All language subtitles for The Macahans (15) - The Gunfighter

Först kom pionjärerna
som gav sig ut i vildmarken.

De banade väg för miljontals andra.

Men i hälarna på de här enstöringarna
följde andra män-

-fulla med mod och visioner.

De såg gröna dalar och vidsträckta
prärier och drömde om makt.

Innan västern blev uppdelad-

-la de beslag på stora markytor
och bestämde att den var deras.

I årtionden levde de ohotade.
Sen kom nybyggarna.

De godtog inte att 200000 hektar
gick till den som såg dem först.

Konflikterna som följde var mycket
våldsamma och varade ett halvt sekel.

Ut med dig, grabben. Kom igen!

Nu ska du hängas.

-Han verkar inte vilja bli hängd.
-Nej!

Snälla, gör inte så här.
För guds skull, gör det inte!

-Ta med honom.
-Släpp mig!

Släpp mig! Släpp mig!

-Nej!
-Släpp mig!

Nu gör vi det.
Sätt repet runt hans hals.

Nej!

Släpp mig!

- Släpp mig!
- Mamma!

Släpp min bror!

-Nej, snälla!
-Släpp min bror!

Det här är mord!

Mamma!

Släpp honom.

-Gick det bra?
-Jag tror det.

Nu vet du hur det kan gå.
Vi kommer tillbaka.

Mot änkor och barn är ni allt bra tuffa.

-Mr Coe har varit tålmodig med er.
-Han ger ett bra pris för era hem.

-Han äger inte hela dalen!
-Vi har rättigheter.

Där har ni fel. Den här dalen tillhör
Coe, och ni har fått flera varningar.

Nu ska ni lyssna noga.

Mr Coes tålamod har snart tagit slut.

Det vore en bra idé om ni
packade ihop och stack härifrån.

Vi ska bränna ut er.

Och det vore bra om familjen Macahan
skötte sig själva.

-Hej då, mrs Ferguson och Cathy.
-Hej då, Laura.

-Hur kan vissa vara så elaka?
-Det faller sig naturligt för dem.

Och mr Coe anställer sånt folk...
Du gillar ju mr Coe.

Jag gillade honom en gång i tiden.

Det kommer en ryttare.

-Vet du vem det är?
-Nej.

Det kommer en ryttare, mamma!

God eftermiddag.

Vad vill du?

Hästen behöver dricka, om det går bra.

Precis bakom dig.

Sitt kvar!

Ja, frun.

-Hur är det med grabben?
-Han klarar sig.

Hur...

Såg du dem?

Från toppen. Jag var för långt borta
för att ingripa.

-De ville visst skrämmas.
-Ja. De vill köra ut oss från dalen.

Förbannade översittare. Det vore
annorlunda om min man var i livet.

-Du kan hoppa ner nu, om du vill.
-Tack.

Stilig, eller hur?

Han hör oss inte,
och du tittade ju på honom.

-Det gjorde jag inte!
-Han tittade på dig också.

Jag önskar att en man
tittade på mig så där.

Han är inte direkt ful.

-Får det vara en kopp varmt kaffe?
-Det vore vänligt av er.

Cathy!
Ordna en kopp kaffe till herrn.

-Jag sa ju att han var stilig.
-Sätt fart!

Kom in från regnet.

- Det smakade gott, frun.
- Mina damer.

Jo, Laura måste åka hem ensam...

Det är på andra sidan dalen.
Med Coes män där ute...

-Ingen fara. Jag behöver inte...
-Det vore ett nöje, miss Laura.

Da säger vi det. Det känns tryggare
om du har sällskap.

-Jag är mycket tacksam, mr...
-Grayson.

Frank Grayson.

Att döma av din min
måste Luke ha nämnt mig.

Vad har han sagt?

Bara att ni träffades en gång
och att det nästan ledde till duell.

Det stämmer rätt bra.

-Känner du dig som Lukes fiende?
-Nej.

Hans vän?

Jag tror inte att jag har
vare sig fiender eller vänner.

Titta vad fina och mogna!

-Tack, tant Molly.
-Middagen är klar, Josh.

Hej! Jag undrade
vart du hade tagit vägen.

Det här är mr Grayson.
- Det här är tant Molly.

Mr Grayson.

Tant Molly.

Det blev problem hos Ferguson, så mr
Grayson var snäll och följde mig hem.

Det var snällt gjort.

Vi ska äta nu.
Vill ni göra oss sällskap?

-Om det inte är till besvär.
-Inte alls.

-Det finns hö till hästen i ladan.
-Tack.

Jaha... Grayson.
Det namnet låter bekant.

Det borde det göra. Det är samme
Frank Grayson som jagade Luke.

-Han ville döda honom.
-Va?

Men Luke sa väl
att de skiljdes som vänner?

Det gjorde han.

Det jag undrar är varför han är här.

