Original subtitles

–Jag är på. –Bra beslut.

Sven fucking Hjerson. Det kommer att bli en så jävla bra pilot!

Han löser brott på prime time.

Om jag inte behöver sätta min fot där inne en gång till.

Din mamma bodde här på hotellet de sista åren.

Man begraver sina döda, annars så lever de med oss.

Relationer är en stor del av mitt liv.

Han är skicklig, Niklas. Hans vapen är sex.

Vi ska gå ett år tillsammans. Du och jag, i celibat.

–Ska du ta över hotellet? –Jag ger det till Oscar.

Men ni får kul ihop.

Dina foton ligger på mitt kontor. Du får reda upp det här nu.

Hotellet var din mammas livsverk.

Mitt livsverk blir att likvidera hennes.

–Vi ses i studion nästa vecka. –Jag måste få fundera på det.

Tack! Efterklapp!

Toppen. Vi kör en till, och så mer blod den här gången.

–Axel, vi ska ta en till. –Är vi på tid? Hinner vi en till?

Vi jobbar på det.

Kom igen nu, Axel. Det var svinbra–

–vi behöver en till för blodets skull, bara.

Inez... – Svinbra, Axel.

Jag fattar att ni behöver reboota, vi skulle behöva en...

Axel...

Oscar?

Vad är det här? Va? Försöker du sälja?

Majvor är så stressad så hon håller på att ömsa skinn.

Jag har inte skrivit på nånting än.

Nej, det kan du inte göra heller eftersom du inte äger hotellet.

Här.

–Hur tänkte du? –Hur tänkte jag...?

–En teckning. –Det är Guadeloupe.

–Vill du resa dit? –Västindien.

–Då får vi lösa det. –Sven...

Stället där, hotellet... Bara olycka mellan väggarna.

–Se bara på Majvor. –Äh...

Sälj det. Det är bara fullt av ondska.

Sälj hotellet.

Det är en panghistoria. Ålands rikaste släkt–

–en internationell hitman och en kycklingdräkt.

Snälla, kan inte jag få ta hit mitt team och intervjua dig?

–Så det blir ett program ändå? –Ja, varför skulle det inte bli det?

Piloten är nästan färdig. Jag är här för att ta de sista bilderna.

Det är bara en liten detalj som...

–Snälla, en liten, liten intervju? –Jag vet inte.

Jag har en tendens att börja babbla för mycket.

Nej, du är... Nej, men det där klarar du.

–Menar du det? –Ja.

Ålandspolisen, det är Frank.

Va? Hur?

Död? Ja, jag... Jag kommer dit.

–Vadå? –Axel Sterner har blivit skjuten.

Den Axel Sterner? Skådespelaren?

De filmar utanför Mariehamn. Han blev skjuten mitt under inspelningen.

Har Axel Sterner blivit skjuten här?

Av Rita van der Horn. Nån har bytt kulorna i revolvern.

Ojoj, pojkar. Nu blir det fart, hör ni.

Hallå? Majvor? Är du anständig?

Majvor?

Jaha. Du är tillbaka.

Majvor, min solstråle. Ålands egen Lady Gaga.

Jag ser att du har tagit hem nycklarna.

–Ja, det har jag gjort. –Bra. Kan jag ha dem?

Jag vill... Jag behöver dem.

Det har varit mycket nu med Oscar.

Han har låst alla dörrar, sprungit omkring här naken och ja...

–Har Oscar låst dörrar? –Ja. Kan jag ha dem?

Jag behåller nycklarna.

Okej... Så vem ska du ge hotellet till nu då?

–Christer Pettersson? –Nej, han är död.

Jag måste fråga, är det här kärva, taggiga, motsträviga, lite beska–

–ör det nåt gammal åländskt Majvor jobbar på–

–eller är det Majvors egen konkokt?

Jag är inte från Åland.

Men vad är det här? Jag måste kalla på förstärkning.

Ni kan ju inte bara hålla kvar oss här.

Försök förstå oss också...

–Är han död? –Ja, eller nej...

Frank, kan du hjälpa mig här? De håller på och frågar.

–Vad ska jag säga? –Vi vet ju inte vad som händer.

De lyssnar ju inte på vad jag säger.

Okej. Det som händer nu är att vi måste stanna här, tyvärr.

Hör ni, vi måste ta era vittnesmål först.

Nej, ingen får lämna området. Ingen obehörig får komma in.

Så är det bara.

