Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Världens äldste servitör av Alex Moreno.

Jag ville inte tränga mig på, men min terapeut sa åt mig att satsa.

- Har du en terapeut? - Hon är snarare en livscoach.

Jag hatar den här stan.

Det är en sitcom.

- Med dig i huvudrollen? - Nej, jag tänker mig nån yngre.

Kanske Judd Hirsch?

Okej, jag ska läsa den.

Tack.

- Hej, Alex. - Hej, sir.

Inte han.

Inte jag vadå?

Inget.

- Norm, det här är Martin. Martin, Norman. - Ett nöje. Jag har hört mycket om dig.

Så du är december?

- Ursäkta? - Det är väl en "maj-december" -grej?

- Ja. - Du är december.

Aha, jag fattar.

- Du är inte direkt november. - Jag är strax efter Thanksgiving.

- Vad sysslar du med? - Jag är pensionerad high school-lärare.

- Pensionerad... Illa. - Varför är det illa?

Lika bra att han tar ett bad med en brödrost.

Varför skulle jag det?

Tack, Alex.

- Vad vill du dricka? - Vad är det?

Jack Daniel's och Diet Dr Pepper.

En vodka martini med en twist.

Ser du? Det är så en man dricker.

Marty, det är välkänt att livslängden hos pensionerade män är lika med noll.

Du är i princip pensionär.

Nej, jag är involverad i mitt företag. Jag har bara lärt mig delegera.

- När var du sist på kontoret? - Det behövs inte. Vi pratar på Whatsapp.

- Använder du Whatsapp? - Ja. Det är totalsträckskrypterat.

- Strunta i honom. Du klarar dig. - Det trodde jag med.

Du, Marty... Får jag kalla dig Marty?

Jag kallar mig Martin.

Marty, skaffa ett jobb. Vilket som helst. Ditt liv hänger på det.

Tja, jag har precis blivit undersökt, och läkaren sa att jag var frisk.

Tja, dr Norman säger att du är på väg utför.

- Är det seriöst med Mindy? - De bor ihop.

Inte bra. Hon borde testa Eharmony och träffa nån med en framtid.

Vet han att jag är här?

Han bryr sig inte. Han är trasig på insidan.

Såja.

Tack.

Ser ni? Han borde gå i pension.

Han kommer överleva dig.

En skål.

För Mindy och Marty. Må de få många lyckliga månader.

Ser du? Trasig.

KAPITEL 13

Ojoj...

- Det var toppen. - Jag sa ju det.

Sist jag åt lever med lök

måste jag ha varit runt tio år gammal.

- Är den lika god som din mammas? - Hennes var vidrig.

Hon brände kött tills det blev skoläder.

Ja, typiskt för depressionen.

Folk köpte billigt kött

och brände ihjäl parasiterna.

Oavsett anledning,

så lever jag tack vare ketchup.

Jag gick på college första gången jag åt rosa kött.

Det var helt otroligt gott. Min mamma blev galen när jag berättade.

Hon skrek åt mig att dricka vinäger för att döda binnikemaskarna.

- Gjorde du det? - Ja, hon skrämde livet ur mig.

Ibland drömmer jag att mina föräldrar är vid liv och att jag pratar med dem.

- Jag med. Visst känns det verkligt? - Ja, som om de inte har gått bort.

Ja.

Mina föräldrar lever.

Jaha...

Skojigt för dig.

De är inte friska som nötkärnor direkt, de mår inget vidare.

Jag ska...

Var borstar man tänderna här?

Ursäkta.

- Vad gör han här? - Jag trodde ni skulle finna varann.

Tja, ibland går man vilse.

Han har gott hjärta.

Han var på Woodstock.

- Jaså, i ett band? - Nej, i leran.

- Och? - Det är en kulturell prövosten vi delar.

- Jag var på Newport Jazz Festival. - Nåt jag delar med honom.

- Jag såg Miles Davis där. - Okej! Du är mer sofistikerad.

- Du såg Country Joe and the Fish. - Jag var inte där.

- Varför pratar vi om det? - För att Mart...

Strunt samma.

- Nåt nytt på Madelyn-fronten? - Nej, hon är väldigt sval mot mig.

Tråkigt.