Vi tackar Dig Gud
för maten vi äter och Din kärlek-

-som är det enda sanna skydd vi får.
I Ditt namn. Amen.

-Vad hände hos Ferguson i dag?
-Hände det nåt?

Inte under middagen, Josh.

-Efteråt kan det vara för sent.
-Vad menar du?

Om det hände så nära vår ranch-

-och Laura behövde mr Graysons hjälp,
så vill jag veta.

-Ifall träskallen Coe dyker upp.
-Kalla inte mr Coe för träskalle!

Det är respektlöst.

Ska jag respektera nån
som vill köra ut alla ur dalen?

Jag vill att du äter och inte plågar
mr Grayson med våra problem.

-Jag plågar väl inte er, mr Grayson?
-Jag heter Frank, Josh.

-Är du säker på att det var Coes män?
-Ja. Känner du mr Coe?

Vi har aldrig träffats.

Frank, ibland när jag ser
Luke öva på att dra-

-går det så fort att man
inte hinner se handen röra sig.

Luke sa att ingen är snabbare än du.

Det kommer en dag när man möter
en man som är en aning snabbare.

-Blir du kvar i trakten ett tag?
-Kanske.

-Molly hälsar att du får hälsa på.
-Det ska jag komma ihåg.

Men då blir det inte bara
för att träffa Molly.

Bärpajen skulle ha vunnit pris
på vilken marknad som helst.

Sen hotade Cory med att komma hit
om vi lade oss i.

Låt dem komma. Ja, låt dem komma!

Om de muckar gräl
får de mer än de bad om.

Inte skulle väl mr Coe
bruka våld mot oss?

Jag vet inte, men då får han
med Luke och farbror Zeb att göra.

Men Zeb är vid fortet, och Luke
hjälper mr Hansson med hästarna.

Ja, de kan vara borta flera veckor.

Men till Luke
är det bara en halv dags färd.

Jag kan hämta honom,
men jag vill inte lämna er ensamma.

Det är nog ingen omedelbar fara.

-Oroa dig inte, Josh. Vi klarar oss.
-Självklart gör vi det.

Om du åker i gryningen
är ni tillbaka senast morgon kväll.

Jag åker på en gång.

Jag sadlar hästen och är
tillbaka med Luke i morgon bitti.

De blir vuxna så snabbt.

Han är här, mr Coe.
Han rider in i stan nu.

Ut med er, allihop.

Ge mig ett glas till och en ny flaska.

Mr Coe.

Frank Grayson.

-Du är sen.
-Jag åt middag.

Sätt dig.

-En drink?
-Lyssna på mig först.

Jag ska betala av en skuld, mr Coe.

Han jag jobbar för
har varit som en far till mig.

Han bad mig titta på problemen
du har haft här uppe.

Låt oss säga att vi är två gamla
vänner som gör varandra gentjänster.

Då hamnar du mittemellan.

Jag har hamnat mittemellan förr.

Vilken sorts tjänster ska jag göra?

Jag vill ha ut bönderna från min dal.

Din dal?

Min dal.

Mitt blod är blandat med jorden.

Mitt hjärta pulserar i vattendragen.

Min själ susar med vinden.

Och inga gyttjebadande svin
ska få förstöra den för mig.

Min dal.

Det är en sak...

Jag jobbar ensam, och inte
med nån som reser runt och skräms.

Vad menar du med det?

Tre av dina män låtsades
att de skulle hänga en ung grabb.

Hänga? Mina killar?
Det är inte möjligt.

Jo, så var det. Hos Ferguson.

-Bröderna Nealson.
-Är det dina regler?

-Hur så?
-I så fall har vi inget avtal.

Okej.

Nu ska du lyssna på mig. Jag vill
få bort ockupanterna från min mark.

Jag vill bara ha fria händer.

Det har du.

Jag har arrangerat...

Det finns ett värdshus på andra sidan
gatan. Det är nära till min ranch.

Okej.

Så du har redan ätit middag?

Hos Macahan.

Macahan?

Är du vän med dem?

Män i min bransch får inte många vänner.

Äldsta dottern var med under
hängningen. Jag körde henne hem.

Vad är det med Macahan?

Jag förstår vad du menar.

Men jag har känt
Zeb Macahan i över tio år.

Jag behöver inte ta strid med honom.

Hans ranch ligger högt uppe i dalen.

Jag är inte intresserad av den just nu.

-Just nu?
-När dalen är rensad flyttar de.

De når inte betesmarkerna utan att
korsa min dal. Då köper jag ut dem.

-Om de inte vill sälja, då?
-Det får jag ta när den tiden kommer.

-Har det klarnat för dig nu?
-Det är en sista sak.

Han som står i skuld till dig är nån
jag skulle offra min högra arm för.

-Och?
-Så pressa mig inte för hårt.

Jag kanske hellre skulle offra armen.

Nu tar jag gärna ett glas.

