Original subtitles

De två tjuvjägarna från Stacks Gate- gruvan kallades till domstol.

Nå, hur gick det?

- De var i rätten i Uthwaite igår. - Vad fick de?

De frikändes.

Jag antar att ni lämnade ert vittnesmål?

Jag sa att jag väntat på dem och att jag sett dem lägga ut snaror.

Och var du tog dem och med vad, va?

Nåt sånt, ja. Domaren förstod vad jag menade.

Det ska han ha beröm för. Fortsätt.

Jag sa att jag tog dem förut. De ljög och sa att de inte gjort nåt.

- Domaren släppte dem. - Inga vittnen?

Nej.

Sa han att ni var en klipsk pojke?

Nej, sir Clifford. Han sa att jag har min plikt gentemot min arbetsgivare.

Och rätten stämde förstås upp i ett trefaldigt leve för er.

Det kunde de ha gjort, men det gjorde de inte.

God morgon.

Ska det betyda att jag ska gå, sir Clifford?

Där slog ni huvudet på spiken.

God morgon, sir Clifford.

Jag sa åt henne att vänta utanför.

Hon måste ha smitit in genom köksdörren, den stackaren.

Hon hittar alltid en väg in.

- Du ser sorgsen ut idag. - Sorgsen? Nej, jag är arg.

För att du hatar att vara skogvaktare?

Inte att vara skogvaktare. Så länge jag får vara ifred.

Men jag måste iväg till polisen och andra ställen-

- och prata med alla sorters idioter. Och det gör mig arg ibland.

-Connie, är det du i hallen? - Ja, älskling. Jag kommer strax.

Hut mår fasankycklingarna?

De klarar sig bra, milady. De går runt på egen hand nu.

Jag vill gärna se dem.

Som ni vill, milady.

Du fick brev i morse.

Det är från Hilda. Far har bjudit oss till Frankrike i juli och augusti.

- Oss två? - Nej, mig och Hilda.

Juli och augusti?

Så snart mrs Bolton kommit in i sin roll, sa vi.

Ska din syster leta efter en make åt sig också, eller bara åt dig?

- Jag har inte frågat henne. - Låt henne inte ta dig ifrån mig.

Nej då. Hilda skulle aldrig försöka.

Det är jag inte säker på. Hon avskyr mig.

Clifford, om du inte vill att jag åker, så stannar jag hemma.

Mig kvittar det.

Jag vill att du åker.

Jag vill bara att du kommer tillbaka.

Jag vet.

- När åker du? - I början av juli.

Nästa vecka?

- Har du nåt emot det? - Det har jag väl inget för.

Jag kan inte åka om du blir ond på mig.

Du gör som du vill. Du behöver bara säga:

"Mellors, jag åker bort ett tag. Vi ses när jag kommer tillbaka."

- Det hoppas jag att vi gör. - Det kanske inte blir så.

Menar du att du kanske är borta då? Vart skulle du ta vägen?

- Till Kanada. - Kanada? Varför just Kanada?

Jag har en bror där.

- Men du har det ju bra här. - Jo då. Jag får 35 pund i veckan.

Jag är sir Cliffords tjänare och lady Chatterleys...

Vad kallar man det i dina kretsar?

Du är min älskare.

Älskare. Hennes nåds knullare.

Om det nu är så - skäms du för det?

Nej.

Vad spelar det för roll om du...

Säg det. "Vad spelar det för roll om jag...?"

Om du knullar mig, som du kallar det, när du vet att jag vill.

Du har rätt. Så beter sig en anständig dam.

- Det finns inget att skratta åt. - Varför är du då så arg?

Följ med in, så kanske jag kan förklara.

Vad är jag för en man, som lyder en krympling och gör det med hans fru?

En domare i rätten skulle kalla mig en tjuv och en usling.

Jag passar inte in bland din sort. Jag vill inte passa in.

Och du kan inte vara bland min sort. Hellre dör jag.

- Kan det inte bara vara som det är? - Du kommer och går när du vill.

Jag kan inte gå runt och lyda sir Cliffords order och vänta på dig.

Det gick bra innan du kände mig.

Ja. Men redan då tänkte jag på Kanada.

Vill du fortfarande åka, nu när du har mig?

Ja. I än högre grad.

Då tar vi farväl och glömmer det här. Jag återgår till mitt forna liv.

Jag är tacksam för allt du gett mig. Du har varit god mot mig.

