Original subtitles

Jag kan komma på tusen programidéer som är bättre än det här.

Nämn en.

Sven Hjerson. Brottsutredargeniet som gick under jorden.

Och jag kan få honom.

Min vän här blev nedslagen och sen hittade vi den här kvinnan här.

Aida Fabris, hur känner du henne?

En dag kommer all din skit ikapp dig, Aida.

Tänk att nån på båten är mördare.

Två personer lämnade fem minuter före strömavbrottet.

–Aida. –Magnus Forsgren.

Hennes ex?

Han är där uppe!

Det var inte det här vi hade kommit överens om.

Att utge sig för att vara poliser är straffbart.

Det undergräver auktoriteten hos riktiga poliser.

Nu är inte jag heller en riktig polis men jag är säkerhetsansvarig ombord–

–och det är så nära en riktig polis man kan komma på färjan.

En smula.

Tvinga mig inte att ta fram hårdhandskarna.

Jag använder dem mycket ogärna.

Hallå! Hallå! Schas! – Vad är det för fel på folk?!

Varför sprang han?

Varför sprang han? Varför hoppa?

Eller blev han knuffad? Vad tror du?

Du menar att vi har två mord att lösa?

–Precis som när du var liten. –Va?

Precis.

Ramlade du, Magnus? Eller blev du knuffad?

Nej, här kan man inte bara ramla över. Man behöver hjälp på traven.

–Hugo? –För att?

Ett – Han ljuger.

Jag har inte gjort nånting. Jag har varit här hela tiden!

Två – Han klarade inte av att bli avvisad.

Kan du dra härifrån? Gå! Vad fan håller du på med?

Tre – Det var han som Magnus såg utanför Aidas hytt.

Fast han fick alibi av sina polare. Alltså...

–Det fick han. –Nån ljuger.

Exakt.

När jag var liten brukade vi palla äpplen.

Men ibland satt frukten så högt så vi nådde inte.

Då brukade vi samlas alla barn och sökte upp den svagaste stammen–

–och ruskade den tills frukten föll ner.

Snälla, händerna. För allas trevnad.

Är det värt det?

Det är precis ett sånt ögonblick som definierar vilka människor vi är.

Vem vill du vara, Sasse?

Är du beredd att ta ett fängelsestraff för att skydda Hugo?

Vad gjorde han med Aida, egentligen?

Fan... Jag vet inte, jag har ingen aning.

Hugo... Han är Hugo, liksom.

Han skulle aldrig göra nåt...sånt.

Men han var inte med er hela kvällen?

Vi var på nattklubben.

Alla dansade. Alla förutom Hugo.

Kom igen!

Och när jag tittade tillbaka så var han borta.

Jag tänkte att han kanske var på toa eller gick till baren–

–så jag fortsatte dansa.

Och sen... Jag vet inte hur lång tid det gick.

Fem minuter?

Och sen så gick strömmen och musiken dog.

Och sen kom elen tillbaka men Hugo var fortfarande borta.

Jag letade efter honom, sen när jag gick tillbaka–

–så satt han bara där med sin öl.

Fan, märkte du av strömavbrottet eller? Det var helt galet!

–Var var du? –Kollade runt lite bara.

Duktig pojke.

Rena händer, rent samvete.

–Vad ska du göra med honom? –Ingenting.

Jag är inte nån som gör saker med andra människor.

Däremot vill jag veta var han var under strömavbrottet.

Du råkar inte veta var han befinner sig?

Det här är livet.

En skål med nyväxlade mynt. Några järn innanför västen–

–och huvudet fullt av drömmar. Snart så händer det!

Snart så plingar det till i apparaten och så förändras allt.

Du ser deppig ut. Som att du har smekt knappen för länge–

–och spelat bort allt.

Vad vill du?

Du var inte alls med dina kompisar under strömavbrottet, minsann.

Så tankeläsaren har talat nu alltså? Vad tänker jag på nu, då?

Jag tänker på att jag inte vill snacka med er nåt mer.

–Fattar du det? –Jag förstår precis.

Jag vill inte heller snacka själv, ändå gör jag det.

Dag efter dag efter dag efter dag.

Ibland vet jag inte vem som snackar och vem som lyssnar.

Ibland får jag gå tillbaka i tanken och reda ut vad resonemanget är.

Det han försöker säga är att du saknar alibi–

–för var du var när Aida dog.

–Jag har inte rört den jävla bruden. –Lugn. Det har vi inte sagt.

Jag har inte rört henne. Det är fan inte jag som...

