All language subtitles for Den doende detektiven - S01E03

Vi har kört Nilsson i registren.
Han har aldrig åkt dit.

-Är du verkligen bra på sånt här?
-Jag har klippt min syster.

På 1980-talet fanns misstankar om
svarta lägenhetsaffärer som avskrevs.

Brott kunde ej styrkas.
Men det finns en notering till.

-Det räcker. Jag vill behålla öronen.
-Du hör ju ändå aldrig vad man säger.

För sex år sen jagade man pedofiler
som varit aktiva på nätet.

En var Staffan Leander Nilsson.

Huvudmannen fick flera år,
men anmälan mot Nilsson skrevs av.

Nilsson påstod att han hade hyrt ut
i andra hand till en Ali Hussein.

-De hade träffats på en gaybar.
-Nilsson är väl inte gay?

Hussein hade porrsurfat på
Nilssons dator utan dennes vetskap.

"Nilsson är ledsen och upprörd."

Vad är det för en åklagare
som går på det?

Nilsson visade upp ett hyreskontrakt
undertecknat Ali Hussein.

Och fotona som Hussein
skulle ha laddat ner på hans dator?

Småflickor
som utsatts för mycket grovt våld.

Jag…klarade inte av att titta.

Så här framlevde jag nästan 15 år
tillsammans med Bosse Jarnis.

Satt chefen i en bil i 15 år?
Var det då du blev så stor?

Nej, du. Stor är jag född,
stor kommer jag alltid att vara.

Jag spanade också med Jarnis,
men stod bara ut i knappt 15 dar.

Jag hade inte samma humor.
Gubbhumor, du vet.

Om den blinde mannen som går
förbi fiskaffären och bla bla bla.

-Vad säger han, då?
-"Hejsan, flickor."

Titta.

Han är en vaksam fan.

Ska jag gå in och sno glaset?

Nej. Det är för få personer där inne
och för stor risk att bli upptäckt.

Jag har hittat gärningsmannen.

-Va?
-Jag har hittat honom.

-Vem är det? Lever han?
-I högönsklig välmåga.

-Hur är det med dig?
-Det är lite chockartat.

Alla poliser som jobbade
på fallet i så många år.

Det är delvis din förtjänst
att jag hittade honom.

-Vad heter han?
-Det är mer komplicerat.

Ärendet är ju preskriberat, så vi
kan inte göra nåt i rättslig mening.

Det finns såna
som tar lagen i egna händer-

-så hans namn får inte komma ut.
Det här samtalet stannar mellan oss.

Självfallet.

Men man måste väl kunna göra nåt?
Han måste väl få ett straff?

Från vår Herre i så fall.

Vad gäller den världsliga rättvisan
så har vi förlorat honom.

-Allt väl, chefen?
-Prima.

-Chefen verkar inte må så bra.
-Skitsnack.

Säg till om du vill bryta arm,
fast med vänstern.

-Ska jag göra nåt?
-Nej tack.

-Lars Martin?
-Sherlock!

Det visade sig att min svåger har
en gammal bekant, en ordensbroder.

Frimurare. Medaljer och svärd.

Ordensbrodern var med i samma hotell-
projekt som Nilsson på 1980-talet.

-Det kan bli intressant.
-Och så bjuder han på finlunch.

-Vad har du sagt om Nilsson?
-Att jag undrar hur han är i affärer.

Än är det liv i gubben!

Staffan Leander Nilsson
hade pengar och ville investera.

Han tänkte utvandra till Thailand
och lämna gamla Sverige för gott.

-Varför?
-Det var året Palme mördades.

Man behövde inte vara moderat för
att anse att Sverige var på väg ner.

-Vad är problemet, då?
-Vi anställde honom som vice vd.

Ekonomiansvarig, vår förlängda arm.

Men ekonomiskt var han oduglig,
och det märkte vi ganska snart.

-Det låter inte bra.
-Det är mycket värre än så. - Tack.

Han fick i stället ta hand om
servicedelen-

-som vände sig till den typ av gäster
som vi hade, nämligen barnfamiljer.

I början gick det bra.
Han arrangerade aktiviteter.

Han var en svärmorsdröm
- ung, stilig, charmig.

Men så började folk klaga på att han
hade kladdat på deras småflickor.

Herregud. Vad gjorde du då?

Som man löste saker på den tiden:
Tystade ner och gjorde upp i godo.

-Så Nilsson åkte aldrig in?
-På den tiden? Det kan du glömma.

Miljontals gubbar kom varje år från
Europa för att träffa småflickor.

Skål!

Vad hände
när du hade sparkat ut honom?

