Original subtitles

Downloaded from YTS.MX

Official YIFY movies site: YTS.MX

Ursäkta mig? Ursäkta?

- Jag söker en mrs Laura Pretty. - Det är jag.

Kan vi talas vid? Jag kan vänta här ute.

Minnen, Jack.

Jag minns när du fyllde 16 år.

Och självklart...

Dina minnen är mycket äldre än så.

Tusentals av er har varit tvungna att överge era hem-

-och skiljas från era fäder och mödrar.

Min syster Margaret Rose och jag hyser stort medlidande med er-

-eftersom vi vet vad det innebär att vara borta från dem vi älskar mest.

Till er som vistas i nya miljöer vill vi uttrycka vår äkta sympati.

Samtidigt vill vi tacka de vänliga själar-

-som har välkomnat er till sina hem på landsbygden.

I vårt fall var den vänliga själen på landet pastor James Talbot-

-och huset hette Feniton Court.

Kära James... Hur kunde han hysa oss alla?

Först var det mormor med Audrey och Pegs-

-farbror Edward, Deafy och begravningsbyrån.

Sen du och din pappa, och sist av alla, jag.

Det var ett underbart hem, Jack.

För så länge sen.

Mormor möter upp. På lördag är pappas skepp i hamn och på söndag kommer vi.

Tittar du på mitt halsband igen? Det är min favorit också.

Din present... Öppna den på tåget.

Gratulerar. Jag älskar dig. Världens bästa pojke. En puss?

Jack Bradley, ge mig en puss nu! Sätt fart.

- Vi ses på söndag. Jag älskar dig. - Hej då, mamma!

Hej, Jack.

Jack... Mormor har nåt att berätta för dig.

Ett av våra Spitfire-plan störtade.

En del människor dog.

Jag är rädd att mamma... var en av dem.

Kära Jack, jag... Jag är så hemskt ledsen.

Du är sen. Du är sen!

Han glädjer sig åt att träffa dig. Det var ju så länge sen han såg dig.

Är du okej, Jack?

Harry.

- Var är Jack? - I salongen med alla de andra.

- Jag måste byta om. - Det är en hemsk dag för oss alla.

- Likbilen har kommit, pastorn. - Tack.

- Fick du flygplanet? - Ja.

Jag måste få se henne.

Av jord är du kommen.

Jord skall du åter varda.

Jesus Kristus vår frälsare skall uppväcka dig på den yttersta dagen...

Min älskling.

- Vad gör du uppe så sent, Jack? - Inget. Tror du på himmelriket?

Ja, Jack. Jag tror på himmelriket.

Din mamma älskade dig högt, det vet du väl?

Hon älskade dig väldigt mycket, och jag kan lova dig en sak.

Att hon är i himmelriket. Okej?

Gå och lägg dig nu.

Där är du ju! Det här är värre än att ta sig till ett skyddsrum.

Älskling... Du behöver inte se någon för att de ska vara där.

Ett skepp tycks försvinna över horisonten, men det är där.

Medan vi säger "där försvinner hon", säger nån annan "här kommer hon!"

Jag vakar ständigt över dig, jag ser allt du gör. Jag älskar dig!

Stopp!

Kom fram hit, Bradley.

Jag talar å hela skolans vägnar-

-när jag säger hur omtänksam du är som hedrar oss med din närvaro.

Din far tillhör väl marinsoldatkåren?

Lärde han dig inget om disciplin och punktlighet?

- Varför är du sen? - Jag fyllde år, sir.

Det intresserar mig inte det minsta.

- Sätt dig. - Tack, sir.

Marriott, Oxley! Försvinn!

Ni övriga tar er partner och bildar en cirkel.

Ni borde veta vilka ni bildar par med vid det här laget. Fort!

- Ta tag i er partner! - Skärp dig den här gången.

BBC, dans för nybörjare. Vals.

Fokusera.

Och efter tre... Ett, två, tre!

Seså, fokusera! Titta inte på era fötter, titta på er partner!

Se mig i ögonen, Jack.

Bevara cirkeln!

- Detta är London... - Lediga!

Med största sorg meddelar vi följande.

Från Sandringham meddelades det, kl 10.45, 6 februari, 1952-

-att kungen, som i går kväll vid god hälsa gick för att vila-

-stilla avled i sömnen tidigare den här morgonen.

Sir!

Johnson, hämta husmor! Fort!

Hennes Majestät drottningen har vårt djupaste deltagande.

- Till kungen, Gud signe hans själ. - Till kungen.

Och länge leve drottningen.

Vi får inte glömma kära Em...

...som lämnade oss för åtta år sen - i dag.

Men det här är Jacks dag. Grattis på födelsedagen, Jack!

Önska dig något!

Nu går det i uppfyllelse!

Ursäkta mig...? Ursäkta?

Ursäkta, men dörren stod öppen, så jag gick bara in.

