Original subtitles

Vad fan?! Släpp mig!

Vad fan...?

På riktigt! Släpp mig!

Sov.

Vad händer?

Vart för ni mig?

Vänta! Sluta! Hjälp! Hjälp!

- Vilka är ni? - Vi får fullt upp med den här.

Snälla, sluta.

Snälla, vad vill ni mig?

Vad vill ni mig?

Snälla, prata med mig.

Hallå?

Fan också.

Vänta, kom tillbaka!

- Kan jag... - Nej!

- Nej! - Snälla.

Hur ska jag kunna gå på toaletten?

Okej...

Är du hungrig, tjejen?

Visst.

Vänta, snälla! Kom tillbaka, jag ska äta!

Fan också!

Jag når den inte.

Fan också.

Hjälp! Hjälp!

Nej!

Hallå?

Hallå?

Era... Era jävlar.

Hallå? Hallå?

Stygg liten flicka. Stygga hundar får ingen frukost.

Vilken röra.

Öka lugnande medel med 10%.

Rengör kenneln

och subjektet.

Vad fan!

Ska det här föreställa ett bad?

Vad vill ni mig egentligen?

Vad vill ni?

Åtgärd: Uppdatera till hundhalsband.

Var lydig och gå endast.

Var lydig och gå endast.

Nej! Olydig hund!

Nej! Olydig hund!

Nej! Olydig hund!

Åtgärd: Introducera subjekt 5399.

Fan också.

Hallå?

Jag hör dig. Du vet att du snarkar va?

Jag snarkar inte.

Jo, det gör du faktiskt, men det är okej.

Att få höra dig de senaste dagarna är första gången jag inte känt mig ensam

- sen allt det här började. - De senaste dagarna?

Har det gått så lång tid?

Du vet väl att det finns andra rum som det här? Åtminstone två.

Jag såg dem när de rullade in mig hit. De trodde jag var medvetslös.

Du vet väl att de spetsar maten också? Jag slutade äta för länge sen.

Det låter säkert knäppt, men det är det här stället.

Vet du var vi är?

Det ser ut som nåt slags slakteri.

- Vad tror du att de vill oss? - Jag tänker inte ta reda på det.

Inte jag heller.

Vad heter du, knäppis?

Adam.

Adam...

Jag heter Lisa och ta inte illa upp, men jag är inte helt övertygad om

att du inte är ett resultat av mina möjliga droghallucinationer just nu,

så jag behöver bevis på att du existerar.

Jag vill bara se dig.

Jag är längst ner i korridoren.

Du ser. Jag finns på riktigt.

Du har ingen aning om hur trevligt det är att få se ett vänligt ansikte.

Eller jag antar att du gör det.

Ät det inte! Det gör dig medgörlig och får dig att halllucinera.

Snälla, du måste vara klar i huvudet.

Jag vill inte gå igenom det här ensam.

För det första

så är jag så klar i huvudet jag kan bli.

Och för det andra borde du verkligen äta något. Du blir försvagad.

Och för det tredje

så tycks vi vara i det här tillsammans, så vi är inte ensamma.

Du har rätt.

Vi är inte ensamma.

- Hur länge har han stått där? - Jag vet inte.

Men det är inte första gången jag ser honom. De är tre eller fyra.

- Allt de gör är att stå där och glo. - Åt helvete med dem!

- Jag ger dem inget värt att se. - Hur kan du vara så avslappnad?

Lyssna, de här jävlarna kidnappade oss och tvingar oss att bo i de här skitiga

betongkuberna och behandlar oss som hundar. Jag skiter i vad de tycker.

Ät.

- Ät. - Det här känns inte bra.

- Du borde äta. - Ät nu!

- Aldrig! - Olydig hund.

Nej... Nej, nej, nej!

- Lämna honom i fred! - Håll käften, slyna.

- Du har varit en väldigt olydig hund. - Nej, snälla!

Jävlas inte med mig, grabben.

Åtgärd: Isolera honan tills hannen lugnar ner sig.

Adam?

Adam?

Hjälp! Hjälp!

Jävlar.

Du svär mycket.

Skit också. De flyttade oss.

Är du okej?

Det är lugnt.

Beklagar att de gav dig en elstöt.

Du hade inte behövt göra det.

Du behöver inte hjälpa mig, men tack.

Vart förde de dig?

Jag vet inte. Men det var ett rum mindre än det här, som en isoleringscell.

Jag drömde en riktigt skum dröm, där mitt ex från tre år sen dök upp.

Hur länge var jag väck?

- Jag vet inte. - Var det en timme eller en dag?

Jag minns inte när jag åt sist.

Jag håller på att tappa det och när man inte är här...

Adam.

Vi kommer att klara det.

Jag lovar.