Han köpte in sig i några horbarer
med unga flickor i Phuket.

Jag måste prata med henne igen.

Tack för lappen i brevlådan.

-Var det du som hittade hårspännet?
-Nej, det var Margaretha.

-När då?
-På hösten efter den hemska sommaren.

När vi flyttstädade frågade hon
om det tillhörde mina döttrar.

-Vad sa du då?
-Att det inte var deras.

-Anade hon inte att det var Yasmines?
-Hon mådde inte så bra.

Hon blev sig inte lik efter allt
som hänt. Hon var förtjust i flickan.

Du tror att Yasmine mördades
hemma hos Margaretha?

Jag är säker på att det hände där,
i sovrummet.

Det var inget ont i Margaretha
trots egenheterna.

I grunden var hon varm och generös.

Staffan Leander Nilsson…
När träffade du honom första gången?

Våren 1984. Jag serverade
på ett kalas hemma hos Margaretha.

Staffan var bjuden.
Det var första gången.

Sen tog han och Margaretha med
mina döttrar till Skansen-

-medan jag storstädade.

Senare åkte han ensam med dem
till Kolmården.

Han…
Han var så gullig med flickorna.

Han lekte och skojade med dem.
Inte alls som deras far.

Det var före pedofildebatten.

Att en ung kille skulle vara
intresserad småflickor var otänkbart.

Han sa att han som barn alltid
hade önskat sig flickor som syskon.

-När misstänkte du att nåt var fel?
-Efter Kolmården. Nåt hade hänt.

De var förändrade,
men ville inte prata om det.

Jag tog med dem till en barnläkare,
men han hittade inga fysiska fel.

Han avrådde mig från
att gå till en terapeut.

Det skulle försvåra självläkningen.
Man skulle inte rota i det.

-Staffan, då?
-Han förstod ingenting.

Han grät och sa att han var oskyldig.
Det var sista gången vi hördes.

Pratade du med Margaretha?

Jag har...

...full förståelse för om du inte
tror mig, men det föll mig aldrig in.

Yasmine hade mött ett monster. Det
var ju inte den Staffan jag kände.

Det var...för hemskt att ta in.

Ska vi börja med nyårslöften?
Brukar du ge eller ta några såna?

-Gör inte alla det?
-Vad går dina ut på?

Åh... Jag vill vara en god människa,
se till de mindre lyckligt lottade.

Jag tycker aldrig
att jag gör gott nog.

Jag ger stränga betyg
efter föreställningarna.

-Betyg på de andra?
-Nej! Bara på lilla mig.

Det vore intressant läsning, annars.

Sagerlied var förmögen.

Dödsboets tillgångar
var över tio miljoner kronor.

-Du har läst testamentet.
-Det skrevs snart efter Yasmines död.

Nästan allt gick till välgörande
ändamål för barn och ungdomar.

Den då unge Nilsson,
hennes enda släkting, fick ingenting.

Men Erika Brännström
står i testamentet.

Hon får 500 000 kronor
till sina döttrars studiegång.

Pengar som botgöring?

Avlat
för en annan människas förbrytelse.

I värsta fall i utbyte mot tystnad.

Sagerlied måste ha lidit alla
helvetes kval åren innan hon dog.

Allt under himmelens fäste

där sitta stjärnor små

Den vännen

som jag älskat

den kan jag aldrig få

Han lovte

bli mig trogen

intill sin bleka död

-Hur gick det?
-Fan, du stinker ju sprit.

Jävla arab!

Jag är ju ryss.

-Chefen...
-Var har du varit?

-Varsågod.
-Det där är väl inte vad jag tror?

Eriksson är oskyldig.

Jag tog en sväng, och då backade…
fanskapet in i min bil.

-Och...?
-Jag daskade till honom över näsan.

-Det är inte sant!
-Han måste ju blöda.

Hade jag prickat ögonbrynen, kunde
han dött utan att blöda en droppe.

-Du gjorde väl inget mer?
-Lite näsblod dör man inte av.

-Är det nåt mer chefen undrar över?
-Jag måste tillägga en sak: Tack.

Men nästa gång du ska lösa problem,
be om lov först.

-Lars! Vad glad jag blir att se dig.
-Lars? Vart tog "chefen" vägen?

Jag är stor på riktigt nu,
som du ser. Kom, så får du en kram.

-Vad blir det av det här?
-En flicka. Tror vi.

-Och pappan är polis, förstår jag?
-Han lagar mat. Han är mellan jobb.

Medan du är polisöverintendent?

Hoppas att han klarar
att stå under toffeln.

-Vad kan jag hjälpa dig med?
-Ett DNA-prov, en känslig historia.