Kom hit så tar vi majsen.

Kom igen, lillebror!

-Ur vägen, Cory!
-Ur vägen själv, lillebror!

-De förtjänar en örfil!
-Titta på dem!

Sluta med det där! Försvinn!

Sluta, annars skjuter jag.

Jaha...

Jag varnar er.
Tro inte att jag inte skjuter.

Ta det lugnt nu, frun.

Du kanske bör prata med frun, Cory.

Vi är inte ute efter att bråka med nån...

-Tant Molly!
-Molly, hur gick det?

Det gick bra. Tack.

Har man sett? Är det inte fröken Söt?

-Mår du bra?
-Ja, Luke. Men inte vår odling.

-Det var inte så vänskapligt.
-Det var hästarna som blev skrämda.

-Lögn! De gjorde det med vilje.
-Hästar skjuter inte tomater!

Josh, gå in med Molly och flickorna.

Mina damer.

-Varför är ni här?
-Vi har ett erbjudande från mr Coe.

Jag har redan sagt
att vi inte vill sälja.

-Du har inte hört priset.
-Till vilket pris som helst.

-Då får vi väl bege oss.
-Vänta lite.

Lägg ifrån er vapnen.

Ja, jag tror att jag...

Om du hade varit en aning snabbare
vore du död.

Hölstren på marken.

Och stövlarna.

-Vad snackar du om?
-Ta av er stövlarna och strumporna.

Jag kan skjuta av dem,
men då förlorar ni kanske några tår.

Josh, kom ut!

Skicka i väg hästarna.

Ska bli.

Stick.

Hallå!

Det hållet.

Förr eller senare ska du få igen.

Prata mindre och rör er snabbare.
Det är två mil till Coes ranch.

Förr eller senare ska du få igen.

Det här är inte över än, Macahan!

Det är inte över.

-Dem blev du snabbt av med.
-Tillfälligt.

Tror du att de kommer tillbaka?

Det är möjligt att Henry Coe
börjar snegla åt vårt håll.

Kära nån...

Jag rider till stan och telegraferar
fortet. De kanske kan kontakta Zeb.

Era jubelidioter!

Sa jag inte att jag tog hit Grayson
för att slippa sånt här tjafsande?

Jag är ansvarig
för dem som jobbar för mig.

Förstår ni inte det? Om ni skämmer ut
er själva, skämmer ni ut mig.

Att bråka med Macahan... Sa jag inte
att ni skulle låta dem vara?

Vi ville bara titta förbi och höra
om de hade övervägt ert senaste bud.

Om ni skämmer ut mig på det sättet
igen piskar jag huden av era ryggar.

Stick härifrån.

Nu förstår du varför jag behöver dig.

Jag är omgiven av träskallar och har
även fått Luke Macahan på halsen.

Han är en oregerlig bråkmakare.

Han är efterlyst
för att ha dödat en domare.

-Men han dödade honom inte.
-Hur vet du det?

Domaren blev skjuten i ryggen. Sånt
gör ingen Macahan som jag har mött.

Du vet mycket om en familj
som du knappt känner.

-Vad ska det betyda?
-Hoppas att det inte påverkar jobbet.

-Det gör det inte.
-Det dröjer nog inte länge till.

Jag har aldrig varit bra på att vänta.

Tålamod, mr Coe.

Tålamod och timing.

Det är trumfkorten.

Utan dem
måste man alltid ty sig till vapen.

Och det vill vi inte.

Eller hur?

Ptro!

-Jag ska bara få i väg telegrammet.
-Ingen brådska.

God morgon, miss Laura.
Hur mår familjen?

Bra.
Här är en lista på allt vi behöver.

Det ordnar jag i ett nafs.

-Hej, mr Grayson.
-God morgon, mrs Laura.

Att döma av allt pynt
blir det en brakfest på lördag.

-Är du i stan under festen?
-Är du?

-Självklart.
-Då ska jag vara här.

Otroligt vad bärpaj gör med resvanorna.

I så fall kanske du tackar ja till
tant Mollys inbjudan om middag.

Jag skulle överväga saken
om det var din inbjudan.

-Det vet du att det är.
-Då tackar jag ja.

Jag återkommer om middagen.
Hur kan jag nå dig?

-Jag bor i gamla stan.
-Bra. Kanske nästa vecka.

Luke, varorna är nog klara.

Frank.

Luke.

-Kan jag hjälpa dig med nåt?
-Ja.

Håll dig borta från min syster.

Jag förstår.
Får jag fråga en sak, Luke?

Är hon inte gammal nog att själv
bestämma vem hon pratar med?

Jag var äldre än Laura när jag red
en död mans häst för att komma hem.

Om jag anat vad det skulle kosta
hade jag ännu gått till fots.

-Du visste inte vad du gav dig in på.
-Just det.

-Du ska lämna henne i fred.
-Jag tycker att det är hennes beslut.

