Original subtitles

Annonsera din produkt eller ditt m�rke h�r kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Din lilla dansare.

Och det �r till dig ocks�.

Jag sparar dig till ett s�rskilt tillf�lle.

Tills Beth kommer tillbaka.

George, �r du d�r?

George och Barb, �r ni d�r?

Skit ocks�.

Var f�rsiktiga.

Sn�lla, vaka �ver George och Barbara.

Se till att de klarar sig.

Och Beth...

Sn�lla, vaka �ver Beth.

Se till att hon kommer tillbaka oskadd.

Amen.

Det smakar skit. Var �r de bra grejerna?

Det h�r �r ditt problem. Du �r sofistikerad och kan dina viner-

- men n�r du rapar luktar det som att n�t krupit in i din mun och d�tt.

Det �r n�got riktigt fel med dig.

- Veronica, du vet? - Veronica? Den Veronica?

Hon med ben till axlarna och l�ngt, svart h�r ner till h�cken?

- Tittade hon p� dig igen? - Du skulle ha sett hennes blick.

- Det var "blicken". - Det �r �nsket�nkande.

Hon �r inte intresserad av dig. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.

Du s�g inte hennes blick. Det var verkligen "blicken".

Har du n�gonsin sett tjejen du vet att du kommer gifta dig med?

Ja, varje g�ng jag ser Veronica.

En dag, Dave. En dag...

- Tack. - Din pojkv�n?

- En date. Den f�rsta. - Och den sista?

- Kanske. - Jag undrar bara.

Vinet smakar skit. Ska du imponera p� mig m�ste du ha lite mer stil.

- Var det rea p� kvarterslivsen? - Vi drar h�rifr�n.

Jag tar dig till ett st�lle d�r vinet �r det b�sta du n�gonsin smakat.

L�t mig gissa? Hemma hos dig?

Faktum �r att det �r ett litet land som heter Frankrike.

Har du passet med dig?

- Jag heter Beth. - G�r dig redo f�r ett �ventyr.

Hur �r l�get idag, Scott? Helt okej, Scott. Hur m�r du idag? Bra.

Tack f�r att du fr�gar, Scott.

Det ser ut att bli en vacker dag, Scott. Visst, Scott.

Vill du ha frukost? Ja, jag vill g�rna ha...

...b�nor.

Jag �lskar vita b�nor.

Kom igen. N�n av er m�ste v�l ha regn i sig?

George, �r du d�r?

George och Barbara, �r ni d�r?

Skit ocks�.

- Scott... Scott, �r du d�r? - George? Jag h�r er knappt.

Signalen �r d�lig, men jag h�r er. Var var ni ig�r kv�ll?

- Vi attackerades och blev av med elen. - M�r ni bra?

Ja, det var en l�ng natt. Vi �r r�tt slitna, men klarade oss.

Jag anv�nde mina hemgjorda bomber f�r f�rsta g�ngen. De gjorde jobbet.

M�r Barbara bra?

- M�r Barbara bra ocks�? - Ja, hon m�r bra.

Hon blev skadad ig�r kv�ll, men hon klarar sig. Hon vilar.

- Hon blev v�l inte biten? - Nej, inte biten. De fick henne inte.

- Jag bad f�r er b�da ig�r kv�ll. - Bad f�r oss?

F�r helvete, Scott. Har du inte l�rt dig att det inte funkar?

Det skadar inte, George. Du �r kvar d�r och jag �r fortfarande h�r.

Och var �r Beth? F�rl�t, jag menade det inte, jag bara...

Jag hatar bara att h�ra om Gud. Om det n�gonsin funnits en Gud...

...s� �r han d�d sen l�nge, eller s� �r det h�r hans vrede.

Ber�ttade jag om det sjukaste jag n�gonsin sett? Massa domedagsprofeter-

- som l�t �tarna ta dem. De hade skyltar d�r det stod att slutet var n�ra.

De skanderade medan de blev upp�tna som om det vore n�n slags buff�.

Men det k�nner du ju redan till. Hur �r ditt vattenf�rr�d?

Det har b�rjat sina, George. Inte hittat n�t p� ett tag.

T�nk att bli s� glad av att hitta vatten. Att det kunde vara s� gott.

