Original subtitles

-Mrs Redfern? -Ja.

Angenämt.

-Är du Martin Barrett? -Vi är nog båda lite överraskade.

Jag är lite nyfiken på varför du valde just mig av alla nio tjejer.

Research är nyckeln till alla framgångsrika företag.

Har du granskat min verksamhet?

Ja, det kan man kanske säga.

-Vad såg du i din research? -Tjejerna var en trist skara.

Sen kom ditt namn upp.

Ett osäkert kort, självständig...

Du menar oberäknelig.

Vem är det?

Godmorgon, sir. Ett skott genom fönstret-

-och godnatt på dig, Martin William Barrett, 43 år.

-Vem anmälde det? -En anonym man.

Han ringde imorse från telefonkiosken där.

-Är inte du i Frankrike, George? -Hans höghet här satte P för det.

Folk är bra roliga.

Han sköt saten utifrån, men satte tillbaka haspen efteråt.

Det är inte roligt - det är kallblodigt och skrämmande.

Nåt annat?

Han var änkling, arbetade för fullmäktige och höll sig hemma.

Det säger mjölkbudet, men han vet inte så mycket som han tror.

Barrett hade en gäst igår.

-Han fick bråttom härifrån. -Hon.

Det är sminkrester på servetterna.

Hon hade inte sovit i gästrummet om hon var hans flickvän.

Mamma? Dotter? Syster?

-Varför får jag kalla kårar här? -Du är känslig.

-Det beror nog på liket i köket. -Det tål jag, sir.

Det kanske är hans musiksmak.

Mario Lanza är bra.

Det är den sjukliga ordningen, Jones.

Inget stök, inga obesvarade brev och inga prydnadssaker.

-Inte ens kludd på brevpappret. -Vem skriver brev nuförtiden, sir?

Vilken tid sköts han, George?

Vi kan väl säga midnatt tills jag har öppnat honom.

Akta ryggen, Tom.

Vår anslagstavla hemma är helt belamrad med grejer.

Meddelanden, telefonnummer... Vissa är hundra år.

Vår käre Martin Barrett har bara en enda lapp.

Är det viktigt eller bara kufigt?

-Vad är det? -En sida från en auktionsfirma.

Nånstans måste vi ju börja...

Objekt 387. Love Beneath the Lilacs.

Oljemålning på duk av William Graveney, 1879.

En ung pojk som lär känna en ung dam väldigt väl...

Jaså? Du råkar inte ha säljarens namn och adress?

Du är en stjärna. Tack!

Tavlan såldes av han som äger The Plough vid Cadston Ridge.

Det är bara fem minuter till fots.

Du, Jones... Till fots.

-Goddag, mitt herrskap! -Är ni mr Fothergill?

-Jag är kommissarie... -Hit med stålarna, Ted!

Jag undrade hur länge det skulle dröja innan polisen kom hit.

Jag satsade på en dag. Ted sa minst en månad.

Bara för att ni aldrig hittar de skyldiga.

Stackars Martin... Mjölkbudet Reg berättade det.

En outsinlig informationskälla...

Varför tror ni att den här satt på Martins köksvägg?

-Ville han köpa den? -Kanske det. Ja, det gjorde han.

Visst var den er?

Den var min fars, han gick bort i november.

Damen är för spetig, så jag sålde den.

Berätta om Martin Barrett. Var han omtyckt eller hatad?

Han var en omtyckt och sofistikerad karl.

Ni ska nog prata med tösen där. Hon städade hos honom.

Kan du komma en stund, Ruby?

-Ruby Wilmott - det här är... -Snutar som vill prata om Martin.

Martin Barrett var elak och lömsk och det är skönt att han kolade.

-Visa lite människokärlek, Ruby. -Det är inte söndag.

Era åsikter verkar gå isär.

Intelligent och sofistikerad, elak och illvillig.

-En mans vän är en annans fiende. -Eller hans mördare.

-När såg ni honom senast? -Igår morse.

-Bad han er bädda i gästrummet? -Jag var inte hans fru.

Nu måste jag fortsätta med mitt.

-Lite kaffe eller en styrketår? -Nej, tack.

Vi ska också fortsätta med vårt.

Var Martin Barrett god, ond eller bara en fuling?

Lite av varje, enligt dem.

Varför anmälde inte flickan i gästrummet mordet?

Hon kanske är inblandad.

Försök få tag på henne via mackar, tågstationer och taxi.

Hälsa på min nya kompis på auktionsfirman.

Fråga om Martin Barrett lade ett bud på Love Beneath the Lilacs.

Söta lilla Ruby...

När polisen ställer frågor ska man stänga dörrar, inte öppna nya.

Jag sa som det var. Jag hatade Martin Barrett.

Det gjorde du också, faktiskt.

Tack så mycket, mr Jocelyn. Nej, jag kommer förbi.

Allt bra med familjen? Hej då.

Jag vet vad mr Barrett arbetade med. Han var löneansvarig på fullmäktige.

-Höjden av tristess. -Han var i princip osynlig.

Det finns ingenting om honom före 1991 och ytterst lite efter det.

Kan han ha bott utomlands eller bytt namn?

Jag pratade med din väninna på auktionsfirman. Hon heter Clara.

Barrett försökte inte köpa Love Beneath the Lilacs.

Jag bad Jack Fothergills advokat om en kopia på testamentsbevakningen.

En liten sak, bara.

Det här är teknikernas utskrift av klotteravtrycken på Barretts block.

Här är några brev och längst ner står ett telefonnummer.

-Det är skrivet nyligen, sa labbet. -Har du ringt upp det? Gör det.

Ring Bull Lanes verkstad och se om de kan undersöka Barretts bil åt oss.

Fråga efter Andy.

Hej! Ni har kommit till Rick och Maggie Florian.

Lämna ert nummer så slår vi er en signal sen. Ciao!

