All language subtitles for The Macahans (18) - The Innocent

Folk tror i allmänhet
att de tidiga nybyggarnas prövningar-

bestod i att kämpa mot elementen
och fientligt inställda indianer.

Men sanningen är
att de stod inför än större faror.

Isoleringens fruktansvärda tomhet-

och de primitiva kunskaperna hos
de få läkare som fanns tillgängliga.

För änkor med barn blev följderna av
mannens frånvaro ofta förödande.

Hon tror att hon kan snylta sig till
det som tagit mig år att bygga upp.

Vi var här först, eller hur?

Hon kom och startade sin verksamhet
och försöker konkurrera ut oss.

Det är inte rätt, varken enligt Guds
eller någon annans lagar.

Varför bränner vi inte ner hennes hus
i stället för att smyga runt så här?

Man bränner inte ner någons hus,
särskilt inte en kvinnas.

Det som tillhör mig är mitt
och ingen annans.

Står man inte fast vid sina principer
är man inte mycket värd.

Josh, får du hem dem härifrån?
-Utan problem, farbror Zeb.

Problemet var att få tag i dem.

Molly undrar när ni kommer tillbaka.
-När du har målat staketet på ängen.

Det är ditt jobb, Luke.
Var är din godhet, lillebror?

Ingenstans i närheten av ängen.
-Vi är tillbaka om ett par veckor.

Vi ses då, farbror Zeb. — Luke.
-Glöm inte staketet.

Jag ska påminna dig om det
när du kommer tillbaka.

Sköt om dig, Josh.

Hallå! Vakna där inne!
Flotten har slitit sig!

Flotten är allt jag har!

Försök igen! Du måste få stopp på den
innan den når forsen!

Ge mig lite utrymme, frun.

Snälla, skynda dig! Om den fastnar
i strömmen går den sönder!

Jag har den!

Jag vet inte... Den driver.

Strömmen är för stark. Den driver.
—-Jag kan inte förlora flotten!

Willie! Willie!

Jag kan inte stoppa den.
Strömmen är för stark.

Du där! Kom hit snabbt som ögat!

Mamma?
-Kom, Willie!

Skynda dig, Willie! Spring!

Ta tag i repet, Willie! Här!

Dra hårdare!
-Den kommer!

Linda det kring stammen, Willie.
Dra! Fortsätt dra!

Dra hårdare, Willie!

Jag tror att den kommer hitåt. Ja!

Hårdare! Vi har den!

Willie, du är till stor hjälp.

Håll i här under.

Så där.

Tack igen, Willie.

Utan din hjälp hade vi utan tvekan
förlorat flotten.

Nu går vi in igen, Willie.
Du är dyblöt.

Du måste ta av dig nattskjortan
innan du blir sjuk.

Jag är tacksam för hjälpen.

Den måste ha varit sliten.

Tidens egg är inte så här skarp.
Det är bara en Bowie-knivs egg.

Tror ni att någon skar av linan?
-Jag tror inte bara.

Eli Kelsay driver färjetrafik
längre upp längs floden.

Han har både försökt köpa ut mig
och pressa mig att ge mig i väg.

Han lyckades med mannen
som ägde stället före mig.

Han bröt ner honom.

Han vill ha hela floden för sig själv.

Här finns plats för oss båda,
men han ser det inte så.

Men jag går ingenstans.

Vill du korsa floden med hästarna
får du åka över med Kelsays flotte.

Den ligger åtta kilometer härifrån.
—Det ska jag göra.

Tack än en gång för hjälpen.

Jag är ledsen för flotten, frun.

Pappa, kan vi ta en paus?
Jag står inte ut i solen.

När jag säger till!
Vi har ett rökeri att bygga.

Missy har fixat våra hattar och
tvättat våra kläder utan att klaga-

sen den dag jag tog mig an henne.
Du borde skämmas, pojk.

Fortsätt arbeta, annars ska
du få ångra att du slutade!

Få honom åtminstone att sluta
så vi kan ta oss något att dricka.

Han lyssnar alltid på dig.

God morgon.
-God morgon.

Är det där Kelsays flotte?

Vi är familjen Kelsay.
Du har fina djur med dig.

Tack. Jag måste få dem över floden.

Jag försökte korsa floden längre ner,
men den planen sprack.

Säger du det?

Kvinnan som har flotten där
sa att någon skurit av hennes lina.

Och vad säger du?
—Det är skam att ge sig på en kvinna.

Anklagar du oss för något?
—Det har jag aldrig sagt.

Men om det inte finns fler Kelsay-
familjer här är oddsen rätt stora.

Vem tror du att du är, pojk?

Bara någon som vill korsa floden.

Det kan du glömma, din besserwisser.

Hur vågar du bete dig som om du vet
allt som finns att veta?

Det du inte vet är att långt innan
du var en lerklump i Guds händer-

kämpade jag
mot krafterna i Herrens skapelse.

Jag byggde flotten
för att kunna försörja min familj.

Jag slet för att röja denna mark
och slogs för att behålla den.

Jag miste min fru på grund av det.
Jag har gjort allt i min makt.