-Du borde kanske prata med henne.
-Det ska jag göra.

Är du arg på mig
för att jag pratade med mr Grayson?

-Du borde ha bättre omdöme.
-Varför det? Vad har han gjort?

Ptro!

-Måste du fråga det, Laura?
-Visst är han revolverman, men...

Men vadå?

Många ser dig som revolverman.
Men det är du egentligen inte.

Det är kanske likadant med mr Grayson.

Det är stor skillnad
på mig och Frank Grayson.

Han säljer sig till högstbjudande,
men inte jag.

Förr eller senare kommer en sån man
att döda eller bli dödad.

Kör, det börjar bli kallt.

Kom igen!

De hängde nästan min pojke.

Han har haft mardrömmar sen dess.

Vi har alla blivit pressade.
Det är inte rätt.

Gud skapade den här marken,
inte Henry Coe.

Det är sant,
men vad ska vi göra åt saken?

Vänta på att nån
ska vandalisera våra hem?

Vi måste kämpa! Döda Coes män
om de kliver på er mark.

Nej! Dödande löser ingenting.
Död föder död.

Det är Grayson.

-Vem?
-Det är Frank Grayson.

-Han är revolverman.
-Jag har hört talas om honom.

Vad gör han här?

Det är Coes män. Allihop.

Han jobbar för Coe.

-Rider du med Coes rötägg?
-Tyst, Josh.

Jag har kommit med en hälsning.

Vi är inte intresserade
av några hälsningar från Henry Coe.

-Den här bör ni lyssna på.
-Lyssna själv.

Vi vet vem du är
och känner till ditt rykte.

Men den här gången går det inte.
Vi är för många.

Du hinner inte döda oss alla
innan en av oss dödar dig.

Det är sant.
Men frågan är om ni är beredda.

-Beredda?
-Att dö.

Jag får betalt för det. Döden är mitt
levebröd, precis som odling är ert.

Det är dödfött att försöka skrämma oss.

Vi har rest för långt och lidit
för mycket för att låta oss skrämmas.

Det är bra. Gäller det kvinnorna
och barnen också?

Vem av dem ska lämnas utan man?

Vem?

Det här är bara affärer alltihop.

Ska det bli otrevliga
eller trevliga affärer?

Nå?

Mig lurar han inte.
Han vill inte dö mer än vi andra.

Jag beundrar ert mod. Men bara ett
fån drar när det redan är avgjort.

Ni har exakt en vecka på er
att packa och lämna den här dalen.

-Alla ockupanter.
-Ockupanter enligt vems definition?

-Mötet är avslutat.
-Det var en sak till, Frank.

Vad vill du, Luke?

Lämna folk i fred. Det här är ingen
picknick och du är inte bjuden.

-Jag har väl rätt att röra mig fritt?
-Det har de också.

-De har ett val.
-Att flytta eller bli begravda?

Det kan man nog säga.

Jag ger dig samma val, Frank.

Stick härifrån.

-Tänk dig för, Luke.
-Jag hoppades att du skulle göra det.

-Ge mig revolvern, tant Molly!
-Nej, jag tillåter inget dödande.

Ge mig revolvern nu!

Nej! Våld har aldrig löst nåt
och löser inte den här situationen!

Se vad våld har gjort med ditt liv.
Har det hjälpt dig eller nån annan?!

-Damen som för solen med sig.
-Jag kan blixtra till, mr Grayson.

Du kan skatta dig lycklig över
att Luke blev stoppad.

Mr Grayson!

Usla män njuter av att skada andra
och se dem förnedra sig själva.

Och du får betalt! Du får betalt
för att göra andras skitgöra.

Kom ihåg...

Ni har en vecka på er.

-Ska du inte ha en sjal?
-Jag klarar mig.

Bli inte för länge hos familjen
Ferguson, men ha så trevligt.

Kör försiktigt,
det blåser upp till storm.

Jag klarar mig, tant Molly!
Kan jag få åka nu?

Det är tråkigt att säga, men när hon
är så sur är det skönt att hon åker.

Det har gått tre dagar, mr Coe.

-Tre dagar?
-Sen Grayson sa ifrån.

Och inga av de där bråkmakarna
har gett sig av.

-Var är Grayson?
-Han pressar dem i alla fall inte.

-Nicol såg honom i stan tidigare.
-Det är bara att säga till...

...så kan Glen och jag lirka lite
och göra dig riktigt stolt.

Det vet du att jag inte kan.
Jag har gett Grayson fria händer.

Jag får inte köra med nybyggarna.

Nu gjuter Luke Macahan mod i dem.

Om ni kommer på ett sätt
att få bukt med honom-

-så följer resten efter
med svansen mellan benen.

Men det var ju Graysons jobb.

Ja, men han gillar familjen Macahan.

Han säger att det inte spelar nån roll.

Men jag är inte så säker längre.

