Original subtitles

Tidigare...

Fokusera på vad vi kom hit för. Familjen.

Jag vill inte bara vara din vän längre.

Det är ditt fel!

Du har förstört allt jag byggt upp. Du ska få lida.

Inte ens Superman är stark nog att stå emot Zod.

- Fan! - Vi har honom.

Jag är glad att du är tillbaka, Clark.

- Är Leslie Larr på fri fot? - Hon är snart fast.

- Morgan Edge är i säkert förvar. - Avsluta det du kom hit för.

Sluta.

Sluta!

Jag är ledsen, far. Jag måste vila.

Vila? Det här är ingenting jämfört med vad du kommer att få utstå!

Det var nog ett misstag att skicka dig, Tal.

- Du är ingen frälsare. - Det ska jag bli.

När? Vi har varit igång i flera månader, ändå vacklar du.

Far, snälla...

Jag är den utvalde.

- Jag ska bli det jag är ämnad till. - Bevisa det, då.

Bevisa att du aldrig mer drar skam över huset Rho.

Vad hände med Förgöraren?

Du hade den innan explosionen. Vad gjorde du av den?

Var är den?

Tal!

Var är Leslie Larr?

Vad vet jag? Jag kan inte se bortom de här blyförstärkta väggarna.

Och det enda jag hör är det som finns i mitt huvud.

Det kanske inte är för sent för henne.

Jo, Leslie Larr ersatte Irma Sayres för länge sen.

Känner du ingenting kring det du har gjort?

Jag känner mer än du någonsin kan föreställa dig.

Jag bryr mig inte om själarna på den här planeten.

Utan om de som behöver återuppväckas.

Min egen. Till och med din, Kal.

- Som jag misstog mig. - Ja, det gjorde du.

Din far också.

Jag hittade det här i din fästning.

Gör det. Befria mig från min fars påverkan -

- som jag har befriat dig från din.

Den här kristallen ska aldrig användas igen.

Vill du inte säga var Larr är, nåväl.

Jag ska hitta henne och ta med henne hit.

Efter det kommer du och jag aldrig mer att ses.

Jag pratade med er morfar. Försvarsdepartementet stannar längre.

- Tills ni hittar Leslie Larr? - Ja.

- Dessutom stänger de gruvorna. - Varför då?

De tömmer dem på X-kryptonit så ingen mer blir skadad.

- Snarare så ingen får krafter. - Det också.

Ska vi bara till skolan och låtsas som ingenting?

Rektorn ska samla hela skolan i dag och prata om det. Svara på frågor.

- Vi kanske ska stanna hemma. - Glöm det.

Så vitt alla vet så experimenterade Edge på människor.

Gav dem krafter, hjärnkontroll.

Jag avslöjade honom med er morfars hjälp -

- och med Supermans hjälp så stoppade vi honom. Okej?

Lugn, mamma. Vi börjar bli bra på att ljuga.

- Är du klar? - Vi måste gå.

- Älskar er. - Älskar er.

Chrissy sms: ar och undrar när jag kommer. Jag måste gå.

Vill du ta med dig maten?

Vår gäst är nog hungrig.

Jag förstår att ni är frustrerade.

Men visa lite tålamod.

Rekommenderar du att Kyle ska ta tjänstledigt?

Bara tills det här med Edge har lagt sig. Ett par veckor max.

Ett par veckor? Jag vill bara jobba, borgmästaren.

Han kanske har rätt, Kyle.

Det var fler än jag som ville ha Edge här.

Jag har sagt samma sak, Kyle.

Tro mig. Jag förstår inte varför folk pekar ut just dig.

Men jag ska ändra på det.

Jag ska se till att de lägger skulden där den hör hemma.

Men ge mig lite tid bara.

Lystring, alla elever ska bege sig...

- Vilken skitdag. - Det känns som en häxprocess.

- Hej, Sarah. - Vart ska alla?

Skolmöte angående Edge.

Jag orkar inte med det i dag.

- Vart ska du? - Vartsomhelst utom här.

- Hörru, Kent! - Läget, killar?

Är det sant? Basar din morfar över Försvarsdepartementet?

Ja, det kan man nog säga.

Det låter som nåt hämtat ur "Get Out".

Kom igen, hur gjorde Edge det?

Till gymnastiksalen, mina herrar.