- Ja, b�ttre �n kokt regnvatten. - Om det fanns regnvatten att koka.

Det h�r brukade vara den brittiska sommaren. Inte s� h�r torrt.

Det finns en flod vid oss, men jag har sett lik flyta i den.

Ja, samma h�r. Jag litar inte p� rinnande vatten. Alla sjukdomar...

Dricker vi det kommer vi se ut som om vi vore friterade i bbq-s�s.

- Smarrigt. - Vad var det?

Inget. Jag m�ste g� nu. Barbara v�ntar. Jag m�ste sk�ta om hennes s�r.

Ja, jag borde ocks� dra. Spara el.

- Sk�t om dig, Scott. Var f�rsiktig. - Ni ocks�.

- Gift dig med mig. - Nu?

- Ja, p� direkten. - Dra �t helvete.

- Jag menar allvar. Gift dig med mig. - Jag med, dra �t helvete.

Jag vill gifta mig med dig. Spendera resten av mitt liv med dig.

Jag vill inte att vi ska vara skilda. Tror du mig inte?

- Var det ett ja? - �r du allvarlig vill jag ha en ring.

Okej. S� om jag fixar en ring s�ger du ja?

Ringen f�rst.

Beth.

Kan du g�ra mig �ran att... helvete! Vem fan tror du att du �r?

Beth.

Vill du bli min hustru?

- Beth. Vad s�ger du, hj�rtat? - Mannen!

- Dave, knacka. - Har du sett nyheterna?

- Nej, �r det n�t galet som h�nder? - Typ. Saker flippar ur i London.

Folk �ter varandra. Det �r det sjukaste jag sett!

Och jag �r inte ens full, jag sv�r.

George och Barbara? �r ni d�r?

Scott?

- George, m�r du bra? Vad h�nder? - Inget, det �r bara Barbara.

- Hon �r fortfarande sjuk. - Har ni medicin kvar?

Ja, vi har s� att det r�cker. Jag tror att hon �r magsjuk.

- Inget allvarligt. - Hoppas att det �r lugnt.

Ja, hon klarar sig. Har du haft en tuff dag?

Ja, n�t s�nt.

Det k�ndes som en riktigt l�ng dag idag.

L�ngre �n vanligt.

- F�r jag fr�ga en sak? - Visst.

Har du t�nkt p� vad du ska g�ra om Beth inte kommer tillbaka?

- Nej. - Aldrig?

- Beth kommer. Jag v�ntar tills dess. - Hur klarar du av att vara ensam?

- Jag har ju er. - Du kan bara prata 30 minuter om dan.

- Ni kan v�l komma �ver? - Kom hit ist�llet. Vi har massa mat.

Inte f�r att vara oh�vlig, men jag kommer �ver s� fort Beth �r tillbaka.

- Tills dess ska jag �verleva. - �verleva? Det �r inget liv, Scott.

�verleva �r det b�sta...

Nej, gl�m det.

- �verleva �r det enda vi kan g�ra. - Vad var det?

- Jag m�ste dra. - Scott, var f�rsiktig.

Helvete.

Vi skulle till ett k�pcentrum, men st�llet var helt f�rst�rt.

Folk skrek och ramlade �ver varandra. Barn gr�t. Det var galet.

Och sen kom uteg�ngsf�rbudet och alla blev tillsagda att stanna hemma.

Uteg�ngsf�rbudet? Det h�r var l�ngt innan det p� en vanlig m�ndag.

Var man inte p� alerten fick man inte ta del av rean.

Folk skulle ge bort sina nyf�dda barn f�r en lampa till ett bra pris.

- Jag s�g det en g�ng. - S�g vad?

N�r det f�rst b�rjade.

Innan vi ins�g vad det var och vad man inte skulle g�ra.

Det bildades stora folkmassor. Det h�nde p� t�gstationen.

Det r�ckte med en infektion, s� spred det sig.

Jag antar att jag hade tur. De st�ngde portarna och inga fler fick komma in.

Folk p� plattformen under var redo att ta sig till evakueringsl�gren.

Jag kan se det nu...

Deras ansiktsuttryck.

F�rvirringen.

Galenskapen.

Det var ett smakprov p� vad som skulle komma.

