Original subtitles

TIDIGARE:

En gammal tok i närheten hörde något den kvällen.

Han köper sprit och cigg billigt som han säljer vidare till restauranger.

-Det kan inte vara han? -Han lider.

Jag vet inte ett skit, Thorbjørn.

Hej. Susanne. Thomas sa att ni söker arbete.

Jag ska titta på ett café. Michelles pappa äger det.

-Sebastians flickväns pappa? -Och en av våra huvudmisstänkta.

Är du intresserad, så ring. - Michelle!

Jag tror att de döljer något. Surfarna.

Det står "finish line".

-När började du följa efter mig? -Jag...

Jag såg dig på stranden innan i dag. Är du från polisen?

Ja, jag är hemlig agent.

Nej, jag har hört att man ska prata med dig om man vill köra strandrace.

Jaså? Var har du hört det?

Jag snackade med någon nere i hamnen.

-Säkert. Men jag vet inte vem du är. -Jag och min fru är nyinflyttade.

Vi behöver pengar för att kunna betala för strandcaféet.

Det ligger ett fint kasino i Esbjerg. Ta med ditt sparkapital dit.

Kasino är inte min grej. Jag gillar att vinna.

Jag vet ju att jag kan köra ifrån ett gäng bondläppar som de där.

Det kostar 10 000 att delta. Vinnaren tar allt.

Visst. Det finns inga andraplatser i livet.

Håll koll på sjömärket. När vi hissar flaggan kör vi samma kväll.

Helvete. Förlåt.

-Vad är klockan. -Tolv.

-Gick det bra? -Ja, jag slog bara i armbågen.

Bara sov vidare.

Jag tror att jag har försatt mig själv i skiten.

-På vilket sätt? -Alla möjliga.

Biltävlingar och sådant. Det är en lång historia.

Jag har hela natten.

-Jag tror att vi måste hyra caféet. -Varför det?

Jag använde det som ursäkt för att jag var där.

Sebastian hängde med surfarna. Så här kan vi komma i kontakt med dem.

Jag har alltid drömt om ett café. Det gör ju alla.

-Nej, verkligen inte. -De flesta. Det är väldigt vanligt.

-Som höger/vänster-desorientering? -Nej, vanligare.

Vår uppgift är att vara en del av lokalmiljön.

Ja, lokalmiljön. Inte restaurangbranschen. Sov gott.

VIT SAND

Här är 35 000. Det var allt jag kunde få fram.

Vi behöver 70 000.

Det var inte lätt att argumentera för en investering i ett dåligt café.

Ni sa att vi skulle prova något okonventionellt.

Du nämnde själv fallet i Kanada där en polis tog arbete på en bar.

Thomas vill komma surfarna närmare genom att hyra caféet.

Dessutom är det trovärdigt. Alla har drömt om ett café.

-Skulle den här klä mig? -Ja, då. På Hawaii.

Jag ska prova den.

Jag har läst på om Ulrik och vi har undersökt fyren igen, utan resultat.

Ulrik smugglar cigaretter från Ryssland och hembränt från Skottland.

Han kan inte säga något utan att kompromettera sig själv.

-Kan du inte få ur honom mer? -Jag kan försöka. Han litar på mig.

Jag vill upp i fyren, för Ulrik hörde något. Sebastian mördades där.

Alla fartyg ska ju namnges efter en kvinna.

Den här skönheten ska döpas efter en alldeles speciell kvinna.

En mor, en hustru och en vän.

-Vi saknar henne. -Michelle, det är champagnedags.

Okej. Är ni redo? Freja!

Hej, Thorbjørn. Thomas. Jag var ute och kikade på caféet.

Jag trodde inte att du var intresserad.

Jag sa bara att jag tyckte att det var lite dyr handpenning.

Det är alldeles för dyrt, pappa. Det kommer ju inga tyskar dit.

-Betala inte en krona i förskott. -Sköt du ditt.

Det kommer massor av tyskar dit. Han kan ju bara säga nej, för fan.

Så det är så det hänger ihop? Det är win-win för dig.

Oavsett om du förlorar eller vinner loppet, så hamnar pengarna hos dig.

-Varför tror du att jag tog in dig? -Smart tänkt.

Välkommen till Hvide Sande. En enda stor familjefest.

Pappa pratar med borgmästaren, som också är hans bror.