Det var ändå dumt att inleda ett förhållande i min ålder.

- Jag borde ha vetat bättre. - Jag skulle inte ge upp så fort.

Vad ska jag göra? Jag bad om ursäkt, jag och Phoebe är sams...

Du borde göra nåt stort, en storslagen gest.

- Som? - En förlovningsring.

Är du galen? Eileen dog ju nyss.

Visst, i vanliga fall sörjer man en längre tid.

Men ärligt talat, hur mycket tid har du kvar?

Tillräckligt för att slösa den på dig och tjockisen med hästsvans.

Norman, om hon gör dig lycklig, och det vet jag att hon gör,

borde du kämpa så in i helvete för henne.

- Phoebe sa samma sak. - Där ser du.

Kärleksråd från en nyligen avvänjd pundare och en kille med tre skilsmässor.

Hur kan det gå fel?

Jag vill inte lägga sordin på stämningen men jag mår inte så bra.

Vad är det?

När jag pinkade kände jag en skarp smärta precis här, som en tyngd.

- Jag sa ju det. Pensionering. - Verkligen? Herregud...

Vi åt rätt tung mat. Är det inte dålig matsmältning?

Det kan det vara, men...

Rapa och se om trycket minskar.

- Funkar det? - Nej.

- Fjärta. - Norman!

Gasen skiljer inte på hål. Prova.

Okej...

Lyft klinkan.

Åt andra hållet.

- Ojdå. - Vadå?

- Jag sket på mig själv. - Du skämtar!

Nej, det gör han inte.

Herregud!

Okej, jag fixar det här.

Alex, ambulans.

Förlåt, grabbar.

Fan! Det ordnar sig. Cedar-Sinai ligger väl runt hörnet?

Förbannat! Jag som sparade plats för cheesecake.

Känner du dig dum nu?

Va?

Du sa att hans hjärta var gott.

- Du behöver inte vara kvar. Gå hem. - Nej, jag vill se vad som händer.

- Hur mår han? - En lindrig hjärtinfarkt.

De har satt in stentar. Det är ingen fara, så han får nog åka hem i morgon.

Du bör ta med byxor till honom.

- Va? - Strunta i honom.

Jag vet inte vilken drog det är, men fyll på med mer.

Det är lustigt...

När jag började undervisa var yrket väl ansett.

Lärare var respekterade i samhället. Men nu? Inte en chans. Nix.

Nu är vi de första polisen besöker när ett barn försvinner.

Vet ni varför?

För i vår kultur, just nu,

om man bryr sig om barn och deras framtid är det automatiskt nåt fel med en.

Och om man är ungkarl och singel - glöm det!

Det är detsamma som att vara pedofil och satanist.

Så ingen passera "gå" och ingen avlöning, snuskgubbe.

Jag är en god människa.

Jag är inte pervers.

Men jag har inget emot ett litet finger i ändalykten emellanåt.

Din pappa tycker att jag ska fria, men för mig verkar det lite desperat.

Jag kanske kan rädda upp det

med ett trevligt presentkort till Williams-Sonoma.

Ta inte illa upp, men jag har annat att tänka på.

På grund av Marty?

Lugn, stentar är inget märkvärdigt. Det är som att rensa avloppet.

- Få tyst på honom. - Gumman, jag har försökt i åratal.

Okej, ändrade planer.

När vi satte in stenten såg vi att han behövde en bypass.

- Herregud! - Det gick perfekt. Han klarar sig fint.

Toppen. Tack, doktorn.

- Med lite vila blir han som ny. - Hur kan du säga så?!

Ursäkta?

Han är 66 år, utan arbete och fick en hjärtinfarkt,

och du säger "som ny"?

Jag sa åt honom att gå hem.

Gumman, han blir aldrig som ny.

Men om du vill behålla honom i några år, sätt honom i arbete.

Starbucks, Home Depot...

Allt förutom till exempel fruktplockning, för det kan vara riktigt brutalt.

- När får jag träffa honom? - När han vaknar, om en halvtimme.

Tack.

Nåt mer du vill säga, Norman?

Nej. Vi har nog täckt allt.

- Mindy måste vara helt förstörd. - Hon är rätt skakad.

Jag ringer och frågar om hon behöver hjälp.

