Original subtitles

I tidigare avsnitt...

–Hans sista dag i friheten. –Men det vet han inte om.

Han måste känna att nåt är på gång.

Mrs Davis. Jag är inspektör Warden. Det handlar om er man, Mark.

Han omkom i en bilolycka.

Mark Davis betydde mycket för många människor.

Din pappa och jag gör allt för dig.

Vad som helst.

Det handlar om förskingrade pengar.

Dan innan kraschen överfördes halva hans förmögenhet ut ur landet.

Det var våra pengar.

Carter Hayes, kompanjonen, fanns med i bilen.

–Han överlevde. –Var det hon eller kompanjonen?

Jag vill klargöra en del frågor kring min mans flygresa.

Enligt resplanen skulle ni till nån ö.

–Vet ni varför? –Jag tror att det var ett möte.

Du var med i en olycka. Du var ombord på en lyxjakt som exploderade.

Du har fått brännskador i ansiktet, men vi hann fram i tid.

Du skrämmer mig, Dave. Minns inte mig?

Får min man resa hem nu?

Det läker fint. Du kan åka hem, men ta det lugnt.

Hur har det gått för min vän Dave Harper?

Marina? Säger ordet Chronos dig nåt?

–Sa du nåt? –Säger Chronos dig nåt?

Nej. Hur så?

Inget.

Glöm det.

Vi har bevis på att ditt bolag har mixtrat med marknaden.

Vad vet du om AUREO?

–Vad? –Jag menar...

Vi sitter på samma uppgifter. Det är bättre om det kommer från dig.

Vi letade efter en ny investerare för ett par månader sen.

En enda av deras servrar förbrukar mer el än hela Finland.

Det här företaget vill expandera utanför Kina och investera i AUREO.

Självklart vill de investera i AUREO.

Det skulle spara dem en massa pengar.

Och våra aktier skulle skjuta i höjden.

Det...kallas insiderhandel.

De är Carters kontakter. Det borde inte vara nån fara.

–Men är det lagligt? –Fullständigt lagligt.

Affärerna går riktigt bra. Vi ska inte bli giriga.

–Om det medför risker är det inte... –Det gör det inte.

–Så ni skulle skriva under på det? –Ja.

–Vad händer, Richard? –Jessica har varit här.

–Jaså? –Hon hade nån med sig.

–Vem då? –Jag har aldrig sett honom förut.

Hon sa att han var en vän till familjen.

En vän till familjen? Hur såg han ut?

Lite sjaskig.

Fick du hans namn?

Han sa aldrig det. Jag kan ringa Jessica och fråga.

Nej, låt bli det.

Jag sa att jag undersöker pengarna.

Jag tar hand om Jessica.

–Och killen som... –Honom också.

Tänk om han tänker lura henne på alla pengar?

Vad skulle det betyda?

Du hanterade vårt mål utmärkt, och det är jag evigt tacksam för.

Men utöver det vet du inget.

Vi har alla förlorat en närstående.

Och vi hanterar det väldigt olika.

–Mark var en god människa. –Ja, den bäste.

Han kommer alltid att vara saknad.

Du kan gå nu, Richard.

Jag har en ny vinkling i Davis–fallet.

Du måste gå vidare.

Carter friades på alla åtalspunkter direkt efter olyckan.

Bevisen riktades mot Mark Davis. Alla andra frikändes.

Jaså? Vad är det för bevis?

Kan du inte släppa det?

Det är för enkelt. Jag vill kolla upp den där Carter.

Efter samtalet med mrs Davis får du inte prata med nån.

–Jag ville bara hjälpa henne. –Du kan inget göra.

Jag vet att det är nåt.

–Jag vill bara vara med dig. –Du har varit så frånvarande.

Vet du... Om nåt skulle hända mig...

Jag är ledsen. Mark försökte att hålla dig utanför.

Trots att han fick ta smällen.

Jag har aldrig sett honom så full.

Han körde aldrig den vägen.

Vi vet inte vad ön hette. Markpersonalen raderade all färddata–

–vilket var lite märkligt.

Det är nåt som inte stämmer. Jag pratar inte bara om pengarna.

