Original subtitles

Hej på dig, Humpty.

Ha den äran idag Ha den äran idag

Ha den äran, kära Wendy

Ha den äran idag

Mamma? Mamma!

- Vart tog alla vägen? - Vad menar du?

- Gästerna? - De lämnade för länge sen.

Är du okej?

Jag bara... Jag kanske drack för mycket vin.

Okej, visst.

Jag tror jag ska vila lite.

- Finns det nåt mer du vill berätta, Wendy? - Nej.

- Mamma? - Vad?

- Du menar när jag berättade om din pappa? - Nej, den andra saken.

- Jaha, nej det var dumt. - Inget är för dumt här. Fortsätt.

Sedan min dotter påpekat om att jag börjat bli glömsk

har jag haft drömmar...

Mer likt mardrömmar.

Men jag är inte helt säker på om de är riktiga drömmar-

-eller minnen från det förflutna?

Ett par veckor sedan gick jag vilse.

Så min dotter var tvungen att hämta mig.

Jag hittade henne gående mitt i vägen, som om det vore en trottoar.

- Tur att det inte kom en bil. - Inte klockan tre på natten.

Det är inte poängen... - Då så

- Wendy, jag skulle vilja ställa dig några frågor

När började du märka av glömskan och förvirringen?

- Inte länge sedan. - Det har gått minst sex månader.

Hur påverkar det din vardag?

- Inte speciellt mycket. - Okej.

- Finns minnesförlust inom familjen? - Inte vad jag vet.

- Min mormor hade demens, eller hur? - Hade hon?

Varför minns jag inte det?

Jag tror vi måste göra en demensutredning. Oroa dig inte.

Det är för att kolla ditt minne och din koncentration.

Även ta blodprov för att utesluta fysiologiska orsaker.

Dessutom, överväga en röntgen.

Efter resultaten träffas vi för diskussion om nästa steg. Hur låter det?

Jag behöver även tillåtelse att prata med din dotter vid behov.

Ja, ja. Det går bra. Vad mycket på en gång.

Kan ni ursäkta mig ett ögonblick?

- Det är den första dörren till vänster. - Tack.

Vad är det för fel på henne, doktorn?

Tidigt stadie. Vi behöver få in alla resultat för att bedöma en full diagnos.

- Finns det något som kan hjälpa, något jag borde göra

- Just nu ska vi ska tänka på hennes säkerhet

Att bo ensam med glömska gör henne mer utsatt för olyckor i hemmet.

Hon kan gå vilse igen och det finns folk som kan utnyttja henne.

Vi har ett hus på landet som skulle vara bekant för henne.

Jag och min syster kan hålla ett öga, men hon behåller ändå sin självständighet.

Det låter bra.

Försök att inte oroa dig.

- Du har varit vaken länge. Sov lite? - Jag sover när vi kommer fram.

- Det är min tur att köra efter bilmacken. - Det är lugnt, jag kan göra det.

- Kan du inte låta mig få hjälpa till? - Ja, Liz. Mamma är bättre på att köra.

Vi gör såhär. Om du sover nu, väcker jag dig vid första stoppet.

Låt gå. Jag är väl lite trött trots allt.

Sluta uppmuntra henne. Hon kan inte köra hit.

Hon är väl ingen invalid, hon behöver bara en semester!

Det är ingen semester! Hon flyttar in för gott.

- Vad du än säger. - Vadå?

Hon fixar inte mer än två veckor där. Hon gillar stan.

Hon är inte säker där längre!

Hon är inget barn.

- Jag vill att du blir mer positiv om det här

- Positiv om ett ställe hon inte varit i sen pappa stack

Ett ställe hon inte säljer för alla minnens skull.

Hon kan behöva minnen.

Vad hon behöver är att få ta egna beslut, inte bli bortlurad.

- Jag lurar henne inte! - Ok, ska vi väcka henne då?

- Kan du vara eftertänksam? - Köp mig en burgare så tänker jag på saken.

Hallå? Hallå!

Är allt okej, mamma?

Jag visste inte var jag var.