Det var Luke Macahan
som fick oss att kräla i stoftet.

Just det.

Det var han, eller hur?

Jag tror att dina problem snart är över.

Ptro! Stanna!

- Ptro!
- Kan du stoppa hästarna, Cory?

Såja, sötnos.
Det var väl inte så farligt?

Luke kommer att döda dig!

Luke skulle ilskna till om han visste
att vi retades med lillasystern.

Om in inte släpper mig
kommer ni aldrig att kunna gömma er.

Vi ska inte gömma oss!

Vi vill att han ska veta. Vi skickar
hem vagnen så att han får nys om det.

Din bror visade oss
ett litet knep med stövlar.

Det har vi inte glömt.

Ta av dig dem!

Klänningen blir förstörd
om du inte reser dig.

Antingen går du, eller så blir du släpad.

Nej, nej. Res på dig, sötnos. Du vill
väl inte att folk ska se dig på knä?

Såja.
Gör det bekvämt för dig, sötnos.

Medan vi väntar på din bror.

Hur ska ni sätta dit Macahan?

Cory ska låtsas ta sig en drink
medan jag gömmer mig med geväret.

-Brandy.
-Vad fan sysslar du med?

Du har ingen rätt att lägga dig i.

Ni har två alternativ.

Ni kan dö här inne eller där ute.

-Vänta nu...
-Vilket blir det?

Vi visste inte hur du kände. Hon är
inte skadad, bara lite blöt och öm.

Båda två, ställ er upp och dra.

Mr Grayson. Snälla, döda dem inte.

Snälla Frank. Gör det inte.

Okej.

Damen räddade just era liv.

Nu kryper ni ut
om ni vill hålla er vid liv.

Kryp ut på gatan.

Kom igen, kryp ut i gyttjan.
Det är där ni hör hemma.

Rulla runt i den.

Rulla tills jag säger åt er att sluta.

Kräla nu!

Snälla Frank! De har sonat nu.

Okej.
Sitt upp på era hästar, båda två.

Rid ut ur stan. Jag vill aldrig mer
se era fula trynen.

Ja, sir. Vi är på väg. Med en gång.

Kom så sticker vi.

Herregud...

Vad i...?

-Det är vår vagn. Var är Laura?
-Jag vet inte. Sadla min häst.

Nån måste ta hand om kvinnorna. Håll
dem inne tills jag vet vad som pågår.

Jag kallade dig elaka saker.
Varför hjälpte du mig?

-Du är vacker när du är arg.
-Var allvarlig.

Det är jag. Väldigt.

Kan du i så fall säga
varför du jobbar för en sån som Coe?

Jag står i skuld till nån och
försörjer mig genom sånt arbete.

Men han vill stjäla andras egendom.

Jag ska inte föreläsa om rätt och fel
men vissa har ockuperat Coes mark.

Coe ockuperade också marken en gång.

Men skillnaden är att han var här först.

Det blir nog inte löst på hundra år.

De som kom först och de som kom senare.

Vilka har rätt att bruka den jorden?

Luke har berättat en hel del om dig.

Men det är som om jag inte känner
dig, om du förstår vad jag menar.

Det finns inte så mycket att veta.

Jag hade en bror som är död nu.
Det känner du till.

Vi växte upp ensamma, för det mesta.

Vi stöttade varandra.

- -Det är allt.
-Är det allt? Vad...?

-Hur det är att vara revolverman?
-Förlåt.

Vissa delar av livet
delar jag inte med andra.

Särskilt inte med Laura Macahan.

Jag måste åka hem.

Kan du stanna, Frank?

Jag vill be dig om en tjänst.

Berätta inte om det som har hänt
för min familj.

Mina bröder skulle...

Du vet hur bröder är. De skulle
spåra och döda de där männen.

-Jag ska inte säga nåt.
-Det är en sak till.

Vi tänker inte bara se på när
Coe jagar ut våra vänner ur dalen.

Fortsätt.

Så var står du, då?

-Kliv av, Laura.
-Det här är inte mr Graysons fel.

-Stormen överrumplade mig.
-Berätta senare.

Gör som jag säger.
Kliv ner, rid i väg och vänta.

God kväll. Tack för er hjälp.

Laura.

Jag gillar inte att du träffar Laura,
men tack för att du hjälpte henne.

-Du behöver inte tacka.
-Jag gör det ändå.

Men du ska veta
att det inte förändrar nåt.

Nybyggarna är våra vänner. Om du
bråkar med dem, bråkar du med oss.

Laura, vänta!

-Jag bad dig vänta.
-Jag ville inte. Du är inte min far!

Det försöker jag inte vara.
Varför har du herrkläder?

Det angår inte dig! Du kör med mig
och behandlar mig som ett barn.

Sluta bete dig som ett,
så gör jag kanske inte det.

Man såg ingenting när stormen
bröt ut. Hästarna försökte slita sig.

