Original subtitles

Sven Hjerson, brottsutredargeniet som gick under jorden.

Han löser brott genom att bara plocka samband ur luften.

–Jag är TV–producent. –Varför berättar du det?

Det är såna program jag vill göra. Om liv och död.

Fattar du hur bra vi kompletterar varandra? Jag gräver fram grejer...

Det är nån fix idé du har, att du ska ha med mig i TV.

–Precis som med Niklas. –Jag längtar efter dig.

17 dagar.

Ska du iväg igen?

Du är på väg bort, men nåt håller dig kvar.

Inte gemensamma barn, för Olivia är uppenbarligen bara din.

Världen är ny, allt man möter är nytt.

Jag erbjuder dig nåt nytt.

Jag ser en man som precis har börjat leva.

Tjena, god morgon.

–Klara. –Jag begravde aldrig min pappa.

–Nej... –Jag begravde aldrig min mamma.

Nej, det vet jag.

–Man kanske behöver göra det. –Ja, det kanske man borde.

Därför har man begravningsritualer i alla kulturer.

Man begraver sina döda, annars så lever de med oss.

–Jag är på. –Ja. Bra beslut.

Men bara en pilot, och är inte båda parter nöjda med materialet–

–så bränner vi det. Jag vill ha det skriftligt.

Absolut...

Älskling, du är en väldigt fin människa...

–Tänker du göra slut med mig? –Va? Nej. Nej...

–Nej... –Nej, men jag har nåt jag vill säga.

Och kaffet är klart.

Åh...

Jag... Jag tänker hjälpa dig.

–Med vadå? –Med din lättja.

Min lättja?

Fint! Men du vet att vi är gifta, va?

Nej, det här är inga såna ringar.

–Vi ska gå ett år tillsammans. –Ett år?

Tillsammans, du och jag, i celibat.

Klarar vi det så klarar vi vadsomhelst.

Det är du som väljer nu. Vill du vara med där det händer–

–eller vill du stå bredvid och titta på?

Och när du säger att det händer, så...

Så menar jag att det inte händer. På minst ett år.

För ännu en succé?

–Har du ringt budfirman? –De är på väg.

...restaurang Sjöhästen. Krögaren Boris Fridell sägs ha lurats–

–av en äggklocka in i frysen, där han låstes in–

–och hittades död på morgonen av en anställd.

Polisen jobbar vidare på den här teorin–

–men uppger att det inte finns någon anhållen–

–och att man i nuläget inte heller har några misstänkta.

Okej, så här ser upplägget ut. Vi löser först ett fall–

–sen går vi in i studion och pratar om hur vi gjorde.

Och så berättar du om det. Studion vi spelar in i ligger här nere.

Sven fucking Hjerson! Va? Fan, vad roligt att du är här.

När jag läste om hur ni löste Ingelstafallet... Jag tappade hakan.

Tack, tack. Vad roligt att just du känner så.

–Det här är Peder, min chef här på... –Chef, media.

Ja... Jag visar Hjerson lokalerna–

–och berättar om programmet.

Det kommer att bli kanon, det här. Nu kör vi!

Tja. Padelturnering?

–Vitaminis. –Vad sa du? Amfetaminis?

–Citrus, grapefrukt... –Nej, tack.

Har du tittat på fallen som jag har skickat till dig?

Nej, vi kan bättre än så. Vi måste, annars är det ingen vits.

Hörde du vad André gjorde i helgen?

Låg han både med mamman och dottern?

Ja, absolut. Vänta.

Ursäkta, ni har besök.

–Hej. Ronda Svensson. –Sven Hjerson.

Det här är min assistent Wilma. Ja...

Klara.

Jag har hamnat i en märklig situation.

Och jag vet faktiskt inte vem annars jag skulle kunna vända mig till.

Har ni fem minuter?

I boken begås ett mord–

–och nu har ett exakt likadant mord skett i verkligheten?