Jag söker mrs Laura Pretty.

Det är jag.

Kan vi talas vid? Jag kan vänta där ute.

Det var svårt att hitta ert hus.

Jag klev av bussen och gick först till fyra andra hus.

Sen träffade jag mrs Morrish, som sa att ni bodde här.

Jag öppnade grinden och hamnade mitt på ett fält.

Jag är hemskt ledsen att störa. Jag väntar där ute.

Kom du med anledning av min annons?

- Nej. - Nej...

- Jag kom faktiskt för att prata. - Det passar inte så bra just nu.

Tror du att du kan låtsas att det gäller min annons?

För min skull.

- Ja, det kan jag. - Tack.

Då ska du få träffa familjen.

Jag hörde ett ljud, men ett sånt här hus har förstås många ljud.

- God natt. - God natt.

Hjälp mig.

På dagen åtta år efter det att min fru dog-

-kliver hennes avbild in genom dörren.

Och bara du vet varför.

- Du tycks ha varit uppe hela natten. - Ja, det har jag sannerligen varit.

Vad gör hon här?

Jag annonserade efter en städerska.

- Är hon ett spöke? - Alla lär ju ha en dubbelgångare.

Kanske det, men ingen avbild.

Edward... Visste du att vi sökte en hushållerska?

Fruntimmer, dyka upp som drottningen av Saba!

- Jag borde vidtalas. - Det har pastorn rätt i.

Hon måste härifrån.

Audrey, hon måste stanna. Det var ingen slump att hon kom.

Det finns en anledning...

En anledning? En anledning?!

Vad menar du?! Vad menar du med det?

Varför har du så svårt att tro att något gott kan ske i vår familj?

- Något gott, en gåva. - En gåva?

- Hon är speciell, Audrey, och... - Vi känner henne inte - en utlänning!

- God morgon, mr Pretty. - God morgon.

Det är väldigt lätt att gå vilse i det här huset.

Den enda jag vet som har återuppstått är Kristus.

Ja, det har du rätt i.

Hon är inte Kristi återkomst.

Vad är det?

Jag är hemskt ledsen.

- Du är så lik min syster. - Är jag?

Inte Audrey. Jag hade en annan syster som dog. Du är väldigt lik henne.

Jag är hemskt ledsen.

- Jag är så glad att du är här! - Jag är glad att vara här.

Ska jag kalla dig Margaret eller Peggy?

- Kalla mig Peggy. - Nancy.

Det är nog bäst att jag börjar med lunchen.

- James tycker om ost. - Jaha... Bra!

God morgon, miss Ackerman. Jag hoppas att ni har sovit gott.

Jag måste prata med er väldigt öppet och fort och hoppas att ni förstår.

Det gör ni säkert så fantastisk som er engelska är.

För några år sen dog min syster Em. Ja, det var en tragedi.

Det märkliga är att ni är en smula lik henne.

Det är väldigt svårt för hela familjen.

De flesta av oss klarar det bra, men Margaret, som är lillan i familjen-

-har en sentimental ådra och jag oroar mig för henne känslomässigt.

Förstår ni vad jag menar? Jag är hemskt ledsen-

-men jag tror inte att det fungerar med er här.

- Har ni talat med er mor om det här? - Det angår er faktiskt inte.

Jag tänker förstås prata med henne.

Givetvis. Prata med henne innan ni ger er av.

Innan jag gör något annat, måste jag laga lunch.

Ni får ursäkta mig.

Miss Ackerman, ska ni till köket, så går ni fel.

Tack så mycket!

God morgon!

Jag har pratat med henne och hon ger sig nog av snart.

- Varför? - Eftersom hon inte är lämplig.

Vad menar du med "inte lämplig"?

Hon är knappast klädd för jobbet.

- Hon kommer från ett annat land. - Jag vet.

- Titta inte på mig så där. - Vad vill du ha sagt?

Vad jag vill ha sagt är att hon inte kan stanna.

Varför?

Hon kan inte stanna, eftersom hon är fullständigt olämplig.

Du vet vad jag pratar om. Tvinga mig inte att säga det.

Det finns inget mer att säga just nu. Eller hur?

Tydligen inte.

Mister... Ursäkta mig, mister...? Mister Bradley.

Skrämmer jag er? Vad är problemet?

Det här är min fru. Hon dog för åtta år sen.

- Miss Ackerman! - Miss Pretty...

Adjö. Jag lydde ert råd. Jag ger mig av.

Ja. Tack ska ni ha.

Huset är lite för stort för min smak och lite för smutsigt.

Adjö.

- Jag letar efter er mor. - Hon är nog i biblioteket.

Å, Nancy... Jag har velat prata med dig!

Kom och sätt dig. Stäng dörren är du snäll.

Pegs... Vad är det som saknas i asken?

- Ems pärlhalsband. - Just det.

Ska jag berätta var det är?

Det hänger om miss Ackermans hals.

