Original subtitles

Bara jag får mina pengar, så är allt bra. Låt grabben leva.

–Jag är tacksam. –Kangas ska lära dig ett och annat.

–Kan vi inte ses och catcha up? –Jag messar dig.

Jocke gjorde lite dumma grejer med pengar.

–Säg till om du vill ses och snacka. –Det är för svårt just nu.

Fuck, vad jag har saknat dig! Jag har en plan och behöver din hjälp.

Så det var därför? Vet du vad? Ruttna här inne.

Kolla upp Lidingö roddklubb. Jag ska ha ut deras medlemsregister.

Skål. Vi måste ses.

–Nu är det dags att åka hem. –Va?

–Vi kan ta med oss Hugo. –Snälla, åk. Jag orkar inte mer.

–Ta bort dina äckliga händer! –Du är fan inte klok!

Hjälp!

Du behöver en story. Du måste kunna förklara var du fått cashen ifrån.

Jag kan inte säga sanningen. Jag sålde ju butikslagret svart.

Malou, du kan säga det till mig. Hur mycket rör det sig om? En mille?

–Två? Fem? –Lägg av! Det är inte viktigt.

–Och du kör allt genom bageriet? –Ja, jag har faktiskt läst på.

–Vad ska jag säga till polisen? –Att du fått ett förskott på ett arv.

Lite pengar i madrassen. Så ber du din mamma eller pappa skriva under.

Hur är det med lilla pappi? Jag såg inte honom på invigningen.

Det var nåt Rotary-möte. Han fyller år i dag, och vi ska dit på middag.

Det är väl jättebra, då vet du vad du ska göra.

Oj.

Är du rädd att nazi-Helen ska se oss ihop?

–Dog inte hon efter studenten? –Gjorde hon?

–Skäms du för mig? –Jag försöker vara diskret.

Samtidigt som du flashar på sociala medier? Jag har sett vad du lagt upp.

Äh! Vad fan...? /YTTERDÖRREN ÖPPNAS/

Sa inte min mamma att jag skulle komma?

Jag är Rodrigo, Soledads son. Hon är i Colombia nu...

Är du bra på data? Jag vill få ut det här.

–Du vill printa den, alltså? –Nej, skicka det som flaskpost.

Då brukar man koppla in skrivaren först, så att det går att skriva ut.

Här brukar man börja med att sätta på kaffe.

Yes.

Jag fixar.

Jag är uppvuxen här på Lidingö, och Lidingöandan betyder jättemycket.

Jag har alltid varit lite av en brödnörd.

Jag har alltid älskat bagerier–

–och tanken på bagaren som står med mjöl i hela ansiktet.

Det blir ekologiskt, närproducerat...

Mm. Jättefint.

–Ni har inga fotografer på tidningen? –Nej, jag tror inte det.

Ska vi gå och sätta oss?

Malou: Jag kommer att göra vissa inspirationsresor...

/MOBILSIGNAL/

Hallå?

Vad då, har han...? Är han okej nu?

Kan jag komma dit?

Ja, jag fattar.

Hur är läget, då? Är han stabil?

Jaha. Tack.

–Jag installerade en drivrutin. –Vad är det här för jävla rävgift?

Har din morsa inte haft nån överlämning? En skopa per streck!

–Jag är nöjd. –Mm. Vänta lite...

Kan vi inte ta en bild, hela familjen?

Liana... – Var är Liana?

–Det är depression, gumman. –Vi hade värsta fajten.

Tro inte att det är ditt fel. Folk blir helt fucked up där inne.

Är han på sjukhus nu? Får du besöka honom?

Han har inte ansökt om att få träffa mig.

Men vännen, han skäms.

–Tja, Kangas. –Har du hört nåt från Steffe?

Har du och Steffe varit i kontakt?

Nej, varför skulle jag prata med Steffe?

Jag måste gå in. Vi hörs sen.

Jävla kukjävel!

–Är det knät som strular? –Ja. Det har kommit tillbaka.

–Nej, du skämtar? –Jag trodde att det hade blivit bra.

–Fan, vad segt. –Ja.

–Hej, mamma! –Röker du?

–Nej, gud! Nej, jag röker inte. –Vad vill du? Jag är lite upptagen.

–Kan jag hjälpa till med middagen? –Oj då.

–Vad då? Jag brukar väl hjälpa till? –Ja, ja. Kom en timme tidigare, då.

Super. Puss, puss.

Du kan inte bara smita iväg så där. Lidingönytt var här.

Sorry. Det har hänt en grej.

Det händer alla saker hela tiden, men...

Oj. Är du...?

Jag är lugn. Det är okej.

–Vad är det här för lista? –Ta det lite försiktigt!

–Finns det några lirare på listan? –Det är bara att gå ut på nätet.

