Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Söndag. Måndag.

Tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag.

Och det är söndag...

Måndag, det är tisdag, det är onsdag, det är...

"Titta, Michael! Jag kör!"

"Nej, Apollonia!"

VAD GÖR DU?

TRÄNAR. OCH DU?

HAR HÅRT SEX MED JOSH BROLIN.

SKADA HONOM INTE.

FÖR SENT.

SKA JAG TA MED NÅT PÅ LÖRDAG?

NEJ, MAT-SANDY HAR DET UNDER KONTOBIE.

Skit!

KONTROLL.

HA DET SÅ KUL MED TVÄTTEN.

KLIPPER TÅNAGLARNA. HA EN SKÖN TUPPLUR.

KAPITEL 15

Vad skumt det är.

Vadå?

- Jag har inget minne av det här stället. - Nej, du var ju full.

Var Jay Leno på begravningen?

- Ja. - Bra.

Jag måste be honom om ursäkt med.

Okej, jag lämnar dig i fred.

Hej, mamma. Gissa vem det är?

Jag skrev en lista på allt jag ber om ursäkt för.

- Jag längtar. - Okej.

Få se...

När jag var åtta, nio bad jag om en lillebror,

och du sa att storken kanske skulle komma.

Det minns jag.

Jag ville inte vänta på storken,

så jag tog en säkerhetsnål och gjorde hål i ditt pessar.

Driver du med mig?

Förlåt.

Okej. Vad mer?

När jag var 13 runkade jag av kusin Jeffrey på hans bar mitzva.

Innan han var gay. Det tog en evighet.

Vem snackar hon med?

Du får en gissning.

Nämen, du multitaskar!

Hon grejar det nog den här gången.

Jag hoppas du har rätt.

- Du, vi borde prata om Madelyn. - Vad är det med henne?

- Är du okej med det? - Okej med det?

- Vem tror du ordnade det? - Du skämtar!

Man vill inte se den man älskar ensam.

- Jag som har plågats av skuldkänslor! - Bra. Det gillar jag.

Jag är stolt över dig, gumman. Det var modigt.

- Finns det nåt mer jag kan göra? - Ja.

Berätta allt för din pappa.

Det är jag inte redo för än. Han tar det inte lika bra som du.

Ge honom en chans. Han kan överraska dig.

Hon är klar.

Krama henne.

- Jag älskar dig. - Och jag älskar dig.

Gå.

Allt väl?

Ja.

Okej.

Titta, hans bil är här. Det är lugnande.

Varför då?

Han tar säkert en tupplur, eller kelar med sin brutta.

Kelar med sin brutta?

Vad ska jag säga? Knullar den frånskilda kvinnan?

Nej.

Herregud.

Pappa?

Pappa?

Sandy?

Vad är det?

Hjälpte det?

- Jag tror det, ja. - Bra. Det gör mig glad.

Känns det inte som att mamma är här? Som om hon vakar över oss?

Det gör det.

Ja.

Det är konstigt.

Hon är död, och jag känner mig närmare henne.

Hon är lurig.

Jag måste gottgöra dig med.

Nej, nu är du inget monster längre, så vi går vidare.

Snälla, det är en del av programmet för att hålla mig nykter.

Jag vet inte varför jag måste straffas, men okej.

Tack.

En fråga. Hur kommer det här skilja sig från alla andra gånger?

Den här gången berättar jag allt. Hela sanningen.

Det tar två-tre timmar.

- Du behöver sys. - Nej, ett plåster.

Det är ingen skråma.

Du ska sys.

Hur fasen ramlade du?

Jag måste ha ställt mig upp för fort och blivit yr.

Tur att jag kom.

- Jag visste att nåt var på tok. - Det är ett skrubbsår. Överreagera inte.

Överreagera? Du låg avtuppad gud vet hur länge,

och såg ut som Jesu lidande när du öppnade!

- Lugna ner dig. Det är bara en skalpskada. - Som törnekronan.

Inte rätt tillfälle för skämt. Hallå, varför tar du Marinol?

Det är för sura uppstötningar.

- Säkert? - Ja.

Okej, jag frågar för att min mamma tog det när hon hade cancer.

För vadå?

Det är en sorts syntetisk marijuana som ökar aptiten.

- Jaså? Det är också för syra. - Jag tror inte det.

- Än sen vad du tror? - Får jag se?

Det var onödigt.

"Vid behov för ökad aptit"?

Vad är det?

- Det är syrahämmande. - Pappa!

Okej...

Det är för min aptit.

Varför då?

Jag har fått en släng av lungcancer.

Va?

Nej.

Det är en liten, behandlingsbar förändring som hittades tidigt.

- Varför sa du inget? - Du har nog att göra med den här pajasen.

Du... Snällt.

Okej...

- Du ska sys och sen följer du med oss hem. - Varför då?

