Original subtitles

De suger ut mig helt.

Ni suger ut mig! Hör ni det?

Hjälp! Hjälp! Hjälp!

TVÅ ÅR SENARE

DET SKRÄDDARSYDDA MORDET

Morris Bingham var i butiken igår. Han frågade efter dig, mamma.

-Vet du inte vad det är för dag idag? -Nej. Vilken?

Det är två år sen idag som din far dog.

-Visa lite respekt. -Okej, okej.

-Det är dags att öppna butiken. -Släpp av mig vid kyrkan.

-Kyrkoherden har börjat med bikt. -Det är väl för katoliker?

Det förekommer i engelska kyrkan, men din mor sysslar inte med sånt.

Jag skulle aldrig bikta mig för Archie Moreland.

Kyrkoherden har varit en tröst för mig...sen din far dog.

Förlåt, mamma.

Förlåt.

-God morgon, Beatrice. -God morgon.

-Var är Sonia? -Vi släppte av henne vid kyrkan.

-Vad sjutton är det? -Jag fick ju smycka ett fönster.

Vi sålde tre par av dem förra veckan. 150 pund styck.

150 pund för jeans som redan är utslitna?

Jag fattar det bara inte.

Guds fred håller våra hjärtan och sinnen medvetna om Guds kärlek-

-och om hans ende son, Jesus Kristus, vår Herre.

Och faderns, sonens och den helige andens välsignelse.

Var bland oss och fortsätt alltid vara hos oss.

-Amen. -Amen.

-Mrs Woodley? -Jag är ledsen, fader.

Du måste förlita dig på Gud, så att du kan börja leva igen.

Det är vad Gerald hade velat. Jag är säker på det.

Det är de enorma skuldkänslorna.

Du var en kärleksfull hustru. Du har inget att ångra.

Jo, det har jag.

Sonia. Du vet du kan bikta dig, om du vill.

Det är svårt, fader.

Sanningen är...

Ursäkta. Jag sorterar bara bönböckerna.

Det gör inget, mrs Minchin. Fortsätt, mrs Woodley.

Nej, jag måste tillbaka till butiken. Tack, fader.

-Är du hemma ikväll, Wendy? -Javisst, kära du.

-Hur så? -Jag måste prata med dig.

-Är allt bra, Sonia? -Inte direkt. Vi ses senare.

-God morgon, Sonia och Luke. -God morgon, mr Bingham.

Hur många gånger? Snälla, säg Morris.

-Din mor är envis. -Det menar du inte.

Det är två år sen idag som pappa... Du vet.

-Min tweed har väl inte kommit in? -Tyvärr inte. Kanske nästa vecka.

God morgon, mrs Barnaby.

-Kan Matthew göra en ändring? -Han är i ateljén.

-Vi är inte bekanta. Morris Bingham. -Joyce Barnaby.

Jag har bott i Milton Cross i fem år, men de infödda pratar inte med mig.

Eller hur, Sonia? Förstår du vad jag menar?

Låt mig eskortera dig till nervcentret, Joyce.

Jag äger trädgårdscentret och några fastigheter i byn.

Det är väl inget imperium, men vi jobbar på det.

Här är det. Det allra heligaste. Den inre helgedomen.

-God morgon, Matthew och Beatrice. -God morgon, Morris.

-Mrs Barnaby. Vad kan vi göra för er? -Jag köpte den här second hand.

Den kostade bara 20 pund, men den är lite för stor.

Det är en fin kappa. Färgen passar er.

Oj! Fantastiskt tyg.

Det där är Miltons rutmönster.

Det får bara användas av familjen och hyresgäster.

Hans eget rutmönster. Jösses.

Han är inte den ende. Titta på det här.

Bingham-tweeden. Vi väntar på leveransen av det första partiet.

Den är väldigt slående.

Endast för mig. Men ni kan få specialtillåtelse att bära tweeden.

Vad snällt.

Det här är mer er stil, mrs Barnaby.

Jag hittade det i källaren. Det är säkert 70-80 år gammalt.

-Vi kan göra en fin kappa. -Dubbelknäppt.

-Min man skulle få spader. -Det kan vara er sista chans.

Vårt hyreskontrakt går strax ut och vi kan kanske inte förnya det.