Vi ska till vårt familjehus, där vi växte upp. Kommer du ihåg?

Jag vaknade upp och visste inte var jag var.

Vi lovar att inte lämna dig ensam igen.

Vi trodde att du fortfarande skulle sova när vi kom tillbaka.

Ta på dig bältet nu.

- Jag tar den. - Det är okej, mamma.

- Du ser trött ut, Liz. - Jag är okej, jag lovar.

- Ja, hon älskar att spela martyr. - Hazel!

- Det är sant! - Ignorera henne.

Kom vi går in, en storm är på väg.

- Hallå där! Det var länge sen

- Hej, Bill

- Hur går det, gamle man? - Jätte roligt. Du har växt!

Wendy?

Jag är ledsen, men hon har lite svårigheter att minnas.

Det är därför vi är här. Kom förbi om några dagar, så kan vi prata mer.

Jag är här två gånger i veckan och tar hand om mitt hus. Vi ses omkring.

Bra, då ses vi snart.

Jag var kär i honom när jag var liten!

Usch, den bilden vill jag inte ha i huvudet. Kom nu.

Mamma undrar om du vill ha te?

Varför låter du henne handskas med hett vatten? Hjälp till.

Du är för överbeskyddande.

- Hon är inget barn. - Kom in och stäng dörren.

- Varför? - Gör det bara.

- Vad är det?

Du måste börja acceptera den här situationen.

Vilken situation?

Mamma har demens. Jag vet att du inte vill tänka på det, men du måste.

- Hon känns inte annorlunda för mig. - Men så är det.

- Det kan ändras gradvis eller så kommer det plötsligt

Du måste vara redo för det. - Jag är det

Vi tar det när det sker. Behandla inte henne som ett barn nu.

Det är inte vad jag gör. Hon är en vuxen kvinna.

Även om det blir värre kommer hon alltid att vara det.

Men nu ska vi se efter henne. Hon kan inte ta hand om huset själv.

- Jaja. - Gör henne en kopp te, åtminstone.

- Åtminstone? - Familjen är väl viktigast?

Lätt för den utan vänner att säga.

Det är något mer du måste veta.

Något som mamma sa när hon blev snurrig.

- Mer skuldbeläggning... - Nej. Inget sånt, men det är viktigt.

Det kan bli svårt att höra. Det är bäst att vi sätter oss.

- Jag kan stå upp. - Okej...

Jag tror inte på det, men mamma berättade att...

- Vad hände? - Jag spillde vatten på handen.

Jag vet inte hur jag lyckades missa koppen...

- Det är inte så illa. - Jag är ledsen, mamma.

Det var ju inte du som rörde min arm!

- Sätt dig ner så ordnar jag teet. - Nej, jag gör det.

Ska vi åka till sjukhuset? - Nej, inga fler sjukhus nu

- Det har jag fått nog av för ett tag. Titta i skåpet där

Den borde ligga där på golvet... Ser du?

Kolla. Vi har allt vi behöver här i huset.

- Bra minne, mamma. - Där har den ju alltid legat.

Kök kan vara det farligaste rummet i hus.

- Det visste jag inte, så smart! - Varför är du så konstig?

- Varför gör jag alltid fel... - Du är okej, Hazel.

- En sak bara... Var är mitt te? - Du sa inte att du ville ha!

- Men det vill jag. - Herregud!

- Sådär. - Tack kära du.

- Det är säkert bra imorgon. - Bättre att vara på den säkra sidan.

Vad skulle ni vilja göra imorgon? Vi är ju på semester!

Vi kan ju stanna här och vänja oss vid stället.

- Vad tråkigt... - Vad skulle du vilja göra?

- Kanske gå till stan, shoppa... - Det är väl okej, Liz?

Visst.

Jag öppnar.

Beryl...

Hej Elizabeth! Är din mamma hemma?

- Hon är ute på baksidan. Kan du komma tillbaka imorgon

- Ni berättade inget om att komma tillbaka. Jag fick reda på det av grannarna

Ledsen, jag måste ha glömt...

- Då kommer jag imorgon. - Vi ses

Vid lunch?