Du mår inte bra och kan helt klart inte lämnas ensam.

- Varför inte? - Tänk om du ramlar igen?

Det gör jag inte och jag tänker fan inte bo med min dotter och hennes kille.

Vi har gott om plats.

- Lägg dig inte i! - Jag lägger mig inte i.

Jag vägrar diskutera det. Packa en väska, så åker vi.

- Prata inte som till ditt barn. - Du beter dig som ett.

Okej, jag går med på att sys men sen kommer jag hem till mig!

Du ska bo med oss.

Tvinga mig!

- Martin, säg nåt. - Jag fick ju inte lägga mig i.

Okej. Vi åker till akuten.

Jag kör min bil och möter er där.

Sätt dig i min bil.

Okej, då tar jag Uber hem.

- Du var en riktig tuffing. - Jaja.

Nej, det var sexigt.

Okej, jag har delat in allt i tre grupper.

Första gruppen är sånt jag har gjort eller ljugit om som är fånigt.

I princip grejer som inte är allvarliga men ändå fel.

Okej.

Grupp två är lite tuffare.

Det är småsaker som jag skäms rätt mycket för.

Du skäms. Det är uppmuntrande.

Den sista gruppen är saker jag svor att jag aldrig skulle berätta för dig.

Sånt jag skulle ta med mig i graven.

- Ska vi jobba oss upp till dem? - Ja, vi börjar lite lätt.

Det låter bra.

Okej, beredd?

- Ordet är ditt. - Okej.

- Minns du skålen med växel på din byrå? - Ja.

Jag stal i åratal. Inte mycket.

Bara 50 cent eller ett par dollar som du inte skulle märka.

Var det du? Jag trodde att det var hembiträdet.

- Du vet väl att jag sparkade henne? - Tja... Nej.

Men jag var ju liten.

Inser du vad du har gjort?

Luciana åkte hem till Guatemala för att jag vägrade ge en referens.

Vet du vad som finns där? Dödspatruller!

- För hembiträden? - För alla som tittar snett på dem.

Jag tror att du överreagerar lite.

- Jag kan ha blod på mina händer! - Pappa, det var växelpengar.

Jag köpte godis med dem.

Jag trodde att jag hade gjort det rätta, att det var berättigat.

Tja, kan hon ha stulit annat också?

Är det den lätta högen? Vad är det i den? Etnisk rensning?

Jag hade fel.

Vems tur är det nu?

Margaret, hade du inte nåt att presentera?

Jo, Lane och jag hade en scen från Tvivel men han mår inte bra.

Jag har en släng av strupkatarr.

En släng? Du låter som Andy Devine.

Vem då?

Det är oviktigt. Lane, scenen är din så fort du mår bättre.

Under tiden kan Margaret komma hit. Jag gör den med dig.

Verkligen?

Jag har jobbat med den i La Jolla, jag klarar nog det.

Okej.

Ta med manuset ifall jag blir tillfälligt senil.

Och jag fattade Andy Devine-kommentaren.

- Tack. - Väldigt fyndig.

Okej, konfrontationen mellan syster Aloysius och fader Flynn.

Ja.

Okej, vi får se vad som händer.

Börja när du vill.

- Jag kan inte göra det med dig. - Varför inte?

För att det är du!

Margaret, jag hoppas att du en dag står på samma scen

och agerar med Meryl Streep eller Robert De Niro eller...

Vin Diesel.

Inte många vet att han gjorde rösten till Järnjätten.

Tack.

Poängen är att alla skådespelare är nervösa och osäkra.

Du måste lita på att du har gjort ditt arbete ordentligt.

Sen kör du på oavsett vem som är i scenen.

Okej.

Börja när du villl.

Ni kan inte förvilla mig.

Det handlar inte om mig, utan om er.

- Det handlar om era grundlösa misstankar. - Ja, jag har misstankar.

Vet ni vad jag inte förstår?

Varför misstänker ni mig? Vad har jag gjort?

Ni gav pojken vin och lät honom ta skulden.

Det är inte sant. Har ni talat med mr McGinn?

Han vet bara att pojken drack, inte hur det gick till.

- Hade hans mamma något att tillägga? - Nej.

- Inget har hänt. - Jag är inte övertygad.

- Fråga pojken i så fall. - Nej. Han har skyddat er hela tiden.

- Varför då? - Ni har förfört honom.

Ni är tokig!

Ni har fått för er att jag har fördärvat pojken med vin.

- Inget kan få er att ändra åsikt. - Det stämmer.

Rätta mig om jag har fel, men det har inget med vinet att göra.

Ni misstrodde mig redan innan incidenten.

Det var ni som sa åt syster James att vara vaksam, inte sant?

Det stämmer.

- Så ni erkänner. - Absolut.

Vad är det, då? Varför?

