Original subtitles

Så när min väns son hugger mig i ryggen, låter jag det bero.

Låt grabben leva.

Känner du igen nåt namn?

Tara Karimi. Hennes brorsa Darius gick i min klass.

–Jag vill hjälpa till. –Du stannar här.

–Vi vill veta var Steffe är nånstans. –Du vet att jag inte är nån tjallare.

Är du okej?

–47 jävla miljoner! –Vad ska jag göra?

Gå legit. Öka omsättningen, hitta sidoverksamheter.

Jag berättade i förtroende att jag ville starta en yogastudio.

Vi vet båda två att det aldrig hade hänt.

–Oah! –Vad du skrämde mig!

Jag tänkte inte på att du kunde komma mitt i natten.

Mitt pass börjar mitt i natten.

–Hej. –Du måste gå till polisen.

–Jag vet att Joel tvingade dig. –Vad fan snackar du om?

–Var är pengarna?! –Har du losat dem?

–Aj. –Vänta...

Okej – en, två, tre.

–Aj! –Oj. Hur är det?

Jag är bara lite stel i ryggen. En trasig själ i en trasig kropp.

–Lägg av. –Eller så ber du om ursäkt.

Be om ursäkt, så glömmer vi det här.

Jag är ledsen att du fick läsa det där, men jag var väldigt besviken.

–Hon kan inte släppa det. –Det är du som inte kan släppa det.

–DU borde be om ursäkt. –Nej, jag tänker inte be om ursäkt...

...för att jag har startat en affärsverksamhet.

Till skillnad från vissa andra kan jag inte leva på min mans pengar!

Jag menade inte dig. Tara, jag menade inte så! Det är inget fel i sig.

Herregud... Är det så du ser på oss? Okej, bra att veta.

/NOTIS-SIGNAL/

–Ja? –Örjan här. Har du funderat nåt?

–På vad då? –Mitt erbjudande angående din grabb.

–Det har jag inget att säga om. –Det är överallt på nyheterna.

Man, svårt misshandlad, vårdas på IVA i Huddinge – Johan.

–Vilken jävla Johan? –Gubbens grabb – Joel!

Vi har inget direkt utpekande–

–men det går ju att dra lite kreativa streck mellan punkterna.

Så du inser väl vilken fara Steffe befinner sig i?

Jag kan inte snacka mer nu. Jag ska in på ett möte.

Okej. Vi hörs.

Japp, du kan sluta trampa nu.

–Har du stressat mycket sista tiden? –Nej.

Inte?

Ja, du... Du har ju högt blodtryck, höjda blodfetter.

Så jag skulle vilja skicka dig till en specialist.

Skriv ut nåt, bara. Din farsa gjorde alltid det.

Det funkar inte så längre här. Vi ska göra en 24-timmarsmätning.

Den här pumpar upp var 20:e minut. Den här sätter du runt midjan–

–så kommer allting att lagras här. Så den ska du få med dig.

Säg till Halise att jag tar med jättemycket bröd och bullar.

–Puss. –Puss. Hej då, mamma.

/MOBILSIGNAL/

–Hallå. –Varför skulle jag lita på dig?

–Jag är den enda du kan lita på. –Hela den här skiten är ju ditt fel.

Du visste att Joel inte hade pengarna.

Jag sa till dig att du skulle stanna där du var. Gjorde jag inte det?

Du ville sätta mig på fel spår så att du kunde leta i fred.

Nu tar du och jag och drar ett streck över det som varit.

Käften. Vad var det för lista du kom och viftade med?

Jag är på väg in på Huddinge. Jag måste ha viss information.

Hur mycket vet Joel om det här? Sa du nåt innan reptilhjärnan tog över?

–Jag frågade var pengarna fanns. –Va?

–Jag frågade var mina stålar fanns! –Jaha. Och vad sa han då?

Han garvade för att jag hade torskat dem.