Sätt lite fart. Kom nu.

- Du också, mr Kent. - Absolut.

Det kommer att bli konstigt i dag, va?

Ja. Nej, jag...

Ärligt talat så vill jag helst vara nån helt annanstans.

Det skulle vi kunna vara.

Vi kan ju hitta på nåt bättre att göra.

"Vi"?

Vi behöver en artikel, Lois.

Nåt stort. Förstasidesstoff.

Kanske om "mänsklighetens framkant". Eller nåt ännu bättre.

- Det är en möjlighet. - Det här är årets nyhet.

Min karriärs nyhet. Som när Superman visade sig för första gången.

Vi behöver fler intervjuer.

Det vi saknar i bevis kan vi väga upp med ögonvittnen.

Bara vi kan styrka all galenskap.

Vi måste prata med Edge-folk, borgmästaren...

- Din pappa? - Han ger inte intervjuer.

Men Försvarsdepartementet uttalar sig alltid.

Det gör de säkert snart.

Lois, folk ringer hela tiden. De har panik.

Alla har lite information, men mest skvaller.

De vill desperat ha svar.

Det skulle kännas bättre att ge dem det -

- om vi kunde få nån slags bekräftelse av Försvarsdepartementet.

Jag kontaktar honom nu.

Hemlagad mat?

Både mat och husrum?

Du räddade mitt liv och världen.

Du äter gratis här resten av ditt liv.

Vad är det här?

Mitt kryptonska spårsystem.

Jag ökade räckvidden för att söka efter Larr. Det kanske funkar.

- Var det så du hittade mig? - Det kan man säga.

Sam skulle behöva nån som dig på Försvarsdepartementet.

- Jag kan tala med honom. - Nej, tack.

Clark, jag uppskattar att du tog in mig i ditt hem -

- men när vi har hittat Leslie så ska jag nog gå vidare.

Nu när jag är på den här planeten, måste jag göra det till mitt hem.

Det kanske inte verkar så, men jag förstår hur du menar.

Smaklig måltid.

Detekterar kryptonskt flygdon.

- Var då? - Hon ska till Försvarsdepartementet.

Förbered dräkten!

Synkar alla funktioner nu.

- Syns Larr till, Sam? - Svar nej.

- Har byggnaden utrymts? - Inte än. Bara till 60 %.

Vi ser Larr, sir.

- Beräknad ankomsttid? - Nedslag om fem sekunder.

Fyra, tre, två, ett.

Fångad.

Du har inte vunnit, Kal.

- Snyggt skjutet. - Tack.

Det är över. Men vi har lösa trådar att följa upp.

Vi har Edge och Larr.

Det känns som att vi äntligen kan gå vidare.

7734.

Jag lät bygga de där vapnen av fel anledning.

Det var fel av mig att tro att du kunde vara ett hot mot världen.

Jag ska begrava kryptoniten och vapnen i betong -

- och sänka dem i havet.

Edge och Larr då?

Vi behåller tillräckligt för att hålla dem fångna -

- men inte tillräckligt för att förse en hel armé.

- Jag vet inte vad jag ska säga, Sam. - Säg ingenting.

Du ska bara veta att du, Lois och pojkarna -

- inte behöver oroa er längre.

- Gör du narr av min bil? - Nej då.

- Du kan inte ens köra! - Vilken fin bilklädsel. Tantig.

- Ni bor häromkring, va? - Ja, rätt nära. Hur visste du det?

- Nån kan ha sagt det. - Jaha.

- Vad mer har nån sagt? - Att du har flickvän i Metropolis.

Nej. Hade. Vi har gjort slut.

Du då? Är du ihop med nån?

Nej. Ingen.

Bra.

- Jag vet vart vi kan åka. - Jaså?

Ja.

Toppen.

- Du är en rebell. - Jag?

Du har skolkat mer än nån annan i skolan i år.

Jag har svagt immunsystem.

- Men tack för att du följde med. - Absolut.

Bråkar Denise och Avery fortfarande?

Jag vet bara att de har pratat om mig.

Men det kan inte vara värre än vad som sägs om mina föräldrar.

- Det är orättvist. - Rättvisa finns nog inte.

Min mamma är PR-drottning, så...

Så varför är du orolig?

Min pappa. Såna här saker brukar få honom att spåra ur.