-Matthew, mr Milton är här. -Tala om trollen. Milton.

-Kom in, mr Milton. -God morgon.

Matthew berättade just om sitt hyreskontrakt.

-Du sparkar väl inte ut dem? -Inte om jag kan hjälpa det.

Men Milton Estate är en firma, precis som andra.

Du borde förstå det. Vi har nog inte träffats.

Joyce, det här är Edward Milton, herre över alla sina undersåtar.

-Hur står det till? -Förutom över mig. Och dig.

-Joyce bor i Causton. -Jag kände inte igen dig från kyrkan.

Du går väl till St. Botolph. Fin kyrka, trevlig kyrkoherde.

-En kvarts tum från fickorna? -Vi är inte stadiga kyrkobesökare.

-Biljettficka? -Nej, tack. Vår församling blomstrar.

Hon är icke-troende. Lämna henne i fred.

Vad tycker du om det här? Bingham-tweeden.

Inte illa, va? Den får ditt att verka en aning trist.

Du tänker väl inte jaga i den? Du skrämmer ihjäl fåglarna.

Matthew, kom fort!

-Vad i helsike pågår? -Bort med dig!

Bort från honom!

-Han försökte sno ett par skor. -Jag tittade bara!

-Försökte du stjäla dem? -Det räcker, Gary.

-Jag ville bara prova dem! -Du tänkte ta dem. Ring polisen.

Nu ska vi inte förhasta oss. Garys far jobbar för mig på gården.

-Hans mor jobbar väl för dig? -Katie syr en del åt mig, ja.

-Vi kan ta hand om det här själva. -Det är inte första gången.

Vi kan väl visa lite kristlig kärlek? Ge grabben en chans.

-Som ni vill, mr Milton. -Ja, men han får inte komma hit igen.

För all del, mrs Woodley. Jag ska prata med hans föräldrar.

-Du kan gå, Gary. -Tack, mr Milton.

Jag ska se till att han inte ställer till fler problem.

-Har ni beslutat om vårt kontrakt? -Snart, Matthew.

Vi ses i kyrkan på söndag.

Han äger hela byn, förutom Binghams hus.

När han bad dem släppa pojken, så gick de så klart med på det.

-Jag är för eget polisarbete. -Det är lite feodalt.

Husets herre skipar rättvisa och så.

Matthew Woodley visade mig ett fint tweedtyg.

Han erbjöd sig att sy mig en kappa.

Sy dig en kappa? Det låter hemskt dyrt.

-Jag gillar kappan du har. -Du minns inte ens färgen.

Jo, den är brun. Blå.

-Brunblå? -Den är grå.

Och den är nästan lika sliten som den här skjortan.

Brunblå, grå, det är samma sak.

Nu är jag klar för dagen. Jag kommer hem senare.

-Hej, Katie. -Jag är ledsen för Gary.

-Det händer inte igen. -Nästa gång dödar jag honom!

Det är bra, men jag vill att han håller sig borta från butiken.

Matthew, jag vill inte fråga, men har du nåt jobb till mig?

-En kostym. Du kan ta den nu. -Fantastiskt. Tack.

Trevor.

Stick iväg till puben. Jag vill prata med Sonia.

-Vad är det, kära Sonia? -Jag vet inte var jag ska börja.

Sonia?

Gå och starta bilen.

Sonia?

-Jag önskar att du pratade med mig. -Jag kan inte.

Om det gäller Gerald...

Gerald var min bror. Jag vet att han var en översittare.

Hans tid var ute och ingen hade kunnat hjälpa honom.

-Det är inte bara Gerald. -Vad är det, då?

-Jag förstår inte. -Jag vill inte prata om det.

Jag gör allt för att hjälpa dig och för att göra dig lycklig.

Vi blir sena till kyrkan.

Vi tillstår och sörjer-

-våra många synder och vidrigheter-

-som vi emellanåt sorgligt nog har begått-

-genom tankar, ord och handlingar mot Dig, vår gudomliga majestät.

Vi har väckt Din indignation och Din vrede mot oss.

Vi ångrar oss djupt och är ledsna för våra missgärningar.

Minnena av dem skänker oss sorg.

Bördan av dem är outhärdlig.

-Jesu kropp. -Amen.

-Jesu kropp. -Amen.