Damen sa att det finns plats för er båda.

Försvinn härifrån
innan jag förlorar behärskningen.

Det ska jag göra.

Stå inte bara där!
Se till att bli klara med stockarna.

Esau, visst var det appaloosa-
hingstar han hade med sig?

De kan säljas för ett bra pris.
—Ett väldigt bra pris.

Han kommer inte långt i kväll.
-Nej, inte alltför långt.

Kanske till Johnsons gård.
-Kanske.

FLOTTEN ÄR TRASIG
FORTSÄTT NORRUT

God morgon, Cora.
Ska jag vända och rida in på nytt?

Ni kan rida tillbaka och stanna där.

Kan vi prata om det?

Om ditt humör har med mig att göra
vill jag veta vad jag har gjort.

Ingenting, och det är problemet.

Är ni sheriff här eller inte?
—Det står så på brickan.

Det är era handlingar som räknas,
inte brickan.

Har ditt varma välkomnande
något med skylten att göra?

Om ni hade gjort ert jobb
hade ni vetat att det är så.

Om ni arbetade
i stället för att jaga änkor-

kanske rättvisa skulle skipas.

Du vet mycket väl att jag inte sett
åt andra kvinnor sen du flyttade hit.

Problemet är att jag är den ende
som är intresserad.

Sheriff Pinter,
vi har redan pratat om det här.

Ni är en god man och en god sheriff,
trots det jag sa.

Ni är en god man och en god sheriff,
trots det jag sa.

Men jag har inte plats för en man
i mitt liv, och det får ni acceptera.

Ska jag tro på att det är nog för dig
att bo här med Willie?

Att du aldrig känner behov av...
-Mina behov är inte er ensak.

Willie tar upp all min tid.
Han vill inte dela mig med någon.

Jag tror att du underskattar Willie.

Men det är inte rätt tillfälle
att prata om det.

Är det familjen Kelsay nu igen?
—Ja.

De skar lös flotten. Det är ett under
att den inte hamnade i forsen.

Såg du dem göra det?
-Nej.

Jag kan inte göra något utan bevis.
Det är så orättvist!

Skadades den mycket?
—-Tillräckligt.

Linan måste splitsas.
Det kommer ta en vecka att laga den.

Låt mig ta en titt.

Vill du ha lift tillbaka?
—-Jag går. Tack, sheriffen.

Ja, frun.

Mamma! Han är tillbaka.

Vem är tillbaka? Sheriff Pinter?
-Nej, pojken med de fina hästarna.

Frun. — Willie.
-Kunde du inte korsa längre upp?

Jag hamnade i gräl med Kelsay
över er flotte, och här är jag.

Du kan tyvärr inte korsa här heller,
mr...?

Macahan. Men ni kan kalla mig Josh.
Josh.

Den fungerar inte bättre än i morse.
Det tar några dagar att laga den.

Du kan korsa floden längre ner,
men det är långt härifrån.

Hur långt?
—Två dagars ritt.

Men om det är högvatten
kommer du inte över.

Det blir svårt att simma över.

Och farligt, för det finns kvicksand
på andra sidan som är svår att se.

Hjälper du mig att laga flotten
kan du stanna tills du kan åka över.

Du får frakta över hästarna gratis.

Det är nog lättare än att försöka
rida neråt floden. Då säger vi så!

Fast jag vet inte var du ska sova.
Vi har inget stort hus.

Det går bra var som helst.
Jag har suttit i sadeln i evigheter.

Han kan dela rum med mig, mamma.
Får han sova i mitt rum? Snälla?

Ja, det ska nog gå bra.

Tack.
— Du kommer att gilla mitt rum, Josh.

Det är så vackert när morgonljuset
lyser in genom fönstret.

Så ja, pojken.

Så ja.

De är jättefina.
—Ja.

Var hittade du dem?
-Norrut, på högslätten.

Vi har en inhägnad till dem.
—Det är inte mycket till inhägnad.

Men den är stor nog åt dem.
-Får jag hjälpa honom leda dem?

Nej, Willie. Du kan göra dig illa.

Han kan inte göra sig illa, frun.
Hästarna är lugna och fina.

Får jag?

Ja, men var försiktig.

Kom, Josh.

Tack. — Kom nu.

Här är det, Josh.
Det här är mitt rum.

Det är bara mitt.
—Det är jättefint, Willie.

Jag gillar att ligga här i sängen och
lyssna på allt som låter om natten.

Tvättbjörnar, ugglor
och smådjur som skrapar på bladen.

Jag kan inte se dem,
men jag vet att de är där.

Gud ser efter mig.

Mamma säger att han inte skapar något
som han inte älskar.

Det låter förnuftigt, Willie.

Jag ska visa dig
vad jag gillar att göra ännu mer.

Jag gillar att tälja saker.
Alla möjliga saker.

Det här träslaget är sällsynt,
men det skiner jättefint.

Det är en fågel där inne, Josh.
—En fågel?

Ja, man måste bara släppa ut den.

Jag har många träfigurer där ute.
-Varför gömmer du dem?