Jag väntar bara på droppen som får bägaren att rinna över.

Är du säker på att du inte vill gå på bio eller titta i skyltfönster?

- Nåt kul. - Vad tror du?

Banken då? Kan du inte få tillbaka ditt gamla jobb?

Nej, de ersatte mig så fort jag slutade.

Och allt är ju kopplat till hela röran med Edge.

Vad ska vi ta oss till, Lana?

Mitch.

- Tjena. - Klar med rehabiliteringen?

Inte riktigt. Men jag var sugen på kyckling och våfflor.

Så enheten ville bjuda mig på det.

- Jaha. - Det bara hände, chefen.

Ja, jag vet hur det hände.

- Borgmästaren skulle prata med dig. - Om tjänsteledigheten? Ja.

- Var det din idé? - Det är bäst för alla.

Särskilt för nån som vill åt mitt jobb.

De tänker bara på mig och branden. Det är allt.

Branden där jag räddade ditt liv?

- Den som Edges missfoster startade. - Är det mitt fel?

Jag visste inte mer om vad Edge gjorde än nån annan.

Jag skulle aldrig göra nåt för att skada nån.

Kom igen, hör ni.

Ni känner mig.

Kom nu, älskling.

- Du är helt otrolig. - Inte nu, Lois.

Vi ska inte uttala oss officiellt.

- Det är standardförfarande. - Vi gör det av vänlighet.

- Men ni uttalar er alltid. - Okej: Inga kommentarer. Skriv det.

- Skämtar du? - Vi har sagt nog.

Nog för att skapa fler frågor, pappa. Folk är oroliga.

Vi håller på att skriva en broschyr om X-kryptoniten.

- Bara lögner. - Men det kommer att lugna dem.

Och skrämma dem så de håller sig borta från gruvorna.

- Det här är inte rätt. - Men nödvändigt.

Det här är mitt hem. De här människorna är mina grannar.

Vad vill du att jag ska säga? Att Edge är Supermans bror?

Att han ville bygga en kryptonsk armé och ta över världen?

- Nej... - Det här vill du inte höra.

Men du måste hålla igen i din artikel.

Stan kommer att klara sig. Lita på mig.

Men det sista vår familj behöver är att det här kommer ut ur Smallville -

- och om jag uttalar mig så ökar risken för det.

Stopp.

Äntligen. Du är redo.

- Vad händer nu, far? - Leta rätt på Förgöraren.

- Och om den inte är framme? - Stanna tills den kommer.

Själv? Det kan ta flera år.

- Det har redan gått många. - Studera dem.

Utnyttja deras svagheter. Förbered vår återuppståndelse.

Får jag träffa min mor innan jag ger mig av?

Rådfråga henne. Träffa henne en gång.

Du vet att din mor aldrig skulle stå på min sida.

Så varför har jag en kristall i min kapsel?

Så hon får se min vision för hur Krypton ska återställas.

Innan jag släcker hennes liv för alltid.

Snälla. Bara en gång.

Ge dig av! Och återvänd inte förrän dagen är inne.

Farväl...

En sista gång.

Var är Förgöraren?

Jag har ju sagt att du inte har nån nytta av den.

Vill du inte berätta? Nåväl. Vi har allting annat.

Inklusive Leslie. Hon är bakom lås och bom som du.

Jag stoppade hennes fritagningsförsök. Dålig plan.

Det kallas lojalitet. Men det vet du inget om.

Jag är lojal mot människorna i denna värld som accepterade mig.

Accepterade dig?

De fruktar dig. Det kommer de alltid att göra. Med rätta.

- Du har fel. - Du borde vara en gud.

Men du blev deras slav.

Undrar du aldrig vad du hade blivit om du inte hade landat här?

- Och inte uppfostrats av bönder... - Jag skulle inte bli som du.

Det är inte sant. Du kämpar mot din sanna natur varje dag.

Du känner inte mig.

Men jag känner till din inneboende kraft.

Jag vet att du i varje ögonblick väljer att hålla igen.

Det är det enda sättet vi kan leva med människor utan att döda dem.

Det handlar om kontroll.

Men kändes det inte bra att släppa taget, för en gångs skull?

Farväl, Tal.

Jag ser det i dina ögon, bror.

Du kände det.

Du är precis som jag!

Inga kommentarer? De ger alltid kommentarer!