-Jesu kropp. -Amen.

Jesu kropp.

Jag kan inte.

-Det var jättefint. -Bra.

-God morgon, Derek. -Mr Milton.

-Katie. Sköter du dig, Gary? -Ja.

Mrs Woodley, varför tog ni inte nattvarden?

-Jag vill nog prata nu, fader. -Kom till mig efter kvällsandakten.

Hon sörjer väl inte fortfarande sitt kräk till karl?

Jag skulle slå kullerbyttor på hans grav.

Jag ska träffa Beatrice på puben. Är du sugen på en öl?

Nej, jag ska till Soper och se om Katie är färdig med kostymen.

Vi ses senare, då. Hej då, mamma!

-Ska du träffa kyrkoherden ikväll? -Än sen?

Sonia, var aktsam med vad du säger.

Allt som sägs under bikten är konfidentiellt.

Bikt? För Guds skull, vad har det tagit åt dig?

Du går bara till kyrkan för att blidka Milton.

-Jag vill inte att vi mister butiken! -Jag går dit för att jag tror.

Och mitt samvete är inte rent, Matthew!

-En till? -Nej, jag är trött. Jag går nog hem.

-Jag följer med. -Inte ikväll, Luke.

-Snälla. De gör mig galen hemma. -Jag sa ju att jag är trött.

Vad är det här för förhållande?

Jag behöver inte tillbringa natten med dig om jag inte känner för det.

-God kväll, Derek. Är Katie hemma? -Hon har gått ut.

-Vet du om min kostym är klar? -Ingen aning, Matthew.

-Mår du bra? -Ja då.

Jag tänker bara på arbetslösheten.

-Några nyheter om hyreskontraktet? -Nej, samma här. Jag väntar.

Ja ja.

Hon har fått ett slag mot huvudet och ett sticksår i ryggen.

Vi kan inte vara säkra än.

-När dog hon? -Mellan klockan 21 och midnatt.

Vad tror ni, sir? Ett rån som gick fel?

Kanske det. Inga kreditkort. Men hon har en 50-pundsedel här.

-Vem hittade henne? -Kyrkoherden. Han väntar på er.

När vi är färdiga här.

Offret heter Sonia Woodley. Hon bor här i Milton Cross.

-Familj? -Änka. Hon bor med son och svåger.

Jag väntade mrs Woodley igår efter kvällsandakten.

Jag väntade en timme och gick sen hem till prästgården.

Jag måste ha gått rakt förbi henne.

-Hittade ni kroppen i morse? -Ja.

Jag skulle öppna kyrkan för morgonbönerna.

-Ni sa att ni väntade mrs Woodley. -Ja, precis.

Får jag fråga varför?

Mrs Woodley hade begärt att få bikta sig privat.

-Tillhör ni inte engelska kyrkan? -Bikten är en del av tron.

Ni är väl en högkyrka? Jag kände rökelsen.

Vi följer några av de traditionella sätten att dyrka, ja.

Blev ni orolig när mrs Woodley inte dök upp?

Nej, det skulle inte ha varit första gången som hon...

Hon var ganska vilsen.

-Vet ni vad som tryckte henne? -Nej, inte direkt.

Hennes make dog för två år sen.

Jag sviker nog inte hennes förtroende om jag säger att hon tog det hårt.

Det är förståeligt, men vad har det att göra med bikten?

Att sörja är komplicerat, kommissarien.

Kommissarie Barnaby och inspektör Jones?

Edward Milton. Jag har hört mycket gott om er från Colin. Polismästaren.

Det här är hemskt. Jag kände mrs Woodley väl.

-Gjorde ni? -Hon var en av mina hyresgäster.

Jag äger Milton Estate, där byn ingår.

Och kyrkan faktiskt.

Vi är ett sammansvetsat samhälle, så om jag kan hjälpa till...

Tack för det, sir. Vi ska ha det i åtanke.

Nu när ni är här... När såg ni mrs Woodley senast?

I kyrkan igår morse. Det är lustigt, hon var...

-Vad var hon? -Hon verkade ur gängorna.

Hon gick fram till altarskranket, men hon tog inte nattvarden.

Tack för det.

Han äger kyrkan och byn.

Var inte avundsjuk, Jones.

