dem, David?

Döda är inte som att begrava.

Jag hittade dem flytandes i floden.

Till slut vänjer man sig.

Att flytta runt blir en vana.

Marcos arbete är så.

Med Nina är det lite svårare…

Jag har besökt platser jag aldrig hade sett annars.

Att bo i olika hus. Jag skulle älska det.

Minns du alla adresser?

Var jobbar du?

Jag gör lite allt möjligt.

Jag städar till och med.

Men jag slutar redan vid lunch.

Kan du hjälpa mig?

Gå ner, David!

Kom ner därifrån!

Han älskar det.

Att klättra?

Det gör mig nervös.

Varför kom du hit?

Pappa berättade om det här stället.

Han fiskade här när jag var liten.

Jag ville alltid följa med, men…

Jag fick aldrig chansen.

Min mamma lät mig inte åka. Jag kunde inte resa själv från Spanien.

Pappa dog när jag var 13 år, så jag fick aldrig chansen.

Förrän nu.

Sjön heter San Lucas.

-Känner du till den? -Ja.

Jag lovade Marco att vänta på honom och åka tillsammans.

Ja, perfekt. Resan gick jättebra.

Menar du allvar?

Så när kommer du?

Ja, Marco.

Men du träffar henne aldrig. Hon frågar efter dig hela tiden.

Vi lovade att umgås mer som familj.

Okej, gör som du vill.

Vi har all tid i världen.

Varför gör mammor så?

Gör vad?

Tänker sig det värsta tänkbara scenariot.

Beräknar fara…

…räddningsavståndet.

Tråden.

David?

Vad gör du här så sent?

Får du vara ute?

David!

Fortsätt, Amanda.

Vi har inte tid för det här.

Vi letar efter maskar.

Något som liknar maskar.

Stunden då de rör din kropp för första gången.

Gumman.

Den skrämmer bort fåglarna.

Nina?

Abigail?

Vad pratade vi om?

Sluta.

Hej.

-Något mer? -Hajen, tack.

Känner du den här flickan?

Finns en del av dig i henne?

Var är din andra del?

Det där är mammas berättelser.

David.

Hoppa i bilen. Vi kör dig.

Det är för varmt för det där.

Minns du mitt namn?

Amanda.

Vad är detta?

Det är ett experiment.

Vill du inte komma in?

Går du i skolan?

Jag saknar skolan.

Jag visste inte det då.

Åker du nånsin härifrån?

Från stan?

Aldrig.

Du får komma och leka när du vill.

Omar!

Omar! Kan du öppna?

Amanda. Är allt okej?

Ja, det är inget.

Jag såg att Davids skateboard är trasig.

De är självlysande, ser du?

De lyser i mörkret.

Tack ska du ha.

Vänta. Jag hämtar en cigg.

-Visst. -Ursäkta mig.

Vänta inte på Marco.

Du borde åka till sjön ensam.

Varför det?

Det är din resa. Du borde göra det för dig själv.

Då borde du lära dig att köra.

Avgjort.

Du är nervös.

Det är bra.

Det var första gången.

Vad då?

Som jag lämnade Nina med Elvira.

Tråden som binder oss samman sträcktes ut.

För att ge oss båda mer frihet.

Den måste gå fortare.

Bra. Riktigt bra.

Jag kan inte fatta det.

-Jag kör. -Väldigt bra.

Bromsa! Bromsa!

Förlåt!

-Är du okej? -Ja, jag mår bra.

-Jag mår bra. -Få se.

Du slog i huvudet lite.

Du slog i huvudet lite.

Ja.

Inget.

Den sista delen var inte så elegant.

Det gick bra.

Tack för lektionen.

Tänk om jag träffat dig tidigare.

Om jag hade kunnat köra bil kunde det ha varit annorlunda.

Ska vi hoppa i?

-Härligt, va? -Ja.

David…

Kommer jag att dö?

Att dö är inte så illa.

Jag känner mig märkligt lugn.

Var du där?

Vad hände sen?

Vilket vackert litet lejon.

Jag skulle stjäla det här lejonet. Ja.

De där små öronen.

De små smilgroparna.

Jag vill äta upp dem.

Jag tar henne medan hon sover.

Jag tar henne för alltid.

Jag önskar att jag hade en Nina.

Var är Nina, David?

Var är min dotter?

Amanda.

Du måste koncentrera dig.

Jag vill inte börja om från början.

Amanda.

Amanda.

Hon kallade dig monster.

Mamma, min mullvad. Ska hon ta den?

-Jag… -Jag…

-Jag… -Jag…

Nina?

Nina?

Vad gör du här?

Var är Nina?

Hon är här.

Skulle inte du komma nästa helg?

Nina har något att berätta.

Nina. Berätta nu. Hon är din mamma.

Det är ett experiment, Amanda.