Hela livet har jag letat efter den del av mig själv som fattades.

Nu när jag inser vad det var känner jag mig faktiskt lurad.

Jag träffade sällan min far.

Jag växte upp hos min farmor.

Jag träffade honom tre, fyra gånger när jag var barn.

Min farmor dog när jag var 17 år.

Då fick jag en present. Det här halsbandet.

Sen träffade jag honom strax innan han dog.

- Är han död? - Ja.

Så konstigt.

Jag trodde att jag... att jag skulle känna på mig när han dog.

Att jag på något sätt skulle veta, men det gjorde jag inte.

Vad är det?

- Din mammas halsband, Jack. - Det är borta.

- Jag är hemskt ledsen. - Det är inte borta.

Jag la det i graven. Jag ville att hon skulle ha det.

Då ställer jag tillbaka den här.

Jag var så rädd. Jag hade inga pengar, ingenstans att bo...

Jag sa att jag var tvungen att resa bort och ta hand om en sjuk vän.

Edward tog hand om Audrey, han var underbar.

Han sa aldrig nåt, men han visste nog.

- Hur valde ni? - Det gjorde vi inte. Vi valde inte.

Du är väl inte bitter?

Jo, det är jag.

Du har väl inte kommit för att ta hämnd?

Jag vet inte.

Jag kände inte till att du var djupt olycklig.

Men vi har också varit djupt olyckliga.

Kan vi inte försöka lösa det tillsammans?

Miss Ackerman... Behöver ni hjälp att ta er till stationen?

Tack, men jag har ändrat mig. Jag stannar.

- Vad är det här, mamma? - Audrey...

Är du snäll och hämtar Peggy?

Jag har något väldigt viktigt att berätta för er båda två.

Ja?

- Hej, Jack. - Får jag komma in?

- Hur är det? - Bra.

Hur är det med dig?

Det är bra.

Var fick du det halsbandet ifrån?

- Från min far. - Min mor hade ett exakt likadant.

Ett sånt sammanträffande.

Får jag fråga hur gammal du är?

Jag är 39.

Min mor hade varit 39.

När fyller du år?

- När fyllde din mor år? - 14 april.

- Vet du när jag fyller år? - 14 april.

- Ems tvilling... syster. - Ja.

- Inte en oäkting, utan två. - Kalla inte mina barn oäktingar.

De föddes ju utom äktenskapet.

Om du kände till min hemlighet varför vänta 39 år att prata om det?

En sån fråga! Ville du att jag skulle ha berättat det för hela byn?

Din make, min bror...

Du drog vanära över honom-

-över mig, över dig själv, över hela familjen.

Jag drog inte vanära över någon.

Det är jag rädd att du gjorde, och jag kan aldrig förlåta dig.

Tyvärr, Laura, vi har gått igenom svåra tider...

...men det här kan jag inte förlåta.

Jag måste säga det igen: två oäktingar, inte en.

Det var en överraskning, Jack!

Tänk då hur överraskad jag blev när jag träffade min far här!

Han är svensk! Ja, det vet du förstås.

Två språk är inte så dumt.

Gör mig en tjänst, älskling.

Klandra inte mormor. Hon trodde att morfar var död.

Ett lätt misstag att begå i kriget.

- Tänk hur det måste plåga henne! - Emily Bradley!

De ropar på mig. - Jag kommer!

Här får man aldrig vara i fred.

Jag älskar dig, min kära. Världens bästa pojke.

Jag hade gärna besökt Sverige. Så vackert med alla fjordar.

- Fjordarna är i Norge. - Ja, just det.

- Vad vet du om fjordar? - Jag har läst om det.

- Då måste du prata svenska! - Ja.

- Herregud, Pegs! - Säg nåt!

Röker du? Vill du ha en? Det är lite tidigt, men...

Jag kan säga nåt på svenska om du vill.

- Ja, det var... - Fantastiskt.

- Lät det konstigt? - Jag förstod inget...

Ja, det är utländska...

Du röker inte eller hur?

Vi borde fira, ha en fest för att fira att du är här!

När fyller du år?

Om du undrar...

Jag reser till London för att hedra kungen som alla lojala undersåtar.

Om du har stillat din nyfikenhet, får jag be dig att hålla dig borta!

Du är rätt så oförskämd.

Varför bär en man uniform när han inte är soldat?

Om du ska till London för att hedra kungen, hälsa honom från mig.

God morgon, Edward. Harry ska till London, ser jag.

Ja, i sin jäkla uniform som han inte har rätt att bära.

- Det är inget som stör någon. - Mig stör det.

Någon har sovit gott.

Harold sa just att det är han som ska köra bilen.

Varför?

Nils, du är döv. Du är döv! Det är farligt när du kör bil.

Du hör inte trafiken från varken vänster eller höger.

Du krockade nästan förra veckan. Har du glömt det?

Harold är chaufför.

