All language subtitles for richard.iii.1955.720p.bluray.x264-psychd

V�rldshistorien, som bokst�ver
utan poesi, blommor utan doft-

-eller tanke utan fantasi
vore torr utan legender.

M�nga, fast de bevisats osanna, �r
v�rda att visas f�r sin egen skull.

Vi ska nu till 1400-talet i England
mot slutet av de l�nga stridigheter-

-mellan tv� sl�kter tronpretendenter
som �r k�nda som Rosornas krig.

Den r�da rosen var symbol f�r
sl�kten Lancaster, den vita f�r York.

Yorks vita ros h�ll p� att blomma ut
i b�rjan av ber�ttelsen-

-d� den inspirerade
William Shakespeare.

H�r b�rjar nu en av de k�ndaste och
samtidigt �k�ndaste av de legender-

-som �r f�rknippade med...

ENGLANDS KRONA

Gud bevare kung Edward IV!
L�nge leve kung Edward IV!

M� kungen leva f�r evigt!

�nyo sitter vi p� Englands tron
vi k�pt oss �ter med fientligt blod.

Kom hit, Bess.

Jag ger min son en kyss.

F�r dig har jag och mina br�der h�r
rest vapen hela m�rka vintern l�ng-

-och k�mpat i den sommarheta sol
att kronan ska bli din.

Och av v�r m�da
ska du frukten se.

Clarence! - Gloucester!

Var v�n med drottningen,
och kyss er brorson prinsen b�da tv�.

Min plikt att tj�na eders majest�t
bekr�ftar jag p� denna gosses mun.

Tack, �dle Clarence.

Att tr�det du �r f�dd av, �r mig k�rt
syns p� den kyss jag ger dess frukt.

Dyre broder, tack.

Nu �r det tid f�r ljuvlig segerfr�jd,
nu vill vi se p� muntra sk�despel-

-s�som det anst�r hovets v�lbehag.

L�t trummor och trumpeter ljuda!
Farv�l, du trista gr�!

V�r gl�dje ska nu,
hoppas jag, best�.

Missn�jets vinter �r oss nu f�rbytt
i glorrik sommar-

-utav solen York.

Och alla moln som hotade v�rt hus
i havets djupa barm begravna �r.

Segerkransar smyckar v�ra pannor,
br�ckta vapen h�nger som trof�er.

V�rt dystra h�rskri
byts i glada m�ten-

-och bister marsch
i gl�ttig dansmusik.

Det grymma krig
sin pannas skrynklor j�mnat-

-och stiger inte mer p� stridshingst
att skr�mma skr�ckfull ov�n-

-men trippar l�tt i jungfruburen in-

-vid lutans toner
lockande till v�llust.

Men jag,
som ej f�r sk�mt och lek �r gjord-

-och ej att kela
med en k�rlig spegel-

-jag, pr�glad grovt, utan trollmakt
att f�r en l�ttfotad nymf mig kr�ma-

-krympling f�dd, av en falsk natur
p� behag och bildsk�n v�xt ber�vad-

-lytt, ofullg�ngen, vr�kt i f�rtid ut
i denna v�rld-

-knappt h�lften f�rdig,
s� lam och s� el�ndig i min �tb�rd-

-att hundar sk�ller
d�r jag linkar fram.

Av Venus jag f�rsm�ddes
f�rrn jag f�tts.

Och f�r att h�lla mig helt utanf�r,
med mutor till naturen s�g hon till-

-att ena armen blev en torkad kvist
att jag b�r ett berg upp� min rygg-

-att b�gge benen ej fick lika l�ngd,
att deformera mig p� alla s�tt-

-som till ett kaos
en bj�rnunge nyss f�dd-

-som ej b�r n�gon pr�gel,
som sin mor.

Jag har i denna usla fridens tid-

-ej annat tidsf�rdriv �n det att g�
och se min skugga uti solens sken-

-och spr�ka
om min egen fula skepnad.

D� jag ej annan gl�dje har p� jord-

-�n att befalla, ut�va f�rtyck
p� s�dana som �r f�rmer �n jag-

-har jag en dr�m:
att sitta p� v�r tron.

Mitt liv �r h�gl�st som i d�dens dal
tills denna kropp som vankar h�r-

-en dag blir kr�nt
med en str�lande...

...krona.

Men hur jag f�r den vet jag inte �n,
ty m�nga liv st�r mellan mig och den.

Jag, som en vilse i en t�rneskog
som b�de taggar f�r och taggar ger-

-mig letar fram, f�rirrar mig igen,
vet ej hur jag ska hitta ut-

-men sliter h�rt f�r att en utv�g se,
jag pl�gar mig f�r att bli kung.

Och fr�n den pl�gan ska jag fria mig
eller med yxa ta till hugg och slag!

F�r jag kan le,
och m�rda d� jag ler-

-l�tsas glad f�r det som sm�rtar mig,
och gr�ta konstgjord t�r-

-och v�nda kappan efter vinden.

Jag ska dr�nka fler �n sj�jungfrurna,
jag ska tala lika bra som Nestor-

-bli slugare �n ju Odysseus var,
och Troja ska jag inta om s� kr�vs.

Jag kan mig anpassa till varje stund
byta gestalt i tid och otid-

-och l�ra Machiavelli en hel del!

Kan jag allt det,
men kan ej f� en tron?

Om den var l�ngre bort,
jag rev den ned.

Men f�rst
ska lady Anne bli min gem�l.

Och h�r �r hon...

...och s�rjer maken sin-

-Edward, prins av Wales, som jag
i vredesmod stack ned i Tewksbury.

En �lskligare herre
f�r denna v�rld nog aldrig mera se.

Hon blev d� �nka i en sorgeb�dd
s� att han ej-

-hann avla n�gra barn,
i v�gen f�r det gyllne m�l jag ser.

S�tt ner-

-s�tt ner er �rofulla b�rda-

-att jag m� gr�ta ut och klaga
du bleka aska av Lancasters hus.

Blodl�sa l�mning
av ett kungligt blod!

F�runna mig
att mana upp din v�lnad-

-att h�ra stackars Annes j�mmerrop.

I dessa f�nster,
d�r ditt liv rann ut-

-jag gjuter hj�lpl�s balsam
ur mitt �ga.

F�rbannad handen,
som dig s�ren gav!

F�rbannat hj�rtat,
som s� hj�rtl�st var!

F�rbannat blodet,
som l�t blodet str�mma!

F�r han hustru - o, l�t henne bliva
mer olycksalig vid hans d�d-

-�n jag har varit
vid min unge makes.

Ja, vid din!

St� still! S�tt liket ner, ni b�rare.

Vem manar denna dj�vul
att hejda fromma d�d?

Jag g�r ett lik av den
som inte lyder!

-Ge rum, l�t kistan fritt passera.
-S�nk inte vapnet mot mitt br�st!

D� sl�r jag ner dig
och sparkar dig.

Darrar ni och �r skr�mda? Ack,
d�dliga, jag kan inte klandra er.

Ej d�dligt �ga m�ktar sk�da satan.
Vik h�dan, hemska avgrundsbudskap!

Du hade makt blott �ver hans kropp,
hans sj�l blir aldrig din, s� g�!

-Var kristlig, ljuva helgon, sv�r ej.
-St�r oss ej, du lede dj�vul!

Men vill du se vad ont du gjort,
se h�r ditt m�sterprov, du slaktare.

Rodna, rodna,
ot�cka krymplingsavskum.

Till�t, gudomliga kvinna, att jag f�r
mig befria fr�n dessa f�rmenta brott.

-Jag ej din man har d�dat.
-D� lever han!

-Han var �del, mild och dygdesam.
-Han passar b�ttre i himlen �n h�r.

Och du, du passar blott i helvetet.

-P� ett st�lle till, om ni vill h�ra.
-Ett f�ngtorn!

Er s�ngkammare.

Och nu lyft kistan upp igen, jag ber.

Min ska hon bli...

...men l�nge ej beh�llas. Trots att
jag d�dat hennes man och sv�rfar-

-�r b�sta s�ttet att ge j�ntan bot
att sj�lv ta deras plats.

Ej s� mycket just av k�rlek
som f�r ett annat hemligt syftem�l-

-som jag genom detta gifte vinner.

Men f�re h�sten l�per jag till torgs;
�n andas Clarence-

-Edward �n regerar.

N�r de g�tt bort,
min vinning jag summerar.

Clarence, se upp,
du skymmer bort allt ljus.

Men du ska f�
en becksvart dag av mig.

Och jag ska sprida ut ett rykte h�r
s� Edward b�rjar frukta f�r sitt liv.

F�r att f� fruktan bort
jag blir din d�d.

-Var �r hertig Clarence?
-I n�rheten, ers n�d.

Nu ska han st�llas inf�r r�tta h�r.

Jag snaror lagt
och gr�sliga f�rs�t-

-med l�gner v�ssade
med argument-

-med dunkla dikter,
sp�domar och dr�mmar-

-att hetsa kungen och bror Clarence
till d�dligt hat mot varandra.

-F�rr�dare, som svurit falskt!
-Vad har jag gjort f�r skamligt d�d?

Om kung Edward h�ller s� sitt ord
som jag �r listig och f�rr�disk-

-ska Clarence nu i bojor l�ggas,
ty det en sp�dom �r-

-som sagt att G
ska Edwards sl�kte en dag d�den ge.

Och sl�r min plan ej fel
lever Clarence ej i morgon.

Clarence �r fylld av svek.
Ut med honom!

Jag hoppas att han d�r.

Men inte f�rr�n George
har f�tt kurirskjuts upp till himlen.

Dyk djupt i sj�len, tankar:
George Clarence kommer.

Broder!

God dag. Varf�r denna vakt,
som f�ljer eders n�d?

Hans majest�t, �m om min s�kerhet,
har bett den f�ra mig till Towern.

-Av vad sk�l?
-F�r att jag heter George.

Ack, det r�r ju du ej f�r, han
borde hellre f�ngsla dina faddrar.

S�kert har hans majest�t i sinnet
att l�ta d�pa dig p� nytt i Towern.

-Men vad st�r p�? F�r jag veta det?
-N�r jag vet, f�r �n vet jag inget.

Efter vad jag h�rt s� lyssnar han
till sp�domar och dr�mmar.

Bokstaven G ska ut ur alfabetet
f�r att en sp�man sagt-

-att av ett G
hans �tt ska sig sitt arv ber�vad se.

Mitt namn b�rjar ju med G
s� han tror det genom mig ska ske.

