Original subtitles

I boken begås ett mord–

–och nu har ett exakt likadant mord skett i verkligheten.

–Men varför Boris? –Han var bara fel man på fel plats.

Är Ronda det egentliga målet?

Det är bara fem personer, utöver mig själv, som har läst manuset.

Min förläggare Franco läser först. Sen får Ivana läsa.

–Fyra timmar jag aldrig får tillbaka. –Min man Matti fick läsa också.

–Vi är ett team. –Fast hon är otrogen?

–Ni ligger med varandra. –Jo, det händer ibland.

Jag pratade med Erik Leclerc som har restaurang Fin De Siècle på Operan.

Och sen får Wilma läsa.

Berätta om ditt stora bråk med Franco.

–Jag ska byta förlag. –Franco?

Var mördas revisorn i manuset?

Död? Hur?

Hängd i en flytväst. Ganska poetiskt.

Nu kan vi utesluta slumpen, det här är nån som har läst manuset.

Men det är ju helt sjukt! Det är ju helt sjukt.

Har vi tur så blir det en extra skjuts för boken.

Ja, jo...

Tänker du fortfarande att boken ska ges ut?

Ja... Men vem skulle vilja mörda nån bara för att komma åt mig?

Vi borde ha en strategi när vi förhör. Som "good cop, bad cop".

"Well–dressed cop" och "sockerberoende cop".

Mm. Eller "normal cop", "totally bonkers cop".

Det är bra, folk blir ju så ställda när du blir konstig.

När jag blir konstig? Jag är inte konstig.

"Gamen är en väldigt trevlig fågel, med oförtjänt dåligt rykte."

Ja, men det är den ju. Är du intresserad av ornitologi?

Vi skulle kunna ha "hackspett cop" och "mandarinand cop".

Ursäkta, vi skulle vilja ställa dig några frågor.

Vi kollade upp dig, du har jobbat för Boris Fridell.

Och?

Och du stämmer precis in på den profil–

–vi letar efter som har mördat Boris. Enligt Ronda Svenssons bok.

Ung, på väg upp i köket... Olyckligt kär?

Va? Nej, det...

Alltså, det är Leclerc ni ska prata med, inte mig.

Leclerc hatade Boris. Fråga vad som hände–

–när de jobbade ihop i Paris.

Man får inte en stjärna genom att slarva.

Man måste vilja det.

Så min fråga till er lyder... Vill ni det här?

Skjortan.

Vi måste hålla ihop, annars kan vi inte vinna.

Och du, då...

–Vad gör ni här? –Vi vill prata med dig.

–Ut härifrån! –Men det går snabbt.

Det handlar om din relation till Boris Fridell.

Jag har inte tid. Ni är inga poliser, ni är ingenting.

Jag behöver inte prata med er. Så var vänliga och gå härifrån.

Jag har ett riktigt jobb att sköta. Men vafan...?

Mina damer och herrar, ladies and gentlemen–

–ursäkta om jag avbryter, men jag tänkte ta tillfället i akt–

–att tala lite om restaurangens namn, Fin De Siècle.

Århundradets slut. Det syftar på slutet av 1800–talet–

–då Oscar Wilde och nyromantikerna ville få bort moralen från kulturen.

–Vad gör han? –Jag tycker att Erik Leclerc...

...därför har valt ett alldeles utmärkt namn på sin köttrestaurang.

Jag ser att min sköna dam har valt en entrecôte till lunch.

Har ni nån gång sett ett djur avlivas? Det finns en rädsla–

–det finns en skräck, det finns en medvetenhet.

Framför allt så finns det en blick i ögonen när livet slocknar.

Det krävs en alldeles speciell personlighet–

–för att trycka upp en slaktmask och bränna av en bult–

–mellan ögonen på Mamma Mu och servera hen till lunch.

–Gör inte så. –Somliga vill gå så långt...

...som att säga att det är Satan som lagar den godaste maten.

Och frågan är om det inte är Erik Leclerc, som står där borta–

–förkroppsligar den sägningen allra, allra bäst.

–Få honom att lägga av. –Jag var nämligen i köket.