Ciao, Jones. Skaffa fram en adress till numret.

Om det är på vägen så tittar vi förbi.

Goddag!

-Mr Florian, kanske? -Ja.

Vi är från Causton-polisen.

Jag är kommissarie Barnaby och det här är kriminalassistent Jones.

Jag måste tyvärr meddela er att det har skett ett mord.

-Ja, vi hörde om Martin Barrett. -Av mjölkbudet, gissar jag.

-Hur...? -Det slår aldrig fel.

Varför hade Martin Barrett ert nummer?

-Har han hört av sig till er? -Inte vad jag minns.

Jag får ta fram samtalslistorna.

Vänta lite, nu minns jag att han ringde i tisdags och min fru svarade.

-Får vi prata med henne? -Nej, hon ligger och sover.

En hektisk helg... Han ville ha namnet på vår trädgårdsbyggare.

Jag förstår varför. Det är tjusigt.

-Berätta om helgen. -Vi har en båt i Fennacombe Bay.

Ni skulle se klubbhuset efter en heldag.

Var befann ni er igår kring midnatt?

Jag kom tillbaka från Fennacombe, drack lite te och somnade.

-Vad jobbar ni med? -Jag jobbar med olja.

-Målar eller borrar? -Det sistnämnda.

-Vill ni se? -Gärna.

Tack så mycket. Hälsa frun.

Det ska jag.

Ciao!

Du älskar verkligen att utmana ödet.

-Vadå? -Presenningen.

-Vi kanske borde skippa nästa helg. -Tvärtom.

Ju fortare vi blir klara desto bättre.

Här har vi gamle Fothergills testamentsbevakning. Vad ser du?

-Eller vad saknas, snarare? -Jag ser inget konstigt.

Helt otroligt...

Men hejsan, kommissarien! Jag uppfattade aldrig ert namn.

Nej, ni hade fullt upp med att driva in Teds spelskuld.

Vad är oddsen för två besök på en dag?

Bara vi får valuta för skattepengarna.

Det här är Jones och jag är Tom Barnaby.

Vi vill prata med er i enrum, tack.

Jag har inga hemligheter för Ruby.

Ursäktar du oss, Ted?

Ska vi slå oss ner?

Slå er ner. Jag antar att ni är i tjänst och inte vill dricka.

Mr Fothergill... Love Beneath the Lilacs.

Hur mycket sålde ni den för?

-Jag är inte... -97 000 pund.

På tok för mycket för Martin Barrett.

Han ville inte alls köpa den. Han ville veta vad den var värd.

-Varför skulle jag...? -Jag älskar envisa personer, Jones.

Här är er fars testamentsbevakning. Det står inget om en tavla.

Är det för att den hade ökat arvsskatten?

Ja, det kan ha varit därför.

Ni har berövat finansministern hans 40 %.

-Det får han ta upp med er. -Vad vill ni mig, då?

Bad Barett er om pengar för att hålla tyst om det?

-Det är inte riktigt... -Ja.

Ja.

5 000 pund var bättre än 40% i arvsskatt.

Problemet är att han bad om mer häromdagen.

På sitt speciella sätt så att man inte vet om han har frågat-

-men när han har gått så råder det inga tvivel om att han har frågat.

-Jag behöver påfyllning. -Ruby står i baren.

Jag menar inte mitt glas.

Det är problemet med danagäld.

Man blir aldrig av med vikingen - om man inte mördar honom.

-Det gjorde jag inte! -Var befann ni er runt midnatt?

Jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig.

-När gick er sista kund? -Runt halv tolv.

-Det var Ted. -Kan han ha utpressat fler?

-Var Jack inte den enda? -Det tvivlar jag på.

Oftast har de flera offer samtidigt. Ett av dem mördade Martin Barrett.

-Goddagens, Tom. -George!

Martin Baretts obduktionsrapport skrivs i detta nu.

-Jag kan berätta något om mördaren. -Är det namn och adress?

Jag fick fram tre olika patronstorlekar.

Mördaren gjorde sina egna patroner.

Blyhaglet var också hemmagjort. Man kan köpa apparater på nätet.

-Vem orkar med det, George? -Tjuvskyttar och bönder.

Ja, det är Barnaby. Hej, Jones. Jag kommer om fem minuter.

Bra jobbat, George!

-Ska inte du vara i Frankrike? -Nästa vecka.

-Jones? -Det här lär ni gilla.

Det här låg mellan framrutan och instrumentbrädan i Baretts bil.

Mrs Florians kvitto på två kilo fisk från "Squids Inn".

Adressen står längst ner.

-Fennacombe Bay. -Där makarna Florian har sin båt.

Här är beviset på att Barrett följde efter dem.

-Vägen till Fennacombe är ifylld. -Jag gillar det verkligen.

Ska du tvätta av dig?

Här ska du få nåt att bita i.

Barretts hållhake på folk visste bara han och offren om, inte sant?

Om det var allmänt känt hade Barrett inte kunnat utpressa dem.

De enda som kan berätta vad han visste är offren själva.

-De lär inte säga nåt. -Exakt.

Deras fuffens går i graven med Barett.

-Måste vi veta vad deras fuffens var? -Ja.

Den som hade mest att förlora mördade honom.

Vi kan inte konfrontera paret Florian så vi får åka till Fennacombe Bay.

-Ta reda på vad de sysslar med. -Det låter härligt med lite havsluft.

-Ska vi singla slant? -Redan gjort. Jag vann.

Det finns massor att göra, Jones.

Du ska hitta flickan och den som anmälde brottet.

Vad gjorde de hos Barrett i gryningen? Mycket att göra...

-Gillar du inte honungsvinäger? -Jo, men inte ett helt hav.

Apropå hav så ska vi till kusten imorgon.

-Hej, Jones! -Jag har hittat ett förnämt offer.

-Sir John Waverley. -Va? Han är ledamot i polisstyrelsen.

