Original subtitles

Jag kanske inte tänker som andra.

Ett årtionde har gått sen John Hummel mördade sin familj.

Om 21 dagar dör han för sina brott.

I början var allt bra.

När jag och hon började dejta.

Innan vi ens gifte oss.

Sen började allt gå utför.

2004 födde Joy Hummel deras dotter Jodi.

Hon var så smart och nyfiken och tog till sig allt man sa.

Ställde alltid frågor.

Jag satt på verandan och rökte en cigarett.

Hon bad berätta om insekter-

-och sånt som finns i skogen.

Såna saker.

Men månaderna före december 2009-

-drogs Hummel till våldsamma tankar och bilder.

Hur många månader har du funderat på det här?

Förmodligen till och från i några månader.

Jag har alltid tänkt på det-

-men jag tänkte aldrig göra det.

-Vad fick dig att göra det? -Jag vet faktiskt inte.

Det var första gången såna tankar började krypa i huvudet på mig.

Sen bara fortsatte det byggas upp till ett utbrott.

Ingen annan gång i mitt liv-

-hade jag funderat på att döda eller skada nån.

Att ha våldsamma tankar är normalt för oss människor.

Vissa oroar sig för det.

"Det gör mig till en dålig människa." Faktiskt inte.

Det är inte tankarna, utan vad vi gör med dem.

För personer som inte kan hantera känslor normalt-

-är tankarna fascinerande och kommer tillbaka.

Min hjärna hade inga andra alternativ.

Det alternativet kom upp, trycktes undan. Det kom upp igen.

Det var det som kom upp, inget annat.

Psykopater berättar ofta inte om sina tankar-

-eller drifterna de har, för de vill inte bli stoppade.

Men de känner ingen skam över tankarna.

Den 16 december 2009 beslöt John att sätta sina mordiska tankar i verket.

Berätta vad du gjorde i onsdags 2009.

Jag...

...lade råttgift i köttfärsen som vi skulle ha till middagens spaghetti.

-Var fick du tag på råttgiftet? -Jag skaffade det på Wal-Mart.

-Hur betalade du, John? -Jag stal faktiskt råttgiftet.

Köttet blev grönt när jag tillsatte råttgiftet.

-Och din fru ringde dig och sa... -"Det är nåt fel på spaghettin."

"Köttet är dåligt." De fick beställa pizza.

Nästa kväll försökte han igen.

Jag låtsades åka till jobbet trots att jag var ledig.

Sen återvände jag hem när de sov.

Jag stod i sovrummet-

-och funderade på att utföra det.

Efter det var det bara ett töcken.

Jag stod där och höll i kökskniven.

Jag funderade på om jag skulle göra det.

-Funderade på...? -Om jag ska döda min fru eller inte.

I cirka 30 minuter.

Jag vet inte om det var 30 minuter.

Ibland står tiden stilla-

-och 30 minuter var faktiskt 30 sekunder.

Han kunde ha tänkt på olika saker, spekulerat förstås.

"Kommer jag att åka fast? Hur ska jag dölja mina spår?"

Moral var nog inte problemet.

Frågan var om jag kunde göra det, och om jag gjorde det...

...skulle jag åka fast?

Vad hände?

Jag minns det, men jag vill inte. Jag menar...

Försöker du stöta bort dem?

Förklara hur du har hanterat minnena.

Man börjar genast tänka på nåt annat-

-som en favoritfilm eller låt, eller tar fram en bok och börja läsa.

Det är för svårt. Jag vill inte tänka på det.

Jag vill inte minnas dem så.

Det lät realistiskt av nån som lider av den här tvångsmässiga loopen.

Det är en distraktionsuppgift-

-i stället för att hantera det.

Det är inte empati eller ånger över det han gjorde.

Han säger: "Jag gillar inte att tänka på det."

Tre veckor före avrättningen säger John att han har förändrats.

Jag hatar det jag gjorde. Alla borde hata det jag gjorde-

-men det betyder inte att man måste hata mig för evigt.

Människor vill kunna förstå.

Ibland finns det ingen förklaring.

Ibland händer saker bara. Det finns ingen anledning till det.

Men i december 2009 hade John Hummel en anledning.

Gjorde du det för att du ville vara med en annan kvinna?

-Ja. -Okej.

Jag vill inte att hon ska bli inblandad.

Om hon får veta på tv att jag gjorde det är det okej.

Men jag vill inte ha henne här.

Vi kommer att ta dina samtalslistor.

Vi kommer att ta reda på vem hon är.