Jag l�rde mig den dagen att det inte finns n�gra hj�ltar i den h�r v�rlden.

Bara de som har tur nog att �verleva.

Scott, lyssna. Alla har sina ber�ttelser och har sett n�t liknande.

Den v�rld du levde i och som fanns tidigare �r borta nu.

- Den kommer aldrig tillbaka. - Tror du att den �r borta f�r alltid?

M�nniskan kanske har passerat sitt b�stf�re-datum.

�r det h�r slutet f�r m�nskligheten?

Du kan i alla fall dela det med Barbara.

Det betyder v�l n�got?

�r du kvar, George?

George?

Ja, Scott. Jag har varit gift med Barbara i tjugotv� �r.

Det visste jag inte.

George? �r det n�t som �r fel?

- N�t fel med Barbara? - Kv�llen d� vi blev attackerade...

Jag trodde att vi klarat oss, men en av dem...

En av dem kl�ste henne. Ett minimalt s�r, knappt n�got.

Hon beh�vde inte ens ett pl�ster. Vi m�rkte inget f�rst, men hon blev sjuk.

- Herregud, George. - D�da henne? Nej.

Hon �r neds�vd. Jag saktar ner f�rvandlingen.

- George, hon kommer att f�rvandlas. - Jag vet det, men jag kan inte.

Jag tittar p� henne och ser vem hon �r. Om jag bara kan h�lla henne inl�st-

-kanske det finns ett botmedel en dag.

George, du vet att det inte blir s�. De f�rs�kte, men det blev bara v�rre.

- Du vet v�l vad som h�nder med henne? - Vad hade du gjort om det var Beth?

- Jag vet vad jag m�ste g�ra, George. - Det spelar ingen roll.

- Lyssna. Jag m�ste dra. - George, det blir bara v�rre.

Det h�r �r vad hon hade velat.

George? George?

- Den �r vacker. - Du skulle gifta dig med mig f�r den.

- Jag sa kanske. - Kanske �r inget svar.

Beth. Vill du gifta dig med mig?

Troligen.

Det skulle bli tredje g�ngen gillt om jag fr�gade igen.

Vad �r det?

Du har sett nyheterna. Det �r s� oroligt i London.

Vi �r inte i London, Beth. Det kommer inte att vara n�gon fara.

Bara sensationsjournalistik. Jag pratar om resten av v�ra liv.

Mina f�r�ldrar �r i London.

Jag vill inte ta n�got beslut om framtiden. Inte just nu.

Jag �lskar dig, Scott. Det �r bara det att...

...jag inte vill gifta mig �n.

Den passar mig �nd� inte.

Du kan v�l t�nka igenom det. Jag hoppas att svaret �r ja n�sta g�ng.

Scott? �r du d�r?

Sj�lvklart, George. Var annars?

Hon har f�rvandlats, Scott. Hon �r en av dem nu.

Jag �r ledsen.

Jag �r verkligen ledsen.

Du gjorde det r�tta, gl�m aldrig det.

Det du d�dade var inte Barbara. Det var inte hon.

- Du hade inget val. - Vi var gifta i tjugotv� �r.

Vi k�mpade h�rt f�r att f� det att fungera. Vi br�kade och blev sams.

Vi var b�da arbetsl�sa och st�ttade varandra.

Det �r lustigt, men vi har aldrig varit ifr�n varandra.

Jag satte en pistol mot hennes huvud, men kunde inte skjuta. Jag kunde inte.

Jag kunde inte trycka av, Scott.

Jag kunde fortfarande se henne bakom �gonen.

Jag vet att hon �r bakom skalet, Scott.

- Vad gjorde du, George? - Det h�r �r sista g�ngen vi pratar.

- Sn�lla, s�g att du inte gjort det. - Jo, det �r f�rsent.

Sn�lla, s�g att du inte gjort det, George.

Om n�gra timmar �r jag med henne. Det kanske inte �r s� farligt.

Kom f�rbi h�r om du n�gonsin l�mnar ditt hus.

Allt �r ditt. Rent vatten, konserver, ammunition, bomber, medicin.

Alltihopa.

Det var trevligt att l�ra k�nna dig, Scott. Farv�l.

Farv�l, George.

Scott. Om vi n�gonsin tr�ffas...