–Där ser du dem som har belastningar. –Men inte om de är under utredning.

Det är inte så jävla enkelt. Varenda slagning registreras.

–Det kan väl du fixa? –Det börjar bli ensidigt mellan oss.

–Det var längesen du gav mig nåt. –Det har varit körigt senaste tiden.

Och så det här med Steffe på toppen av det. Det är åt helvete.

De ville inte ens tala om på sjukhuset hur han gjorde det.

–Han skar sig. –Var det djupt?

Han låg rätt illa till ett tag, om det är det du undrar.

Hej. Förlåt att jag är så sen. Jag ska hämta Heaven.

Heaven har redan blivit hämtad – av sin mormor.

Heaven kände igen henne.

Tom! Öppna, för helvete!

/FÅR ANDNÖD/

–Gumman! Oj, vad snygg du är. –Lägg av.

–Titta, vad jag fick. –Jättefin.

Mormor, vill du se vår lägenhet?

Kalla mig Karita, sötnos. Please. Men det vill jag gärna.

Nu ska vi gå! Och sen ska du visa Karita er nya lägenhet.

Gumman, wow!

Så.

–Kan du snälla inte bråka med nån? –Det är aldrig jag som börjar.

–Låt mig gissa. Mycket trafik? –Ja, faktiskt. Jag tog med lite bröd.

–Man kan åka en halvtimme tidigare. –Ja, fast det var en olycka.

Ja, ja. Jag tog inte erbjudandet så allvarligt. Catrine har hjälpt mig.

–Tack för senast. Hur är läget? –Det är bra.

Jag skulle behöva prata med dig. Har du tid?

–Ja. –Kom, då.

–Vad handlar det här om? –Här.

Det är allt som jag är skyldig dig. Jag vill bara göra rätt för mig.

–Har du fått cancer? –Snälla... Nej, jag är inte döende.

Okej... Jag sålde butikslagret före konkursen.

Eller utanför den, om du fattar.

Och så använde jag pengarna till att betala mina skulder hos Kronofogden.

–Varför berättar du det här för mig? –Ekobrott har hört av sig.

Det är ingen fara. Jag behöver bara ett intyg på att jag fått pengarna.

Ett förskott på arvet – från morfar, till exempel.

Ligger den här Joakim Ivarsson bakom det här?

–Jag såg honom på invigningsfesten. –Och? Han blev friad i hovrätten.

Allt jag vill är att vi firar pappa utan bråk. Är det för mycket begärt?

Kan du inte bara tänka på saken? Okej, förlåt. Förlåt!

Varsågod. Fuskar du, eller?

–Alla dina tior. –Nej!

Oj, nu vann du!

/LÅTSASGRÅTER/

Gå och borsta tänderna, så ska jag berätta en saga för dig.

–Hej. –Hej. Jag är ledsen.

Vi har sagt till vikarierna att bara vissa får hämta dem.

–Men det räckte tydligen inte. –Nej, tydligen inte.

–Hur är det? Har allt gått bra? –Jag kan inte riktigt snacka nu.

–Men det är skitfint att du ringer. –Jag finns här om det är nåt. Hej.

–Mm-hm! Adam. –Han jobbar på förskolan.

–Oj då! –Det är inte så.

–Inte? –Nej, inte längre.

Steffe?

Karita, jag har borstat tänderna nu!

Vad lagar hon egentligen för mat till dig, den där Soledad?

Blir det mest sånt där latinojox?

Jag kanske borde ge henne lite lektioner i hur man lagar husman.

Det skulle du gilla, va?

Jag skulle tycka att det var roligt.

Jag tycker att du ska ringa Ottosson och be honom ta några prover.

Han har gått i pension, för fan.

Ring nån annan. Problem med pumpen är inte att leka med.

Senap!

–Senap. –Men gud...

–Så. –Vad fan är det med dig?

/MOBILSIGNAL/

–Ja? –Jag står utanför. Vi har ett jobb.

Kommer.

Okej.

Åh, jag blir galen på dig! Hörru.

Vad är det nu? Va?

–Du kan berätta allt för mig. –Ja. Tack för maten.

–Ja, det här var gott. –Det var fantastiskt.

–Det var jättegott. –Det var roligt att höra. Tack.

–Är det nån som vill ha mer vin? –Nej tack.

–Vad roligt att du är här, Kenan. –Tack. Det är roligt att vara här.

–Hur länge har ni dejtat? –Vad har vi...? Tre månader.

Då är det väl lite över den här perioden, va?

Förlåt, men det är bara... Vi äter.

–De ska alltid retas de där två. –Mm-hm. Jag förstår.

–Hur gammal är du, Ibbe? –Jag fyller snart 15.