S�dant strunt och annat tokeri
visst eggat kungen att mig f�ngsla.

S� g�r det, n�r kvinnor styr m�n.
Kungen har inte s�nt dig till Towern.

V�r drottning, k�re Clarence,
har lockat honom till s�dant or�d.

Hon och brodern Anthony Rivers
s�nde ju Hastings till Towern.

Han har sluppit ut igen f�rst i dag.
Vi �r inte s�kra, nej minsann!

F�rl�t mig, hans majest�t har befallt
att ingen f�r samtala med er bror.

-Du g�r din plikt, vi lyder dig.
-Drottningens tj�nare m�ste lyda.

Farv�l! Jag g�r till kungen, vadhelst
du vill g�r jag f�r att f� dig fri.

-Detta sm�rtar mig mer �n du tror.
-Jag vet, det behagar ingen av oss.

L�ngvarig ska din f�ngenskap ej bli.
Jag befriar dig eller d�r f�r dig.

-Till dess, ha t�lamod.
-Jag �r ju tvungen. Farv�l.

G� du den v�g du aldrig
kommer �ter, du dumme Clarence.

Dig har jag s� k�r att jag s�nder dig
till himlen, om den tar sk�nk av mig.

B�sta lady Anne...

�r inte orsaken till prinsens d�d
lika klanderv�rd som d�dsverktyget?

Du �r orsak,
och en f�rbannad verkan.

Er f�gring var orsak
till denna verkan.

Er f�gring,
som hems�kte mig i s�mnen-

-att �taga mig hela v�rldens d�d
blott f�r en timma vid er ljuva barm.

Om jag trodde det, m�rdare, skulle
dessa naglar riva bort den f�gringen.

Er makes m�rdare
ville skaffa er en b�ttre make.

-En b�ttre man finns inte.
-En finns som �lskar er mer �n han.

-Var �r han?
-H�r.

Varf�r spottar ni p� mig?

-Vore det ett d�dligt gift!
-Aldrig kom gift fr�n ljuvligare ort.

Aldrig f�ll gift p� mera ot�ck padda.

Bort ur min �syn!

-Du smittar mina �gon.
-Er blick har smittat min, ni ljuva.

Er blick har pressat salt
ur mina �gon-

-och sk�ndat deras ljus
med barnslig gr�t.

Jag, som aldrig f�llt en �mkans t�r!
Ej d� er tappre fader som ett barn-

-med suckar talte om min faders d�d
medan han snyftade och gr�t.

Envar som s�g det hade v�ta kinder
som l�v i regn.

I denna dystra tid
skydde mitt manna�ga veka t�rar.

Vad ej sorgen m�ktat pressa ut,
det har er sk�nhet.

Jag �r blind av gr�t.

Jag varken tiggt hos ov�n eller v�n,
min tunga har ej l�rt sig s�ta ord.

Men n�r er f�gring nu �r min l�n,
mitt hj�rta tigger, tungan talar.

L�r inte era l�ppar s�dant h�n,
f�r de skapades f�r kyssar-

-inte f�r f�rakt.

Kan ert h�mndfyllda sinn ej f�rl�ta,
s� f�r ni h�r mitt skarpa sv�rd.

St�t, ge fri den sj�l som dyrkar er,
p� mina kn�n jag �dmjukt tigger d�d!

Tveka ej, jag d�dade prins Edward,
eggad av er sk�nhet.

St�t till, jag stack ihj�l er make,
men himlen i ert anlet f�rf�rde mig.

Ta sv�rdet eller mig,
en av oss b�da.

Res dig, du hycklare.

Jag �nskar din d�d,
men �ndock vill jag ej bli din b�del.

-Be mig d�da mig, s� g�r jag det.
-Det har jag gjort!

I vredesmod. S�g s� nu, och handen
som av k�rlek d�dade er k�rlek-

-ska d�da en �n st�rre k�rlek,
till b�das d�d �r ni d� skuld.

-Om jag ditt hj�rta k�nde!
-Ljuger jag, finns det ingen trohet.

G�m d� ditt sv�rd.

-Beviljar ni mig frid?
-Det f�r vi se med tiden.

-F�r jag leva i hoppet?
-Jag hoppas alla g�r det.

Ta denna ring.

Att ta �r ej att ge.

Se, hur min ring
sluter om ert finger.

S� innesluts mitt arma hj�rta
i ert br�st.

Bevara b�da, f�r b�da tv� �r era.

S�g mig farv�l.

Har n�gon friat s� till kvinna f�rr?
Har n�gon s� en kvinna vunnit f�rr?

Hertigd�met mot en �nkas kyskhet
att jag har felbed�mt mig sj�lv!

Vid Gud, hon ser vad inte jag kan se,
att jag dock �r en ganska stilig man.

Nu f�r jag lov att k�pa mig en spegel
och leja m�nga skr�ddare-

-att g�ra mina lemmar eleganta,
f�r n�r jag stigit i min egen gunst-

-s� m� jag v�l en smula
kosta p� mig.

Skin, fagra sol,
tills jag en spegel f�r-

-s� jag kan se min skugga
n�r jag g�r.

Var lugn, min fru, hans majest�t
har utan tvivel snart sin h�lsa �ter.

Er oro g�r hans tillst�nd v�rre, s�
f�r Guds skull, h�ll er vid gott mod-

-och muntra upp hans n�d
med gl�ttigt tal.

-Om han d�r, vad blir det d� av mig?
-Inget ont.

-Att mista honom �r att mista allt.
-Er son blir er tr�st n�r kungen d�r.

Han �r ung, och Richard Gloucester
hans f�rmyndare.

Ej v�n med mig
och v�n med ingen av er.

-Ska han bli f�rmyndare?
-Det �r ej bekr�ftat �n.

G�r kungen bort, s� blir det s�.

En h�ktningsorder
f�r hertig Clarence.

En order att han snabbt ska avr�ttas
och g� i d�den.

Gud sig f�rbarme �ver kungen nu-

-s� tar jag hand om v�rlden
b�st jag kan.

-Varf�r ser ers n�d s� sorgsen ut?
-Jag har haft en s� f�rf�rlig natt.

Full av onda syner,
ohyggliga dr�mmar.

S� sant jag �r en �rlig kristen man
jag vill ej ha en s�dan natt igen-

-om jag s� vann en v�rld av fr�jder,
s� full var den av fasansfulla kval.

Vad dr�mde ni? Jag ber er, s�g.

Att jag brutit mig ur Towern och
hade skeppat in mig till Burgund.

Och i mitt s�llskap
var min broder Gloucester.

Han lockade mig ur kajutan upp
p� d�ck.

D�r s�g vi bort mot Englands kust
och talade om tusen hemska sorger-

-som hems�kt oss i kriget
mellan York och Lancaster.

B�st vi gick
p� det gungande och hala d�cket-

-tycktes mig Gloucester snava,
och i fallet-

-drog mig,
som ville st�dja honom, �verbord-

-i oceanens tummel utav v�gor.

O Gud, o Gud!

Vilken pina var det ej att drunkna!
Vad rysligt sus av vatten i mitt �ra!

Vad syn av faslig d�d f�r mina �gon!
Jag tyckte jag s�g tusen vrak-

-tiotusen m�n som fiskar gnagde p�,
guldklimpar, ankare och p�rleh�gar-

-otaliga juveler, �dla stenar,
allt vr�kt ikring p� havets botten.

Hur hade ni i d�dens timma ro
att se p� dessa djupets hemligheter?

Det tycktes s�. Jag s�kte
g�ng p� g�ng att ge upp andan-

-men svartsjukt hav
hindrade sj�len att flyga ut-

-till den vida, tomma, fria luften
och kv�vde in den i min kropp igen-

-som n�stan sprack
att spy den uti havet.

-Vaknade ni ej av denna �ngest?
-O nej.

Min dr�m fortsatte efter d�den.
O, d� begynte stormen i min sj�l.

Den bistre f�rjkarln ifr�n skaldeepos
mig f�rde �ver svarta floden Styx-

-till evig natts o�ndeliga riken.
Den f�rste som d�r h�lsade min sj�l-

-det var min store sv�rfar, Warwick.
H�gt skrek han:

"Vad straff f�r mened finns i detta
m�rka land f�r falske Clarence?"

S� f�rsvann han, i hans st�lle kom
en skugga lik en �ngel.

Hans ljusa h�r i blod var sudlat,
och han ropte h�gt:

"Clarence �r h�r, den falske, l�mske
som mig stack ihj�l vid Tewksbury!"

"Grip honom, furier,
och pina honom!

D� kom en legion av leda dj�vlar,
tjutande i mina �ron s� fasansfullt-

-att jag av deras skri
vaknade och skalv...

...och trodde l�nge
att jag var kvar i helvetet �nnu.

S� rysligt intryck
gjorde denna dr�m.

Ej underligt att ni blev skr�md,
sj�lv blir jag skakad av att h�ra p�.

O Brakenbury, jag har gjort allt det
som nu b�r vittnesb�rd emot min sj�l-

-f�r Edwards skull;
se nu, hur han l�nar mig.

O Gud! Om ej min heta b�n
dig blidkar-

-men du vill h�mnas mina brott,
s� gjut din vrede ut p� mig allena.

N�d f�r min hustru, mina arma barn!

F�ngvaktare, min v�n,
g� ej ifr�n mig.

Min sj�l �r tung,
jag skulle vilja sova.

Jag stannar h�r.

Gud l�te er f� vila.

Jag ber f� �nska er god dag,
ers n�d.

-Buckingham - Catesby, god dag.
-Gud give eder glada dar som f�rr.

Vi tv� har nyss varit
hos hans majest�t.

Han har �terkallat ordern
om avr�ttningen av er broder.

�r det sannolikt att han blir b�ttre?
Men...vem kommer d�r?

Ingen �r nog s�ker nu,
blott drottningens sl�kt och nattbud-

-som l�per mellan kungen
och fru Shore.

�dmjukt m�ste Hastings tigga
henne om att f� bli fri.

S� fick lord kammarherren
sin frihet �ter.

Om vi vill st� i kungens gunst
ska vi nog g� i hennes tj�nst.

Drottningen liksom fru Shore �r nu
ett m�ktigt skvallerr�d i riket.

F�rl�t, hans majest�t har befallt
att ingen f�r samtala med er bror.

�n sen, herr Brakenbury?
Du f�r s� g�rna h�ra allt vi s�ger.

Vi s�ger blott
att konungen �r vis och dygdig.

Hans �dla drottning, i mogen �lder,
sk�n, ej svartsjuk.

