Original subtitles

I tidigare avsnitt...

–Sista dan som fri. Vad gör han då? –Han vet inte att det är sista dan.

Nåt måste han känna av.

Titta på det här. Stora summor pengar är borta.

Dan innan bilolyckan överfördes halva förmögenheten ut ur landet.

Carter Hayes, kompanjonen, fanns med i bilen. Han överlevde.

Hur går det för min kompis, Harper?

Du var med om en olycka på en lyxjakt.

Du fick brännskador i ansiktet, men vi hann hjälpa dig i tid.

Du kommer snart att minnas.

–Är det här vårt? –Det finns mer.

Mr Harper har kommit tillbaka till L.A.

–Se vart han tar vägen. –Jag löser det.

Min man flög till en ö mitt ute i ingenstans–

–som ingen verkar känna till.

Sen flög han hem och omkom i en bilolycka.

Verkar inte det märkligt?

Hej. Kan jag hjälpa dig?

–Vill du se materialet? –Dover sa att vi ska låta det vara.

Videon bevisar att mr Davis aldrig lämnade ön.

Frun är i rörelse.

–Vart ska hon? –Hon kör söderut.

Hon fick ett samtal från ett ställe som heter Time's Up.

–Klockbutiken. –Helvete!

Vad vet du om klockan?

En man kommer att komma hit. Du vet inte vem eller varför.

Han kommer att ha min klocka med sig.

Jag vill att du ger honom det här kuvertet.

Hej. Ditt namn är Mark Davis.

Jag ska berätta om ditt gamla liv. Lyssna noga.

Det här låter helt ofattbart–

–så du måste ha ett öppet sinne.

Nåt hände dig i ditt riktiga liv.

Vi var tvungna att göra nåt drastiskt.

Vi ville inte, men hade inget val. Vi var tvungna att försvinna.

Du är inte den de påstår. I själva verket är du jag.

Jag vill berätta så mycket som möjligt så att du kan minnas.

Då kanske du kan få tillbaka ditt gamla liv.

Den här kvinnan...heter Jessica.

Hon är din fru.

Hon var på väg att fara illa, och du var tvungen att agera.

Annars hade hon hamnat i fängelse.

Hon var mitt livs kärlek.

Vi hade våra motgångar, men hon gjorde mig till en bättre man.

Jag minns vår bröllopsdag. Den lyckligaste dan i mitt liv.

Jag fann inte bara min fru–

–utan även meningen med vårt liv.

Hon fanns alltid där för mig när ingen annan gjorde det.

Det var sån hon var. Omtänksam, smart och vacker.

Hon var min ängel. Vi hade fått ett lyckligt liv ihop.

Beskedet är tyvärr detsamma.

IVF är ingen garanti.

Vi kan prova igen nästa månad.

Vi fick inga barn. Vi försökte med allt.

Månader och år av research. Vi hade de bästa läkarna.

Varje gång blev utgången densamma. Men vi gav inte upp.

Inte förrän det här hände oss.

Vänta lite. Lunch på Soho?

Det går inte. Jag och Jessica har ett läkarbesök.

–På riktigt? –Ja.

Dissar du mig?

–Säg ja. –Nu börjar det.

Tvinga mig inte att göra det.

–Gör det inte. –Nu händer det.

Vi ses klockan nio.

Här är min kompanjon, Carter. Vi riskerar livstids fängelse.

Vi var bland de första att jobba med kryptovalutor.

Vi var först med att handla med bitcoin.

Med min ingenjörskunskap grundade vi en av de största bitcoingruvorna.

Vi började tjäna pengar. Tonvis av pengar.

En dag ringde vår advokat.

Vi har fått brev från SEC.

–De har hört av sig förut. –Det är annorlunda nu.

Det finns bevis på att ert företag har mixtrat med marknaden.

Låt de göra sin utredning. Vi har inget att dölja.

FBI var på oss. De tänkte göra gripanden.

Jag har pratat med kanslern.

–Kontona är spärrade. –Och våra privata tillgångar?

De får de inte röra förrän efter rättegången.

FBI, stå kvar där ni är.

Mina klienter samarbetar.

Bra, då kommer de med oss.

Det är nåt med allt det här som känns väldigt fel.

Om min magkänsla stämmer så var kraschen ingen olyckshändelse.

Varför ser jag inget förlikningsavtal?

Jag måste få insyn i hela målet.