Mamma låter mig inte ha kniv.
Men jag hittade en nere vid floden.

Låter hon dig inte ha en täljkniv?
-Hon är rädd att jag ska skada mig.

Men det gör jag inte. Aldrig.
Du säger väl inget?

Nej då.
Jag ska inte säga något, Willie.

Jag glömde nästan.

Pappa sa alltid att vi aldrig
skulle låta ett gevär ligga laddat.

Det säger mamma med.

Jösses.
Det är minsann ett fint gevär.

Jag har bara ett litet gevär.

Mamma lät mig ha det för att det
var sönder, men jag lagade det.

Det var bara en fjäder inuti
som var trasig.

Jag tror att jag har lagat det,
men utan kulor vet jag inte säkert.

Jag låtsas att det funkar när jag
går ut på natten och letar efter trä...

Så att jag inte blir rädd.

Varför går du ut på natten?
-För det är bara då jag kan.

Mamma låter mig inte gå så långt
ifrån huset, så jag smyger mig ut.

Det är nog ingen bra idé, Willie.
Du kan stöta på björnar eller pumor.

Det finns inte bara smådjur där ute,
och ett oladdat gevär är ingen hjälp.

Jag vill gärna ha ett riktigt gevär.
Jag skulle inte vilja skjuta något-

utan bara ha det med mig.

Willie, är det verkligen en bra idé
att dölja så mycket för din mamma?

Jag måste.
-Jaså?

Om jag berättar
får jag inte göra någonting alls.

Jag är vuxen, Josh.
Jag är lika stor som du.

Alla som är så stora som vi har gevär.

Jag förstår vad du menar.

Nej, Josh. Du sover i min säng,
för det är du som är gäst.

Det kan jag inte gå med på, Willie.
God natt.

Jag är så trött
att jag kan sova var som helst.

Josh?
-Ja?

Jag är glad att du är här.

Ingen har varit i mitt rum förut.
Aldrig.

Det är snällt av dig att dela det
med mig, Willie. God natt.

God natt, Josh.

Ja, mamma?

Kära Gud.

Det här är Willie Johnson
som tackar dig för allt det goda.

Särskilt mamma.

Vaka över hennes flotte
så att den inte går sönder igen.

Amen. Och tack för min vän Josh.

Amen.
-Amen.

God natt, Willie.

Inga björnar
ska skrämma Willie Johnson i kväll.

Tänk om han tog med sig hästarna
ner längs floden?

Där är de, brorsan!

Se på dem, Jacob. Inte ens Herren
skulle kunna motstå dem.

Vad ska vi säga till pappa
när vi kommer hem?

Vi behöver inte ta hem dem.
Vi kan ha dem i en dal norröver.

Sen säljer vi dem när vi får chansen.
Kom.

Vänta! Det kommer någon.

Det är Johnson-ungen.
Han är beväpnad.

Han sköt dig! Ungen sköt dig!

Vi måste härifrån innan mrs Johnson
också ger sig på oss!

Jag har dig.

Willie!

Willie!

Hur gick det?
-Jag vet inte.

Vad gör du här ute mitt i natten?

Hur kunde du skjuta? Det är trasigt.
-Jag lagade det.

Du har inga kulor.
Var fick du dem...?

Gav du honom kulor?
-Mrs Johnson...

Josh tog ut kulorna för att han inte
ville låta sitt gevär ligga laddat.

Jag tog en. Jag menade inget illa.

Varför sköt du?

Allt var vilt.

Vinden slog mot träden
och jag hörde främmande röster.

Jag snubblade över de här
och skottet bara gick av.

Gå genast tillbaka till huset, unge man.

Det här får aldrig hända igen.
Är det förstått?

Okej, mamma.

Förlåt för det där med kulan.
—Det är lika mycket mitt fel.

Jag trodde inte
att han skulle kunna fixa geväret.

Jag förstår.
Vad gjorde han ute mitt i natten?

Med eller utan gevär.
-Han sa att han hört röster.

Det är bara hans fantasi, Josh.
Vinden låter som en hel menighet.

Det är kyligt här ute.
Kom, vi behöver båda en kopp te.

Min make dog
när Willie bara var två år gammal.

Det måste ha varit svårt.
—Ja, tidvis.

Men eftersom jag har varit tvungen
att uppfostra Wille på egen hand-

känner jag min son väldigt bra
och vet vad som är bäst för honom.

Det gör ni säkert, men...
-Men vad?

Willie är inte direkt hjälplös.
Han lyckades laga vapnet.

Han är förvånansvärt händig ibland.

Men jag antar att en smart sjuåring
hade kunnat göra samma sak.

Det skrämmer mig
att jag inte hade tänkt på det.

Jag förstår inte.

Man försöker vara på sin vakt,
men gör ändå misstag.

Willie hade kunnat skada någon.

Willie skulle aldrig skada någon.
-Nej, inte med vilje.

Han skulle inte kunna döda en fluga.

Han är så snäll och kärleksfull
att man får lust att gråta.

Men Wille har även en annan sida.

Ibland är han förtegen,
som små pojkar ofta är.

Han berättade inte
att han hade lagat geväret.