- Jag vet inte vad jag ska säga. - Är det för att tidningen är liten?

- På Daily Planet fick du kommentarer. - Vi behöver inte min pappa.

Vi gör fler intervjuer och skriver vad vi vill.

Jag förstår det inte bara.

Är den här nyheten annorlunda?

Inte vad jag vet.

Vad är det han döljer, Lois?

Jag vet inte, Chrissy.

Ljuger du för mig?

Nej.

- Jo, du ljuger. - Det är inte som du tror.

Skyddar Lois Lane Försvarsdepartementet?

Du ska stå på folkets sida, inte myndigheternas.

Jag trodde att vi var tillsammans om det här.

Om du inte kan tala sanning är det bäst att du går.

Din mamma är en riktig förebild.

Ett år klädde jag ut mig till henne på karriärdagen i skolan.

Jag ska vara ärlig. Det gjorde jag med.

- Va? - Ja.

- Din familj är cool. - Nä.

Titta bara på din mamma och din morfar.

Har du hört om min farfar? Från vem då?

Alla. Din familj är i centrum av det största som hänt i Smallville.

Visste du att de där människorna blev hjärntvättade på riktigt?

Det sägs att Edge experimenterade på sina anställda.

Min kusin sa att hon såg Avery Phans mamma flyga.

Jag hörde det. Helt sjukt ju.

Vad tror din morfar? Vet han hur Edge gav dem krafter?

Tegan, varför tog du med mig hit?

Jag vill lära känna dig.

Du var inte intresserad förra veckan. Vad har förändrats?

- Inte vet jag, Jonathan. Jag bara... - Du ville bara ha information.

Vi umgås ju också.

Ja...

Jag går nog hem.

Vänta, Jonathan.

Alla vill veta vad som hände.

Och du vill vara den som berättar det. Jag fattar.

Vi ses.

Såg du hur de tittade på mig? Mina egna kollegor litar inte på mig.

Ta det inte personligt, älskling.

Det är inte rätt! Du riskerade livet för att rädda stan.

- Om de visste om det... - Tror du att de skulle tro på det?

Det gör knappt jag och jag var där!

För i helvete, Lana. Det är inte rättvist.

Nej, det är det inte. Det suger.

Men borgmästaren står bakom oss. Vi måste bara ha tålamod.

Vi är inte ensamma.

Okej.

Men jag kan inte bara sitta här och rulla tummarna.

Ja... Du kan hjälpa mig att leta jobb.

Det blir svårt att hitta nåt här.

Jag vet. Men vi kanske kan leta i närliggande områden.

Vi kanske kan flytta till nåt närliggande område.

- Kyle... - Varför inte?

Herregud. Du menar allvar.

De här människorna har känt oss hela livet.

Ändå vänder de oss ryggen bara så där.

De här människorna är vår familj.

Det här kommer att blåsa över.

Vi får väl se.

Hur hittade du det här stället?

Jag brukade komma hit med mi abuelita.

Och så berättade hon om min familj. Vi härstammar från Mexiko -

- men har bott i Smallville i flera generationer.

Halva tiden visste jag inte ens om hennes berättelser var sanna.

Men de fick mig att känna att jag hörde hemma nånstans.

Jag har aldrig känt att jag hör hemma nånstans.

Ärligt talat. Förrän jag träffade dig.

- Jordan... - Jag vet, strunt samma. Men...

Jag menar bara att det bara krävs en person -

- för att förändra hela ens liv. Så man känner sig trygg.

Och du har Jon, du har din familj och du har mig.

Och det kommer aldrig att förändras.

Du borde nog kyssa mig nu.

- Jaså? - Ja.

Sluta, ni två!

Vi har cirka två dussin gevär och handeldvapen.

Ett par tusen kryptonitpatroner, samt en stor samling knivar -

- svärd, spjut...

Och prototyperna i F&U-labbet? De biokemiska vapnen.

Det är omkring fem stycken, i olika utvecklingsstadier.

- Hur mycket rå kryptonit? - Räcker för att fylla ett par lager.

Varför så många frågor? Allt kommer ändå att försvinna.

- Jag tror att det är ett misstag. - Va?

Vi behöver 7734. Det var därför du gav klartecken för det från början.

Sen såg jag hur min familj kom till skada.

- De här vapnen kan döda dig. - Just därför behöver vi dem.

