Original subtitles

Tio år senare

Be för oss alla

Flera meteorer slår ner och orsakar massdöd

Tektoniska plattor har flyttats

Städer jämnade med marken av meteorer Dödstalet stiger

Charlotte?

Charlotte?

Varför sprang du över min åker?

Jag såg dina fotavtryck vid dörren.

Är du skadad?

Jag har en förbandslåda. Ta det du behöver och stick sen härifrån.

Se på mig. Se på mig, sa jag.

Vad heter du?

-Hanna. -Var är du skadad?

-Jag vet inte. -Vad flydde du ifrån?

-Jag behöver vatten. -Jag ställde en fråga.

En man. Tre stycken.

Varför?

Jag vet inte. Jag trodde att de ville fånga mig.

Följde männen efter dig hit? Vet de att du är i mitt hus?

Jag vet inte. Snälla, du måste hjälpa mig.

-Jag har ju erbjudit förbandslåda. -Du måste gömma mig.

Gömma dig? Det kommer inte på fråga!

Det är mot bättre vetande som jag låter dig stå där när du är jagad av tre män.

-Du får bandage och sånt, det är allt. Förstått

-Vatten

Det är ont om vatten.

Fem minuter. Och rör inget där inne.

Gå nu. Lycka till.

Jag hoppas att du hittar dit du är på väg.

Okej.

Ändrade du dig?

Vi kan inte stanna här ute i det öppna. Kom med.

Kom!

Jag vill att du verkligen tänker efter innan du svarar.

-Vilka var männen som jagade dig? -Jag sa ju det. Jag vet inte.

Jag såg en helikopter där ute. Jag har inte sett nån sen översvämningen.

Sen dyker du upp och då kryllar det av helikoptrar över min mark.

För tusan, jag visste inte ens att det fanns bränsle för såna längre.

-Jag vet inget om några helikoptrar. -Inte?

Jag tror att nån letar efter dig Kanske killarna som jagar dig?

Vad vill du att jag ska säga?

Berätta åtminstone hur de ser ut. Det är det minsta du kan göra.

De var stadskillar, definitivt inte härifrån.

Hade de militärkläder? -Nej

Var de beväpnade? -Jag tror inte det

Kanske. Jag sprang ju.

-Tittade du inte bakåt? -Jag vet inte!

Jag försöker att hjälpa dig, men vi vet inte vilka männen är-

-så vi kan båda vara i extrem fara.

Bor du här ensam?

-Vad spelar det för roll? -Jag ville bara vara trevlig.

Du får ändå inte stanna här.

Jag har en vän inne i stan som kan hjälpa dig bättre än jag.

Du får sova här i natt så åker vi dit i morgon bitti.

Såvida vi inte ser några helikoptrar.

Varför hjälper du mig?

Ta sovrummet. Soffan passar mig ändå bättre.

Sovit gott?

Är det här ditt hem?

Min fru och jag bodde här i tjugo år.

Var är hon?

Hon dog.

När meteoren slog ned?

-Nej, innan allt det där hände

-Hon blev sjuk

Varför skär du bort kanterna?

Det var så hon ville ha dem.

-Vad är det? -Jag vet inte. Gå genom hallen.

Lås in dig i garderoben. Nu!

Kan jag hjälpa er med nåt?

Det hoppas jag verkligen.

Jag heter Zephyr. Jag letar efter en person.

Det är bara jag här. Man måste vara ensam om man vill ha mig som sällskap.

Bor du ända här ute ensam?

Inget dåligt trick att lyckas undvika uppmärksamhet så lång tid.

-Var hittade ni den? -Bilen? Det var enkelt.

Bensinen - det är det svåra.

Huset är mycket vackert. Har du byggt det?

Renoverade det efter översvämningen. Jag kan ändå inte hjälpa er.

Jag gör ett nytt försök.

Flickan jag letar efter är... ungefär så här lång.

Hon är min syster.

Det skulle verkligen hjälpa om du har sett henne.

-Jag önskar jag kunde hjälpa er, men jag har inte sett nån här på väldigt länge

-Det är väldigt viktigt att jag hittar henne. Min syster

Jag kan hålla utkik efter henne.

Det uppskattar jag, gamling.

Hur får jag tag på er om hon kommer förbi?

Vi gör så här, jag tittar förbi lite då och då. Man vet aldrig.

Hanna!

De är legosoldater. Har du nån aning om vad det innebär?