Vi väntar på fastlandspolisen.

–Så vad tror ni? –Vad vi tror?

Ja, du är polis, va?

Jag tror att... Vi håller alla möjligheter öppna än så länge.

Det hände en liknande grej en gång, på en amerikansk film.

Så hur var han? Axel Sterner.

Jo... Ja, vad ska man säga?

–Man vill inte prata illa om de döda. –Nej, nej.

Han var...

Ett ärkesvin. Söp, knarkade, låg runt...

Behandlade alla som skit egentligen. Han drev liksom alla...

...till vansinne med sina divalater. Kom aldrig i tid–

–behandlade regissören som skit. Sa hon si gjorde han så.

Han höll på att ruinera inspelningen. Ekonomiskt och emotionellt.

Ingen i teamet har fått betalt den här månaden.

Och Lukas, producenten, han ringde ju försäkringsbolaget–

–typ innan Axels lik ens hunnit kallna.

Så att, ja... Kanske vi kan få betalt nu.

–Klara? –Hej!

Vad gör du här?

Jag pratade med Hjerson och han vill gärna hjälpa till.

–Du pratade med Hjerson? –Ja.

Han ringde mig precis och var alldeles till sig.

Och ni har ju lite klent med resurser.

Jo, men... Ni kan inte klampa runt hur som helst.

–I min utredning. –Nej.

Jag skulle få skit för det.

Vi håller oss på vår kant. Jag lovar, vi vill bara hjälpa till.

–Det gick ju bra sist. –Jag vet inte...

Okej, okej. Tills fastlandspolisen kommer.

Axel var ökänd.

Han hade en förkärlek med att få ihop det med sina leading ladies.

Och alla andra ladies, för den delen.

Den hunsade regissören som Axel drev till vansinne.

Och... Vem gav Rita vapnet?

Det... Det var produktionsassistenten Lotta.

Okej. Bra. Då har jag nåt att gå på.

Du?

–Eller, så klart...du. –Precis.

Du vet att de är gjorda på trolldeg?

Nej, nej, nej. Det är avspärrat här.

Jag trodde du var från Åland.

Ja... Du har aldrig frågat.

Nej. Då gör jag det nu. Var kommer du ifrån?

Jag föddes i Ångermanland. –72 kom jag hit.

Då var jag 14.

Det minns jag. Jag minns det för du var glad.

–Och du var snäll. –Snäll?

–Ödmjuk. –Var jag?

Jag minns att du tyckte om när jag bredde smörgåsar till dig.

Du ville att jag skulle läsa för dig på kvällarna.

Du tyckte om att vara med mig.

Jag tyckte om att vara med dig.

Du hade hemligheter som du inte berättade för nån annan.

Vadå för hemligheter?

Jag lovade den unge Hjerson att jag aldrig skulle berätta för nån annan–

–och du är verkligen någon annan.

Beklagar. Jag har många egenskaper–

–men tyvärr inte så unika egenskaper så jag kan vara evigt ung.

Vad var det för hemligheter? Va? Handlade det om mina föräldrar?

Det var i tonåren som du började bli elak.

Du var elak mot Viola, mot mig...

Men för Tor var du mest rädd. Det var klart och tydligt.

Du försökte att blåsa upp dig som en påfågel–

–men bakom fasaden så bara skakade du.

Påfågel? Har du sett en påfågel?

Jag trodde mer att du var en person som matade duvor.

Är Majvor ornitolog? Förlåt, men du...

Du undviker frågan, Majvor. Vad var det för hemligheter?

–Varför svarar du inte? –Du kanske ställer frågan fel.

Tor och Viola kanske hade svårt att visa sina känslor–

–men du hade känslor, men du stängde av.

Jag tror jag vet precis vem du kan vara, Sven Hjerson.

Du får reda på hemligheten när du förtjänar den.

Handlar det om hotellet?

Allt handlar inte bara om hotellet.

Är det här ni står och gömmer er?

–Jag trodde jag var tydlig. –Men kom igen!

Ett spektakulärt mord på Sveriges största skådespelare.

Det är blod möter skvaller, perfekt för dig!

–Kan ha varit en olycka. –Tror du på det själv?

Jag är inte intresserad.

Hur är det att jobba med Frank, då?

Vet du vem som är misstänkt? Rita.

Rita van der Horn?

Jag är inte intresserad.

Jag trodde du hatade det här stället.

Har du inte plågat klart Majvor nu?