...g�r det inget om du s�tter en kula i mitt huvud.

Det kan du r�kna med, George.

Farv�l, min v�n.

�ver och ut.

�ver och ut.

Det h�r �r Scott Miller.

�r det n�gon d�rute?

�r det kaos d�rnere?

Ja, jag h�rde om karant�nen.

Jag t�nkte komma ner, men...

Kommer jag f�rbi?

Mamma? Mamma?

- Det br�ts. - Vad h�nder?

Milit�ren har tagit �ver. De har skurit av London, men...

- ...hon och pappa m�r bra. - Det �r nog bara en skydds�tg�rd.

Milit�ren och polisen kommer att l�sa allt. Det ordnar sig.

- Jag vill bara tr�ffa min familj. - Jag vet.

Jag f�rs�kte ringa mina f�r�ldrar i Frankrike ocks�, men...

- ...jag f�r inte tag i dem. - Det b�rjar bli v�rre.

Vad det �n �r s� l�ser det sig.

Vad ska de g�ra?

Jag pratar med mig sj�lv.

Men ibland m�ste man prata.

S� det �r vad jag t�nker g�ra. Jag ska prata.

Min enda v�n �r borta. Jag kallar honom v�n fast vi aldrig tr�ffades.

Det liknar sociala medier d�r alla var v�nner med varandra �verallt.

De kallade varandra v�nner, men det var virtuellt.

Jag vara aldrig en del av det. Jag fattade det aldrig, men det g�r jag nu.

Det var s� med George. En bit bort, men kunde lika v�l ha varit i Tokyo.

Vem g�r runt h�r sj�lv liksom? Jag vet inte ens hur Geroge ser ut.

Skulle jag ens f�rst� om jag d�dade honom?

Det �r en m�rklig tanke. Och jag d�?

Vad vill ni veta? Jag �r en as�tare p� landsbygden. Bibeln �r min karta.

Nu jagar jag allt jag kan f� tag p�. S� l�ngt ifr�n det jag en g�ng var.

Jag var en riktigt duktig elektriker. Som barn �ppnade jag upp elektronik.

Pappa blev galen, men jag vara bra p� teknik, kretskort och komponenter.

Jag kunde laga saker som var trasiga.

Det var en verklighetsflykt. Nu g�r jag det f�r att inte bli kn�pp.

Jag byggde en cb-radio f�r att se om n�n var d�rute.

Varje g�ng jag pratar i den hoppas jag att n�gon lyssnar-

-och h�r mig d�rute.

Jag kanske m�ste bli starkare och utforska den h�r v�rlden mer.

Jag undrar hur l�nge det fortg�r. �ven om min kropp �r fast h�r-

-kan i alla fall min r�st g�ra mig fri.

�r ni d�rute f�r ni leta upp mig.

Sn�lla.

Jag �r ingen hj�lte. Det har jag aldrig varit.

N�r skiten brakade loss tog det stopp.

Jag s�g hj�ltar. S�na som f�rs�kte hj�lpa andra.

Jag s�g dem f�rg�ras.

Slukas upp av det.

Sj�lv flydde jag hit.

Hon ville att jag skulle f�lja med henne.

Men jag l�t bli. Jag v�grade.

Jag var r�dd f�r det vi kunnat hitta.

Om jag varit en hj�lte...

...hade vi fortfarande varit tillsammans.

Om jag varit en hj�lte hade hon inte l�mnat mig.

Hon hade k�nt sig trygg. Det finns en hel v�rld d�rute.

Och jag �r r�dd f�r att ge mig av.

R�dd f�r att leva.

R�dd f�r att d�.

Fick du tag i dina f�r�ldrar?

Nej.

Jag f�rs�kte ringa ett n�dsamtal, men... ingenting.

- Jag l�mnade ett meddelande. - �r du orolig?

- Ser jag orolig ut? - Nej.

Du �r lugn som vanligt.

Jag �r orolig.

Jag medger att jag inte varit din mest h�ngivne f�ljeslagare, men det vet du.

Jag vill bara att du vakar �ver min familj. Jag har levt ansvarsl�st-

- men jag f�r inte tag i dem vilket du kan, s� jag litar p� dig.

Och Beths familj... Hon har f�rlorat kontakt med dem och det �r v�rre nu.