De anlitas för att hitta mat åt folk som överlevde meteoren.

Mat åt rika skithögar och deras privatplan och stora hus.

Jag vet inte vad du pratar om.

De för bort dit till nån ö och säljer dig som boskap för högstbjudande.

Har du nån aning om vilken makt de har, eller knipan du har satt oss i?

-Oss? -Ja, oss!

-Då går jag. Glöm att du har sett mig. -Det är för sent.

De har redan sett mitt ansikte, och de vet att jag ljög för att skydda dig.

Jag visste att det var en dålig idé redan från början.

Vi ger oss av om fem minuter. Allt du lämnar kvar är borta för alltid.

Kom, nu går vi.

-Känner du nån som bor här? -Om vi har tur.

Herregud, Liam! -Det var inte meningen att skrämmas

-Det är väl lite sent för det

Vem är din vän? Du brukar komma ensam.

-Fripassagerare. -Fripassagerare?

Japp, hon är anledningen till att jag är här.

Kom in på kontoret, så att vi slipper det hemska regnet.

-Uppför dig. -Visst, ja. Ursäkta.

-Hanna, det här är min vän dr Tracey. -Trevligt med ett nytt ansikte.

-Är du en riktig läkare? -Jag har varit det.

Det här stället var ett sjukhus före översvämningen.

Det är svårt att driva sjukhus när alla patienter är döda, eller ännu värre.

Vad är värre än döden?

Hanna, ursäktar du oss ett ögonblick?

Jag vet vad du tänker säga.

Är hon inte lite väl ung?

-Ålder är bara viktig för ost. -Men ändå.

Det är inget sånt. Hon dök upp på gården häromdagen.

Och du tog med henne hit? Varför?

Transport.

Transport? Är hon nån sorts brottsling?

-Nej, det tror jag i alla fall inte

-Vad handlar det då om? Hur länge har jag känt dig och Charlotte

Någon är ute efter henne. De verkar vara inhyrda.

De är inte nåt hungrigt gäng som är på jakt efter mat.

De här är legosoldater, tre stycken. De kom till mig och letade efter henne.

Herregud, Liam!

Jag vet att du kan fixa transportdokument.

Visst, men lycka till att få igenom en flicka i den åldern genom kontrollen.

-Särskilt om hon är efterlyst på öarna. -Inte om hon har de rätta handlingarna.

Det är ändå en stor risk. Om något så bara luktar misstänkt-

-sätter de henne i kedjor och torterar henne tills hon ger dem våra namn.

-Inte om pappren är giltiga. -Sen dödar de oss för medhjälp.

Det är inte en risk som jag är villig att ta.

Vad var det du brukade säga?

Hjälp folk när du är på väg upp, för du kanske ser dem på väg ner.

Hör på mig, jag vet inte varför jag valde att hjälpa flickan.

Tro mig.

Men jag gjorde det, och jag hör Chars röst i mitt huvudet-

-som talar om att det var det enda rätta. Hon hade gjort exakt likadant.

Charlotte skulle ha gjort vad som helst för att hjälpa någon i nöd.

-Jag tänker att det var det som förde er två tillsammans

-Men nu är livet som en toalettrulle

Långt och användbart, men när det tar slut är det kört.

Hjälper du mig eller inte?

Stanna över natten. Hitta ett hål nånstans.

Jag behöver meddela några vänner.

-Kommer din vän att hjälpa oss? -Vi får hoppas på det.

-Vi stannar här tills vi vet. -Vad innebär det?

Hon kan få tag i papper som hjälper dig ut ur delstaten.

Man måste gå genom populations- kontrollen, sen får du klara dig själv.

Och du? Vill inte du sticka härifrån?

Det är lätt att ge sig av tills det faktiskt är dags.

Sen är det den svåraste saken att göra i hela världen.

Jag avundas dig inte.

-Tack. -Tacka mig inte än.

Fragment, det är allt. Små påminnelser.

Det är allt.

-Riktigt gott. -Min sista brödlimpa.

Min fru och jag...

Jag planerade för den här dagen långt innan några meteorer kom.

Var kommer du ifrån? -Texarkana

-Du är långt hemifrån

Ibland hittade jag grupper med folk som jag reste runt med.

De jävlarna hann ifatt mig. Jag vet inte hur länge jag sprang.

Det är adrenalinet. En del har det i sig, andra inte.

Ätt upp nu. Du behöver energin.