Jag vet. Mjölkbudet såg Barrett lämna hans gård i fredags morse.

-Reg är i farten igen. -Jag borde nog ha åkt till kusten.

Nej då, jag litar på dig. Åk och prata med honom.

Ta det varsamt, för hans fru gick bort för ett par månader sen.

Magnifikt, va? Första skymten av havet.

Var då? Jag är glad att jag har på mig en kofta.

Visste du att makarna Bullard har köpt ett hus i Frankrike?

-Det är det enda Kath pratar om. -Varför vill alla till utlandet?

Jag förstår inte det.

Vad är det för fel på England?

-Vad ville Jones? -Tack...

Jones tror sig ha hittat ett nytt utpressningsoffer.

-John Waverley. -Sir John?

Han gömmer väl inga skelett?

Det enda det kan gälla är hemmet han drev för utstötta tonåringar.

Visst var det bara flickor? Några av dem var rätt krävande.

Cully hade en kompis där. Vad hette hon?

Är du Jones? Godmorgon.

Mr Barnaby var tyvärr tvungen att åka till kusten.

Stig på. Jag har gjort kaffe.

Nu inser jag hur skicklig Barnaby är på att få folk att slappna av.

-Kan inte du det? -Jo, men ibland är det knivigt.

Gör som han så kan det knappast bli fel.

-Sätt igång. -Jag ska.

Vad gällde Martin Baretts utpressning mot er?

Han extraknäckte som utpressare. Vad hade han på er?

Du gör mig irriterad.

Är det omedvetet eller avsiktligt?

Martin Barett och jag har knappt växlat tio ord.

Han var här i fredags morse, sir.

Det kan ha gällt vad som helst. Han kanske köpte ägg.

-Körde han hit mitt i ottan för ägg? -Vi har ett tillitssystem.

-De tar varorna och lämnar pengarna. -Det besvarar inte min fråga.

-Utpressade Martin Barett er? -Absolut inte!

-Skynda er! -Det där är gårdschefen Billy.

-Vi ska inspekteras idag. -Gå ni, sir.

-Jag kommer tillbaka. -Nej.

Om ni har fler frågor får Barnaby boka ett möte över telefon.

Godmorgon, mrs Wilmott.

-Ja? -Jag ville bara hälsa.

Du, Joyce... Han jag vill träffa är där nere.

-Ska vi ses här om en halvtimme? -Absolut.

-Vad kan jag hjälpa dig med? -Jag är kommissarie Barnaby.

-Kan vi prata när du har slutat? -Prata nu om du vill.

Peter Hatchard.

-Kan du ta över, Carol? -Jadå.

Det går fort.

Jag känner inte Richard och Maggie, men jag ser dem på seglarklubben.

Han verkar hygglig och sprider glädje.

-Frun, då? -Hon tar lättare på livet.

De äger visst en fastighet här.

-Ja, på andra sidan udden. -Mysigt...

Det här är ett foto på Martin Barett. Han är mordoffret i min utredning.

-Har du sett honom i Fennacombe? -Tyvärr.

-Richard Florian är inte mördaren. -Jaså?

Jag får väl ta och erkänna.

Jag arbetade för polisen i Hongkong mellan 1980-1987.

Säger du det? Då kan jag få ett utlåtande av en sakkunnig.

Varför kommer makarna Florian hit? Jag tvivlar på att det är för fisket.

Jag tror att Martin Barrett visste.

Strax före jul fick vi ett nödanrop som gällde paret Florian.

Räddningsbåten i Fennacombe, vill säga.

Deras motor stod i lågor.

Jag tyckte att det var märkligt att de inte hade anmält det själva.

-Hade de nåt fuffens för sig? -Ja, jag börjar tro det nu.

-Är det där din fru? -Ja.

Följ med hem till oss på lunch, så kör jag dig till paret Florians hus.

-Hinner du? -Här finns det gott om tid.

Det slår aldrig fel.

Så fort jag får syn på havet så blir jag tio år gammal.

I november önskar man att man var i södra Frankrike, kan jag säga.

Kom, Tom.

Vi låter dem kila iväg och så kan vi fixa lunch.

Här bor makarna Florian.

-Vad kostar ett sånt hus, Peter? -Tvåhundra tusen.

-De äger det inte. -Jag vet, jag är bara nyfiken.

-Ser du nåt? -Kom och titta.

Det allra nödvändigaste. Ett övernattningsställe, bara.

-Är det deras båt? -Ja.

Den kanske har mer att säga oss. Hur kommer man dit?

Vem har ställt all bråte här?

Jack!

Kan nån be Jack komma hit?!

Hoppa ombord, så tar vi oss en titt.

-Är det här det jag tror? -Det beror på...

-Dödade du honom? -Hur kan du ens...?

-Vifta inte med ett vapen. -Du hatade honom, sa du.

Vad var det du sa om Martin Barrett, nu igen?

Han var elak och lömsk och du ville se honom död.

-Dödade du honom? -Varför skulle jag göra det? Säg!

-Ser du nåt? -Nej.

Vad de än har för sig så röjer de upp efter sig.

-Om du inte är fel ute. -Jag?

-Det kan faktiskt hända. -Nej.

Akta...

Jag råkade avlossa den.

En Purdey, minsann.

-Är det er, mr Fothergill? -Ja. En familjeklenod.

I testamentsbevakningen stod den inte med. Har ni vapenlicens?

-Behöver jag en? -Svara bara ja eller nej.

Nej, det har han inte.

Oj, oj... Anklagelserna hopar sig.

Jag tar med den och kollar om vi ska skriva "mord" på listan.

"Martin Barrett är död, men allt fortsätter som förut."

"Invänta instruktioner."

-Hur var det vid havet, mrs Barnaby? -Blåsigt.

Engelsmännen har blivit veklingar av centralvärme och charterresor.

-Vad hände på The Plough? -Jack Fothergills Purdey avlossades.