Jag �r orolig att hon ska spela hj�lte och f�rs�ka hitta dem.

Hon betyder s� mycket f�r mig.

Vaka �ver henne och skydda henne.

�t helvete med det h�r livet.

Det var bara en dr�m.

Du �r h�r. �ntligen �r du h�r.

Scott, jag har alltid varit h�r. Var har du varit?

V�ntat p� dig.

Den h�r dagen �r n�stan perfekt.

N�stan.

Och det h�r �r Scott Miller Show. N�gon d�rute som vill ringa in?

Vi pratar om apokalypsen och vad den betyder f�r er. Jag har mat och vatten.

En kortlek och ett sinne f�r humor, s� har ni tid, ring mig. Scott Miller.

555-SURVIVOR.

Vart �ker zombies p� semester? D�da havet.

Tack, tack, tack. Nej, tack ska ni ha.

�r det n�gon d�rute? N�gon �verhuvudtaget?

Hall�?

Svara om ni h�r mig.

- Klart. - Inte s� trevligt, men det duger.

- Var det en bra id� att komma hit? - Sj�lvklart.

Vi �r l�ngt ifr�n allt. Det s�kraste st�lle vi kunnat hitta.

Bra utsikt om n�got n�rmar sig. Vi har mat och vatten.

Vi �r helt s�kra. Allt vi beh�ver nu �r en kortlek medan det hela upph�r.

Hoppas det.

H�r.

- Du kan ta min. Den smakar b�ttre. - Nej, njut av den.

- Jag kan ta f�rsta n�sta g�ng. - S� sa du f�rra g�ngen.

- Det �r kallt ikv�ll. - Ja, vintern �r p� v�g.

- Jag undrar om de d�r av kyla? - Hoppas det.

Hoppas att deras ruttna k�tt fryser.

- Hoppas att j�vlarna fryser. - Ja, innan vi g�r det.

- Jag funderar p� att �ka till London. - Du �r s�krare h�r.

- Min familj �r d�r. - Det �r inte tryggt d�r, Beth.

Det �r v�rst s�derut. St�der �r farliga.

Jag vill inte stanna h�r, Scott. Jag vill inte bo h�r f�r alltid.

- Jag d�r om jag stannar h�r. - Du d�r inte. Vi m�ste h�lla ihop.

Vi �r s�kra tillsammans.

Lita p� mig, det kommer att bli b�ttre.

Beth?

Scott? Scott?

�r det n�gon d�r? Sl�pp in mig.

�r det n�gon d�r?

Sl�pp in mig, sn�lla!

Jag trodde inte att du var h�r.

Jag v�ntade.

- V�nta h�r, jag klarar mig. - Nej, jag lockade hit dem.

Jag l�ter inte n�t h�nda dig. L�s s� fort jag g�tt.

S�ker p� att du m�r bra?

Ja, jag m�r bra.

Jag m�r bra.

Jag trodde inte att du skulle vara kvar. Det var s� l�nge sen.

Var det?

Dagarna betyder inget l�ngre.

Allt som betyder n�t �r om det �r natt eller dag, kallt eller varmt.

Jag �r ledsen, men jag har inga tep�sar kvar.

- Ingen fara. Vatten g�r bra. - Jag hade vin tidigare.

Jag t�nkte spara det tills du kom tillbaka, men jag hade en d�lig dag.

Ingen fara. Vi har alla dagar d� vi vill dricka vin och l�ta tiden passera.

Jag har v�ntat p� dig. Jag visste att du skulle komma tillbaka.

- Men i mitt brev... - Jag l�ste det inte. Jag ville, men...

Det kanske l�ter dumt, men jag var orolig f�r vad du hade skrivit.

S� jag v�ntade p� att du skulle komma tillbaka.

Jag trodde att du skulle komma och det hj�lpte mig att �verleva.

F�rl�t. M�rkliga saker att s�ga.

Hur var London? Hittade du dina f�r�ldrar?

- Kan vi pratat om n�got annat? - Vill du g�ra n�got roligt?

- Vad t�nker du p�? - Jag synar dina tre knappar...

- ...och h�jer en tom vattenflaska. - Visar.

- Du ska l�ta mig vinna. - Vi borde �ka till Vegas.