Det bästa jag kan erbjuda... är tjugo år.

Nån måste betala, Richard.

Jag vill se er båda i min rättssal på måndag morgon.

Och det är bäst att nån kommer med ett förslag.

Vi förstod först inte hur allvarligt det var.

Men det värsta var att höra att det även gällde Jessica.

Vi skulle få tjugo års fängelse.

Alla mina försök att hitta en lösning misslyckades.

Vi befann oss i ett dödläge. Jag kunde inte föreställa mig–

–att vara borta från min fru och familj under så lång tid.

Tänk om vi kunde försvinna och börja om.

Det vore kanon.

Jag har grävt lite och hittat ett företag som heter Nova Vita.

–Vad är Nova Vita? –Det betyder "nytt liv".

–Nå? –Jag har gjort allt jag kan.

–Vad tänker ni göra? –Han kommer att lugna sig.

Mötet stoppades. Våra killar kan dra sig tillbaka.

Aktörerna lyckas inte hålla ögonen på honom.

Vi vill att du tar över.

Skugga mr Harper. Men ha ingen kontakt med honom.

Du kan behöva göra ett större avtryck.

Jag förstår.

–Vet han? –Behövs inte.

Hej. Hur gick det?

Det var inget.

–Ringde han för ingenting? –Det var ett misstag.

Ni har rätt. Jag måste fundera på nästa steg.

Vi menar inte att du inte ska sörja.

Vi är bara oroliga för dig. Och för barnet.

–Det är vårt jobb. –Jag vet, men det är svårt.

Vi gör allt för dig.

Jag har sån tur som har er. Utan er skulle jag inte klara det.

Tack, pappa.

Och barnet...

När barnet kommer förändras hela ditt liv.

–Jag hoppas det. –Då behöver du ett par extra händer.

–Jaså? Vem ska då hjälpa henne? –Jag.

–Byta blöjor. –Har aldrig hänt.

Rapningen. Jag kan byta blöja.

–Jag kan handla åt dig. –Jag kan bara föreställa mig.

–Har du funderat på namn? –Nej, inte ännu.

Men det kommer säkert när tiden är inne.

Det gör det alldeles säkert.

Tack. Jag älskar er.

Jag älskar dig.

Jag är fortfarande arg.

För att jag har uträttat ärenden?

För att du inte släpper in mig. Jag är din fru, Dave.

Du har rätt. Jag har tänkt en hel del idag.

–På vad? –På ditt perspektiv.

Va?

Varför får jag det här?

Som tack för att du tar hand om mig.

Har du fått tillbaka nåt minne?

Nej, inte direkt.

Inte ännu.

Men det är nog på väg.

Carter kom på lösningen och berättade om Nova Vita.

Organisationen är utformad för personer i vår situation.

Många rika affärsmän, politiker och kändisar har vänt sig till dem.

De ger folk ett nytt liv. En ny chans.

De raderar ens förflutna...

...ens misstag och ens brott.

Jag vet att det låter sjukt, men lyssna nu på mig.

En ny identitet, en ny bakgrund, allt.

Ska vi ringa och beställa ett nytt liv?

Jag gjorde att vi hamnade här. Ge mig en chans att rädda oss ur knipan.

Vi kan träffa dem, helt förbehållslöst.

Är det nonsens så skiter vi bara i det.

Om det inte är det så diskuterar vi saken.

Gör vi ingenting så får vi oavsett tjugo års fängelse.

Carter ordnade att vi släpptes in och fick träffa Nixon

Mina herrar. Välkomna till Nova Vita.

Har nån av er dödat nån?

–Nej. –Nej.

–Varför undrar du? –Vi tar inte emot mördare.

Bra regel.

Er ekonomi ser bra ut.

Jag ska berätta vad vi kan göra för er.

Det kommer en tid i vissa människors liv–

–när ett försvinnande är det enda alternativet.

–Och med "vissa" avses rika? –Inte enbart.

Vi tar bara emot en procent av en procent.

Det är ganska få.

Klienterna förs till en privat ö–

–där endast det bästa erbjuds.

Toppmodern plastikkirurgi–

–av ansikte, röst, ögonfärg, fingeravtryck.

Vi ombesörjer allt. Till och med er död.

Och sen tar ni halva vår förmögenhet?

Det är vad vi tar i avgift. Resterande pengar tvättar vi åt er.

Hur är det möjligt att få så mycket pengar att försvinna?