Det är vårt jobb att begrava folk, inte döda dem.

Ja.

Vi har en kvinna att begrava.

God morgon, Peggy. Jag kommer snart.

God morgon.

Ursäkta mig?

- Hämta läraren. Spring! - Dinger fick ett anfall!

Hadley, bort från gräset! Din dumma åsna!

Jag ser dig, Thickey.

Thickey...

- Min LBW var inte ute. - Det var den visst. Erkänn.

Jag fick brev från Rob.

- Vad står det? - Att spermier förflyttar sig.

Förflyttar sig spermier?

- Hur snabbt? Hur långt? - Det skrev han inte.

- Hur vet du då att de rör sig? - Han skrev så.

- Du fattar ingenting, va? - Det gör du inte alls.

Sperma, Thickey, är det vita mojset som kommer ur snoppen när man runkar.

Ska vi visa honom? Försten som kommer vinner.

Rör er inte!

Du gör mig förtvivlad, Bell.

Det är annars brukligt att den som kommer sist, vinner.

- Är du klar? - Ja, sir.

Klä på er och gå raka vägen till rektorsexpeditionen.

- Även du, Thicket. - Ja, sir.

Sluta pilla, pojke!

All slags självbefläckelse...

...visar på den djupaste otacksamhet och respektlöshet-

-mot Gud och människolivets okränkbarhet.

- Det var bara ett skämt, sir. - Det är omoraliskt...

...okristligt och oengelskt.

Det är djävulens verk. Sluta pilla, pojke, sa jag!

- Varför kan du inte, pojke?! - Jag kan bara inte.

Djävulens verk.

Och djävulen måste drivas ut.

Bell, eftersom du verkar vara oförmögen att sluta pilla-

-kan jag kanske hjälpa dig. Kom hit.

Nej, sir, det var mitt fel. Han är inte inblandad.

Thicket, är det han säger sant?

- Nej, sir. - Ja, sir.

En riktig liten officer.

- Hur är din sexans gångertabell? - Bra, sir.

- Tre gånger sex? - Arton, sir.

Jag ska vara lite generös.

Tolv rapp med käppen. Kom hit.

Försvinn!

Och Bradley... Jag kommer att skriva ett brev till din far om det här.

Din dumma jäkel.

- Hämta, sir. Spring! - Sir, Dinger krampar!

God morgon!

- Är det här rektorsexpeditionen? - Ja, men rektorn är inte här.

Jag är husmor. Kan jag hjälpa er?

- Jag ansvarar för pojkarnas välfärd. - Då kan ni säkert hjälpa mig!

Det gäller en av era elever, Jack Bradley.

Bradley, ja...

- Och hur känner ni Bradley? - Jag är hans moster.

- Men...? - Jag är svensk.

- Jaha, ni kommer från Sverige. - Men jag är halvengelsk.

Ni har säkert hört att Jack fick problem.

- Ja, det var allvarliga tråkigheter. - Men är det så allvarligt?

Det pojkarna gjorde var faktiskt väldigt naturligt-

-men de har straffats så hårt.

- Miss, mrs...? - Miss Ackerman.

Miss Ackerman.

Ni förstår säkert att disciplin måste råda här.

Det pojkarna gjorde var-

-att de skämtade om något de inte borde ha skämtat om.

Det är något heligt.

Vi har engelska pojkar, som vi vill fostra till engelska gentlemän.

Gentlemän, som inte leker med sig själva?

Miss Ackerba... Miss Ackerman.

Det här ärendet angår rektorn, Bradley och hans far.

- Om ni var hans mor... - Hon är död.

Ja, jag beklagar.

Husmor, Quibbets far ringde nyss. Pojken får inte tvingas äta lever.

- Varför inte? - Han får tydligen magont.

Dumheter! Han är frisk som en nötkärna.

Förresten, så var Bradleys moster här.

Hon gjorde stort väsen av brevet.

Det ni tänkte skriva till Bradleys far.

Jag hade aldrig tänkt skicka det.

Rädsla är ett mycket effektivt avskräckningsmedel.

Gömmer du dig här när solen skiner? Du borde vara ute och bada.

- Jag älskar att bada. - Jag också.

- Har du lust att gå till stranden? - Gärna!

- Ska vi cykla? - Jag kan be pappa köra oss.

Jag tror varken att din far hinner eller att han vill.

Jovisst. Det gör han gärna.

Jag förstår att ni är upprörd, mr Jenkins-

-men var snäll och försök att hålla er lugn. Håll er lugn.

Lägg ner telefonen, gå upp, känn efter hennes puls på handleden.

Kontrollera sen om hjärtat slår.

Det hittar ni, som ni vet, under vänster... Ja.

Ja?

Jaha, ja då... Då är hon död.

- Kan vi åka till stranden? - Absolut inte!

- Varför inte? - Jag arbetar.

Kan vi be farbror Edward att få låna bilen?