Jag träffade henne i korridoren, fine.

Jag ville bara be om ursäkt för att jag betedde mig illa i baren.

–Varför var du så elak mot mig? –Följer du efter mig?

Sen kom det där jävla långa freaket.

Den där wannabe–snuten.

–Stör han dig? –Ja, det gör han.

Jag skulle ha släppt henne ändå.

Gå terrorisera hennes jävla polare istället. Hon var också där nere.

Pernilla?

Kort, vågigt hår. Skakig. Jävla nervös typ.

–Så Pernilla och säkerhetsvakten. –Fredrik.

De är de sista som såg henne vid liv. Varför säger de inget?

Vänta, det är för tidigt att dra några slutsatser.

Jag fick möjlighet förut att känna på Fredriks uniform.

Den är helt annorlunda än alla andras. Tyget är mycket grövre.

Den har en helt annat färg men framför allt så är den illa skuren.

Sömmarna, stygnen är så långa att man kan tro att den är tråcklad.

Och man ser på pressvecken att den aldrig varit på kemtvätt.

Nu är jag faktiskt imponerad.

Det är mycket man kan lära sig om man bara ger saker och ting tid.

Vill du lära dig nåt nytt? Eller göra nåt nytt?

Nej, jag har mina bästa år bakom mig.

Allt jag behöver är välfungerande och behaglig palliativvård.

Okej, Fredrik eller Pernilla.

Vi behöver mer på fötterna för att gå efter Fredrik.

Man vill ju inte att säkerhetschefen ska ta i med hårdhandskarna.

Niklas! Jag skulle precis ringa dig.

Jag hänger mig. Jag står här med elsladden.

–Elsladden? –Ja, en sladd.

Det... Ja, det är en sladd. En tjock sladd, okej?

Skatten, du ska köra Olivia till kalaset i morgon.

Billies lekland, Spånga industriområde.

Du får vänta med att hänga dig tills jag är tillbaka.

–När är du tillbaka då? –Jag vet inte.

Jag messar så fort jag vet.

–Men jag vill inte åka till Spånga. –Det vill du visst.

Vad skulle han göra med elsladden?

Hur är det?

Tror inte jag har förstått vad som har hänt. Det är overkligt.

Ett vittne sa att han hade sett dig utanför Aidas hytt–

–strax innan mordet.

Mig? Nej...

Eller jo, men vi var ju vänner–

–så det kan ha hänt att jag var där. Det är väl inget konstigt?

Nej, det är inget konstigt alls.

Inte alls.

Nåt som är lite konstigt är att du är så fäst vid din väska.

Nu vill inte jag vara en sån som är dömande–

–angående andras smak eller livsstilsval.

Jag vet att man kan bli förtjust i en ägodel.

Så pass att man inte vill skiljas från den, men den där väskan...

Den var min mammas.

–När gick hon bort? –För ett år sen.

Min mamma är också...död. Jag vet hur det känns.

En annan sak som är lite konstig är att i Aidas hytt–

–så fanns det en datorsladd men ingen dator.

Hur tänker du om det?

–Jag vet inte... –Pernilla, spring...inte...

Stanna!

–Släpp väskan! Släpp den! –Sluta!

Fan!

Men sluta! Det är min väska!

Nej! Nej!

Sluta! Det räcker nu!

–Om jag bara får... –Nej.

–Men vi tror... –Nej!

Förlåt.

Jag försöker efter bästa förmåga att utföra mitt jobb.

Och jag märker att jag hindras gång på gång att göra just det–

–på grund av två ruttna äpplen som förstör för alla med sin attityd.

Jag skulle gärna ha en annan attityd–

–men det är den här jag har lagt mig till med.

Snälla, vi förstår att vi har gjort fel. Vi har gått för långt.

Du är boss, du vinner. Men titta i väskan–

–så ser du att det finns bevis för att hon har varit i Aidas hytt.

Vad Klara försöker säga är att du kommer att hitta en laptop.

Jag... Jag tog hennes laptop men jag dödade henne inte, jag lovar.

Hon bara låg där när jag kom. Jag vet inte vad som hände.

Och så såg jag hennes laptop på golvet och jag...

Hon hade ett stort scoop på gång.

Jag vet att jag gick över gränsen, men det var inte jag.

Det räcker. Du får följa med oss.

Och tro inte att min arsenal av repressalier är slut här.

Jahapp... Vad gör vi nu då?

Vad var det för TV–program du gjorde, sa du?

Jag sa aldrig det, men det jag vill producera är nåt helt annat.

