Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

- Är du bekant med sorgens fem faser? - Keebler-Ross-grejen?

- Kübler. Keebler är kakföretaget. - Ja, jag vet nog.

Vilken fas är du i?

- Verkligen? Vill du prata om det? - Ja, det är relevant.

Förnekelse.

- Det stämmer. - Tack för bifallet.

När Eileen dog kunde jag bara inte acceptera det.

På begravningen kändes det som ett misstag och att hon skulle komma in genom dörren.

- Vad kommer sen? Depression? - Nej, ilska.

Du kommer att bli arg av hur orättvist det är.

- Rättvist är det då inte. - Precis så.

Sen kommer förhandling.

Pakter med Gud, tvätta fötterna på leprasjuka,

överdricksa parkeringspersonal...

Först när det utspelet går åt skogen blir du deprimerad.

- Vill du läsa en tidskrift? - Glasögonen är i bilen.

Titta på bilderna.

Alan Thicke. Oj, är han död?

- Du har faktiskt haft tur. - Det känns inte så.

Jo. För ett par år sen hade du fått cellgifter eller strålning.

Du hade varit svag och illamående, och håret skulle trilla av.

Du hade blivit ömkansvärd.

Men nu med immun-grejen

behöver du inte låtsas om din livshotade sjukdom.

- Jag börjar känna ilska. - Bra, det är framsteg!

Ursäkta.

Hallå! Min vän har en tid halv tre för sin cancerbehandling!

Klockan är kvart över! Vem måste jag dra över för att få hjälp?

Nu är jag deprimerad.

Nu kanske det händer nåt.

KAPITEL 14

- Hur känns det? - Jag mår bra.

- Är du hungrig? Ska vi ta en bit mat? - Nej, skjutsa mig hem bara.

Okej.

- När gör de en till skiktröntgen? - Om tre månader.

- Så du får vara i skärselden till dess. - Ja.

- Varken det ena eller det andra. - Tyvärr, ja.

Mittemellan.

Vadå?

Jag tänkte på när jag hade testikelcancer.

När de hade tagit bort den högra sa Eileen att hon föredrog den vänstra.

- Kallade hon dig för Lefty? - Nej, i sängen var jag Norman Koufax.

Fattar du?

- Han var vänsterhänt. - Jag fattade.

Hastighetsgränsen är 65 km/h. Alla måste köra om oss.

Det är deras problem.

- Hallå, jag vill be en tjänst. - Visst, vad vill du...

Strunta i honom. Berätta för din dotter vad som pågår.

Skitstövel!

Stick och brinn, ditt obetydliga as!

- Varifrån kom det där? - Jag har ingen aning.

Vad säger du?

Om att berätta för Mindy? Varför oroa henne?

- För att det är det rätta. - Jag håller inte med.

- Du har fel. - Varför bryr du dig?

Vänta.

Det var artigt.

Det var ett artigt tutande, och jag belönar det.

När jag var liten blev min pappa sjuk, och ingen ville berätta nåt.

Allt hölls hemligt. Inte ens när han dog fick jag ett riktigt svar.

Min mamma, mina systrar, mina fastrar och farbröder - ingen.

Det bästa svaret var: Pappa är i himlen med farfar Louie.

- Den generationen var så. - Det var dumt att säga till ett barn.

Ja, men mitt fall skiljer sig. Läkarna säger att jag blir botad.

Så klart, men det betyder inget.

Jag är i förnekelsefasen igen.

Hemligheter är som gift. Ha inga.

- Jag fattar. - Gör inte så mot Mindy.

- Jag sa ju att jag fattar. - Gör du?

Fan! Bilen är ny, så jag vet inte hur handsfree-grejen funkar.

Det är gubben som pratar.

- Vilken gubbe? - Där, ansiktet.

Jaha, här.

- Hallå? - Norman?

- Madelyn? - Hej.

Hej, jag sitter i bilen med Sandy.

- Hej, Sandy. - Hej, Madelyn.

Vad har ni för er?

Sandy har lungcancer, men vi fixar det.

- Herregud! - För guds skull.

Det är hemligt, för han är tuff och ingen får veta.

Sandy, vad ledsen jag blir. Kan jag göra nåt?