Och han gick ut på natten
utan min tillåtelse.

Det måste vara svårt för er.
-Svårt?

Josh, hur ska jag få dig att förstå?

Jag har en ofantlig tur
som har en pojke som han.

En pojke som varken är elak,
sniken, lysten eller skenhelig.

Han kommer aldrig att bli så,
som vi andra blir.

Eller redan är.

I hans vuxna kropp kommer det alltid
att finnas en liten pojke.

Han måste beskyddas så han inte
skadar sig själv eller någon annan.

För han förstår sig inte på livet.

Willie har tur som har en mamma som ni.

Jag älskar min son, Josh.

Jag tänker aldrig låta något hända honom.

Han bara sköt mig, pappa.
—-Ja, utan anledning.

Vi red ner till mrs Johnson för att
försöka övertyga henne om att flytta.

Det tär ju på dig att hon är kvar.
-Hon har aldrig lyssnat på mig.

Det är för att du skriker åt henne.

Vi tänkte att hon skulle ändra sig
om vi pratade vänligt med henne.

Men en bra bit från hennes hus
kom den där Willie ut ur skogen.

Han såg helt vild ut, pappa.
Han sköt ner Esau från hästen.

Jag bad honom att inte skjuta mig,
men han sköt hål i benet på mig.

Sen pekade han på mig
och sa att jag stod på tur.

Eli, du måste göra något åt ungen.
Du bara måste.

Har de inte orsakat
tillräckligt med problem?

Vad vill ni, mr Kelsay?

Jag vill att ni hämtar pojken.
Willie?

Har ni fler?
-Varför vill ni prata med Willie?

För att han sköt Esau!
-Va?

Har ni något bevis för det?
-Han har ett kulhål i benet.

Menar ni att ni inte hörde skottet?

Min sons ord duger gott som bevis,
särskilt när det gäller er pojke.

Om ni inte tänker hämta honom
släpar jag ut honom!

Lugna ner er, mr Kelsay.
-Willie är blyg.

Han gillar inte att prata med folk.
-Han ska minsann prata med mig.

Ni har ingenting här att göra.
-Inte?

Den galne ungen kom emot mina söner
som något från en häxbrygd.

Han gjorde ett hål i den enes ben
stort nog att sticka in ett finger i!

Sen hotade han den andre till livet,
och jag har ingenting här att göra?

Vad gjorde era söner här i går kväll?

De kom för att prata med mrs Johnson,
om du tvunget måste veta.

Kom de hit bara för att prata?

Var har du öronen, pojk?
Säger jag prata så menar jag prata.

Och Esau miste nästan livet!
Hämtar ni pojken eller ska jag...

Varför sköt du min son, Willie?

De säger att du gav dig på dem.

Det gjorde jag inte alls.

Jag menar att jag inte menade det.
—-Så du sköt inte med gevär i går?

Det var mitt i natten, mr Kelsay.

Han snubblade och ett skott gick av.
Det var en olyckshändelse.

Willie skulle aldrig skjuta någon
med avsikt.

Jag trodde inte... Jag ville inte
göra någon illa, mr Kelsay.

Pojken är en förbannad lögnhals.

Han gömmer sig bakom idiotmasken
som en syndare bakom bönboken.

Gå tillbaka in i huset, Willie.
—-Jag låter det inte passera.

Gå tillbaka in i huset, Willie.
—-Jag låter det inte passera.

När en av mina söner släpar sig hem
mer död än levande-

är gränsen nådd för mig.

De flesta skulle ha hängt Willie
för det han gjorde.

På fläcken! Ni kan skatta er lycklig
för att jag inte tänker göra det.

Men jag ska se till att han betalar
för vad han har gjort.

Jag ska prata med er vän sheriffen.

Han klagar alltid över
att jag är elak mot er.

Nu kanske han inser
vem det är som bär skulden.

God morgon.
-God morgon.

Det luktar gott.

Vi behöver mer spikar och virke
innan vi kan fortsätta med flotten.

Har du något emot att åka till stan?

Inte alls.
Det är bara att spänna fast vagnen.

Det är nästan en halv dags ritt.

Jag tänkte att det vore bra
för Willie att följa med till stan.

Till stan?
-Jag ser efter honom.

Får jag åka, mamma?
Jag lovar att vara snäll.

Se efter honom, Josh.
—Det ska jag göra, frun.

Släpp honom inte ur sikte.

Du måste vara ren och fin.

Vi måste fixa till håret
och stoppa in skjortan.

Jag har inte varit i stan på länge.
Jag kan knappt vänta.

Du måste göra som Josh säger.

Rör inget, ställ inte till med något
och var inte i vägen för någon.

Jag lovar, mamma.

Sköter du dig kan Josh köpa gelébönor
åt dig i godisaffären.

Tack, mamma.

Stopp!

Du är jätteduktig, Willie.
Släpp tyglarna lite. Så ja.

Jag hade glömt
hur tätt inpå varandra folk lever.

Pojkarna ser ut att ha kul
med hästvattnet.

I den här värmen
är de nog smartast i stan.