Jag...

- Jag kände igen den rösten. - Ja, det var pappas syster.

Jag kommer ihåg...

Hon kommer tillbaka imorgon så att du får bli hemmastadd ikväll.

Din pappas syster...

Vi tyckte aldrig riktigt om henne... Minns du det?

- Vad tycker ni? - Den är verkligen intressant...

- Jag tycker du skulle passa i den! - Intressant?

- Ganska avslöjande, eller hur? - Jag hänger tillbaka den.

- Var ingen glädjedödare!

- Ska hon gå runt i den där? - Så länge hon är glad!

- Du borde köpa klänningen, mamma. - Nej, kanske om jag var i er ålder.

- Jag vet inte vad jag tänkte på. - Att den skulle passa dig, och det gör den!

Det får vara. Jag har pengar att spendera.

- Kommer ni ihåg? - Vad?

- Er far.

Håll rösten nere, mamma. - Sluta

Er far köpte mig den här dockan för flera år sedan.

Och nu är han här. Är inte det kul?

- Jag har aldrig sett den i mitt liv. - Inte jag heller.

Säkert?

Jag kunde ha svurit på att den var i huset för flera år sedan när ni kom på besök.

Mina minnen är förvirrande.

Jag vet. Men vi pratar inte om det här. Ska vi inte gå hem?

Okej.

- Vad gör du? - Jag köper tillbaka min docka såklart.

Den är inte till salu. Vissa saker är inte det, som den där.

Det här är en butik, eller hur? - Ja?

- Prylar man säljer till kunder? - Låt bli, Hazel.

Nej, mamma vill ha den. Hur mycket kostar den?

- Den är ovärderlig. - Så den är gratis?

Det betyder det inte.

Om något inte har ett pris, är det gratis.

Men vet du vad? Du får en tia för den.

- Verkar som du har gjort en vinst! - 100 pund?

1000 pund? - 500

- Det är den inte värd

- 900. - 700.

Klart.

Vi har inte så mycket pengar med oss och bankerna är säkert stängda...

Jag antar att vi kommer tillbaka imorgon.

Se efter honom. Vi kommer tillbaka. Han tillhör mig.

Tack för ingenting!

Verkar som att du fått ett nytt hem, Humpty.

- Vi ska köpa den. - Nej.

- Jag älskade konstiga dockor som barn. - Du lägger inte 700 på den fula dockan.

Den är inte ful!

Jag håller med Liz den här gången. Den kvinnan förtjänar inte dina pengar.

Jag tror att vi kan hitta en likadan på nätet för ett billigare pris.

Gör vi inte det så åker vi tillbaka hit imorgon.

Okej, visst.

Varför ville du gå in just här? Det var något du såg i fönstret, va?

- Ja, jag såg dockan. - Det är omöjligt, den var ju där inne?

Jag såg den.

Vi tror dig, mamma.

Det kan inte vara sant. - Herregud

- Vad är det med er två

- Hur kunde den komma hit före oss? - Speciellt med tanke på hur du kör...

- Finns det inte en viktigare fråga? - Vadå?

- Hur kom den hit före oss? - Är det inte uppenbart?

Hon visste att den skulle komma till rätt ägare.

- Något känns lurt med det här. - Hon kunde inte sluta stirra på mig.

Vi borde kolla ögonen för kameror. Hon kanske ser på när vi klär av oss.

Kan du sluta måla fan på väggen?

- Hon gjorde en snäll sak för vår familj. - Jag är glad att du är glad.

Tack.

Är du okej, mamma? Är du säker?

Du vet när man får tillbaka något som varit ditt efter en lång tid-

-så kommer vissa saker tillbaka.

Du har dina minnen fortfarande, mamma. Du är inte trasig.

Det är som doktorn sa, vissa dagar är bra och andra behöver du lite hjälp.

Jag är glad att Humpty hjälper dig att minnas saker.

Jag vet inte... Det är något med den där dockan.

Och jag måste komma ihåg varför jag och din pappa ville bli av med den.

Ni blev säkert bara trötta på den, eller så tyckte pappa den var ful.