Att hustru Shore har n�tta f�tter,
k�rsb�rsmun, pigga �gon, livligt tal-

-och att v�r drottnings sl�kt
har blivit folk.

-Det har jag ingenting att g�ra med.
-Med fru Shore?

Den som har det g�r det b�st i l�nn,
en undantagen - hennes man.

F�rl�t mig, men jag ber
tala inte mer med hertig Clarence.

S� ond �r v�rlden nu,
att t�tting jagar d�r ej �rn t�rs bo.

-Adelsm�n och lurkar har bytt plats.
-Vem kommer d�r?

-Den nyss utsl�ppte Hastings.
-God morgon!

-Detsamma �nskar jag.
-V�lkommen ut i friska luften.

-N�, hur f�rdrog ni f�ngelset?
-Med t�lamod, som f�ngar m�ste.

-Jag ska tacka dem som fick mig dit.
-Javisst, och det ska Clarence med.

Ty era fiender �r hans
och har gjort b�da illa.

Synd att �rnar buras in, n�r vr�k och
glada h�rjar fritt. Vad nytt p� stan?

V�r kung �r sjuk
och svag och melankolisk.

-Hans l�kare fruktar f�r hans liv.
-Det var en ledsam nyhet.

Han har l�nge levat oordentligt
och slitit ut sin kungliga person.

-Det �r en sorglig sak att t�nka p�.
-�r han s�ngliggande?

-Ja.
-Gud give honom h�lsa.

-Talte ni med honom?
-Ja, han vill ha en stor f�rsoning.

Han har st�mt alla till ett m�te.

Man g�r mig or�tt,
och jag t�l det ej.

Vem har klagat inf�r kungen
att jag �r bister och fientlig?

Den �lskar kungen f�ga,
som blott rykten sprider.

F�r att jag inte smickrar,
talar s�tt, smilar-

-kryper och viftar svans som apor
betraktas jag som fiende.

Kan ej en �rlig karl f� g� i fred-

-och slippa sm�delser
fr�n hala, inst�llsamma narrar?

-Till vem �r det min herre talar?
-Er! N�r har jag kr�nkt er?

Och er? - Och er?
Och n�gon av er liga?

Konungen f�r aldrig lugn och ro
f�r er och era usla klagom�l.

Vi vet: de minas framg�ng gr�mer er;
Gud give, att vi aldrig er beh�vde.

Men vi beh�ver er. P� er anstiftan
�r v�r broder f�ngslad-

-jag i on�d, adeln i f�rakt,
medan h�ga v�rdigheter-

-nu adlar dem
som nyss var v�rda knappt en daler.

Vid Gud, som lytt mig �nda hit
fr�n min f�rn�jda lott!

Jag har ej v�nt min man mot hertig
Clarence, men talt till hans f�rsvar.

En sk�ndlig or�tt g�r ni mig.

Ni kan ej neka till er del
i lord Hastings f�ngenskap.

Javisst, mer kan hon, sir,
�n neka till den saken.

Hon kan befordra er och sedan s�ga
blott "f�rtj�nsten f�r sin l�n".

Vad kan hon ej? Hon kan vid tro
och loven med en kung trolova sig.

En ungkarl och en vacker pojk,
er farmor gjorde ej s� gott parti.

Jag har allt f�r l�nge t�lt
ert bittra h�n och r�a sm�delser.

Min make ska f� veta om
all sm�lek jag har utst�tt ifr�n er.

Klaga d�! Vad jag har sagt,
det vill jag inf�r konungen f�rsvara-

-om ock han s�tter mig i Towern.

Hellre var jag tj�nstepiga
p� slika villkor:

F�raktas, sm�das och bestormas s�;
att vara drottning �r klen fr�jd.

Innan ni blev kung och drottning
var jag hans fienders utrotare-

-hans v�nners herre, g�t mitt blod
s� hans blev kungligt. Men ni-

-och er make och Dorset h�r st�dde
huset Lancaster. - Ni ocks�, Rivers.

L�t mig p�minna vad ni var och �r,
samt vad jag varit och nu �r.

Clarence svek sin sv�rfar Warwick
och gjorde mened, Gud f�rl�te-

-f�r att f�r Edward k�mpa,
till tack �r han i Towern nu.

Vore mitt hj�rta sten som Edwards,
och Edwards vekt och milt som mitt!

I den heta tiden fr�n vilken ni
v�r fiendskap vill r�kna-

-vi f�ljde blott v�r herre konung,
om ni var kung, s� f�ljde vi ock er.

Hellre m�nglare!
Den tanken �r mitt hj�rta fj�rran.

Att vara konung skulle ge
er lika lite gl�dje som ni tror.

-Lika lite njuter jag som drottning.
-Svara inte, han �r galen.

Tig, ni �r n�svis.
Er nya rang helt nyss �r pr�glad.

-Vad s�ger han, lord Stanley?
-Ingenting att bry sig om.

Den som st�r h�gt det stormar kring,
och faller han, han g�r i kras.

-Gott r�d, l�gg det p� hj�rtat.
-Det ang�r er s�v�l som mig.

Vida mer,
men jag �r f�dd s� h�gt.

Jag var f�r het att tj�na somliga
som nu ej minns det.

Clarence han har blivit v�l betalad!
Gud dem f�rl�te, som det f�rorsakat.

Ett kristeligt beslut
att be f�r dem som gjort oss skada.

Det g�r jag alltid; en f�rbannelse
hade g�llt mig sj�lv.

-Hans majest�t kallar er till sig.
-Vi kommer, Catesby.

-F�ljer ni mig, lorder?
-Vi f�ljer ers majest�t.

G� f�re, jag kommer strax.

Men tyst!
D�r kommer mina b�delsknektar.

N�, mina raska gossar,
g�r ni att g�ra slut p� saken nu?

-Ja, men vi beh�ver fullmakt.
-Bra t�nkt, jag har den f�rdig h�r.

Men var raska i utf�randet.

Stenh�rda;
h�r inte vad han s�ger.

Han �r v�ltalig och kunde kanske
beveka er.

�nej, prat �r ej v�r sak.

Den mycket pratar litet g�r.
V�r hand, ej tungan ska vi nyttja.

Kvarnstenar gr�ter ni,
som narren t�rar.

-Jag tycker om er, fort till verket.
-P� �gonblicket, herre.

-Vilka �r ni, och hur kom ni hit?
-Jag vill tala med Clarence.

-Varf�r s� kort?
-Ta fram fullmakten, tala inte mer.

H�r �l�ggs mig att �verl�mna
den �dle hertig Clarence �t er tv�.

Jag grubblar ej p� vad som menas,
ty jag vill ej ha skuld i meningen.

H�r �r nyckeln,
och d�r sover hertig Clarence.

Jag g�r till kungen f�r att tala om
att ni tar �ver.

Det kan ni g�ra, herre,
det �r klokt av er. Farv�l!

Jag vet vart du ska g�, Brakenbury,
jag g�r det �t dig.

Sl� honom i skallen
med sv�rdsf�stet.

-L�gg honom sen i vinfatet d�r ute.
-Ja, vi g�r dopp avhonom.

Var �r du, v�ktare?

Ge mig lite vin.

Vin ska ni f� tillr�ckligt,
strax p� stund.

V�lan, ett gott dagsverke
har jag gjort.

Ni p�rer, h�ll f�r evigt ert f�rbund.

Min moder,
jag ber om er v�lsignelse.

Jag v�ntar dagligen ett bud ifr�n
min fr�lsare att ta mig h�dan.

Nu far med st�rre frid
min sj�l till himlen-

-n�r bland de mina
fred �r h�r p� jorden.

Rivers! - Hastings!

Ge varandra handen,
bort med allt hemligt groll.

-Bli nu v�nner.
-Min sj�l �r ren fr�n groll och hat.

-Jag bekr�ftar det med denna hand.
-Och jag sv�r detsamma.

Gyckla ej inf�r er konung,
att ej den store alla kungars kung-

-l�ter den ene av er
bli den andres bane.

-Jag sv�r vid Gud min v�nskap.
-Jag med, att Hastings �r min v�n.

Min fru, ni �r sj�lv ej undantagen.
- Ej ni, unge Dorset-

-Buckingham, ej ni,
ni har alla rasat mot varandra.

Min fru, bli v�n med Hastings.

Ge honom eder hand att kyssa,
och vad ni g�r, g�r utan skrymt.

Jag nu v�rt hat f�r evigt gl�mmer
s� sant Gud hj�lpe mig och de mina.

Dorset, ta honom i famn.

Hastings, var lord markisens v�n.

-Detta k�rleksbyte ska bli orubbligt.
-Det sv�r ock jag.

Besegla ni f�rbundet, Buckingham.

Omfamna min hustrus fr�nder
och g�r mig lycklig i er enighet.

Om n�nsin Buckingham b�r hat
mot er, s� m� Gud mig straffa-

-med hat,
d�r mest jag hade k�rlek v�ntat.

N�r jag som mest en v�n beh�ver
och tror han �r en v�n-

-l�t honom vara l�msk
och full av svek mot mig-

-det ber jag Herren, om jag kallnar
i nit mot er och er familj.

Hj�rtstyrkande, ni �dle Buckingham,
�r detta l�fte f�r mitt sjuka hj�rta.

Nu felas blott v�r broder Gloucester
att g�ra friden helt fullkomlig.

-H�r kommer hertigen, i l�glig tid.
-God morgon, mina h�ga majest�ter.

-God morgon, fursteliga p�rer.
-I sanning lycklig var oss denna dag.

Vi har gjort frid och k�rlek utav hat
emellan dessa stolta, heta p�rer.

V�lsignat arbete, ers majest�t.

Om n�gon uti denna furstekrets-

-av falska rykten eller missf�rst�nd
ser mig som fiende-

-om jag i hettan r�kat kr�nka n�gon
i denna krets-

-s� �nskar jag att vi f�rsonas,
ty fiendskap, det �r en d�d f�r mig.

Jag �nskar alla
goda m�nskors k�rlek.

Min fru, f�rst ber jag er om frid,
den vill jag k�pa mig med tj�nst.

Av er, min Buckingham,
om n�nsin vi hyst agg-

-av er, lord Rivers
- och lord Grey, av er-

-av er, �dle markis, lord av Dorset,
som alla utan sk�l sett snett p� mig.

Hertigar, grevar, herrar, av er alla.

Nu har min sj�l ej n�got otalt mer
�n med de barn som f�ddes nu i natt.