Var fick du kläderna ifrån, Laura?

Mr Grayson.

-Pratade du med Grayson?
-Efter det som hände?

Låt Laura berätta färdigt.

Det är inte så mycket att berätta.
Jag fastnade i stormen.

Blixten skrämde hästarna
strax utanför stan.

Jag tappade kontrollen och hoppade
av. Då hjälpte mr Grayson mig.

Hur hjälpte han dig?

Jag var blöt och smutsig. Klänningen
var trasig, så jag fick hans kläder.

Var?

-På hans rum på värdshuset.
-Var du på mr Graysons rum?

Han var en riktig gentleman.

Fortsätt, Laura.

Det var allt. Han körde hem mig.

Och då stötte Luke på oss.

-Laura...
-Tant Molly.

Jag är jättetrött.
Kan vi prata om det här i morgon?

Självklart.

Vi är nog alla trötta efter allt
som har hänt. Vi borde lägga oss.

-Sover du?
-Nej.

Kom in.

-Jag vill tacka dig.
-För vadå?

För att du inte berättade vad du såg.

Jag är ju inte din far.

Du är gammal nog att göra som du vill.

Jag vet det. Men jag är tacksam
för att du inte sa nåt.

Kan jag få säga nåt?

Ja.

Laura, Zeb säger att man ska vara
stolta över varandra i en familj.

Jag är väldigt stolt över er alla.

Men mest av alla...

-Jag är allra stoltast över dig.
-Mig?

Gud gav dig så mycket,
och vi önskar dig det allra bästa.

Jag tror att vi...

Vi skulle bli ledsna om du kastade
bort livet på en man som Grayson.

Frank är som du beskriver honom.
Men han har en annan sida, Luke.

Den är snäll och varm,
en mjuk sida som han håller gömd.

Han vågar knappt visa att den finns.

Det förändrar inte vad Grayson är.

En revolverman som jag inte vill
att min syster förälskar sig i.

Tack för att du bryr dig.

Jag är jättetrött.
Jag måste lägga mig.

God natt.

Luke?

Ingen flicka
har nånsin haft en bättre far.

Försvinn inte nu.
Vi har mycket att göra till i morgon.

Och dräll inte omkring
vid popcorn-ståndet.

Josh, hjälp mr Potter med picknickborden.

Luke!

-Jag går uppför gatan.
-Visst. Det är så mycket att göra...

Vi var oense om
hur långt bort glasen ska stå.

7,5 meter är lagom för en revolver.

Vad sägs om 9 meter?

I luften.

-Ett glas i luften 9 meter bort.
-Vad sägs om två?

Luke.

Charlie.

Kasta.

-Vill ni försöka med tre?
-Det är bättre än två.

Enkel match, Luke.
Du kan göra det med ögonbindel.

Okej, Charlie.

Bra gjort!

Kasta.

Då så. Vad sägs om att försöka med...

...Sex?

Luke klarar det nog.

Luke kan skjuta sex.

Charlie.

Kasta.

Det var det, Luke.

Gå tillbaka till mr Potter, gumman.

Om jag övar,
kan jag lära mig att skjuta så där?

Bara om du har otur, grabben.

Vänta! Lyssna, allihop!

Jag vet att vissa av er
tycker att jag är en hämndlysten man.

Det är inte sant.

Kom.

Det skadar inte att lyssna.
Kom igen, Luke. Vi behöver dig.

Fortsätt. Vi lyssnar.

När jag kom hit 1842...

...var det tio dagars färd till
närmaste vita. Det gjorde mig inget-

-för jag visste att det var här jag
skulle tillbringa resten av livet.

Men det var ett helvete. Jag kämpade
mot indianer, vargar och hunger.

Men jag gav aldrig upp.
Jag backade inte!

Vad är det du vill säga?

Jag har sagt det hela tiden.

Det är min dal.

Lyssna på mig!

Det jag vill säga är...

...att jag vet
vad ni känner för den här dalen.

Därför vill jag fördubbla
mitt pris för era egendomar.

Ni hörde rätt.

Jag ska betala dubbelt så mycket
som jag erbjöd tidigare.

Kom ihåg att det var ett generöst pris.

-Lyssna inte på honom.
-Dubbla priset. Jag lyssnar.

Med såna pengar kan jag köpa
bra mark, bättre än den jag har.

Vänta!

Jag ska ge er
ett gott skäl till att inte flytta.

För att ni blir ivägkörda.

Ni blir tillsagda att skamset sticka
härifrån, annars tvingar Coe er!

Det är min dal.
Ni ska ut nu på direkten.

-De hade ju en vecka på sig.
-Jag börjar förlora tålamodet.

Enda sättet att inte bli ivägkörda
från era hem är att ta striden.

Stå emot. Visa att ni inte kan bli
körda med och att ni tänker stanna.

Jag har redan sagt mitt.
Nu säger han sitt.