Och boken har inte getts ut än?

Nej, det är bara fem personer, utöver mig själv, som har läst manuset.

–Har ni pratat med polisen? –Ja...

De undersöker, men jag tycker inte att de tar mig på allvar.

Och det hela är rätt obehagligt.

Jag menar, det är ju min bok.

Och det är därför jag kommer till dig.

Dina fall har varit en återkommande källa för inspiration–

–i mitt skrivande. Och nu när jag hörde att ni skulle göra–

–nån slags krimprogram så...

Då var jag tvungen att ta chansen att komma hit.

Jag tänkte att ni kanske ville lösa det här för er TV–serie–

–och samtidigt hjälpa mig.

Jag förstår. Lurad av en äggklocka, det är bra.

–Ja, det är bra. –Men inget för oss.

Tiden rusar, jag måste lämna in kärran på besiktningen.

Jag har nåt vajsing på min kamrem.

Det där betyder inte ett nej.

Han har ingen bil. Inte heller ett körkort.

Jag vet ett fall som jag tycker är väldigt intressant.

En skomakare i Westminster blev kvävd av sin egen vänstersko.

Två år senare så hittar de en prostituerad–

–kvävd med hans högersko. Hur har det gått till?

Jättespännande. Men vi kommer inte att börja säsongen–

–med ett fall från 1856.

1859.

Jag lovar, jag har gått igenom hundra fall som vi har fått in.

Rondas bok och frysmordet, det är det som är grejen.

Det är intressant och det är nu.

Jag tycker att vi väntar in några till.

Nej, det här pågår ju nu. Vi presenterar det i programmet.

Tar inte vi oss an det, tar nån annan det.

Jag tror att du är rädd. För att ta ett fall som pågår nu.

Jag tror att du undrar om du fortfarande kan.

Tror du det? Tror du att jag har tappat det?

Ja, kanske. Vi får se.

Ja. Men säg ja, då.

Du vet att det här är ett bra fall. Du vet det.

Tja.

Om jag inte behöver sätta min fot där inne en gång till.

Jag gillar inte Vitaminis och jag gillar inte "tja".

Kom. Vi går till Ronda.

Det är ett kriminaldrama i restaurangmiljö.

Slutar med att mördaren kastas utför ett stup.

–Är det flera mord? –Ja.

En karaktär blir mördad på en roddklubb.

Vadå, tror ni att det blir fler?

Vad är det för karaktär?

En revisor som har lurat restaurangen på pengar.

Vem är mördaren i boken?

En besatt kallskänka, som mördar för att imponera på kökschefen–

–som hon är förälskad i.

Är du säker på att det bara är fem personer som har läst manuskriptet?

Det finns bara ett fysiskt exemplar av manuskriptet.

Och jag övervakade dem hela tiden.

Min förläggare Franco får ju läsa först.

Det är ju trots allt han som ska ge ut boken.

Och sen låter jag alltid Ivana Mosesson läsa.

Hon är en duktig författare.

Hon är inte lika bra som jag, förstås–

–men hon blir aldrig så provocerad som när jag har skrivit nåt bra.

För den här boken behövde jag göra lite research–

–och pratade med Erik Leclerc som har restaurang Fin De Siècle på Operan.

Sen så fick ju självklart min man Matti läsa också.

Han får alltid läsa.

Han har varit ett fantastiskt stöd genom hela min karriär.

Och sen får Wilma läsa, så klart. Hon får läsa varje kapitel–

–när det är färdigt. Följer historian och hjälper till att spåna och så.

Bra, då vet vi.

Vi kommer att behöva ta med oss det där manuskriptet.

Mordet i boken är identiskt med mordet på Sjöhästen.

Men varför Boris?

Vilken krögare det var saknar betydelse.

Han var bara fel man på fel plats.

Eller rätt man på fel plats.

Eller fel man på en väldigt kall plats.

Med en äggklocka.