Jag besvarar era frågor.

Då bevittnade jag en prekär händelse inkluderande denna brylébrännare.

Här står jag och pratar... Bon appétit.

Jag vet inte vad ni tror att ni vet, och varför ni tror–

–att jag skulle ha nåt med mordet på Boris att göra.

Berätta lite om din och Boris tête–à–tête i Paris.

Han svek mig i Paris, och därför kan han brinna i helvetet.

Så visst, voilà, det finns ett motiv.

Men varför skulle jag blanda in Rondas bok i det hela?

Var befann du dig i går kväll?

Vad tror ni? Jag jobbade. Jag var här hela kvällen.

Fråga vem som helst i personalen.

Du kan nog få personalen att säga precis vad de vill.

Har ni pratat med Ivana Mosesson? Ronda snodde ju hela idén från henne.

–Varför tror du det? –Jag träffade henne förra året.

Långt innan Ronda började med sin bok.

Jag fick läsa en tidig version av manuset.

Det var väldigt likt Rondas nya bok.

Det verkar som att vi kan utesluta vår koleriske kock.

Han kan ha rätt i att det inte ligger personliga motiv–

–bakom morden på varken Boris... eller Franco.

De var bara offer för omständigheterna.

Rondas bok är fortfarande nyckeln.

Vad var det Leclerc sa om Ivana Mosesson?

Jag tycker att det verkar lite löst.

Visst, de är sjukt dryga båda två, helt uppfyllda av sig själva–

–och om Ronda har stulit material så förstår jag–

–att Mosesson vill hämnas, men varför kopiera morden i Rondas bok?

Varför inte bara ge sig på henne direkt?

För enkelt.

Ronda lät Mosesson läsa, trots att Ronda kanske stulit från Mosesson.

Det är ju en provokation.

Det är nånting som Mosesson måste respondera på.

Om deras grej är att överträffa varandra–

–så kanske det inte räcker med ett simpelt mord.

Har du läst den här? "Den döende guldfisken."

–Nej. –Ett litterärt haveri.

Men det finns en intressant kärlekshistoria...

–Jag är klar nu. –Bra, gumman.

Borsta tänderna, så kommer jag och läser sen.

–God natt. –God natt.

Har du hört nåt från Niklas?

Nej. Jag vet inte vad jag ska göra.

Han tycks ju klara sig helt utomordentligt bra själv.

Verkar inte sakna oss överhuvudtaget.

Och här kan vi ju inte bo för evigt.

Inget litet tecken via Olivia eller...?

Då är det ett test. Då får du inte ge med dig.

Det är av yttersta vikt att du inte viker dig en tum.

"I stället får hon växa upp och göra sina egna val för framtiden"–

–"och bara vara koi."

–En till! –Nej, nu är det dags att sova.

–Sova, sova. God natt. –God natt.

Och nu sover vi, inga nattmackor här nu. Okej?

Vad är det här?

Nämen... Men för i helvete, Olivia!

Du behöver inte bli så arg.

Du snattar igen! Och så ljuger du för mig och Niklas.

–Det är väl inte så farligt? –Inte så farligt?

Jag skriver ju i dagboken.

Nu gör vi det lite svårare. Jag lägger den här i innerfickan.

Och så möts vi bara på gatan, du och jag, som två flanörer.

Kör! Oj, förlåt.

–Så! Nu är det dags att gå in. –En gång till!

Nej. Du börjar om två minuter. Så, god jul, glad påsk.

Vad var det där? Hon går i terapi för att sluta snatta.

Man ska bejaka ett barns intressen och färdigheter.

Färdigheter?

–Hon kan bli en Mozart. –Ja, eller en Svartenbrandt.

Eller en Svartenbrandt. Hon är driven och självständig–

–på ett sätt som man sällan ser.

Med rätt uppfostran så kan det nog bli nåt riktigt stort av henne.

Ivana skulle inte känna igen en bra idé–

–ens om den hoppade upp och bet henne i häcken.

Så du erkänner? Att du stal från henne.

Alltså, det är den lättaste sak i världen, att få en bra idé.