Berätta om din familj.

Jag är den yngsta av tre bröder

med ungefär åtta år.

Min äldsta brorsa är värst.

Jag minns att jag smög in till honom en dag efter skolan.

Han hade köpt ett splitternytt Playstation med pengar från ett sommarjobb.

Jag visste att han skulle komma hem sent, så jag smög in

och glömde bort tiden och hörde hans arga röst utanför.

Han kom hem tidigare från fotbollen och slog mig så hårt i knäskålarna

att jag inte kunde gå. Jag fick ta tag i mattan för att kunna dra mig ut.

Men det var det värt.

Bröder är värst.

Min mamma jobbade mycket.

Och min storebror satt barnvakt åt mig när jag var liten.

Så fort han fick sitt körkort, sa han till henne att han vaktade mig,

men låste in mig i källaren, så inget skulle hända när han drog.

En gång... var mamma borta hela helgen

och min bror gick ut på fredagkvällen och kom inte hem förrän sent på söndagen.

Hon hittade mig inte förrän nästa morgon. Min bror övertygade henne om

att jag låst in mig själv i källaren under natten.

Hon... fortsatte att låta honom sitta barnvakt

de kommande åren och varje gång blev jag inlåst i källaren.

Jag kan inte skaka av mig känslan av att vänta på att någon ska hitta mig.

Är du säker på att du fortfarande vill äta det där? Han rörde den inte ens själv.

Du skämtade nästan där.

- Jag menar allvar. - Jag med.

Ät.

Det var inte så dumt.

- Eller hur? - Jag menar...

Det kan bero på att vi varit härinne så länge att vi är förvirrade.

Det är inte så äckligt som det ser ut.

Hallå?

Vad?

Du snarkar visst också.

Det borde jag ha sagt.

Hur mår du?

- Rätt bra faktiskt. - Samma här.

Det var det bästa jag fått sen jag kom hit.

Jag struntar i om de spetsar maten om vi får det där igen.

Tänk att jag precis sa så.

Vänta lite, vad var det första jag sa om maten?

- Något om att halllucinera. - Se mig i ögonen. Är mina pupiller stora?

Dina pupiller är jättefina, men de flyttade oss i sömnen igen.

Viskar vi, hör de oss inte. Det är dags att planera vår flykt nu.

Toppen. Vad har du i åtanke?

- Kom inte med alla idéer på en gång. - Jag har en idé.

- Jag måste tänka ut några detaljer bara. - Visst.

Behåll dina hemligheter, men... slappna av lite.

Låt det komma till dig. Rom byggdes inte på en dag.

- Och du? Har du några idéer? - Vi måste få av oss halsbanden.

Så länge vi har dem på oss kommer vi inte härifrån.

Kom hit så får jag se.

- Du är så varm. - Du med.

Lyssna, jag önskar inte någon det här

men jag är så glad att du är här.

Jag med.

- Lova att om vi kommer härifrån... - När vi kommer härifrån.

När vi kommer härifrån... letar vi upp svinen som gjorde så här mot oss.

Rör inte varandra.

Du behöver inte gömma dig, skit i honom!

Vi går och lägger oss.

Vi vill inte att de delar på oss.

Ni ignorerar mig inte!

Adam?

Lisa?

Lisa! Är du okej?

Stäng av det! Snälla, kom igen!

Åtgärd: Fortsätt integration.

- Vad gör du? - Tar mig härifrån.

Vi kommer aldrig härifrån just nu, okej? De iakttar oss.

Lita på mig. Det här var min plan.

Okej...

Skit också.

Mayday.

Mayday! Ananaspizza!

Vad fan hände därinne? Försöker du göra våra liv svårare?

- Jag trodde att du hade kontroll. - Det har jag! Eller det hade jag.

- Men det gick så snabbt. - Jag sa ju att det var en dålig idé.

Adam är en okänd variabel. Det gör honom oförutsägbar och farlig.

Lisa, det här är inte vad vi tänkte oss när vi utvecklade experimentet.

Ja, låt oss prata om det. När införde ni elektriska chocker och psykofarmaka?

Visst, vi slår av stängslen, men behåller boskapsfödan.

Vem har sagt något om psykofarmaka? Vi använder ett milt bedövningsmedel

- för att hålla testpersonerna lydiga. - Lydiga?

- Och det jag såg i isoleringen? - Jag säger inte att du inte hallucinerade,

men du är nog bara försvagad och uttorkad. Ät.

Du behöver inte fortsätta om du känner att din hälsa är i fara.

Vi har många fler testpersoner.

Rum tre är framförallt fascinerande. Vi har fört ihop två alfahannar...

Från rivaliserande college-föreningar. Och när vi fått in en hona dit

kommer det att bli primitivt.