Det får inte läcka ut.

Det är ett ouppklarat sexmord på en
nioårig flicka, över 30 år gammalt.

-Yasmine Ergoman?
-Ermegan.

Jag vet vem gärningsmannen är,
och dessutom lever han.

Här är hans DNA samt ett hårspänne
som jag misstänker är offrets.

-Blod? Hur fick du tag på det?
-Ibland får man laga efter lägenhet.

Vi tar det sen.
Blir det ett säkerhetsärende?

-Om vi får träff, så definitivt.
-Tack, Lisa.

Jag känner mig riktigt stolt
över dig.

Vad kan banken hjälpa dig med?

Jag har erbjudits att investera i ett
fastighetsprojekt i Thailand. Hallå?

Är det ett skämt? Jag trodde inte
att du var den typen.

Jag vill känna nån på pulsen, och
jag tänkte att du kunde hjälpa mig.

Självklart.

Kan du ordna ett möte under min brors
företagsnamn Johansson Holding AB?

Mäklaren heter Staffan Nilsson,
Leander Thai Invest.

-Jag fixar det.
-Bra. Tack.

Herregud...

Ge mig styrka.

Hon köper saker
som jag vägrar sätta på mig.

Hur kan en normal karl se ut så här?
Tur att inte Jarnebring kan se mig.

-Kan du tänka dig en sån här karl?
-Kanske.

Stureplan!

-Fläskkotlettkamningen. Klara?
-Nästan. Här.

-Staffan Leander Nilsson.
-Hej.

-Det är en lång historia.
-Okej.

-Trevligt att du kunde komma, Stefan.
-Tack. Staffan.

Trevligt att få komma hit
och visa vårt projekt.

-Näsan... Det ser otrevligt ut.
-Det var nån jävla ryss. Helt galen.

Om man har varit i Thailand, vet man
att ryssar inte toppar charmligan.

Det kan jag förstå.

Thailändarna däremot är ju
väldigt ödmjuka. Serviceinriktade.

Och söta flickor. Det är inte fel att
ha nåt vackert att vila ögonen på.

Så är det.

Thailändska kusten är en av de
mest natursköna platserna på jorden.

DNA matchar gärningsmannens sperma,
och DNA är säkrat på hårspännet.

-Mikroskopiska hudfragment.
-Yasmine Ermegan.

Jag har en del frågor, som du säkert
förstår. Om du inte har nåt emot det?

Blodet på servetten tyder på näsblod,
en kraftig avtorkning av nåns näsa.

Oroa dig inte, gärningsmannen mår
bra. Han är betydligt piggare än jag.

Han lever i högönsklig välmåga
trots det han gjorde med flickan.

-Kan jag få hans identitet?
-Svar nej, inte än. Ge mig en vecka.

Kolla upp platserna där såna som han
håller till. Men inget får läcka ut.

Med tanke på Yasmines pappas position
och hans ackumulerade hat-

-så kan du få ett problem av ansenlig
politisk sprängkraft att ta hand om.

-Hur snabbt skulle vi hitta honom?
-Inte inom en vecka.

Om en vecka berättar du vem det är.

Förutsatt att du och dina kamrater
ger fan i att spana på oss.

Jag spanar inte på nån
som kan se runt hörn.

-Vill du och Janne grilla nån kväll?
-Nej.

Jag gör inte parmiddagar.
Ta det inte personligt.

Aldrig när det gäller dig, Eriksson.
Hej då. Vi ses.

-Undrar om jag hinner se hennes barn.
-Du kan få se vår katt.

Är meningen med ditt liv
att rättvisa skipas?

Just nu är meningen med mitt liv
nåt mycket, mycket enklare.

Det är en stubbe att sitta på
med utsikt över älven där hemma-

-och höra på de grova skallen från
en jämthund som just ställt en älg.

Åka hem?

Hallå?

Blodfetter, trombocythämmare...

-Var är doktor Stenholm?
-Hon är sjukskriven.

Vad är det för fel på henne? Är hon
sjuk? Vi är goda vänner privat.

Hon är ute i skärgården,
på lantstället.

-Hur har det gått sen senast?
-Framåt.

Dina provsvar visar tyvärr motsatsen.

Lite för mycket av det goda?

Jag börjar nästan
känna igen mig själv.

Det här är rena mästerverket. Tack.

Hälsa smeden också.

-Varför rymde Yasmine egentligen?
-Hon hade bråkat med sin mamma.

Hon åkte hem till sin pappa
som inte var hemma.

Han var ute i skärgården
med en fjälla.

Fjälla? Vad är det?