Men man måste ju kunna genomföra den också. Det är det som räknas.

Tror du att Niklas vill flytta in hos oss? Han kanske är ensam.

Han är ensam, men det var ju du som sa att han skulle vara det.

Tror du att Mosesson ser på saken på samma sätt?

Ivana är en posör, hon är en självgod dilettant.

Ändå kan du inte sluta tänka på henne.

Och du kan inte sluta tänka på Niklas.

Det kan jag visst.

Ni är mer än bara rivaler.

Jag läste din debutroman.

Fantastiskt fint hur du fångar den svenska tristessen.

Sida efter sida, inget händer.

Men det är tänkt att vara en thriller.

Och en kärlekshistoria?

Det är ganska uppenbart vem kvinnan som huvudpersonen träffar är.

Och när du pratar om henne så säger du inte Mosesson–

–du använder hennes förnamn.

Din tyska förläggare är i telefon.

Ursäkta mig, jag måste ta det här. Vi får talas vid senare.

–Trivs du? –Förlåt?

På jobbet. Trivs du?

Ja, jo...

Hur gammal... Hur gammal är du, Wilma?

33. Hur så?

–Hej då. –Hej då!

Jag vill att du ringer din kompis, vad hon nu heter–

–och ber henne kolla upp Wilma. När jag var 33 år–

–hade jag inte varit assistent på tio år–

–och hade ett helt team som arbetade för mig.

Alla är inte som du, Hjerson. Tack och lov för det.

Det är bättre om kroppen dumpas i brunnen.

Då kan de hitta den redan i slutet av andra akten.

Jag tänker att det kan vara midsommar också.

Folk älskar att läsa om stora högtider.

Skriv upp det, och så kan du ställa de två inne i vardagsrummet–

–på varsin sida om läsfåtöljen.

Pumor. Catwomen. Mjau.

Du och Ronda inspireras väldigt mycket av varandra, va?

Hon inspireras säkert av mig.

–Inte ovanligt, har jag hört. –Vadå?

–Det sägs att hon stjäl dina idéer. –Vem har sagt det?

Stämmer det?

Hon stal hela jävla idén till "Sista måltiden", ja.

Hur kom hon över din idé?

Folk tisslar och tasslar i den här branschen.

–Varför... –...sa du inte det?

–Varför... –...skyddar du henne?

Jag skyddar henne inte! Hon stal min idé, hon hann före mig. Punkt.

Folk snor idéer av varann hela tiden.

Varför tror ni att Ronda skriver på skrivmaskin?

Förutom att hon är parodiskt småborgerlig, då.

Som deckarförfattare så förstår du säkert själv–

–att det framstår som att du har ett tydligt motiv här.

Jag har inte gjort nåt.

Varför skulle jag mörda nån som i hennes taffliga kiosklitteratur?

Det är fan under mig. Hon är under mig.

Exakt hur menar du nu?

Ni har känslor för varann.

Vi hade en relation en gång för 20 år sen.

Vi fastnade i en hiss på bokmässan.

Så hade vi några dagar där tillsammans.

Det förändrar ju inte faktum att hon är en jävla idiot.

Det här är allvarligt. Två personer har dött–

–för att nån försöker komma åt Ronda.

Om du vet nåt som kan hjälpa henne så berätta det nu.

Jag vet ingenting om det här.

Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa till.

Vi får nöja oss med fantasin runt hissen.

Ja, ja. Absolut. Ja.

Men nu kom jag hem här.

Grymt jobbat, tack så mycket! Vi hörs sen då. Hej.

Det var Sanna. Wilma dömdes för skadegörelse förra året.

Hon kastade sten på Författarförbundets lokaler.

–Full som en kastrull. –Där ser man.

Jag kan inte minnas att jag har givit dig en nyckel.

Nej. Jag hittade en extra.

Nu är jag lite vilse–

–men jag kan inte riktigt se när det här gradvisa skiftet skedde–

–och vi blev sambos.

Jag skulle precis fråga om det är okej om vi bor här nästa vecka också.

Jag vet inte...

Du sa att jag skulle hålla ut gentemot Niklas.

Ja, det måste du göra. Det är viktigt.