Bli sams med Norman så han umgås mindre med mig.

Det är en bra plan. Kan vi göra det till planen?

Vi måste prata. Har du möjligen tid i kväll?

Det är väldigt stor möjlighet.

Vänta, jag måste stänga av ljudet och prata med Sandy.

- Var är "ljudslös"? - Den det står "ljudlös" på.

Okej. Vänta, Madelyn.

Vad gör du? Hon sträcker ut en olivkvist.

- Vi skulle ju till Musso i kväll. - Äsch, det kan vi göra när som helst.

Jaså? Som om din framtid är så ljus.

Herregud, Norman. Förstör inte det här.

- Klarar du dig? - Jättebra!

Jag kanske pratar med...

- Hur klarade vi oss undan en krock? - Jag vet inte.

- Har bilen antikrocksystem? - Ja.

- Det funkar nog. - Jag antar det.

- Vilken idiot stannar mitt på gatan? - En idiot som såg att det var rött.

Välj sida, Sandy!

- Prata med Madelyn. - Okej.

- Hallå? - Allt väl?

- Ja, bara bra. Vad sägs om middag? - Gärna. Sandy, får jag låna Norman?

När du säger "låna", måste jag få tillbaka honom?

Ja, tyvärr.

Stick och brinn, skithög!

- Va?! - Jag sa: "Vad sägs om klockan sju?"

Japp, precis det han sa.

Det här är min favoritdel. Titta.

Under alla åren har han inte spillt en enda droppe.

- Kära nån! - Visst är det spännande?

Tack, Alex.

- Tack. - Varsågod.

Hur ofta kommer du?

Det beror på. Kanske fem, sex gånger i veckan.

- Oj! Varför inte sju? - De har stängt på måndagar.

- Skål. - Skål.

Så...

Så...

Om du dumpar mig delar vi på notan.

Håll mun och låt mig prata.

Förlåt.

Så här är det:

Jag älskade min man, men han var ofta arg.

Jag tassade konstant på tå.

När han blev sjuk...

Jag...

Jag trodde att det skulle få honom att mjukna.

Lite mildare, men...

...hans humör blev värre.

Det var en mardröm.

- Så när jag ilsknade till mot Phoebe... - ...tassade jag på tå igen.

Jag...

Jag kan inte - vill inte - leva så längre.

Jag förstår.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill inte kalla mig ilsken,

men mitt smeknamn på jobbet var Mörkrets furste.

Det kan vara en ledtråd.

Kanske, men i mitt jobb

har det funkat bra att bli arg, gorma och sätta skräck i folk.

Funkade det för Eileen?

Nej.

Jag köpte en bäddsoffa som jag sov många nätter i.

Den var mitt Elba.

Din dotter, då?

Hon tassade på tå runt mig.

Då förstår du.

Ja, och jag kan inte lova att det aldrig händer igen.

Det är ett problem.

Ja.

Vad sägs om en överenskommelse att om jag höjer rösten

så får du klippa till mig i huvudet med en hoprullad tidning?

- Som en olydig hund? - Precis.

- Du kan väl säga "stygg vovve"? - Och klippa till dig?

Inte orsaka smärta, bara för att få mig att rycka till.

Sen sköter jag mig.

Snäll vovve.

Voff.

- Hej, Sandy. - Hej.

Okej. Visst.

Sandy.

Tack, hörni. Kul att se er.

Bra. Tack.

Mannen!

Okej.

- Hej. - Hej.

Sandy.

Tack.

Vad fan?

- Hej! - Hej.

Är det okej? Mindy sa åt mig att vänta här.

- Vänta på vadå? - Din lektion.

Tar du min kurs?

Ja, hon anmälde mig. Jag måste tydligen komma ut mer.

- Jag läser din bok. - Jag ser det.

Jag är på kapitel fyra: "Agera inte ut undermeningen".

- Jag gillar det. Subtilt. - Tack.

Var är Mindy?

Det vet jag inte. Jag skulle vänta här.

Okej...

- Hur mår du? - Bra. Jag känner mig stark. Tack.

- Bra. - Ja. Bara bra.