Jaha, okej. Och läkaren är gift med polisen. Rena lantidyllen.

Du har bra koll. Vet du vem den gamle mannen är?

Peters pappa, Georg. Byns storfräsare när den fortfarande hade växtvärk.

-Och vem är han med runda glasögon? -Henrik. Han är inflyttad.

Han är bibliotekarie och sköter lokalarkivet.

Han går helt upp i Hvide Sande. Det gör alla som är inflyttade.

-Du kanske blir en av dem. -Vi får se. - Hejsan.

-Hej. Var är din vackra fru? -Jag tror att hon letar jobb.

Okej. Då kanske jag har goda nyheter.

Ulrik?

-Hej, Thomas. -Hej. Vad gör du?

Jag försöker hitta Ulrik. Ska vi inte ses vid fyren?

Jo. Susanne frågade om du ville titta inom.

Jag tror att hon kanske har hittat ett jobb åt dig.

-Är du kvar? -Ja, jag lyssnar.

Hon sa att du skulle titta inom.

Hon är hemma och det är bäst om vi verkar lite ivriga.

Ulrik kanske har kört ner till stranden.

-Tror du att han hämtar smuggelgods? -Jag kollar upp det.

-Du har väl inte sagt något? -Jag har inte snackat med någon.

Det ska du inte heller. Förstår du det?

-Vi har väl ett avtal? -Ja, det har jag ju sagt.

Kommer du?

-Rör mig inte! Jag har inget sagt! -Jag vet inte om jag kan lita på dig.

Varför i helvete skulle du inte kunna lita på mig? Lägg av nu!

Bara gör som jag säger.

-Det är viktigt, förstår du. -Ja. Nu saknas bara de sista lådorna.

Nu får vi det här överstökat och bär ute de sista lådorna.

Vi var överens om att du inte skulle säga något oavsett vad som hände.

-Det har du tydligen glömt. -Nej.

-Annars händer det något. -Hotar du mig?

-Jag rår inte för att hon hälsar på. -Kom igen, bara få ut dem nu.

Kom nu, Molly. Kom.

Vad är det med dig? Helene är där. Ska du inte med?

Då går jag själv.

-Jaha? Har du badat? -Jag följde efter Ulrik.

Han får sina varor till en gammal bunker. Han blev hotad och...

Blev han hotad? Av vem?

Jag kunde inte höra, för jag fick gömma mig i vattnet.

Titta. Där är bunkern dit han får sina varor.

Och han bor där ute på Holmlands Klit.

Kvällen när Sebastian mördades, hade Ulrik lastat varorna i bilen...

-Nu gissar du. -Jag tänker högt.

Han hör skrik från fyren. Han går hit upp och ser vem som kör härifrån.

Ulrik känner mördaren. Det är därför han håller tyst.

Kanske har mördaren något på honom.

Men det tär på honom så mycket att han skickar ett vykort till polisen.

-"Nattugglan vet vem mördaren är." -Precis.

-Vad hörde du i bunkern? -Brottstycken, men...

Det är Ulrik som kör runt på nätterna.

Kanske. Jag vet inte. Du hörde bara brottstycken.

-Han hotade honom, det hörde jag. -Under vattenytan?

-Tar du mig inte på allvar? -Man kan inte tro på allt man hör.

Akta så att ni inte slår i huvudet. Kom upp och njut av utsikten.

Vet någon vad kusten bakom oss kallas av lokalbefolkningen?

-Elfenbenskusten. Säg det. -Nej.

På grund av den vita sanden. Danska Elfenbenskusten.

-Har någon ett bud? -Jag. Danska Elfenbenskusten.

-Nej, men det var ett bra försök. -Man ska inte tro på allt man hör.

-Järnkusten. -Det stämmer, den kallas Järnkusten.

Det kallas den på grund av de många skeppen som har gått på grund-

-mellan Hvide Sande och Thyborøn.

De unga blev kvar här och fyren här blev Hvide Sandes eget Eiffeltorn.

Det var här de unga männen friade.

Och i Hvide Sande friar man inte med ord, utan med handling.

De unga männen hängde sig i räcket med båda händerna-

-och tog sig hela vägen runt lanternan.

-Gick det någonsin illa? -Nej, och nu går det inte längre.

Men på den tiden ristade man in sitt namn i träet här och här.

Men träet finns inte kvar?

