Original subtitles

Tjockis! Ute på en romantisk dejt med frun?

Som varje fredagskväll.

-Vi ringer kommunen imorgon bitti. -Idioter.

Ska ni klaga till kommunen?

-Har ni inget bättre att göra? -Här får ni lite mer skräp.

Akta så att inte tuggummit fastnar under skosulan.

-Läggdags, Danny? -Jag ska hem och kolla på tv.

-Gå inte, Danny. -Han är rädd för mamma.

-Jag är inte rädd. -Gå till huset i skogen, då.

-Kom igen, Danny. -För min skull. Om du törs.

Visst!

-Mamma. -Det är sent, du har skola imorgon.

Har du sett spöket? I huset vid skogen?

-Nej, för det existerar inte. -Alla i skolan säger...

Jag gick förbi Winyard varje dag.

Jag kommer ihåg paret Barratt. De var fina människor.

Vill du ha på lampan i hallen?

Varför säger alla att det är ett spökhus?

För att det är gammalt och läskigt. Det var ett fint hus förr.

Folk gillar att hitta på historier. Det är allt det är - historier.

-Mamma! När kommer Danny hem? -För tio minuter sen.

Så han ligger risigt till. Släck lampan nu och sov!

Kom igen! Frukosten är klar.

-Jag ska döda honom. -Philip!

-Var är min cykel? -Ingen aning.

-Mamma! - Du tog den igår kväll. -Jag hämtar den senare.

Precis vad jag gillar. En kvinna i uniform.

-Kan man få en baconmacka? -Visst, om du gör den själv.

-Lämnade jag min broschyr här? -Inte vad jag vet.

Harriet Davis Estates är på omslaget.

-Då måste den vara viktig. -Hon är min affärspartner.

-Du är bara bra på en sak. -Ja, och du älskar det.

Ring mig om du hittar den. Det är viktigt.

-Något för mig? -Tyvärr, ingen vill ha dig idag.

Ingen? Det tror jag inte på. Vad har du fått?

Midsomer Museum.

Kulturarvsgruppen. Jag ska hjälpa dem med en kartläggning.

-Igelkottar, grävlingar och sånt? -Byggnader.

Byggnadsminnen, inte små lurviga varelser.

Giles Cato? Är han vår nya överintendent?

Han inspekterar rivningshotade byggnader. Fabriker, lador, hus.

Innan exploatörerna hinner dit. Han bad om min hjälp.

Du letar väl inte efter ett nytt hus?

-Man vet aldrig. -Precis. Hej då.

Tack så mycket.

-Ska ni redan åka? Hittade ni inget? -Ingenting.

Men det måste ändå vara kul. Jag hade gärna gått på husjakt.

Vi har mycket specifika krav.

Tyvärr existerar inte det huset. Inte i Midsomer i alla fall.

Känner du till ett sött litet hus som behöver renoveras?

-Vi är inte rädda för hårt arbete. -Det finns ett ställe...

-Det har stått tomt i flera år. -Är det till salu?

Ja, traktens byggare är intresserad. Ni borde åka dit.

Winyard, heter det. I Midsomer Newton.

Känner ni till Harriet Davis Estates på huvudgatan?

-De är husets mäklare. -Tack så mycket.

Vem kan en bra berättelse?

Philip. Du har varit väldigt tyst hela morgonen.

-Vilka berättelser kan du om byn? -Inga, fröken.

-Något måste du veta. -Nej.

-Han kan en jättebra historia. -Nej, fröken.

-Han berättade den innan samlingen. -Låt höra.

-Snälla, fröken. -Philip!

Det finns ett hus som det spökar i. Det är allt jag vet, fröken.

Alla vill höra mer nu, Philip. Vi kan knappt bärga oss.

-Det finns inget mer. -Det finns det visst, fröken.

-Hans bror var där. -Du fick inte säga nåt.

-Vad heter det här huset? -Winyard.

-Det ligger i skogen. -Och det spökar där?

Där bodde en hemsk gammal man, och hans fula gamla fru...

...och de hade en son som var galen.

De blev galna och mördade sin son, och nu är de spöken.

-Det var en mycket kort berättelse. -Han hittade på allt.

Jag hittar inte på. Min bror har sett spökena.

Han gick in i huset igår och hörde ett konstigt läte.

Det var spöket som ropade hans namn.

Han sprang, men spöket tog honom och höll fast honom!

Det försökte skära halsen av honom med sina långa naglar.

Philip!

-Vad ville den mannen? -Inget.

Frågade han efter ditt namn eller var du bor?

Frågade han om du ville gå någonstans efter skolan?

Jag är ingen dumbom, fröken.

Han sa att han gick i den här skolan som barn.

Om du ser honom igen så får du inte prata med honom.

Du går direkt till en vuxen. Förstått?

Ja, fröken.

Någon har redan lagt bud på det huset.

-Vi vill gärna se det. -Hur hörde ni om det?

På hotellet. Kan ni visa oss huset?

-Det är tyvärr inte möjligt. -Varför då?

-Lämna era namn så hör jag av mig. -Varför får vi inte se det?

Säljaren var mycket strikt. Inga visningar under budgivningen.

-Vem är säljaren? -Det är konfidentiellt.

Hoppas han är nöjd med er service, det hade inte jag varit.

-Mr Magwood, hur mår ni idag? -Bara bra, tack.

-Några nyheter? -Tyvärr, sånt här tar tid.

-Det annonseras inte i fönstret. -Fotona har inte kommit än.

-De borde komma nu i veckan. -Såg ni paret som precis gick ut?

Perfekta spekulanter. Unga och gott om pengar.

Tyvärr letade de efter något mer modernt.