Var kom den här burken ifrån?

Jag är inte Nina. David.

Ljuger du för mig, Amanda?

Sluta, Nina!

Nej. Det är en dröm.

Sluta!

En mardröm.

Sluta!

Var är Nina, David?

Var är min dotter?

-Det är oviktigt. -Det är det enda som räknas.

-Det är inte viktigt. -David.

Fortsätt.

Jag bestämde mig för att åka till sjön utan Marco.

Varför det?

Det var min resa, precis som din mamma sa.

Något kommer att hända nu.

-Han är i ditt hus. -Va?

-David är i ditt hus. -Vad menar du?

Jag skulle vattna blommorna och när jag kom tillbaka

-var dörren låst. -Nina!

-Har du nyckeln? Han låste dörrarna. -Nina! Öppna dörren!

-Vi måste in. -Jag lämnade allt öppet.

Han kommer att göra något.

Var tyst! Du gör mig nervös!

-Herregud! -Nina!

-Han kommer att göra något! -Han är ett barn!

Herregud.

Undan!

Nina!

Nina!

-David! -Kolla badrummen.

David!

-Vi gömde oss, mamma! -Mår du bra?

Du hittade henne.

Jag gömde mig.

Vad hände?

Herregud, förlåt. Är allting okej?

-Låt mig ta henne. -Snälla…

Kom hit.

Vad hände?

Tack och lov att inget hände.

Det här är galet. Du är helt galen.

Du måste se upp med David.

Jag måste se upp med dig! David gjorde inget!

Du och dina vanföreställningar om David!

Du litar inte ens på din egen son.

Kom nu, David.

Amanda.

Du bjöd in mig.

Vad gör du här?

Försvinn!

Försvinn!

Försvinn!

Marco!

Det är jag! Svara!

Nina. Vakna. Kom nu.

Jag tänker på Carola.

På dig.

Jag undrar om jag är en del av galenskapen.

Du funderar på att prata med henne.

Din mamma kanske hade rätt som var så rädd för dig.

Jag måste be om ursäkt för att jag skrek.

Du behöver bara se henne igen.

Att prata är ett misstag.

Gjort är gjort.

Detaljerna, Amanda.

Glöm inte detaljerna.

Kan jag hjälpa dig?

-Är Carola här? -Jag ska ringa till henne.

Carola?

Någon söker dig.

Nej. Jag vet inte.

Det ska jag hälsa.

Hon kommer… Men det tar alltid ett tag.

Ingen fara. Vi väntar där ute. Kom, Nina.

Jag minns inte så mycket mer.

Nej.

Det finns mer.

Överallt. Nära.

Det finns mer.

Jag blev blöt.

Det är bara dagg, raring.

Vem söker mig?

Hör du!

Jag hade inte sett henne arbetsklädd.

Hej, Nina.

Jag blev lite distraherad.

Amanda, är allt okej?

Ja, allt är bra.

Vi måste flytta. Min mans jobb.

-Vart ska ni? -Vi flyttar tillbaka.

Nu?

Jag ville be om ursäkt för igår.

Det var inget.

Håll ut.

Har det hänt nåt?

Allt är bra.

På grund av David.

Jag visste att du inte skulle vilja träffa mig.

Det är inte det. Jag svär.

Skulle ni inte åka?

Nej, David.

Nina kommer att springa iväg.

Hon vänder sig om och ropar:

"Titta, mamma. Planet."

Titta, mamma! Planet!

Vi ska gå.

Jag ska fråga mig själv om jag gör rätt som ger mig av.

Förlåt för igår.

Vissa dagar gör det för ont.

Jag har inte tänkt på vad jag vill ha på länge.

Jag tänker på vad jag hade velat ha.

Men det är sånt du inte kan förstå.

Varför inte?

Tror du inte att jag fantiserar om att åka?

Om att börja ett nytt liv?

Om att hitta någon som låter mig ta hand om dem?

Vad spelar det för roll?

Du kommer inte tillbaka.

Du kommer att åka och varje år väljer du en ny plats,

längre och längre bort.

Och jag är bunden till den här stan.

Jag flyr inte från det som skrämmer.

Jag tar mina egna beslut.

Jag ångrar inget.

Du ser bara på dig själv, Carola.

Du då?

Du gör det aldrig.

Du ser blek ut. Mår du bra?

Amanda, mår du bra?

Jag vill inte fortsätta.

Jag är utmattad.

Vi är väldigt nära. Vänta lite.

Kan du se mig nu?

Jag ser trädtopparna.

Allt rör sig.

Jag hör träet knäppa under mig.

Var är Nina?

Lämna inte Nina ensam.

Vad är det med mig?

Brukar du ha lågt blodtryck?

Det händer senare.

Koncentrera dig. Vi måste följa saker i ordning.

Nina är nära och jag blir lugn.