Ärligt talat så är det kanske bäst om vi tar ut er två innan någon skadas.

Och hur ska du kunna förklara det här för Adam?

- Alla andra får ju betalt för det här. - Jag sa ju att jag har en plan för det.

Vad ska du säga? Ledsen att du var fången? Tack för att du inte ringer polisen?

Eller hoppas du att han blir så sexuellt upphetsad att allt blod rinner ut i kuken

- och han glömmer allt som hänt här? - Sluta.

- Vad? Det är ju roligt. - Skratta på bara,

men får Fisher reda på det här så är vi rökta.

Hon krävde att få veta så fort något oväntat inträffade.

Var är Fischer nu?

Hemma och sover? Hon är nästan tre på morgonen.

Varför matar ni oss tre på morgonen?

Tyst.

Hej, varför är du vaken?

Vi hade strömavbrott, så kamerorna är avstängda tills routern startas om.

Uppkopplingen här är värdelös. Om du bara låter mig fixa allt...

Nej, du behöver inte komma ner hit. Kamerorna är på om fem minuter.

Max tio minuter, okej?

Och hon la på.

Fan också.

- Varsågod. - För vad?

För att jag stängde av kamerorna när din pojkvän gjorde sin grej.

Du har tur att live-streamingen har en fördröjning på tio sekunder.

- Jag skulle kunna kyssa dig nu, George. - Snälla.

Jag måste gå in dit igen.

- Jag har kommit för långt för att sluta. - Visst, jag köpte dig tio minuter.

Gör vad du ska göra och återvänd till din bur.

- Såg du hur jag hanterade Fischer? - Håll käften.

Det var macho.

Jag förväntade mig inte att ni bara skulle kidnappa mig på vägen.

Vi ville ge din samma erfarenhet vi ger de andra.

Jag gör min grej och spelar för kamerorna och de andra fångarna.

Du var väldigt övertygande faktiskt. Särskilt med Adam.

- Erika, låna mig din telefon en stund. - Nej, du känner till reglerna.

- Jag skapar reglerna. - Avsaknaden av sociala medier

är en stor del av experimentet.

Dessutom vill jag inte ha dina bajsfingrar på min skärm.

- Visst, men jag kan väl få låsa dörren? - Kom igen.

Du vet att vi måste hålla koll på dig, så att du inte smugglar in något.

Ja, Fischer får reda på det.

- Vad fan? Kan jag få vara själv härinne? - Du säger ju jämt att jag är så feminin.

Herregud, George. Jag kan inte göra det så här.

Kom igen, bruden. Tror du att det finns nåt kamerorna inte redan sett?

Dessutom är det här tekniskt sett herrarnas toalett.

Alla andra rum fungerar bra. Ni två är det enda problem vi haft än så länge.

Adam är inte där än, men vi är nära. Jag behöver bara en eller två där till.

Jag vet inte vad du ser i honom. Du kan få vilken annan kille du vill.

Det är hela poängen, George. Han är den jag vill ha.

Du har tur att det hände mitt i natten när Erika och jag var här.

- Vet du hur mycket pizza... - Eller gräs.

Eller gräs vi måste ge fångarna för att de ska hålla tyst?

Sluta hacka på mig! Det var en olycka. Fan också!

- Jag är ledsen, men... - Jag fattar, du är upprörd.

Och troligen utmattad. Jag kan inte föreställa mig hur jag skulle må

- om jag spenderat två veckor därinne. - Har det gått så lång tid?

Fan också! Glöm att jag sa det.

George har gjort den där själv. Han kallar sig själv 'Kennel-mästaren'.

Den är skitläskig.

Jag hatar den, jag ser den i mina drömmar.

Tja, då har den önskad effekt.

Något fungerar åtminstone som det ska.

- Fan, jag är så nära fas 2 med Adam. - Ta det lugnt, låt det hända naturligt.

Tja, så mycket som det går därinne. Och försök inte att sabotera

resten av experimentet på samma gång, okej?

60 sekunder. Jag måste få in dig dit igen.

Vad är det i maten egentligen? Det är inte bara något lugnande.

Det är billigt kött, så knappt bättre än hundmat, men det är allt.

- Ingen psykofarmaka. - Är du säker?

Lisa, du är det närmaste jag har en riktig familj. Varför skulle jag ljuga för dig?

- Tack. - För vad?

För att... du är mitt ljus i mörkret.

Jag behöver dig

och jag... klarar inte det här utan dig.

Var stark.

Och nu streamar vi igen. Det borde hålla Fischer borta i några timmar.

Får jag vila en stund? Jag har en hemsk huvudvärk.

Ja, jag har läget under kontroll. Vi får nog inga fler problem ikväll.

Vad ska vi göra med fångarna?