- Clark, du är inte fienden. - Men jag kunde ha varit det.

Sam, såna som jag... Utan de här vapnen så är vi oslagbara.

Och om nåt liknande skulle hända igen utan att vi har en plan -

- eller en livlina... så är det ute med oss.

Bra jobbat, John. En perfekt tolkning av den ursprungliga designen.

Jag tror att Natalie skulle vara stolt.

Nu när din dräkt är färdigställd och alla fiender är i tryggt förvar-

-får jag fråga vad vårt nästa uppdrag blir?

- Jag funderar på saken. - Kanske leta efter din syster?

- Du börjar bli lite påstridig. - Jag kan förutse dina behov.

En optimal psykisk hälsa kräver interpersonella relationer.

Hej. Ursäkta, jag kom just hem och hörde röster så...

Har du byggt den här från grunden?

Fantastiskt.

- Är du mekarkille? - Jag vet inte vad jag är.

- Jag har alltid varit idrottsman. - Jag med.

Men man kan vara flera saker.

Ska du inte berätta en historia från din uppväxt?

Ska inte du bara stänga ner?

Jonathan?

Varför är du inte i skolan?

Säg att du har en kommentar nu.

- Inte nu, Lois. Det är viktigt. - Vad är det?

Det gäller Clark. Jag är orolig för honom.

- Hej, Soph. - Är nåt på tok, mamma?

Vad menar du, älskling?

Pappa undrade om jag ville byta skola.

Nej, älskling. Pappa undrade bara.

Vänta lite.

Hallå?

Hej, Kya.

Gripen?

Jon, det är inte likt dig att bryta mot reglerna.

Jag vet, men det är en tjej...

Jag trodde inte att jag hade en chans...

Skolkade du för att impa på en tjej?

Hon ville bara prata om det som hände.

Om Edge, krafter, morfar...

- Och? - Jag sa ingenting.

- Vi måste prata. - Ja, Jon har skolkat.

Va?! Upp med dig. Jag tar itu med dig senare.

Vi pratar med honom efter att vi har pratat om det jag vill prata om.

- Bad du min far att behålla 7734? - Ja.

- Jag borde ha pratat med dig innan... - Gå upp, Jonathan!

- Efter allt vi har gått igenom... - Jag vet.

- Varför? - Det är det enda rätta.

Det handlar om dig, inte om Edge.

- Jag dödade nästan John Irons. - Du gjorde inte det.

Men nästan. Vem hade stått på tur sen?

Jag svor att skydda människorna och har gjort det hyfsat.

Men tänk om jag blir lurad eller korrumperad.

- Aldrig! - Det hände ju precis!

Människorna måste kunna försvara sig -

- mot det enda jag inte kan rädda dem från. Mig själv.

Om såna vapen finns så kommer de att hamna i fel händer.

Och vad gör vi då?

Den ena skolkar och den andra blir gripen.

De är bara utåtagerande. Vi får straffa dem.

- Jag kör. - När det gäller det där andra...

- Jag har rätt och du har fel. - Jag förstår att du tror det.

Vet du hur det kändes när pappa gav klartecken för att avfyra missilen?

- Jag är ledsen. - Så varför riskera att det upprepas?

- För att det... - ...är det enda rätta?

Vad betyder det ens längre, Clark?

Jag ljög för Chrissy i dag för att skydda vår familj.

Jag bröt mot min heliga roll som journalist.

Vi slarvar båda med vår journalistiska integritet.

När det gäller att bevara din hemlighet, ja. Inte själva jobbet.

Men Edge är min bror. Den här artikeln är annorlunda.

Ska jag låta militären ha en hemlig kod för att döda min make?

Med tanke på alla psykfall som vill se dig död -

- så känns det som en usel idé.

- Hör på, Lois... - Nej.

Jag vill inte höra mer.

Och nu är jag arg. Förlåt att jag skrek på dig -

- men jag behöver vara arg för att skrämma upp Jordan.

Stanna här så kan vi båda fundera en liten stund -

- så kan vi prata vidare efter att jag hämtat vår son från häktet.

Vad höll ni på med? Ni är helt otroliga...

- Jag kan förklara... - Förlåt.

Lana. Och du måste vara Jordans mamma.

Vad är det frågan om, Kya?

De gjorde intrång vid Atlas-dammen.