Du får inte släppa på det. Absolut, självklart.

Jag tycker att vi gör så här... Ni bor här en vecka till.

Bra.

Hej, jag skulle bara säga att jag är hos Wilma nu.

Själv? Jag är inte färdiginstallerad här än.

Det är lugnt. Jag tar det själv.

Då måste du vara ohyggligt mjuk och inkännande. Hon är en snigel.

Om du så mycket som knackar på skalet så kommer hon att sluta sig.

–Absolut. –Ta det väldigt försiktigt.

Så. Nu pratar du med mig, eller så pratar du med polisen.

Jag vet att du inte har berättat allt–

–och jag vet att du är inblandad i mordet på restaurangen.

Och jag vet att du hatar Ronda Svensson–

–så du kan lika gärna berätta för mig här och nu!

Inte bra.

Du är sen.

–Jaså? Jag tänkte kanske mer... –Inte ett ord.

Hon sitter där. Du vet vad du ska göra.

Toppen!

Det låter toppen!

–Va? –Vet ni var vaxmuseet ligger?

Tack så mycket. Ha en strålande dag.

–Du, jag sitter och jobbar lite här. –Glosor.

Toppen. Toppen.

En helt normal kvinna.

–Oj, titta! –Vad?

Du tappade något. Under bordet.

Du, jag fattar inte. Glosor?

Nej, förlåt. Men titta.

–Den ligger ju alldeles där. Nyckeln. –Va?

Ja... Där. Längre in. Längre in.

–Nej. –Ja, precis.

Vänta!

Så du sålde hennes texter innan de publicerats?

Betalar inte Ronda bra?

Det handlar inte om pengar. Du är själv aspirerande författare–

–och att passa upp Ronda är inte vad du har drömt om hela livet.

Vet ni hur lång tid det tar att skriva en riktigt bra deckare?

Alltså nåt annat än hennes klimakteriedravel.

I fem år höll jag på med manuset–

–och jag hade intresse från alla de stora förläggarna–

–men sen lät jag Ronda läsa, och då ändrade de sig.

Hon såg hur bra det var och blev livrädd för konkurrensen.

–Så du ville hämnas? –Jag var arg.

Vem sålde du till?

Det var en läsare som blev besatt av Ronda, började stalka henne–

–och ringa på nätterna och bombardera henne med mejl.

Han avslutade alla sina mejl med Kråkan.

Jag vet inte vem det är.

Jag har bara en mejladress. Han satte in pengarna anonymt.

Mejla honom igen. Säg att du har fler texter att sälja.

Tyngre texter. Men den här gången så vill du träffa honom.

IRL.

–Filip? –Nej, lugn och fin.

Det måste ha varit hans plan hela tiden.

Han började ju jobba som PT på Rondas gym–

–bara nån månad efter att trakasserierna upphörde.

Det kan inte vara en slump.

Han vill träffa henne i verkligheten, blir fysisk–

–han tar kontakt på hennes gym, nästlar sig in i hennes liv.

Han är den besatte köksassistenten i Rondas bok!

Varför lät du mig inte gå fram?

Av just den anledningen, att han är besatt.

Vi vet inte vad han är kapabel att ta sig till.

–Ja? –Hej, det är Klara.

Vi har hittat din stalker.

Min stalker?

Vad har det med saken att göra?

Han kan ha haft tillgång till manuset.

–Vem är det? –Filip Bergman.

Jag förstår att det kommer som en chock, men...

Har ni träffat Filip? Han är ju knappt läskunnig.

Det finns tydliga bevis på att...

Vänta lite, jag måste bara ta emot maten.

Nej, aj! Släpp mig!

–Ronda? –Nej!

Ronda?

Kolla med grannarna om de har sett nåt.

Extra patruller vid utfarterna från stan.

Ville du inte fika? Eller du kanske inte menade det du sa.

–Vad kan jag hjälpa dig med? –Du har hjälpt mig tillräckligt.

Hjerson, jag har fortfarande väldigt stor respekt för dig som polis.

Jag tror att du uträttade under ett par gånger.