Jag kan inte, jag vill inte, jag är inte intresserad.

Okej.

Jag tänkte att du kanske skulle skaffa ett finskt abonnemang.

Så blir det lite billigare att ringa.

–Har du inte ätit frukost än? –Nej.

Jag är på en 1–6 diet. Jag äter en dag och faster sex.

Titta i kylen. Jag har lagt en liten sak till dig där.

Nej, jag kan inte titta i kylen, jag blir för frestad då.

–Ska du hålla på med det här då...? –Ja.

Det är faktiskt precis det jag ska hålla på med. Självdisciplin.

Det är som judo för magen. Men jag vet mina gränser.

Då får jag be Olivia ta ut den till dig efter skolan.

Inte om det är nåt ätbart, då får det vänta.

Jag bara dricker vatten, ingenting annat. Och sniffar lim.

–Va? –Rent tekniskt får jag det.

För lim är ju inget ätbart, det är ångor.

–Okej, vi hörs sen. Puss. –Puss.

–Ålandspolisen, Frank. –Hej, Frank.

–Jag är på väg till dig nu. Själv. –Var är Hjerson?

–Hjerson kommer senare. –Okej...

–Bra, hej. –Ja, men...

När kan jag få svar? När? Hela teamet sitter ju fast.

Vi står ju bara och stampar här nu. Nej... Äh!

Hej. Vad kan jag hjälpa er med?

Klara Sandberg, heter jag. Och det här är min...

Ja, precis. Frank från Ålandspolisen. Jag behöver ställa några frågor.

Som jag har förstått det, så har produktionen ekonomiska problem.

En av anledningarna till detta var Axel.

Ja... Axel är ju...var...norra Europas största skådespelare.

Klart som fan att det kostar.

Det jag tror att Hjerson... Frank...försöker säga–

–är att Axel kanske var lite...svår.

Svår? Axel är...var...en stor konstnär.

Det kommer med ett visst bagage.

Så absolut, han testade sina...regissörer.

Han ville att det skulle bli bra.

Testade han sina producenter också?

Vad insinuerar du?

Att...?

Hur korkad skulle jag vara om jag hade ihjäl min huvudroll?

Ni kanske inte fattar vilken dumpster fire det här är för mig?

Först blir Rita magsjuk och vi behöver ställa in två veckor–

–och nu det här med Axel.

Varje gång jag tittar mig själv i spegeln, har jag fått nya gråa hår.

Dumpster fire?

Lukas. Ja...

Men vi kommer att höra av oss.

Vi kommer att höra av oss?

Ja, vadå?

Nä... Hjerson hade sagt nåt smart som kastat omkull allt han sa.

–Ja, men jag är inte Hjerson. –Nej...

Klara?

Svår? Jag vet inte hur det är för alla andra–

–men jag upplevde honom aldrig som svår.

Nej, men att han var jobbig. Testade dig.

Testade? Vem har sagt det? Är det Lukas?

Lukas är producent. Han kan ingenting om den kreativa processen.

Han står för pengarna och jag, Axel och Rita står för konsten.

Hej. Frank heter jag.

Så vad kommer att hända nu med filmen?

Vi sitter på nåt väldigt speciellt här, så det är synd.

Men ja, den kommer att få se dagens ljus på nåt sätt.

Dagens ljus... Vad tror du hände?

–Ingen aning. –Du har väl dina misstankar? Eller?

Ja... Det hände en grej häromdagen.

Jävla knäsenor, alltså.

Vi puttar ner den, och så skiftar vi på de här bara.

Jag fattar inte hur vi ska hinna det.

Fast då blir det ju bra i förra tagningen.

Ja, absolut.

–Jag ser vad du håller på med. –Va?

Jag sa att jag ser vad du håller på med.

–Du ska passa dig. –Vad fan säger du?

Du ska passa dig riktigt jävla noga.

Gör du om det där så kommer du att få lida.

–Förstår du? –Du är ju inte klok!

Okej, pass på, vi justerar för tagning.

Nä, mycket har jag hört, men att jag skulle mörda–

–min manliga motspelare för att han var jobbig...

Då skulle det snart inte finnas några kvar!

Vad skulle han lida för då?

Jag har hanterat män som Axel i hela mitt liv.

Det är tyvärr en del av yrket.

Oj, förlåt. Jag fixar.

Men män som han är rovdjur.

Nämen, ser man på. Ett litet blåbär.

–Får man smaka lite? –Snälla, jag måste fixa kaffe.