Jag gillade heller inte kanterna.

Jag behöver flickan levande.

Köparna gillar inte skämd frukt. Den gamle mannan? Det kvittar.

Zephyr, kom. Vi kan se flickan.

Chefen!

Radion.

Helikoptern har skymtat flickan. Vi åker in till stan.

Vad hände din fru?

-Jag sa ju det. Hon blev sjuk. -Jag vet, men vad hände?

Hon är död och jag vill inte prata om det.

Vad vill du då prata om? Jag hatar att bara sitta här i pinsam tystnad.

Okej, vill du prata? Då ska vi prata.

Inget skitsnack heller. Du kände igen männen som kom, eller hur?

Vad är det? Ville du inte prata?

-Jag träffade dem österut. Jag blev kvar i ett läger där

-När mina föräldrar dog letade jag efter min bror, men hittade honom aldrig

Hur som helst, folk sa att det var bäst att vänta ut läget ovan havsytan.

Men det dröjde så länge. Vi började bli hungriga.

De där killarna verkade seriösa.

De sa att de hade ett annat ställe som kunde bli vår tillflyktsort.

-En ö. -Precis.

Ja, de lurade in dig. De sysslar med människohandel.

Ju mer de pratade, desto mer verkade det som att jag inte hade nåt val.

Jag vägrade följa med, men då försökte de kidnappa mig.

Jag lyckades fly till fots, och resten vet du.

Jag var naiv som trodde dem, men situationen var helt galen då.

De var snälla mot mig.

-Du ljög för mig. -Jag kände dig inte så bra.

Tillräckligt mycket för att riskera mitt liv genom att gömma dig.

De hade ätit upp dig. Det vet du, va?

Istället tänker de sälja dig till nån annan som antagligen gör samma sak.

Jessie, jag...

Inte Jessie.

Jag vet inte vilka ni är eller vad ni vill, men jag har inget av värde här.

-Är du snäll och sätter dig? Snälla

-Värdet ligger i betraktarens ögon, doktorn. Det är väl vad du var en gång

Innan rymdstenarna, översvämningarna och all annan skit.

Ja, jag känner till dig.

Jag känner till alla busiga saker som du sysslar med här.

Transportdokument. Du är förfalskare.

-Vad vill du? -Flickan.

Vilken flicka?

Jag ber dig om att inte testa mig.

Den lilla flickan, den äldre mannen. Jag vet att de har varit här.

De var här, men de stack.

De ville ha transportpapper, men det var för riskabelt p.g.a. hennes ålder.

Smart. Mycket smart. De hade aldrig lyckats ta sig ombord ett av tågen.

Våra uppdragsgivare betalar mycket pengar för sådan hy.

Jag vet. Jag sa det till dem, och då gick de.

-Antagligen tillbaka dit de kom ifrån. -Det tvivlar jag på.

Vad tänker ni göra med mig?

Jag tänker döda dig, om du inte berättar var flickan finns.

Varför skulle jag göra det? Du kommer döda mig ändå.

Om du inte berättar för oss tänker vi ha lite roligt med dig först.

Sen tar vi en liten munsbit.

Och sen dödar jag dig. Om vi gör det på andra sättet sparar vi mer energi.

Var befann du dig när meteoren slog ner?

Jag var hemma. Jag satt på verandan och drack en kall öl.

Det första jag minns är hur ljust det blev.

Ljuset reflekterades i vattnet.

Strömmen gick en timme senare.

Allt gick så fort.

När radiosignalen försvann var 3/4 av östra kustremsan under vatten.

De rika flydde. De överlevde likt kackerlackor.

Visst är det ironiskt?

Jag var sju år. Helt galet att det har gått ett decennium.

-De försvinner som sjunkande skepp. -Vad?

Årtiondena. Åren är gratis, men ovärderliga.

Tiden bara passerar, och förr eller senare kommer vi med ursäkter-

-om varför vi ödslar med den så mycket.

Nu är det ingen idé att hålla koll på tiden, eller hur mycket vi har kvar.

Hade du och din fru några barn?

Nej, hon kunde inte få några.

Vi gick till läkaren, men inget hjälpte.

Jag minns när jag var liten och gick i kyrkan.

I söndagsskolan berättades historien och Noak och Syndafloden.

-Vad var det med den? -Regnbågen var ett löfte.

Ett tecken från Gud att han aldrig skulle översvämma jorden igen.