Jag får simma när mamma kan passa mig.

Vem lärde dig att simma”?
-Mamma.

Hon ville inte att jag skulle bo
vid en flod utan att kunna simma.

Vad är det där?

Det är en apa.
-Apa?

Ja, apor kommer från Afrika.
Den där mannen är positivhalare.

Han vevar och apan underhåller.

Jag har aldrig sett något sånt förut.

Kom, Willie. Följ med mig.
-Kan jag inte få titta på apan?

Nej.
-Snälla.

Jag ska inte ställa till med något.

Lova att du stannar i vagnen
tills jag kommer tillbaka.

Jag lovar.
—Okej.

Du...

Det där är den galne ungen.
-Vem?

Han jag berättade om.
Ungen som sköt min bror.

Kom hit, lilla apa.

Kom, lilla apa.
Jag ska inte göra dig illa.

Han kommer döda apan!

Jag ska inte göra dig illa.
—-Låt apan vara!

Låt djuret vara i fred.
Vad gör du i stan, Willie?

Letar du efter något att skjuta?

Jag tänkte inte skada apan.

Säkert. Precis som du inte tänkte
skada min bror när du sköt honom.

Du ställer bara till problem, Willie.
Jag kanske borde hämta sheriffen.

Vi tar honom!
Han är galningen som sköt min bror!

Stoppa ungen!

Kom, vi tar honom!

Han är i utfodringsstallet!

Jag ska nog hitta honom.

Willie!

Vi vet att du är där,
så du kan lika gärna komma ut.

Låt honom vara.

Jag verkar träffa på dig vart jag än går.

Det är lika mycket ditt fel.

Du tar inte varningar på allvar,
eller hur?

Jag tar inte dravel på allvar.
Det har jag aldrig gjort.

Din...

Akta dig, Josh!

Släpp den!
Du hörde vad jag sa, Kelsay!

Gå hem och lugna ner er, pojkar.

Annars kan ni hamna i trubbel.

Försvinn härifrån, allihop!

Den där galningen sköt min bror.
Gör något innan han dödar någon!

Gick det bra, Willie?
-Ja, sir.

Du säger väl inget till mamma?

Vem är du, min gosse?

Jag heter Josh Macahan.
-Josh Macahan...

Du hjälpte Cora att dra in flotten.
Hon sa att du red i väg.

Kelsay lät mig inte korsa floden.

Han är inte direkt på gott humör
nu för tiden.

Han kom till mig och sa att Willie
hade skjutit en av hans söner.

Var du där när det hände?
-Jag hörde skottet.

Jag såg Willie hålla i geväret.
Han säger att skottet bara gick av.

Vad tror du?
—-Jag tror honom.

Problemet med Willie är att man inte
kan vara säker på vad som hände.

Åk hem med honom, så inget mer händer.

Eli är på dåligt humör,
och bråket kommer inte att hjälpa.

Vad tänker ni göra, sheriffen?
-Jag vet inte.

Eli kräver att Willie spärras in.

Det kan ni inte göra.

Jag kan inte göra något åt det.
Beslutet tas av domare Root.

Åk hem med honom.
-Ja, sir.

Kom, Willie. Vi åker hem.

Hej då, sheriffen.

Hej då, Willie.

Du är arg på mig, eller hur?

Förlåt att jag ställde till med
så mycket trubbel.

Jag sa åt dig att vänta i vagnen.
Varför gjorde du inte det, Willie?

Varför kan du aldrig göra
som man säger åt dig?

Jag försöker, Josh.
Jag försöker verkligen.

Willie... Förlåt. Okej?

Kan du förlåta mig?

Är du inte arg på mig?

Nej, jag är inte arg på dig.

Jag borde ha lyssnat på er, mrs Johnson.

Men jag trodde... Det som hände i går
var inte Willies fel.

Det bara hände.

Det som hände
hände för att Willie är Willie.

Det hade inte hänt om jag inte
lämnat honom ensam i vagnen.

Josh, jag uppskattar verkligen
att du försöker hjälpa mig.

Men du måste förstå
att Willie inte är som alla andra.

Om jag låter honom göra vad andra gör
skadar han sig.

Varför tror du att jag flyttade hit
till världens ände?

Jag är 36 år gammal. Tror du inte
att jag har känslor och begär?

Det har jag. Jag flyttade hit ut
för att Willie inte kunde bo i stan.

Ungarna drev med honom
och alla andra stirrade på honom.

Det kanske bara var just den stan.
—Vi har bott i flera städer.

Det var samma sak överallt.

Willie försökte göra som alla andra,
men han kunde inte.

Han hamnade i trubbel överallt.
Han kunde inte hjälpa det.

Du såg honom häromdagen
när han försökte dra in flotten.

Vet ni vad? En fågel i en bur
lär sig aldrig att flyga ordentligt.

Den får aldrig chansen.

Där är sheriff Pinter.

Och Eli Kelsay!

De har dr Baker med sig.

Du vet säkert varför vi är här, Cora.

Det är på grund av skjutningen.
Dr Baker ska undersöka Willie.

Cora, jag skulle ge min högra arm.
Men jag kan inte göra något åt det.