Tyvärr är det dags för de anhöriga.

Jag besökte familjen Soper och sen stack jag till butiken.

Jag gick igenom papper i en timme och sen kom jag tillbaka hit.

Jag antog att Sonia hade lagt sig. Hon lade sig alltid runt klockan 22.

Jag var på puben och tog några drinkar. Jag gick runt klockan 22.

Jag trodde också att mamma hade lagt sig.

Mrs Woodley var visst på väg för att träffa kyrkoherden.

Det är möjligt.

-Hon ville bikta sig. -Sonia var inte intresserad av sånt.

Var hon upprörd eller deprimerad igår?

Vi hörde att hon inte tog nattvarden.

-Vem sa det? -Mr Milton.

Sonias make...

...min bror Gerald, dog för två år sen.

Det var årsdagen för hans död i förrgår. Hon var upprörd.

-Det är en svår tid för oss alla. -Därför gick hon till kyrkan.

Kyrkoherden stöttade henne. Det hade inget med bikt att göra.

Matthew! Luke!

Butiken var stängd. Och så hörde jag om Sonia.

-Ursäkta, du är...? -Beatrice Daniels.

Jag är skräddarlärling hos Woodley och Woodley.

-Klädbutiken? -Vi är skräddare.

-Ja, min fru är kund där. -Mrs Barnaby. Jag känner henne.

-Ni bråkade väl nyligen med snattare? -Jo. Gary Soper.

Det var ingenting. Han är en bråkstake.

-Mr Milton var där. Han hjälpte oss. -Gjorde han? Så snällt av honom.

Jag borde ha följt med henne till kyrkan.

-De berättade väl inte allt? -De är ju chockade.

Nåt är fel. Kyrkoherden sa att hon skulle bikta sig.

De säger att hon inte skulle det.

Så är det med religion, Jones. Den gör folk irrationella.

Se vad du kan ta reda på om Gary Soper.

-Den här byn är konstig. -De är alla konstiga, Jones.

-Sonia Woodley? -Ja.

Hon fick ett slag i skallen och knivhöggs till döds.

-På kyrkogården, tänka sig. -Så hemskt.

Joyce, berätta om tumultet du såg hos Woodleys häromdagen.

-Är du intresserad nu? -Det är jag faktiskt.

Jag var inne i ateljén. Vi hörde oväsen och gick in i butiken.

Där låg Luke Woodley på golvet och brottades med en yngling.

-Vad hände sen? -Sonia ville ringa polisen.

Milton övertalade dem att låta bli. Pojkens far jobbar för honom.

Milton äger butiken och hyreskontraktet går snart ut.

-De vill väl hålla sig väl med honom. -Okej. Tack, Joyce.

Det här är sista gången jag lagar den här skjortan.

Lägg av, jag kan använda den länge till.

Du borde nog ta det lugnt, farbror Matthew.

-Jag klarar mig. -Det verkar inte så.

Jag är orolig för vad din mor sa till kyrkoherden.

Mamma skulle inte ha sagt nåt. Hon är i alla fall borta nu.

-Jag älskade henne. -Jag vet, farbror Matthew.

Men bli inte blödig. Lätta inte ditt hjärta för kyrkoherden.

Eller för Barnaby. Okej?

God morgon. Caustons kriminalpolis. Det är Winter.

En karta. Utmärkt.

Milton äger halva grevskapet.

Milton House, 4-5 bondgårdar, parken, byn.

För att inte tala om mausoleet och ishuset.

-Ishuset? -De får ju inte bli varma.

Sonia Woodleys promenad till kyrkan bör ha tagit runt tio minuter.

Luke gick till den här puben. Det tar högst fem minuter.

Matthew tog bilen. Han körde till Sopers stuga och sen till butiken.

-Är Gary Soper med i vårt register? -Nej, han har aldrig blivit gripen.

Prata med Soper. Ta reda på deras historia med Woodley.

Jag frågar vilka som var på puben. Främlingar skulle sticka ut där.

Och jag pratar med Matthew och Luke igen.

Barnaby.

Ja, George. Jag är på väg.

Slaget mot huvudet var hårt, men sticksåret dödade henne.

Det punkterade lungan bakifrån.

-Stor kniv? -Det var nog inte en kniv.