Fan, vad dum jag har varit.

Berätta nu.

Ja…

Det var komplicerat.

Han hade just flyttat ihop
med en kvinna-

-och han var min handledare
på Karolinska.

Vad hände sen? När ni fick veta
att Yasmine hade blivit mördad.

Hela vår tillvaro slogs i spillror.

Joseph vägrade prata med mig. Han
slängde på luren så fort jag ringde.

-Vi skulle aldrig ha åkt.
-Trams!

Om inte du hade följt med honom,
så hade han hittat nån annan.

Och så träffade du mig,
den gamle superpolisen.

Ja. Det känns som om
det finns en mening med det.

Som om vår Herre
verkar på ett sätt vi inte förstår.

-När ringde du din f.d. pojkvän igen?
-Samma dag som du berättade...

...att du hade hittat mördaren.
Vi hade inte pratat på 30 år.

-Vet du vad du har ställt till med?
-Joseph...

-Han är mitt livs stora kärlek.
-Det borde du ha sagt från början.

-Jag har inte tid med det här.
-Jag är din läkare.

Jag tror inte att det behövs längre.
Jag känner mig…fri.

En bekant påstår att du
har hittat min dotters mördare.

Ta inte illa upp, men många
har kontaktat mig genom åren-

-och påstått sig veta vem gärnings-
mannen är. Folk som vill ha pengar.

Vi har jämfört hans DNA
med gärningsmannens.

Chansen att det är nån annan
är en på miljarden.

Jag gjorde det mest
för att undvika alla misstag.

-Du hade räknat ut att det var han?
-Ja.

-Ge mig hans namn.
-Tyvärr.

Jag vet vem du är och känner till
dina resurser, så det går inte.

Det vore förmätet av mig att ens
försöka föreställa mig ditt lidande.

Men vi säger så här: Om jag var du,
så skulle jag inte lita på mig själv.

Du tror att jag
tänker ta lagen i egna händer?

-Jag kan inte ge dig nåt i utbyte?
-Nej.

Det finns ett pris på allt.

Och alla.

Däremot ger jag dig ett förslag.

Om vi hade tagit honom för 30 år
sen, så hade han fått livstid-

-och suttit i säkert 17-18 år.

Jag tänker söka upp honom
och erbjuda honom att ta sitt straff.

Hur då? Mordet är ju preskriberat.
Har han begått ett annat brott?

-Och vad gör du om han tackar nej?
-Han accepterar nog erbjudandet.

Och om han inte gör det?

-Alternativ 2 är att hänga ut honom.
-Det skulle han inte överleva.

-Hur ordnar vi livstid?
-För vad? Nedladdning av barnporr?

-Vad skulle han få för det?
-Ett halvår och en klapp på axeln.

Men Nilsson har säkert haft ihop det
med en hel del småtjejer genom åren.

Kan vi få honom att erkänna, så blir
det åtskilliga år bakom lås och bom.

-Få honom att inse sitt eget bästa?
-Så att han hamnar på rätt anstalt.

Ge honom en chans att överleva.

-Stör jag?
-Jag kände inte igen dig.

-Kan jag komma in?
-Jag är faktiskt på väg...

-Jag blir inte långvarig.
-Varför är du här?

Det begriper jag egentligen inte
själv. Men vi måste prata affärer.

Sånt sköter jag på kontoret.

Hur mycket pengar vill du ha av mig?
20 miljoner? 50?

-Det bestämmer investerarna.
-Jag har ett erbjudande.

Det är mer värt för dig
än alla pengar som finns i världen.

Nu blir jag nyfiken. Sätt dig.

Jag tänkte erbjuda dig
chansen att överleva.

För ganska exakt 30 år sen-

-våldtogs Yasmine Ermegan
i Äppelviken.

Förövaren tömmer sig i henne och
lägger en kudde över hennes huvud.

Hon är drogad, men vaknar
när syretillförseln stryps.

Och så börjar hennes små fötter
att sparka. Kommer du ihåg fötterna?

Skräcken i ögonen när hon öppnar dem
och möts av mörker.

Hon kan inte dra efter andan
eftersom du håller så hårt i kudden.

-Nio år var hon.
-Inte ett ord är sant.

Håll käften innan jag slår ihjäl dig.

Jag vill att du ska veta
att jag vet.

Jag vet hur de där fötterna sparkade,
jag ser dem framför mig.

Varje morgon när du vaknar ska du
veta att jag vet. När du sen ska dö-

-och får allt svårare att andas ska
de fötterna vara det sista du ser.

Det är fruktansvärda beskyllningar!
Du måste vara en tokig privatspanare.