Så det är Ronda som är det egentliga målet?

–Det är hon nån vill komma åt. –Precis.

Jag kan kolla med Interpol om de har matchning på plasman.

Men kolla med Lasse om penslingen har gett resultat.

Men jag tvivlar på att det ger nåt.

CG?

Hjerson?

Hur är det med dig? Har du blivit chef ännu?

Det kommer, det kommer. Du har rätt sorts armbågar.

Ska vi ta en fika nån dag och catch up?

Kanske det.

Men du privatspanar nu, eller?

Privat? Nej, nej. Nej, jag är inte alls privat längre.

Fråga mig vad du vill. Jag svarar öppenhjärtigt och naket.

–Vad gör du här? –Det kan jag inte svara på.

Det var kul att se dig. Hälsa alla!

–Det var han som satte dit dig, va? –Ja, det var det.

Jag tyckte att han såg fräsch ut. Tycker du inte?

Det där är för Rondas debutroman. Det var den bäst säljande boken 2004.

Vi har faktiskt fått den där utmärkelsen tio gånger.

Tre gånger i rad är det nog.

Ja, då hoppas jag att det blev rätt, det där.

–Du vet varför vi är här, va? –Ja, jag har ju pratat med Ronda.

Vet du om hon är i konflikt med nån?

Nån recensent som skrivit ner henne?

Ronda hamnar inte i konflikter. Hon kan stundtals vara lite pushig–

–men hon har charm, hon är snäll. Alla gillar henne.

Det är väl klart att nån journalist kan ibland vara lite hård–

–eller nån läsare som är lite väl besatt–

–men det är väl det som är baksidan av kändislivet–

–förmodar jag. Bortom middagar, medaljer.

Skuggsidan, om ni så vill.

Du har inte sagt ett ord som jag har nytta av. Inte ett enda.

–Va...? –Nej.

Det där är inte ord, det är ljud.

Jag vill ha svar på en fråga, och bara en.

Och jag vill att du tänker dig för noga innan du svarar–

–så vi slipper höra samma gränslösa svada en gång till. Okej?

Okej.

Var befann du dig på kvällen den 20 januari?

Jag var hemma. Ensam.

–Vad tyckte du? –Om?

"Var befann du dig på kvällen den 20 januari?"

Det är som en konstform som ständigt måste förfinas.

Man får aldrig låta sig hämmas av–

–att man ställt frågan tusentals gånger tidigare.

Varje gång man ställer frågan så ska den vara som ny.

Jo, men det var...nytt. Men vad tycker du om Franco?

Märklig scarf. Olyckligt skoval.

Vad var det, 13 grader där inne?

Receptionisten har gått ner i tid.

Jag skulle vilja säga att det går käpprätt åt helvete för honom.

Men är det skäl nog att kopiera sin bäst säljande författares bokmord?

För att nån skapa nån slags hype kring boken? Låter långsökt.

Långsökt är bra. Osökt kan vem som helst koka ihop–

–men långsökt... Det är intressantare.

Man vill ha en långsökt historia som så småningom faller på plats.

Och så vill man ha ett as som visar sig vara trevlig.

Och en trevlig som visar sig vara ett as.

Sen är man i mål. Var det glassbilen jag hörde?

Trots vårt arbete och hundratals år av efterforskningar–

–är Jack Uppskärarens identitet fortsatt ett mysterium.

Livläkaren.

Många teorier genom åren har en efter en förkastats.

Det var livläkaren.

Vad vet vi om den här misstänkta, då?

Erik Leclerc. Han anses av vissa, mindre kräsna–

–tillhöra toppskiktet av svenska kockar.

Det måste vara ett exklusivt ställe när det är så här hemligt.

Jag faktagranskade den bara.

Men du läste hela boken?

–Ståltank? –Betongägg.

–Biodynamiskt? –Självklart.

Jo, boken...

Jag bara skummade alla sidor som inte var i köket.