-Jag tackar Gud f�r min �dmjukhet.
-M� denna dag bli allm�n helgdag.

Gud give, att all split nu var f�rbi!
- Ers majest�t.

Jag har en b�n till er:
ben�da broder Clarence.

Bj�d jag er min k�rlek
f�r att h�nas inf�r kungen?

Vem vet ej,
att v�r �dle bror �r d�d?

Ni g�r ej r�tt att h�na s� hans lik.

-Vem vet ej han �r d�d? Vem vet?
-Du store himmel, vilken v�rld!

-�r jag s� blek som alla andra?
-Ja, b�ste lord.

Och ingen finns i rummet
vars kinder ej ha mist sin r�da f�rg.

�r Clarence d�d?
Jag gav ju kontraorder.

Han dog p� f�rsta ordern,
som en Merkurius snabbt bar fram.

Lam var han som tog er kontraorder,
och kom f�r sent att se begravningen.

Vem bad f�r honom?

Vem kn�b�jde h�r d� jag var vred
och bad mig sansa mig?

Vem n�mnde broderskap?
Vem n�mnde k�rlek?

Vem sa att han �vergav Warwick
f�r att sl�ss f�r mig?

Vem sade att vid Tewksbury
han hj�lpte mig ur Warwicks grepp-

-och sade: "Lev, min broder,
och bli konung!

Vem, att n�r vi l�g stelfrusna d�r
svepte han sin kappa om mig-

-och utsatte sig, halvnaken sj�lv,
f�r nattens bistra kyla?

Allt detta gl�mde jag
i djurisk ilska-

-och ej en av er var �rlig nog
att minna mig om det. O, Gud...

Jag fruktar att du vederg�ller
mig och er-

-och alla v�ra, detta.

Kom, Hastings, hj�lp mig i min s�ng.

O, stackars Clarence!

S� �r det att ha br�ttom. S�g ni ej
hur drottningens fr�nder bleknade?

De har drivit kungen till det,
men Gud ska h�mnas.

Vem ska hindra mig att gr�ta?
Att banna �det, pl�ga mig till d�ds-

-f�r min makes skull,
f�r min k�re lord Edward.

Lugn; Gud ser med misshag att ni
tar emot hans skickelse med knot.

T�nk p� er son, den unge prinsen:
kr�n honom strax, han �r nu er tr�st.

S�nk er sorg i d�de Edwards grav
och fr�jdas �ter unge Edwards tron.

Min syster, hav tr�st.

Alla har vi sk�l att gr�ta, men ingen
kan sitt kval med j�mmer bota.

F�rl�t, min mor, jag s�g ej eders n�d
jag �dmjukt er v�lsignelse beg�r.

Gud signe dig, m� ditt sinn bli fyllt
med k�rlek, kristlighet och lydnad.

Och m� jag leva l�nge p� v�r jord,
hur kunde mor f�rgl�mma det?

Modf�llda prinsar, sorgsna p�rer,
som b�r p� denna sorgetunga b�rda.

Friskt mod igen med enig k�rlek!
Det brutna split i era hj�rtan-

-som sammanfogat nyss till helt,
m� det bevaras noga fr�n att brista.

Mig synes b�st
att med ett litet f�lje-

-vi h�mtar prinsen hit att h�r
i London kr�nas till v�r kung.

Varf�r med litet f�lje, Buckingham?

S� att ej en m�ktig hop
m� riva nykl�ckt groll �nyo upp.

Fruktan f�r all skada
liksom skadan sj�lv b�r f�rebyggas.

Fred har ju kungen stiftat bland oss,
det st�r jag fast vid.

S� alla, hoppas jag, men den b�r ej
uts�ttas f�r en m�jlighet att brytas.

Det kunde ske
om f�ljet blev f�r stort.

Jag medger d�rf�r, �dle Buckingham,
blott n�gra f� b�r h�mta prinsen hit.

S� ska det bli, l�t oss nu best�mma
vilka som ska g�ra f�rden.

Min fru, och ni min mor, ni vill v�l
avge r�st i s�dan viktig sak?

Vemhelst som far att h�mta prinsen,
vid Gud, l�t ej oss tv� stanna kvar.

Ty under resan vill jag finna utv�g
och l�sa s� den plan vi talte om-

-att skilja drottningens sl�ktingar
ifr�n den unge furstesonen.

Mitt andra jag...

Ni mina tankars r�dsbord,
orakel och profet.

Min k�re fr�nde! Jag f�ljer
er v�gledning som ett barn.

Till Ludlow d�! Vi ska inte dr�ja.

I natt var de i Northampton,
i Stony-Stratford �r de nu i natt.

I morgon eller �vermorgon �r de h�r.

Jag l�ngtar s� att se v�r prins,
han s�kert vuxit mycket sedan sist.

Nej, min son av York
har b�rjat v�xa om sin bror.

-Ja, men jag vill inte ha det s�.
-Vad, unge fr�nde? V�xa �r ju bra.

En afton d� vi �t, sa morbror Rivers
att jag v�xt f�rbi min bror.

"Ja", sa farbror Gloucester,
"�rter v�xer vackert, ogr�s fort".

Det s�gs att farbror v�xte s� att
han tv� timmar gammal �t p� skorpa.

-Jag var tv� �r, f�rrn jag fick tand.
-Vilken n�svis pojk!

Var inte arg p� pojken.

Var �r drottningen?

-Var �r hennes majest�t?
-D�r uppe, min herre.

-H�r �r markis Dorset, vad nytt?
-Nyheter som sm�rtar mig att s�ga.

-Hur st�r det till med prinsen?
-V�l, och han �r frisk.

Era br�der lord Rivers och lord Grey
har s�nts till Pomfret, f�ngslade.

-Vem har d� f�ngslat dem?
-Gloucester och Buckingham.

-F�r vilket brott?
-Allt jag vet har jag ber�ttat.

Varf�r och f�r vad man f�ngslat dem
�r f�r mig obekant, min �dla fru.

Ve mig, jag ser mitt hus
inf�r sitt fall.

Nu tigern gripit har
den sp�da hinden.

F�rd�mda dagar utav split och kiv-

-hur m�nga av er
har jag ej sk�dat!

Min make miste livet f�r en krona,
och mina s�ner vr�ktes upp och ned.

Vinst och f�rlust
gav gl�dje eller t�rar.

Blod emot blod, jag emot jag.

L�t mig f� d� och mer ej sk�da d�d!

Kom, mitt barn.

Vi flyr till helgedomen.
Min fru, farv�l.

-Jag f�ljer med.
-G�, ta med er era v�rdesaker dit.

Jag ger er nu sigillet. S� g� mig v�l
s� sant som er jag �lskar och de era.

Kom, jag ska f�ra er
till helgedomen.

V�lkommen, prins, till London,
till ert gemak!

V�lkommen, fr�nde,
mina tankars kung!

-En tr�ttsam resa gjort er tungsint.
-Nej.

Men br�ket gjorde den odr�glig.
Jag hade v�ntat mig fler onklar h�r.

Min prins, er oskuldsrena dygd
har inte insett v�rldens falskhet �n.

Ni mera ej kan se av m�nniskan
�n yttre skenet, som, Gud vet-

-s�llan �r i enighet med hj�rtat.
De som ni saknar h�r var falska.

Ni h�rde deras sockerord
men s�g ej giftet uti hj�rtat.

Gud bevare er f�r s� falska v�nner.

Gud bevare mig f�r falska v�nner,
men det var inte de!

�rkebiskopen kommer
f�r att h�lsa er.

Lordmayorn av London �r h�r.

-Gud signe er med frid och h�lsa.
-Jag tackar er, och tackar alla.

Jag trodde mor och broder York
oss redan skulle m�tt p� v�gen.

Den snigeln Hastings �r ej h�r
med bud om hur det blir.

-Lagom h�r, av br�dska svettig.
-Och lord Stanley.

V�lkommen! Kommer mor?

Av n�gon orsak har er mor
och er bror York s�kt skydd i kyrkan.

Prinsen hade g�rna f�ljt mig,
men tvangs av modern till att stanna.

Fy, vilken misst�nksam
och d�lig handling �r det av henne!

Ers v�rdighet-

-vill ni f�rm� henne att l�ta prinsen
komma till hans broder genast.

Ifall hon nekar, lord Hastings, g�
och ta honom med v�ld ifr�n henne.

Kan min svaga taleg�va �vertala
drottningen, �r hertigen snart h�r.

Hj�lper inte b�ner-

-s� f�rbjude Gud vi skulle kr�nka
denna fristads helgd.

Aldrig beg�r jag s�dan synd.

Ni sitter alltf�r envist fast
i form och tradition.

Att gripa honom �r ej helger�n.
Kyrkofriden �r ju till f�r dem-

-som har f�rtj�nat den
och vett att kr�va den.

Prinsen har ej kr�vt, ej f�rtj�nt den
och ska ej d�rf�r f� den.

Jag ofta h�rt om m�n i kyrkoskydd,
men barn i kyrkoskydd, ej f�rr�n nu.

Min herre, f�r denna g�ng
ska ni f� r�tt.

-Lord Hastings, vill ni f�lja mig?
-Jag f�ljer er.

-Lord Stanley, kommer ni?
-Skynda er.

Catesby, Ratcliffe, Lovel,
g� med dem.

Till Guildhall
skyndar mayorn nu med hast.

D�r, i morgon, ska ni l�gligt s�ka
ge Edwards barn en tvivelaktig b�rd.

H�ll fram hans liderliga leverne-

-hans djuriska, ombytliga beg�r
till deras pigor, d�ttrar, hustrur-

-varhelst hans blick och vilda hj�rta
ohejdat gick och lurade p� rov.

S�g, om min broder kommer,
var ska vi bo till kr�ningen?

Var ers kunglig h�ghet s� behagar.
Om jag f�r r�da er, s� kan ers n�d-

-vila en och annan dag
i Towern.

Och sedan var ni tycker b�st
f�r eder h�lsa och f�rstr�else.

Jag tycker inte om Towern.

-Det minst av alla st�llen.
-S� ung, s� klok blir inte gammal.

-Byggde Julius Caesar den?
-Han lade grunden till den.

Han var en ryktbar man.
Liksom hans d�d gav snillet stoff-

-s� gav hans snille d�den evigt liv.

Om det beh�vs,
s� ryck mig n�rmare-

-och s�g att d� min mor var havande
med min broder-

-var min fader York i franska krig,
och kunde snart nog ledigt r�kna ut-

-att ej det barnet h�rde honom till,
det var ej heller minsta lik min far.