Vad kul. Hugo är snart 14.

–Vad kul med ditt bageri. Grattis. –Ja. Tack.

–Och du är professor på Handels. –Ja.

Handels, det var den bästa tiden i mitt liv.

Jag hade hoppats att Malou skulle gå där.

Hon hade läshuvud. På högstadiet gick det bra, men sen på gymnasiet...

Då umgicks hon med Joakim Ivarsson. Har du hört talas om honom?

Det var fester hela tiden, och betygen sjönk.

Ja, men det slutade lyckligt i alla fall.

–Jag är egenföretagare som du, pappi. –Jaha, du tänker så.

Catrine, hjälper du mig att duka av, är du snäll?

Fuck!

–Är allt lugnt? –Ja, det är lugnt.

Otroligt, nu ska hon köpa korv igen.

–Hjälper du mig på toa? –Ja, absolut.

–Är du med? –Ja. Tack.

Är du med? Kom igen.

–Bra. Kom igen. Ursäkta mig. –Det är lugnt.

Såja, Karlsson.

Fucking idiot!

/HÖG TECHNOMUSIK/

–Kör! Kör! –Fy fan, vad smidigt!

Helvete! Var fan har du varit? Jag väntade en hel kvart. Sänk!

/SIRENER HÖRS PÅ AVSTÅND/

Det blev lite strul på garaget.

–Varför kör du din egen jävla kärra? –Det är lugnt. Jag har bytt skyltar.

–Har du fixat "safe house"? –Ja, det är skitnära. Det är sejf.

Är du hungrig? Jag kan dra och hämta käk sen.

–Vad vill du ha? –Kebab.

Okej, då ska du få en kebab. Du ska få en sån fucking fet kebab!

Sluta garva och kolla på vägen. Fucking tomte!

–Så gott. Tårtan var jättegod. –Men den var inte från mitt bageri.

–Gott vin, mamma. Vad är det för nåt? –Det är ett Riesling.

–Nu ska vi se, sa blinda Sara. –Ja...

Det verkar vara... – Tar du den, är du snäll?

Det här tackar vi för. Är det nån som är intresserad av att smaka?

–Jag glömde presenten i bilen. –Tar du med dig glas?

Irene, Catrine har sagt att du har umgåtts med Jagger och Onassis.

Jagger, det var bara som hastigast.

Men jag och min vän Britt var ofta på Onassis yacht.

Flera, flera gånger.

Ville inte kungen förlova sig med dig, mormor?

Förlova och förlova, jag vet inte.

Nej, men... Jag har aldrig tyckt om att stå i rampljuset.

När jag var mannekäng, tyckte jag att det var jättekämpigt.

Jag fick stora skälvan.

Grattis, pappi! Grattis på födelsedagen.

Jaha, då har Malou slagit på stort igen.

Det vet vi alla hur det brukar sluta.

–Va? Hur då? –Det är jag som får betala.

Det här är nog bäst att du lämnar tillbaka. Kom med nåt mer rimligt.

–Ska vi ta den där whiskypinnen? –Ja, för tusan.

Fan, alltså... Fan ta er! Jävla skithuvuden!

Mamma...

–Det är lugnt. –Det står ju två snubbar där.

Ingen fara. Ingen pratar svenska här.

Det är ett jävla flyktingboende!

–Hej, grabbar. Läget? –Läget?

–Ursäkta... Vad har hänt? –Det är vanlig säkerhetskontroll.

Stäng dörren.

Va? Allt du behöver, och jag fixar. Tv, säng, Fifa...

Välkommen ut.

–Åh, lille kusin... Fan, vad fint. –Ingen fara.

Men du... Vad är planen nu? Helt ärligt?

Ska vi hämta cashen direkt? Vi måste ju smida medan elden är varm.

Mm. Hur många procent har du tänkt dig?

Seriöst, alltså? Men jag har inte... Jag vill inte vara nån jävla råtta.

–Vad är rimligt? Tjugo? Tio? –Tjugo, tio.

Fem. Tjugo är fett mycket.

–Av vilka pengar? –Alla vet att du vet vad pengarna är.

–Det gör jag inte. –Varför håller du på? Det är jag.

Det räcker nu. Inte ett jävla ord till om det där.

Nu blev det deppigt här inne. Jag får ångest och skit.

–Fuck off! –Din lilla råtta!

Du är så fucking störd, bror!

Det var så jobbigt! Jag känner ingen samhörighet med dem.

Ja, vidrigt. Jag fattar. Fy. Men jag tänkte på en grej...

Vad skulle hända om man skrev det där intyget själv?

Vi skriver det som från Irene. De lär ju inte kolla upp det med henne.

–Fast tänk om de gör det? –Om jag känner henne rätt...