Jag skaffade den här till dig.

Doktorn sa att det var bra att skriva ner saker.

När minnen kommer tillbaka kan du ju skriva ner dom där.

På det sättet kan du hjälpa dig själv om du plötsligt glömmer.

Tack.

- Bäst att jag fortsätter. - Jag lämnar dig ifred.

Två ord. Film.

Första ordet. "Baby".

"Baby på vift"? Det är tre ord...

- "Ungar". - "Krabat".

- "Barn"? - Ja!

Andra ordet.

- "En boll"? - "Roligt"?

"Sparka"?

"Njutning"?

"Barnlek"! Ja!

Åh, nej.

Humpty Dumpty ramlade visst hårt.

Mamma?

Håll dig samman.

Wendy.

Beryl.

Det ser ut som att du sett ett spöke. Wendy?

- Ja, nästan så... - Vad menar du?

Mina minnen... Jag har fått diagnosen demens.

Ja, förlåt. Kom in!

Mamma, Hazel och jag ska bara gå till...

Hej.

- När kom du hit? - Bara en stund sedan.

- Det var ingen hemma igår, som lovat. - Vi var och shoppade.

Det hade varit fint om ni sagt nåt. Om flera saker faktiskt.

- Eller lider du av samma sak som din mamma? - Det är inget jag slänger ur mig direkt.

Vad var det du skulle säga?

Att vi ska ut en sväng. Vi gör det senare.

Jo, gör det. Vi behöver mjölk.

Hon behöver inte er jämt. Jag kan vara här tills ni är tillbaka.

Okej.

Hon oroar sig mycket över mig.

Huset ser likadant ut...

Även efter alla dessa år, märker man ingenting.

När jag ser på foton blir jag förvånad hur bra det hållit sig.

Är det inte märkligt...

- Där är vinden. - Jag kommer ihåg.

Vill du gå upp?

Vi har bara städat första våningen. Det finns säkert spindlar där.

Jag skulle gärna titta på gamla familjefoton.

- Har du något emot det? - Nej, för all del.

Min bror var en bra man, Wendy. Det vet du väl?

För mig är det konstigt, och något jag inte kunnat förstå...

...hur han bara skulle lämnat er tre.

Ja visst, han hade sina fel. Det har vi alla, ingen är perfekt.

Men han skulle inte lämna flickorna. Hans familj.

Vår mor dog. Han dök inte ens upp på begravningen.

Han lämnade mig och flickorna som jag kommer ihåg det.

Du sa att han stack iväg med en annan kvinna, eller?

Vi alla vet att man kan se sig omkring...

Men man försvinner inte för det, eller hur?

Det är min brors hus, men han är inte här för att kräva det till sig själv.

Ni äger det 50/50.

Jag föreslår att du säljer det och ger hans halva till hans släkt.

Hur låter det?

Men jag och tjejerna bor här nu.

I ett sånt här stort hus kan man glömma vilket rum man är i...

Och ditt minne kommer bara bli värre, eller hur?

Jag tror inte det skulle vara tryggt för dig att stanna här.

Jag ska kolla runt lite. Det kommer du väl ihåg?

Er mamma är där uppe. Jag måste rusa.

- Okej, Beryl. Vi ses. - Ja, inom kort.

Du vet när Beryl var här...

- Vi tog varsin koppa kaffe. - Är det allt?

Hon är underbar. Vad är det frågan om?

- Hon är inte underbar. - Hon är en subba.

Hon har rätt. När pappa stack försökte hon ta huset från oss.

Hon är bara ute efter vad hon kan få.

Det oroar mig att hon kommer hit, när läget är såhär.

- Men det här är vårt hus? - Jag vet.

Därför måste vi se till att hon gör det också.

Är det hon igen då...

- Jag tar det. - Nej, mamma.

Ni stannar här.

Bill.

Er trädgårdsmästare.

- Förlåt... - Det gör ingenting.

- Kan jag komma in? - Visst.

- Hej, Bill. - Hej, gumman.

- Hazel, ska vi dricka upp i ett annat rum? - Visst.