- Och vad tror vi att han säger? - Han kanske säger ja.

Kan du fråga honom?

- Vi får se. - Bara i en timme.

- Vi får se vad han säger. - Bra, då säger jag det till Nancy.

- Vad angår det här Nancy? - Jag bjöd med henne.

Sa du till Nancy att jag kunde köra er till stranden?

Ja, du, Jack, där förstörde du din chans att få åka till stranden!

- Vad sa hon? - Att hon gärna följde med.

Jag ringde just bårhuset.

Harold åkte iväg med mrs Jenkins i likbilen för 2,5 timme sen!

- Var håller han hus?! - Inte vet jag.

- Kan han ha fått motorstopp? - Omöjligt.

Jag gick igenom hela motorn i går.

- Kan han ha råkat ut för en olycka? - Han är vår bästa förare. Inte sant?

Ja. Ja, det är han.

- Det ser inte så varmt ut eller hur? - Nej.

- Ska du bada? - Jag ska bada.

Ska du bada, pappa? - Ska du bada?

- Ja, jag ska bada. - Bra.

- Och mrs Jenkins? - Hon kommer inte att bada.

Sitt inte på min stol.

En timme till bårhuset och tillbaka.

Du har varit borta i 4,5 timme. Var i helskotta har du hållit hus?!

Det var ingen där. Jag och Jack fick lyfta in i henne i bilen!

- Tog det 4,5 timme? - Motorn krånglade.

Jaha... Vad var det för problem?

Inte vet jag, men Deafy borde ta hand om bilen bättre!

Jag tittade i likbilen och vad såg jag?

En picknickkorg, två solstolar-

-ett kricketslagträ och ett par jäkla tennisracketar!

Okej, Edward. Vill du veta var jag har varit?

Jag åkte till stranden - med min son.

- Är det okej? Är det brottsligt? - Ja!

På en arbetsdag! Ta din son vart du vill när du inte arbetar!

Sånt gör man inte på en arbetsdag! Du körde likbilen till stranden-

-med en kista i bilen och i den kistan låg mrs Jenkins!

- Hur understår du dig?! - Hon tyckte säkert om utflykten!

Du kunde ha kört hela begravningsbyrån i botten...

- ...och mitt rykte, om nån såg er! - Edward, ditt rykte är säkert!

Tro inte att jag inte vet att du behöver mig, Edward.

Ja, men skulle inte du behöva mig? Vore du hellre arbetslös?

En f.d. marinsoldat i jakt på jobb. En medelålders man utan utbildning.

Skulle inte du behöva mig? Försvinn!

Försvinn!

Harry? Eller ska jag kalla dig mr Bradley?

- Harry. - Harry...

Tack för att du tog oss till stranden.

Tack själv. Vi får göra om det.

- Kanske utan mrs Jenkins. - Absolut utan mrs Jenkins.

- Hoppas att du inte fick problem. - Ingen fara.

God natt.

Visst är det märkligt med alla dessa vuxna som bor i samma korridor?

- Nästan som en armébarack. - Det är som ett dårhus.

En präst och en begravnings- entreprenör under samma tak?

Jag måste komma härifrån. Jag vet inte vart.

Till Irland? Varför inte det?

Min far, som var en äkta irländare-

-stred i första världskriget för kung och fosterland.

När han återvände gjorde landet uppror mot kungen-

-och han blev sedd som någon sorts förrädare.

Det var därför vi flyttade hit. Jag var elva år gammal.

Det bästa sättet för mig att hedra honom var-

-att gå i hans fotsteg och ansluta mig till världens bästa armé.

- Världens bästa armé? - Ja.

Hur låter din historia?

Det vill du bra gärna veta, va?

God natt, mr Bradley.

Edward Pretty, begravningsentreprenör. Mr Jenkins...

Hon har balsamerats och är så fin. Ni blir säkert nöjd.

Ja, självklart, mr... Då ser vi fram emot att träffa er.

Adjö. - Gud, min skapare!

- Harold! - Han sitter på toa!

Mr Jenkins och prästen är på väg!

Kom hit, Jack!

Se upp! Ursäkta!

Blommor! Jack, spring till kyrkan och hämta blommor!

Fort!

- Bakåt. Bakom krucifixet. - Fort!

Gud, min skapare!

Ta tag i den andra änden. Jack...

Upp, upp, upp!

Tändstickor! Tändstickor...

Allt klart? Dra för gardinen. Fort!

Kyrkoherden...

Mr Jenkins. Varsågod och kom in.

Här är hon.

Hej, Jack. Så tidig du är i dag.

- Den goda eller dåliga nyheten? - Den dåliga.

Du måste hjälpa mig rulla upp alla mattorna i korridoren i kväll.

Och den goda nyheten?

Din pappa kommer inte att få nåt brev om händelsen i omklädningsrummet.

- Hur vet du det? - Alla har en skyddsängel. Kom nu.