Utredarna får sms:en mellan John Hummel och hans flickvän.

Här är några av sms:en mellan John Hummel och hans flickvän.

"John, du är gift och jag vill inte förstöra det."

Han svarar: "Jag vet. Jag älskar att du är min vän"-

-"och att du inte låter mig såra henne."

"Det är det sista jag vill. Tack."

Det här är manipulativt. Genom att säga-

-att han uppskattar att hon inte vill förstöra äktenskapet-

-när han planerar att förstöra det på det ultimata sättet.

De följande veckorna utväxlar de närmare 4 000 sms.

"Hur många år tog det att lista ut vad du skulle säga?"

"Jag säger det jag tänker och känner."

Hon tror att han är manipulativ för att få sex.

Och hon är misstänksam. Varför är han så smickrande och intensiv?

Hon kanske uppfattar hans försök-

-att vara listig, manipulativ och ytligt charmig.

Det är definitivt en psykopatisk egenskap.

När hon upptäcker att hans fru är gravid försöker hon bryta kontakten.

Här är hennes svar:

"Du har ingen sympati för din fru när hon bär ditt barn."

Hon märker att han inte är känslig eller ångerfull-

-eller bryr sig om att hans fru är gravid.

Hon sms:ade det på morgonen dagen då morden begicks och han sa:

"Jag hade en fin dröm. Vi bakade kakor ihop."

Han börjar bli huslig-

-efter en månads tvångsmässiga sexmeddelanden.

Hon förtär honom och hans verklighet.

Hans drömliv, hans framtida plan, vad som helst.

Allt utom hans nuvarande liv, som känns tråkigt och meningslöst.

Jag tänkte aldrig på att sticka.

Det fanns ingen tankeprocess. Det var som en djurisk instinkt.

Bara att döda alla.

Det finns vissa personer som är oförmögna...

Det tvistas om "oförmögna" eller "ovilliga"-

-men vi säger oförmögna nu. De kan inte sätta ord på sina känslor.

Sen upptäcker de att de kanske har tankar-

-och fantasier som är otroligt våldsamma-

-som antingen är fasansfulla eller fascinerande för dem.

När en person är desperat och stressad-

-och inte har de färdigheterna-

-som de flesta har, som att säga vad de tänker-

-agerar de bara.

Han verkar vara intellektuellt underutvecklad.

Han är i den tröga änden av det intellektuella spektrumet.

När jag hörde honom säga det tänkte jag:

Här är en kille med en dödlig kombination.

Tyvärr för hans familj. Inte så klyftig-

-låg tolerans för frustration.

Han verkar inte kunna lösa problem på det normala sättet och säger:

"För att kunna vara med min nya flickvän måste jag döda dem."

Jag har alltid hållit saker för mig själv.

Jag delar inte med mig av mina känslor.

Om jag hade gjort det hade de varit vid liv.

Om jag kunde färdas bakåt i tiden-

-och hindra mig själv från att göra det jag gjorde-

-skulle jag göra det, även om det innebar att döda mig själv.

Men när han förbereder sig på att dö ger en tanke honom hopp.

Jag tror att min familj har förlåtit mig och är i himlen.

Vi ses i himlen igen.

Man kan inte beskriva sina känslor.

Jag vet inte vad han tänkte.

Han kommer att få det han förtjänar.

Jag hoppas att det blir fullt ut.

Vi har pratat med hans släktingar. De känner likadant.

Varför gjorde du så mot din familj?

John, har du nån kommentar?

Jag skrev två dikter som jag tänker säga under min sista...

...mina sista ord.

En heter Cement Box.

När jag sitter i cementlådan försvinner jag bland mina tankar.

Jag tänker på alla bra och dåliga stunder.

Jag är inte ledsen. Jag kommer att vara med Jesus när jag dör.

Vi ses vid himlens dörr. Tillsammans för evigt, med de vi älskar.

Och din dotter? Gillade du att vara pappa?

Ja. Jag gillade att leka med henne, titta på tv.

Vi såg tecknad film som jag såg som barn.

"Smurfarna", "Alvin och gänget" och sånt.

Att se henne uppskatta det jag uppskattade som barn...

...betydde mycket för mig.

Psykopater har ofta ingen respekt för människor-

-oavsett personens ålder.

Vissa drar gränser och säger: "Inga barn."

Men för andra är det ingen skillnad.

-Och din dotter? Vaknade hon? -Nej.

Alla jag pratade med sa...

-...att du avgudade din dotter. -Ja.