Säg inte så. Du har gett mig mer än jag har gett dig.

Nej, du avskyr mig. Jag ska inte störa dig längre.

Vänta lite.

Lämna mig inte för gott.

Inte än.

Säg att i skogen så är du min.

Vad ska jag säga?

Säg: "Jag ska alltid vara din i skogen."

Jag ska alltid vara din i skogen.

Vi spikar in det.

- Vill du spika in din spik i trädet? - Det vill jag.

Spika den över min.

Nu är det gjort.

Ja. Nu måste jag gå.

Skogen är så härlig!

Varför måste man skynda hem?

Kände du att du var tvungen att skynda hem?

Varför kom du inte och mötte mig?

Jag? Bara äkta älskare bör möta dig en kväll som denna.

Jag menade dig.

Du är vacker.

Jag önskar vi mötts till fots i skogen. Kändes det ensamt?

Nej, det är ljuvligt. En hel värld för mig själv.

Vid fronten sköt vi särade hästar.

Varför sköt ingen mig?

Sluta nu.

Jag vill gråta och yla!

Gråt om du måste, min stackars älskling.

Min stackars älskling.

Så ja.

Nu mår jag bra igen.

- Var det länge sen er make gick bort? - Det är 23 års sen han bars hem.

- Bars hem? - Det var en explosion i gruvan.

- Dog många? - Nej, bara Ted.

De andra hann ducka i tid. Men de hittade honom, utsträckt-

- som om han försökt fly. Så de sa att felet var hans eget.

Dödsorsak: ynkedom.

Så sa de, efter gruvägarens utredning.

- Ni trodde dem väl inte? - Nej.

Ted var den oräddaste man jag känt.

Han var halsstarrig ända in i döden.

Ni förstår, han brydde sig inte.

Varför inte? Ni var väl lyckliga ihop?

Absolut. Men Ted ryggade inte för nånting.

Och han duckade inte för nåt på denna jord.

Han borde inte ha följt sin far ned i gruvan.

Jag önskar jag tvingat honom ta ett arbete ovan jord.

- Har ni aldrig tänkt gifta om er? - Nej. Det var en sån chock.

Ted dog aldrig för mig. Jag har inte riktigt insett det än.

Så hemskt att ert liv skulle upphöra så.

Det är sant. En del av mig dog då.

Jag vaknade ilsken om nätterna och undrade varför han lämnat mig.

Jag älskade hans omfamning.

Jag har kysst varje del av hans kropp.

Ted såg hur jag led när jag födde vårt första barn-

- och ville inte låta mig genomgå det en gång till.

Jag fick tjata tills han gick med på det.

Men det gick, och vi hade goda tider igen. Det är det jag inte kan glömma.

Hans beröring?

Det stämmer. Hans beröring.

Jag kom aldrig över honom och jag tänker inte göra det.

Men hur kan en beröring vara så länge?

Milady, vad annars finns det?

Till och med barn växer ifrån en, men när man har...

När man en gång värmts upp av en man varar den känslan för alltid.

Så vacker världen är så här års, Clifford!

Du har rätt, min kära. Den är underbart ljuvlig.

- Ska vi gå till sjön? - Det gör vi.

Vi springer ikapp - jag på min Springare!

Jag trodde du var min i skogen och hans i resten av världen.

Så vill jag ha det, men Clifford ville gå till sjön.

- Stannar du hos mig i kojan? - I natt?

Ja, inatt. I kojan.

- Okej. - Ska jag möta dig vid grinden?

Ja, efter klockan tio.

- Hallå! - Hallå!

Jag går inte till honom om han inte ropar på mig.

Jag vann! Den här skulle jag ha nytta av i gruvan.

En bra idé. Jag kan storma igenom strejkvakterna. Vad tycks?

Tror du inte att vi kan nå samförstånd med arbetarklassen?

Det där har vi ältat förr, Connie. Nån måste hålla i rodret.

Det verkar så hatiskt att nån måste styra och andra styras.

Det är naturens lag. Och du tillhör den styrande samhällsklassen.

Jag Styr ingen.

Nej, men tjänstefolket vet att du måste åtlydas.

Vi vill bara att världen ska dansa i vår takt.

Men världen har en egen takt, mycket äldre än vår.

Jag känner det, här i skogen.

Jag skulle hellre svälta här än bryta kol under jord.

Jaså? Du har aldrig svultit, så vitt jag vet.