Nej, jag vill veta vad du gör, vi kan prata om dina drömmar sen.

–"MILF–hotellet". –Skojar du?

Nej, men det är inte det jag vill hålla på med...

Jag älskar "MILF–hotellet". Jag har inte missat ett enda avsnitt.

Det är fantastiskt. Min favoritsäsong är den med Affe och Meralda.

Var deras kärlek på riktigt eller tog den slut efter säsongen?

Är de ihop fortfarande?

Visste han om att hon hade varit med Tommy också?

Nej, det var ungefär som det visades.

Fascinerande.

Men du, tror du att det var Pernilla som gjorde det?

Hon pekar ju åt Magnus håll.

Hon vet om att de har varit tillsammans.

Hon mördar Aida för att komma åt hennes scoop–

–och sen tystar hon Magnus när vi är efter honom.

–Nej, det var ett missförstånd. –Missförstånd?

Magnus trodde att Aida och han hade bestämt träff–

–men Aida var överraskad över att se honom.

Det är fullt!

Ja, för att Pernilla har ju sett till att de båda är på färjan samtidigt.

Pernilla var inte insatt i alla turer i Magnus och Aidas förhållande.

Tyst!

–Jag tror inte att hon var inblandad. –Tror?

Jag vet. Men jag är för blygsam att använda så starka ord–

–eftersom jag vet att ni svenskar älskar ödmjukhet.

Nu är det dags att dra lite slutsatser.

Vill du inkludera mig kanske?

–Hur är det med huvudet? –Bra.

–Ser du Magnus? –Foppa?

–Namnbrickan. –Vad är det med den?

Vänta...

–Du såg Magnus innan mordet. –Utan namnbrickan.

Jag har inte tid med det här. Kan du bara låta mig vara?

Med kavajen hängande över armen.

Pernilla sa att det var en kvinna som hade spillt en drink på honom.

Och vi tror att den här kvinnan kan ha tagit den?

Rafflande, eller hur?

Okej. Det är bara typ två tusen personer på båten–

–så det kan inte vara så svårt att hitta henne.

2 800. Eller 3 000 om man inkluderar personalen.

...men det tråkiga svaret är att vi tog fram ett batteri som är grönt–

–snabbare än våra konkurrenter. Det här är framtiden. Inget snack.

Kära passagerare, vi anländer snart till Mariehamn.

–Men du har rätt. –Har jag?

Vi behöver inte hitta personen.

Mord är en känslohandling, tycker inte du det?

Jo.

Kärlek, hat och ilska, allt sammantvinnat till en liten boll.

Det är så fascinerande. Man borde lära ut det i skolan.

Ja...

Men det vi såg i hytten var raka motsatsen till en känslohandling.

Ja.

Vad?

Garrottering.

Ett smalt snöre som förövaren stryper offret med.

Det är raka motsatsen till en känslohandling.

En rationell handling, effektiv. Den är nästan...

Du, det här med elsladden.

Är det nåt Niklas har lagt sig till på senare tid?

Eller har han haft det sen länge och är nåt du kan leva med?

Kan jag få en jäger, tack?

En åtta ryskvodka, is, lemontwist.

Jag har det bra och han är jättesnäll.

Magnus var utsedd till syndabock redan från första början.

Spring inte...

Kära passagerare, på grund av en allvarlig incident–

–kommer avstigningen att ta lite längre tid–

–då polisen behöver kontrollera...

Vänta lite nu. De?

Shit, det är Viktoria.

Din sidekick Fredrik befann sig på däck sju strax efter strömavbrottet.

Samma däck som Aida bodde på. Han var först på plats.

Är allt okej här?

I princip... Det var hans första dag på jobbet.

Eller första dan på den här färjan i alla fall.

–Det är konfiden... Hur vet du det? –Hans uniform.

Tillverkad av en annan leverantör.

Det var sjukt billigt material med långa stygn.

Vad finns lägligt nog också på däck sju?

–Ja, som säkerhetsansvarig... –Elcentralen.

Snälla.

Du sa att det var nästintill omöjligt att bryta strömmen ombord.

Bättre säkerhet än på ett flygplan.

Men hur är det om det är personalen själv–

–eller nån som utger sig för att vara personal som bryter strömmen?

Om jag har rätt så har du inte sett Fredrik på ett tag.

Han bröt strömmen men han arbetade inte ensam.

Åh, herregud. Gud, förlåt.

Pernilla kommer ihåg en kvinna som råkade spilla ut en drink.

–Alltså... –Det är okej.