Men ni har hört mina sista ord.
Nu är det inte längre upp till mig.

Det kommer ett åskväder.

Medan ni hänger upp krimskrams
brinner kanske era lador och hus ner.

Fundera på var ni ska sova i natt.

Frank?

Vad är det, Laura?

Jag är rädd.

-För Lukes skull?
-Han ger sig inte. Han kan inte.

-Jag vet det.
-Till slut står det mellan er två.

Inte på mitt initiativ, Laura.

Kan du göra nåt för mig?

Jag vill säga "vad som helst",
men måste fråga vad det är.

Kan du vara så snäll och lämna dalen?

Om jag lämnar dalen, följer du med mig?

Laura.

Kom, vi ska hem.

-Dekorationerna, då?
-Alla åker. Det blir inget firande.

Kom nu.

Vi får kanske fira en annan dag.

Jag finner inget nöje
i det vi ska göra i dag.

Jag är som sagt ingen hämndlysten man.

Att bränna och döda är inte mitt sätt.

Jag försökte köpa ut dem.

Men nu finns det ingen annan utväg.

Karlarna är klara.
De väntar på er order.

Jag kommer strax.

Är du religiös, Grayson?

Sir?

Så är det nog med mig också.

Religion är lustiga grejer.

De flesta utövar den inte, men
när de blir rädda eller önskar nåt...

...eller gör nåt fel...

Jag väntar där ute med de andra.

Det blir ett riktigt krig, så om nån
inte är beredd på det, säg ifrån nu.

De andra möter oss i stan klockan
tolv, och sen rider vi mot Macahan.

Macahan? Du sa att du
inte var intresserad av dem.

Det var innan de började bråka.

Det är fel drag. Det blir krig mot
ockupanterna med Macahan i spetsen.

-Är det skälet till din motvilja?
-Har du nåt annat?

Det har jag.

Laura Macahan.

-När kom de tillbaka?
-Vi kanske aldrig stack.

Du visste hela tiden
vad de gjorde med flickan.

-Jag hörde talas om det.
-Gav du order om det?

Det angår inte dig vad jag ger
order om eller vem som rider med mig.

Vad var det jag sa tidigare?
Pressa mig inte för hårt.

Jag pressar dig så mycket jag vill.

Du är i underläge, Grayson.

Och jag är inte en av de fegskitar
som du kan lura.

Om du rider mot mig dödar jag dig!

Jag tar fem av er innan jag dör.
Du blir den förste.

Försvinn!

Min bror är död, mr Coe!

Ska vi rida efter honom, mr Coe?

Nej, det är Macahan jag vill ha.
Nu rider vi!

Titta! Det är mr Macahan.

Mrs Ferguson.

-Du kommer för sent, Zeb.
-För sent?

Molly telegraferade fortet
för två veckor sen om läget.

Jag har inte varit på fortet på en månad.

Jag kommer direkt från Boye Peak.

Det hade inte gjort nån skillnad.

Ingen kan ensam utmana Coe.
Luke försökte.

Ni kanske borde börja från början
och berätta hela historien.

Coe började pressa oss
några dagar efter att du gav dig av.

Han hängde nästan min pojke och
hotar att döda alla som inte flyttar.

-Försökte Luke stoppa honom?
-Han kunde inget göra.

-Han blev nästan dödad.
-De släpade till och med Laura...

Vänta lite, vad var det där om Laura?
Det vill jag höra om. Fortsätt.

Luke vet inte om det.

Han blev nästan dödad
när han skulle hjälpa oss.

Om han hade vetat
vad som hände systern...

Jag är inte Luke.
Jag vill veta vad som hände.

Cathy?

Vi hörde att de släpade Laura barfota
genom gyttjan ända till stan.

-Vem släpade henne?
-Jag vet inte. Två av Coes män.

Mrs Ferguson.

Er make Jethro dog när han byggde
det som ni nu har lämnat.

Ni borde vända vagnen och åka hem.

Jag uppskattar din omtanke, Zeb.

Men den här striden
kan inte ens du vinna.

Tim.

Adjö, mr Macahan.

Hoppla! Kom igen!

Farbror Zeb!

Farbror Zeb.

-Vi trodde du aldrig skulle komma.
-Hur är det med dig?

-Bra.
-Jag hörde att två män släpade dig.

-Hur visste du det?
-Det enda viktiga är vilka de var.

Jag är inte skadad. De utnyttjade
bara mig för att hämnas på Luke.

Ja, men jag behöver deras namn.

Farbror Zeb, Luke vet inget.
Ingen i familjen vet nåt.

Jag vill inte heller
att de ska få veta nåt.

Jag behöver bara de två namnen.

-Nej. |
-Lyssna på mig.

När jag växte upp fanns det inget
värre än en man som slog en kvinna.

Världen må ha förändrats,
men inte jag. Jag behöver namnen.