Det är omöjligt.

Jag kan försäkra er om att det går. Annars hade vi inte funnits.

Nu kommer vi till det svåra.

För att operationen ska lyckas måste klienterna förstå–

–att de aldrig kan återgå till sina gamla liv. Nånsin.

Av förklarliga skäl tar vi det beslutet åt dem.

–Hur då? –Vi suddar ut minnena.

De gamla minnena ersätts av nya. Ett helt nytt liv.

Så du menar att vi betalar en massa pengar–

–för att ni ska utföra lobotomi?

Vi åsamkar inga skador alls på hjärnan.

Och min fru?

Mr Davis. Det här är det enda sättet att överleva.

Börja om med oss, eller tillbringa många av dina bästa år i fängelse.

Oavsett vad du väljer finns inte din fru med dig.

Du måste tyvärr släppa henne.

Med ert medgivande påbörjar vi processen.

Erbjudandet gäller i 24 timmar.

Jag måste få veta hur hon mår.

Att jag lyckades skydda henne.

Du måste hjälpa mig med det.

Inte en chans att vi gör det här.

Inte en chans. Vi får komma på nåt annat.

Du måste vara galen om du tror att jag gör det.

Vi måste se det ur ett större perspektiv.

Som med AUREO? Är det rätt perspektiv?

Du får säga vad du vill.

–AUREO var för vår skull. –För vår skull?

–Ja. –Okej.

För dig, mig och Jess. För våra familjer.

För familjen.

Du förstörde mina chanser att ha en familj.

Vi har bara några timmar på oss att bestämma oss.

Antingen gör vi det, eller så får vi fängelse alla tre.

Gör vi det inte får Jess fängelse. Det finns inget vi kan göra åt det.

Jag vet det, men det här känns inte rätt.

Jag säger inte att det är den perfekta lösningen.

Men om du älskar Jess, vilket jag vet att du gör, så har vi inget val.

Du är min bäste vän, sen långt tillbaka.

Jag hade ingen. Ingen familj. Du är min familj.

Vad menar du med "en andra chans"?

Våra minnen tillintetgörs.

Det tillintetgör oss. Du fattar det, va?

Ja, det vet jag. Vi har två valmöjligheter.

Det är upp till dig.

Vi hade inget annat val än att ta Nova Vitas erbjudande–

–för att undvika katastrofen med FBI.

Jag ska föra över 50 miljoner dollar till Jess konto.

–Hoppas vi gör det rätta. –Det gör vi. Tro mig.

Jag skulle aldrig göra dig en otjänst.

Du behöver inte säga det fler gånger. Jag vet.

Ursäkta, sir? Ursäkta.

De behöver ert ID–nummer till landningstillståndet.

5, 4, 6, 0, 0, 7, 3, 1, 1.

Tack, Gibson.

Carter.

–De har landat. –Jag bekräftar.

Håll ögonen på dem.

Mina herrar. Tekniska saker är inte tillåtna här.

Lämna mobiler och datorer och andra enheter här.

Varsågoda och slå er ned.

Välkomna.

Är ni redo?

Försök se det som ett äventyr.

En möjlighet att sopa undan alla de misstag ni har begått.

Ni kan göra nåt som andra bara kan drömma om.

Operationen förändrar ert utseende, er röst, allt.

Efteråt kommer ni inte att minnas nåt från era gamla liv.

–Och det orsakar inga skador? –Nej. Inte över huvud taget.

Injektionen går ur kroppen efter cirka ett år.

Efter det kommer ni inte att vilja ändra era liv.

Ni får nya identiteter, nya bakgrunder.

Och vi har inget att säga till om vad gäller våra nya liv?

Nej. För att hjärnan ska fungera på önskvärt sätt–

–får patienten inte känna till nåt om sitt nya liv.

Det komplicerar bara saker och ting.

Ni får olika liv som är skräddarsydda för er.

Är ni redo?

Hur känns det?

Jag är lite nervös.

Det är fullt förståeligt, men ni är i goda händer.

Att tänka på att Carter inte kommer att finnas är outhärdligt.

Han genomgår samma ingrepp som jag.

Han blir en ny person, med nya minnen och ett nytt liv.

Elektrostimulering.

Vänster injektion, tack.

Förbered hjärnröntgen.

Höger injektion, tack.

Alla tror att vi är döda. Att jag är död.

Det kanske är bäst så.