Åkte ni nån annanstans?

När vi hade hämtat Carter stannade vi vid klockstället.

–Armens butik? –Ja.

Jessica.

–Hej. –Hej.

Vad kan jag hjälpa dig med?

Jag vet att...

–...Mark var här innan olyckan. –Det stämmer.

Nämnde han nåt särskilt?

Han sa att det var problem på jobbet.

Jag vet och jag...

Jag visste bara att han var stressad.

Han ville skydda dig.

Jag förstår inte varför han inte pratade med mig.

Mark älskade dig väldigt, väldigt mycket.

Det vet jag.

Jag vet. Du är en fin vän, Armen.

–Om du kommer på nåt... –Självklart.

Okej. Tack.

Skönt att ha dig hemma igen.

Är det?

Säkert att du mår bra? Du vet att jag känner av sånt.

Ärligt talat känns det som om jag lever nån annans liv.

Jag sitter i den här sängen–

–i vad du säger är mitt hem, men det känns inte så.

–Det känns... –Främmande?

Du har inte berättat om mina föräldrar.

Jag vill träffa dem.

Vi måste förbereda två gravplatser. De ska vara tio år gamla.

Namnen är Harriet och Rudy Harper.

–Vill du ha te? –Nej tack, det är bra.

Slå dig ned.

Du verkar må bättre.

Ja. Som tur är.

–Hur går det på jobbet? –Det känns konstigt utan honom.

Kontoret som står tomt. Jag kan inte gå in dit.

Ibland begriper jag det inte, trots att jag vet.

Du...

Du vet väl att du är omhändertagen?

Du, barnet och dina föräldrar.

–Ja, det vet jag. –Bra.

Jag vet att det inte känns så, men du klarar det här.

–Tack. –Självklart.

Kan jag hjälpa dig?

Fortsätt. Fortsätt. Där.

–Här? –Ja.

"Inga oklarheter". Jag behöver en kopia.

Ska jag ringa Adam? Vi kan gå ut och ta ett glas.

Nej, inte ikväll. Jag vill jobba.

Dave och Marina säljer företaget och flyttar till Las Vegas

Får jag ta en bild? Till mitt kollage.

Jag har trott att jag kan lösa brott, men jag hade tydligen fel.

Det har jag sagt i flera år. Vill du se?

Nej. Agent Dover har inte godkänt det.

Det är bevis på att mr Davis aldrig lämnade den där ön.

Han kanske tog sig hem på nåt annat sätt.

Kanske, men det finns ett problem.

–Vad? –Videon visar också...

...bilen som han påstods köra när den lämnade flygplatsen.

I den satt endast kompanjonen.

Jaså? Nu ska vi se.

–Stannade de till nånstans? –Inte enligt polisen.

–Vad? –Du har rätt. Ingen Davis.

–Det verkar mystiskt. –Eller konspiratoriskt.

Det var du som sa det.

–Ponera att du har rätt. –Kom igen.

Vad har du? En video?

–Obduktionen visade inget. –Det stämmer.

–Inga vittnen? –Noll.

–Fallet lades ned? –Japp.

Och frun och kompanjonen är rentvådda?

Frun är det. Kompanjonen vet jag inte.

Har jag uppfattat det här rätt?

Du försöker att få tag i en kille som du tror dog i olyckan–

–men som kanske iscensatte alltihop?

Det fattas en jävla massa pengar.

Nån måste veta var de finns.

I alla andra lägen hade jag gått in till Dover med filmen.

Men om det ska leda nån vart behöver du mer.

–Ni har möte kl. 15. –Kan du flytta det till kl. 16?

–Jag kan ändra till 16.30. –Tack, Claire.

–Läget? –Hej.

–Vi har ett problem. –Vi? Det tror jag inte.

Mina killar i New York börjar bli nervösa.

Det är de jämt, Tommy. Vad är det den här gången?

De har hört rykten. Om krypteringen.

Såg du inte artikeln igår?

Nej, det såg jag inte.

–Vad ska jag säga till dem? –Inget.

Jag kan inte vara tyst. De är som hökar.

Klart du kan. Jag tar hand om det. Det är inga problem.