Samtidigt så stal den här kvinnan Magnus ackreditering–

–som hon använde för att checka in och ut som honom på konferensen.

Det tråkiga svaret är nog att vi på Åland...

Och i mörkret tar hon sig osedd in i Aidas hytt.

Hallå?

Vad vill du?

Kvinnan stryper sen Aida med ett snörliknande föremål.

Om jag sysslade med spel och dobbel–

–så skulle jag säga att det var remmen till namnbrickan.

Allt skulle ha gått enligt plan–

–såvida inte du, Klara, hade avbrutit henne, men det gjorde du.

Hon tappade laptopen och hann inte ta upp den.

Och medan du låg avsvimmad så kom Pernilla ner.

Efter bråket på baren så ville hon söka upp Aida.

Pernilla är inte typen som tycker om konflikter.

Det måste givetvis varit en chock för henne att hitta Aida död.

Hon borde ropat på hjälp och det tänkte hon säkert–

–men så såg hon datorn, laptopen med Aidas scoop.

Så hon agerade väl impulsivt i förvirringen.

Och Fredrik och hans partner in crime–

–tänkte ju ta datorn senare men hade inte räknat med–

–att nån annan skulle hinna före.

Då är ni fria att gå. – Fredrik, hämta incidentboken.

Du kommer med mig.

–Och vad är det på laptopen? –Motivet.

–Aidas scoop. –Det är det allt handlar om.

–Precis det jag sa i hissen. –Exakt.

Nån ville tysta henne.

Det dolda numret i hennes samtalshistorik, är det hennes källa?

Fredrik och den här kvinnan, de är bara en förlängd arm.

Men för vem vet vi inte än.

Jag garanterar att de redan lagt beslag på laptopen.

Fredrik har tillgång till personal– utgången, där finns det inga poliser.

Lystring! Öppna personalutgången!

Nej, jag springer inte.

Undan!

Förlåt.

Är det nån som hör?

Kan nån svara? Har nån sett den nya vakten Fredrik?

Aj. Hur känns det?

Ungefär som att jag har blivit slagen i huvudet två gånger på en dag.

Som man säger: Händer det en gång, är det olyckligt.

–Händer det flera gånger... –Så är det?

Också olyckligt.

Välkomna till Åland. Det är du som är Klara?

–Ja, och det här är Sven Hjerson. –Hej.

Ja, det är sjukt.

Vi har fått kalla in förstärkning från fastlandet.

Det var 14 år sen senaste mordet.

Hjerson? Är du släkt med...?

–Var Viola din mamma? –Ja.

–Ja, ja. Jag beklagar sorgen. –Tack.

–Ska du ta över hotellet? –Vi får se vilket skick det är i.

Jag kan köra er dit. Jag ska bara ta deras vittnesmål först.

–Har ni inga spår efter dem? –Nej, inte än.

Det är fullt pådrag här nu. Hon Pernilla har vi häktat så länge.

Nej, det händer inte mycket här på vintern. Fyllegrejer och så.

Johansson där borta var på häktet. Han var på fyllan och så där.

Sen händer det mycket skit på färjan förstås.

Så fort färjan har lämnat fästet i Stockholm–

–så hamnar allt trubbel till sjöss i vår räkning. Så är det.

Tänk att du sprang efter honom helt själv, så där bara.

Det är sånt som man ser i TV–rutan.

Skulle han inte hålla ett öga på vägen?

Jag skulle kunna köra runt den här lilla holmen med fastbundna ögon.

Förresten, var skulle vi släppa av dig?

Manhattan?

Om det skulle vara nåt så är det bara att ringa.

–Frank Oscarsson. –Kalla mig Bomben. Det gör alla.

Tack. Tack så mycket.

–Majvor. –Sven.

Jag hörde två mord på färjan.

Jag visste inte om att du skulle ha sällskap med dig.

–Nej. Jag hoppas det är okej. –Tack.

Jag förstår inte vad det är för fel på att ha kvinnor i sin egen ålder.

Vi är...kollegor.

Jo, det brukar börja så. Varsågod.

Nummer 5 och nummer 8.

Din mamma bodde här på hotellet sista åren.

Det hade du vetat om du hade hört av dig.

Jag har ställt hennes grejer på vinden. Nyckel. Där kan du tömma.

Frukost klockan sju. God natt.

Så klart!

Vi vet att Aida hade ett scoop.

Jag tror att hon var på färjan för hon skulle träffa sin kontakt här.

Hon hade en vana att skriva upp saker på post–it lappar–

–och klistra på sin laptop.