Ge dem lite mat i utbyte mot deras tystnad.

Men bara en näve var, okej? Jag vill ha tillbaka påsen.

Adam?

Adam?

Vad fan.. Lisa?

Jag hade nycklarna. Vi skulle härifrån, vad hände?

Du måste ha hallucinerat.

Men du hade rätt om maten.

- Det kändes så verkligt. - Men du är min hjälte.

- Du är den enda man som velat rädda mig. - Ärligt talat

så har du nog inte behövt bli räddad förrän nu.

Du skulle bli överraskad. Kul att se dig le igen. Så glad att du vaknade innan

ljuset släcktes.

Ät inte för många och berätta inte för någon vad som hände här ikväll, okej?

Vi går igenom reglerna en gång till.

Var lydig och gå endast.

Var lydig och gå endast.

Varför tror du att de släppte ut oss tillsammans?

Vi håller på att integreras.

Tillit genom bekantskap och upprepad exponering.

Ledsen, men jag studerade djurs beteenden

innan jag insåg att det inte fanns några pengar i det.

Finns det något vetenskapligt namn för det eller hittar du bara på allt eftersom?

Det är en av 'ologierna'.

- Jag visste inte att du var så världslig. - Tja, det är mycket du inte vet om mig.

Precis som det säkert finns mycket jag inte... vet om dig.

Sant.

Jag trodde alltid att det här staketet var elektriskt

så jag rörde det aldrig.

Efter en längre tid härinne hoppades jag att det var det.

Fatta hur besviken jag blev.

Nej, det menar du inte. Du är inte den suicidala typen.

Jag tänkte att jag lika gärna kunde avsluta det på mitt sätt.

Jag vet inte.

Jag hade försökt döda så många av dem som möjligt

om jag visste att jag skulle dö.

Ser du det gamla däcket därborta? En gång tog jag mig över staketet

innan någon fattade vad som hände.

Jag sa till mig själv att om jag bara kunde ta mig bortom däcket

så skulle jag bli fri.

Hur långt tog du dig?

Jag vet inte. Däcket var det sista jag såg innan allt blev svart.

- Jag tog mig inte ens förbi staketet. - Det är för att du är förutsägbar.

- Är jag? - Man måste ge järnet

när de förväntar sig att man ger upp.

Som nu.

De tror inte att vi tänker försöka.

Det har du kanske rätt i.

Men vad är poängen så länge vi har de här på oss?

Poängen

är att visa dem att vi inte ger upp.

Försten till däcket då.

På tre. Ett

två... tre!

Så du vill inte följa reglerna? Visst, det är okej, men då gör vi på mitt sätt.

Varför gör ni så här? Snälla! Hjälp!

Hjälp!

Skrik så mycket du vill.

Det här rummet är byggt för att tysta såna varelser som du!

Vad vill ni mig?

Jag vill inte ha ett skit från dig!

Vad ska jag göra med dig

lilla fröken. Jag skapade reglerna. Varför måste du göra allt så svårt?

Kameror i östra flygeln ur funktion.

Hej. Så var har du varit?

Jag tänkte byta av dig för en halvtimme sen, men såg dig inte på nån monitor.

Tja, du vet. Jag fick ta hand om några bråkstakar.

Lisa igen?

Båda försökte fly när jag släppte ut dem i eftermiddags.

- Varför skulle de försöka det? - Varför gör Lisa nåt överhuvudtaget?

- Och jag fick ge dem lugnande. - Jag hatar när du gör det, George.

Någon måste sätta dem på plats.

Och varför kommer jag inte åt kamerorna i den östra flygeln?

De måste ligga nere, men jag fixar det när jag ätit lunch. Vill du ha något?

- Nej. - Mark och Sarah dök inte upp på sina skift

- men det borde vara rätt lugnt. - Men Fischer då?

Vi har möte hela eftermiddagen, det är lugnt.

Vad planerar du, George?

George? Det är bäst att du inte jävlas med mig.

Hej, allihopa. Det här är utanför schemat, men det är något märkligt som pågår

och jag hatar att gå runt här själv.

Visst, okej...

Jag behöver ändå en paus.

Jag hittade den andra och behöver hjälp.

Det krävdes fyra sprutor för att få ner honom. Vad ger ni honom nu?

Jag vet inte. Men jag vet en som gör det.

Jag förstår. Tack.

Är det där live?

Ja.

- Du har visst varit upptagen sen lunch. - Inte direkt.

Det var rätt lugnt som du sa. Jag bad Joel och Preston ta tillbaka dem till kenneln.

Om du bara gett dem lugnande, tänkte jag att de kan sova av sig i en bekant miljö.

- Vad sa jag om östra flygeln? - Att jag inte skulle oroa mig för den.