Varför sa jag det? Jag hatar det. Kan nåt vara "bara bra"?

Men i allmänhet är det bra, mestadels bra. Och du?

Jag mår också bra.

Så vi mår båda bra.

"Johnny B. Goode."

"Good Golly Miss Molly."

"Good Vibrations."

Maxwell House - god till sista droppen... Den funkade inte lika bra.

Hur är pensionärslivet?

Det är bra. Ja.

Jag såg ditt sms. Vad är det?

Det är inte viktigt. Det kan vänta.

- Jaså? "Måste prata. Viktigt." - Ja, fast jag har fixat det nu.

- Säkert? - Ja.

Är du klar?

Jajamän.

Förresten, i high school hoppade jag in som George i Vår lilla stad.

- Jaså? - Ja, jag är inte ny i gamet.

- Tack, Alex. - Varsågod.

- Efterrätt? - Kanske. Vad har du i åtanke?

- Gillar du yoghurtglass? - Ja.

Bra, jag vet ett ställe.

- Du ser inte ut som en yoghurtkille. - Nej, det är vidrigt.

SANDY KOMINSKYS TEATERSKOLA

Jude och jag ska göra en scen från 2 1/2 män.

Den gick på kanal 2, men nu går den på kanal 348.

Vänta lite...

Uppgiften var en klassisk komediscen, och ni valde 2 1/2 män?

Ja.

Ni kunde ha valt Oscar Wilde, George Bernard Shaw,

Neil Simon, Aristofanes... och ni valde 2 1/2 män?

Jag tittade på den med min farmor. Hon gillade snusket.

- Vilken kanal går Aristofanes på? - Strunt i det. Få se.

- Jag är Alan, och han är Charlie. - Så skulle jag också rollbesätta.

Vad är bättre än liveteater? Ingenting.

Visst?

Män, män, män, manliga män

Män

Tolv år, och hon kickar ut mig.

Vad vad poängen med "tills döden skiljer oss åt"?

Vem dog? Varken jag eller hon.

Hur kom du in i huset?

Charlie, "nyckel i fusksten" funkar bara om den är bland andra stenar,

inte på dörrmattan.

Ursäkta, men om man lägger fuskstenen bland andra stenar

hittar man den inte när man är full.

Jag är en bra make. Jag är trogen...

Är hon det?

- Vadå? - Trogen.

Sluta nu. Judith gillar inte ens sex.

Hon kände sig bara kvävd. Hon sa det jämt: "Jag kvävs".

Vad betyder det? Har en kvinna sagt det till dig?

Javisst. Men inte en kvinna som ogillar sex.

Jake... Jake kommer bli helt förstörd.

- Jake? - Min son.

- Tonåringar är rätt mogna nu för tiden. - Han är tio.

Det här är bara tills saker ordnar sig.

Max några dagar. Hon tar sitt förnuft till fånga snart.

Visst. Precis det kvinnor brukar göra.

Du får gästrummet. Jag hämtar sängkläder.

Det behövs inte. Jag tog med egna.

- Tog du med sängkläder? - Jag gillar mina sängkläder..

Okej. God natt, då.

Vänta! Vi pratar knappt med varann.

- Vad vill du prata om? - Jag vet inte.

Jag blev utnämnd till årets kiropraktor

av San Fernando Valleys kiropraktiska förening.

Okej. God natt.

Vänta lite! Du då? Vad har du för dig?

Det finns inte så mycket att berätta.

Jag tjänar massor av pengar på att göra väldigt lite.

Jag ligger med vackra kvinnor som inte frågar om mina känslor.

Jag kör jagga, jag bor vid stranden...

Ibland, mitt på dagen och helt utan anledning,

gör jag en stor tillbringare margarita och tar en tupplur på verandan.

Slut.

Bravo!

Okej, det var ett sätt att plagiera Omaka par.

Tack.

Innan vi går igenom scenen vill jag prata lite om komedi som genre.

Ni kan väl sätta er?

Vad skiljer...

Jaha.

Vad skiljer komedi från drama?

Finns det en skillnad?

- Martin, vänta lite. - Ursäkta.

Ska skådespelare ens låtsas om en skillnad dem mellan?