Om informationen om mötet finns så...

Då vet vakten och hon som slog mig det.

Vi måste prata med Pernilla. Hon kan ha sett vad som stod på lappen–

–när hon tog laptopen.

Hon sitter i häktet.

Behöver bara ett visitkort. Till en polis.

–Vems är den här bilen? –Den var Violas.

Hej...Bomben. Det är Klara. Väckte jag dig?

–Nej, det är lugnt. –Vad bra.

Det här kommer låta väldigt konstigt men du måste lita på mig.

...och i så fall vet Pernilla var mötet ska ske.

Du menar det?

Snälla, Frank. Kan vi inte få prata med henne?

Polis! Släpp vapnet!

Ner på golvet!

Jag trodde på tekniken.

De första prototyperna verkade så lovande.

Men så började vi se tecken på...

Det var nåt som inte stämde.

Det skulle aldrig funka att översätta prototyperna–

–till storskalig produktion.

Jag försökte få ledningen att lyssna men Vaskov vägrade.

För fyra år sen började jag en resa mot ett djärv mål.

–Hon sa att de hittat lösningar. –Det här är framtiden. Inget snack.

Det är ett pyramidspel. Luftslott. Hela bolaget.

Det är så många som investerat i det. Som vill tro på det.

Som fortsatt pumpa in pengar. Vi pratar om flera hundra miljoner.

Så jag kontaktade journalisten Aida Fabris.

Jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt.

Att Vaskov var kapabel till att anlita två mördare.

Otroligt vad människor är benägna att göra för sina karriärer.

Eller för att inte tappa ansiktet.

Har du väl blivit geniförklarad–

–vill du vill varje pris upprätthålla den bilden.

Och hon trodde nog på det själv, åtminstone i början.

Men innerst inne så visste hon att hon var en bluff, ett misslyckande–

–en medelmåtta.

Mediokra människor med idéer är det farligaste som finns.

Jag har bokat flyg i morgon bitti.

Känns inte som att jag vill ta färjan på ett tag.

Okej, jag tänkte att jag skulle dra hem nu.

Men du har ju mitt nummer om det skulle vara nåt.

–Ja... –Tack för gästvänligheten.

–Va? –Gästvänligheten.

–God natt. –Hon hatar verkligen dig.

Vi kan väl äta frukost i morgon bitti? Säga farväl.

Natt, natt.

God natt.

Roligt att du gillar "MILF–hotellet" men programmet som jag...

Säg inget mer. Jag vet redan. Svaret är nej.

Du vet?

Ja, det är väl klart.

Tror du att folk bara snubblar in i varandras liv på det här sättet?

Det händer möjligtvis i TV–serier från 80–talet–

–men vi är vuxna människor som lever i en modern samtid.

Varför har du låtit mig hållas då?

Det var en lång båtresa och du roade mig.

Och det är en komplimang.

Hur länge stannar du?

Jag tror att jag ska slå mig ner här. Bli hotellägare.

Baka svartbröd och ysta egna grynhålig ost.

Engagera mig i hotellgästernas privatliv.

Bli en lokal eldsjäl. Hitta mina rötter och hitta mening.

Nej, jag åker i morgon.

Och där var din taxi.

Ja...

Men du...

Vad har Niklas på dig?

Du är på väg bort men det är nåt som håller dig kvar.

Det är inte det gemensamma barnet–

–för Oliva är uppenbarligen bara din.

–Vad var det där? –Ett minne.

Ja, du får ha det så bra.

Och lycka till...med allt.

Hallå?

Gör du lunch?

Vad gott det luktar.

–Hej, mamma! –Älskling!

Gud, vad jag har saknat dig. Titta!

Voilà!

–Jag är inte 80 år. –Nej, men snart 75.

–Tack. –Ingenting före maten bara.

–Love you! –Den här köpte jag till dig.

Min favorit.

Niklas, det har varit helt galet.

Jag har jagat efter den här Hjerson. Du vet, brottsutredaren.

Jag behöver honom till ett program jag vill pitcha för min chef.

Annars får jag sparken, men det är en annan historia.

Men jag är på den här båten och så är det en kvinna som blir mördad.

Nej, jag skojar inte. En kvinna blir mördad.

–Vill du ha? –Nej.

Sen är det en man som blir mördad. Vad är det här?

Det där är antalet dagar som har gått sen vi...sist...

Va?

Jag har låst in den...

...och slängt bort nyckeln.

Det har du inte. Pip!

Jo, det har jag visst.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno–SDI Group