Du... Nu fixar jag mat, kläder och allt det du behöver–

–och så tar du och jag och funderar ut senare vad vi ska göra.

Var är du nånstans?

Hallå?

Jävla...

Joel...

Ta det lugnt. Vad säger du?

Steffe...

Steffe? Var det han som gjorde det här?

–Kom igen. –Pe...

–Pengarna... –Pengarna...

Borta...

Borta?

Är pengarna borta?

Joel... Joel!

Joel! Joel, vakna!

Joel, för helvete, kom igen!

–Har du allt? –Japp.

Ta det lugnt, vi vet inte ens om Steffe ligger bakom det.

Han dödade faktiskt nån under rånet. Men hallå!

Jag måste ta det. Min hudläkare ringer på andra linjen. Vi hörs sen.

Tar ni kontanter?

Hur är det med honom?

Jaha.

Du har fått mig att se svag ut. Ta nu ditt jävla ansvar.

Okej?

/SMS-SIGNAL/

Grattis på födelsedagen!

Åh, jävlar!

Ah! Fuck! Softa!

–Du skvätter ju bara ner dig själv. –Jag kastar min Fanta på dig.

–Här. Grattis på födelsedagen. –Shit. Tack.

–Vad kan det vara? –Ja, vad kan det vara?

–Du är ju helt fucking sjuk. –Jävlar! What the fuck?

–Det där måste ju vara fejk. –Nej.

–Jävlar. Helt fucking stört! –Jag har en del kontakter.

–No fucking way! –Helt sjukt, mannen.

–Tack så mycket. –Det var så lite.

Jag fyller år om en månad. Jag hoppas att jag får en lika bra present.

Joel är död. Vi måste hitta Steffe – nu.

Seriöst?

–Nu fixar du det där, bara. –Jag hade en smartphone.

Steffe tog min lur. Vi kan spåra honom, hitta luren.

Så du har kunnat hitta honom hela tiden?

Ja. Men inte på den här. Jag tänkte inte på det förrän nu. Sorry.

Fixa det här nu!

–Inget internet. Kan jag låna din? –Nej. Du får gå via datorn.

Du tog ju min dator.

Eh...

Okej, kolla...

Jag vill typ bjuda ut Elvira på dejt, fast jag har dåligt cashflow just nu.

Så jag tänkte... Kan jag få låna lite pengar av dig?

Javisst.

Hur mycket behöver du? Typ tusen?

Ja. Visst.

–Är det helt säkert? –Ja, det är fine.

Vi måste ju hjälpa varann. Vi är ju kusiner, liksom.

Thanks, cuz.

Trappor...

–Vad är det för jävla lösenord? –Nej, du måste trycka på den.

Tryck då, för fan.

Där. Vi är inne, det är lugnt.

–Okej... Här är min lur. –Ring den, då.

Den är nere. Den är inte uppkopplad. Då kan jag inte hitta honom online.

–Tryck tills han svarar, då. –Hans telefon är avstängd.

Vi kan inte göra nånting förrän han slår på den.

/LARMET GÅR PÅ/

–Kan du fixa en espresso åt mig? –Ja, absolut.

Hej, välkommen till Lidingö bageri. Vad kan jag hjälpa dig med?

Det här är en familjegrej. Kan jag ta en liten rast?

Absolut. Ni kan prata där inne om ni vill.

–Hej. –En cappuccino, tack.

Damla... Tar du det?

Vad vill du?

Har Steffe hört av sig till dig?

Ja, han... Han ringde i går.

Han sa att han...

Han skulle fixa pengarna. Sen skulle han, jag och Heaven lämna landet.

–Vad sa du då? –Att han skulle ge upp.

Joel är död. De kommer att plocka honom snart.

Vet du var han är?

–Är det säkert? –Ja. Jag har ingen jävla aning.

–Om han hör av sig... –Jag fattar.

Jag ringer dig om jag hör nåt.

Oj!

Eh... Gud, förlåt.

/SNYFTAR/ Jag kommer att köpa en ny kopp!