Människor gråter och älskar, de fruktar, skrattar och rasar.

Vilket är viktigare och värt mer än de andra?

Svaret är enkelt.

Inget. Alla är lika viktiga.

Därför agerar vi inte komiskt eller dramatiskt.

Vi agerar sanningen.

Om ni blir castade i en sitcom och det är ett skämt i manus,

så agerar man inte det som ett skämt. Man agerar ut sanningen i det ögonblicket.

Om det är roligt sköter det sig självt, du behöver inte rädda upp det.

Faktum är att det är det värsta du kan göra.

Ja, Martin?

- Tänk om skämtet är uselt? - Det är inte ditt problem.

Du är skådespelare, inte kritiker.

Okej, men man kan hjälpa det på traven.

Som när de gör grimaser eller roliga läten...

Och rädda det.

- Nej. - Inte? Det verkar inte rättvist.

Hon blev nyligen kvällsskiftledare.

- Är det sant? - Ja.

Hon går på AA-möten på dagtid och säljer yoghurt på kvällar.

Jag är så stolt.

Nästa steg är att rädda hennes son från scientologin.

Nästa!

- Hej! - Jag har skaffat en ny kund.

- Madelyn. - Hej, Phoebe.

- Vad vill ni ha? - Jordgubb med alla tillbehör.

Två. Fast min är vanilj och bara med M&M.

Finns det toalett här?

Inte officiellt, men den är genom dörren och till höger.

Tack.

Kommer strax.

Det finns varken ljus eller papper, så använd mobilen och ta de här.

Du, jag tänkte besöka mamma på söndag. Vill du följa med?

Till kyrkogården?

- Är hon nån annanstans? - Nej, jag är förvånad att du bryr dig.

Jo.

Det gör jag nog.

Jag vill be om ursäkt för att jag har varit en värdelös dotter.

Hurdå? Hon är död.

Jag vet inte. Jag bara...

...gör det jag ska för att hålla mig nykter.

Okej.

Jag följer med.

Toppen! Tack.

Och grattis till försoningen med Madelyn.

- Hon är toppen. - Ja, det är hon.

Phoebe, jag...

Förlåt att jag har varit så arg.

Va?

Jag var ofta arg under din uppväxt.

I framtiden ska jag försöka bättra mig.

Tack.

Ursäkten godtas.

Det gör mig glad. Tack. Och snälla...

...glöm inte M&M.

- Det är så fetch. - Gretchen, fetch kommer aldrig slå igenom.

Slut.

Okej! Bra jobbat.

Innan vi avslutar vill jag presentera en ny student.

Det här är Martin Schneider.

Okej...

Vi har en tradition här i studion...

De nya ska berätta lite om sig själva och varför man är här.

Vad man vill.

Okej.

Martin...

Från scenen.

Ska jag ner?

Gosse...

- Är det en tradition? - Nu är det det.

Hej.

Hej, studenter.

Jag heter som sagt Martin Schneider.

Egentligen Martin Lester Schneider.

Om jag blir skådis kanske jag kallar mig Martin Lester.

Mindre etniskt.

Jag är uppvuxen i New York. Syosset på Long Island.

Jag undervisade historia och engelska på high school-nivå i...

...en massa år.

Jag gick nyligen i pension.

Och...

...blev kär i Mindy.

Jag vet inte hur det hände. Men tack och lov att det hände.

Så där ja.

Det var allt.

Inte allt?

Jag...

...borde nog nämna att jag nyligen fick en hjärtinfarkt.

Det...

...skrämde faktiskt skiten ur mig. Jag trodde att jag skulle dö.

Men som ni ser är jag kvar här.

Det sjuka är...

...att inget har förändrats.

Jag gör det jag brukar. Jag låtsas att allt är okej.

Allt är bara bra.

Men det är det nog inte.

Efter ett par veckors... deppande där hemma

sa Mindy åt mig att klä på mig och gå ut och göra nåt.

"Vadå?" sa jag.

Och hon sa det här.

Så...

...här är jag.

Jag går en teaterkurs.

I stället för att sitta och undra vad fan jag har gjort av mitt liv.

För jag vet inte.

Jag vet inte.

Slut.

Undertexter: Dann Ling