Ruby hittade det i ett skafferi och när de bråkade-

-drämde hon det i golvet så att ett skott avlossades.

Ärligt talat, men det finns inte mycket ärlighet i deras fall...

De misstänker varandra för mordet.

-Är vapnet på labbet? -Ja, med en låda patroner.

Gjort några framsteg med makarna Florian?

Minimala.

-Joyce! -Släng den här på vägen, tack.

Kommissarie...

Hur gick det med John Waverley?

-Hur pass väl känner ni honom? -Han är en av oss.

Jag vet att han sitter i polisstyrelsen...

Han är ärligheten personifierad.

Bry dig inte om det Barrett trodde sig ha grävt fram.

-Jag borde nog utreda det mer. -Det finns viktigare saker.

Han blev väldigt defensiv.

Han hittade på ett löjligt skäl till varför Barrett var där i gryningen.

Ni vet ju att gården tog emot tonårsflickor förut.

Jag vet att de flickor som blev omhändertagna av John och Jean-

-kan skatta sig lyckliga.

Jag gör som ni säger och låter det vara.

Nej, det ska du inte göra.

Jag har rätt i det mesta, men man vet aldrig.

-Barnaby! -Det är Peter Hatchard.

Jag har nåt att berätta.

Makarna Florian är här fastän det är mitt i veckan.

-Vad gör de? -De seglar ut mot Fuller's Sweep.

Det är ett rev som syns vid lågvatten. Jag kan följa efter dem...

Nej, gör inte det. Det var snällt att du ringde.

Säg till om jag kan göra nåt.

Vad gör du, Jones?

Visste ni att Sir John Waverley kan bli High Sheriff för Midsomer?

-Det gör honom aningen utsatt. -Ja, men inte nödvändigtvis skyldig.

Ta rocken och följ med.

Makarna Florian har lämnat stan. Skynda dig!

-Det där är Ruby Wilmotts. -Då slipper du bryta dig in.

Vilken arbetsmyra du är, Ruby. Hur många städar du hos?

Jag gör så my... Vart ska han?

Jag har nyheter om Jacks gevär.

Nyheten är att det inte finns nåt nytt, men jag återkommer.

En kopp kaffe skulle sitta fint.

Vad letar vi efter?

En förklaring till varför de åker till Fennacombe Bay.

Och varför Martin Barrett följde efter.

Diagram, kartor över Fennacombe Bay...

Allt ägs av Greenbase Oil.

Båda ingick i bolagets forskningsteam.

Han är geolog och hon är marinbiolog.

Kan det vara olja, sir? Olja genererar ju stora summor.

Finns det olja i Fennacombe Bay?

Det tror jag inte. Gör du det, Jones?

Oljeborrning kräver tung utrustning som inte får plats på en katamaran.

Då är vi tillbaka till smuggling eller droger.

Kollade du upp Richard Florian?

-Jag skulle göra det innan ni... -Vad sysslade du med hela dan igår?

Sätt igång.

-Er vän Hatchard. -Han är bara en bekant och polis.

Drottningens polismedalj, minsann.

Greenbase Oil är ett japanskägt bolag, men Florian har slutat där.

De avskedade honom för tre månader sen. Han sägs ha fixat det själv.

-Han började slåss i mötesrummet. -En vildsint man.

Med avgångsvederlaget startade han eget.

Inom vad?

-Lagom till en ny runda, pappa. -Äntligen en mening med livet.

Vad vill ni dricka?

Ta vad ni vill. Kom lite, Cully.

-Har du planer för ikväll? -Det låter som om jag får det nu.

Jag behöver din hjälp.

Din gamla skolkamrat som bodde på Waverley Farm. Hayley...?

Hayley Simpson. Vi sågs för ett par månader sen.

-Då kan du få tag på henne. -Ja.

Hon måste gå i god för Waverley. Han ska ju vara ädel, men...

-Du är inte helt säker. -Jo, men jag vill få bevis.

Kan du bjuda in henne på middag? Jag lagar maten.

Så trevligt att du kunde komma, Ben!

Fasiken! Jag glömde kameran.

Jag hade mer än gärna gjort det, Tom.

Öppna det där så tar vi ett glas.

-Vad blir det? -Det här är lapin sauvage. Kanin.

-Joyce fick några av Hatchards fru. -Hoppas att Hayley inte är kräsen.

Jag öppnar. Lägg på grönsakerna, pappa.

-Jag har aldrig ätit kanin, sir. -Inte?

Gör dig redo för en smaksensation.

Vad fin ni är, mrs Barnaby!

Kalla henne Joyce, annars säger jag miss Simpson till dig.

Det här är Hayley, pappa.

Välkommen, Hayley!

Kalla mig Tom. Det här är Ben Jones, min assistent.

Det är så trevligt att träffa er.

-Ni har inte förändrats ett dugg. -Inte ens pappa?

Det är lite torrt, men om ni tycker om det...

-Det är jättegott, Tom. -Tack!

Vi åt ofta det här på gården.

Sir John sköt kaniner hela tiden.

Det var John Waverley som vi ville...

Ja, Cully sa att du hade frågor.

Av vissa skäl som jag inte vill gå in på-

-så måste vi få veta hur han var.

Jag har känt honom länge och han är en ärbar man.

Ben håller inte med, men han känner inte karln.

Vad är din åsikt, Ben?

En massa tonårstjejer i ett hus... Hände det nåt skumt?

Du känner honom inte.

Blotta tanken på att John Waverley antastar en flicka är löjlig.

Ni hade rätt, sir. Kaninen var en smaksensation.

-Det måste ha lämnats här inatt. -Hörde ni ingenting?

-Skällde inte hundarna? -Det här är gjort av en amatör.

Det hade räckt med: "10 000 pund. Hallow Bridge, midnatt."

Det är inte det första brevet jag har fått.

Var är de andra?