Men det var i köket som det första mordet skedde.

Den hittade sin plats.

Kände du Boris Fridell, krögare på restaurang Sjöhästen?

Kände och kände... I den här branschen känner alla varann.

Jo, men han fick väl bättre recensioner och fler stjärnor än du?

Ja... Det finns ju stjärnor, och så finns det stjärnor.

Ey! Dukar vi så där?

Besticken, en halv centimeter.

Fan.

Vad tror du om Leclerc?

Med tanke på det mediokra vinet, fullblodspsykopat.

Och personalen var ju livrädda.

Nåt hade hänt. De var ju riktigt skräckslagna.

Är det inte bättre att skjuta henne med spikpistol?

Som det var i första versionen–

–innan jag strök tvillingarna från kapitel fyra.

Stick in och kolla om det funkar i den nya strukturen.

Och be Ludvig lägga på ett kol. Jag har ett bord bokat kvart över.

Ivana Mosesson?

–Du känner Ronda Svensson? –Ja, hur så?

Klara Sandberg, heter jag. Det här är min kollega Hjerson.

–Leif Hjerson. –Sven.

Sven Hjerson. Hjerson med h, men inte H–son, det är fult

Du skulle kunna kalla dig för Ivana M–son. Det fungerar.

Hur känner ni Ronda?

Hon har bett oss hjälpa henne med ett problem.

Jaha, vilket av dem?

Att hon bara sålde 90 000 av sin förra bok?

Vi har hört att du har läst hennes senaste manus.

Ja, tyvärr. Fyra timmar av mitt liv jag aldrig får tillbaka.

Skräp, rent skräp.

Hennes mord i inledningen har stora likheter–

–med mordet som skedde på restaurang Sjöhästen förra veckan.

Tror ni att jag skulle ha haft nåt med det att göra?

–Nej, nej. Nej. Tror vi det? –Nej, det tror vi inte.

Eller har du det? Alltså, nu när du säger det, så...

–Men varför tar du upp det? –Ronda och jag gillar att tävla.

Skulle jag då ha gett mig på en kock jag aldrig träffat?

För att hon har skrivit det i sin lilla bok?

Förlåt, men... Hör ni inte hur jävla dumt det låter?

Stendumt.

Om ni ursäktar så ska vi iväg på en liten avsmakningsmeny.

Det ser ut som ni redan har börjat.

Vi måste prata med Rondas man.

–Om vadå? –Otroheten.

Vad pratar du om?

De är ju som två barn som bråkar i en sandlåda–

–Mosesson och Ronda. Tävlar och bråkar om allt.

Och varför skulle inte Ronda också ha en toyboy?

Då gör jag så här att då skickar jag den till er–

–och så säger jag tack nu.

Och välkomna åter.

Vill ni ha hjälp med nåt?

Den där är fin. Den är jättefin.

Vad tänkte du ha den till?

–Bowlingklot eller lampa. –Jo...

Jag heter Klara Sandberg och det här är Sven Hjerson.

Jaha. Ja, Ronda sa att ni skulle komma.

Du är ju en av de som har läst manuset.

Vad menar du med det?

Jag har ingenting med det där avskyvärda mordet att göra.

Ursäkta, vad skrattar du åt?

Du har för bråttom. Det verkar misstänkt.

Men jag har ju inget med mordet att göra.

Just därför ska du vänta till vi frågar innan du svarar.

–Ska vi fråga? –Behövs inte.

Låt honom hålla på, han läcker som ett såll. Så tar vi honom sen.

–Sover du här? –Ja, det är inte som ni tror.

Nu säger du för mycket igen. Vad är det vi tror?

Ronda behövde tid för att få avsluta boken.

–Och då flyttar du in i verkstan? –Jag ställer upp. Vi är ett team.

Fast hon är otrogen?

Vet inte riktigt om ni har nåt med det att göra...

Vi har högt i tak.