–...så lär hon spela med. –Seriöst?

Har du glömt den där jätteskandalen din pappa var med om på 90-talet?

Hon är nog inte så sugen på en till, så hon spelar nog med.

Du vet, fasaden framför allt.

Kolla, nu kommer han joggande. Han är lika fucking långsam.

De har till och med animerat hans fula jävla hjulben.

–Men jag ska kapa honom. –Döda honom.

Nej!

Du var ju bättre än Fikret. Varför satsade du inte mer? Vad hände?

–Vad hände med den där kebaben? –Just det! Sorry, jag glömde helt...

Jag ska fixa din kebab.

/YTTERDÖRREN ÖPPNAS/ /ETT SKRIK/

–Du kan inte bara komma hit så här. –Mamma!

Det är bara farfar!

–Vad fan håller du på med? –Var är Steffe?

Nej, men vad fan... Jävla idiot. Jävla fucking idiot.

–Var är han? –Inte fan vet jag.

Säg till om du ser honom. Vi måste hitta honom innan Gubben gör det.

Jag är den enda som kan skydda honom.

Jag har ingenting med det här att göra.

Hitta honom, bara. Han är ditt ansvar.

Jag vet det, tro mig.

/YTTERDÖRREN ÖPPNAS/

–Jag har ingen aning om var han är. –Okej.

Vad pratade du och Steffe om?

Han ville veta hur det var med Heaven.

–Sen rymmer han några dar senare. –Mm.

Steffe har inte berättat ett skit för mig om sina planer.

Det måste vara tufft.

Fattar du vad jag riskar för dig?

Jävla skitunge.

Tom... Ut.

Hur mycket vet Tom om det här? Pengarna, rånet.

Inte ett skit.

Känner du igen nåt av de här namnen?

–Vad är det här för lista? –Säg bara om du känner igen nån.

Nej...

Eller, vänta. Tara Karimi. Hennes brorsa Darius gick i min klass.

Är det nån av de här som har pengarna? Jag vill hjälpa till.

–Du stannar här. –Skämtar du? Jag blir galen.

Livet är inte glass och ballonger jämt.

Du borde ha suttit av skiten.

Det är ett mirakel att du kunde ta dig därifrån med det där pulvret.

–Liana sa ju nej. –Det är jävligt märkligt.

Jag tror jag vet vad som hände. Joel muckade.

Sen ringer Tom mig och säger att Joel är ute efter Liana.

Jag berättar för Liana var cashen finns. Hon åker dit.

–Kom till saken. –Tänk om Joel kom åt Liana.

Så att hon gav honom koordinaterna.

–Så Joel har gett henne en del? –Nej, det räckte väl att hota henne.

Släpp teorierna. Tagga ner på neskaffet.

Det är ändå inget du kan göra.

–Får jag komma in nu? –Ja, kom in.

Sorry. – Du, Kangas... Varför satsade inte Steffe här mer på fotboll?

Han var lat, som du.

–Om jag hade fått lite uppmuntran... –Ät din lövbiff.

Men gumman, är du vaken?

–Vad är det? Är du ledsen? –Mm.

–Vad är det som har hänt? –Har pappa tjuvat pengar?

–Vem har sagt det? –Mormor.

Har hon sagt nåt mer? Jag ser på dig att hon har sagt nåt mer. Vad då?

Hon sa att han ska lämna oss i skiten.

–Hallå! –Hej! Jag är i köket!

–Hej. –Hej. Har du sett det här?

Men... Ser man på!

–Visste du det här med tidningen? –Nej, hon har så mycket för sig.

Vilken drive hon har, människan. En sån fajter!

–Hon är duktig. –Det är klart att hon är!

/SMS-SIGNAL/

–Marie-Louise Sander. –Ja.

Hej! En espresso, tack. – Hej. Smakar det bra?

–Det är fantastiskt. –Åh, vad kul att ni är här!

–Vad är det? Har nån dött? –Vi pratar om rymningen.

–Otäckt att han har koppling till ön. –Vem?

Minns du han som bajsade i handfatet?

Det är Stefanie Richards brorsa. Det här är nån i Darius klass.

–Hallå! Vad handlar det om? –Läser du inte tidningen?

–Jo, men vad pratar ni om? –Stefan Kangas. Kallas för Steffe.

–Solvallarånaren. Han har rymt. –Jaha. Ja, just det.

Eh... Ursäkta, jag ska bara...

–Men gud! –Älskling...

–Det är bra. Det är nog järnbrist. –Behöver du nåt?

–Nej, rör mig inte. Backa lite. –Ska du inte sätta dig?

–Är du okej? –Ja, det är bra.

–Men gud... –Vad är det med henne?

Textning: Malin Westhall Svensk Medietext för SVT