Det är bara ett.

Jag är skyldig dig en ursäkt, Jones.

Barrett kom hit i fredags, och han var inte ute efter ägg.

Han har aldrig varit en varm människa, men då var han iskall.

-Det är ytterst pinsamt. -När ska romansen ha ägt rum?

-När gården inhyste tonåringar. -Med vem?

Ingen av de nio flickorna var helgon.

Hade inte min fru ogillat det?

Jo, det hade hon säkert gjort.

Men hon var ju så svag.

-Han trängde in mig i ett hörn. -Vi borde diskutera...

...hur vi ska rädda dig ur den här knipan, John.

High Sheriff utses av staten efter lokala rekommendationer.

Ett flertal godhjärtade och viktiga personer stöttar mig.

-Jag sviker dem om... -Bara om det är sant.

Det måste inte vara sant för att bli trott, Tom.

Kan du ge oss ett par minuter i fred, Jones?

-Men sir... -Jag vet, men kila iväg.

Vad hade Jean bett dig göra?

-Kontakta er på en gång, antar jag. -Varför gjorde du inte det?

Samtalet om Barretts mord kom från telefonkiosken vid hans hus.

Var det du?

-Vad gjorde du där? -Jag ville prata allvar med honom.

-Mitt i ottan? -Vi bönder går upp tidigt.

Det svaret duger inte.

Min assistent lär tro att du tänkte muta honom.

Jag gick dit för att träffa flickan.

Varför då, om du inte tänkte betala?

Det tänkte jag visst. Jag tänkte på mina vänner som nominerade...

För att inte svika deras förtroende-

-så tänkte du skuldsätta dig till Martin Barrett för resten av livet?

-Jag ville köpa tid. -Medan pressen gottade sig i det?

Här är Hallow Bridge.

Köper ni det trots breven och trots att han ville hosta upp pengarna?

Även oskyldiga blir utpressade.

Ingen rök utan eld.

Oskyldiga blir alltid anklagade.

Du tror att jag ser mellan fingrarna för en vän.

-Inte om ni förnekar det. -Lyssna inte på skvaller.

För tio år sen försvann viktiga bevis i ett fall.

Jag fick kritik för det, men John Waverley försvarade mig.

Inte i egenskap av vän eller gammal skolkamrat.

Han gjorde det för att han ansåg det vara det enda rätta.

Vad vet du om hemmet som han och hans fru drev?

Inte särskilt mycket.

Istället för att gnälla som de flesta gör om urspårade tonåringar...

...så öppnade makarna Waverley sitt hem för nio stycken.

Däribland Hayley Simpson som vi träffade igår.

John gav dem trygghet och ett hem. Han fick dem på rätt spår igen.

Man har tur om man lyckas styra upp sina egna barn.

-När han har det hett om öronen... -Jag har förstått, sir.

Bra.

Nu måste vi se till att fånga Barretts lärling.

Han vet mer om Barrett än vi gör.

Problemet är att det inte finns några röda trådar.

-Ruby Wilmott är en röd tråd. -Hon städar för några av dem.

-Hon städar för allihop. -Gör hon?

-John Waverley också? -Ja.

Jag träffade henne på väg dit.

Vet du vad, Jones? Du börjar förtjäna din lön.

Ruby Wilmott.

Vartenda ett av Martin Barretts offer som vi vet om-

-har rena och fina hus tack vare dig.

Jag städar för många andra också.

Använde Martin Barrett dig som informationskälla?

Ställde han frågor om Sir John Waverley, Jack och Florian?

Bad han dig luska ut saker?

Jag förstod inte alltid vad han hade i kikaren för han frågade försiktigt.

Men du förstod ibland?

Varför svarade du på frågorna, då? Hade han en hållhake på dig?

-Hade han en hållhake på dig, Ruby? -Nej.

-Ja. -Jag vill hemskt gärna veta vad.

-Jag vill att han följer med. -Vart ska vi?

Hem till mig.

Jösses!

Har du stulit det här från dina arbetsgivare?

Den här var min fars.

Det här också.

-Den här stod på puben! -Förlåt.

Jag har en gissning.

Du var oklok nog att stjäla från Martin Barrett.

Han kunde sitt hem utan och innan.

Vi borde prata om mina manschettknappar som du stal.

Ta det lugnt, Ruby. Jag ska inte ge dig sparken.

Absolut inte...

Han gick upp hit. Vi ingick en överenskommelse.

Jag skulle ta reda på saker och svara på frågor om folk.

-Vem var han mest nyfiken på? -Makarna Florian.

Vart de åkte, vem som hälsade på dem och vem som ringde dit.

En dag bad han mig ta med bensinkvitton från deras bil.

-För att se var de åkte. -Du hittade ett kvitto på fisk.

Helgen därpå följde han efter dem dit och köpte hummer till mig.

Nu så, Ruby Wilmott. Nu får du redogöra för dina arbetsgivare...

Du hade starka skäl att mörda honom.

-Stackars dig! -Jag dödade honom inte.

-Var befann du dig när han dog? -Jag skulle gå och lägga mig.

Det är inget vidare alibi. Du sa exakt samma sak, Jack.

Menar ni att ni kan ge varandra ett alibi om det hettar till?

Ja, men det kanske inte är så mycket värt som alibi.

I brevet stod det att väskan ska stå på muren.

Kör fram, lägg pengarna i väskan, stäng väskan och åk.

Det bör inte bli problem, men stanna inte kvar för länge.

Polismän bevakar er på avstånd.

Kom tillbaka hit efteråt och vänta på oss, John.

Vi ska skynda oss tillbaka. Lycka till.

Det är nåt konstigt med fallet.

-Inget jättestort, bara... -Nåt litet.

Vi kämpar för att ta fast Barretts mördare, men ingen sörjer karln.

I förbifarten trakasserar vi gubbar som Jack Fothergill.