- Men det är vad jag gör, jag oroar mig. - Erika, jag sa specifikt att...

- Och Fischer är på väg hit. - Vad?

Varför ringde hon mig inte? Vänta, ringde du Fischer?

Vad gav du dem, George? Det där är inget lugnande.

Vi har tappat greppet om det här experimentet.

Hon kanske kan leda oss in på rätt väg igen.

- Hon är här. - Fan också!

Du har fem minuter på dig att förklara varför jag inte ska lägga ner projektet.

Snälla, vi är bara halvvägs. Lägger du ner nu har vi inte lärt oss någonting.

- Och tänk på hur mycket det kostat. - Varför sover de fortfarande?

- Det är ingen schemalagd sömncykel. - Jag sövde ner dem då de försökte fly.

Det här är ett beteende-experiment. Du har ingen medicinsk utbildning.

Jag är den enda som har rätt att skriva ut mediciner.

Du har gått över gränsen den här gången.

Ta ut Lisa därifrån och säg till henne att det är över.

- Men experimentet då? - Glöm det.

Och glöm skolan.

Du borde vara tacksam att ingen skadades, för då hade du hamnat i fängelse.

Nej, jag tänker inte hamna i fängelse.

Det är okej, det är okej...

Du kan gå nu.

Jag sa ju att det var dumt att vara försöksperson i sitt egna experiment.

Det här

är bra grejer.

Lite adrenalin är nog allt som behövs för att få Törnrosa att prata.

Fan.

Skit också, hon stängde ut oss. Och hon sa att vi skulle hamna i fängelse.

Är medicinerna så harmlösa som du påstår har du inget att oroa dig för, visst?

Professor Fischer...

Jag tog ut dig då jag vill ha svar. Vem gav fångarna lugnande och andra mediciner?

- Jag vet inte. - Jag har kontrakten för alla deltagare

- förutom den du kallar Adam, varför? - Det finns säkert där också.

Nej, det gör det inte. Jag kollade.

- Du kanske borde kolla igen. - Säg inte åt mig vad jag ska göra!

Jag kan hjälpa till.

Jag stänger ner det här. Har du någon aning om

vilket ansvar universitetet har vid ett sånt här projekt?

Tänk om han blir skadad? Eller dör?

Vi skulle bli stämda.

Det skulle vara ditt fel, men jag får ta konsekvenserna.

Professor Fischer, kan vi prata om det här senare?

Varför det? Vad döljer du?

Jag... Jag tror bara att jag kommer kräkas.

Var är dokumentet? Jag känner dig. Jag vet att du inte är så slarvig

att du skulle missa en sån detalj.

Så vida han inte vet om det.

Snälla, säg att han deltar frivilligt.

Jag tog mig friheten att låta universitetet kolla upp dina uppgifter.

Inga gymnasiebetyg, inga kontaktuppgifter till anhöriga.

Inga offentliga uppgifter om någon Lisa Green som är äldre än tre år.

Och nu tar du gisslan?

Jag ska anmäla det här till myndig...

Du ångrar väl adrenalinet nu va?

Skit också.

Fan också!

Bra grejer va?

Då ska vi se vad tycker om det.

Snälla...

Det är grejen med adrenlin. Lite gör en pigg, men massor sänker en rejält.

Snälla...

Du behöver inte göra så här.

Se på dig.

- Var är den kalla slynan nu? - Snälla, hjälp mig.

Hjälp mig... Snälla...

Vi har drogat dem i tre veckor. Varför ringde du Fischer nu?

Nej, jag gav dem lugnande. Du gav dem olagliga droger.

- Förbannade Fischer, det här är ditt fel! - Hör på dig själv, George.

Fan också.

- Jag är redo att gå in igen. - Du hörde henne. Ta in henne igen.

Var är Fischer?

Så Fischer bara drog utan att säga nåt?

Jag antar det. Hon tjafsade om ansvar och pappersarbete en stund,

- men sen kom vi överens. - Överens?

Jag fick lova henne min förstföddes själ, men hon gick med på några där.

Okej, vänta här. Jag byter om för säkerhets skull.

Jag vet inte vad det är för voodoo du använder på Fischer, men du hade tur.

- Bara en tidsfråga innan allt rämnar. - Oroa dig inte för Fischer.

Lyssna, Adam kom tillbaka för min skull.

- Fas 2 är över, allt avslutas ikväll. - Jag vill veta vad din plan är.

Du säger att du har en, men jag ser ingen enkel utväg.

Det slutar på samma sätt som det började. Ni släpper av oss mitt i natten

med påsar över våra huvuden. Han vet inte ens var vi är, det är perfekt.

- Vi fixar honom ikväll, sen försvinner vi. - Försvinner?