Jag är motståndare till dödsstraff.

Därför ger jag dig chansen
att både överleva och ta ditt straff.

Det du säger är straffbart.
Det är grovt förtal.

Yasmines pappa ville
att jag skulle sälja dig till honom.

Jag sa att jag ville ge dig chansen
att ta ditt straff.

Du berättar för polisen om alla
småflickor du drogat och våldtagit.

Det räcker
till ett tvåsiffrigt fängelsestraff.

Annars är det inte värre än att du
säger att du mördade din egen mamma.

Om du inte går till polisen, så talar
jag om för Joseph Simon vem du är.

-Har vi en överenskommelse?
-Nej. Det kan du glömma.

Om du säger det här till nån, en enda
av de sinnessjuka beskyllningarna-

-så stämmer jag dig
på varenda krona du äger!

Hör du det, jag ska stämma dig!
Din jävel!

Allt väl, chefen?

-Tror du att han får sitt straff?
-På nåt sätt - ja.

Jag tänker nu ställa
din favoritfråga. Vad gör vi nu?

Jag ska snart gå och lägga mig.
Jag hoppas på några timmars sömn.

I morgon tänker jag åka
till den plats jag älskar allra mest.

Där tänker jag äta och dricka gott
med min bror i goda vänners lag.

När morgonen kommer tar jag min
bössa, går ut i det daggvåta gräset-

-och lägger förhoppningsvis ner
en älg.

Det här, då? Allt vi kämpat för.

Det här...

...var min svanesång.

-Så du tänker bara göra vad du vill?
-Självsvåldighet är den döendes rätt.

Du ska inte dö. Inte nu.

Varför fortsätter du som om inget
hänt? Du lever ännu sämre än förut.

Som om du inte ville bli bättre.
Du dricker och äter som en gris.

Jag har gjort det lätt för dig.

Du hade aldrig kunnat hindra mig,
min kära vän.

Det är så det är, eller hur?

Du vill inte bli bättre.

Du vill inte mer.

Du vill dö.

Om du inte är polis,
så är du ingenting.

Och varken Pias kärlek
eller Bos kärlek eller…

...min kärlek är tillräcklig.

-Den döende detektiven.
-Mm.

Jag, då?

Du?

Vad kommer att hända med mig?

Det kommer att gå alldeles utmärkt
för dig, det är jag övertygad om.

Dessutom har du ju Lewin.

Jan. Janne.

Eriksson, Eriksson…

Jag har kommit att älska dig
som min dotter.

En dag kommer du också
att kunna se runt hörn.

-Förlåt.
-För vad?

För att jag inte kan rädda dig.

GRÅTER

-Tror du på Gud, Max?
-Nej, chefen.

Om Gud fanns, så skulle han
väl inte låta barn lida.

Du...

-Du hittar inte på några dumheter nu.
-Vad menar du?

I livet.

Om jag hade haft en son, så skulle
jag ha velat att han var som du.

Allt ska tillbaka till Lewin.

Det ska bli, chefen.

-Var rädd om dig.
-Var rädd om dig.

TUTAR

-Evert!
-Välkommen hem.

Äntligen.

"Vad heter syltan?" - "Stadshotellet
i Vänersborg, Ers majestät."

Skål på er!

Bort, längtande vekhet
ur sotiga bröst

Vik, bekymmer ur snöhöljda bo

Vi har eld, vi har kött,
vi har brännvin till tröst!

Skål, pojkar!

Är du nöjd med Lilldrängen?

Det var en utmärkt ung man.
Nu ska du väl ha tillbaka honom?

Nej, hit vill han inte mer.
Du har förvrängt skallen på honom.

-Har jag?
-Spela inte dum. Han trivdes i stan.

Han fick använda huvudet mer. Du
hade nog gott inflytande på honom.

-Vi får hoppas det.
-Det skålar vi på. - Skål!

-Den var ni med på.
-Den förra var så jävla lång.

-Det blir inget kaffe. Vi ska sova.
-Ja, vi ska upp tidigt i morgon.

Häromveckan fick jag ett nytt rum.

Min brorsa hade det här rummet
förut. Då var det blå väggar.

Jag har fått en sminkspegel, och så
har jag gjort ett nytt kollage.

Och så har vi fått en ny kattunge
som är jättebusig och jättegullig.

Nu har jag visat mitt rum.
Nu är jag nyfiken på hur du har det.

Jag kanske kan komma hem till dig
nån gång. Ingen vet om oss.

Det är bara du som vet.
Mina föräldrar vet det inte. Och...

Ja... Där borta är det.

Textning: Malin Westhall
Svensk Medietext för SVT