Hummels sms till flickvännen-

-kan förklara hans känslokyla mot 5-åriga Jodi.

Mr Hummel säger: "Jag känner ett starkt band till dig"-

-"som jag aldrig har haft med nån annan."

Hon svarade: "Inte ens med din fru?"

Han sa: "Nej." Hon sa: "Varför gifte du dig då med henne?"

Han svarade: "Den enda anledningen var mitt barn."

Att ha en familj kändes som en fälla.

Han hyste agg mot det en familj innebar-

-vilket inkluderade dottern.

Än i dag tror Hummel att hans familj bär skulden för det som hände.

Jag var arbetslös i fyra år på grund av ryggen-

-och kunde inte göra nåt hemma.

Min svärfar tyckte att jag borde kunna göra mer, men det gick inte.

Jag försökte förklara för dem. "Jag gör vad jag kan när jag kan."

Då får man en känsla av att allt är mitt fel.

En asteroid kan träffa jorden och det är mitt fel.

Jag tror han ser sig själv som ett offer.

När han pratar om asteroiden.

Såg du hans min? Man ser ilskan där.

Det känns som om han blir alltmer-

-det vi tänker oss hos en psykopatisk person.

Uppmärksamheten smalnar av och fokuserar på honom-

-hans smärta och vrede. Sen började han skylla på frun och pappan-

-som höll honom borta från "lösningen".

Lösningen är förstås en magisk lösning.

Hur är den magisk? Hans fru och barn försvinner.

Hans pappa och huset försvinner.

Allt kommer att utplånas och han börjar om i en fantasirelation-

-där han känner sig som en man igen och allt blir perfekt.

När avrättningen nalkas hävdar Hummel att han är missförstådd.

När jag gör nåt rätt minns ingen det. När jag gör nåt fel glömmer ingen.

Datumet närmar sig. Hur känns det? Är du rädd?

Jag fruktar inte döden. Jag ser inte fram emot den heller.

Jag dödade min fru Joy och hennes far Eddie-

-och jag dödade Jodi.

Det var som...

Det var som att se en film...

...ur första persons perspektiv.

När jag begick brotten var jag ateist.

Jag funderade på att döda min familj.

Den sista tanken var: "Du tror inte ens på Gud."

Jag tror att han utnyttjar att han var ateist-

-som ett sätt att undvika ansvar.

Ett av kännetecknen hos psykopater är att de inte tar ansvar.

När nån står inför döden är det vanligt att göra så-

-för att slippa känna sig skyldig när man dör.

Hummel hävdar att en religiös upplevelse har förändrat honom.

Medan jag väntade på rättegången tog jag upp Bibeln för första gången-

-och läste den själv för att se vad det stod.

Efter ett par timmar står jag på knä och ber.

Jag ber Gud om förlåtelse och att ta mig tillbaka.

Om jag skulle bli frisläppt i dag-

-skulle jag inte ens få böter för att gå mot rött eller skräpa ner.

Jag skulle sköta mig.

De är tränade att vara charmiga och ytliga och säger:

"Ja, jag har förändrats. Jag skötte mig och kan släppas ut."

Vissa säger att de kan förändras. Jag tror inte det.

Det spelar ingen roll för mig vad människor tycker.

Det enda viktiga är vad Gud tycker. Gud har förlåtit mig och glömt.

Det är det viktigaste.

Han byter bara en fantasi mot en annan.

Han tar inte ansvar för det.

Han kan inte hantera det han gjorde.

Genom att förneka och trycka undan minnena-

-behöver han inte hantera fasan i sina handlingar.

Han har ersatt sin skuld och skam med Jesus förlåtelse.

Den andra dikten som jag tänker säga under mina sista ord-

-är en sorts parodi på bönen-

-som man lär barn.

När de lägger mig för att sova kommer min själ att finnas kvar.

För jag ska dö för rättvisans skull. Jag är med Jesus när jag vaknar.

Jag har inga problem med dödsstraffet.

Jag har inga problem med att avlivas för det jag gjorde.

17 mars 2020

En dödsdömd intern har fått sin avrättning uppskjuten i 60 dagar-

-på grund av coronaviruset.

John William Hummel skulle få en dödlig injektion i morgon-

-efter att en domstol i Texas-

-hade avvisat alla hans skäl att överklaga i går.

Men de gick med på att fördröja avrättningen-

-på grund av resurserna som krävs.

John Hummel väntar på ett nytt datum för avrättning.

Jag kan inte fatta att jag gjorde det.

Okej, John. Jag avslutar förhöret.

\h