Ni två kan få umgås ifred.

Slå dig ner.

Jag tror det är bra att hon får stöd från många.

- Men vi måste verkligen undvika Beryl. - Varför? Hon kan inte ta huset ifrån oss.

Om hon lyckas övertala mamma att pappa är död, då vet man inte.

Förlåt, det var något hon brukade säga. Det var längesen.

Hon var övertygad om att pappa var död.

Oroa dig inte, hon är bara ute efter vad hon kan få. Vi undviker henne.

Ingen har numret hit...

- Hallå? - Hallå.

- Hej, Beryl. - Fint att se dig och din syster idag.

Vad är det, glömde du något?

Inte direkt. Jag skulle vilja prata med er nån dag, i person.

Det är ingen idé just nu, med tanke på mamma och allt.

Din pappa är inte försvunnen. Jag ger mig inte tills jag hittat honom.

Jag måste gå.

Mamma är vår prioritering.

Du har fortfarande dockan. Jag trodde du hade gjort av dig med den för längesen.

Wendy, hur mycket minns du?

Vad försöker du säga?

Kommer du ihåg något av det?

Jag har starka minnen...

Till och från...

Enda sedan jag köpte dockan.

Det är som ett enda puzzel...

Men jag är inte säker på om det är minnen eller mardrömmar.

Vilka slags minnen?

Det är något som händer mig.

För en tid sedan, i det här huset...

Jag är skadad...

...skriker...

Något händer. Något hemskt.

Sedan ser jag honom.

Det är något med dockan... Varför kan jag inte komma ihåg.

Det är som att...

...den där dockan bär på hemligheter.

Din man köpte dockan till dig. Du samlade på dockor.

Men den här var speciell. En som alla beundrade.

- Efter händelsen... - Vilken händelse?

Kommer du inte ihåg nånting alls?

Snälla berätta.

Du fick ett missfall.

Och den där dockan var något som vi...

Det fanns ett rum på övervåningen där du brukade ha många dockor.

Du sa att det var hennes rum.

Ett missfall?

Varför kommer jag inte ihåg?

Hon skulle heta Hazel.

Efter händelsen adopterade du din yngsta dotter.

Var det därför han lämnade oss?

Min exmake.

Ja.

Jag lämnar dig ifred nu. Jag kan komma förbi imorgon igen.

Gör gärna det.

Ibland tror jag att mina flickor inte vill att jag ska minnas mitt förflutna.

Men jag måste få veta vem jag var.

Ibland vet jag inte ens vem jag är längre.

Bill!

Hur tog jag det?

När jag fick missfallet?

Hur du än känner nu, var det ett måste att ge bort den förstfödde.

Och du var till freds med det.

Bortgången av ett liv var början för ett nytt.

Synd att vi inte visste vad vi hade att göra med innan det var för sent.

Polis, snälla!

- Vad är det som händer? - Gå inte upp dit!

Gå ner och vänta utanför tills polisen kommer...

Gå!

Hallå.

Var är hon?

Var är kvinnan som du såg här uppe?

Hon var där, konstapel Daley. Hon var där.

Jag ser inga tecken på något anfall. Inte dina flickor heller.

Han måste ha städat upp innan vi kom hit.

Du måste bara haft en mardröm. Är du okej?

Jag förstår ert tillstånd, men vi slösar helst inte på polistid.

Om ni kan hålla koll på er mammas samtal till polisen framöver, vore det bra.

Ha en fin kväll.

Förlåt.

Konstapel Daley tror mamma är galen. Det känns som att vi förlorar vår mamma!

Jag visste att det skulle bli svårt, men inte att hon skulle bli någon annan.

Det är inte vår mamma, Liz. Vi kan inte förlora vår mamma.

Gå och lägg dig nu. Imorgon är en ny dag.

Jag ska prata med henne.

Vad gör du?

Jag måste komma ihåg, jag får inte glömma.

Det finns inget att komma ihåg, du hade en mardröm.

Det var ingen dröm, jag såg det! Jag vet vad en dröm är. Jag är inte galen!