Mellors!

Mellors!

Mellors...

Varför dröjde han så? Vem som helst hade varit snabbare.

- Är nåt på tok? Går den inte? - Tydligen inte.

- Är bensinen slut? - Nej, Field tankade den nyss.

Den är överhettad. Låt mig skjuta på.

Nej, det har hänt förr. Sluta!

- Den kommer att slitas sönder! - Clifford!

Se? Den går utmärkt. Skjuter ni på?

Jag sa åt er att inte skjuta på! Den måste klara det här!

Måste, ja.

Fördömt!

Vänta med att skjuta på tills ni blir ombedd!

Clifford, bromsen!

Det är tydligt att jag är beroende av er hjälp.

Jag antar att ni får skjuta på. Kan ni skjuta på, Mellors?

Ursäkta mina hårda ord.

De gjorde mig inget.

- Är ni redo, sir Clifford? - Sätt igång.

- Jag tänker också skjuta på. - Måste du?

Ja. Försöker du döda den stackaren?

Det räcker, Ers nåd. Jag klarar mig nu.

Jag var lite brysk mot Mellors idag. Men han borde inte lägga sig i.

- Han försökte bara hjälpa till. - Vill jag ha hjälp, ber jag om det.

Det hade varit bättre om...

Du sympatiserar då jämt med tjänstefolk och hantlangare.

Mellors far inte illa av lite slit. Det kanske gör honom mindre fräck.

- Var inte du fräck mot honom? - Inte så vitt jag vet.

Men du, som brinner för tjänsteklasserna-

- kanske anser att jag behandlade stackars Mellors illa.

- Det är din svaghet. - Min svaghet?

Du känner sympati för och släktskap med tjänsteklasserna.

Vad innebär "tjänsteklasserna"?

Tillhör Mellors en tjänsteklass för att han slet med att knuffa hem dig?

Annars skulle han inte vara tvungen att göra det.

Om han var förlamad, skulle du skjuta på hans stol?

Givetvis inte. Varför måste jag vara tacksam? Jag betalar ju karln.

- Din otacksamhet är hemsk. - Connie, jag är honom evigt tacksam.

- Vad mer vill du att jag ska göra? - Var lite hänsynsfullare!

Var lite mindre hänsynsfull mot dem och mer mot din egen samhällsklass.

Vi har tillgångar som skapar arbeten åt Mellors och hans gelikar.

Vi möjliggör existensen för världens Mellors.

Vi klarar oss utan dem, men de måste inse att de inte klarar sig utan oss.

- Därför kan de inte ställa krav. - Det går de aldrig med på.

Då måste de tvingas till det.

Vem är Mellors, egentligen? Han är ett halvtamt djur med gevär.

- Du är punktlig. - Det var ingen match.

Är allt väl? Jag var så orolig att du skulle skada dig i morse.

Ingen fara. Jag hade glömt att det var så sent som i morse.

- Det känns som en evighet sen. - Som åratal.

Här är så många märkliga små ljud.

Det är träden. De knakar och gnider mot varandra.

De rör sig ständigt som de vill.

- Nästan som om de talade. - Så fantastiskt!

- Lät du lamporna brinna? - Det gör jag alltid på natten.

- Vill du äta nåt? Lite bröd och ost? - Nej tack, men ät du.

Jag känner inte för att äta.

- Jag fryser om fötterna. - Det är varmt nog här inne.

Kyss mig!

Kom hit.

Kyss mig för att du tycker om mig, inte för att du vill ha mig.

Du tycker väl om mig?

Ja, det gör jag.

- Vad ska du kalla mig? - Kalla dig?

Tänker du jämt kalla mig "milady"?

- Det kan du skriva upp. - Kalla mig Connie.

Connie.

- Vad heter du? - Oliven.

Oliver? Vill du att jag kallar dig Oliver?

- Om du vill. - Så underligt att du heter Oliver!

- Varför det? - Det låter bara så märkligt.

Räck mig din hand, Oliver.

Varför skrattar du? Det låter konstigt, inte sant?

Tala med mig. Säg mitt namn.

Vad ska jag då säga - Connie?

Du hör själv, det låter inte rätt.

Vi behöver inga namn för varandra.

Kanske det.

Håll om mig.

Så där.

Nu känner jag mig trygg.

- Har du alltid sovit här? - Ja.

Med din fru också? Är det här sängen hon sov och födde ditt barn i?