Marknaden är mycket trög för tillfället.

Vi kanske borde sänka utgångspriset med 20- eller 30 000 pund.

20-30 000 pund?

-Huset är min pensionsförsäkring. -Om ni vill sälja snabbt...

Vi ringer så fort vi har fått napp.

Jag antar att ni kan ert jobb.

Middagen är klar!

Stäng av oljudet och kom in och ät!

Jag ska gå till jobbet. Så du diskar, och du dukar av.

-Hörde ni vad jag sa? -Ja.

-Jag tänker berätta för henne. -Då dör du.

Jag vill ha tillbaka min cykel. Som du lämnade där.

-Jag är inte rädd. -Hämta den själv, då.

Är det bara du! Bor du här?

Ms Woodhall undrar varför hon måste titta på det där åbäket-

-enbart så att han får en bra tv-bild. Jag håller med.

Prata med dem två. De förstör alla fina små hus.

Jag vet vad ni håller på med. Ni är som skapta för varandra.

Du borde läsa det här. Det har en hemsk historia.

Vi har letat efter huset hela eftermiddagen.

-Herregud! -Vi har sett det nu.

Inte konstigt att ms Davis var så hemlighetsfull.

Personen som har lagt budet vill inte förlora huset.

Peter! Jag är trött och fryser. Jag vill åka hem.

Ser man på.

-Det är inte ens låst. -Vi borde inte vara här.

-Helt otroligt. -Jag är rädd.

Ge mig bilnycklarna.

-Snälla Peter! -De sitter i bilen.

Har du inte kommit om fem minuter så åker jag utan dig.

Jag behöver en drink.

Tom!

-Är inte Scott med dig? -Nej, han är sjuk.

-Synd att han missar det här. -Något för en konnässör.

Brevbäraren hittade dem.

Garrotterade. Väldigt populärt i Spanien en gång i tiden.

Kan vara orsaken till att ingen åker till Costa Blanca längre.

-Vem är ni? -Polisassistent Jones, sir.

De var husspekulanter.

Mördaren måste ha lurpassat på dem i baksätet.

-Vad tror ni, assistent Jones? -Att han dödade dem en i taget.

Varför kämpade inte en utav dem emot, då?

En kanske redan låg mördad i bilen.

-Såvida det inte var två mördare. -Gömda i baksätet?

Om mördaren gömde sig i baksätet, så måste de ha lämnat bilen olåst.

-Sedan gick de in i bilen... -En i taget.

Och han dödade dem, en i taget.

Jag hade inte kunnat sitta jämte ett lik utan att veta om det, sir.

Allt som verkar intressant och rasfärdigt.

Svinstior till skjul. De är en del av vårt kulturarv.

Vi måste bevara dem innan de försvinner för alltid.

Det är som att bevara en utrotningshotad art.

Allt förändras, Joyce.

En dag kommer vi ut... Jag citerar Larkin:

"Ett försvunnet England. Skuggorna, ängarna"-

-"småvägarna, stadshusen, de skulpterade korbänkarna."

Någon måste säga till vandalerna:

"Ni är ett hot mot varje friboren engelsman."

-"Fortskrid med livet som insats." -Är det så allvarligt?

En dag kanske vi måste döda för att bevara.

Sir, den här låg i handsfacket. Baksidan kan vara av intresse.

Absolut. The Feathers Hotel, Causton.

Bra jobbat, Jones.

-Vart leder den här vägen? -Till ett gammalt ödehus.

-Äger ni en kostym, Jones? -Ja, sir.

-Och en slips? -Visst, sir.

-Vill ni jobba för CID i några dagar? -Ja, sir.

Jag ska bara duka av borden så är jag klar.

-Klarar du dig? -Ja.

-Jag sparar dem till senare. -Anne.

-Du har besök. -Vi skulle precis gå.

Tyvärr, de väntar i matsalen.

-Sa de att de var husspekulanter? -De ville ha ett renoveringsobjekt.

Jag berättade om huset Winyard, i Midsomer Newton.

Jag såg ingen "Till Salu"-skylt på utsidan av huset.

Hur visste ni att huset var till salu?

Någon hade sett en mäklare från Davis Estates där.

Jag sa att de borde ta sig en titt. Jag ville bara vara hjälpsam.

Gå ut och köp en kaffe är du snäll.

-Det var dags för ett återbesök. -Vi vill veta hur det går.

-Det här är så spännande för oss. -Givetvis.

Har du haft mycket kontakt med mäklare, Jones?

-Jag litar inte på dem, sir. -Inte?

Snygg kostym.

-Vi är mycket tacksamma. -Och diskreta.

-Så ni hör av er snart? -Det hoppas jag.

-Ms Davis? -Harriet Davis.

God eftermiddag. Kriminalkommissarie Barnaby.

Kriminalassistent, Jones. Får vi ställa några frågor?

Givetvis.

Det gäller paret Cave. De var här igår morse.

-Jag var inte här igår. Roman? -Jag kommer inte ihåg dem.

Angående en av era fastigheter. Winyard.

Huset är till salu. Men jag har inga höga förväntningar.

Det är i mycket dåligt skick. Det har precis kommit ut.

Paret Cave bodde på Feathers Hotel. Där sa man att de kom hit.

-Det hade jag nog kommit ihåg. -Ifall minnet återkommer.

Ni har inte frågat varför vi är intresserade av paret Cave.

Felparkering? Vårdslös omkörning?

Mr och mrs Cave hittades döda tidigt imorse.

Mindre än 180 meter från Winyard.

Hon vill inte sälja. Ett skjul säljer för en halv miljon pund i Midsomer.

-Vilket betyder? -Att hon ljuger.