Tycker du att han ska få tapperhetsmedalj för sitt bedrägeri?

Han borde nämnas i depescher.

-Väck mig om jag somrar. -Ja, sir.

Motorcyklist iklädd rött är på väg åt ert håll!

-Jag hade högre tankar om dig. -Hade du, Tom?

-Kalla mig kommissarie Barnaby. -Då får du kalla mig mrs Redfern.

Förhör den 20 augusti 2005, kl. 06.30.

-Närvarande... -Kommissarie Barnaby.

Säg ert namn, mrs Redfern.

-Mrs Hayley Redfern. -Och assistent Jones.

Var ni Martin Barretts vän?

-Affärskompanjon. -Var ni där när han mördades?

Vi kan binda er till platsen med näsdukar från huset.

Då får ni göra det.

När jag träffade er första gången-

-då skyllde jag era problem på skilsmässan och misshandeln.

Men jag tänkte att ni skulle få ordning på ert liv med Johns hjälp.

Han tog hand om er och trodde på er.

Han gav er så mycket. Är det här tacken?

Sluta prata om vad John Waverley och hans fru gav mig.

De gjorde det för sin egen skull.

Han var en självgod viktorian som trodde att han kunde förändra mig.

Ni blir förändrad när ni döms för mordet på Martin Barrett.

Mord? Jag mördade inte den där patetiske mannen.

Som sagt, jag mördade honom inte.

Såg ni vem som gjorde det?

Gjorde ni det?

Var är herrn, Billy?

Han ligger säkert och sover.

Kom, Jones.

Krossa glaset.

Sir John!

Kom, vovvar.

Duktiga vovvar.

Vad har du gjort, John?!

Kom igen!

-John! -Hur mår han?

Ställ honom upp och daska honom i ansiktet.

Det här får inte hända. Vakna!

Kom igen!

Håll dig vaken.

Vakna! Vakna, Sir John!

Bra, håll er vaken.

-Hur mår han? -Inte bra.

Polis!

Vi har en man som har tagit en överdos.

Varför gjorde han det?

Den som snattar bort mitt goda namn...

Falska anklagelser.

Neka dig blå, men ingen kommer att betrakta dig på samma sätt.

Även om man är oskyldig?

Tror du att Hayleys försvarare bryr sig om sanningen?

Ingen rök utan eld.

-Ni var skicklig bakom ratten, sir. -Man tackar.

Hämta en kopp kaffe, är du snäll.

Syster Lyn visar vägen, mr Florian.

-Var är hon? -Rakt fram och andra till vänster.

Tack.

Vi har turen på vår sida.

-Ursäkta mig. -Behöver ni hjälp?

Vi är kommissarie Barnaby och Jones från Causton.

Ni har visst en patient som heter mrs Florian.

Ja, Margaret Florian. Hon kom in på en kontroll.

-För vad? -Maken misstänkte dykarsjukan.

De har dykt. Hur länge blir hon kvar?

Hon blir nog utskriven ikväll.

Hennes man är en erfaren dykare så han gav henne syre på plats.

Tack så mycket för hjälpen.

-Berätta inte att vi har varit här. -Okej.

Varsågod, sir. Det blir åtta pund.

-Peter Hatchard. -Peter! Det är Tom Barnaby.

-Hur står det till? -Det har skett vissa framsteg.

Jag skulle faktiskt behöva din hjälp. Vi tror att makarna Florian har dykt.

-Vill du veta varför? -Jag måste genomsöka huset.

Kom och bo hos oss, så hör jag mig för vad de har dykt efter.

Tack.

Wendy har forskat i Barrett via Migrationsverket.

-Han är född i Australien. -Det förklarar att han dök upp -91.

Innan han kom hit sålde han virke i Taiwan. Har de träd i Taiwan?

Inte om han var bra på sitt jobb. Klart de har träd i Taiwan...

Ja?

Gör hon?

Vi kommer direkt.

Hayley Redfern vill prata med oss.

-Hur mår Sir John? -Utom fara.

Det ska vi inte säga till henne. Be att hon förs till cafeterian.

-Cafeterian? -Jag har inte ätit frukost.

Tack.

Är det här kaffe eller soppa?

Jag ville inte att det skulle gå så här.

Det John Waverley har gjort...

-Ska ni inte säga nåt? -Ni ville träffa mig.

Jag skulle gärna slippa se er.

Kommer han att dö?

Vi kom för sent.

-Varför gjorde han det? -Sårad av ditt svek.

-Det får inte folk att vilja dö. -Jo, folk som John Waverley.

Er handling raserade hans tro på människan.

-Han slutade tro på sig själv. -Vad kan jag göra?

Berätta vad Martin Barrett sa, mer än att ni skulle smutskasta en fin själ.

Han blev pratglad efter allt vin till middan.

Han skröt om att han hade en gyllene gås.

Gäss, rättare sagt.

Ett par övergödda gäss.

De tror att de ska roffa åt sig en förmögenhet.

-Sa han några namn? -Nej.

Han hade druckit, men inte tillräckligt för att bli oförsiktig.

Såg ni en bil? Ett registreringsnummer?

Inte ens en skymt av mördaren?

Det första jag hörde var ett skott.

-Jag stack därifrån. -Tittade ni inte om han var död?

Kan ni ordna en förlängning?

Jag vill hålla kvar henne i 48 timmar till.

Ni hade ett väldigt bra motiv för att döda Martin Barrett.

Ni tänkte ta över hans verksamhet.

Du har tittat på hus. Ska vi flytta?

Det vore en investering att köpa ett hus. Vi kan hyra ut det.

Vi kan också frysa ihjäl.

Det skadar inte att fråga. Nu är Jones här.

-Jag ringer när vi är framme. -Ta hand om dig!

Du är sen, Ruby.

Jag visste inte om jag skulle komma alls.

Kan du hålla ett öga på baren, Ted?

Ett tack hade suttit fint.