Det togs bort för ett år sedan och så började man låsa fyren nattetid.

Då kan ni följa med ner igen.

Ellen gav oss i uppgift att hitta splittringar mellan lokalborna.

Jo, men ett litet bråk på en fest mellan Thorbjørn-

-och den som sköter lokalarkivet kan ju handla om vad som helst.

Ja, men det är en splittring. Nu är vi framme.

De är hemma.

Peters far, Georg, var visst den som styrde i byn för länge sedan.

Nu vet de att vi är.

Hej. Jag hade gärna bjudit på kaffe, men vi är på väg ut.

-Vad snällt av dig. Tänk inte på det. -Hej.

Prata med Esther på vårdhemmet Solgården, så har hon något åt dig.

-Bara som vikarie eller så. -Det blir jättebra. Tack ska du ha.

Kom över på middag i kväll. Visst, Peter?

-Ja, absolut. -Vi vill inte tränga oss på, Susanne.

Det gör ni inte heller. Vi insisterar.

-Säg att vi insisterar, Peter. -Ja, vi insisterar.

Ja, men då så.

Då får vi höra lite mer om de två mystiska främlingarna som kommit hit.

-Ja... -Ursäkta. Han är yrkesskadad.

-Vi måste ge oss av. Klockan sju? -Klockan sju blir bra.

Vi tar med en flaska vin.

Du vet väl var Solgården ligger? Det är bra. Vi ses.

-Han anar oråd. Jag avskyr poliser. -Jag med. Sjukt misstänksamma typer.

Det blir ett enda långt förhör i kväll.

Vi kanske borde gå igenom historien igen och hitta på fler detaljer.

-Vad är det? -Ingenting.

Var vi träffades och sådant som en polis kan få för sig att fråga.

Det vet vi ju redan. Vi träffades på akuten. - Hej, hej!

Det vet jag, men vad gjorde vi där? Detaljer, du vet.

Jag hade spelat fotboll och stukat fotleden när jag gjorde hattrick.

Och du hade en ögoninflammation som hade spridit sig i hela ansiktet.

Ska jag hinna till lokalarkivet innan fem, så får jag skynda mig.

LOKALHISTORISKT ARKIV

-Håller du på att stänga? -Jag har stängt.

På hemsidan står det att ni stänger 17.00.

Ja, men vi tvingades sparka vår IT-kvinna-

-så vi kan inte uppdatera sidan förrän vi har fått nya anslag.

-Är du från Köpenhamn? -Nej, det... Nej.

Där ska de bygga tre konstgjorda öar och klimatsäkra staden.

Vet du hur mycket arbete vi lägger ner utan att få något för det?

Jag förstår att det är ett problem, men när öppnar du igen?

Vi har hela kustens historia här. Ja, hela landets historia.

Nordsjön är Danmark. Det är här vi minns vilka vi är.

I Köpenhamn försöker de bara glömma allt.

-Du vet, caffè latte och sådant. -Usch, ja. Sådant vill vi inte ha.

Vill du veta mer, så finns jag på Kluden.

-Kluden? Vad... -Æ Karklud.

På Karklud, ja. Jag letar upp det.

När öppnar du här igen? Har du öppet i morgon?

Kanske. Prova mellan två och tre.

Okej.

Hela kustens historia, ja.

Tack.

Hej.

-Du ser bekant ut. Är du från Århus? -Nej, det är jag inte.

Jag har inte bott i Danmark på några år, men får ofta höra det.

Du liknar en ung polis som var hos oss en gång.

-Polisen? Det låter dramatiskt. -Vi hade haft inbrott.

-Du kanske har en syster? -Nej, jag är ensambarn.

Så det kan inte ha varit jag.

Kom igen nu. Kom igen.

-Här! -Vad är det?

-Jag har betalat halva insatsen. -Och det gick han med på?

Med 35 000 i kontanter kommer man långt här ute.

Han sa att han ville ha resten senast nästa vecka. Det är lugnt.

Som du säger, det är realistiskt att vara pank i Danmark.

-Jag blev igenkänd där uppe. -Av vem?

En kvinna som hade haft inbrott för några år sedan.

Är vi avslöjade?

Nej, jag övertygade henne om att hon misstog sig.

Hon reser om några dagar, men det kan gå fort utför, eller hur?

Ja.

-Är du klar? -Ja, vi är klara. - Kom, Molly!