Jag rensar ju bordet. Du ska vara glad att vi inte spelar kl�dpoker.

Vi borde �ka till Las Vegas och bli nakna.

Scott.

Kan du bara h�lla om mig?

Det var s� l�nge sen jag k�nde mig trygg.

Dra. H�ll den stadigt.

L�s armen. Titta ner l�ngs pilen.

- Sl�pp n�r du �r redo. - B�ge och pil i London allts�?

Ja, f�r ni �r s� l�ngt efter h�r med era pistoler och kulor.

- Sk�nt att du �r tillbaka. - Sk�nt att vara tillbaka.

Var det ensamt h�ruppe?

S� klart.

Jag brukade prata med ett �ldre par p� radion.

George och Barbara. Vi brukade prata varje kv�ll.

G�r ni inte det l�ngre?

Nej...

De... klarade sig inte.

Du kan nog lista ut resten sj�lv.

Du d�? Hur var London?

Kaos. Ett enormt j�vla kaos.

Jag trodde att det skulle vara sv�rt att komma in, men det var det inte.

D�rinne var det som en krigszon. Det var farligt �verallt.

Och dina f�r�ldrar? Hittade du dem?

Ja... till slut.

I ett h�rb�rge. De var i s�kerhet, men...

...min syster. Hon...

- Du beh�ver inte prata om det. - Nej, det �r okej.

Jag vill ber�tta.

Min syster... klarade sig inte.

Hon dog under de f�rsta dagarna.

Hon f�rs�kte fly precis som alla andra, men...

Du vet vad som h�nder.

S� jag �kte f�r att bo med mina f�r�ldrar. Vi var i ett milit�rl�ger.

Det var tryggt och organiserat. Det fanns lite hopp.

Sen tog maten slut. Alla blev galna.

De p� utsidan och galningarna p� insidan var en d�lig kombination.

Vi blev tvungna att fly.

- �r det okej? - Ja.

Jag �r sliten bara. Jag m�ste l�gga mig ner.

Har du mer vatten?

Jag �r s� t�rstig.

Vad har du gjort med kartan?

Det �r st�llen jag varit p�. Saker jag hittat.

St�llen att �terv�nda till.

Du tycks ha planerat att stanna h�r l�nge.

- Jag v�ntade p� dig. - Du har verkligen inte l�st mitt brev.

- Jag var inte redo att ta farv�l. - Det m�ste du nog nu.

Jag �r ledsen...

Det h�nde i London.

Jag �lskar dig.

Jag vill inte d� ensam.

Alla jag k�nner �r borta.

- Jag ville se om du var kvar. - Det �r ingen fara.

Det �r ingen fara.

Har du kvar f�rlovningsringen?

Beth...

Jag vill vara med dig tills vi �r gamla och griniga.

Jag vill vara med dig vid varenda solnedg�ng.

Soluppg�ng.

Genom gl�dje... och sorg.

Jag vill ha husdjur.

Bilda familj.

Jag vill att du ska vara min k�rlek f�r alltid.

Beth... Vill du gifta dig med mig?

Jag trodde aldrig att du skulle fr�ga.

Tredje g�ngen gillt.

Tredje g�ngen gillt.

M�r du bra?

Sitt stilla s� blir ingen skadad.

Med ingen menar jag dig. Nicka eller tala om du fattar.

- Jag fattar. - Jag �r Max och det h�r Lollie.

Lollie, kolla hans v�ska.

- R�r inte... - Allt h�rinne �r v�rt.

V�skan, ditt vapen och din smutsiga tr�ja. Allt �r v�rt om vi vill ha det.

Ett ord till, s� rycker jag ut din tunga. Fattar du?

S�g: "ja, jag fattar" om du fattar. Det tar jag inte din tunga f�r.

- Jag fattar! - Duktig pojke. Vad har vi, Lollie?

Pussel... kortlek.

Vatten.

B�nor. B�nor.

B�nor. J�vlar vad han har b�nor.

- S� bra. N�t annat av v�rde? - Ett brev till Scott.

Jag har ett s�nt ocks�. Hur stor �r chansen f�r det?

- Vem �r ditt brev fr�n, Scott? - Tala.

- Min flickv�n. - En flickv�n?