Jag kan inte.

-Okej. Jag kan få dem av Henry Coe.
-Farbror Zeb...

Jag vet att du inte vill
dra in dina bröder.

Se till att de inte får veta att jag
har varit här eller vart jag ska.

Frank.

-Vad har hänt?
-Ett missförstånd med mr Coe.

-Vi måste få in dig.
-Jag orkar inte ta mig så långt.

-Hur illa är det?
-Den gick igenom. Var är Luke?

Han och Josh flyttar hästar.
De kommer tillbaka när som helst.

-Coes män tänker angripa gården.
-Va? När då?

Så snart han har samlat sina män.
De är i stan nu.

Herregud! Farbror Zeb...

Han ska tvinga Coe
att säga vilka som släpade mig.

Om Zeb följer efter Coe till stan
möter han ett dussin stridsklara män.

Jag måste berätta för tant Molly.

Jag kommer strax tillbaka med bandage.

-Vad saknas?
-Lite mer mjölk och ett till ägg.

Jessie, rid och hämta Luke och Josh
så fort du kan.

-Farbror Zeb är i fara!
-Han är ju inte här.

Han var nyss här.
Jag hinner inte förklara. Hitta Luke!

-Jag går.
-Vad händer?

Vi behöver bandage.
Frank Grayson har blivit skjuten.

Det finns varmt vatten på spisen!

Men mr Coe är inte här.

-Var är han?
-Han red till stan.

-När då?
-För drygt en timme sen.

Det måste vara pojkarna.

-Är farbror Zeb i fara?
-Jag ljög om natten i stormen.

Två av Coes män släpade mig till stan.

Zeb fick reda på det,
och nu är han på väg till Coe.

-Han klarar Coe.
-Du förstår inte.

Mr Coe ska angripa vår ranch.

Han samlar sina män i stan.
Farbror Zeb går i fällan!

-Vänta lite. Hur vet du allt det här?
-Frank ligger skjuten i ladan.

Han kom för att varna oss.
Jag är orolig för Zeb.

-Rider ni dit?
-Josh.

Mr Grayson!

Jag har inte sett maken till familj.

Kan nån hämta min häst?

Mr Coe, Zeb Macahan kommer.

Stanna där.

Jag har pratat färdigt.

Det är inte därför jag är här.
Jag söker efter ett par av dina män.

De drog ut min brorsdotter på gatan
och släpade henne genom gyttjan.

Jag tänker betala tillbaka.

-Tänkte du göra det på egen hand?
-Ingen lever för evigt, Henry.

Jag vill inte göra resan ensam, så
jag kanske tar med dig till helvetet.

Jag vill inte döda dig, Zeb.

Jag vill inte döda dig heller. Jag
har alltid gillat din stil, tills nu.

-Det är min dal.
-Inte nu längre. Kanske förr.

Det finns inte längre plats
för gamla bufflar som du och jag.

Vi är en utdöende art. Men om jag är
en buffel vill jag dö bland vargarna.

Jag tänker aldrig låta dem förstöra
den mark som jag blödde för.

Det kan vi prata om senare.
Nu vill jag bara ha de två männen.

Antingen får jag dem,
eller så blir det blodutgjutning.

-Vi är elva mot en.
-Räkna igen, mr Coe.

Fortfarande dåliga odds.

Jag är inte så säker på det.

Vi fyra tar nog de flesta av er
innan ni hinner dra.

Fundera på det, Henry.
Ska männen dö här?

På grund av två värdelösa svin
som släpade en kvinna genom sörjan.

Vad...?
Ni lämnar väl inte över mig, mr Coe?

Kom ut hit.

Jag sa att du skulle komma hit!

Vi gjorde det för er, mr Coe.
Vi gjorde allt för er!

Skjut inte! Sluta skjuta!

Henry?

Du kan bo i den här dalen
eller i en annan.

Det är upp till dig.

Frank?

-Du blöder igen.
-Det är inte så farligt.

Här.

Det är första gången jag har insett
fördelarna med att bli skjuten.

-Tack.
-Jag hade fel.

Det var inte som jag trodde.

-Vad menar du?
-Det där var en systerlig kyss.

Nej, det var
en "vänner för alltid" -kyss.

Det är samma sak.

Om du kommer för att säga
att jag inte får träffa din syster-

-så går det bra. Hon tog just farväl.

Jag är verkligen tacksam.
Det är vi alla.

Det är en viss tröst.

Vi måste tillbaka till ranchen
så att vi kan ta hand om dig.

-Frank, jag vill tacka dig.
-Det är nåt jag vill säga, Zeb.

Jag levde ett ganska fredligt liv
tills jag träffade familjen Macahan.

Jag har knappt hunnit andas ut sen dess.

Nu åker vi hem.
Få upp honom i vagnen.

Kom igen.

Översättning: Hanna Rönnols
www.broadcasttext.com