In med dig. Duktig vovve. Vi kommer sedan.

-Är du redo för en kvälls förhör? -Vi får ställa många frågor själva.

Han misstänker oss, men han vet inte för vad.

-Vi måste bekräfta hans misstankar. -Vad ska vi medge?

-Att vi har rånat en bank? -Något i den stilen. - God kväll.

-Det kanske vore en bra idé att... -Vadå?

-Övade oss på att vara... Du vet. -Nej, jag vet inte.

-Det kanske krävs att vi är intima. -Tror du att vi ska på partnerbyte?

Nej, inte alls. Hålla varandras händer, en kyss...

-Det är mer professionellt att öva. -Öva? Nu?

Ja, så att vi inte gör bort oss om det krävs att vi kysser varandra.

När krävs det att man kysser varandra förutom när man gifter sig i kyrkan?

Vi ska på grillfest. Man möts med ett glas vin.

Vi är ett par, det är naturligt att kyssas.

Det är oprofessionellt om det verkar vara vår första kyss.

-Jag försöker inte ragga på dig. -Det tror jag inte. Nu övar vi.

-Gör du så innan du kysser någon? -Jag bara... Ska vi inte...

Ja... Ja.

-Kysser du med öppna ögon? -Gör du det?

-Ska vi prova att blunda? -Det kan vi göra.

-Hallå där! -Vi såg er allt.

Vi kysser inte varandra mitt på ljusan dag här.

-Det finns nog en lokal lag mot det. -Det var hennes idé.

-Kvinnor är roten till allt ont. -Sluta nu.

-Ni ska gå det hållet. -Bara fortsätt längs stigen.

Vi ses om en liten stund.

-Det är snart 25 år sedan. -Ja, gott och väl.

-VI har känt varandra hela livet. -Fantastiskt.

-Och ni, då? -Vadå?

Hur träffades ni?

-Ja... -På akuten.

-Inget allvarligt, hoppas jag. -Nej, jag följde med en väninna dit.

Och Thomas hade en ögoninflammation som hade spridit sig.

-Nej... -Jo, det var...

-Varför är det så roligt? -Ni skulle ha sett honom.

Ögonen var knallröda. Han var som hämtad ur en zombiefilm.

-Du såg ynklig ut, älskling. -Och det var det du föll för?

-Nej, sedan gick det... -En vecka.

Nej, det var mer. Thomas har ingen tidsuppfattning. Det är otroligt.

Det gick nog nästan en månad, sedan träffades vi av en slump-

-en kväll när jag jobbade och så...

Vågar jag berätta det här? Ni kommer att tänka allt möjligt.

Nej, då. Sluta nu, vi har också gjort dumma saker. Eller hur?

Du, i alla fall.

Kom igen, nu är jag nyfiken. Nu måste du berätta.

Okej.

Okej, jag arbetade på en strippklubb på den tiden.

-Alltså som strippa? -Nej, jag stod i baren.

De betalade bra. Nattjobb, dricks och vi fick procent på försäljningen.

Och annars hade jag ju aldrig träffat honom igen.

En kväll kom Thomas dit med hela sitt fotbollslag.

Vi hade spelat match. Ni kan ju gissa vem som gjorde det avgörande målet.

-Det gjorde jag. -Minsann.

Du var den enda som inte skrek när tjejerna klädde av sig.

Du satt i baren med ryggen mot scenen.

Och föll för dig.

-Hur länge sedan var det? -Jag har ju ingen tidsuppfattning...

...men hur länge har vi känt varandra? I en vecka?

Nu är det bra, alltså. Det där är inte schyst.

-Var hittar jag toaletten? -Till höger i änden av hallen.

-Bara låt det stå. -Jag går aldrig tomhänt.

Det har jag försökt lära Susanne i tjugo år.

Hallå?

-Aj, som fan! Vad gör du? -Jag tänker inte följa med.

-Vad gör du, pappa? -Du har ringt efter honom.

-Jag dör hellre än följer med. -Jag har inte ringt efter någon.

-Är du okej? -Ja. Förlåt, jag ville inte störa.

-Slog han dig? -Jag hörde något som föll och...

Han blir bara lite förvirrad ibland, det är åldern.

Han är här för att hämta mig, Peter. Jag vet det.

-Nej, men du får inte slåss, pappa. -De vill låsa in mig, Peter.