Hämtar du Willie?

Hej, Willie. Jag är dr Baker.

Jag ska inte göra dig illa, Willie.
Jag vill bara fråga om skjutningen.

Allt var förvirrande den natten.
Och vilt.

Grenarna slog och vinden lät som röster.

Jag förstår.

Det är nog bäst om jag pratar med
Willie inne i huset, mrs Johnson.

Såg du hur Willie spelade när vi kom?

Hur han skuldmedvetet smög i väg
och spelade rädd?

Vad förväntar du dig?

Jag vill gärna se Willies rum.

Tack.

Stäng dörren.

Willies täljkniv.
Han gillar att tälja saker.

Varför gömmer han den?
-Han gömmer den för sin mamma.

Hon är rädd att han ska skada sig.

Men hon låter honom ändå ha ett gevär?

Det var ett gammalt trasigt gevär
som det inte gick att skjuta med.

Men han sköt ju med det.
—Ja...

Willie lagade det.
Hans mamma visste inte om det.

Han har en kniv som han gömmer-

och han gjorde ett trasigt gevär
till ett dödligt vapen i hemlighet.

Jag vet att det låter konstigt,
men ni måste förstå.

Ingen kommer och hälsar på Willie,
så han gillar att tälja.

Och jag ser geväret som en symbol
för manlighet.

Jag förstår.

Kan ni stiga åt sidan ett ögonblick,
mrs Johnson?

Jag ska inte göra dig illa, gosse.

Willie?
-Ja?

Ställ dig på ett ben är du snäll.

Va?

Ställ dig på ett ben.

Willie...

Stampa tre gånger med vänstra foten.

Stampa med...?

Varför ber du mig göra så?

För att jag vill hjälpa dig, Willie.

Är det här nödvändigt?

Jag vet vad jag sysslar med, unge man.

Vad tycker du mest om att göra?

Jag tycker om att...

Vad tänkte du säga, Willie?

Ingenting.

Jag sa ju att han gillar att tälja.

Gillar du gevär, Willie?
Gillar du att skjuta gevär?

Gillar du knivar, Willie?

Gillar du att skada saker?

Varför skulle jag vilja skada saker?

Det tänkte jag att du skulle berätta.

Blir du någonsin arg, Willie?

Är du arg, Willie?
Känner du för att skada någon?

Har du funderat på att döda någon?

Willie!

Det där kan man kalla ett exempel
på någon som är galen.

Han såg ut att vara ute efter oss,
som något i en mardröm.

Det hade gjort vem som helst arg.
Vädret påverkar människans humör.

Vad vi tänker och gör.

Så ni tror inte att galningen...
-Jag säger bara att det är varmt!

I såna här situationer
måste man tänka igenom saken noga.

I såna här situationer
måste man tänka igenom saken noga.

Mycket står på spel.
—Det har ni rätt i!

Min familj!
—Lugna ner dig, Eli.

Jag vill konsultera några böcker
och tänka över saken.

Vad menar ni med det?
Ser ni inte att pojken...

Försvinn ur mitt hus
och från min egendom.

Ni har glömt vems flod det är.

Vems flod? Försvinn härifrån, sa jag.

Hon bad er gå, mr Kelsay.

Pojken har rätt, Eli.
Det är doktorn som bedömer i frågan.

När han har bestämt sig.

Se till att tänka över saken noga.

Jag måste tänka över saken ett tag.

Jag är läkare.
Jag vill er sons bästa.

Flotten är så gott som ny, frun.

Jag måste se till att få hem hästarna
så fort doktorn fattat sitt beslut.

Jag vet inte.

Josh kommer att åka härifrån.

Willie?

Willie?

Vänd oxen och hala in oss!

Vad är det med Willie?

Han är nog rädd att du ska ge dig av
nu när flotten är lagad.

Han vill nog inte ta farväl av dig.

Jag vet hur du känner dig, Willie.

Det är inte lätt att ta farväl,
inte ens när det är dags för det.

Särskilt när det är någon
man tycker mycket om.

Som jag tycker om dig,
och som jag hoppas du tycker om mig.

Jag tycker om dig mer än någon annan
i hela världen, Josh. Förutom mamma.

Jag ger mig inte av än, Willie.

Och när jag väl ger mig av
kan jag komma tillbaka och hälsa på.

Menar du det, Josh?
Kan du hälsa på ibland?

Det kan du skriva upp.

Titta! Där kommer sheriff Pinter.

Honom tycker jag också om.

Han kommer och hälsar på igen.
—Ja.

Jag tror att han tycker om mamma.
— Hej, sheriffen.

Willie.

Willie, gå och hämta ett glas cider.
Var försiktig så att du inte spiller.

Jag hade aldrig förr sett doktorn
vara sömnlös så länge.

Och vara så bekymrad.
-Vad sa doktorn?

Han sa...

Han sa att Willie
borde bo på institution.

Nej...

Nej!

Nej.
-Cora, jag är ledsen.

Jag måste ta med mig William.

Nu?

Ni kan inte ta ifrån mig Willie.