Skojar du? När vi var i deras ålder så var vi där jämt och ständigt.

Det är tyvärr privat egendom.

Om Lana inte visste det så visste barnen säkert inte det heller.

Och tro mig, förskräckliga fasor -

- väntar min son för att han skolkade.

Detsamma gäller Sarah. Det ska aldrig upprepas.

Tro inte att ni har kommit undan med det här.

- Mamma... - Säg ingenting än.

Cushings är det riktiga problemet.

Jag misstänkte Morgan Edge från första början, sheriffen -

- men Kyle bara pushade och pushade tills han fick sin vilja igenom.

Ärligt talat så är vi de riktiga offren här.

Vem vet vilka förmåner de fick av Lanas speciella lilla jobb?

- Noll förmåner. - Lana...

Vi blev lurade precis som alla andra.

Du lurade oss när du lovade att hjälpa oss.

- Vi kan väl prata i enrum? - Du skulle ställa allt till rätta.

Men i stället skyddar du bara dig själv -

- för att inte förlora nästa val.

Jag gör det bästa för stan.

Du gör det bästa för dig själv, på min familjs bekostnad.

Och för det ska du skämmas.

Är du okej?

Jag vet inte. Det är så mycket känslor.

- Mestadels ilska, va? - Så mycket ilska.

- Har du nånsin tänkt på...? - Att ge borgmästaren en smäll? Ja.

Det är inte bara han.

Det är som om hela stan hade vänt oss ryggen.

De vill gå vidare. Att klandra er är lättare än att klandra sig själva.

Ja, men det gör inte mindre ont för det.

Smallville har alltid funnits där för mig.

Därför byggde jag upp mitt liv kring stan.

Nu önskar jag att jag hade en reservplan -

- för jag är ute i kylan utan en buffert och utan kontakter -

- och jag är orolig för min familj, Lois.

Särskilt när såna som borgmästare Dean -

- bestämmer den officiella versionen av händelserna. Det är inte rätt.

Och det är inte staden jag förälskade mig i.

Gå till ditt rum. Vi får prata om det här senare.

De släpptes med en varning.

Bra. Jonathan är på sitt rum.

- Vi borde prata... - Vi borde prata...

Börja du.

Clark, du har fel.

Vi måste ha en plan, Lois.

Varför det? För att ditt sinne kan korrumperas?

Vi har bevis nu för att ditt hjärta är starkare.

Nej, du förstår inte...

Jag tror på reservplaner, Clark, men den här är oerhört riskabel.

Och du har ju bevisat att du inte är ett hot.

Det är inte helt sant.

Vad pratar du om?

Min far lärde mig självkontroll.

Jag har kontrollerat mina krafter varenda sekund i nästan 40 års tid.

Men när Zod tog över -

- kände jag för första gången hur det känns att släppa taget...

Att släppa taget på riktigt.

Det där var Zods känslor, inte dina.

Jag vet, men jag kände dem.

Det var jag.

Jag vill inte att det ska vara sant, jag önskar att det inte var det...

...men det kändes bra.

Det kändes riktigt bra. Och den känslan skrämmer mig.

Om det finns minsta chans att jag kan bli manipulerad igen -

- så att jag känner att jag vill släppa taget...

...så måste världen kunna stoppa mig.

Jag tror inte att det nånsin kommer att hända.

Men, om jag mot förmodan skulle ha fel...

...och om det får dig att känna dig tryggare -

- så visst, vi kan ha en livlina.

Men aldrig att jag litar på Försvarsdepartementet med det.

Då får vi hitta nån som vi kan lita på.

- Vad sa du? - Jag vet att det är mycket begärt.

Vill du att jag, och bara jag, ska ha kapaciteten att döda dig?

- Om det skulle behövas, ja. - Jag vet ju vem du är nu.

Jag vet. Men det här gäller situationer som inte kan förutses.

Och du har sett själv att jag skulle kunna ödelägga världen.

Jag försöker ju gå vidare.

Nu när din död inte är mitt enda mål i livet.

Det ska det inte vara heller. Du finner säkert din väg i livet -

- men du kan samtidigt vara 7734:s förvaltare.

Du kom för att skydda världen mot mig.

Och nu ber jag dig att göra precis det.

Jag ringer Sam.

Oväntat att se dig här.