–Jag har väl all information? –Har du?

Vad menar du? Om vad?

Om det finns hålrum... Jag måste skydda mig själv.

Vi har full koll på marknaden, Tommy.

Om det är några som helst problem, skulle inte du få reda på det, då?

Jo, självklart.

–Bra. Tack. –Självklart.

Vad hemmastadd du börjar bli.

Du är uppe tidigt. Kom hit.

–Vill du åka till sjön sen? –Jag har lite att göra.

Jag gör lite efterforskningar åt ett företag.

–Du låter hemlighetsfull. –Du får veta mer sen.

–Det ser jag fram emot. –Oroa dig inte.

Vi ses sen.

Ledsen att störa, men ni efterfrågade uppdateringar–

–om Hapers förehavanden.

Han har synts till på Burbank flygplats.

–Idag? –Ja. Och han tog senare en taxi.

Tack.

Du måste skoja.

Nå?

Mr Harper har återvänt till Los Angeles.

–Omöjligt. Vi skulle underrättas... –De visste inte.

–Jag tar in honom omedelbart. –Det behövs inte.

–Övervaka honom. –Givetvis.

Det faktum att mr Harper är i L.A.–

–utan din vetskap är oroväckande.

Jag hoppas att det inte blir en vana, Nixon.

Det blir det inte.

–Var är han? –I L.A.

Vad gör han där?

Bekymra dig inte om det. Han kanske bara är trotsig.

Du ska bara vara en stöttande fru.

Om han gör motstånd så försök ännu mer.

–Hallå? –Hur är det i L.A.?

Jag sa ju att jag ville undersöka mina alternativ.

–Jag kan komma dit. –Nej, jag åker snart hem.

–Var är du? –Jag måste gå. Vi ses sen.

Bara några signaturer, mr Hayes.

Börja med första sidan, sen är det en på sida två och två på sida tre.

–Johnny... –Ja, sir.

Där, och där.

Det vore enklare om du skötte det här.

Ja, eller hur? Och där också.

–Du vet väl hur min signatur ser ut? –Utan och innan.

Sen är det initialerna längst ned.

Där. Det var allt.

–Ska du hem? –Nej, ut.

–Med vem då? –Min fru.

–Trevlig kväll. –Detsamma.

Här verkar det gå hett till.

–Gillar du det? –Vad?

–Vill du strypa mig? –Vill du det?

Vill du strypa mig?

–Menar du allvar? –Ja.

Visst är hon snygg?

Det är du också.

Ta i lite hårdare.

Jag anar ett mönster.

Nej, det är inget mönster.

Du ska väl inte till L.A. igen?

Jag ska inte flyga till L.A. igen.

Lovar du?

Jag lovar.

Jag blir inte alltför sen.

–Kan jag hjälpa dig? –Jag hoppas det. Jag har en klocka.

Vad är det för fel på den? Slut på batteri? Sitter den fast?

Det är svårt att förklara. Jag kanske kan visa dig.

Låt mig ta en titt.

Ja.

–Snygg klocka. –Den är väldigt ovanlig.

Jaså?

Varför tror du det?

Vad vet du om den?

Den här klockan specifikt.

Armen. Jag behöver din hjälp.

–Med vad? –Min klocka.

Det här är till mig. Jag har bråttom.

Jag förstår inte.

Du kommer att förstå.

Du måste lägga det här på ett säkert ställe.

En man kommer att komma hit.

Du vet inte vem eller varför, och han kommer att ha min klocka.

När han kommer vill jag att du ger honom kuvertet.

En sak till.

Jag vill att du ringer min fru när han kommer.

–Hur ska jag få hit henne? –Den här borde funka.

Jag älskar dig, kompis.

Ett ögonblick.

Jag visste att den här dan skulle komma.

–Vem har sagt det? –En kund.

–Hallå? –Hej, det är Armen.

Kan du komma hit? Jag har nåt till dig.

Två timmar? Bra.

–Du sa att den här dan skulle komma. –Jag fick instruktioner.

Av vem?

Du ska få all information i sinom tid.

Kom tillbaka om två timmar, så får du veta allt.

Varför om två timmar?