Ja, ja, det är klart. Fixa kaffe...

Förlåt.

–Lotta? Lotta som gav dig revolvern? –Yes.

Så jag sa att han skulle få lida, om han närmade sig henne igen.

–Såg du honom nånsin göra det igen? –Mot Lotta? Nej.

–Kan jag få ta en bild med dig? Nämen, raring, så klart.

–Något mer? –Nej, det... Det är bra, tack.

Nej, tyvärr, du kan inte lämna området. Det gäller alla.

–Berätta. –Okej. Så här ligger det till.

Produktionen har ekonomiska problem. Att mörda Axel–

–och få ut försäkringspengar vore bra för producenten Lukas.

Å andra sidan, regissören Inez...

Hon kan ha fått helt nog av Axels konstanta nedtryckande.

Eller fantastiska Rita som vill hämnas för Axels svineri.

Ja, ja... Hur var La Rita? Hur doftade hon?

Ljuvligt. Men hon har varit magsjuk i två veckor nu–

–vilket har stoppat inspelningen.

Magsjuk? Ring mig när du har nåt intressant att berätta.

–Var det Hjerson? –Ja.

–Har han nånting? –Ja, det är klart.

–Jag ska dit nu. –Okej, jag kan skjutsa dig.

Jag ska ändå till kontoret och gå igenom obduktionsrapporten.

Jaha... Tack, men jag har redan beställt en taxi.

Nej, jag kan skjutsa dig, så slipper du betala.

Jag har redan beställt taxi. Vore oschysst att inte dyka upp.

Okej.

Tack.

"Älskling, jag saknar dig." Det var ju trevligt.

"Första ledtråden finns bakom ett av elementen."

Det finns ju massor av element.

Kom, jag hjälper dig.

Du tar hallen och ert sovrum.

Här, då ska vi se, här var nåt.

Ett kuvert till.

"Den andra ledtråden ligger bland strumporna."

Hon säger inte vilka strumpor.

Hon lämnar för lite information.

Det är ju det som hela leken går ut på.

Jag har inte ätit i dag. Jag har ingen energi för lekar.

Strumporna får vänta.

Åh, nej, nej...

–Oj. –Tack.

Vad har du gjort med handen?

Jag körde den genom en glasdörr.

Va? Aj.

Jag missade dörrhandtaget. Du ser att jag är lite klumpig.

–Hur går utredningen? –Jo...

Jo, men det går. Vad hette du nu igen?

–Veronika. –Veronika...

Ja, du... Vad handlar filmen om?

Det är en modern film noir om en familj på 40–talet–

–som samlas för en arvsförrättning, som leder till ond, bråd död.

Du...

Här står det att scenen där Axel skjuts–

–ska filmas först om tre veckor.

Ja, det stämmer. De ändrade det i morse.

–Så den lades tidigare. –Okej.

–Vem gjorde det? –Jag vet inte.

Jag vet bara att det kom i sista sekund.

Det var faktiskt lite konstigt.

Normalt har man en vapenperson på plats, men det ändrades så sent–

–så han kunde inte. Han är på en produktion i Stockholm.

Så fikatjejen Lotta fick ta hand om vapnet?

Ja... Jag tror det blev så.

Alltså, det är helt omöjligt att det var hon.

Vet du var jag kan hitta henne?

Jag tror att hon är där uppe.

Lotta?

Hallå?

Gör det inte! Lotta!

–Hoppa inte! –Hallå?

–Kom ner därifrån! –Vad gör du? Kom ner.

–Släpp mig! –Okej. Kom ner så pratar vi bara.

Det är poliser överallt. De ställer en massa frågor.

Jag kommer att hamna i fängelse! Jag gav ju Rita revolvern.

–Jag skulle ha kunnat... –Du gjorde bara ditt jobb.

De kommer att förstå det. Kom ner, snälla. Så. Så...

Det kommer att bli bra, okej?

Jag sa att jag inte ville!

Jag har aldrig ens hållit i en revolver, jag ville inte göra det.

Var det nån som tvingade dig?

Veronika sa att du hade koden till kassaskåpet.

Men det har hon också.

Den ljuvliga, och mellan dig och mig, lite korkade...

Hon har glömt koden. Det vore skitbra om du sprang och hämtade–

–revolvern till scen 147, de behöver den.

Men han vapen–Janne brukar väl...?

Vapen–Janne är inte här i dag. Jag har fixat en annan.