Winyard har ett eget kapitel.

1795 hängde sig Margaret Peate från en träbjälke i köket.

1820 hittades en försvunnen treåring död i brunnen.

1916 dödades två av husets söner i norra Frankrike.

-Inget lyckohus precis. -Uppenbart inte.

Det är dags att hälsa på Winyard.

-Det omger sig av en viss stämning. -Misskötsel.

Titta här, sir.

Otroligt att ingen har gjort inbrott.

Ostämt.

-Det här... -...kan vara en del av mordvapnet.

Tror ni att paret Caves kom ända hit in?

Någon kanske tog dem på bar gärning.

Lesley och Barbara Flux. Ta reda på var de bor, Jones.

"Ni är komna väl"

"Ni är väl komna"

"Ni är välkomna"

Vad betyder det?

Ett generöst tilltaget tänkespråk.

-Mr Lesley Flux? -Ja.

Jag är kriminalkommissarie Barnaby. Kriminalassistent Jones.

-Får vi komma in? -Stig på.

-Min fru, Barbara. -God dag.

Vi stör väl inte? Repeterar ni inför en pjäs?

-Nej, inte alls. -Vi arbetar på en ny bok.

"Festivaler i det forna Midsomer".

Vi tycker om att återuppleva de gamla tiderna.

Att återuppleva det förgångna är att förstå.

-Om vi bara hade mer utrymme. -Vi behöver en större scen.

Ett hus där vi kan ge uttryck åt våra teorier.

-Som Winyard, kanske? -Precis.

-Är ni här på grund av morden? -Ni låter inte speciellt överraskad.

Bara att förvänta sig av ett sådant hus.

Här har ni orsaken till Winyards alla problem.

-Vad är det? -Ett människohjärta.

Fullt av taggar och nålar. Det låg gömt i skorstenen.

Eldstaden är husets hjärta.

Förbannar man eldstaden, förbannas hela huset.

Syftet är att skada alla levande varelser som bor i huset.

-Och ni tog det från Winyard? -Vi räddade det.

Vi återlämnar det när de nya ägarna flyttar in.

Är det anledningen till att Winyard har stått tomt?

Tomt, men inte övergivet.

Där bor ett väsen, som skyddar huset.

-Från vad då? -Ni ser väl vad som händer?

Hemska glasverandor överallt. Bungalower byggda som haciendor.

Vilka är de ansvariga? Byggherrar och mäklare.

Ni var hos Harriet Davis Estates i morse. Ni gick när vi kom.

Harriet Davis... Det här måste sägas.

Den kvinnan förgriper sig systematiskt på hela Midsomer.

-Men inte mycket längre till. -Hus som Winyard har en själ.

De behöver kärlek och närhet.

Tack.

Vilka skumma typer. De vill ha huset för sig själva.

Paret Cave hade deras bok. De besökte mäklaren i morse.

-Vad tror du om spökhistorierna? -Ett försäljningsknep för böckerna.

De vill avskräcka folk från att köpa huset.

Joyce?

Jag har funnit platser som jag inte ens visste om förut.

Som skyddsrummet för radioaktivt nedfall vid Badger's Drift.

Skulle ni inte inspektera rivningshotade byggnader?

Det stämmer.

Vad kan hota ett skyddsrum för radioaktivt nedfall-

-som byggts för att stå emot ett kärnvapenanfall?

-Har ni en minut, sir? -Visst.

-Vilken god ost, vill du ha lite? -Jag har redan ätit middag.

Jag gick på spökjakt, och la den här i huset igår kväll.

Inte illa. Sitt med rak rygg.

-Hör du skillnaden? -Ja.

-Ett spöke som ger pianolektioner? -Det kanske är vår mördare.

Mordvapnet var en pianotråd. Pojken lät inte rädd, eller hur?

-Ni misstycker väl inte, sir? -Inte alls, Jones. Bra jobbat.

Åk till skolan och ta reda på vem pojken är.

Så ja. Lugna ner er.

Det var spöket. Samma spöke som gav sig på Philips bror.

Det finns inga spöken!

Min pappa känner brevbäraren som sa att deras huvuden var avhuggna.

Din pappas vän borde inte prata så ansvarslöst.

Nu kommer någon som ska berätta vad som hände på riktigt.

Så ni slutar med era påhittade historier.

-Är det brevbäraren, fröken? -Nej, en polisman.

De är bara barn, Jones. Le och inge tillförsikt.

Jag hämtar dig om en timme.

De flesta bara ödslar vår tid.

Folk som har tråkigt, utan avsikt att köpa något.

Men helt plötsligt kom vi båda ihåg paret ni frågade om.

Ödslade paret Cave er tid?

Säljaren yrkade på att Winyard skulle säljas till rätt slags människor.

-Rätt slags människor? -Huset fick inte förstöras.

Mr och mrs Cave såg ut som folk med stora planer.

-Man lär sig vilka de är. -Säkert.

Har ni kanske en köpare redan?

Jag är säljarens mäklare. Mitt jobb är att sälja för högsta pris.

Paret Flux verkar mycket intresserade.

De har inte råd med ett hus som Winyard.

-Vem är säljaren? -Han föredrar att vara anonym.

Två människor som var intresserade i en av era fastigheter-

-hittades döda mycket nära nämnda fastighet.

-Jag kan ge er en reprimand... -Magwood. Charlie Magwood.

Han kommer från London, men nu bor han på The Feathers.

Tack.

Nå?

-Det var bara ett skämt. -Två personer har dött, Philip.

Säg till dina vänner att dina berättelser var påhittade.

Kan du göra det?

-Jag har sagt att spöken inte finns. -Bra.

Sir?