- Tack. - Visst.

Mår du bra?

Ja, jag kan inte låta bli att tänka att det kunde ha varit jag.

Om du är orolig kan du boka en hälsokontroll.

Jag är inte orolig.

Tja, vad menar du då?

Äsch, glöm det.

När tog du ett stresstest sist?

Sist jag hade sex med dig.

Jag klarade det galant.

Nåja...

Jag klarade det.

- Du borde gå på kontroll. - Jag behöver ingen.

Gör inte så där.

Göra vadå?

Att ta upp möjligheten att jag har...

...hjärtproblem, är som att be om problem.

Vadå, är det otur att prata om det?

Nej, inte otur, bara...

Du lägger fram det för universumet som en möjlighet.

Det är bäst att hålla tyst.

- När blev du vidskeplig? - Jag är inte vidskeplig.

- Jag har bara respekt för dåliga vibbar. - Dåliga vibbar?

Man tar inte bilen till verkstan när den går bra.

Jo, om bilen är byggd 1945.

Jag borde inte ha avslöjat mitt födelseår.

Förlåt.

Har du lust att ta bilen på en körtur?

Jaså?

Är det slut med det platoniska tramset?

- Du får tre sekunder att omformulera dig. - Gärna.

Mycket bättre.

Jag behöver bara en halvtimme för att smälta middagen.

Visst.

Vet du vad? Vi säger en timme.

Maten var rätt flottig.

Du ser kryare ut.

Tack.

Jag vet inte vad du gillar att läsa, så jag gissade.

Jag har haft en hjärtinfarkt, och du gissade Cigar Aficionado.

Den har en intervju med Danny DeVito om humidorer.

Okej.

- Hur smakar soppan? - Soppan är helt okej.

Jerry's Deli.

Jag tog också med en pastramismörgås, men Mindy beslagtog den.

- Ja, Mindy vill att jag ska leva. - Jo, jag vet.

Men du måste ha nåt att leva för.

Det är för sent.

Sandy, jag ska berätta en sak.

- Jag har slösat bort mitt liv. - Nej, säg inte så.

Jag tog aldrig några risker. Jag var försiktig.

Jag håller inte med. Du har hjälpt barn att bli produktiva medborgare.

Skit i dem.

Du är bara cynisk på grund av det du upplevde.

Efter ett par veckor är det annat ljud i skällan.

Lustigt att du sa det. Jag kunde ha fått en karriär som sångare.

- Jaså? - Ja.

Jag hade ett band i college och spelade keyboard.

Ja, vi spelade Allman Brothers, Stones, Jethro Tull...

- "Aqualung"? - Japp. Jävligt dum låt.

"Snor droppar från hans kran, flott fläckar hans sjaskiga kaftan."

Vem skriver det?

- Ja, men hans flöjtspelande var coolt. - Visst.

Varför slutade du?

Varför? Mina föräldrar bönföll mig att ta en lärarexamen

för att ha nåt att falla tillbaka på, ifall musikgrejen inte funkade.

- Så du föll tillbaka. - Som den franska armén.

Min stora dröm om att spela rockopera på Fillmore East

blev att spela "Bad, Bad Leroy Brown" på Blaine Weintraubs bar mitzva.

- Ännu en dum låt. - Ja.

Spela den inför 200 personer som äter kaka.

Jag hade velat vara mer som du. Du vågade hålla fast vid din dröm.

Tack.

Du höll fast vid den långt efter att man såg att du inte kom nån vart.

Det är lite att ta i.

Det är sant. Det stod klart och tydligt, men du vägrade läsa.

Tack, återigen.

Vad handlade din rockopera om?

Storyn var bra. Blind pojke blir kär i döv flicka under ett kärnvapenkrig.

Kubakrisen, kärnvapenkrig... Jag märker ett tema.

När jag var 14 blev jag avsugen i ett skyddsrum.

- Det har påverkat mig starkt. - Ducka och ta skydd.

Den var bra.

Men...

Men jag gav upp den.

För att... jag är en sån som ger upp.

Nej, du är för hård mot dig själv.

- Jag lade hjärta och själ på den. - Det förstår jag.

Den var bra.

Ser du svampmolnet?