Vad har ni hört eller sett som har övertygat er så fullständigt?

- Vad har det för betydelse? - Jag vill veta.

På första skoldagen såg jag er vidröra William Londons handled,

och att han fjärmade sig.

- Är det allt? - Ja.

Det är ju ingenting!

I morse, innan jag talade med mrs Muller ringde jag er förra församling.

Vad sa han?

Jag talade inte med pastorn, utan med en nunna.

- Ni borde ha talat med pastorn. - Jag talade med en nunna.

Det är inte rätt förfaringssätt, syster.

Kyrkan är tydlig på den punkten. Man ska kontakta pastorn.

Varför? Har ni två en överenskommelse?

- Fader Flynn, ni har ett förflutet. - Ni har ingen rätt att rota i det!

- Det är er tredje församling på fem år. - Jag har inte rört vid ett barn.

Det har ni!

- Ni har inte det minsta bevis. - Jag har min övertygelse.

Jag ska gå till er förra församling och den dessförinnan om jag måste.

Jag ska hitta en förälder, fader Flynn. Det kan ni lita på.

En förälder som säkert inte vet att ni fortfarande arbetar med barn!

Och när jag har gjort det blir ni avslöjad.

Kanske till och med angripen, metaforiskt eller på annat vis.

Ni har ingen rätt att agera på egen hand. Ni är medlem av en religiös orden.

Ni har avgett löften, varav ett är lydnad.

Ni ska lyda oss!

Ni har ingen rätt att kringgå kyrkan.

Jag kringgår kyrkan om det krävs, om så dörren stängs bakom mig!

Jag gör det som krävs, även om jag blir fördömd!

Det borde ni veta. Annars tar ni fel.

Slut.

- Jag glömde att jag spelade! - Och det är skådespeleri.

Okej, det var allt. Vi ses nästa vecka. Tack.

Snälla ge inte upp. Du klarar det.

Jättebra!

- Varför är du inte filmstjärna? - Det är en gåta.

Innan jag glömmer... Mindy bad mig ge dig den här.

- Vad är det? - Ett trygghetslarm.

"Jag har ramlat och kommer inte upp." Tryck på knappen så kommer hjälpen.

- Du skojar. - Nej, hon har betalat för tre år.

Du kan ramla och larma av hjärtans lust. Ingen extra kostnad.

Jag vill inte ha den. Den är för gamlingar.

Sandy...

- Jag vill inte ha den. - Okej.

Okej, då får jag ha två.

Men jag vill erbjuda dig att bo med oss igen.

Tack. Och jag vill upprepa: Inte en jävla chans.

- För du har din stolthet. - Ja, det har jag.

Stolthet går före fall, Sandy. Om jag inte tar fel så föll du.

Doktorn sa att jag hade anemi,

och om jag tar järntillskott så borde jag klara mig bra.

Ta det jävla halsbandet.

Har Mindy tvingat dig?

Ta det jävla halsbandet!

Säg till henne att jag kan ta hand om mig själv.

Nej, jag ska säga att jag kom med övertygande argument,

och du behöver fundera på det.

Okej, visst.

Ursäkta, jag ska laga middag till min kvinnliga vän.

Det kan jag inte om jag bor med min dotter och hennes hjärtsjuke pojkvän.

Snällt. Jag kommer dö fort i alla fall, för dig drar det ut på tiden!

Den jäveln.

Jaså? Jag minns inte att du hade en fläck där.

Jo, och formen var konstig, så min hudläkare brände bort den.

För säkerhets skull.

- Tänk att jag inte märkte den. - Jag vet inte vad jag ska säga.

När kollade du ögonen sist?

- För ett par månader sen. - Vi börjar bli gamla. Det går fort.

Jag antar det.

Vill du ha hjälp?

- Du kan hälla upp ett glas vin åt mig. - Visst.

- När lärde du dig laga mat? - När jag var fattig ung skådis i New York.

Jag hade inte råd att bjuda ut flickor, så jag blev påhittig.

Fick du ligg med kyckling piccata?

Kyckling piccata, coq au vin, linguine med musslor...

- Det är faktiskt smart. - Vi får se om det funkar i kväll.

Sandy?

Sandy!

- Hudläkare? Jävla lögnare. - Går du med på att bo med mig nu?

"Kolla ögonen. Det går fort."

Martin, packa hans kläder, tandborste och allt han behöver och kör dem till oss.

- Det här er familjeangelägenhet. - Här. Åk.

- Rör du mina grejer så dödar jag dig. - Okej. Ni prövar båda min kärlek.

- När skulle du berätta om cancern? - Jag vet inte. Aldrig.

- Varför inte? - Vem vill vara med en cancersjuk?

- Vem vill vara med en lögnare? - Massor av kvinnor.

Han har inte fel.

Det är sant.

Undertexter: Dann Ling