Och ändå blir du besvärad av att prata om det.

Vem är det?

PT, på gymmet. Knappt torr bakom öronen.

Jag vill bara ha svar på en fråga:

Var befann du dig kvällen den 20 januari?

Här.

Jag var här. Ni kan få se på säkerhetskamerorna.

Ronda behövde lite egentid.

Vi har en konstnärsrelation. Förstår ni vad det innebär? Nej...

Men det funkar åt båda håll, så kan jag säga.

Det där, det betyder ingenting. Ingenting. Mindre än ingenting.

–Oj, det är jättelite. –Ja.

–Har ni talat med Franco? –Hur så?

Jag svängde förbi förlaget förra veckan och skulle hämta henne.

–Då bråkade de. –Herregud!

Jag förstod inte vad de bråkade om, men de var helt galna.

Och när jag frågade Ronda så ville hon inte prata om det.

Hej, det är Majvor.

Du har kommit till Sven Hjerson.

Tala in ett meddelande om du vill men jag lyssnar inte av dem.

Ja, hej, Sven, det är Majvor här.

Jag är uppe på vinden och röjer bland saker–

–och hittar foto och annat.

Ska du ha det så får du höra av dig, annars slänger jag skiten.

Hej då.

Okej, så hur ska vi göra med dagboken nu då?

Jag tänker att vi fortsätter med den ett tag till.

Olivia har gjort stora framsteg–

–men det är alltid nyttigt att formulera sig själv.

Att sätta ord på sina tankar och känslor.

Ni har mitt nummer. Det är bara att ringa om det är nånting.

Är det nånting du funderar på, Olivia?

Gumman?

Jag kommer inte snatta igen. Jag ångrar mig jättemycket.

Jag vet inte varför jag gjorde det. Förlåt.

–Får jag gå nu? –Ja, men ingen padda.

–Jahapp... –Hur är det med er två egentligen?

Ja, men det är så jag känner.

–Lysistrate, det är vem du är. –Va?

Hon fick kvinnorna i antiken att sexstrejka–

–för att få slut på det peloponnesiska kriget.

–Ja... –Ja.

Ja, hon är väl hjälten i den historien.

Alltså... Tolka inte allt så bokstavligt, okej?

Vi är tillbaks när du har ändrat dig.

Niklas och jag bråkar.

Vad... Vad har sagts då?

Jag berättar det sen. Oh–hoho, Hjerson!

Nu har inte jag städat här så att...

Nej, det är jättefint! Kan vi sätta Olivia i nåt hörn nånstans?

Jag tänkte att vi kunde jobba lite, hon är tyst som en mus.

Ett hörn... Jag har ett antal hörn.

Tycker du om knivar? Det där är en egyptisk lönnmördarkniv.

Jag har fler knivar. Du kan...

Nej, det går bra.

Sätt henne på en stol bara, så fixar hon resten själv.

Ja... Går det bra med en dagbädd?

Okej, Matti, då? Mannen. Väldigt hunsad.

Kan otroheten varit det som fått bägaren att rinna över?

Nej, jag vet inte...

Jag hjälpte Milanopolisen en gång med ett fall.

Det var ett förmodat mord, men visade sig vara ett självmord.

Offret var en 50–årig bankman.

Han hade under ett par veckors tid konsumerat fem liter glykol–

–antifrysvätska, koncentrerad, i portioner.

Det får organen att ruttna inifrån.

Det är det mest smärtsamma sätt man kan dö på.

Det var helt obegripligt.

Det var först långt senare, när vi hittade ett självmordsbrev–

–som vi förstod att han straffade sig själv–

–för han hade kört ihjäl ett barn och ville orsaka sig själv–

–samma smärta som han hade orsakat föräldrarna.

Fantastisk historia, eller hur?

Det är okej, va? Att vi sover här. Bara en natt.

Absolut. Självklart.

Varför berättade jag den?