-Var kommer den här ifrån? -Jag hittade den. Det är en polisbil.

-Det måste vara pojken från bandet. -Vad gjorde han i Winyard?

Det var inte rätt tillfälle att fråga, men jag har hans adress.

-Hur gick det med Davis? -Hon kom ihåg paret Caves besök.

Hon sa åt dem att hon inte kunde visa dem huset.

Hon har en annan köpare som väntar.

-Någon som betalar under bordet. -Som paret Flux till exempel.

-Huset är för dyrt för dem. -De kanske har en hållhake på henne.

Philip visade mig en liknande bil.

-Prata med den pojken snarast. -Ja.

-Var är det någonstans? -Midsomer Newton.

-Visst är det fint? -Det är mer än så, Joyce.

Jag antar att man har ansökt om bygglov för att förstöra stället.

Här är en kopia av deras ansökan. Det är en stor tillbyggnad.

Vet vi namnet på personen som har ansökt om dylik ohygglighet?

En lokal byggmästare, Gerry Moore.

Gerry Moore...

Jag behöver tid på mig att absorbera allt det här.

Du har gjort ett förstklassigt jobb. Bra, Joyce.

-Mr Magwood? -Ja.

Kriminalkommissarie Barnaby, Causton CID. Assistent Jones.

Vi skulle vilja ställa ett par frågor till er.

-Varsågod. -Tack.

-Vad kan jag hjälpa er med? -Ett hus som heter Winyard.

Huset är till salu via mäklarfirman Davis Estates.

Tre veckor och inga spekulanter. Vilket är lite svårt att tro.

Jag kom hit för att skaka om henne lite.

-Hur länge har ni ägt fastigheten? -Jag evakuerades här under kriget.

Ett fuktigt och dragigt gammalt hus. Men ägarna var snälla.

De hade inga egna barn, så jag ärvde huset.

-När hände det? -För flera år sedan.

Vad fick er att vilja sälja?

Jag börjar bli till åren. Min fru är avliden.

Jag tänkte att huset måste vara värt en hel del.

-Har ni varit där nyligen? -Nej, det är ett riktigt ruckel nu.

Jag sa till mäklaren att göra sitt bästa. En snabb affär.

Lyssna... Bygglovet är en formalitet.

Så skynda på försäljningen. Ombyggnaden tar max sex veckor.

Vi höjer priset med 200 000 pund och sen delar vi på vinsten.

-Hela byn kryllar av poliser. -Du kan inte kopplas till morden.

Samma par kom in till mitt kontor och frågade om huset.

Vakna.

Sen har vi det skumma paret från samma by.

Menar du Les och Barbara Flux?

-De vet om att jag träffar dig. -Hur då?

Det vi gör är olagligt. Du förstår väl det?

-Jag tar hand om dem. -Nej, låt mig.

-Vi får inte förhasta oss. -Hur lång tid har du på dig?

Jag har tid över för dig. Inte för mig, som vanligt.

Vet du vad? Jag är skyldig dig en gentjänst.

Hon kommer snart. Läs en tidning medan du väntar.

Jack!

Philip?

Mrs Merrick? Kriminalassistent Jones.

-Jag träffade Philip idag i skolan. -Han är i sitt rum. Kom in.

Jag har sagt till honom att inte gå i närheten av huset.

-Det är väl därför som ni är här? -Ja.

Philip!

Den lille...

-Jag är hemskt ledsen. -Ring mig när han kommer hem.

Jag vill tala med honom snarast, mrs Merrick.

-Har du sett Philip? -Nej.

-Var du i hotellet? -Vilket hotell?

Där min mamma jobbar i Causton. Jag ropade, men du hörde mig inte.

-Jag har inte varit i Causton. -Jag såg dig.

Tänk inte mer på det, Philip. Nu ska vi se om den här funkar.

Mrs Barnaby gör ett förträffligt jobb.

-Är det därför som ni är här? -Nej.

Jag vill höra er åsikt om det här.

-Har ni sett den förut? -Jag känner till den, ja.

Men ni värdesätter den inte professionellt?

Många stora män började som amatörer.

Mr och mrs Flux är i synnerhet amatörmässiga.

-Med andra ord, de har helt fel. -Så det är ingen äkta historiebok?

-Har ni mött paret Flux? -Ja.

Blanda inte ihop amatörteater med historisk vetenskap.

De är mycket intresserade av huset Winyard.

-De tror att huset är hemsökt. -Jisses!

Winyard är ett mycket speciellt hus. Men hemsökt? Kära nån.

-De är mycket övertygande. -Hoppas vi kan skydda...

...huset från paret Flux missriktade entusiasm.

-Är ni intresserad av fastigheten? -Enbart i bevarande syfte.

-Har ni varit i huset? -Inte än.

-Men jag måste åka dit. -Jag ber er, åk inte dit.

-Jag är inte rädd för spöken. -Nej.

Två människor mördades nära det huset, mr Cato.

Alla som har besökt huset de senaste 48 timmarna misstänks.

Det är en brottsplats. Så jag uppmanar er - gå inte dit.

-Huset framkallar starka känslor. -Ja.

Han såg att huset var till salu och ville ha det för sig själv.

Hallå. Mrs Merrick...

-Jag kommer genast. -Vad har hänt?

Philip har stulit mat från hotellet. Hon vill att jag pratar med honom.

Själv ska jag besöka huset och insupa atmosfären.

Kocken märkte att det fattades bröd, ost och frukt. Jag kan få sparken.

-Varför stal han maten? -Ingen aning.

Han ropade på en gammal man som inte kände igen honom.

-Vem var det? -En man som bor på hotellet.

Han verkar trevlig, men man vet aldrig.