- Lugna dig. - Säg inte så!

Det är inte du som upplever den här mardrömmen, utan jag!

Jag vet vad jag såg, och jag såg det.

Vem var kvinnan du såg? Berätta.

Jag vill inte bli behandlad som ett barn.

Vi ses imorgon bitti.

- Uppe tidigt? - Ja, jag tänkte åka till stan.

- För vadå? - Några saker bara.

Kom igen, det är jag. Jag är ingen främling.

Jag kollade upp Humpty Dumpty igår kväll.

Jag ville visa mamma att den är ofarlig.

Något slags bevis... Jag vet inte.

Hursomhelst, hittade jag det här.

Vad är det här?

Det sägs att Humpty Dumpty är baserat på något äkta.

En demonisk ande som bor i dockan.

När Humpty ramlade en gång, började saker gå snett.

Anden började visa sig.

Det är en barnramsa, Liz. Inget av det är sant.

Kolla på teckningarna och dockan. Säg mig, är det inte samma sak?

Du tror att dockan har med djävulsdyrkan att göra?

De lät anden gå in i dockan.

De offrade sina egna barn för anden i dockan.

Men saken är den att anden förvirrade dem.

Så fort de mådde bra, började han leka med deras sinnen.

Vände dem emot varandra och lät dem agera på olika sätt.

Förvirrade deras minnen.

- Varför gjorde de det här? - De ville bli odödliga.

Men han lurade dem. De trodde de skulle förevigas...

...istället fick de bara död.

- Visa inget till mamma, hon blir bara rädd. - Såklart inte.

Jag kommer tillbaka snart, okej?

Wendy.

Bill.

- Bill. Min förra trädgårdsmästare. - Du håller koll, ser jag.

- Det måste jag. - Inte allt kan bli nedskrivet, vet du.

Ni ringde polisen igår, hörde jag.

Jag gjorde ett löfte till dig för flera år sedan.

Jag vet att du inte kommer ihåg orden, men jag sviker dig inte.

Snälla berätta vad du vet.

Innerst inne vet du redan, eller hur?

- Nej, det gör jag inte. - Du kanske inte vill komma ihåg vem du var.

Mamma?

Mamma?

Mamma. Det är Hazel.

Du är inte min dotter.

Vad menar du?

- Du var aldrig mitt barn. - Sluta, mamma.

Vem är du egentligen?

- Mamma, det är jag. Hazel. - Du ljuger.

Jag skrev ner det. Vem är du?

Vad du än skrivit i din dagbok, så är det inte sant. Okej?

Varför skulle jag skrivit det om det inte var sant?

Vill du ha bevis? Jag hämtar mitt födelsebevis!

Hej.

Ursäkta mig?

Hallå!

Hej, Liz.

- Hur vet du mitt namn? - Jag minns det.

Så... jag har en fråga till dig...

Vadå?

Hur är det med Humpty?

Har han uppfört sig?

Säkert inte... Bra.

Du vet, han kan ta fram det värsta i folk.

Vad i helvete sålde du till oss?

Hans förra ägare...

Vad har du gett oss?

Jag tror att du redan vet.

Du är galen!

Är vi inte alla?

Kommer du ihåg nu?

Mamma?

Du borde aldrig ha tagit tillbaka den hit.

Liz, du måste komma hem! Jag vet inte vad som händer.

Jag hittade Beryls mobil på vinden täckt av blod och mamma beter sig galet!

Gör dig av med dockan! Gör dig av med dockan!

Vad är du för nåt?

Mamma?

Mamma.

Mamma?

Vad det än är som händer, så är det uppe i ditt huvud, eller hur?

Jag tror jag kommer ihåg nu.

Jag vet nu.

Förlåt att jag betedde mig sådär. Jag blir bara lite arg ibland.

Wendy!

Wendy?

Vems blod är det där?

Jag vet inte.

Vi måste gå ner, okej?

Du hjälpte mig då, eller hur?

Visa mig var han är, jag måste veta.

Vi måste gå ner och vänta på hjälp. Det här har gått för långt.

Jag måste få det att sluta! Det måste sluta!