- Den och ingen annan. - Älskade du henne?

Hon var aldrig en trevlig kvinna.

Hon brydde sig inte ens om sitt eget barn.

Hon bor med nån annan nu.

Varför skiljer du dig inte? Är ni inte ens lagligen separerade?

- Nej. - Tänk om hon ändrar sig.

Inte en chans att hon kommer hit. Hon hatar mig mer än jag hatar henne.

Nog om det.

Vänd dig om innan du blåser ut ljuset.

Du är så vacker. Så ädel och fin.

Säg mig att vi gör mer än bara knullar.

Vad finns det mer?

- Älskar du mig? - Jag älskar dig.

Det är det jag vill.

Klockan är redan halv åtta.

- Vad får det lova att vara, milady? - En kopp te.

Har du en kam?

- Varsågod. - Tack.

Varför har du kvar det där?

Det där hemska fotot av dig och din fru.

- Togs det när ni gifte er? - Ja.

Varför behåller du det?

Jag vet inte. Folk brukar ha dem.

De är hemska. Alla ser döda ut på dem.

Det står inte för mycket längre, vare sig för mig eller henne.

Det är hemskt. Tyckte du om henne när det togs?

Jag antar det, på ett eller annat sätt.

- Gör du det fortfarande? - Jag?

- Inte då. Jag tyckte aldrig om henne. - Men du älskade henne.

Jag försökte. Men hon slet mig alltid i bitar.

Hon var den enda kvinna jag haft. Och jag ville ingen ha efter henne.

Nej, få mig inte att minnas henne.

- Varför eldar du inte upp det? - Fotografiet?

Ja, det tillhör det förflutna.

Jag eldar gärna upp det, om du vill.

- Nu? - Ja, nu.

Om jag nånsin tittat på det, hade jag gjort det för länge sen.

Elda upp det, då.

Det här är världens ljuvligaste plats.

Skulle du vilja stanna här?

Om världen var annorlunda, skulle jag stanna här och föda dina barn.

Jag önskar det var så.

Det vore vår enda utväg.

Connie, om du skulle skaffa en älskare...

...har du funderat på möjligheten att du rycks med av förälskelse?

Rycks med? Vart då?

Den sexuella kärleken kan rycka med dig till nåns famn och bädd...

- ...men också till en hans hem. - Och om det nu blev så?

Det måste vi fundera över. Du skulle vilja ha skilsmässa, antar jag.

Kan vi ta det här när jag faktiskt begär skilsmässa?

Jag ogillar att överrumplas. Jag föredrar att använda förnuftet.

Skulle du inte ge mig skilsmässa, om jag bad dig?

Jag vill att du noga överväger vilket pris du skulle få betala.

Och vilket pris är detta?

Jag har inte räknat klart än, men jag skulle nog inte ge dig skilsmässa.

Varför inte? Vad gynnar det dig?

Du har en romantisk bild av vårt oskyldiga äktenskap.

- Det skulle inte skada dig. - Tror du inte?

Det beror väl på till vilken grad du smutsat ned mitt namn.

Bäst att jag rör mig inkognito.

- Men jag begär bara en sak av dig. - Vad då?

Att du inte tänker på det här sättet. Det är inte anständigt.

Connie, vinden blåser dit den önskar. Måste jag lova att inte drömma?

Tänk och dröm om vad du vill, och om du stöter bort mig - gör vad du vill.

Jag - stöta bort dig?

Sluta prata om det! Jag avskyr prat!

Är det bara handlingar som räknas? Vad ska vi kalla barnet? Eureka?

Lille Benny?

Jag överraskades av regnet.

Jag trodde du redan farit din väg.

Förlåt mig, men jag har varit så upptagen.

- När far du? - Imorgon.

- Imorgon? - Min syster kommer och hämtar mig.

Du är genomvåt. Du får reumatism.

- Du också, i så fall. - Jag tänker torka mina kläder.

Du borde ta av dina blöta kläder också.

Jag har besökt en advokat om min skilsmässa.

Jaså? Vad sa han?

Han sa att jag borde gjort det för länge sen.

Måste hon få reda på det?

Ja. Hon och mannen hon bor med har fått en kallelse.

Hela processen är avskyvärd.

Jag antar att jag en dag måste genomgå den med Clifford.

Vi springer i regnet.

- Då blir vi dyngsura. - Ja, varför inte? Utan kläder.