Det var nåt spetsigt, men tungt. Mer som nåt sorts verktyg.

Jag har sett nåt liknande förut, men jag minns inte när.

Slaget mot huvudet, då?

Ett slätt och runt föremål, med all säkerhet människotillverkat.

-Kan de ha varit två personer? -Jag vet inte. Det är möjligt.

Milton Cross är en lustig by.

Min svägerska går i kyrkan där. Hon gillar deras haranger.

"Det är en bra föreställning", säger hon.

-Han var en trevlig karl. -Ja.

-En apelsinjuice. -Festa på.

Så, Sonia Woodley.

En fin dam. Hela byn är förkrossad.

-Kände du henne väl? -Vi såg henne i kyrkan.

Det här måste vara den mest gudfruktiga byn i grevskapet.

Mr Milton behandlar sina hyresgäster rättvist-

-men det hjälper om man visar sig i kyrkan då och då.

-Kom Sonia till puben? -Du måste skoja.

Ingen Woodley kom hit innan Gerald lade näsan i vädret.

-Ogillade han pubar? -Nej, han ogillade att spendera.

Han lät dem jobba dygnet runt för småpengar.

Luke fick fortfarande fickpengar när Gerald kolade.

-Varför stack han inte bara? -Han ville väl ta hand om sin mor.

-Hur menar du? -Gerald var en stor kille.

Och han hade ett hemskt humör. Det är allt du behöver veta.

-Kommer Luke hit nu? -Ja. Då och då.

-Han var väl här i söndags kväll? -Ja, med Beatrice.

-Var det några främlingar här? -Nej.

-När gick han? -Runt nio.

-Nio? Är du säker? -Ja. Strax efter Beatrice.

-Gick de inte tillsammans? -Kärleksgnabb, du vet.

-De är väl förlovade? -Luke säger det.

Men när han säger det, får hon en konstig blick. Hon ångrar sig nog.

Jaså?

Luke Woodley lämnade puben klockan nio i söndags, inte tio.

Nio? Jag är hos Woodleys nu, så jag ska dubbelkolla.

Vi ska inte bli fixerade av Woodleys. Det finns andra spår att följa.

-Har du talat med Sopers? -Jag är på väg nu.

-Vad vill du? -En till pratstund, Luke.

Jag hoppades få prata med din farbror också.

-Luke? -Farbror Matthew är i butiken.

Är den fortfarande öppen?

Nej, han är i ateljén och gör klart en beställning.

Att hålla sig upptagen är hans sätt att klara av...

Beatrice hjälper honom. Jag är ingen skräddare.

Följde du inte i din fars fotspår?

Och sitta och sy hela dagarna? Jag trivs mycket bättre i butiken.

Fäder kan vara svåra.

-Hur var din? -Svår.

-Men ni kom överens? -Ja, i slutändan.

Men du vet, fäder och söner.

Det är komplicerade saker.

Ja, komplicerat. Det är rätt ord.

Luke. Vilken tid sa du att du lämnade puben i söndags?

Runt tio.

-Var det inte tidigare? -Jag lade inte märke till tiden.

Nej. Okej, tack.

Hade din mamma några kreditkort?

Pappa tillät det inte. För frestande.

När han dog frågade vi mamma om hon ville ha ett, men hon sa nej.

Hon bad mig ta ut 50 pund.

-Hon förvarade den i handväskan. -Den är fortfarande kvar.

-Verkar det inte vara ett rån, då? -Nej, det gör inte det.

Det här, då? En blandning av silke, linne och mohair.

Ytan är fantastisk. Känn på det.

-Ja, jag förstår vad du menar. -Vi har stängt.

-Det här kommer att låta dumt, men... -Vadå?

Jag vill ha en kostym som den Cary Grant bär i "I sista minuten".

-Fin kostym. Den här vore perfekt. -Jones?

-Jag skulle bara... Du vet? -Ja, jag vet.

Mr Woodley, jag vill ställa några frågor.

-Kan jag fortsätta med det här? -Javisst.

Gör ni det här? Det är jättefint.

Kyrkoherden är väldigt petig. Mr Milton tar ju hand om räkningen.

Broderiet är gjort av Katie Soper och Wendy Minchin.

Jättebra sömmerskor. Bättre finns inte i Savile Row.