- Hörde du det där? - Vad är det?

Jag kommer!

Snälla släpp mig! Snälla!

Snälla skada mig inte, släpp mig!

Skada inte flickorna, snälla!

- Du tror att du bara kan lämna mig sådär? - Nej. Snälla skada inte flickorna.

Det var dockan!

Släpp mig!

Du kommer med mig!

- Nej, nej! - Jo!

- Nej! - Kom!

Det var en olyckshändelse.

En olyckshändelse.

Vad har du gjort?

Mamma?

Din far... Vad jag gjorde...

Du gjorde ingenting, okej? Pappa lämnade oss.

Det var jag.

Mamma...

Jag dödade honom. Han lämnade oss inte.

- Han skadade mig och jag honom. - Det tror jag inte på.

Att bära den här bördan är vad som påverkar mitt sinne.

Jag måste bli av med det så att jag kan försonas med mig själv.

- Det är inte så. Du har demens! - Sluta ljuga!

Mamma, vad gör du?

Jag tror att jag har begått ett hemskt brott.

Jag tror jag vet vad jag har gjort...

- Jag vet, okej? - Du vet?

Du har redan berättat allt.

Ja, men du tror fortfarande inte på mig?

- Du ska få se. Jag ska visa dig. - Du är galen.

Du tror att jag är galen men det är jag inte.

Jag vet att du inte är galen men vi måste härifrån, det vet du väl?

- Nej, det vet jag inte. - Dockan har en förbannelse!

Humpty Dumpty är inte vad vi tror den är.

Jag tror den har gjort något med dig och dina minnen.

Det var inte Humpty Dumpty utan jag.

Nej lyssna på mig! Dockan var dyrkad av satanister.

De offrade sina egna barn till den!

De försökte framkalla en demon genom dockan.

Tror du jag tror på den löjliga historien?

Snälla, jag lovar att det är sant.

Nej, jag var hedrad efter vad som hände vår dotter.

Sedan fick jag Hazel, på grund av vad som hände.

Jag trodde vi hade grävt djupare.

Vi?

Jag och Bill.

Fy fan.

Din far...

Vi begravde honom här.

- Vi kan gå nu. - Nej!

Jag vill se.

Vad har du gjort?

Nej, Lizzy! Vänta!

Håll dig borta från mig!

Snälla, Liz. Jag skulle aldrig skada Hazel!

Håll dig ifrån mig.

Det är som du sa, han är besatt!

Nej, du visste precis var hon var begravd. Hur kunde du?

Min syster, din dotter!

Jag var förvirrad...

Hon kom på det, inte sant? Att hon var adopterad.

Hon började fråga om Beryl.

Så du tystade henne!

Jag vet inte!

Mina minnen... de stämmer inte längre!

Var är faster Beryl? Jag vet att något hände henne.

Hazel berättade att hon hittade hennes telefon på vinden.

Nej, nej.

Hon visste vad du gjorde med pappa, eller hur?

Eller kom hon för nära sanningen?

Du dödade Bill eftersom du trodde att han skulle erkänna?

Eller var han med på det hela tiden?

Ni jobbade tillsammans, för att få anden tillbaka i Humpty.

Jag kan inte bära skulden längre.

I år bar jag på vad vi gjorde, men jag kan inte längre.

Det vi gjorde... Vi gjorde det tillsammans.

Jag vet inte vem jag är längre.

Jag borde ha lyssnat på doktorn.

Jag borde ha lagt in dig.

Nej, snälla. Jag svär.

Det var Humpty. Han går in i ens huvud.

Det var Humpty!

Jag måste ringa polisen!

Nej, gör inte det!

Polis, snälla!

Håll dig ifrån mig, jag menar det! Stanna där!

Han är bakom dig.

Humpty Dumpty satt på en mur

Humpty Dumpty satt på en mur

Humpty Dumpty

ramlade hårt

Konstapel Daley och alla hennes män

kunde inte sätta Lizzy

ihop igen

.::TWA - Your Source Of Quality!::.

Översättning: Vera Karlström Ordiovision