"Käre Jack, jag var på en fest i St Albans, mitt livs bästa fest."

"Vi lekte Drottningen av Sabas pärlor."

- Drottningen, vad då? - "Drottningen av Sabas pärlor."

"Flickan lämnar rummet, pojkarna får var sitt nummer."

"Flickan, drottningen av Saba, måste sen välja ett av numren."

"Pojken med numret går ut i korridoren för att hitta pärlorna."

"När han har hittat dem, kommer flickan tillbaka."

"Sen får flickorna var sitt nummer och en av dem måste hitta pärlorna."

"Och så vidare och så vidare. Den bästa lek jag nånsin har lekt!"

- Jag förstår inte. - Nej, det är klart.

- Inte jag heller. Var är pärlorna? - Var tror du?

På hennes kropp?

Det här måste vi leka!

Det här var min mor. Hon var en sån vacker kvinna!

Där är Audrey, Visst är hon söt där?

- Hur valde ni? - Mellan er två, menar du?

Å, vi valde inte. Vi valde inte.

Ni var ju lika som två bär.

Det gick inte att välja. Jag...

- Du valde Emily. - Men...

- Och min far valde mig. - Ja, men valet hade inga skäl.

Men hur bar ni er åt när ni sa: "Den här är din och den här är min"?

Vi gjorde det inte riktigt så där. Vi hade fått två barn.

Jag höll i ett, och vi tyckte båda att det var hemskt svårt.

Jag... Avskedet var outhärdligt.

Och jag höll i... Ja, det måste ju ha varit Em-

-och han plockade upp dig ur sängen.

Sen sa han: "Nu måste jag gå. Det här är tvunget."

Det var alltså inget regelrätt val.

Jag råkade bara hålla Em och han tog dig.

Välkomna till sockenkyrkan St. Andrews.

Vi har samlats här i dag för att tacka Gud-

-för Annie Jenkins liv.

Vi minns henne med tacksamhet...

...och överlämnar hennes själ till Herrens vård och kärlek.

Eddie! Får jag prata med dig?

Graven har störtat in. Vattnet är knädjupt. Hon får begravas i morgon.

Nej, nu. Du har 30 minuter på dig. Kvinnan ska ner i graven!

- Vad ska jag göra? - Töm den!

- I de här kläderna? - Ta av dem!

Gör det fint, gör det jämnt!

Hon älskade livet-

-och hon hade glädje av alla slags djur.

Katter, hundar, valpar och kattungar.

Hon trivdes i deras sällskap. Jag kommer att sakna henne.

Jag hoppas att hon är i himmelriket.

Slipsen...

Ta på dig skorna!

Vi ska be en liten bön.

Käre Gud...

Vaka över Albert i hans sorg.

Var där för att trösta honom och vaka över honom...

- Det har slutat regna. - ...i hans liv utan Annie.

- Det är fan inte sant! - Svär inte.

Var där när Du behöver honom.

Var där när han behöver Dig och skänk honom frid och tröst.

- Amen. - Amen.

Till höger - vänster.

Vänster, vänster, vänster...

Här är hon, fast inte tack vare er. Ni är helt odugliga.

Tur att hon redan var död. Ingen hade överlevt den senaste veckan!

Hur som helst, så är mrs Jenkins här och vi ska dricka te. Jag älskar dig.

Röd.

Jag har fixat några tjejer till festen på lördag.

- Penelope... - Självklart.

...Susan, Sophie...

- Och? - Emelie.

- Och? Och vem mer? - Jean Stockey.

Henne hade jag velat visa en del.

- Har du tagit på en flicka? Vem då? - Det har du inte med att göra.

Dinger, se mig i ögonen och svara: Har du nånsin tagit på en flicka?

- Vad tror du? - Nej.

Tänk lite nu, Jack.

Jag kysser en flicka, får ett anfall och biter av henne näsan.

Det kunde vara värre. Du kunde bita av henne tuttarna.

Edward! Vill du ha en kopp te?

Tack, men jag hinner inte.

Jack!

- Sitt inte på den stolen. Den är min. - Förlåt.

- Vad vill du? - När ska vi åka till bårhuset?

Vad har du i handen?

Jag tittade på det.

Var hittade du det?

- Rota aldrig i mina lådor, pojke! - Förlåt.

- Det är mammas halsband, tror jag. - Tror du det?

- Kan jag få det? - Ja, visst får du det.

- Halv elva. - Vad då?

- Din pappa. Bårhuset. - Just det.

Gå nu, pojke!

Lita aldrig på en begravningsentreprenör.

Farbror Edward är värst av alla.

Hur som helst, du fick tillbaka det.

Sätt dig.

Vi måste talas vid. Det här är inte lätt.

Jag är rädd att affärerna inte går bra. De går inte bra.

Folk dör inte som, under kriget.

Och för att vara helt ärlig...

- Jag är skuldsatt. Skuldsatt! - Jaha.