Mamma.

Mamma, jag är törstig.

Min mamma sa alltid…

Det är okej.

"Förr eller senare händer nåt dåligt.

Då vill jag att du är nära."

Är det pappa?

Här borta.

Hur mår du?

Hon har fått värmeslag.

Ta hem henne så att hon kan vila. Det är okej.

Hon stryker mitt hår och fingrarna är kalla.

Men det känns skönt.

Koncentrera dig. Vart tar mamma dig?

Jag skulle ha städat om du hade förvarnat.

Du kan vila här.

Carola.

Carola.

Vad är det? Lamporna är tända.

David.

-Sov. -Han är inte i sitt rum.

Låste du hans dörr?

Jag låste dörren och han sov. Jag minns det.

Lugna dig.

Det kommer ljud från stallet och ytterdörren är öppen.

Låsen är trasiga.

Fly!

Bort! Bort härifrån!

Nina…

Mamma?

Mamma?

Mina ögon kliar, mamma.

Är du okej?

Jag är väldigt törstig.

Vi köper vatten i stan.

Är de som du, David?

Hur är jag, Amanda?

Väldigt få barn som föds här är normala.

Mamma?

Mamma!

Nej, hon mår bättre.

Ja.

Du ska få prata med henne. Hon vaknade.

Det är din man. Prata.

Marco.

Marco, jag mår inte bra.

Jag kan inte röra mig.

Nina? Jag vet inte var Nina är.

Du måste komma. Snälla.

Nej.

-Nej. -Lugn.

Hej, ja.

Den lilla flickan?

Hennes vän hittade henne, oroa dig inte.

Läkaren kommer.

Det tar ett tag, men han kommer.

Ja. Hon är lite upprörd.

Amanda.

Nina är också sjuk.

Hon är för liten.

Hon klarar sig inte. Och läkaren kommer inte hit i tid.

Förstår du vad jag säger?

Jag sa ju att jag inte ångrar mig.

Man kan tro att jag skulle föredra att David var död.

Men jag föredrar honom levande.

Jag måste ta henne. Jag måste ta Nina till gröna huset.

Säg att du håller med. Jag behöver ditt samtycke.

Hon räddar henne.

Allt kommer att bli bra.

Hon ber mig inte om tillåtelse.

Hon ber mig förlåta henne.

Kom hit.

Hon vill ha Nina. Hon vill ha henne.

Vi måste till gröna huset.

Vi är nära nu.

Håll ut.

Vad gör de med Nina?

Händer det nu?

De får inte röra henne.

Vi har inte tid.

Du förstår inte.

Det finns mer.

Runt omkring… Nära.

Titta.

Jag ser det inte.

Du ser det. Men du förstår inte.

Känner du det?

Jag blev blöt.

Det är bara dagg, raring.

Carola, det är nån som söker dig.

Det är exakt den här stunden.

Det är inte dagg.

Det är överallt.

Amanda.

-Ta mig… -Ta mig…

-Ta mig till gröna huset. -Ta mig till gröna huset.

Skriker jag?

Ja. Det gör du.

Du skriker Ninas namn.

Vad händer med Nina?

Var tar hennes andra del vägen?

Kan du göra något?

Kan du lämna henne nära?

Nära vem?

Nära mig.

Amanda.

Jag är här.

Tråden.

Den är för spänd.

Är det Nina?

Drar hon i tråden för att hitta mig?

Det känns som om den är knuten runt magen.

Den klämmer åt…

Den delar den…

Är det för att jag inte såg faran?

Räddningsavståndet.

Var det vad jag skulle se?

Vad ser du, Amanda?

Tråden.

Tråden har redan gått av.

Amanda, jag vet att du hör mig.

Jag ska knuffa dig framåt.

Det är sista ansträngningen.

Vi har några sekunder.

Var uppmärksam.

Det finns en sak till att förstå.

Vad ser du?

Hallå?

Kom in.

Tack.

Jag heter Marco Casali.

Får jag prata med dig?

Amanda var min fru.

Jag kände knappt din fru.

Men din fru kände henne.

Min fru försvann.

Vad vill du?

Min dotter mår inte bra.

Mer än ett år har gått.

Hon återhämtar sig trots allt som hände, men…

Det är nåt mer, och jag vet inte vad det är.

Vet du vad som hände?

Vad hände med Nina?

Nej.

Jag vet inte.

Du måste veta.

Någon måste veta.

Som du ser…

Jag vill också ha någon att fråga.

Jag vet inte vad du söker, men du hittar det inte här.

Du måste gå.

Få ut honom.

Säg åt honom!

Gå ut, David.

Kom nu.

David!

David!

Han tar sig ingenstans.

BASERAD PÅ SAMANTA SCHWEBLINS ROMAN

Undertexter: Sarah Wallin Bååth