Jag måste åka. Ring mig när han kommer hem.

-Var har du varit? -Ingenstans.

-Jag vet att du ljuger. -Vänta lite.

Det här är viktigt, Philip.

-Var har du varit? -I huset i skogen.

-Vad har jag sagt om det? -Vad gjorde du där?

-Kollade bara. -Säg sanningen!

-Var du med någon? Såg du någon? -Philip!

En gammal man i kostym, blanka skor, och en randig slips.

-Vad pratar du om? -Philip...

Jag gillar inte när man driver med mig.

Hans mamma är utom sig. Han har stulit mat åt nån gammal man i huset.

Jag såg kakor och apelsiner på bordet när jag var där.

Jag trodde att mannen på bandet var Charlie Magwood.

Men mamman sa att Charlie inte kände igen pojken i hotellet.

Så vem är mannen som lämnar sin stämgaffel bakom sig-

-efter pojkens pianolektion?

Är det samma man som ströp paret Cave med en pianotråd?

-Vi borde spärra av huset, sir. -Nej, vi avvaktar.

-Nej, Babs. Låt mig försöka. -Vänta lite, Lesley.

-Jag börjar få grepp om det. -Korgen måste ha en hållbar botten.

Så står det i boken.

Ursäkta om vi stör igen.

Får vi?

Babs har problem med sina pilkvistar.

Jag behöver bara klargöra ett par saker.

Om ett hus får rykte om sig att vara hemsökt...

...så har väl det en avskräckande effekt på framtida spekulanter?

Ni har skapat ett sådant rykte för Winyard, eller hur?

Mördade ni paret Cave av samma orsak?

För att avskräcka alla som ville lägga bud.

-Nej! -Vi är inga mördare.

Såg ni någon i Winyard som kan vara det? För om de såg er...

Ni föreslår väl inte att jag och Babs är i fara?

-Berätta vem ni såg. -Låt oss gå in.

-Vi verkar ha dragits in i något. -Vi är inte vana vid sånt här.

Vi ville bara ha något som vi kunde älska.

Vi borde aldrig ha litat på den där kvinnan.

Menar ni Harriet Davis? Hur involverade är ni?

-Vi hade inte råd med Winyard. -Men vi visste vad hon höll på med.

Hon skulle meddela säljaren att huset var svårsålt.

Sen köper byggmästaren det till ett skampris.

Han renoverar huset, priset dubblas, och de delar på vinsten.

Världens äldsta knep.

-Vad gjorde ni då? -Vi kontaktade Harriet Davis...

...och föreslog att vi skulle få köpa Winyard till ett nedsatt pris.

I utbyte för att hålla tyst om hennes andra aktiviteter?

-Ja. -Ni utövade utpressning mot henne.

Vi uppmuntrade henne till att göra något ärbart.

En sista fråga.

När stämde ni pianot sist?

Dags att öka pressen på Harriet Davis.

-Klarar du det? -Ja, sir.

Jag ska prata med mr Magwoods advokat.

-Är han också inblandad? -Midsomers maffia.

-Spekulerar ni, assistent Jones? -Nej, nu är det på riktigt.

Tyvärr är du för sent ute. Huset är precis sålt.

Vad synd. Då får jag fortsätta mitt letande.

Och Winyard? Några nyheter?

Har någon vid namn mr Giles Cato visat intresse?

-Intendent på Midsomer Museum. -Ja, han har besökt mig.

Hans intresse är i ett bevarande syfte.

Så han skulle ogilla om Gerry Moore köpte huset?

Vet kriminalkommissarien om att assistenten är här?

Paret Flux intresse var tydligen också i ett bevarande syfte.

Men det stämmer inte, eller hur?

De lever i det blå. De lägger bud på alla ställen som Winyard.

De har en hållhake på dig. Du måste acceptera deras bud.

-Jag förstår ingenting. -Så klart du gör.

Och deras bud är inte i säljarens bästa intresse.

Vet mr Magwood om att du lurar honom för att slippa paret Flux?

Mr Magwood får gärna skaffa sig en ny mäklare om han inte är nöjd.

Mr Magwood är pensionär, ms Davis.

Du och Gerry Moore såg honom som en enkel match.

En gammal man från London, ett lättfångat byte.

Tills paret Cave hittade sitt drömhus.

Är det därför som ni mördade dem? Med Gerry Moores hjälp förstås.

Mandy, mr Magwoods mapp, tack.

Den äldre mannen från London med det fallfärdiga huset.

Min företrädare dog med stövlarna på.

Han var 73 år gammal och jobbade på sitt sätt.

Jag vänjer mig fortfarande vid hans föråldrade arkivering.

Tack så mycket, Mandy.

Låt oss ta oss en titt.

Ja...

Fastigheten är till salu via en av de mer driftiga mäklarna i området.

Hur kan jag hjälpa till?

Jag utreder ett dubbelmord som tog plats i närheten av Winyard.

Jag hoppas att ni kan hjälpa mig med husets senare historia.

-Herregud! -Mr Magwood vill gärna sälja huset.

Och fastigheten har haft många spekulanter-

-inklusive paret som mördades.

Vad fruktansvärt. Ursäkta mig.

Ett ögonblick bara. Varsågod och sitt.

Så...

Den här akten hade stått orörd i över 15 år.

Helt plötsligt kommer mr Magwoods bror, Charles, hit med en fullmakt...

-...som säger att Jack vill sälja. -Hans bror?

Så mr Magwood som säljer huset är inte dess lagliga ägare?

Nej, men alla handlingarna är i sin ordning.

Det här är Jack Magwoods underskrift.

Så hans bror fick alla handlingarna och ska sälja huset.