Men när undren inte kom längre, började du hitta på egna.

Jag råkade bara vara den som kom på dig.

Det är Filip Bergman du söker.

25–årig personlig tränare på Vanadisgymmet.

Han har stalkat Ronda i ett år.

Hej då, Hjerson.

Ja, här är Filips rum. Han har alltid gillat att läsa.

–Är den klar snart? –Vilken?

Ja, uppsatsen. Hinner han disputera innan sommaren?

Han säger aldrig nåt till mig.

Visst. Men jag tror inte att vi ska upp mer av din tid. Vi...

Vi ville bara bekräfta att Filip har en trygg arbetsmiljö–

–när han...pluggar.

Ursäkta. Polisen har inte hört av sig till dig?

Polisen? Nej.

Förlåt mig.

Hej, Gunilla. Ja.

Var var det slutet av boken utspelade sig?

På en klippa.

Ursäkta, men vad menar du?

Filip Bergmans sommarhus i skärgården.

Och säg till CG att han får jobba lite snabbare den här gången.

Det där är hans sätt att säga tack.

–310378, vi står standby. Kom. –Kör.

310127, kök säkrat.

370608, övervåning säkrad.

310628, vi har lokaliserat Svensson. Hon är vid liv.

Ni stannar!

Filip!

Filip, stanna!

Stanna!

Filip... Du behöver inte göra som i boken.

–Du... Kom... –Stanna där!

–Sätt dig hos mig. –Jag älskade henne.

Jag vet det. Kom.

För hennes skull... Kom inte hit!

Nej, jag sitter kvar här. Men kom...

Sluta! Du skulle stanna där! Stanna där!

Filip, titta på mig. Du är på väg att göra nåt dumt.

Sätt dig här och berätta för mig i stället.

Jag ville bara att hon skulle veta att jag fanns!

Det är inte ditt fel.

Jag ville att hon skulle veta att jag fanns...

Kom och sätt dig här, så pratar vi. Filip, jag vill inte att du hoppar.

–Filip... –Är det så fel?

Nej!

Ronda... Hur mår du?

Det är okej. Men Filip, då?

Inte lika bra.

–Vi kunde ha räddat honom. –Nej.

Det måste ju ha funnits nåt vi kunde ha sagt.

Släpp det.

–Nej, jag kan inte det. –Man kan inte tänka så.

–Jag gör det. –Jag vet det.

Jag måste gå nu.

Så är det.

Vi ses i morgon.

Majvor. Vad kan jag göra för dig?

Ja, det går åt helvete här.

–Vad fan ringer du inte tillbaka för? –Du vill nog inte veta.

Oskar har lagt ut hotellet på försäljning.

Det är mäklare här och Åkermans har varit här inne och tittat.

Va? Vad säger du nu?

Trodde du att kan skriva över hotellet till nån tokig hippie?

Och så blir du förvånad när det plötsligt får konsekvenser.

–Och sen har jag hittat foton. –Vadå för foton?

Jag har hittat en gammal låda.

Jag hade fan ingen aning om att du hade en syster.

Sara!

Är det nån som har kontakt med henne?

Det kan ju inte vara mitt jobb, eller hur?

Kan nån kontakta henne?

Det kanske är hon som ska ärva hotellet.

Det kanske är hon som ska ha det. Hör du vad jag säger?

Jag hör vad du säger.

Du kanske ska ge fan i mina lådor, Majvor.

Smakade allting bra?

Jag vet inte, jag kanske tyckte att den där friterade auberginen–

–hade en bismak av bacon. Men det kan inte stämma, va?

För ni använder väl inte samma stekpanna till båda?

Jag vet inte hur de tillagar den vegetariska varianten.

Veganska.

Veganska kombon hade jag beställt.

Ja, jag vet inte.

Om jag ville bo på ett ställe med inkompetent personal–

–hade jag kunnat kånka in en madrass på apoteket.

Nu betalar jag 15 000 kronor per natt.

Då kan jag förvänta mig att ni vet vad ni sysslar med.

Självklart. Jag tar upp det här med köksmästaren.

–Du kan ta in notan. –På...?