Lita på mig. Ingen annan.

Om du vill tillbaka till ditt gamla liv, så vet du allt nu.

Det hoppas jag att du vill. Att jag vill.

Du är Mark Davis.

Var befinner vi oss?

Mr Harper körde hem till Vegas i ilfart.

–Och hans före detta fru? –Mrs Davis har lugnat ned sig.

Hon har inte gjort ett ljud ifrån sig. Det är lugnt.

Har jag berättat om en av våra första klienter, mr Peele?

Nej.

Han var på flykt efter att ha rånat fel typ av människor.

Man kunde inte tro det om honom. Han var en foglig man. Ekonom.

En man som man knappt la märke till.

Fängslande.

Vi erbjöd honom hela paketet.

På den tiden raderade vi inga minnen. Vi gav dem bara ett nytt liv.

Vi gav mr Peele det liv de flesta bara fantiserar om.

Och han levde lycklig i alla sina dar.

Så borde hans saga ha tagit slut.

Men en dag stack han.

Borta. Ingen visste var han var.

Det visade sig att mr Peele inte kunde släppa taget.

Han stod inte ut med att dem–

–han hade stulit från hade fått honom på flykt.

Mr Peele återvände till England–

–och dödade dem en efter en.

Herr Ekonom?

Mannen man inte la märke till blev en iskall mördare.

Allt på grund av att han fick ett nytt liv.

Då är det bra att vi raderar minnen.

Det är riktigt. Men vi får aldrig glömma–

–att de allihop har förmågan att bli som mr Peele.

–Om de en dag minns. –Jag förstår.

Jag visste väl det.

Hej.

Jag önskar att jag mindes er.

Jag är så ensam.

Det här önskar jag ingen annan människa.

Jag vill bara veta vem jag verkligen är. Det är allt.

Agent Smith berättade vad ni sa om fallet Davis.

Finns det ett fall nu?

Inte officiellt, men en vän på justitiedepartementet har hjälpt mig.

Vänta nu. Jag vet inte vem Mark Davis är och jag bryr mig inte.

–Jag kan nog få er att ändra er. –Jaså?

En övervakningsfilm visar att Davis aldrig lämnade ön.

Mark Davis lämnade aldrig planet–

–och satte sig definitivt inte i bilen som han dog i.

Jag får se akten.

–Obduktionen visar inget. –Ja, men det stämmer inte.

Lyssna på mig. Du är en av våra bästa agenter.

Därför tittar jag ibland åt andra hållet–

–när du kör dina egna utredningar, men det är slut på det nu.

Släpp det. Annars får du semester snarare än du tror.

Får jag fråga er en sak?

–Ni sa att ni inte vet vem Mark är. –Ja. Hur så?

Varför bad ni då agent Smith att lägga ned undersökningen?

–Där rök en veckas lön. –Seriöst?

Eller ska vi säga två? Ut härifrån.

–Jag beställde en likadan till dig. –Tack.

Hur går det för dig och Marina?

Vad vet du om oss?

Vi är vänner. Vi pratar om saker.

Jag antar att olyckan sabbade mer än jag först trodde.

På vilket sätt då?

Jag minns varken dig eller henne. Jag minns ingenting.

Det är tufft.

Det förstår jag.

Det är som om jag inte kan lita på nån.

Som om alla ljuger för mig.

–Varför skulle vi ljuga? –Jag vet inte.

Varför, Adam?

–Vad menar du? –Jag känner till allt.

Det slog mig härom kvällen.

Du skrämmer mig.

Du och Marina...

Ni har en affär, eller hur?

Jävlar.

Jag kunde inte hålla masken. Du skulle ha sett din min.

Vi har det bra.

Gör inte så. Du vet att jag har problem med hjärtat.

Är det sant? Förlåt, det visste jag inte.

Där fick jag dig.

–Hur känns det? –Din jävel.

–Jag pratade med din partner. –Före detta partner.

Du har fått sparken. Han sa att du är på semester.

–Vem fan vill semestra här? –Såna som vi.

Vad gör du här? Förutom att muntra upp mig.

Carter kom förbi.

–Är han fortfarande en idiot? –Ja.

Vi ska nog inte gifta oss.

Den är från Mark.

–Har han skickat en ring till dig? –Ja.

–Han lämnade den hos urmakaren. –Skumt.

Berätta om ringen och lämna mig ifred sen.