- Jag vill känna mig fri. - Sätt igång, då.

Ta mig, om du kan!

Akta dig. Snart kommer jag!

Jag gillar inte att hon är ute i stormen. När gick hon?

Strax innan ni kom in.

Jag såg henne inte i parken. Gud vet vad som har hänt henne.

Inget har hänt. Oroa er inte. Hon kommer så snart det slutar regna.

- Hon söker säkert skydd i kojan. - Jag hoppas ni har rätt.

Vill du klä upp dig?

John Thomas gifter sig med lady Jane.

Constance och Oliver måste få gå vidare.

Lady Jane...

Det är du, i all din prakt.

Lady Jane, vid hennes och John Thomas vigsel.

Det här duger inte. Jag får be Field och Marshall leta efter henne.

Det orsakar bara rykten. Man kommer att tro att nån har begått självmord.

Låt mig gå till kojan och se om hon inte är där, trots allt.

Vi är Adam och Eva, nakna i lustgården-

- med inget begär kvar i våra kroppar. Men jag tycker om oss som vi är.

Tiden är ute för sir John och lady Jane.

Lady Chatterley blir sen till middagen. Och var har hon varit?

Tänk om vi gick så här genom Tevershall.

Vad skulle man säga?

Om de visste om det här, skulle de vilja lyncha oss.

Ibland, här ute i skogen, kommer nåt fram inom mig.

Jag känner hur mitt hjärta lämnar kroppen av ilska.

Jag hatar allting utanför den här skogen.

Ska jag komma till dig imorgon kväll? Hilda kan hämta mig morgonen efter.

Milady! Vi undrade om nåt hade hänt.

- Nej, ingenting. - God kväll, mrs Bolton.

- God kväll. - Ers nåd klarar sig nu, så jag går.

God natt, Ers nåd. - God natt, mrs Bolton.

God natt.

- Så monstruöst att förfölja mig! - Säg inte så, Ers nåd!

Sir Clifford ville skicka Field och Marshall. De hade hittat er direkt.

- Jag visste inte riktigt var den låg. - Det bryr jag mig inte om.

Men allt är ju väl, milady.

Ni har bara tagit skydd i kojan. Det är inget.

Du behöver inte skicka tjänstefolket efter mig!

Var har du varit?! Du har varit borta i timmar!

I en storm som denna!

Vad har du sysslat med? Och vad hade du i kojan att göra?

Det slutade regna för evigheter sen. Vad tusan håller du på med, kvinna?!

- Jag kanske inte vill berätta. - Du driver mig till vansinne!

Jaså, minsann.

Jag satt i kojan under stormen, gjorde upp en eld och var lycklig.

Se på dig! Se på ditt hår!

Jag sprang runt i regnet utan kläder.

- Du är inte klok! - För att jag ville duscha i regnet?

Tänk om nån hade sett dig! Springa runt naken som en annan dåre.

De hade nog fått stora skälvan.

Jag vet att du ska resa bort, men du måste inte vara så oanständigt nöjd.

Tycker du att jag är hemsk som är så uppspelt?

- Det är hemskare att du visar det. - Då ska jag dölja det.

Ansträng dig inte. Du gör mig nästan begeistrad.

Jag är glad för din skull, men säg: avser du att återvända till Wragby?

Vill du verkligen att jag kommer hem?

Det vet du att jag vill.

Då gör jag det.

Det blir skönt för Ers nåd att få lite luftombyte.

Det tror jag nog. Hoppas ni står ut med sir Clifford på egen hand.

Jag klarar nog av honom. Män är märkliga varelser.

Det hjärta en rik man inte kan vinna kan erövras av en fattig man.

Och då må han vara vad som helst. Han är ändå gjort mer än nån annan.

- Allt hänger på vad man accepterar. - Tack för hjälpen, mrs Bolton.

Milady, om nåt i er får er att säga mer än ni borde-

- är det för att ni är en sann kvinna och ert hjärta motarbetar er inte.

Jag vet att ni inte skulle göra mig illa.

Ingen annan heller, om jag kan förhindra det.

Adjö, Clifford.

Adjö, Connie. Kom hem till mig ordentligt.

Jag är hemma innan du vet ordet av.

Adjö, Hilda. Håll ett öga på henne.

Jag ska försöka, Clifford. Hon går inte långt bort.

Skriv till mig om det händer nåt. Berätta om sir Clifford.