Det kan ni inte.
Inte till ett sånt ställe.

Fan ta er! Fan ta er allihop!

Domaren och doktorn
hade ett långt samtal.

Det är ett liv vi pratar om!
Willies liv!

Du blir väl omhändertagen, Cora.

Ni vill bara bli av med Willie
så att ni kan uppvakta mig.

Det är inte sant!

Cora, om jag skulle kunna göra något
för att ändra...

Willie! Willie!

Nej, Willie! Kom tillbaka!

Låt mig försöka få tag i honom.

Får han syn på er gömmer han sig
så att vi aldrig hittar honom.

Jag kan prata med honom
och få honom att komma tillbaka.

Jag ger dig en chans,
men du måste få hit honom snabbt.

Om Eli får höra om det här
ger han sig ut på jakt.

Jag ska hämta hem honom, frun.

Varför måste vi åka hem till
den där Johnson-kvinnan?

Sheriffen skulle ju hämta Willie
och ta med honom till dårhuset.

Pinter är förtjust i mrs Johnson.
—Tror du att han låter Willie stanna?

Allt jag säger
är att jag inte tar några chanser.

Willie! Willie!

Det är Josh!

Snälla, svara!

Jag vill prata med dig!

Willie! Stanna!

Hej, Willie.
Där gav du mig en utmaning.

Gå härifrån, Josh. Lämna mig i fred.
—Så beter sig inte en vän.

Vi är väl fortfarande vänner?

Följ med mig tillbaka, Willie.
-Jag går inte tillbaka, Josh.

Då blir jag bara bortförd.

Det börjar bli sent.
Det ser ut att bli oväder.

Jag tänker rida tillbaka.

Jag skulle önska att du följde med.
—-Jag har redan sagt...

...att jag inte går tillbaka.

Jag vet att jag inte kan tvinga dig
att följa med mig.

Jag måste medge
att du är modigare än jag.

Jag skulle inte vilja vara ensam här
en ovädersnatt.

Jag går inte tillbaka, Josh.

Jag hade nog också tagit till flykten
om jag var i ditt ställe.

Men sheriffen kommer leta efter dig,
och om Eli får veta att du har rymt-

kommer han också att leta efter dig.

Vad är det, Eli?
-Något jag hade räknat med.

Willie har rymt
och Macahan hjälper honom.

Vad tänker du på, Willie?
-Ingenting.

Förutom varför doktorn frågade mig
om jag gillar att skada saker.

Han försökte hjälpa dig.
-Hur?

Det är svårt att förklara.

Jag vet att han ville träffa mig
för att jag inte är som alla andra.

Det finns ingen i hela världen som
är precis som någon annan, Willie.

Du måste följa med mig tillbaka.
Din mamma är helt förtvivlad.

Hon är livrädd för
att du inte ska komma tillbaka.

Gråter mamma på grund av mig?

Hon är väldigt ledsen
för att du är borta.

Tänkte du hjälpa galningen att rymma?

Vad pratar ni om?
—-Det vet du nog!

Om sheriffen visste...
-Jag svarar inte inför er!

Svara inför den här!

Jag går tillbaka, Josh.
Jag går tillbaka till flotten.

Skjut honom inte, mr Kelsay.
Jag går tillbaka till sheriffen.

Det kan du ge dig fan på att du ska.

Våga inte försöka er på något
på vägen tillbaka.

Hämta vagnen!

Cora!

Willie!

Willie! Åh, Willie.

Willie...
—-Förlåt att jag stack i väg.

Det är okej, Willie. Det är okej.

Willie... Älskling...

Sheriffen ska ta med dig någonstans.

Till ett stort hus.
Du kommer inte att vara ensam där.

Där finns folk som ser efter dig.

Och jag kan hälsa på dig.

Är det för att ett skott gick av
när jag ramlade?

Jag menade inte att skada någon.

Jag ska till ett stort hus, Josh.

Mamma kommer att hälsa på mig.
—-Jag vet det, Willie.

Kommer du också och hälsar på?
-Jag ska försöka.

Jag kommer och hälsar på, Willie.
—Låt oss alltid vara vänner, Josh.

Vi kommer att vara vänner.

I all evighet?

I all evighet.

Cora, jag måste ta med honom över floden.

Jag skickar med en av mina pojkar,
sheriffen.

Jacob, eftersom Esau är skadad.
-Självklart, pappa.

Jag vill försäkra mig om att Willie
inte rymmer på vägen dit han ska.

Du håller tassarna borta från Willie!
Är det förstått?

Cora.

Kom.

Mamma.

Mamma.

Mamma!
-Lugn, Willie.

Mamma!

Willie!

Willie! Nej!

Nej, Willie!

Mamma!

Jacob. Han kan inte simma.

Jacob!

Jag ska rädda dig, Jacob.

Jag vill inte att han drunknar!

Håll ut, Willie! Jag kommer!

Willie.

Låt honom inte dra ner dig, Willie!

Willie! Låt honom inte dra ner dig!

Håll ut, Willie!

Jag har honom, Willie!
Nu simmar vi in!

Tack, Willie.