Jag skulle trilla av pinn av chocken, men...

Låt mig hälla upp en öl till mig...

Jag är ingen ungdom längre och livet är inte direkt späckat av spänning.

Inte förrän jag träffade dig.

-Du är så fri. -För tillfället, ja.

-Tror du att vi åtalas, Jack? -De lär ändå inte låsa in oss.

Hur blir det med dig och mig?

Vi fortsätter där vi slutade.

Våra kriminella karriärer blev korta, men vi har i alla fall försökt.

Kom, innan Ted dricker upp dagens förtjänst.

Mrs Hatchard! Jag hoppas att din man har varnat dig om oss.

Klart han har. När man talar om trollen!

-Peter! -Kul att ses!

Det här är Ben Jones.

Om ni inte har middagsplaner, så tänkte jag att vi går till stranden.

-Vi kan grilla några havsöringar. -Jag ska visa era rum.

Ta min också.

Jag tittade förbi makarna Florians hus idag.

Båten var där, men inte de. Det var lika tomt som förra gången.

Se upp.

Vad tror du att de dök efter?

Jag har pratat lite med gubbarna i Shale.

Fartyget Harlequin sägs ha krossats mot Fuller's Sweep.

-När då? -1846.

Det är en spännande historia.

Det sägs att hon fraktade guld från Frankrike.

-Rena guldgruvan, med andra ord. -Finns det inget förlisningsregister?

Jo, på marinkommandot, men Harlequin nämns inte.

Hur kan vi bekräfta det?

Jag har dykarcertifikat och min utrustning är i gott skick.

Ska vi bege oss ut imorgon?

Jag är vrålbillig.

Tänd ficklampan.

Richard!

Vad ska vi göra?

Jag kan inte dyka nu.

Jag tycker att vi synar hans bluff och ser hur smart vår Barnaby är.

-Godda', kommissarien! Vad gör ni? -Det får ni svara på först.

-Vad gör ni? -Vi ska till Frankrike och köpa cigg.

-Vill ni ha nåt? -Nej, tack.

Nu vet de att vi avslöjat dem.

Det bryr sig inte Richard Florian om. Han är ute på djupt vatten.

Inte bara idag - varje dag.

Jag har det!

-Vad tycks? -Det tycks väldigt bra.

-Finns det mer? -De har tagit det mesta.

Men de lär återvända för det sista. Vad blir nästa steg?

Dags att prata med den lokala polisen.

Vår Barnaby är förfärligt förutsägbar.

-Vad ska vi göra? -Ingenting.

De kommer ändå inte att hitta nåt.

Vilken tajming, mr Florian. Nu slipper vi slå in dörren.

Jag kan inte riktigt se det komiska i det här.

-Det är inte komiskt. -Här är fullmakten för husrannsakan.

Kan jag få era nycklar?

Vad hoppas ni hitta, kommissarien?

Jag hörde att ni drabbades av dykarsjukan.

Jag ger er mitt ord på att vi ska lämna huset som vi fann det-

-om vi inte råkar hitta det vi letar efter.

Ni hittade det inte hemma hos oss i Midsomer Worthy.

Mrs Wilmott sa att ni bröt er in.

Nej, mrs Wilmott släppte faktiskt in oss.

Hon bjöd oss på kaffe. Släpet är lastat med cigaretter och alkohol.

-Franskt. -Jag frågade om ni ville ha nåt.

Ni kommer att bli ruggigt besviken, Barnaby.

Kom och titta på en sak, sir.

Vad sa ni?

Gömt i soffans stoppning.

-Jag har aldrig sett vapnet. -Om jag fick en krona för...

-Jag har aldrig sett vapnet! -Vad är det här?

Patronerna är hemmagjorda, mr Florian.

Jag ska ta dem till Causton.

De ska jämföras med blyhaglet som dödade mr Barrett.

Märkena på hylsorna som hittades på mordplatsen-

-ska jämföras med hanen.

Om de matchar, vilket jag tror att de gör, då åtalas ni för mord.

Men tills dess...

...tänker jag gripa er misstänkta för mord.

Det är samma blyhagel, samma märken efter hanen på hylsan...

Karln kunde lika gärna ha skrivit sitt namn.

-Frankrike? -Imorgon. Det är visst strålande sol.

-Hur är det där du är? -Hett.

-Nu har vi dem! -Grattis.

Vad händer nu?

Polisen tar dem till Causton och åtalar dem för mord.

Ni ska ha ett stort tack båda två.

Kul att kunna hjälpa till.

-Vi tar en liten omväg hem, Jones. -Vart ska vi?

-Det såg större ut på fotot. -Det brukar göra det, sir.

-Vad ska ni ha det till? -En vacker dag...

-Menar ni pension, sir? -Det går inte att undvika.

Jag som äntligen har börjat lära känna er.

Jag menade någon gång i en avlägsen framtid.

Vi fick fast dem, Jones. Varför är jag inte överlycklig?

Vädret, kanske.

Vad har din generation emot lite blåst?

Ska ni vada i vatten som kommer direkt från Norra ishavet?

-Tänk att det ska jag! -Jag glömde kameran igen.

-Varför är jag inte helt nöjd? -Vi har inte hittat guldet.

Hur bevisar vi att makarna Florian dök efter det och att Barrett visste?

Vi har ett mordvapen och patronerna matchar.

-Fingeravtryck? -Nej, men...

Du har rätt. Jag kan inte bevisa att Barrett var här i Fennacombe.

Det kan Hatchard intyga åt er.

-Han har aldrig träffat Barrett. -Enligt vem?

Peter själv. Jag visade honom ett foto på Barrett.

De måste ha träffats.

-Varför då? -Barrett hade kvittot Ruby snodde.

Fiskeboden borde ha varit hans första anhalt.

Ni började inte fråga efter Richard Florian. Ni gick till fiskeboden.