-Men det gav mig en del bryderi. -Hur då?

En dam kom hit för några dagar sen och frågade om huset var till salu.

Jag bekräftade att det stämde.

Damen i fråga sa bestämt ifrån att ägaren inte ville sälja.

Men den lagliga ägaren är Jack.

-Hur visste hon det? -Det sa hon inte.

Hon sa bara att hon var säker på sin sak.

-Och namnet på damen? -Ms Grace Woodhall.

Sunnybank Row, Midsomer Newton.

Tack, mr Harcourt. Tack så hemskt mycket.

Du tänker inte, Gerry.

Polisen har varit här igen. De anar något.

-De tror att vi är mördarna. -Vänta lite nu. Oss!

-De vet om att vi arbetar ihop. -Det är du som är mäklaren.

Vi avslutar. Det var bra så länge det varade. Men nu är det slut.

Jag har investerat för mycket redan. Winyard blir vår största vinst.

-Ja, om du hade hållit klaffen. -Jag har inte andats ett ord.

Hur visste paret Cave att Winyard var till salu?

Från din lilla singelmamma i hyreshuset.

-Var pratar du om? -Hon från The Feathers!

Ligg gärna med henne, men prata inte om oss medan du gör det.

-Jag har inte sagt nåt! -Det är över.

-Du klarade inte av det. -Jag varnar dig, Harriet.

-Om du försöker stänga ute mig... -Du är redan ute.

Och kommer polisen tillbaka, så tar jag inte smällen ensam.

Ursäkta mig.

-Ursäkta om jag stör. -Inte alls.

Vet ni var jag kan hitta ett hus som heter Winyard?

Winyard? Då har ni kört helt fel.

-Det står inte med på kartan. -Nej...

-Kör ut från byn igen. -Tillbaka samma väg?

Kör ut på huvudleden. Fortsätt köra i cirka en mil.

-En mil? Är ni säker på det? -Ni är i ett helt annat område.

-Jag trodde att jag var nära. -Inte alls. Ni har kört helt fel.

-Tyvärr... -Tack så mycket.

Jag satsar på Gerry Moore, sir.

Han och Harriet Davis är definitivt kompanjoner.

-Erkände ms Davis? -Inte under inspelning.

-Vi borde gripa dem. -Låt oss inte göra något förhastat.

Charlie Magwood har en bror som är Winyards rättmätiga ägare.

Jag vill att du pratar med Philip igen.

Han sa att den gamle mannen han såg hade gått i hans skola.

Är mannen som han har stulit mat åt Charlies bror?

-Höger, sen vänster vid vägskälet. -Tack så mycket.

Visst borde jag ha nämnt det tidigare.

Huset tillhör min bror, Jack.

-Varför nämnde ni inte er bror? -Han sitter inne för polismord.

-Inte sånt man pratar om direkt. -Jag vill gärna prata om det.

Det hände för 18 år sedan.

Han mördade en ung polisman. Colin Armstrong, Hatton Garden.

Jag vill inte återuppleva det igen. Ni får göra er egen hemläxa.

Något som skulle vara till stor hjälp, mr Magwood-

-är en förklaring till sambandet mellan Winyard och er bror.

Han evakuerades där under kriget.

Han hade tur. Paret Barratt var mycket snälla.

Jack var charmig och de var överförtjusta inom fem minuter.

De gjorde allt för honom. Men jag trivdes inte.

Jag saknade mamma och pappa. Jack hälsade på dem efter kriget.

Ingen förvånades när de testamenterade huset till honom.

Men han sitter inne, så huset har stått orört sedan de dog.

-Kom ni bra överens med er bror? -Vi är mycket olika.

Angående fullmakten. Varför ville Jack sälja huset efter alla dessa år?

Han frias om några månader. Jag antar att han vill ha pengarna.

Så jag fick fullmakt att sälja huset.

Du borde ha berättat det här direkt, Charlie.

Det var tanklöst av mig.

Det var inte stöld. Det finns massor av mat kvar.

-Var du hungrig? -Mamma har inte mycket pengar.

-Det var lunch för mig och Danny. -Jag tror dig inte, Philip.

Och jag vet var leksaksbilen kommer ifrån.

-Det var en man på lekplatsen... -Vad har jag sagt om det?

Fortsätt.

Han gick i min skola när han var liten.

Jag gick till huset eftersom min bror hade glömt min cykel där.

Då såg jag honom igen. Han sa att han brukade bo där.

Han är väldigt snäll, och lär mig att spela piano.

Han är inte mördaren. Det vet jag.

-Jag vill gå hem nu, fröken. -Tack, Philip.

Men håll dig borta från huset! Förstått?

Jag pratade med Leyfield-fängelset där Jack Magwood-

-sitter inne på livstid, för mordet på polisassistent Colin Armstrong.

-Rånet i Hatton Garden? -Densamme.

-Jag läste om det fallet. -Han rymde för en vecka sedan.

-Han är efterlyst nu. -Så...

Winyard ägs av en dömd mördare. Han rymmer från fängelset.

Ett par dagar senare hittas ett mördat par nära hans hus.

Jag undrar om de två bröderna är en och samme man.

Polisen har omringat hotellet. Så imorgon bitti...

...ska du fråga Charlie om hans namn är Jack.

Joyce?

Joyce?

Inspekterar ett hus för Kulturarvsgruppen. Joyce.

Mannen som han pratade med på bandet...

Jag trodde det var Charlie Magwood.

Men mamman sa att Charlie inte kände igen pojken.

Jones. Åk till Winyard omedelbart. Och kalla på förstärkning!

Magwood!

Magwood. Rör er inte! - Gå ut med pojken, Joyce.

-Rör er inte! -Nej!