Hämta den så är du jättegullig.

–Okej, men... –Men...? Men vad?

Det kanske finns nån som...

Det vore skönt om nån gjorde det som jag säger, nån jävla gång.

Ja... Så klart.

Super.

Hur kan du låta fikatjejen ta hand om ett laddat vapen?

–Och var har du fått det ifrån? –Nu lugnar vi ner oss lite.

–Jag vet inte vad hon har sagt... –Tillräckligt.

Vi hade inte tid att vänta på Janne då, vapenkillen.

Så jag fick ordna en egen. Det blev min brorsas.

Han har gått igenom revolvern ordentligt–

–och lagt in blanka kulor och kollat allt.

–Allt var safe. –"Safe"? Lyssna...

Produktionen har ekonomiska problem. Du lägger om schemat–

–för den här väldigt speciella scenen–

–så vapenexperten inte kan vara här så du fixar vapen själv.

Det låter lite konstigt!

Det var inte jag som ändrade schemat här. Det var Rita.

Klara.

Du sa att du skulle till Hjerson. Media ringer hela tiden–

–jag har fullt upp med att hålla kvar folk på brottsplatsen.

Och du springer runt och småförhör folk som om du var polis.

–Förlåt. –Och sen den här.

Enligt obduktionsrapporten så visade Axel spår av djurrester på kroppen.

Va? Vadå för djurrester?

–Gnagare. –Vad har det med saken att göra?

–Har du ens sett nåt djur här? –Nej.

Jag kan inte orientera mig i det här längre.

Jag vill bara ge över allt det här till fastlandspolisen.

Jag pratade precis med Hjerson. Han har en stark känsla–

–av att Rita skarvar med sanningen. Om hon nu ändrade schemat...

...borde inte vi... ?

Vi borde.

Du tvingar fram en schemaändring–

–vapenexperten kan inte vara på plats och Axel dör.

Ni är så gulliga.

Är vi?

Ni tror ju fortfarande att jag hade nåt med Axels död att göra.

Så här... Scenen var planerad mot slutet–

–men jag har blivit erbjuden en roll i en riktigt stor grej.

Så jag var tvungen att få göra klart mina dagar.

Kolla med min agent.

Har du nåt namn eller nummer som jag kan ringa?

Så... Vad tror du hände, då?

Jag tror...att det var som i Julius Caesar.

Att alla var med på det.

Alla utom jag, vill säga. Jag får inte smutsa ner händerna.

Hade Axel hamster? Eller marsvin?

Nej, han var ju livrädd för djur.

Jag håller på att ordna fram pengar åt dig så att du kan få resa.

Men jag vill att du fyller i lite luckor–

–och berättar allt som hände när jag var liten.

–Allting? –Jag minns inget.

Nej, inte jag heller. Sven, det är så vansinnigt länge sen.

Jag kan inte minnas alla detaljer.

Och absolut inte på fastande mage.

Kände du mina föräldrar innan du hittade mig?

Nej.

Alltså...

Som jag...

...har fått det berättat för mig–

–så blev det bråk mellan Viola och Sara kvällen innan Sara försvann.

Sara, min barnflicka?

Sara, din mamma.

Hon jobbade på hotellet och blev med barn med...

...en av gästerna. Det skulle ha blivit skandal–

–så Tor och Viola gick in och erbjöd sig att adoptera dig.

Och Sara, hon såg väl ingen annan utväg.

Hur kunde det bli en skandal? Det var ju inte 1800–tal.

Man talade inte om såna saker på den tiden.

Varför har ingen sagt nåt? Varför har du inte sagt nånting?

Va?

I alla fall... Det märktes tydligt–

–att du tydde dig mest till Sara, om inte bara till Sara.

Och det sågs ju inte med blida ögon av vare sig Viola eller Tor.

Så de bestämde helt enkelt att du skulle inte få se mer av henne.

Så för att bevara familjeron måste hon bort.

När hon förstod att hon skulle få sparken–

–så bestämde hon sig för att rymma. Med dig.

För att slippa lämna dig.

Rakt ut i skogen drog ni.

Vart?

–Ta mig dit. –Men snälla...

Ta mig till den platsen dit hon tog mig och försvann.

Snälla, jag är för rund om fötterna för nånting.

Och jag behöver min eftermiddagslur nu.

Det blir inte en krona till Guadeloupe förrän du berättar allt.

Hur kan du inte ha sagt nåt?

Ska vi...?