Det ska jag, milady. Ha en skön semester och kom hem ordentligt.

Hej då!

- Vad är det som är fel? - Ingen aning.

- Ska jag gå tillbaka och hämta Field? - Vänta, jag tittar under huven.

- Jag vill övernatta i närheten. - Varför det?

Du vet väl att jag är förälskad?

Jag hade det på känn.

Han bor i närheten.

Det är bara en lös skruv.

Synd att vi inte kan åka direkt. Vi kan vara i London vid nio.

- Jag är ledsen för din skull. - Kan du inte säga att du ändrat dig?

Nej. jag har ju lovat.

Vill du berätta om honom?

Han är underbar. Exceptionell. En ljuvlig älskare.

Har han inget namn?

Vi använder aldrig varandras namn, underligt nog.

Vem är han?

Han heter Oliver Mellors. Han är vår skogvaktare.

- Connie! - Jag vet.

Jag skulle ge upp kvällens lilla äventyr, om jag vore du.

Det tycks vara en onödig dumhet.

Jag måste vara med honom inatt, annars kan jag inte fara.

Nåväl.

Men du får stå för min hotellräkning.

- Var hittar vi honom? - Kör rakt fram, sen till vänster.

Det här är min syster Hilda.

Hilda, det här är mr Mellors.

Vill ni stanna ett tag innan ni åker vidare?

Tack, jag tar gärna en drink. Såvida det inte är cider.

Jag ordnar lite te, eller nåt.

- Vill ni ha ett glas öl? - Gärna det.

- Det där är hans stol. - Sitt, för all del. Den bränns inte.

Ingen här basar över nån annan.

Varför talar ni dialekt? Det låter lite konstlat.

Kanske det. Men i Tevershall är det ni som låter konstlad.

Men det vore naturligare om ni tilltalade oss på normal engelska.

Jaså? Skulle nåt som sägs mellan mig och er låta naturligt?

Utom kanske om ni sa att ni hellre ser mig död än med er syster.

Skulle nåt annat vara naturligt?

Lite fint sätt skulle vara naturligt.

Naturligt för er. Men jag har fått nog av fint sätt. Låt mig vara.

Sköter ni alltid om hushållet själv?

Jag bor ensam, så jag har inget val. Jag är van vid det.

Anser ni att Connie är trygg här?

Lika trygg som var som helst. Det är inte som om tysken siktar på oss.

- Tycker ni att det är värt riskerna? - Vilka risker menar ni?

Ert äventyr med min syster.

Det får ni fråga henne. Hon kommer på eget bevåg, inte sant?

- Måste du vara så kritisk, Hilda? - Nån måste tänka på saker och ting.

Du behöver kontinuitet i ditt liv. Du kan inte bara ställa till det.

Har ni kontinuitet i ert liv? Ni är väl på väg att skilja er?

Er kontinuitet ligger i er envishet. Skönt att ni inte är mitt ansvar.

Hur vågar ni tala till mig på det där sättet?

- Ni är ju nästan min svägerska. - Inte än, det vill jag lova.

Det är inte så avlägset. Er syster kommer till mig för ömhet.

Hon har varit i min säng förut, till skillnad från er och er kontinuitet.

Män som ni borde hållas inlästa.

Ni rättfärdigar er vulgaritet och själviska lustar.

Vi tar saker för vad de är. Får jag en skänk från ovan, tar jag emot den.

Ni kunde ha varit en bra kvinna, som er syster, istället för en hagga.

Kvinnor som ni behöver en rejäl omgång.

Jag betvivlar att nån av er känner att det här var värt det i slutändan.

Ni får vad ni förtjänar - ett liv i ensamhet.

- Låt mig inte vänta imorgon, Connie. - Nej då, Hilda.

Adjö.

- Du var hemsk mot henne. - Hon förtjänade en örfil.

Hon sa ju bara vad hon tyckte.

Människor!

De är inte på riktigt. Det är vår värld som är den verkliga.

Jag är med barn.

- Är det sant? - Säg att du är glad.

Det är jag - för din skull.

Men det är fel att föda ett barn och låtsas att fadern är en annan.

- Det är ett svek mot den ofödda. - Om du känner så vill du inte ha mig.

Älska mig. Håll om mig och vänta på mig. Vi ska ha ett barn.

Subrip: TomTen

Översättning: Adam Islam Dahlström PrimeText International, 2007

Textadministration: PrimeText International, 2007