- �r hon snygg? - Helt okej, Maximilian.

Ja, verkligen. Kommer hon hit till mig?

Nej, det g�r hon inte.

�r hon en...

L�gg av med det d�r innan jag fyller dig med bly.

Din j�vel. Jag sv�r.

- Bra jobbat, Lollie. - Tack, Max.

Scott.

Jag t�nker ta loss dig, men f�rst m�ste jag veta om du blivit utsatt.

- Kort och gott, �r du s�ker? - Ja, det �r jag.

Inget har bitit mig.

Okej, ta loss honom om du vill.

Du kan f� tillbaka dina saker ocks�. Jag struntar i bilder p� din tjej.

Beh�ll kortleken bara. Vi kan spela p� v�gen.

Vi beh�ller kortleken. Vi kan spela p� v�gen.

Era kl�der och snusn�sdukarna... �r ni cowboys eller n�t?

Ig�r var jag forskare och idag �r jag gangster. Hur s�?

Tack.

Nu till en �verraskning. Allt som �r kvar �r ditt.

- V�rt, gullet. Du �r f�r gener�s. - Ja, v�rt. Vi beh�ller en del.

Du f�r sj�lvklart en del av det. Vi �r ju inte onda. Visst, gullet?

Det vi inte vill ha... kan du f�.

Vem vill spela?

Jag h�rde dig prata h�romkv�llen. P� din cb-grej.

- Du svamlade. - Ja, det var n�r... Beth dog.

- Max, det �r of�rsk�mt. - Och? Alla d�r.

- Jag vill slippa fler snyfthistorier. - �r ni far och dotter?

- Vi �r inte sl�kt. - Nej, det �r vi inte.

Han �r min hj�lte. Visst, �lskling?

Kalla mig inte �lskling, s�rskilt inte framf�r g�sterna.

Din tur att dela ut.

- Vart ska du, Scott? - Norrut.

- Vad �r s� lustigt? - Norr �r �t helvete.

Vi kom just d�rifr�n. Bara el�nde.

- S�derut �r k�rt ocks�. - Inte allt.

Det finns ett st�lle nere p� kusten i n�rheten av Dover.

- F�r jag inte ber�tta? - Ber�tta vad?

- Vi kan lita p� honom. - Vi k�nner honom inte, Lollie.

Och du vet att vi inte kan lita p� n�gon.

Dags att l�gga sig. Ingen diskussion.

Du m�ste sova. Det finns en morgondag och jag m�ste prata med Scott.

- Vuxengrejer. - Jag �r vuxen!

Inte ikv�ll. L�ggdags. G� och tr�na p� din fiol.

Du �r inte min farsa!

�ven vid underg�ngen �r en ton�ring en ton�ring.

- Dricka? - Ja, lite vatten vore toppen.

Inte vatten. Dricka, sa jag.

Hon spelar varenda kv�ll. Jag f�r inte nog av det. Under andra f�rh�llanden...

- ...hade hon varit framg�ngsrik. - Det �r bland det jag saknar mest.

Jag klarar mig utan film och tv, men musik...

- Jag saknar musik. - Vi har tyv�rr ingen is.

- Gott. - Ja.

- Jag gillar det �nnu mer nu. - S� hon �r inte din dotter?

- Nej. - Du vet v�l att hon gillar dig?

En fadersgestalt, antar jag. Dessutom har hon ingen annan att titta p�.

- Hur tr�ffades ni? - Har du r�ddat n�gons liv, Scott?

- Nej. - Har du f�tt chansen att spela hj�lte?

- Jag �r ingen hj�lte. - Den b�sta k�nslan i v�rlden.

Det f�r�ndrar ens liv.

R�ddade du henne?

Innan helvetet brakade loss var jag apotekare.

Jobbade h�rt, hade fru och ett litet barn.

En liten flicka.

N�r det br�t ut f�rs�kte jag liksom m�nga andra att hitta ett botmedel.

Ett tag trodde vi att vi hade det.

Men n�r vi kom dit revs barrikaderna och f�rs�kspersonerna rymde.

Vi fick ge oss av. Min fru och min dotter var i l�gret d�.

Upplevt k�nslan av maktl�shet?