- Jag är skyldig dig en ursäkt. - Jag är rätt upptagen, Lois.

Du hade rätt. Jag ljög.

Pappa döljer nåt och jag kan inte svika honom.

Det här är större än du eller din pappa.

Vi har ett ansvar gentemot folket.

- Stan slits i stycken. - Tro mig, jag vet.

Folk letar nån annan att klandra -

- och om vi inte gör nåt, är vi lika skyldiga som alla andra.

Om det ändå fanns nåt vi kunde göra...

Jag kan inte skriva den här artikeln. Jag kan inte vara objektiv.

Men det kan du.

Är det ett uttalande från din pappa?

Inte om allt, men det räcker för att berätta det mesta -

- och lägga skulden där den hör hemma. På Morgan Edge.

Det där var inte okej, Lois.

Jag vet. Jag hoppas att jag kan återvinna din tillit.

Jag är inte ensam. Hela den här tiden har jag varit utan nån av mina egna.

Ensam, far. I många år.

- Varför sa du inget? - Han är av ingen betydelse för dig.

- Han tillhör huset El! - Han är din bror, ja.

Ni delar samma blod. Samma patetiska, förrädiska blod.

- Han är en hjälte! - Han är ingenting!

- Jag ska finna en annan väg. - Det ska du inte.

När jag hittar Förgöraren ska jag visa vad vi kan göra.

- Nej, Tal! - Jag ska visa mig.

- Ge honom det han har saknat också. - Lyssna, Tal...

Jag behöver inte göra det på ditt sätt, far!

- Du förstör Återuppståndelsen! - Jag vill bara inte offra mig själv!

Min väg är den enda vägen!

Tal? Vad gör du, Tal? Nej!

Din väg är den enda vägen.

Farväl, far.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Börja med att be om ursäkt.

Jag ber om ursäkt att polisen blev sur för att vi var vid sjön.

Strunta i intrånget, Sarah. Du skolkade från skolan. Oacceptabelt.

Ska jag bara sitta där på lektionen medan folk pratar om mig? Och er?

Alla klandrar oss för Edge och jag är trött på det.

Så ge mig utegångsförbud, ni.

Jag vill ändå inte gå ut i den här sorgliga lilla stan -

- med de här hämndlystna, trångsynta skitmänniskorna.

Vi nöjer oss så här för i kväll.

Vi får prata vidare i morgon. Okej?

Ja.

Tonåringar...

Du skulle ha sett borgmästare Deans min.

Han vet att han gör fel.

Ja, men han måste tänka på sig själv.

Det här kommer bara att bli värre, inte sant?

Du kanske har rätt, Kyle.

Vi kanske ska packa våra saker och flytta så långt härifrån som vi kan.

Allt kommer att bli bra.

Nu ligger ni risigt till! Ni kan inte skolka från skolan!

Jag struntar i om du trånar efter Sarah eller om du ska bygga robotar.

- "Trånar"? - Det är en stridsdräkt.

Ni har gått igenom mycket och vill avreagera er. Jag fattar.

Men det finns regler. Och ni ska inte nedvärdera era lärare -

- genom att ignorera deras hårda arbete.

Förlåt.

Försök låta lite mer övertygande.

- Förlåt. - Förlåt.

Tack. Nu börjar allt lugna ner sig -

- så efter utegångsförbudet så kan ni fortsätta med ert normala tonårsliv.

Och tro mig, småstäder är faktiskt väldigt kul.

Okej, marsch i säng. Nu.

Vadå?

"Småstäder är väldigt kul."

Jag vill ge dem nåt att se fram emot.

Det låter faktiskt provocerande.

- Du är inte såld på småstäder. - Jag är såld på min småstadskille.

Det kan jag leva med.

- När började det här? - För några minuter sen, sir.

Skicka ett team för att kolla upp det.

- Hans vitalparametrar? - Allt är borta.

Maximera kryptonitfältet!

Ta ut dem därifrån.

Edge...

Han är borta.

Vart fan tog han vägen?

- Du hade ett uppdrag. - Ett uppdrag!

Och du avvek från det eftersom du är svag.

- Svag! - Det ska inte upprepas.

Avsluta det du skickades hit för att göra.

- Bli Förgöraren! - Bli Förgöraren!

Bli Förgöraren!

Annars bär du all skuld för Kryptons undergång.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno-SDI Group