Jag är kissnödig. Jag ska bara leta efter en toalett.

Jag ringer dig sen, okej? Bra, hej.

Okej, ja... Vi ses.

Det är så mycket som bara faller.

Ja, just det. Försäkringen har gått igenom.

Den täcker allt, så vi kommer att kunna börja filma igen.

–Alltså... –Jag måste...

Nämen...

–Förlåt, jag letar efter en toalett. –På andra sidan trappan.

Okej, tack.

Du, förresten... Jag hörde om de goda nyheterna.

Vadå?

Försäkringspengarna, att ni kan fortsätta filma.

–Ja, precis. –Skönt.

Allt hårt arbete ni har lagt ner, allt engagemang...

Det vore synd om den inte fick se dagens ljus.

Ja, verkligen... Du, jag har lite att jobba med här.

–Så klart. Hej. –Hej.

Jaså, jag trodde du skulle tillbaka till Stockholm.

Jo, det var tanken, men det dök upp en grej.

–Du har inte ett litet rum? –Nej, tyvärr, här är det fullt.

Äh, du kan välja.

–Vi måste åka. Rita blev förgiftad. –Va?

–Algrengöring. –Allrengöring?

Alg–rengöring. Alg.

Det var därför hon blev magsjuk.

–Vad sjukt att vi inte får åka hem. –Ja, verkligen.

–Har du fått nån mat? –Mm.

Alla glufsar i sig i matsalen som om de aldrig sett käk förut.

Nej, jag är inte hungrig.

Algrengöring?

Jag gjorde lite research på den här regissören.

Det visar sig att hon har en väldigt specifik hobby.

Akvariefiskar. Framför allt siamesisk kampfisk.

Okej...

Det finns ett rengöringsmedel för akvarium som innehåller arsenik.

Ett algrengöringsmedel. Det finns ett fall från Australien–

–där en kvinna förgiftade sin man med algrengöringsmedel.

Du, jag har tänkt på en sak. Tänk om vi skulle pausa inspelningen–

–i en eller två månader för de här försäkringspengarna.

Skriva nytt manus, hitta nya roller och göra en bra film på riktigt.

Vi löser allt i klippningen, det blir fint.

Nej, Lukas. Den här filmen kommer liksom inte att bli bra–

–inte ens med världens bästa klippare. Det blir pinsamt.

Folk skiter i om en film är bra eller dålig.

De vill bara tänka på annat än sin tråkiga vardag.

Jag vet att du har kämpat–

–och att filmen inte riktigt blev som du hoppats.

Men nu får vi bara göra så gott vi kan.

Finns det inget jag kan göra för att få dig att ändra dig?

Jag älskar den där energin och entusiasmen.

Men Inez, leverera det här, fakturera–

–och ta med energin in i nästa projekt.

Och då kan du göra precis vilken film du vill. Okej?

Okej.

Tack.

Hur gör vi med resten av Axels scener nu då?

Jag pratade med manusförfattaren.

Hon ska klippa och klistra lite. Det blir toppen.

Fy fan, vilken äckligt kaffe. Inspelningskaffe...

–Det är Lotta, va? –Ja.

Buksmärtor, kräkningar och diarréer är alla symtom på arsenikförgiftning.

Och man kan få skiftningar i huden–

–som Rita hade på bilden du skickade.

Jag såg Inez bli upprörd när producenten sa–

–att de skulle få försäkringspengar så de kunde fortsätta filma.

Så Inez har alltså saboterat för inspelningen.

Du kanske skulle kontakta producenten.

–Vill du ha hjälp med det där? –Ja, tack.

Oj, här var det mycket. Frank, Frank, Frank...

Googla hans nummer.

Det kommer att ordna sig. Vi kommer att lösa det här.

–Lukas. –Hej, det här är Klara Sandberg.

–Jag jobbar med Frank, från polisen. –Tjena.

–Inez har väl ett akvarium? –Ja.

Vi tror att hon kan ha använt algmedlet hon har till akvariet–

–för att förgifta Rita.

Algrengöringsmedel.

Det är därför Rita har blivit magsjuk.

Vi är på väg till henne nu. Vi ville bara att du skulle veta det.

–Lukas? –Det blir bra. Tack så mycket.

–Vad är det? –Nej, ingenting. Det är bra.

–Nej... Du kan inte... –Lukas?

–Aj! Sluta, sa jag! –Sluta, lyssna här...

Din demonregissör!

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno–SDI Group