Hur h�rt man �n f�rs�ker kan man bara st� och titta p�.

Jag dog inombords, men det fanns inget jag kunde g�ra.

Jag svor att jag aldrig skulle l�ta det h�nda igen.

Lollie... Jag drev omkring n�r jag s�g ett grupp zombies-

-som r�rde sig i grupp.

De k�nde doften av blod och var ute efter att d�da.

En familj satt fast inne i ett hus. Huset skulle aldrig h�lla.

Man h�rde skotten och skriken.

Jag trodde att det var f�rsent. Att det inte fanns n�gra �verlevare.

F�nsterna p� �verv�ningen var vid�ppna, och pl�tsligt hoppar en unge ut.

Det m�ste ha kr�vt en helt del mod. Hon var smidig. Fallet borde d�dat henne-

- men hon hade bara stukat fotleden. Jag trodde inte mina �gon.

Men s� fort hon kom ut var de p� henne. Hon hade �tits upp utan min hj�lp.

Jag sk�t och knivh�gg dem. Jag skulle g�ra allt jag kunde.

Jag tog henne d�rifr�n och f�rde henne i s�kerhet.

Det var s� jag tr�ffade Lollie. Jag r�ddade hennes liv.

Hon �r speciell. Och jag �r den som skyddar henne.

Det f�r inte ha varit f�rg�ves.

- Jag m�r lite konstigt. - Det �r drinken, min v�n.

- Gjorde du honom illa? - Han sover.

- �r du fortfarande arg? - Jag hatar att behandlas som ett barn.

- Du �r ett barn. - Jag �r sexton.

Lyssna.

Det �r en farlig v�rld. Och den �r tusen g�nger farligare nu.

Var tacksam att du har n�n som tar hand om dig.

Du �r speciell, Lollie. Det vet du. Den enda som �verlevt ett bett.

- Du b�r p� botmedlet. - T�nk om det inte existerar?

Det m�ste det g�ra.

Du kan inte g�mma dig. Du m�ste till ett s�kert st�lle.

Vi m�ste ta oss dit bara.

L�ggdags.

Max, kan vi inte v�nta p� att han vaknar?

Nej, vi m�ste resa sj�lva. Kom nu. Vi har en l�ng resa framf�r oss.

T�nk om n�t h�nder dig?

- Inget kommer att h�nda mig. - Jag kommer att bli helt ensam.

Lyssna. Vi beh�ver inte hj�lp. Det kommer inte att h�nda mig n�got, okej?

Skit ocks�. De �r h�r. Kom nu.

- Han d�? - Vi har inte tid.

F�rl�t, Scott.

G� till f�nstret. Sikta mot huvudet och h�ll avst�ndet.

�ppna f�nstret!

Jag beh�ver hj�lp vid d�rren!

Jag m�ste st�nga!

Lollie! Du m�ste hj�lpa mig!

Lollie! Anv�nd pistolen!

Jag kan inte h�lla emot l�ngre.

Skjut!

Till �verv�ningen!

Spring!

Vi �r k�rda.

- De f�r inte komma �t mig. - Jag har tillr�ckligt med ammunition.

- Jag m�ste h�rifr�n! Till Frankrike. - Jag vill f�lja med.

Du f�rst�r inte. Jag m�ste h�rifr�n.

- Jag �r immun. - Vad?

�r du immun?

Det h�r g�r mig tokig. Viruset har ingen verkan p� mig.

- D�rf�r m�ste du ta mig h�rifr�n. - De �r f�r m�nga.

- Bomber. - Vad pratar du om?

Kolla i garderoben.

Bomber.

Gud v�lsigne dig, George.

Ner!

Dags att sticka.

Det finns bara en v�g ut. Redo? Ett, tv�, tre, nu.

En sista h�lsning fr�n George, era j�vlar.

Scott, din arm.

- M�r du bra? - Ja, jag har varit med om v�rre.

Jag m�ste dra innan det kommer fler.

Okej. Jag f�ljer med dig s� l�ngt jag kan.

Du r�ddade mitt liv. Kanske allas liv.

Ja, b�ttre �n att v�nta p� att d�.

R�sta den h�r undertext p� www.osdb.link/5nutm Hj�lp andra anv�ndare att v�lja de b�sta undertexter