Kan du inte förklara det?

För nån med så fin klocka fattar du långsamt.

Jag kommer tillbaka.

Jess. Är det här en så bra idé?

Nej, men jag behöver ett avslut.

Vi saknar Mark allihop.

Men din mamma och jag vill veta att du tar hand om dig själv.

Och inte minst barnet.

Efter den svåra processen sa läkaren–

–att du måste ta hand om dig.

Det gör jag.

Vi vill hjälpa dig att gå vidare.

Det är jag tacksam för, och jag går vidare.

–Status? –Han är i en klockbutik i L.A.

Är han i L.A. igen?

–Vad vill du göra? –Håll ett öga på honom.

Vi måste ta reda på vad han vill.

Leo. Jag måste veta att nån håller koll när inte jag är här.

Nån som är införstådd med att vissa saker inte får komma ut.

Oavsett tidigare riktlinjer.

Vi är här för att hjälpa dig.

Det är jag tacksam för, och jag går vidare.

–Ja? –Frun rör på sig.

–Vart ska hon? –Hon kör söderut.

–Söderut? –Kanske mot målet.

Kolla telefonen och kalendern, allt.

Hon fick ett samtal tidigare från ett ställe som heter Time's Up.

Klockbutiken.

Fan!

Vi har ett problem. Harper är tillbaka i L.A.

Hans fru är på väg nånstans, kanske mot honom.

–Det här är oacceptabelt, Nixon. –Ge mig bara lite tid.

Sånt här får inte hända.

Vi har gjort upp riktlinjer för längesen för att undvika sånt här.

På grund av dig måste vi lägga alla våra resurser på det här.

–Det kan innebära en katastrof. –Ja, jag förstår det.

Jag förstår. Jag hade mina farhågor.

Jag vet inte... Han var inte redo.

Det är mitt fel. Vi löser det.

Jag är ledsen. Jag hade helt glömt bort det.

Mark bad mig att rengöra ringen.

Efter allt som har hänt...

Jag antar att den är din.

Ja.

Ring honom igen.

–Hej, älskling. –Hej.

Hur är det?

Jag ville höra om du vill se en film sen?

Jag tror inte det. Det här tar ett tag.

–Okej. Fler ärenden? –Ja, jag har mycket att göra.

Det är min första förlovningsring.

Vi var på piren i Malibu.

Han drog fram en ring, men tappade den.

Jag visste inte att den var oäkta och sprang runt i panik–

–och försökte hitta en livvakt. I nästa ögonblick–

–drog han fram en annan ring. Den här ringen.

Och...

Jag skapade ett fullständigt kaos.

Jag insåg inte att folk stod och iakttog oss.

Det var det mest romantiska–

–och det mest pinsamma ögonblicket i mitt liv.

Ett oförglömligt frieri.

Jag hade inte velat ändra på nåt.

Jag försöker nå fram till dig. Jag är orolig för dig.

–Vi pratar inte. –Kan vi ta det här sen?

Jag måste lägga på.

Skicka dit agenterna.

Jag har skickat iväg dem. Jag uppdaterar er senare, sir.

–Jag måste gå. –Jessica...

–Jag måste. –Ge mig ett par minuter till.

Du är sen.

Förlåt. Jag fick ett samtal.

Kände du igen kvinnan?

Jag såg henne knappt. Borde jag känna igen henne?

Jag fick information om att du måste träffa henne.

Kom instruktionerna från henne?

Nej, men hon kan sitta på svar.

Va? Vänta...

–Vem är hon? –En kund, bara.

–Hur hittar jag henne? –Du skulle ha träffat henne här.

–Kan du ringa hit henne? Snälla? –Nej.

Hur ska jag få tag i henne?

Jag kan inte ringa henne, men jag kan ordna ett möte.

Här är hennes adress.

Jag hoppas bara att jag inte sviker min vän genom att ge dig den.

Tack.

Vänta.

Det här är till dig.

–Vad är det? –Jag har ingen aning.

Tack.

Hej. Ditt namn är Mark Davis.

Jag ska berätta om ditt gamla liv, så hör noga på.

Text: Therese Nilsson www.sdimedia.com