Men var f�rsiktig, antyd bara l�tt,
ni vet ju att min moder lever �n.

Vet ni vad, Buckingham?
F�r jag leva tills jag blir en man-

-ska jag ta tillbaka Frankrike
eller d� som god soldat och kung.

-F�r tidig v�r g�r ofta sommarn kort.
-Jag ska tala v�l.

-Som om jag sj�lv fick gyllne l�n.
-Lyckas det, ta dem till Baynard.

D�r finns jag
bland biskopar och pr�stm�n.

D�r kommer hertig York
i l�glig tid.

Richard av York!

-Hur m�r v�r k�re broder?
-V�l, h�ge kung.

-Som jag nu b�r s�ga.
-Till min sorg, s�v�l som din.

Hur st�r det till,
min �dle fr�nde York?

Tack, gode farbror.

Ni sa att skadligt ogr�s v�xer fort.
Prinsen har ju vuxit om mig.

-�r han d� skadlig?
-S� f�r jag inte s�ga.

-D� f�r han tacka er f�r mer �n jag.
-Han �r kung, men ni �r ju min sl�kt.

-Jag ber er, ge mig d� er dolk.
-Hj�rtans g�rna.

-Du tigger, broder?
-Att ge en sm�sak kostar inte p�.

-En st�rre g�va vill jag ge er.
-Ni menar sv�rdet?

Det �r f�r tungt f�r er att b�ra.
Vill ni ha mitt vapen, lille lord?

-Tack blir det ni sa om mig: litet.
-Mylord av York �r alltid tv�r i tal.

-Farbror vet att �verse med honom.
-Ej �verse, men ha mig �ver sig.

Min broder sk�mtar med oss b�da.
F�r att jag �r liten som en apa-

-s� tycker han att ni ska b�ra mig
p� ryggen!

Slagf�rdig �r han d�, den gossen!
Att sl�ta �ver h�net mot sin farbror-

-ger han pikar �t sig sj�lv.
S� slug och �n s� ung, �r underbart.

Vill ni g�? Vi ber er mor att komma
och m�ta er och h�lsa er i Towern.

-Vad, g�r ni till Towern?
-Min f�rmyndare vill ha det s�.

Jag sover ej i ro i Towern,
jag fruktar farbror Clarences v�lnad.

-Han blev m�rdad d�r.
-Jag r�ds ingen m�rdad farbror.

-Och ingen levande v�l heller?
-Lever de, b�r jag ej frukta alls.

Men kom, mitt hj�rta blir s� tungt
vid dessa tankar. Vi g�r till Towern.

Nog om dem.

Mylord, vad ska vi g�ra om vi ser
att Hastings v�grar delta i v�r plan?

Hugg av hans huvud!

N�got ska vi g�ra.

Kom hit, Catesby, ni har svurit
att lika troget fr�mja v�ra planer-

-som hemligt h�lla det.
Ni h�rde v�ra tankar under resan.

Vad tror ni? Vore det ej l�tt
att vinna Hastings p� v�r sida-

-f�r att upph�ja denne hertig
p� Englands kungatron?

F�r faderns skull han �lskar prinsen
och g�r mot honom s�kert inget.

-Vad tror ni d� om Stanley, vill han?
-Han g�r allt som Hastings g�r.

N�v�l; blott detta nu: g�, Catesby,
och k�nn er f�r f�rsiktigt-

-med lord Hastings,
hur han �r sinnad emot v�ra planer.

Kalla honom till r�ds
i Towern i morgon.

�r han medg�rlig, s�g alla v�ra sk�l.
�r han tr�g, ovillig, kall som is-

-var ni det med, och avbryt er
men l�t oss veta allt.

Ska bli, farv�l nu b�da tv�.

Catesby,
h�lsa lord Hastings fr�n mig.

S�g att hans ov�nners hela liga,
lord Rivers och lord Grey-

-i morgon �derl�ts i Pomfret, och
be min v�n f�r denna glada nyhet-

-ge fru Shore en liten kyss p� k�pet.

Mylord!

-Mylord!
-Vem knackar?

Ett bud ifr�n lord Stanley.

-Vad �r klockan?
-Fyra.

-Kan ej din herre sova hela natten?
-S� tycks det, av mitt budskap.

-F�rst s� h�lsar han s� mycket.
-Och sedan?

Han l�ter eder veta att han dr�mt
att galten st�tte ner hans hj�lm.

D�rf�r fr�gar han
om ni vill fly med honom-

-och rida med all hast mot norden
att undg� faran som han f�rutser.

G� tillbaka till din herre,
hans oro �r helt grundl�s.

Vad dr�mmen ang�r, �r det dumt
att tro p� s�nt man ser i slummer.

Att fly f�r galten �r att reta den
att jaga oss, d� han ej jaga t�nkt.

Be din herre hit, vi g�r till Towern,
d�r ska han se hur h�vlig galten �r.

Jag g�r, mylord,
och s�ger vad ni sagt.

-N�, hur far v�rlden fram med dig?
-Tackar som ni fr�gar; bara bra.

-En sk�n god morgon, �dle lord.
-God morgon, Catesby.

Ni �r tidigt uppe.

Vad nytt i detta vackelrike?

Ja, visst �r v�rlden huvudyr, mylord.

Jag tror knappast den blir stadig
f�rrn Richard b�r v�rt rikes krans.

Vad? Kungarikets krans?

-Menar ni kronan?
-Javisst, mylord.

Nej, f�rr m� halsen kapas av p� mig
�n jag ser kronan ges s� or�tt plats.

-Men tror ni att han fikar efter den?
-S� sant jag lever.

Han hoppas att f� hj�lp av er
och s�nder er det glada budet-

-att just i dag ska era fiender,
drottningens fr�nder, d� i Pomfret.

�t denna nyhet s�rjer jag just inte.
Men att ge min r�st �t Richard-

-till skada f�r min herres
laga arving-

-vid Gud, det g�r jag ej,
f�r bleka d�den!

Gud styrke er i dessa fromma tankar.

�t detta ska jag skratta �ret om,
att jag upplevat deras h�danf�rd-

-som satte mig i on�d hos min herre.
Catesby...

Inom fjorton dar ska jag ge respass
�t mer �n en som inte anar det.

Men det �r hemskt att tvingas d�
of�rberedd och utan varning.

Ja, gr�sligt, gr�sligt.

Men s� gick det dock
med Rivers och med Grey-

-och s� ska g� med m�ngen som
tror sig lika s�kra som ni och jag.

Jag, som ni vet, st�r h�gt
hos Richard.

-Och hos Buckingham.
-Ja, b�da prinsarna skattar er h�gt.

-S� h�gt som p�len med hans huvud.
-Jag har f�rtj�nat det.

Kom, kom, var har du spjutet, karl?
R�dd f�r galtar och g�r utan spjut!

God morgon, mylord.
-God morgon, Catesby.

Sk�mta ni. Herrarna i Pomfret
gav sig glatt iv�g fr�n London.

Inget sk�l att vara r�dda, men
den klaraste av dagar kan bli mulen.

Jag har livet lika k�rt som ni.

Och jag f�rs�krar att det �r mig
k�rare �n n�gonsin just nu.

-God morgon.
-God morgon, mylord.

Om jag �r sk�mtsam nu, beror det p�
att jag �r s�ker p� v�r s�kerhet.

N�r hatet hugger till blir jag r�dd.
Gud give att min r�dsla saknar grund.

-Men l�t oss g� till Towern.
-G� f�re, jag kommer efter.

-V�l m�tt, jag �r glad att se er.
-Jag tackar er av allt mitt hj�rta.

Predikan sist fick ni ju inget f�r,
kom n�sta sabbat, s� ska ni f� l�n.

Ni talar med en pr�st?
V�nnerna i Pomfret tarvar pr�st.

-Men ni beh�ver ju ej skriftas.
-Jag t�nkte just p� dem ni talar om.

-G�r ni nu till Towern?
-Ja, men ni blir s�kert l�ngre kvar.

-Ja, jag �ter middag d�r.
-Och kv�llsvard med...

-Kom, vill ni g�?
-Jag f�ljer eders n�d.

�dle p�rer, vi har samlats h�r
f�r att best�mma kr�ningen.

-N�r blir den kungadagen?
-�r allting redo till v�r stora fest?

-Ja, blott dagen �terst�r.
-I morgon passar v�l.

Vem vet f�rmyndarns �nskan om det?
Vem k�nner hertig Richard b�st?

Ers n�d l�r k�nna honom allra b�st.

Varandras anleten, han
ej k�nner mer mitt hj�rta �n jag ert.

Och jag ej hans, mer �n ni mitt.

-Lord Hastings �r hans n�ra v�n.
-Tack, jag vet han vill mig v�l.

Men vad hans �sikt �r i denna sak
har jag ej fr�gat, ej han sagt.

Men ni kan n�mna tid och stund
jag ger min r�st f�r hertigen-

-och hoppas att han ej tar illa upp.

H�r �r han sj�lv i r�ttan tid.

God morgon, �dla herrar, fr�nder!
Sjusovare jag varit.

Men inget har v�l f�rsummats
som kunnat slutas om jag varit h�r.

Om ni ej passat p� i r�ttan tid,
hade Hastings sagt er roll...

-Er r�st, menar jag, f�r kr�ningen.
-S� dj�rv f�r ingen annan vara.

Han k�nner mig
och �r min gode v�n.

Kungens kr�ning...
- Mylord �rkebiskop.

I Lambeth
s�g jag i er tr�dg�rd sk�na smultron.

-Jag ber er, l�t skicka efter n�gra.
-Det g�r jag hj�rtans g�rna.

Min fr�nde Buckingham,
ett ord med er.

Catesby utforskat Hastings i v�r sak
och fann den styve herrn s� het-

-att han f�rr mister huvudet �n ser
sin herres barn, som han s�ger-

-g� miste om sin r�tt
till Englands krona.

N�r jag �r kung, kr�v d� av mig
grevskapet Hereford-

-och l�s�ret, som �gdes
av min bror n�r han var kung.

-Det l�ftet ska jag kr�va av ers n�d.
-Och minns: jag h�ller ord med n�je.

Var �r mylord f�rmyndarn?
Jag har skickat efter b�ren.

Triumfens dag �r ej best�md-
i morgon blir f�r tidigt.

Ty sj�lv �r jag ej �n s� v�l beredd
som om den dagen flyttas fram.

Hans n�d ser mild och munter ut
i dag.

Det leker glada tankar i hans sinn
n�r han s� upprymd h�lsar oss.