Varför försökte du rädda min son?

Han höll på att drunkna.

Tror ni att en pojke som Willie
skulle försökte döda era söner-

och sen riskera livet
för att rädda en av dem?

Det går inte ihop.
Det är något som inte stämmer här.

Jacob!

Det är något som inte stämmer.
Kan du berätta för oss vad det är?

Kom igen!

Jacob! Vad ska det här betyda?

Döljer du något?

Pappa!

Jacob och jag ljög för dig, pappa.

Vad sa du?

Vi ljög om Willie.

Om att han försökte döda oss
och om att han var helt vild.

Om allt.

Ljög ni?
—-För att slippa få stryk av dig.

Ljög ni för mig?

Ja, pappa.
-Vad försökte ni dölja, Esau?

Jag ställde en fråga, pojk!

Jacob och jag gillade hästarna
som Josh hade med sig.

Vi planerade att stjäla dem
och sen sälja dem.

Men så kom Willie. Jag antar att
han snubblade, skottet gick av-

och jag blev träffad.
Han såg oss inte, pappa.

Han visste inte att vi var där.
-Esau har rätt. Det var en olycka.

Jag vet att vi gjorde fel,
men vi var rädda för dig.

Rädda.
-Rädda?

Rädda för er egen pappa?

Tänkte ni låta pojken spärras in
för att rädda ert eget skinn?

Det är inte konstigt att de är rädda.
Ser ni inte vad ni gör?

Vem som helst hade varit rädd.
De ljög av rädsla för att få stryk!

Nu när de säger sanningen
vill ni klå upp dem igen.

Hur går det ihop?
-Lyssna på honom, Eli.

Det han säger är sant.

Om du klår upp dina söner
är jag inte kvar i morgon bitti.

Jag är ledsen, mrs Johnson.
Jag skäms något fruktansvärt.

Jag anser fortfarande att floden är min.

Men familjen Kelsay
har plågat er tillräckligt.

Varken jag eller mina söner
kommer att vålla er fler problem.

Nu åker vi hem, Eli.

Viktigast av allt är att Willie
inte hör hemma någonstans-

förutom hos sin egen mamma.

Jag glömde något. Åk inte än, Josh!

Jag har en överraskning åt dig.

Det är dina appaloosahästar, Josh.

Vad är det, Josh?
Tycker du inte om dem?

Det är helt otroligt.

Jag har aldrig sett något liknande,
Willie.

Titta. De ser levande ut.

Willie, hur täljde du dem?

Med en kniv.

Jag har den i sängen.
Jag ska lämna tillbaka den.

Gråt inte, mamma. Snälla, gråt inte.

Jag kan ta bort den.
-Nej, Willie.

De är jättefina.

De är jättefina.

Varför har du inte visat mig dem?

Jag visste att du skulle bli arg
om du visste att jag hade en kniv.

Willie, jag är inte arg.

Jag är stolt.

Hur gjorde du dem?

Det var lätt.

De fanns redan inne i trästycket.

Jag täljde bara
tills jag kom dit där de var.

Appaloosahästarna
fanns i ett stort trästycke.

Man måste bara tälja dem fria.

När jag går på jakt efter trästycken
letar jag efter något att släppa ut.

En fågel eller en kanin.

Fina varelser som bara väntar på
att jag ska släppa ut dem.

Det är lätt eftersom de redan är där.

Man behöver bara tälja dit där de är.

Hej då, Josh!
-Hej då, Willie!

Vet ni, mrs Johnson? Willie pratade
om att släppa ut saker ur trästycken.

Min första natt här
pratade han om att frigöra saker.

Vi behöver alla så mycket frihet
som vi kan hantera.

Jag antar att Willie kan hantera
mycket mer frihet än jag trodde.

Ja, frun.

Farväl, mrs Johnson.
—-Farväl, Josh.

Vi kommer att må illa.

Vilken tur att vi hann före björnen.
Minns du i fjol, Jessie?

Det fanns knappt ett enda bär kvar.
-Han är tillbaka!

Björnen?
-Nej, Josh!

Hej, Josh!
-Hej, Josh!

Hej.
-Välkommen hem.

Nu kan du hjälpa oss att plocka bär,
om du vill ha efterrätt förstås.

Var är Zeb och Luke, Josh?
—-De kommer om några dagar.

Vad har du sysslat med så länge?
-Både det ena och det andra.

Till både det ena och det andra
kan du lägga några trasiga staket-

som behöver målas,
men det tar du förstås hand om.

Jag har något att köpslå med.
-Köpslå?

Jag kanske visar er vad jag har här
på ett villkor.

Vadå för villkor?

På villkor att jag inte behöver måla
staketet som Luke skulle måla.

Vad har du där?
—-Här ska ni få se.

Visst är den fin?
—-Fin räcker inte som beskrivning.

Den är fantastisk.
Vem fick du den av?

En pojke som heter Willie.
-Har en pojke gjort den?

Han måste vara en väldigt speciell pojke.

Det stämmer, Molly.
Han är en väldigt speciell pojke.

Översättning: Madelene Olsson
www.broadcasttext.com