Och jag är rädd att jag inte har råd...

...att behålla både Harold och dig.

Nu är det ju så att Harold är släkt så jag måste tyvärr säga...

...att jag ser mig tvungen... att säga upp dig.

Tja, det var väntat.

När vill du att jag ger mig av?

Du får ta dig den tid du behöver.

Jag är hemskt ledsen.

- Hur går det? - Bra! Fukten fick det att svälla.

Du kan testa det.

Så där! Det behövs bara lite kraft.

Det är ju helt fantastiskt!

Jag behöver verkligen lite frisk luft i rummet.

- Tack. - För all del.

Du har ju faktiskt visat dig vara riktigt trevlig. Jag är förvånad.

- Hej. - Oroa dig inte. Ingen är här.

- Jo, du... Ska du till dansen? - Ja.

Får jag bjuda upp dig?

Okej. Självklart får du bjuda upp mig.

- Vad menar du? - En riktig dans.

De vanliga reglerna. Tafsa inte.

Vad är du så rädd för?

Du gör exakt likadant som din mor.

Här har jag gått i sju år och låtsats att jag inte känner något för dig-

-förutom på onsdagar och fredagar.

Vi har redan pratat om det här.

Ja, just det. Är det ett problem-

-att du inte kan förstå mig, att jag är döv?

- Så är det. Jag generar dig. - Nej.

Edward har inte råd med mig längre.

Nästa söndag avgår en båt från Southampton.

Du avgör om jag går på den eller inte.

Då väntar jag mig att få en dans.

Här är du, ju.

Jag vägrar göra det här. Jag får inte.

Jag tänker inte bli kär i dig.

Har jag bett dig att bli kär i mig?

Jag älskade...

Jag älskar min fru.

- Ska du gå på dansen i kväll? - Nej.

Bra, för jag ska dit.

Jag tänker roa mig. I morgon bitti reser jag härifrån.

Säg inget till nån. Jag klarar inte av att ta farväl.

- Du är din mors dotter. - Och din frus syster.

Då får Bill och bandet ta över, The Tone Valley Dance Band. - Bill!

Har du det där brevet, Jack?

Okej, hör upp...

Vi tänkte leka en lek, "Drottningen av Sabas pärlor".

Jacks kusin Rob skrev brevet.

Ursäkta mig..

- Har du kul, Pegs? - Ja.

Tänk att Deafy kan dansa!

Å, herregud! - Jag såg hennes trosor, Audrey!

"Den bästa lek jag har lekt!"

Var är pärlorna? Får jag se dem?

Nej, Jean. Det finns egentligen inga pärlor.

Man får använda sin fantasi.

Du väljer var pärlorna är.

Du lämnar rummet och väljer ett nummer.

Numret är Jacks, så han går ut. Var har du då pärlorna någonstans?

Om du är klok, så har du dem om handleden.

Säg att jag kommer ut. Var är pärlorna, då?

Var som helst.

- Ska vi leka? - Vem ska gå ut först?

Jag är nummer ett. Två, tre - Rob, du är nummer fyra.

Fem. Och Dinger, du är sex.

- Vilket nummer? Ett till sex? - Kommer Robin ut, går jag hem.

Robin kommer inte ut. Vilket nummer?

- Sex. - Det numret har ju jag.

- Bäst att du stänger dörren, då. - Okej, jag ska.

- Du tycker inte om mig, Edward. - Det är inget personligt, men...

Det är ett sammansvetsat samhälle-

-och en väldigt sammansvetsad familj, en anständig familj.

Och det att du kom hit...

Vi har ett talesätt. Du är utlänning, och kanske inte förstår.

"Att placera katten bland duvorna", och du är katten.

- Och du är duvan? - Ja, just det. Alla är vi duvorna!

Ärligt talat, så vore det bättre för byn-

-bättre för familjen, bättre för min verksamhet-

-bättre för din mor och mest av allt, bättre för dig-

-om du aldrig någonsin hade satt din fot på det här stället.

Men det är inget personligt.

Drick inte för mycket, Edward, då kanske du står på näsan.

- Ett till sex? - Ge mig Penelope.

- Tre. - Tre... Penelope!

Lycka till.

Nej.

Nej.

- Nej. - Känns det hemskt?

Då tänker du inte gifta om dig?

Aldrig. Det vore svårt att ersätta henne.

Var hon än är, så är hon nog glad att du aldrig tänker gifta om dig.

Hon blickar ner på dig och ser att du klarar dig bra på egen hand.

En väldigt, väldigt, väldigt gynnsam situation.

- En väldigt gynnsam situation. - Ja, väldigt gynnsam. Verkligen.

Bra gjort! Det lät fantastiskt. Varför slutade du att spela?

- Har du någonsin kysst någon? - Ja.

- Vem? - Mamma, pappa...

- Har du någonsin kysst en pojke? - Nej.