Jag tror att ingen i v�r kristenhet
kan mindre d�lja k�rlek eller hat.

Hans hj�rta speglas i hans anlete.

Vad s�g ni d� av hj�rtat i hans anlet
i munterheten som han visar oss?

Att han ej �r vred p� n�gon h�r,
ty det man s�ge genast i hans blick.

Jag ber er, s�g hur de ska straffas
som st�mplat mot mitt liv-

-med dj�vulsr�nker
av sin f�rd�mda h�xkonst-

-och har f�rgjort min kropp
med satans konster?

Den k�rlek som f�r er jag hyser
ger mig r�tt att d�ma f�rst.

Vilka ock de vara m�,
har de f�rtj�nat d�den.

Med egna �gon sk�da d� mitt onda.

Se hur jag �r f�rh�xad, min arm har
tvinat bort som en f�rtorkad kvist!

Det �r Edwards hustru, �rkeh�xan,
ihop med Shore, den fr�cka sk�kan-

-som med sin trolldom
s� har m�rkt mig.

-Om detta brott de �vat, �dle hertig.
-Om?

Ni som skyddar den gemena h�xan,
om, s�ger ni?

Ni �r f�rr�dare.
-Av med hans huvud!

Jag vill ej �ta, f�rr�n det jag sett.

Catesby, Ratcliffe, Lovel, utf�r det.
Envar som �lskar mig, st� upp...

...och f�lj mig.

Jag trodde honom aldrig mer om gott
sedan han inl�t sig med fru Shore.

Ve, ve f�r England!

Ej f�r mig det minsta,
jag, d�re kunde f�rekommit detta.

Stanley dr�mde ju att galten
halsh�gg honom-

-men jag f�rsm�dde dr�mmen
och f�rsummade att fly.

Tre g�nger snavade min h�st i dag
och skyggade f�r Towern-

-som skr�md att b�ra mig
till slaktarns hus.

-Var �r nu pr�sten som jag m�tte...
-Skynda er, mylord.

Hans n�d vill �ta middag.
Kort bikt! Han l�ngtar efter huvudet.

Katten... - R�ttan...

...och Lovel, h�r av hin,
styr i England under ett svin.

-Fort, skynda er.
-Det hj�lper ej att klaga.

Till blocket!
B�r mitt huvud, som han bj�d.

De ler �t mig
som snart ser mot sin d�d.

Han var den djupast l�mska sk�lm
som n�nsin levat.

Kan ni t�nka er - om vi ej, fr�lsta
av ett underverk, sade er det-

-att den f�rr�daren i dag
planerat m�rda mig-

-och hertig Gloucester. S� skickligt
lade han sin mask av dygd-

-att fr�nsett synden med fru Shore
han levde fri fr�n tadel och f�rtal.

Han har sin d�d f�rtj�nt.

Ni gjorde klokt att skr�mma
andra nidingar fr�n slika tilltag.

Jag trodde honom aldrig mer om gott
sedan han inl�t sig med fru Shore.

Han skulle inte d� f�rrn ni var h�r.

Men v�ra v�nners snabba nit
har mot v�r vilja g�tt i f�rv�g.

Ni skulle h�ra honom sj�lv bek�nna
sin plan och avsikt med f�rr�deriet-

-s� att ni kunde framlagt det
f�r borgerskapet-

-som kanske l�gger oss
hans d�d till last och s�rjer den.

Ers n�des ord �r s� tillfyllest,
som om jag varit �gonvittne sj�lv.

Jag ska s�ga borgerskapet
att ni har handlat r�ttsligt riktigt.

Just d�rf�r bad vi hit er,
vi ville undg� v�rldens tadelsjuka.

Men d� ni mot v�r vilja kom f�r sent,
s� vittna vad ni h�rt v�r avsikt var.

Jag kommer strax.

Kom, gott folk, er hit bege
och nu lord mayorn n�digt �ra ge.

-N�v�l, vad s�ger borgerskapet?
-Vid heliga Guds moder, de �r tysta.

-S�ger ej ett ord.
-N�mnde ni prinsarnas o�kta b�rd?

Ja, och f�rlovningen med fru Shore,
och den franska, genom ombud-

-och hans om�ttliga vilda lustar,
hur han v�ldtog fruarna i stan-

-hans tyranni i sm�tt, hans vanb�rd,
avlad, n�r er fader var i krig-

-och hur olik hertigen han var.
H�r talte jag om era drag-

-och hur ni var er faders avbild
i gestalt och ock i �delt sinne-

-omtalte era skotska segrar,
er tukt i krig, ert visa r�d i fred-

-er godhet, dygd och �dmjukhet.
Jag gl�mde inget som var tj�nligt.

N�r mitt tal tog slut, bad jag
envar som �lskade sitt land att ropa..

"Gud skydde Richard,
Englands store kung!"

-Gjorde de s�?
-Nej, de sade ej ett ord.

Som stumma bilder
stirrade de d�dsbleka p� varandra.

D� fr�gade jag mayorn
vad tystnaden betydde.

Han sa "folk h�r blott p� en talman".
D� tvangs han s�ga mina ord igen:

"S� s�ger och s� menar hertigen."
Men inget sade han � egna v�gnar.

N�r han slutat sl�ngde mina m�n
m�ssorna i v�dret-

-och skrek: "Kung Richard leve!"
Jag tog tillf�llet i akt att s�ga:

"Tack, goda borgerskap,
en s�dan bifallsstorm bevisar klart"-

-"er visdom och ert nit f�r Richard".
D�r avbr�t jag och gick min v�g.

De dumma stockarna!
Ej m�l i munnen?

-Kommer mayorn?
-Ja, l�tsas vara r�dd.

L�t bedja er om audiens,
g�r som en flicka, s�g nej och ta.

G�r ni hos dem er sak s� bra
som jag ska s�ga nej f�r mig...

-S� lita p� att allt ska lyckas v�l.
-Ni ska f� se. G� upp p� altanen.

Mylord, h�r st�r jag �n och v�ntar,
vi f�r nog inte tala med hans n�d.

-Catesby, vad sa er herre?
-Han ber er detta:

Kom i morgon eller �vermorgon,
han �r d�rinne med tv� fromma f�der-

-f�rs�nkt i b�n, och vill ej st�ras
av v�rldsliga bestyr i andakten.

Catesby, g� in p� nytt och s�g
att jag och mayorn och �lderm�nnen-

-i �rende om hela rikets v�l och ve
har kommit f�r att tala med hans n�d.

Genast, mylord.

Han �r ingen Edward, han ligger ej
p� lustans l�ger, men p� kn� i b�n-

-han leker ej med ett par sk�kor
men forskar fromt med andans m�n.

Han sover ej och g�der sin lekamen
men vakar uti b�n.

S�llt vore England med s�n furste,
men han kan nog ej bevekas.

-Gud give att han inte s�ger nej.
-Han g�r nog det.

Catesby, vad svarar hans n�d?

Han undrar varf�r ni har samlat
en s�dan borgarhop hos honom-

-och ej p� f�rhand talt d�rom,
han fruktar ni har ont i sinnet.

Det sm�rtar mig att han tror
att jag har ont i sinnet.

Vid Gud, med idel k�rlek kommer vi,
g� in igen och s�g hans n�de det.

N�r heliga och gudeliga m�n
sin b�nbok tagit, sl�pper de ej den.

S� ljuv �r deras gudsf�rsjunkenhet.

Se, hur han kommer
mellan tv� pr�ster!

Tv� dygdens st�d �t kristen furste
som hejdar fall i synd och fl�rd.

Se, en b�nbok har han i sin hand,
det r�tta smycket f�r en helig man.

Store Plantagenet, h�gborne prins,
f�rl�na gunstigt �ra �t v�r b�n.

F�rl�t oss, att vi v�gat st�ra s�
er i er andakt och ert fromma nit.

Ingen urs�kt tarvas.
Jag fruktar jag beg�tt ett fel-

-som har v�ckt anst�t i v�r stad,
nu vill ni banna mig.

-Ja, var god och r�tta till ert fel.
-D�rf�r bor jag i ett kristet land.

Det �r ett fel av er att avst�
majest�tets tron-

-och era stora f�ders h�rskarspira
�t en o�kta och f�rruttnad stam.

Att hj�lpa detta, ber vi nu
att eders n�d ska ta sig an-

-och styra detta land som kung,
ej som protektor, substitut-

-ej som f�rvaltare f�r andras vinning
men s�som kronans arving-

-i kraft av b�rd med arv och �go.
D�rf�r nu med borgerskapets st�d-

-som �lska och som v�rda er,
p� deras ivriga tillskyndelse...

...ber jag ers n�d
beakta r�ttens sak.

Jag vet ej vad - att tyst g� bort,
att str�ngt tillr�ttavisa er.

Jag tackar er, men mitt ringa v�rde
skyggar f�r ett s� stort ansvar.

Dock, gudskelov beh�vs ej jag,
v�rt kungatr�d har burit kungafrukt-

-som, mognad utav
tidens stilla g�ng-

-ska pryda h�rligt majest�tets tron
som lyckosam regent.

Han �r den krona, som ni bjuder mig,
f�rbjude Gud att jag den skulle ta!

Ers n�d, vi ser hur samvetsgrann
ni �r.

Ni s�ger Edward �r er broders son,
s� ocks� vi, men ej av Edwards fru.

Emottag d�rf�r, konungslige herre,
den h�ga v�rdighet som bjudes er.

-�dle herre, borgerskapet ber er!
-Avsl� ej vad k�rlek beder.

-O, g�r dem fr�jd, bevilja deras b�n!
-Jag kan ej, vill ej, g�ra det.

Er brorson blir dock aldrig kung,
en annan s�tter vi p� tronen-

-till nesa och f�rd�rv f�r edert hus.
Med det beslutet l�mnar vi er nu.

-Kom, banne mig, nu �r det nog.
-Sv�r ej s�, lord Buckingham.

Kalla dem tillbaka, gode prins,
bevilja deras b�n.

-Tvingas till en v�rld av sorger?
-Kalla dem tillbaka.

Min fr�nde Buckingham,
v�lvise m�n.

D� �dets ok ni sp�nner p� min rygg-

-om jag vill det eller ej
s� f�r jag t�ligt b�ra b�rdan.

Men Gud det vet, och ni kan se
hur f�ga jag det �nskar.

Gud signe er, vi ser och s�ger det.

S� h�lsar jag er d� med kungatitel.
Leve Richard, Englands �dle kung!