På allt, på rummet, alltihopa, maten.

Det kommer att bli en så jävla bra pilot det här.

Jag känner det på mig.

Även om det är hemskt förstås.

Men samtidigt är det just de tvära kasten–

–mellan bråddjup och förlösning–

–som kommer att göra det till en succé.

Klara. Love you, girl!

–Hur var det i går? –Bra.

Det var ensamt i lägenheten utan dig. Jag saknar dig.

–Jag ska flytta hem. –Bra!

Då ska jag laga basilikagnocchin, som jag har lovat dig.

Ni kan inte bo kvar. Jag kan inte bo med andra människor.

Ni får lösa det på nåt sätt.

Hej, Klara!

–Nej, nej, du vet hur kåt hon är. –Precis.

"MILF" följer en tydlig mall–

–som våra tittare förväntar sig vecka efter vecka.

Det här funkar inte.

Du kanske har missat en scen.

Hjerson?

Hjerson? Är allt okej?

–Vi är i den. –Vad pratar du om?

–Vi är mitt i Rondas historia. –Jag förstår inte.

Allt som har hänt nu har gått till precis som i Rondas manus.

Men böckerna slutar aldrig så här.

Det är aldrig den förste som erkänner som är den skyldige.

Skulle Ronda ha planerat allt det här?

Hon är den som länkar samman allt. Du har läst hennes böcker–

–du vet hur de är uppbyggda. De följer en mall.

De är förutsägbara som klockor, men slutar aldrig så här.

Det finns alltid en avgörande twist.

Ta ner det som står i hallen så länge.

"Medan det honungsgula ljuset spred sig i kabinen"–

–"tänkte hon att allt hade sin tid."

"Det fanns en tid för att lära, en tid för att pröva sina förmågor."

"En tid av behärskning. Och en tid av fulländelse."

Det är bra. Det är ett riktigt bra sista kapitel.

Knyter ihop alla trådar. Trovärdigt, smart.

Man förstår verkligen hur du gjorde det.

Du hade kontrollen hela tiden, det var ju du som skrev boken.

Du valde vilka som skulle läsa, vilka som skulle bli misstänkta.

Och för att förstärka deras motiv så...

...snodde du idén av Mosesson. Du valde ut Boris, Leclercs rival–

–till att bli ditt första offer.

Du var ett svin mot Wilma så hon skulle hata dig.

Och Filip...

Honom lindade du runt ditt finger–

–så han lydde dig som en liten väldresserad pudel.

Du bussade honom på en oanande Franco.

Du fick honom till och med att kasta sig från en klippa för din skull.

Det är imponerande, och jag förstår varför.

Du ville ut ur fantasin och in i verkligheten.

Du kunde inte komma längre som författare.

Du har vunnit alla priser och avhandlat alla teman.

Fiktionen blev en begränsning för dig–

–så du ville ta ett sista steg.

Du ville se om du var så smart som du trodde.

Du ville känna hur det kändes att mörda på riktigt.

Ljuga och undkomma polisen. Du ville bli...

Du vill bli ett med din kreativitet.

Du är smart.

Jag visste att du var den bäste.

Därför ville jag testa mig mot dig.

Och nu har du gjort det.

Jag har hört dig. Jag har förstått dig–

–och jag har lärt mig jättemycket av det här.

Det finns en tid för att lära.

Det finns en tid för att pröva sina förmågor.

Det finns en tid av behärskning.

Och det finns en tid av fulländelse.

Jag vill bara vara med dig.

Varför vill du inte ha barn med mig?

Det kommer att finnas en tid för det också.

Du vet att jag inte kan låsa upp asken.

Det enda jag ber om är att du ska sätta ihop sängarna.

Snälla.

Jag kommer alltid att minnas det här, väldigt...rymligt.

Tycker du? Ja...

Vänta, vänta...

Vänta, jag ska...

En liten present, som du kan kniva med.

Så var det med det. Ja, så då. Varsågoda.

–Vi ses i studion nästa vecka. –Ja.

Eller jag vet inte, jag känner...

Jag måste få fundera på det.

Hälsa Niklas!

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno–SDI Group