Du vet vad jag menar. Bort från Fischers radar.

Men vi andra då?

Kom ihåg att jag behöver dig. Du är mitt ljus i mörkret. Bara...

Låt bara ljuset brinna... ett litet tag till.

Okej?

Nej, det här känns inte rätt. Jag ringer Fischer.

- Så allt har känts bra fram tills nu? - Ge tillbaks den.

Om Fischer kommer tillbaka hamnar vi alla i fängelse. Är det vad du vill?

Gå ut och ta lite frisk luft och slappna av lite, okej? Du kommer att må bättre.

Jag tar rundorna. Och vill du ändå hoppa av sen, så stoppar jag dig inte.

Visst.

- Jag vet inte vad som händer med mig. - Du är vaken.

Lyssna, det är det här stället. Det bryter ner oss.

Se det som ett trevligt minne från utsidan.

Jag kan inte tänka på något.

Du måste ha upplevt glädje i ditt liv. Tänk på ett lyckligt minne.

Nu har jag dig.

Fischer är borta och jag är redo att gå in igen.

Vad har vi här?

Vad fan, George?

Vad i helvete?

- Hjälp mig... - Vad har hänt?

Lisa är farlig. Hon är inte den hon påstår sig vara.

Jag vet.

Du känner inte Lisa som jag gör.

Det gör ingen.

Jag skulle göra vad som helst

för henne.

- Kärlek. - Vad?

Berätta om din första kärlek.

Kärlek är bara ett sånt där ord. Jag älskar mina föräldrar och min hund, men...

Kom igen.

Du kanske aldrig sagt det... men du måste ha känt det.

Javisst, men... det var inget seriöst.

Och du? Har du någonsin varit kär?

Ja.

Det var ett speciellt ögonblick.

Jag stod där vid fyrhjulingen och våra blickar möttes när han gick mot mig.

Och i det ögonblicket såg jag hela vår framtid tillsammans.

Bröllop, barn, semestrar, att åldras tillsammans. Allt.

Allt i ett ögonblick.

Sen gick han vidare. Och jag stod bara där.

Hypnotiserad och jag väntade på att han skulle vända sig om.

Den sista blicken...

Det är vad killar gör, visst?

Det är vad alla killar gjort. Men inte han.

Och jag vet inte ens vad han heter.

Men jag älskade honom. Och jag förlorade honom på 30 sekunder och...

Det har inte gått en dag utan att jag inte tänkt på honom.

Det låter säkert dumt.

Inte alls. Jag fattar.

Ibland kopplar man bara.

Precis.

- Ja, precis som vi kopplar. - Det är nåt som inte stämmer.

Klockan ringde inte innan de släckte.

Skit också.

Hörde du?

Hur kom du...

Vad gör du? Är det där en nyckel?

Jag ska ta loss din kedja, men du måste vara tyst, okej?

Se dig omkring. Inte en enda lampa är på, det här är vår chans.

Lisa gjorde det här.

Jag hittade henne så här och tänkte berätta det för dig

- men det blev strömavbrott och... - Jag tror dig inte.

Hon tänkte inte låta Fischer förstöra allt.

- Vi måste ringa polisen. - Vänta lite.

Vill du inte se hur det sluta? Ingen kommer att sakna Fischer.

Jag kan inte låtsas att inget...

Okej...

Skit också.

Vad ska jag göra med dig?

Adam?

Adam? Jag vet att du inte känner mig, men du måste lyssna på mig.

- Adam. - Jag vet vem du är.

Du är en av dem.

Jag var det, men nu är jag en av er.

Jag är en vän till Lisa.

Och vi måste ta oss härifrån, var är hon?

- Var är Lisa? - Säg det du!

- Vart har ni fört henne? - Jag vet inte.

Hela experimentet spårade ur och nu dör folk.

Vad då för experiment?

Vad då för experiment?

Berätta!

Allt det här är ett beteende-experiment där vi behandlar människor som djur

och som finansierats av universitetet.

Lisa drog in dig in det, då hon varit förälskad i dig ända sen hon såg dig.

Hon har varit fixerad i dig i över ett år nu.

Den där historien hon berättade.

Den handlade om mig.

Nej, nej nej... Ni försöker ta er in i mitt huvud!

- Dra åt helvete! - Jag fattar.

Åt helvete med mig, det här stället och den här sjuka situationen.

Men jag vet hur man tar sig härifrån, och du behöver min hjälp.

Varför skulle jag lita på dig?

Tror du mig fortfarande inte?

Okej...

Du försökte fly när jag matade dig. Du slog mig i huvudet och tog mina nycklar.

- Så det var du? - Ja.

Lisa sa att du hallucinerade, men det gjorde du inte.

Det hände verkligen och du drogades för att glömma det.