-Han kommer inte att skadas. -Det är okej.

Ställ er upp.

Jack Magwood. Ni grips för morden på Peter och Caroline Cave.

-Han har inte gjort något. -Det är okej.

Vilken idiot. 18 år har han suttit inne.

Han skulle frias om några veckor. Vad håller han på med?

-Ni kanske kan förklara det. -Jag förstår ingenting.

Är ni helt säker på att Jack ville sälja huset?

Han kanske inte ville sälja, men han var tvungen.

Jag vet inte om du har hört, Charlie...

Två människor hittades döda bara ett hundratal meter från Winyard.

De var mördade. Och vi vet att de var intresserade av huset.

Och nu vet vi att er bror är en dömd mördare.

Inte Jack.

Han kan vara hänsynslös, men han är ingen mördare.

Ms Woodhall? Kriminalkommissarie Barnaby, Causton CID.

Det här är kriminalassistent Jones.

Jag undrar om ni kan hjälpa oss.

Ni besökte Jack Magwoods advokat angående Winyard.

-Varför gjorde ni det? -Jag hörde att det var till salu.

Ni sa till advokaten att Jack inte ville sälja.

-Ja. -Hur visste ni det?

Jag vet hur mycket han älskar huset. Han skulle aldrig sälja.

Har Jack Magwood bott här de senaste dagarna?

-Jack är i Leyfield fängelse. -Nej, ms Woodhall.

Jack Magwood sitter häktad i Causton polisstation.

-Misstänkt för mord. -Nej.

Inte Jack. Det kan inte ha hänt igen.

Så om han har gömt sig här, kan ni gripas för medhjälp till mord.

Jack Magwood är ingen mördare. Det har han aldrig varit!

Han var oskyldigt dömd. Fråga vem som helst.

Det har vi redan gjort. Vi hade ett långt samtal med hans bror, Charlie.

Jag kan gissa mig till vad Charlie hade att säga.

Jag känner Jack... Jag känner honom mycket väl.

Vi växte upp tillsammans.

Det här var oss när vi var unga. De bästa åren av våra liv.

-Minns ni paret Barratt? -De var som föräldrar till Jack.

Inte som de andra oduglingarna i London.

Jack fick stipendium till Causton läroverk.

Han skulle gå på universitetet. Oxford eller Cambridge.

Istället tvingades han att arbeta i familjens grönsaksstånd.

Förstår ni vad det gjorde mot honom?

Vad vet ni om mordet på polisassistent Armstrong?

-Det dödade paret Barratt. -När Jack åkte i fängelse?

När han blev dömd för något han inte hade gjort.

När överklagan avslogs gav de upp hoppet.

Vi alla gav upp hoppet.

Men bevisföringen mot Jack var mycket övertygande.

Men de hittade aldrig pistolen, eller hur?

Jack har aldrig hållit i en pistol.

Hade de hittat pistolen så hade de vetat det.

-Han vägrade att försvara sig. -Ja.

-Varför gjorde han det? -Han var rädd.

Magwoods umgicks med kriminella typer på den tiden.

Charlie visste om att Jack var oskyldig.

Jag tror att han vet vem som gjorde det.

Han kunde ha försvarat Jack, men jag antar att han också var rädd.

-Det ska bli skönt när han åker. -Jag kan prata med honom om ni vill.

Det är inte bara allt hamrandet och bankandet. Men alla grälen...

-Vem grälar han med? -Harriet Davis. Mäklaren.

-Jag trodde han skulle döda henne. -Är ni säker på att det var hon?

Helt säker. Hon sa att polisen var efter henne.

Om ni letar efter en mördare, börja med honom.

Du kan åka fast för stöld.

Varför avvek ni från Leyfield, mr Magwood?

Jag ville besöka mitt gamla hem.

Tre månader innan ni skulle frias?

Vi har talat med er bror.

-Hur mår Charlie? -Ni gav honom fullmakt. Eller?

Vi hade ett mycket intressant samtal med Grace Woodhall.

Hon berättade om paret Barratt. Och om huset.

Rymde ni för att stoppa försäljningen av Winyard?

Mördade ni paret Cave när ni trodde att de skulle köpa huset?

Mördade ni polisassistent Colin Armstrong?

Jag vill inte vara oförskämd, men jag talar inte om det.

Inte då, och inte nu.

Det är min regel att aldrig tala om det.

Harriet Davis Estates.

Ikväll?

Visst. Vid tiotiden.

David! David!

Det finns säkert en mycket enkel förklaring.

-David! -Ursäkta mig. Är det på riktigt?

Jag vet inte. Alla måste gå ut för ett namnupprop.

Den här vägen!

Harri?

Harriet?

Strypt. Samma metod som på paret Cave.

-Spårade du samtalet? -Till en telefonhytt inne i byn.

En manlig röst. Säkert byggmästaren.

Han är efterlyst, och polisen väntar i hans hem nu.

-Och hotellet? -Falskt alarm. Alla gästerna var där.

-Charlie Magwood? -Han kom till slut.

Han vande sig vid alarmen under kriget.

-Han tog sig en promenad runt huset. -Verkligen.

Samma person som dödade paret Cave?

Det utesluter Jack Magwood. Han satt häktad igår.

Paret Flux har nog rätt angående det här huset.

Berättelsen om hjärtat. Det var påhittat, eller hur?

Ett mänskligt hjärta. Fullt av taggar och nålar. Gömt i skorstenen.

Eldstaden är husets hjärta.

Förbannar man eldstaden, förbannas hela huset.

"Eldstaden är husets hjärta."

"Förbannar man eldstaden, förbannas hela huset."

Undrar vad mer som gömmer sig uppe i skorstenen.