Det borde ju Barrett också ha gjort.

Varför ljög han? Varför ljög Peter Hatchard om det?

-Herregud... Har vi gripit fel man? -Jag förstår vad ni menar.

Jag förstår vad du menar, vattnet är banne mig iskallt.

Ring hem på min mobil.

Ring hemnumret.

Hej, Cully. Ben Jones här. Vänta lite.

Har sopbilen varit där än, Cully?

Ingen aning. Har sopbilen varit här, mamma?

Imorgon bitti!

Du och mamma ska leta igenom soporna och hitta kaninen.

Jag behöver blyhaglet som ni så diskret lade på era tallrikar.

Ta med det till George Bullard och se om det matchar det andra.

Jag ringer och förvarnar honom.

Du och jag ska till polisstationen här.

Jag vill veta om Martin Barrett och Peter Hatchard har träffats.

En var i Hongkong och en var i Taiwan.

Det är inte helt omöjligt.

Här har vi den.

-Glömde du nåt, Tom? -Ja, faktiskt.

Här är ett.

Kom in och ta ett glas med oss.

Det är ingen artighetsvisit, Peter. Skippa drinken, men vi vill komma in.

Vi var tvungna att bege oss till Australien, Peter.

Det tog ett tag, men Fennacombes ångdrivna polisdator kom fram.

Martin Barrett var förevigad i Australiens brottsregister-

-för när han var i Taiwan bad han Australiens ambassad om hjälp.

-Vad hade han gjort? -Han smugglade folk till Hongkong.

Hongkong-polisen förhörde honom om hans fastlandskontakt.

Det var en av deras egna. En polis vid namn Peter Hatchard.

-Tilldelad drottningens polismedalj. -Nej, Peter skulle aldrig...

-Ska det inte vara ett glas? -Nej.

Jag måste ha ett.

De kom på dig för att Martin Barrett sa var du befann dig.

I ditt tjusiga hus på lyxiga Kowloon.

Som tack för informationen dömdes han bara till ett år, medan du-

-trots en föredömlig karriär som polis, fick 25 år.

Ni avtjänade inte hela straffet.

Jag satt av fem år. Jag kunde systemet.

Jag visste vem man skulle prata med och muta.

-Hade du kvar pengar? -Inte när jag väl blev fri.

-Visste du om det här, Carol? -Hon visste ingenting.

Carol och jag träffades här.

Jag är uppväxt här i trakten, och jag återvände till brottsplatsen.

Carol, nu ska jag förklara varför jag griper din man för mord.

Det här kom från labbet för en timme sen.

Som du ser så står det-

-att blyhaglet i kaninerna du gav till min fru utan din makes vetskap-

-är exakt samma hagel som det som dödade Martin Barrett.

Om det inte var för kaninerna så hade du haft ditt på det torra.

Det var inte särskilt smart att säga att du aldrig sett Barrett.

Ja...

Vilken förfärlig dag det var när han...

...dök upp här ur tomma intet.

Jag hade varit i England i tio år.

Jag var säker på att mitt förflutna inte kunde spöka här.

Jag trodde att han var i Australien.

Där stod jag en solig dag-

-och moppade boden när jag hörde rösten...

Jag vill ha ett par humrar, tack.

-Får jag ställa en snabb fråga? -Ja.

Vet ni var mina vänner Richard och Margaret Florian bor?

Richard och Margaret bor vid flodmynningen.

Jag märkte på hans sätt att vara...

...och på hans inställsamma röst, att makarna Florian inte var hans vänner.

Jag visste inte varför han ville få tag på dem förrän du kom hit.

Du åkte dit och sköt honom.

När vi kom lite för nära sanningen så lade du vapnet i Florians hus.

Varför gjorde du det, Peter?

Vi har ju så mycket här. Varför förstörde du det?

Det är den bästa frågan hittills.

Varför?

Jag satt fem år i Shek Pik-fängelset på grund av honom.

Det var inte lätt för en före detta polis.

Det kostade mig en smärre förmögenhet att rymma.

När jag väl lyckades så hade min fru begärt skilsmässa.

Mina barn var...

Ja, det vete gudarna.

Ren och skär hämnd är vad det är.

Sir John Waverley!

Sköterskan sa att ni räddade mig.

Vi hjälpte till att förhindra ett alldeles för tidigt slut.

-Hur mår du? -Det är bättre.

-Vad har du i väskan? -Saker som tillhör dig och Jean.

Den här...

Jösses!

-Ruby Wilmott? -Ja.

-Vill du polisanmäla henne? -Nej.

Hayley Simpson, då?

Låt henne få en andra chans.

Jag ska göra mitt bästa. Härligt att se dig, John.

Vänta på min order.

-Mr Barnaby. -Mr Florian.

Ska ni be om ursäkt ännu en gång?

-Nej, det räcker med en gång. -Vad gör ni här?

Vi ska knyta ihop lite lösa trådar.

Det är väldigt mycket folk för lite trådar.

Ja, för vi ska vända upp och ner på ert hus.

Nu tar ni i.

-Ni har redan sökt igenom huset. -Inte riktigt.

-Vi hittade ingenting. -Andra gången gillt, kanske?

Tack.

Tackar.

-Vilket självbelåtet grin han har. -Självbelåtet?

-Jag tycker det ser nervöst ut. -Man kan alltid hoppas.

Din instinkt i fallet har varit överlägsen min.

-Jag misstog mig på Hatchard. -Inte konstigt.

-Du misstog dig på Waverley. -Då står det lika.

Vad säger din förfinade instinkt om det här?

Spiller vi krut på döda kråkor? Har de redan sålt sina vrakfynd?

-Har vi fått det om bakfoten också? -Nej, det där är två skumma typer.

Och det är faktiskt ett självbelåtet flin.

Hit med verktyg!

Ta bort gallret.

Ser man på...

Text: Johanna L. Widengren www.sdimedia.com