- Ja. - Ja?

Kom igen, Susan! Det är ju ingen poäng med att leka...

Ja, du vet. Ska vi göra om det?

- Ja. - Okej.

Nej - nej - nej.

- Ett till sex? - Vilket nummer har du?

- Då väljer jag fyra. - Det är du, Dinger.

- Ett till sex? - Ett till sex?

- Vilket nummer har du? Två. - Två! Å, det är ju mitt nummer.

- Det är Penelope. - Penelope! - Jean nu igen.

- Tog du på henne här? - Nej.

- Jack. - Dinger.

Nej.

- Vad gör jag nu? - Ska vi gå upp?

Är det mig eller min syster du kysser nu?

- Det är du. - Säkert?

Jag ser allt du gör.

Men jag känner allt hon gör. Vi är egentligen samma person.

Jag tänker inte... gå längre än så här...

...om du tänker fortsätta vara gift.

Jag har haft alltför många gifta män i mitt liv.

Jag är inte gift.

Det var längesen jag var gift.

Ge mig ett skäl att stanna eller ett skäl att ge mig av.

- "Jeg elsker dig." - Vad sa du?

"Jeg elsker dig." Sa jag rätt nu?

Helt rätt.

Men du måste säga det högre. Jag har ju problem med hörseln.

"Jag elsker dig, jag elsker dig, jag elsker dig!"

Snälla, ge dig inte av.

Är det sant? Menar du det?

- Menar du det? - Ja, jag menar det!

Hur ska vi berätta det här för Jack?

Oroa dig inte. Jag tar hand om Jack.

- Han kanske redan vet. - Det gör han säkert.

Han är sin fars son.

Jack Bradley, världens bästa pojke.

Världens näst bästa pojke.

Det vet jag just inte.

Jag ska visa dig!

Laura?! Laura?

Laura? Får jag komma in?

- Får jag komma in? - Varför knackar du på min dörr?!

Får jag komma in? Jag vill stanna här i natt.

Nej, jag tänker inte störa dig alls.

Det är helt... helt anständigt.

Men jag...

Jag vill vara hos dig.

- Eftersom döden... - Döden?!

Döden oroar mig inte. Jag har sett döden på alla sätt och vis.

Men det att dö... Jag...

Jag är rädd för att dö.

Jag är rädd för att dö - ensam.

Edward Pretty Begravningsbyrå.

Ja, det här är Edward Pretty.

Å, jag beklagar sorgen, frun.

Ja, vi har en ypperlig balsamerare.

Det blir sista gången, sista gången, ni får se er älskade.

Det blir ert minne. Och jag minns en änka...

...som blev så nöjd med det hon såg-

-att hon sa: "Jag har aldrig sett min man se så bra ut."

Här är han, Henry. Inte så försjunken i läxorna.

- Vill ni ha lite te? - Nej, jag kan inte stanna.

- Vad vill du? - Jag tänkte ta adjö.

Adjö? Vart ska du?

- Jag måste hem till Yorkshire. - Va?

Pappa och min läkare tycker att det är bäst.

Jag har haft fler anfall än vanligt.

- Och vad tycker du? - Jag har inget val.

- När ska du resa? - Nu. Pappa väntar i bilen.

Jag ska låta er vara i fred.

Lycka till! Det var så trevligt att träffa dig,

Håll ett öga på den här pojken. Han behöver en mamma.

- Hej, Henry. - Mr Bradley.

Lycka till.

- Varför sa du inget? - Jag vet inte.

När ses vi igen?

Man behöver inte se någon för att de ska vara där.

- Klarar du dig? - Klarar du dig?

Det är ingen fara.

Vill du veta hur snabba spermier är, fråga Jean Stockey.

- Gjorde du det? - Hej då, Jack.

Människor kommer och går, Jack, men de lämnar dig aldrig.

Nils, fatta Audreys hand.

Upprepa efter mig: Jag, Nils, Petter Stjärnström...

Jag, Nils Petter Stjärnström...

- ...tager dig, Audrey Pretty... - ...tager dig, Audrey Pretty...

- ...till min äkta maka... - ...till min äkta maka...

...att älska och vårda från och med denna dag...

...i nöd och i lust...

...vid sjukdom och vid hälsa...

...tills döden skiljer oss åt.

...tills döden skiljer oss åt.

...tills döden...

...skiljer oss åt.

Gud välsigne dig.

Jag är rädd för att dö - ensam.

Jag vill vila bredvid min far.

Han är en del av mig, en del av din mor och en del av dig, Jack.

Man behöver inte se någon för att de ska vara där.

Ett skepp tycks försvinna över horisonten, men det är där.

Medan vi säger "där försvinner hon", säger nån annan, "här kommer hon".

Ursäkta mig? Ursäkta?

Jag vakar ständigt över dig.

Jag ser allt du gör.

Jag älskar dig.

Text: Christina Nilsson www.sdimedia.com