Så, vad hände egentligen?

Du var för ung för att förstå vad vi hade gjort med det här stället.

-Vilket ställe? -Planeten.

En sådan liten scen i denna vida, kosmiska arena.

Och vad gjorde vi med den? Vi förstörde den!

Enda planeten som är beboelig, och vi är fast här och kan inte göra annat-

-än att hitta sätt att suga ur varenda naturtillgång som vi kommer åt.

Det handlade inte om det nödvändiga, utan vad man kunde tjäna på det.

Vet du varför Gud utplånade oss? Han var trött på vårt jävla sätt.

Vi tog hans kronjuvel och rensade den ner till bara benet.

Meteoren var Hans sätt att starta om allt. Siste man släcker ljuset.

-Vad var det? -Vi måste sticka.

Kom igen, upp här. Håll dig nere.

-Vad tänker du göra? -Något korkat för att köpa oss tid.

Vi söker igenom varenda vrå. Du tar den vägen. Apollo följer med mig.

Förlåt mig, Fader.

Han är död.

Ner!

Din jävel!

Spring, spring! Backa!

Hur vill du göra?

Lägg honom i bilen.

Nu har du ställt till det, gamle man!

Jag vet att du är där inne. Oroa dig inte, jag är snart tillbaka.

-Vad? -Vart är vi på väg?

Tillbaka till gården. Jag har fler vapen där.

-Vi behöver fler mot de där typerna. -Jag vet inte hur man använder dem.

Ta det. Kom igen, det kommer att kännas bättre.

-Vad är det där? -Mitt levebröd.

Det är allt vi har. Jag hade ett par hagelbössor, men de rostade.

Det här borde räcka. Följ mig, vi har ont om tid.

-Vart ska du? -Lära dig skjuta med de här rackarna.

Då så, då kör vi.

Lägg upp den mot axeln. Siktet ska vara ungefär fem centimeter från ögat.

När du tittar i siktet ser du ett kors. Glasburken ska vara mitt i hårkorset.

Jag ser det.

Nu ska du slappna av. Armarna, benen, andningen - allt.

Bara släpp efter.

Koncentrera dig på måltavlan.

Föreställ dig vad du siktar på.

-En burk. -Jag vet att det är en burk.

Ingenting är omöjligt att döda. Men ibland, efter att man har skjutit nåt-

-måste man fortsätta skjuta tills det slutar röra på sig.

-Berätta om din bror. -Vad är det med honom?

Du sa att du letade efter honom efter översvämningarna.

Han var tre år äldre än mig. Han studerade till barnläkare.

Hur som helst, vi pratade inte så ofta. Han var ju min storebror.

Han fick mig att känna mig trygg.

Efter att mina föräldrar hade dött hade jag ingen annan att ty mig till.

Har du nån aning om vart han tog vägen?

Jag har hört att det går ett tåg upp till bergen i Colorado.

Det sägs att det lever en koloni där. Han var smart.

Om han lever så finns han säkert där.

Igen.

Helvete!

Den kallas Kanaans land. Jag har också hört talas om den.

-Finns den på riktigt? -Det är svårt att veta med säkerhet.

Min läkarvän försökte skaffa papper så att du kunde komma in i New Mexico.

Det ska tydligen finnas några gränsstäder-

-där man pratar om ett tåg som åker igenom mitt i natten.

-Tror du inte på det? -Är jag så tydlig?

Du kan väl berätta vad som hände din fru?

Jag kan fortfarande se henne ibland.

Men då är hon inte gammal som jag.

Hon är precis som hon var då det hände.

Man kan inte skydda sig själv mot döden utan att skydda sig mot lycka.

Jag sa ju att hon var sjuk.

Hon led av panikattacker.

Det handlade mest om jordens undergång.

Bipolär, det var många saker.

Hon var inte alltid sån.

Kvällen innan hon dog kom hon in och satte sig vid matbordet.

Hon frågade: "Varför måste människor vara så här ensamma?"

"Vad är poängen med allt? Miljontals människor som längtar."

"De söker tillfredsställelse hos andra, men ändå isolerar de sig."

"Varför? Kom jorden till bara för att ge näring till ensamheten?"

Jag hade aldrig nåt svar.

Dagen efter gick hon ut till ladan och hängde sig-

-med ett sju centimeter tjockt rep.

Jag hittade henne efter lunch...i ladan.

Hennes fötter bara hängde där som biltärningar.