Nej, men gud...

Jag ska till en väninna nu, men jag kanske kan hämta nåt. Vatten?

Mitt liv är bara ett jävla skämt!

Nej, det är det inte.

–Jag orkar inte mer! –Gjorde den där gubben nåt mot dig?

–Det är...Heavens pappa. –Var det där Heavens pappa?

Nej. Gud, nej! Jag har bara haft lite relationsstrul.

Du, jag fattar. Jag har också fått mitt hjärta krossat.

–Har du? –Man är ung, har absolut noll koll.

Så helt plötsligt har man byggt hela sitt liv runt en jävla idiot.

Jag var så jävla kär.

–Jag trodde att han behövde mig. –Jag vet vad du menar.

Och så blev jag gravid.

Jag sa: "Vi måste sluta med allt." Han gamblade och tog lån i mitt namn.

Han sa att han hade slutat: "Allt är lugnt. Det är lugnt." Bla, bla...

Jag vill inte att Heaven ska växa upp utan en farsa.

–Jag fattar. –Så rånade han Solvalla.

–Vad sa du? –Så rånade han Solvalla.

Oj... Oj, då.

Jag visste ingenting. En morgon dök det upp ett SWAT-team i lägenheten.

Nu har han rymt också, den idioten.

Wow. Ja, jag läste nåt om det.

Jag har sagt åt honom att gå till polisen.

Det är ju jättebra. Jättebra sagt. Vad sa han då?

Han skiter i mig. Han har gjort så sjuka grejer.

–Det är slut nu. Helt slut. –Bra.

Malou, förlåt för den koppen. Gud, jag är helt sjuk...

Och tack.

Tack för att du... för att du bara lyssnar.

–Du... –Vad då? Vad är det?

Det är lugnt – med koppen.

Men jag måste verkligen gå nu. Tack för den här pratstunden.

–Var rädd om dig. Ta hand om dig. –Ja... Tack.

Du hittar Solvalla-pengarna i skogen, och dan efter söker hon jobb hos dig?

Hon vet inte att jag har pengarna. Hon har inte en aning.

Det här är det sjukaste, det absolut jävla sjukaste...

–Jag berättade det nästan. –Du gjorde vad?

Det är ju hennes pengar, eller hans.

Eller gud, jag vet inte. Jag är så jävla förvirrad!

Okej, så här... Du måste göra dig av med henne.

Va? Är du helt sjuk i huvudet?

Men chilla, inte så. Jag menar att du måste ge henne sparken.

Hon är här. Åh, herregud!

Vad är det som händer?

–Vad fan ska jag göra?! –Lugn. Poppa nåt jävla piller.

Jag ska ta reda på allt som finns om henne. Vi ordnar det.

–Okej. Bra, bra, bra. –Åh, gud...

Fan, jag ska ju till Tara nu.

–Håll masken. Okej? –Ja.

Andas. Du är Malou fucking Sander. Du fixar det här. Hej.

Okej. Nu kör vi.

Skärp dig.

–Hej. –Hej. Här.

Okej. Nu ska vi lugnt och sansat prata igenom det som hände i tråden.

Utan att fälla omdömen eller värderingar om varandra.

Jag är verkligen jätteledsen att jag sa det där–

–om att leva på sin mans pengar. Förlåt – verkligen.

Det är lugnt. Men det som hände mellan dig och Felicia slutar här.

–Så vi ska prata igenom det nu. –Bra. Jag vill gärna reda ut det.

Visst är det så att missförståndet började kring bageriet?

Ja. För i min enfald trodde nämligen inte jag–

–att man kunde "paxa" lokaler genom att bara passera dem på stan.

När jag skrev "trasig", menade jag inte det som en förolämpning.

Jag var genuint orolig för dig. Och vet du, det är jag fortfarande.

Jag har bett om ursäkt. Vad mer ska jag göra? Be på mina bara knän?