Hör du den stora smällen?

Sen hela kören:

Nedfall, nedfall, nedfall

Medan vi faller för varann

- Svängigt. - Ja.

Siri, ring dr Shenckman.

Ringer dr Shenckman.

Dr Sheckmans mottagning, ett ögonblick.

Fan, det är ett tecken.

Vet du vad? Jag bryr mig inte längre.

Ge henne huset, bilarna och hunden, och min kuk och mina ballar.

Vad är skillnaden? Allt är bara skitsnack.

Hälften? Hälften av mottagningen?

Visst, varför inte?

Bara fyra års studier, åtta års specialisering,

30 år av blod, svett och tårar. Så klart det är gemensam egendom!

Sandy Kominsky är här.

En minut.

Jeffrey, ge henne vad fan hon vill ha. Jag vill bara ha det överstökat.

Jag måste lägga på. Hej då.

Kom in.

Tack.

- Hej, doktorn. - Sandy. Hur mår du?

Jag är lite nervös, men du ler. Det är uppmuntrande.

Ja, jag ler alltid. Man måste ha en positiv inställning.

Vi tar en titt på provresultaten.

Är det dina barn?

Bara på helger och storhelger.

Jaha!

Det är både bra och dåliga nyheter.

Varför gör ni läkare alltid så här? Berätta.

- Jag försöker bara göra det lite lättsamt. - Berätta.

Okej. Ditt hjärta är helt friskt.

Inga blockerade blodkärl, jättebra blodtryck.

- Alla funktioner är finfina. - Tack.

Och... de dåliga nyheterna?

- Får jag vara lite lättsam? - Doktorn.

Okej. Vi har hittat en fläck på ena lungan.

Vilken sorts fläck?

Vi måste göra en biopsi för att veta, men det är antagligen cancer.

Jag har inte rökt en cigarett på 40 år.

Bra för dig.

Jag tjuvröker fortfarande då och då.

Herregud!

Fan!

Kan det behandlas?

Jag skulle tro det. Vi upptäckte det rätt tidigt.

Okej.

Okej, så...

Cellgifter?

Strålning?

En onkolog kan svara på det bättre än jag.

- Du ska få remiss. - Tack.

"Aqualung" så klart...

- Kan jag jobba? - Det är bättre att fråga en onkolog.

Men en del av behandlingarna tar på krafterna.

Har du nån som kan hjälpa dig?

Jag får ringa några samtal.

Okej.

Bra.

Ja.

Tack.

Ring om det är nåt.

Men...

...upp med hakan.

Säg inget, låt mig gissa.

- Du har skatteproblem igen. - Nej.

Du avlade tvillingar när du var med i Pippin i Adirondackerna

och nu vill de ha pengar.

Nej, för guds skull!

Du sköt en man i Reno bara för att se honom dö.

- Va? - Johnny Cash.

Okej, jag ger upp. Vad kan jag hjälpa dig med?

Nästa vecka börjar min lungcancerbehandling.

- Herregud, Sandy! - Ja.

Så jag kanske behöver lite hjälp i vardagen.

Självklart, vad som helst.

- Har du berättat för Mindy? - Nej, jag vill inte att hon ska veta.

Hon har redan fullt upp med Martin.

Okej.

Faktum är...

Berätta inte för nån. Jag vill inte bli behandlad annorlunda.

Så du tänker vara tyst och stoisk.

Okej. Vi får väl se hur länge det varar.

Hur ser prognosen ut?

Hittade de det tidigt?

Ja. Det var åtminstone det de sa till mig.

- Det var väl tur? - Jag antar det.

- Ska du fortsätta jobba? - Jag ska försöka.

Vad säger du om håret trillar av?

Jag har frågat. Det behöver inte hända med den här behandlingen.

Men annars är det ju hippt att vara skallig nu för tiden.

Jag har märkt det.

Häromdagen frågade en ung man på kontoret hur jag rakar skallen.

Vad sa du?

Att huvudet får suga i sig kycklingfett.

- Du är elak. - Jag vet.

Jag hoppas att han luktar buljong på jobbet.

Vi grejar det här.

- Jag hoppas det. - Inget "hoppas". Vi gör det helt enkelt.

Undertexter: Dann Ling