Leve Richard, Englands �dle kung!

-Behagar ni bli kr�nt i morgon?
-Ni best�mmer det.

I morgon allts� f�lja vi ers n�d
och taga nu ett fr�jdefullt farv�l.

Nu g�r vi �ter till v�rt helga verk.
Farv�l, min fr�nde - farv�l, v�nner.

Min fru, ni m�ste strax
till Westminster-

-f�r att d�r kr�nas
s�som Richards drottning.

O, give Gud, att kronans gyllne ring
runt pannan-

-var eldr�tt st�l
som br�nde ut min hj�rna!

L�t mig f� ett d�dligt gift och d�
f�rr�n man ropat "leve drottningen".

G�, arma sj�l, din �ra ger ej avund.

-�nska dig ej ont mig till behag.
-Ej det? Varf�r?

N�r han, som �r min make nu
kom fram till mig vid Edwards lik-

-med blodet knappt borttv�ttat �n
ifr�n min f�rste �nglalike make...

...d� blev mitt kvinnohj�rta
s� grovt besn�rjt-

-och tog emot
hans honungss�ta ord.

Och ej en enda timme i hans b�dd
jag njutit s�mnens gyllne dagg-

-men v�cktes j�mt
utav hans stygga dr�mmar.

Han hatar mig
f�r min far Warwicks skull-

-och g�r sig s�kert fort nog
av med mig.

-Var lugn. - Hur m�r ers n�d?
-O, Dorset, tala ej med mig, fly!

D�den jagar dig, fly fr�n denna slakt
s� att du ej de d�das antal �kar.

Klokt r�d, min fru.
- Begagna varje timmes f�rdel.

I Bretagne min styvson Richmond nu
vakar �ver Gloucesters lagl�shet.

Om ni vill �verleva,
far dit och undfly detta helvete.

Jag ber min son att han ska m�ta er.
L�t ej er f�nga genom rast och vila.

-Kom, min fru, i br�dska s�ndes jag.
-Jag f�ljer mot min vilja.

G� du till Richard;
�nglar dig beskydde.

G� du till Richmond;
lyckan dig ledsage.

G� du till helig fristad;
frid med dig.

Jag till min grav,
d�r jag i ro ska vila.

Du gamla stenhop, �mka mina barn
dem avund sp�rrat inom dina murar.

Du h�rda vagga �t s� sn�lla sm�!

Du gr�stensamma, bistra lekkamrat
�t sp�da prinsar...

Se om dem v�l!

S� tokigt bjuder sorg
�t stenar sitt farv�l.

Gud bevare kung Richard!

L�nge leve kung Richard!

M� kungen leva f�r evigt!

G� �t sidan.

Min fr�nde Buckingham,
ge mig din hand.

Ers n�diga majest�t!

S� h�gt, av r�d och hj�lp av dig
sitter nu kung Richard.

Men ska v�r �ra leva blott en dag,
s�g, eller l�nge oss till fr�jd?

�n lever den, och leve s� f�r evigt!

Buckingham, nu leker jag ett tag
och pr�var om du �r av �kta guld.

Du vet att unge Edward
och hans broder lever.

-Gissa vad jag menar.
-S�g ut, min k�re herre.

-Jag ville vara kung.
-Det �r ni ju, storm�ktigaste herre.

�r jag kung? Javisst.
Men Edward lever.

-Sant, �dle prins.
-Fr�nde, s� tr�g var du ej f�rr.

"Sant, �dle prins." Rent ut:
jag �nskar att bastarderna ska d�.

-Det ska g�ras kvickt. Vad s�ger du?
-G�r som det t�cks ers n�d.

Du �r av is, din v�nskap fryser.

S�g, ger du bifall till
att de ska d�?

L�t mig f� draga andan, dyre kung,
f�rr�n jag ger min syn p� denna sak.

Ers n�d ska genast f� besked av mig.

Den h�gt uppsatte Buckingham
blir f�r f�rsiktig.

-Han �r arg, han biter sig i l�ppen.
-Catesby!

Vet du n�gon som f�r guld
kan g�ra d�dligt d�d?

En missn�jd herre k�nner jag,
ej rik, men stolt.

Med guld kan han nog lockas
att g�ra vad som helst.

-Han heter Tyrrell.
-Jag k�nner karln, h�mta honom hit.

Den t�nkande och sluge Buckingham
ska inte mer f� del av mina r�dslag.

H�ll han s� l�nge of�rtrutet ut
och drager efter andan nu?

D� f�r han g�ra det.

Lord Stanley!

-Vad f�r nytt?
-Jag h�r att markis Dorset flytt.

Till Richmond.

Kom hit, Catesby.

Sprid ut i staden
att Anne, min gem�l, �r farligt sjuk.

Jag ska se till
att hon h�lls inst�ngd.

Du dr�mmer! Sprid ut att Anne,
min gem�l �r d�dssjuk. G�!

Jag m�ste �kta
broder Edwards dotter-

-ty annars st�r min tron
p� br�ckligt glas.

M�rda br�derna, sen �kta henne...
det spelet �r bekant.

Men jag �r van vid blod,
den ena synden ger den andra mod.

Ej gr�tmild �mhet bor i detta �ga.

Mylord, nu har jag t�nkt p� saken
som ni nyss sporde mig.

Gott, det f�r vara.

-Dorset har flytt till Richmond.
-Jag h�rde det.

Stanley, han �r din styvson;
m�rk det v�l.

Jag kommer att den g�van kr�va
ni satt er �ra och er tro i pant f�r.

Grevskapet Hereford och l�s�ret
som ni har lovat mig till egendom.

Stanley, se till din fru; skriver hon
till Richmond, f�r du st� till svars.

Store kung, ni har ej sk�l
att tvivla p� min v�nskap.

-Falsk var jag aldrig, blir det ej.
-Gott, samla folk.

Men, h�r du! L�mna kvar din son,
George Stanley.

Se till att du �r trofast, ty annars
sitter ej hans huvud s�kert.

F�rfar med honom
som min trohet blir.

Vad svarar ers n�d p� min beg�ran?

Nu minns jag - Henrik den sj�tte
ju sp�tt att Richmond ska bli kung-

-n�r Richmond �nnu
var ett litet barn.

-En kung...kanh�nda.
-Mylord...

Hur kom det sig att ej profeten sa
att jag ska bli hans bane?

-Mylord, ert l�fte om mitt grevskap!
-Richmond!

En irl�ndsk bard sa mig en g�ng
jag skulle d� n�r jag sett Richmond.

Mylord!

S�g, vad �r klockan?

-Jag minner er om vad ni lovat.
-Gott, men vad �r klockan?

-P� slaget tio.
-L�t den d� sl�!

F�r att du st�r och h�ller slaget in
f�r mina tankar med ditt tiggeri.

-Du heter Tyrrell?
-James Tyrrell, er trogne unders�te.

S�tt mig p� prov, min kung.

-Jag har ej n�gon givarlust i dag.
-S�g mig likv�l best�mt ja eller nej.

Du st�r mig; jag har ingen lust.

St�r det s� till?

Bel�nar han min trogna tj�nst
med s�dant h�n?

Gjorde jag honom till kung f�r detta?

P� Hastings m� jag t�nka nu och g�
till Richmond medan huvet sitter p�.

T�rs du ta livet av en v�n till mig?

Som ni vill,
dock hellre tvenne fiender.

D�r har du det: tv� �rkefiender.

Fiender till min ljuva s�mn och vila
�r de som du ska f� att g�ra med.

De d�r bastarderna i Towern.

Ifall ni bara ger mig �tkomst dit
ska jag befria er fr�n denna skr�ck.

Du sjunger ljuv musik.
Kom n�rmre, Tyrrel.

Det h�r �r tecknet;
res dig, lyssna nu.

S� enkelt �r det. S�g "det �r gjort"-

-s� ska jag bli din v�n
och gynna dig.

Jag g�r det strax.

"S�", sa Dighton, "l�g de arma sm�".
"Just s�", sa Forrest-

-"slutna i varandras
sm� oskuldsvita alabasterarmar."

"Deras l�ppar var som r�da rosor
i sommarf�gring, kyssande varann."

"En b�nbok l�g
p� deras huvudg�rd."

"Och den fick s� n�r mig mjuk",
sa Forrest.

"Men sj�lve dj�vulen!"

"Nu kv�vde vi det sk�naste
naturens m�sterstycke"-

-"som sedan v�rldens skapelse
blev danat."

S�g Richmond ifr�n mig,
att uti denna m�rdargaltens stia-

-h�lls min son insp�rrad.
G�r jag uppror, halshuggs han.

D�rf�r �r jag overksam.

S�g att drottningen med gl�dje ser
Elizabeth, sin dotter, som hans maka.

-I brevet ser han var han har mig.
-Farv�l, min �dle Stanley.

Clarences son �r bakom l�s och bom,
hans dotter har jag gift bort enkelt.

Edwards s�ner �r i Abrams sk�te nu,
Anne har �t v�rlden sagt god natt.

D� jag vet att Richmond siktar p�
Elizabeth, min broders dotter-

-f�r att s� gifta sig till kronan,
s� g�r jag sj�lv �stad.

-Och friar muntert.
-Mylord!

-Gott eller ont, d�, s� du rusar in?
-Ont, herre.

Buckingham har flytt till Richmond.

Samla folk, min klokhet �r mitt v�rn
uppror t�mjes b�st med j�rn.

Vid v�stra kusten en flotta stryker,
sl�a v�nner tycks ej vilja mota den.

Richmond �r dess amiral.
De v�ntar blott p� Buckingham.

Ett ilbud strax till hertig Norfolk,
Catesbury. - Res du till Salesbury...

-Varf�r s�lar du och ilare j?
-Men vad ska jag d� h�lsa hertigen?

Att dra ihop den st�rsta h�r han kan
och m�ta mig i Salisbury i hast.

-Vad ska jag g�ra d� i Salisbury?
-Du ska ej resa, jag har �ndrat mig.

Stanley, vad nytt?

Ej n�got gott som gl�der er att h�ra,
men dock det t�l ber�ttas.

En g�ta! Vad slingrar du dig f�r
n�r du kan sjunga ut? Vad nytt?

-Richmond �r p� sj�n.
-D�r m� han drunkna! Vad vill han?

-Det vet jag ej, jag gissar blott.
-N�v�l; och gissningen?

Eggad av Dorset och Buckingham
g�r han mot England f�r att kr�va...

...kronan.

�r tronen ledig?
Svingar ingen sv�rdet?