–Du har faktiskt inte sagt förlåt! –Det är precis det här jag menar.

Du vänder och vrider på vartenda ord. Man blir ju... Jag orkar inte.

Men du, Felicia... Jag kanske har ett förslag.

Du kan få ordna yogakvällar på mitt bageri.

–Det är ju ett jättebra förslag. –Noll hyra första halvåret.

Och så kan jag hålla öppet och sälja till deltagarna.

–Bakverk och bullar passar inte... –Felicia...

–Absolut. –Underbart! Win-win.

Och jag och Elly blir dina första kunder.

–Kul. –Mm.

–Hej. –Hej.

Shit, det där var helt sjukt. Jag är så ledsen.

Det är ingen fara alls.

Allt som jag sa om mitt förra liv... Det är verkligen så längesen, och...

...jag vill verkligen att du ska veta det.

Ja, absolut.

Så förlåt.

Jag tycker att du...ska ta ledigt ett tag.

–Jag fattar. –Med full lön, såklart.

–Va? –Med full lön.

–Menar du allvar? –Ja. Det är jätteviktigt för mig...

...att mina anställda mår bra.

Jag trodde att jag skulle få sparken. Du är världens bästa boss!

Fitta!

Kom, då! Kom då, din fula fitta!

Släpp bilen! Öppna!

Fuck! Din jävel!

Hugo?

Hugo!

Hej.

Aj! Vad fan...?

–Fredrik? Vad fan gör du här? –Ah! Helvete. Fan!

Sorry att jag skrämde dig. Jag kom hem nyss och ville överraska Hugo.

Du kunde ha messat.

Okej. Jag kanske har varit utomlands lite för länge.

I andra kulturer är man lite mer spontan.

–När kommer han hem? –Han sover hos Agata.

–Var det inte hon som knarkade? –Nej, det var Rebecka.

Jag kan inte... Vi har i alla fall haft det fantastiskt, jag och Lidija.

Ja, berätta! Jag vill så gärna höra om din och Lidijas otroliga resa.

–Lägg nycklarna på hallbordet. –Här, eller?

Jag har träffat nån. Han är snyggare, sexigare och trevligare än du.

Grattis. Vi syns hos dina föräldrar sen.

–Va? –Hugos födelsedagsmiddag.

–Har de bjudit dig? –Ja. Jag är hans pappa.

/UPPRINGNINGSTON/

Hej, det är Liana. Jag kan inte svara nu, skicka ett mess.

–Tjena, chefen. Spionerar du på mig? –Förlåt.

Du bara smyger runt här som en liten panter?

Vad gott det ser ut. Får man smaka?

–På bullarna? –Ja. Eller vad då?

Klart att du får smaka.

Det finns lite vin kvar sen...

Tack, men nej tack. Jag jobbar ju.

Men jag gillar det, att du är så där spontan.

–Gör du? –Mm.

Det gör jag.

Varsågod, älskling.

/KNACKNING/

Det är Tom. Öppna! Jag är här för att träffa dig.

–Är du ensam? –Klart att jag är ensam! Öppna.

Vad fan gör du? Kom in, då. Hur hittade du mig?

Jag spårade din lur.

Det är min lur, men... Jag knappade in på appen, så hittade jag dig.

Jag tänkte att du kanske var hungrig.

Skämtar du?

Fitta, vad najs!

Lillkussen!

Tack som fan. Vad tung du är.

Åh, fy fan...

Aah!

Aah!

Tom... Sluta. Sluta, bara.

Tänk på Heaven, då. Tänk på Heaven.

/SKOTT/

/HUNDSKALL PÅ AVSTÅND/

/TELEFONMEDDELANDE/ Steffe: Din jävla fucking bitch!

Jag såg dig med henne. Jag fattar att du har haft cashen hela tiden.

Du jobbar med henne, eller hur?

Fan, Liana! Alltså...

/NOTIS-SIGNAL/

Textning: Malin Westhall Svensk Medietext för SVT