Han skulle aldrig lämna den ifrån sig.

–Hur vet du det? –Den betydde mycket.

Den brukade ligga i kassaskåpet.

Varför hade då hans vän den?

För att bekräfta att det inte var en olyckshändelse. Mark blev mördad.

Jag blev avstängd för att jag pratade med chefen om din man.

–Du kostade mig en veckas lön. –Förlåt.

Nej, det var inte rättvist. Det är mitt eget fel.

Jag får för mig saker och sen kan jag inte släppa det.

Jag vet hur det känns.

Jag kan inte göra mer. Jag beklagar.

–Om jag gör det, då? –Nu tappade du mig.

Carter vill vara en del av mitt liv.

–Som "i ditt liv"? –Ja.

–Du är en fantastisk kock. –Tack, Carter.

Otroligt att vi inte har ätit middag tillsammans förut.

Grattis?

Jag tror att han vet nåt. Jag bara känner det.

Jag kanske kan få honom att erkänna nåt.

–Hur då? –Han vill träffas.

Han kan komma hem till mig. Vara i huset.

Varför det?

För att hela stället övervakas.

Jag spelar in honom. Får honom att prata.

–Varför ta den risken? –Varför inte?

Jag är gravid. Han kommer inte att göra nåt.

Jag vet inte... Det verkar för riskabelt.

–Jag hör av mig. –Jessica?

De här människorna har mycket pengar.

Med stora tillgångar är det mycket som står på spel.

Var snäll och var försiktig.

Jag ska.

–Nåt förslag på middag? –Nej, jag kollar fortfarande.

Okej. Hitta nåt bra.

Klockan. Det står ett lösenord på insidan.

Med det får du tillgång till alla kameror inne i huset.

Sök efter Vista Alarm och skriv i adress–

–och lösenord så är du inne.

Lösenordet är en bakdörr. Ingen kan ändra på det.

Jag har en idé. Jag skulle vilja göra om den östra vingen.

–Till...? –Ja, till...

–Vilken underbar idé. –Vill du ha hjälp?

–Det var därför jag frågade. –Jag ska kika på det.

Inte för mycket bara. Nåt fint och enkelt.

Låt din far ta hand om det.

–Vi kan göra det ihop. –Gärna.

Vad spännande!

Hon går vidare.

Det är bra.

Jag är stolt över dig.

Ha ett bra liv.

–Nå? –Sushi.

Ibland känns det som om du är här.

Om du vill tillbaka så vet du allt nu.

Hoppas du vill det. Att jag vill det.

Du är Mark Davis.

–Hur mår du? –Bra.

Jag behövde bara ladda batterierna.

Skönt att höra, partner.

Du...

–Förlåt för det som hände. –Glöm det.

Alla måste ha sina utspel emellanåt.

Vissa mer än andra.

Men nu är vi väl klara med Davis? Helt klara?

–Vem? –Mycket bra.

Du har tydligen förändrats.

–Leker ni fint ihop nu? –Jajamen.

Är allt bra, agent Smith?

Det var det jag ville höra.

Jag har några akter som jag vill att ni tittar på.

–En serie bankrån i The Valley. –Vi tar det.

På dem bara.

–Vem är det senaste offret? –En tjej från gymmet.

–"Gymmet"? Det går bra nu. –Du känner väl mig.

Jag har minsann tur.

Jag har minsann också tur.

–Vill du ha vatten? –Visst.

–Vet du vad jag vill titta på? –Den här?

Våra bröllopsbilder. Bästa dan i mitt liv. Jag vill minnas det.

–De måste ligga i nån låda. –En låda?

Du sa ju att du kastade alla lådor.

Nåt sånt skulle jag aldrig slänga.

Jag ska se om de ligger undanstoppade.

Det var det sista. Nu har vi alla tillstånd.

–Toppen. –Jättebra.

–Då passar det med en skål. –Det gör det.

–Vi har så mycket att fira. –Absolut.

Vad har vi här?

Snyggt.

Härligt.

–Tack. –Självklart.

Det är ännu oklart varför vinnaren inte hämtar ut vinsten...

DOLD KAMERA 2

För en nystart. Skål.

–För barnet. –För barnet.

–Till barnet. –Skål.

Han är min kompanjon, Carter.

20 år i fängelse väntade oss. Vi måste ha nya liv.

Han opererade sig inte.

Text: Therese Nilsson www.sdimedia.com