�r kungen d�d?
�r riket utan herre?

Av huset York vem lever utom jag?
Vem �r kung, om ej en York?

-Vad g�r han d�r p� sj�n?
-Jag sa det nyss.

Du gissar att han blir din kung.
Du vill f�rr�da mig och fly!

Var �r din trupp att mota dem i v�g?
Hj�lper de rebellerna i land?

-Nej, mina v�nner �r i norr.
-Vad g�r de d�r d� de beh�vs i v�st?

De inga order f�tt. Om ni s� befaller
s� samlar jag mitt folk och m�ter er.

Du vill f�rena dig med Richmond.
Gl�m ej din son! Jag litar ej p� dig.

Min h�ge konung, nu i Devonshire,
som jag h�rt av v�nner-

-sir Courtney, biskopen av Exeter
och m�nga andra v�pnar sig!

I Kent �r Guildforderna i vapen,
varje timme str�mmar fler till h�ren.

Sir Urswick och lord Dorset
bev�pnar sig!

-Den store Buckinghams arm�...
-Ideligen d�dss�ng!

-D�r, tills du har en b�ttre nyhet.
-Min �r god!

Att Buckinghams arm� �r skingrad
av pl�tsligt skyfall.

-Och ensam har han g�tt sin v�g.
-Urs�kta mig!

-Har bel�ning utf�sts?
-Ja, min konung.

Min konung,
hertig Buckingham �r gripen!

Av med hans huvud.

-Aj�ss med Buckingham.
-Det �r min b�sta nyhet.

Att Richmond �r med m�n vid Milford
�r s�mre, m�ste dock ber�ttas.

Till Salisbury! Vi spiller tid,
nu ska vi strida.

Ratcliffe, Buckingham ska f�ras strax
till Salisbury. - Ni andra, kom!

S� blive eldig snabbhet nu min gud,
Merkurius, Jupiters och kungars bud!

H�r sl�r vi t�lt.

Just h�r p� Bosworths sl�tt.

-Varf�r s� dystra blickar?
-I hj�rtat �r det desto ljusare.

-Norfolk, h�r l�r det vankas hugg.
-Vi ska v�l b�de ge och ta, ers n�d.

Sl� upp mitt t�lt,
h�r ligger jag i natt.

Men var i morgon? N�ja, strunt i det.

-Hur stark �r fienden?
-Sex-sjutusen p� sin h�jd.

Tre g�nger starkare �r v�r h�r,
och vi har kungen p� v�r sida.

Sl� upp mitt t�lt! D�r!

Kom hit, Lovel.

-Vet du var lord Stanley har kvarter?
-En halv mil norr om v�r arm�.

S�nd bud att han tar hit sitt folk
f�rrn sol g�r upp-

-ty annars f�r hans son g� ner
i blinda nattens djup f�r evig tid.

Kom, �dla herrar,
vi granskar f�ltet n�rmare.

Str�ng ordning, spill ingen tid,
ty vi f�r br�tt i morgondagens strid.

Kungen anbefaller er
att om ni vill er son ska leva-

-ska ni och h�ren komma
f�rrn tuppen gal i gryningen.

M� segerlyckan vila p� din hj�lm!

All gl�dje denna m�rka natt kan ge
�nskas dig, min styvfar.

-Hur befinner sig min k�ra moder?
-Hon st�ndigt ber om Richmonds v�l.

Men nog om det,
de tysta timmar skrider.

Kort, f�r vi har ont om tid:
st�ll upp till slag i morgon bitti.

S� gott jag kan ska jag
f�rhala tiden-

-och hj�lpa dig i v�gsam vapenlek.
Men alltf�r l�ngt kan jag ej g�-

-ty f�r man se mig, blir din broder
avr�ttad i sin faders �syn.

Farv�l. Den korta tiden
sk�r av h�gtideliga k�rleksl�ften-

-d�r l�nge skilda v�nner g�rna dr�jt.
Gud give tid till dessa k�rleksriter.

�nnu en g�ng farv�l;
var k�ck och lycklig.

Ni lorder, f�lj med honom
till hans l�ger.

-Vad �r klockan?
-Kv�llsvardsdags, mylord. Nio.

Jag �ter ej i kv�ll.
Ge mig bl�ck och papper.

-�r min rustning lagd i t�ltet?
-Ja, ers n�d, allting �r i ordning.

B�ste Norfolk, skynda till din post.
V�lj noga vakt, ta m�n vi litar p�.

God natt, Lovel.

Stig upp med morgonl�rkan,
b�ste Norfolk.

Catesby, fyll vin i b�garn.

Ge mig ett timljus.

Sadla min vita Surrey till i morgon.

Se till att jag har starka lansar,
men ej f�r tunga.

Ratcliffe! Har du sett
den dystre lord Northumberland?

Han och greve Suffolk gick i h�ren
och uppmuntrade trupperna.

D� �r jag n�jd. - En b�gare med vin!

Jag har ej mer den sj�lens livlighet,
det friska mod, som jag ju hade f�rr.

S�tt den d�r. �r bl�ck och papper
redo? Be vakten vaka, g�.

Ratcliffe!

Kom till mitt t�lt vid midnattstid
att v�pna mig.

Nu kan ni g�.

God natt igen.
Trots oron ska jag s�ka slumra in-

-s� s�mn ej tynger mig i morgon
n�r jag ska segra.

-God natt �nnu en g�ng.
-God natt, k�re Richmond.

O du, vars kamp jag tror mig k�mpa,
se till min h�r med n�digt �ga.

Ge mina m�n
din vredes skarpa j�rn-

-att de m� krossa i ett v�ldigt fall
v�r ov�ns or�ttm�tigt burna hj�lm!

G�r oss till redskap �t din tuktan,
att vi m� prisa dig uti din seger.

Dig anbefaller jag min vakna sj�l
f�rrn mina �gons f�nster sluter sig.

I vaka som i s�mn, var du mitt skydd.

Tungt sitter jag i morgon
i din sj�l-

-jag, som blev tv�dd till d�ds
i �ckligt vin.

Jag, arme Clarence,
m�rdad av ditt svek!

T�nk p� mig i morgon uti striden
och sl�pp ditt sl�a sv�rd.

B�va och d�!

Dr�m om de fr�nder
som du kv�vt i Towern.

H�r dina br�ders s�ner,
hur de ropar: "B�va och d�!"

T�nk p� lord Hastings.

B�va och d�!

Richard, din fru,
din stackars maka Anne-

-som aldrig sov
en timme lugnt hos dig-

-nu fyller upp din s�mn
med skr�ck och oro.

I morgon under striden, t�nk p� mig-

-och sl�pp ditt sl�a sv�rd.

B�va och d�!

Ge mig en annan h�st!

F�rbind mina s�r!

F�rbarma dig, Jesus!

-Mylord!
-Vem �r det?

Ratcliffe. En vaksam tupp i byn
tv� g�nger redan h�lsat morgonen.

-Ert folk kl�r sig i rustning nu.
-O, jag har dr�mt en ryslig dr�m.

-Vad tror du, �r alla v�nner trogna?
-Helt visst, mylord.

O, Ratcliffe
jag fruktar, jag fruktar...

Nej, ers n�d,
var inte r�dd f�r skuggor.

Nattens skuggor
med st�rre fasa slagit Richards sj�l-

-�n tiotusen verkliga soldater
kan g�ra under nollan Richmond.

Vad sl�r hon nu?

Ta hit en almanacka.

-Har n�gon sett till solen?
-Inte jag, mylord!

D� blir det ingen, enligt boken borde
hon ha gl�nst en timme i �ster redan.

Det blir en kolsvart dag...
f�r en del.

Catesby, vi sk�dar ingen sol idag.

Och m�rka skyar h�nger �ver oss.

Jag avskyr dagg
som ligger l�nge kvar.

Och ingen sol!

Inte v�rre f�r mig �n f�r Richmond.
Skyn �r lika m�rk mot oss b�da.

Till strids, mylord!
Fienden marscherar upp.

Alarm! Be Stanley rycka fram,
sj�lv f�r jag ut mitt folk p� f�ltet.

S� h�r ska h�ren st�llas upp:
f�rtruppen t�njes ut-

-med lika antal rytteri och fotfolk,
b�gskyttarna i mitten.

Hertig Norfolk, greve Suffolk leder.
Sen f�ljer jag med huvudstyrkan-

-p� vars flanker st�lls
v�rt b�sta rytteri.

-Och S:t Georgs hj�lp! Vad s�gs?
-F�rtr�fflig plan, krigiske monark.

Detta fann jag i mitt t�lt i morse.

"Jocke av Norfolk,
var icke s� b�ld"-

-"ty Ricke, din herre,
�r k�pt och s�ld."

-Ett p�hitt utav fienden.
-Mylord, nu fienden passerat k�rret.

G� var och en till sitt,
l�t inga dr�mmar skr�mma oss.

"Samvete" har de fega hittat p�
f�r att de starka skulle t�mjas.

Samvete, f�rsvinn!

Richard �r sig sj�lv igen.

G� p�, g� enade till allt tumult-

-mot himlen eller helvetet f�r fullt.

Sl�ss, ni �dlingar,
sl�ss, tappra odalm�n!

Sp�nn, skyttar, sp�nn b�gen,
sporrhugg h�starna-

-och rid i blod,
och splittra era lansar h�gt i skyn!

-Rycker Stanley fram?
-Han v�grar.

-Av med sonen Georges huvud!
-Vi hinner ej.

Efter slaget ska han d�.

V�l tusen hj�rtan sv�ller i min barm.

Fram med standarerna!
Mot fienden, fram�t!

V�rt gamla l�senord, S:t George,
ska fylla oss med drakars vilda gl�d!

Fram�t!
P� v�ra hj�lmar sitter segern!

Hj�lp!

Hj�lp!

Lord Norfolk, hj�lp!

Kungen k�mpar �verm�nskligt,
trotsar varje fara.

Hans h�st �r d�d, han sl�ss till fots
och s�ker Richmond uti d�dens gap.

Hj�lp, mylord,
allt �r f�rlorat annars!

Hj�lp!

En h�st, en h�st!
Mitt rike f�r en h�st!

Tillbaka, herre,
jag ska skaffa er en h�st.

Slav, jag satsat allt p� detta kast
och st�r och faller efter t�rningen.

Sex Richmond �r visst h�r p� f�ltet,
fem i hans st�lle har jag slagit ned.

En h�st, en h�st!

Mitt rike f�r en h�st!

Skam �t den som t�nker illa d�rom