Jo, det måste finnas ett motiv, hur osannolikt det än må vara.

Och det här säger jag utifrån ren och skär fakta.

Som deckarförfattare är jag... Deckarförfattare...

Nej, jag är nog mer än så. Du får skriva om slutet.

Ta för dig. Jag köpte den på hallen.

All annan marmelad smakar ju papper.

Vi besökte Mattis övernattningslägenhet.

Jaha, vad har det med nåt att göra?

Ni har det inte så bra.

Vem har det bra?

Sant. Klara här ligger nästan i skilsmässa.

Nej.

Jo. Sängarna har ni separerat.

Skit samma, jag behöver ett namn.

På den lille parveln som förgyller din tillvaro.

Inte är det Matti i alla fall. Han får nog lika lite action–

–som Klara får. Jag vill ha ett namn, tack.

Filip Bergman. Var det nåt mer?

Berätta om det stora bråket du hade med Franco.

Jag ska byta förlag. Ganska vanligt i den här branschen.

Så Franco tappar sin bäst säljande författare?

Han har inte många andra att falla tillbaka på.

Jag lovade Franco att inte säga nåt innan det var klart–

–så att inte gamarna skulle få reda på det.

Gamen är en fågel med oförtjänt dåligt rykte.

En renlig fågel, som till skillnad från andra asätare–

–faktiskt äter upp och neutraliserar alla farliga patogener–

–så den sprider inga sjukdomar.

Vad pratar du om?

Kolera, bältros, rabies...

Vi ska...inte säga nåt.

Men från och med...nu så måste du lova att berätta allt.

Han har flera motiv. Antingen så gjorde han det av ekonomiska skäl–

–för att hypa boken, eller för att få en hållhake på Ronda–

–så hon skulle stanna kvar på förlaget.

Eller så var det hämnd, för att han kände sig sviken.

Jag har bett Sanna att kolla upp honom.

Vad var det för gym han arbetade på egentligen?

–Filip? Filip Bergman? –Ja.

–Får vi prata lite med dig? –Är ni poliser eller?

Brukar det komma fram poliser och prata med dig?

Nej... Jo, en gång när det var inbrott i skåpen–

–på gymmet där jag jobbar. Är det därför ni är här?

–Känner du Ronda Svensson? –Hon är en av mina PT–klienter.

Behandlar du alla klienter lika väl som du behandlar Ronda?

–Ni ligger med varandra. –Ja, det händer väl faktiskt ibland.

–Ganska ofta, har vi hört. –Ja, ibland är det ganska ofta.

Kan du berätta hur du och Ronda träffades?

Nu vet jag varför ni är här.

Det måste vara kosttillskotten jag klickade hem från nätet, eller hur?

–Nej. –Inte?

Okej. Ja...

Okej, tack.

–Har du läst Rondas nya bok? –Jag läser inte så mycket.

Nej...

Det är Sanna.

Kör.

Aha...

Ja. Hör av dig om du får veta nåt mer. Hej.

Franco har förskingrat pengar från sina författare.

Dessutom är Kronofogden efter honom som fan.

Franco?

Franco Gyllenhammar?

–Är Franco här? –Vilka är ni?

Men ni kan ju inte bara gå in i hans kontor så där!

–Var är han? –Vad gäller saken?

–Hans märkliga scarf. –Och olyckliga skoval.

Han fick ett samtal och sa att han skulle ut ett slag.

Det var för 20 minuter sen kanske.

Fina lokaler det här, ändå.

Med lite människor och liv så skulle de bli riktigt...

Det var Sanna, hon hade glömt en liten detalj.

Vet du vad Franco jobbade som innan han startade förlaget?

Är det flera mord?

En revisor som har lurat restaurangen på pengar.

Revisor?

Var mördas revisorn i manuset?

Släpp!

Det är hans bil. Han kan inte vara så dum.

Vi lär bli varse.

Det är ingen här.

Klara.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno–SDI Group