Vi fick nästan ut dig därifrån, men Lisa ville fortsätta.

Hon ville ha mer tid att bryta ner dig.

Den där historien hon berättade om hennes bror som låste in henne i källaren.

Hon berättade samma historia för mig, men att hennes vidriga morsa gjorde det

då hon insåg att jag skulle relatera till det mer.

Det är vad hon gör, hon tar sig in i ens huvud.

Den galna subban.

Nej... Nej, din slyna, du förstör ju allt!

Hur är utsikten under bussen?

Du är så känslig.

Hemskt att inte kunna lita på de man älskar, visst?

- Det här måste vara en hallucination. - Det här är så verkligt.

Hon förstör allt. Ta honom därifrån, jag kan lösa det här.

Du hörde vad han sa, varför kan du inte bara släppa honom?

Snälla... George, jag...

Låt mig lösa det här.

Okej, visst...

Men först är det ett par saker jag vill visa dig.

Känns det bekant? Det borde det göra.

Snälla...

Ta mig härifrån...

Det är

- mina före detta pojkvänner. - Inte bara dina ex.

Det här är en samling med varenda man som någonsin skadat dig.

Och de är här för att straffas.

Men... det här är det intressanta.

Anledningen till att de kallar dig Lisa

och för många år sen kallade de dig Nathalie.

Och innan det var du känd som Ashley.

Så jag antar att man kan säga att jag är den enda som verkligen känner dig.

Det är skillnaden mellan mig och alla andra män i det här rummet.

Jag vet vem du verkligen är och vad du gjort, men jag är inte rädd.

Du förstår, du tror inte jag lyssnar, men jag har hört allt du någonsin berättat.

Och jag ser hur de här männen behandlar dig och jag förstår

varför du velat genomföra det här projektet från början.

Men ditt misstag var Adam. Han är inte den rätta för dig.

Jag är ju här.

Jag trodde att du var bög.

Jag antar att jag är det i dina ögon... och du kommer aldrig se mig som

en potentiell älskare. Jag har bara varit en vän sen dag ett.

Men jag stod inte ut med tanken på att vara osynlig för dig.

Och jag stod inte ut med hur du tittade på Adam.

Jag ville få dig att se

på samma sätt som du skulle få Adam att se.

Jag vill visa dig en sak till.

När jag säger att jag gör allt för dig, så menar jag det.

Alla de där alfahannarna kommer utnyttja dig tills det inte finns något kvar.

Det är inte kärlek, Lisa.

Det här

är kärlek.

Jag har avslutade det du på påböjat och jag vet att döden inte skrämmer dig.

Men vi gjorde det... tillsammans.

Och vi är lika skyldiga nu.

Och det känns...

Det känns fantastiskt.

Och nu... till vår slutdestination.

Vill du veta vad de säger?

Var inte en fluga på väggen. Gå in dit och dansa.

George, sluta. Experimentet är slut.

- Fischer är död. Ta av oss halsbanden. - Det har varit dåligt fokus på sistone.

Och jag håller med. Jag gillar inte vart det här är på väg.

Så Lisa ska hjälpa mig att ändra på det.

- Vad är det här? - Ett val.

Lisa...

- Vad fan är det som händer? - Det är tydligt att en av dem stör dig.

Välj.

Det här är galet, Lisa.

Vi behöver inte spela hans spel. Du är min bästa vän.

Är det här en del av experimentet?

Vad gör jag här?

- Lurar du mig? - Säg inte så.

Adam, du känner mig bättre än så. Du... Du känner mig.

Jag vet att ni alla är helt jävla galna.

Prat, prat, prat... Välj en.

Lisa, du hade rätt. George drogade dig, det är inte ditt fel.

Nej, vad är ditt problem? Det är ditt fel!

Jag hörde allt du sa och du vänder honom emot mig.

Du har orsakat det själv. Du är besatt och ser inte hur många som blir skadade

på grund av det.

Fischer hade rätt.

Hallå? Stoppa det!

Jag kan inte, Lisa. Du har gjort ditt val.

Även om det inte var något val du kunde ta egentligen.

- Men jag valde inte Adam. - Du har inte gjort så många bra val

på sistone, visst? Så det kanske är bäst att jag kommer in.

Snälla...

Jag gör vad som helst.

- Det vet jag. - Du kan få mig om du vill!

Det är väl vad du vill, visst?

Herregud, George. Du är en jävla galning.

Det var vad du ville, visst? Du tryckte ju på hennes knapp.

Se, det här är vi som hittat en lösning tillsammans, okej?

Jag valde Adam och du Erika.

Och ingen kommer att sakna henne. Hon har varken familj eller vänner.

Och ingen vet att han är här. Vi gör honom oidentifierbar, så är det lugnt.