George!

Kontakta Londonpolisen. Be dem skicka fingeravtrycken-

-på alla som var inblandade i mordet på assistent Armstrong.

Titta vad vi hittade i skorstenen. Kan du jobba med den?

-Den har legat där länge. -Antagligen i 18 år.

Jag vill veta vems fingeravtryck som finns på avtryckaren.

Barnaby.

Nej, ni gjorde helt rätt. Vi kommer direkt.

Grace Woodhall. De grälar igen inne hos grannen.

Winyard är en juvel. Du ska inte få förstöra det.

Jag vet inte vad du pratar om. Sätt dig i bilen och kör härifrån.

-Om du har sagt nåt om mig... -Är inte du en gift man, mr Moore?

Din fru vill nog veta var du tillbringar eftermiddagarna.

Gerry Moore. Ni grips för misstanke om...

-Jag tänker inte ge upp, mr Moore. -Ni grips också.

Du dödade henne, ditt svin. Du dödade henne!

Gerry Moore har starka motiv för att döda henne.

Cato också. Men jag tror inte att han gjorde det.

Jag ska förhöra Jack en gång till. Ta in Charlie Magwood.

Jag vill ställa bröderna ansikte mot ansikte.

Det är över, Mike. De har hittat mördaren.

-Ett meddelande, mr Magwood. -Tack.

Är det inte dags att göra upp med det förflutna, Jack?

-Berätta sanningen, menar ni? -Precis.

Grönsaksståndet kunde inte försörja hela familjen-

-så jag tog saken i egna händer.

Ett enda jobb hade räddat oss ur krisen.

Om inte polismannen hade kommit...

Jag riktade pistolen mot honom, tryckte av, och sprang.

-Resten är som man säger - historia. -Men det är inte historia, Jack.

Det pågår här och nu.

Den har legat i skorstenen i 18 år, precis var du gömde den.

Pistolen som dödade polisassistent Colin Armstrong.

Pistolen som du gömde i Winyard.

Det finns två olika fingeravtryck på vapnet.

Dina och Charlies.

Jag försökte få Charlie att ta vapnet, men det gjorde han inte.

Hans fingeravtryck finns på avtryckaren.

Dina sitter enbart på pipan.

Han tvingade dig att ta pistolen och gömma den.

-Charlie mördade Colin Armstrong. -Nej!

Du har suttit inne 18 år för ett mord som din bror begick.

Samma bror som försöker sätta dit dig för morden.

Jag vet att ni har ett jobb att sköta.

Grace berättade för dig att Charlie försökte sälja Winyard.

Du avvek från fängelset för att stoppa honom.

När Charlie insåg det mördade han paret Cave för att sätta dit dig.

Sedan dödade han Harriet Davis, utan att veta om att du satt häktad.

Jack, din bror förtjänar inte din lojalitet.

Det handlar inte om lojalitet.

-Vad är det, då? -Vi är identiska tvillingar.

Men Charlie är inte du. Du är inte Charlie.

-Lagen och Grace ser skillnaden. -Lagen...

Lagen vet inte hur det känns. Det är bara en sak som skiljer oss åt.

Charlie var tuffare, men jag hade tur.

Jag var smart och duktig. Alla älskade mig.

Charlie fick de dåliga egenskaperna. Det var inte hans fel.

Det var en olycka.

Vad du gjorde för många år sedan var justitiemord.

Och det pågår fortfarande. Ytterligare tre människor har dött.

Du har betett dig som en idiot, men nu räcker det.

-Stäng av bandspelaren. -Den är inte på.

-Säg bara sanningen, Jack. -Sanningen?

Jag vet inte om jag vet sanningen längre.

Det jag berättade om pengaproblemen var sant.

Vårt lilla stånd kunde inte betala för Charlies kostymer och bilar.

Han var skuldsatt. Han hade folk efter sig.

De hade mördat honom.

En kväll skaffade han en pistol och gick ner till Hatton Garden.

Efteråt kom han springandes tillbaka till marknaden.

Han var rädd. Han bad mig att gömma pistolen.

Nästa morgon kom jag hit. Jag lindade in pistolen-

-i en av mrs Barratts förkläden och gömde den i skorstenen.

Charlie sköt honom av misstag. Det var en olycka.

Kan du upprepa det här med bandspelaren på?

Jag uppskattar vad ni försöker göra, men det är för sent.

Charlie är borta. Han har checkat ut från hotellet.

Efterlys Charlie. Jag ska köra Jack till Leyfield.

Om båda åker in på grund av hans tjurskallighet, så får det bli så.

En sista titt?

-Vill du vara ensam? Ta adjö? -Tack.

Släpp honom!

Nu räcker det. Släpp!

Ni tror att ni har hjälpt honom. Att han äntligen blir en fri man.

Men han kommer aldrig att bli fri.

Han är fast med mig tills han dör. Oavsett han vill eller inte.

Sir, meddelandet som ni skickade till Charlie. Var det...

-Var det? -Ett knep för att få Charlie...

Inget, sir.

Påstår du att jag använde Jack som lockbete för att nå Charlie?

-Absolut inte. -En alldeles för riskfylld strategi.

Absolut, sir.

Du har sökt till kriminalpolisen två gånger?

-Jag vill bredda min erfarenhet, sir. -Jag kanske kan hjälpa till.

-Visst är han duktig? -Mycket.

-Huset känns ombonat igen, Jack. -Vi ska sätta in ett nytt badrum...

-...och centralvärme. -Så fort mitt hus är sålt.

-Jag dör om jag inte får en... -Tom!

Vill någon ha en kopp te?

Text: Eva-Marie Evans www.sdimedia.com