För några nätter sen...

...tog jag en pistol och satte den under hakan.

Jag tryckte av.

Men inget hände.

Eldavbrott, kallas det.

Dagen efter dök du upp.

Ungefär lika diskret som den där kulan.

Det finns två sorters människor i den här världen.

De som föredrar att vara ledsna i sällskap med andra-

-och de som föredrar att vara ensamma.

Vilken sort är du?

Jag levde ensam i tio år innan du dök upp på gården.

Igen.

Jag beklagar.

-Det var inte du som dödade henne. -Jag menar att du inte bad om det här.

-Hjälpa andra är ett mänskligt drag. -Du kan dö.

Det finns värre saker än döden.

Vad ska vi göra med de där männen?

Vi ska döda dem.

Apollo, kom.

Köparna vill fortfarande ha flickan. Apollo...

-Den gamle mannen... -Jag fixar det.

Förlåt mig.

Nu har du gjort bort dig, gamling!

Nu måste jag döda dig.

Vet du vad? Jag har ett förslag.

Om du ger upp nu så behöver du inte känna smärta.

Lucy!

Jag är hemma.

Kom ut nu, var du än gömmer dig.

Ingen kommer att göra dig illa, gamle man.

Vi vill bara ha flickan.

Vi har allt du kan tänkas vilja ha.

Tobak, whisky.

Vi har till och med kvinnor, för helvete!

Jag är inte så farlig när du väl lär känna mig.

Jag vill bara prata.

Skit!

Släpp vapnet! Släpp vapnet, sa jag!

Du hörde vad hon sa. Släpp vapnet.

Era jävlar!

Nästa kula sitter ovanför nacken.

Tror du verkligen att du kommer undan?

De kommer att hitta dig och äta upp flickan.

Sen kommer de att statuera ett exempel av dig, gamling.

Du kan väl ta fram dina transportdokument ur fickan?

Hanna, om han gör något, vad som helst, så tveka inte att skjuta.

Om jag råkar stå i vägen, så skjut ändå. Är det uppfattat?

Du behöver inte skrika.

Inte de här! Jag vill ha resedokument för motorvägarna från myndigheterna.

Jag vill ha de papper som du nyttjar för att åka fram och tillbaka till ön.

Motorvägen? Tänker du hoppa på tåget?

Jag ska säga dig en sak. Kanaan - det finns inte på riktigt.

Pappren!

Jag måste gräva djupt.

Du är svårt skadad. Har du nåt där inne vi kan sy med? Säg vad jag ska göra.

Ingen fara.

Du måste ta ut pappren ur hans bakficka...

...och...

...ta dig till gränsen och hitta...

...Kanaan. Hitta det om du kan.

Vi kan gå tillsammans, du och jag.

Det går inte. Nej...

Du får gå och hitta din... Hitta din...

...bror. Hitta honom om du kan.

Snälla, lämna mig inte.

Jag klarar det inte ensam.

Jag är på väg ner...

Är du redo?

Du anar inte.

-Hej! -Stanna!

-Ett steg till och det blir ditt sista. -Det var inte meningen att skrämmas.

Jag såg vad som hände med din vän.

-Och du hjälpte inte till? -Jag är obeväpnad.

Men jag såg ändå vad du gjorde.

-Då vet du att jag är en bra skytt. -Jag tänker inte ta reda på det.

Vad gör du här?

-Kanaan. -Jag hörde att tåget är en myt.

Det är inte nån myt.

Sist jag litade på nån försökte de sälja mig som mat till de rika.

Det finns.

Jag vet, jag har varit ombord tåget och sett vart det kan föra såna som vi.

-Jaså? Och vad är vi för sort? -Överlevare.

Varannan månad sprider vi ut oss och letar upp folk som kan hjälpa oss.

-Du kanske vill vara med. -Och göra vad?

Börja om på nytt.

Vi har en plats att bo på, mat, vatten.

-Går tåget upp till Colorado Springs? -Ja.

Har du hört talas om en Doug där uppe?

Vi är så många nu, så jag minns faktiskt inte.

Om du följer med mig kan vi leta efter honom tillsammans.

-Du kan vara säker med de andra. -Jag har transportpapper.

Du behöver inte såna dit vi ska.

Nå, den här Doug från Colorado, vem var han?

Han var min bror. Kan du hjälpa mig att hitta honom?

Översättning: Mike Wainonen www.ordiovision.com