-Han vill inte in på ett vårdhem. -Nej, det kan man ju förstå...

Pappa, det är Thomas. Han är en vän.

Ja, jag är en vän till Peter.

-En... En vän? -Ja.

Han har klara stunder också. - Har det varit en dålig dag, pappa?

Vi hade kunnat göra mycket annat än att åka på loppmarknad i dag.

-Är du helt borta? -Va? Nej, förlåt.

Jag sitter bara och tänker på Peters gamle far.

Du skulle ha sett honom. Jag har aldrig sett någon så rädd.

Ålderdomen är skrämmande. Man har bara dåliga utsikter.

Demens, ensamhet, vårdhem med flytande föda.

Han var inte rädd för att hamna på boende, utan för något helt konkret.

Vi koncentrerar oss på det vi har. Thorbjørn, ja. Ulrik, ja.

Den gamle mannen och lokalarkivet får vänta.

Gud, så många roliga saker. Kolla på den här.

-Den ska vi ha. -Det är caféstolar vi letar efter.

-Som de där? -Kanske, men vi behöver fler än två.

Vi kan blanda olika stolar. Det är fint, som i Berlin.

-Nämn inte Berlin för en Hamburgbo. -För att Berlin är trevligare?

I Hamburg tjänar vi pengarna som de använder på fåniga stolar i Berlin.

Thomas... Minns du vad hon i fyren sa?

Att de hade tagit bort träet i fjol. Kolla här.

Vet du vad det här är?

En hundraårig loggbok över vem som har älskat vem i Hvide Sande.

Kan jag hjälpa er två med något?

Vad ska du ha för träet?

-Är det de sista? -Ja.

Det är tufft att driva eget, va? Jag är törstig. Har vi något?

Det har vi. Vi har allt du kan tänka dig.

Vad vill du ha? Jag kan göra en latte till dig. Vill du ha det?

Och här borta har vi bubbel till överpris, om det kan vara något.

Jag älskar överpris, jag är ju från Århus.

Det är de priserna vi kör med. En latte, varsågod. 300 miljoner.

Oj, då. Jag får smaka på den.

Det här är en riktigt god latte. Tar du Dankort?

Nej, inte här på västkusten. Här betalar vi inte skatt.

Du får pröjsa kontant. 300 miljoner.

Oj, du har fått lite mjölkskum där.

Vad gör vi här egentligen?

Jo, men vi öppnar ju ett café.

Ja, och löser ett mord. Du har rätt. Livet är märkligt.

"Ingrid och Hans Christian. 1942."

"Thyra och Gunnar." "Dagmar och Victor. 1946."

Se här. "Ulrik och Mona." Tror du att det är vår Ulrik?

Det är möjligt. Jag måste sticka till lokalarkivet nu.

Ser du om det liknar handstilen på vykortet?

Jag känner knappt igen min egen handstil, så det vet jag inte.

Vi kanske kan hitta något med Ulriks handstil och göra en analys?

-Bra idé. -Jag åker hem till Ulrik lite senare.

Tack för titten. Det var fint.

Du skulle inte vilja skriva något i vår gästbok?

Vi ber alla våra gäster att skriva en liten hälsning eller...

Du kan ju beskriva din upplevelse av museet.

-Min handstil går knappt att tyda. -Det är faktiskt viktigt för oss.

Vi använder gästboken när vi ansöker om bidrag till vårt arbete.

Du kan bara skriva vilket bra arbete vi gör här.

-Eller "Danmarks bästa museum". -Eller världens, kanske?

-Nej, det måste ju vara realistiskt. -Det är klart.

Vi vill helst att folk använder sina egna ord.

Det där med autenticitet är verkligen ett nyckelord här.

SEBASTIAN PFEIFFER: MER ÄN JAG HOPPATS PÅ

Den var lustig: Ich fand mehr als ich gehofft hatte.

Det betyder: "Jag fann mer än jag hade drömt om."

"Mer än jag hade hoppats på", men ja.

-Jaha, men har du en penna? -Ja.

Ulrik?

Tala in ett meddelande.

Hej, Thomas. Jag är vid Ulriks hus. Det är något som inte stämmer.

Jag har en dålig magkänsla. Jag ringer snart igen.

Ulrik? Är du hemma?

Ulrik?

Helvete.

Översättning: A-K Strobel Lando Iyuno-SDI Group