Det var alltid tänkt att sluta så här, visst? Bränna ner allt och försvinna

och upprepa allt igen.

Han behöver inte dö.

Hörde du? Hon sa: 'Han behöver inte dö'.

Hon skiter fullständigt i dig.

Tydligen... skiter hon fullständigt i mig med efter allt det här.

Det var inte vad jag menade. Snälla...

Snälla, sluta... Tänk på vad du gör.

När du la Fischer i frysen gick du över en gräns som inte går att återvända ifrån.

Nu avslutar vi det här.

Du ska få det... du alltid velat ha.

Det finns inget du kan ge mig som jag inte redan tagit.

'Inte tagit'.

Det lät oanständigt.

Låt oss säga att du är väldigt generös när du fått rätt dos.

Du kanske har rätt.

Men ett riktigt förhållande då?

Bränn ner allt och fly med mig, George.

Menar du verkligen det?

Ja.

Lek inte med mina känslor.

- Det skulle jag aldrig göra. - Jo, det gör du.

Du använder sex och förhållanden som en valuta mot mig.

Låt oss bara prata om det! Stäng av hans halsband.

Jag har fått nog av att prata. Det enda vi gör är att prata, prata, prata

prata och prata! Och det tar oss ingenstans. Det tar oss aldrig nånstans.

Så jag ska berätta något på det enda språk du förstår.

George! George!

Varför?

Din stackars slyna.

Allt det här för att han var den enda man som inte ville ha dig.

- Erika... - Du tryckte på min knapp!

Du var min bästa vän, min familj.

Du och George är perfekta för varandra. Två likasinnade sadister.

Jag förstår att du hatar mig just nu, för jag hatar mig själv också,

men enda sättet vi tar oss ur det här är om vi samarbetar.

Vad kan vi göra nu?

Vad har jag missat?

Det är på ditt samvete, prinsessan. Vissa ungmör har visst inga bekymmer.

De orsakar det bara. Minns du att jag sa att alla män som skadat dig

skulle skadas? Och hur mycket hjärtesorg gav Adam dig?

Kom igen... Låt oss vända upp och ner

på den där minen.

Tryck på den här knappen

så är allt över.

Jag förstår att du tvekar. Sist jag bad dig trycka på knappen hände det inget.

Men jag lovar att det gör det den här gången.

Bra va? Riktigt bra.

Det här gör din hel igen och... vi kan ju inte ha ett rum fullt av vittnen.

Vad gör du?

Nej, nej, nej!

Nej, nej, nej!

Nej! Nej, Lisa! Vänta lite!

Fan också!

Förlåt mig!

Lisa, vänta!

Nej, Lisa!

Nej, nej...

- Skit också! - Allt jag ville var att älska dig, Lisa.

Men du förstörde allt!

Vi måste ta av oss halsbanden, han har fortfarande fjärrkontrollen.

Lisa!

Jag känner till alla dina hemligheter. Jag uppoffrade flera år för dig, Lisa.

Du klandrade dig själv när din syster drunknade, men det var ingen olycka.

- Eller hur, Lisa? - Stick nu.

Hon tog aldrig livet av sig. Du dödade henne och knullade hennes pojkvän.

Du kan inte fly från ditt förflutna den här gången.

Jag kämpade för dig och gjorde uppoffringar för dig.

Och till skillnad från de andra skulle jag dö för dig.

Se på mig, Lisa!

Ignorera mig inte.

Jag hade varit bra för dig, Lisa.

Jag älskade dig, men du förstörde det.

Du förstörde det, Lisa.

Du förstörde det!

Varför såg du inte mig? Varför kunde du inte älska mig?

Jag vill inte göra så här, men du tvingar mig till det.

Hej.

Se vad jag hittade.

- Vänta... - Du borde inte lämna leksakerna framme.

Vänta, Lisa. Låt oss prata om det.

Du har rätt. Att prata tog oss aldrig någonstans.

Så.

Vi ska tala det enda språk du känner till.

- Snälla! Herregud, nej! - Oroa dig inte.

- Nej, nej, nej... - Det är bara toppen.

Titta inte bort.

Det är okej att titta.

Svinet kommer aldrig att skada oss igen.

Jag stack nästan.

Jag tog mig till dörren, men... jag kunde inte lämna dig.

Du behöver hjälp.

Och jag älskar dig.

Jag ville inte att det skulle göra ont, men din kropp kan inte bli identifierad.

Du vet, tänder, fingeravtryck och så.

Jag ljög inte när jag sa att jag behövde dig. Och

det är sant, jag betraktar dig också som familj.

Men det är grejen med familjer. Man gör uppoffringar för varandra.

Tack för din uppoffring.

Översättning: Jon Underdahl Ordiovision