Jag vill faktiskt prata med er om familjen Soper.

Jag undrar om mrs Woodley hade några problem-

-med unge Gary Soper innan förra veckan.

Han undrar om mrs Woodley hade några problem med Gary Soper.

Inte mer än någon annan i byn.

-Sir? -Var kommer det här tyget ifrån?

Det är ett fint tweedtyg, handvävt i Skottland före kriget.

Jag svär på att min far hade en kostym i det här tyget.

-Jag minns hur den luktade. -Då borde ni också ha en.

-En måttbeställd kostym? -Nej, jag har nog många kostymer.

-Ser alla ut så här? -Vad är det för fel med den?

Ingenting, men spetsigt slag skulle nog passa er bättre.

Ni behöver mer struktur över axlarna och ärmarna är för långa.

Ni behöver en högre midja och byxorna ska vara smalare.

Förutom det är den toppen.

Vi kan ge er ett rimligt pris.

Fundera på saken. Här.

Vill ni veta Sonias sinnestillstånd, så ska ni prata med Wendy Minchin.

Hon var nog Sonias bästa vän i byn. Hon har kanske en förklaring.

Gerald var ett monster. Han behandlade Sonia hemskt.

Men efter två år sörjde hon ännu, det blev till och med värre.

Vi kunde inte göra nåt för att hjälpa och vi försökte med allt.

-Tack för er tid. -Hej då, Ben.

-Hej då, Ben? -Vadå?

Det här är en mordutredning.

Istället för att göra ditt jobb smeker du kaschmir.

Derek Soper jobbar på Home Farm. Jag ska prata med Wendy Minchin.

-Det var inte kaschmir, det var... -Stick!

-Mr Barnaby. -Tack.

Det här är mr Barnaby, Trevor. Han vill prata med mig om Sonia.

-Du kan väl sätta på kaffe. -Jag vet när jag är oönskad.

-Tack. -Bry er inte om Trevor.

Han jobbar på Milton Estates kontor. De vill inte att vi pratar med andra.

-Det här är väl en arbetarbostad? -Ja, vi måste tänka på vad vi säger.

-Ni kände Sonia Woodley väl. -Ja, hon var en god vän.

Hur verkade hon på sistone?

Hon var inte sig själv.

Hon hade väl inte varit sig själv sedan hennes make dog?

Sättet han behandlade henne på var kriminellt.

Mrs Minchin, var det något annat-

-förutom hennes make död, som bekymrade henne?

Jag ska berätta om något som har bekymrat mig.

Dagen det hände ringde Sonia och var hemskt upprörd.

Gerald hade kollapsat i trädgården. Han hade haft hjärtattacker förut.

"Jag vet inte vad jag ska göra." "Ring efter en ambulans", sa jag.

"Det går bra", sa hon. "Luke har ringt efter en."

Jag frågade om jag skulle komma. "Nej", sa hon.

Det finns bara en väg i byn.

En ambulans på väg till Woodleys skulle ha passerat här.

Jag väntade och väntade.

Det kom en ambulans, till sist.

-Till sist? -En och en halv timme senare.

Jag nämnde det aldrig för Sonia, men nåt måste ha hänt.

Mr Soper?

-Mr Soper! Kriminalinspektör Jones. -Jag vet vem du är.

-Jag vill prata om Gary. -Visst. Allt som händer är Garys fel.

Han bråkade med Sonia Woodley några dagar innan hon dog.

-Säger du att han dödade henne? -Nej.

Men jag måste ställa frågorna. Det är mitt jobb.

-Ja, okej. Här. -Tack.

-Var var han kvällen då Sonia dog? -Hemma. Vi tittade på fotboll.

-Och mrs Soper? -I Causton.

Hon jobbar på en bar några kvällar i veckan.

Farmarbete ger inte så mycket pengar, antar jag.

Mr Milton tänker sparka några av oss. Då mister jag stugan också.

Det betyder att du sitter i... Vad nu det här är.

Ja, och Garys klasskamrater går i de senaste skorna, som är svindyra.

Den moderna världens frestelser. Hur kan vi skydda oss och våra barn?

-Jag antar att ni frågar om Gary. -Det stämmer.

Jag har känt Gary hela livet. Vi begår alla misstag.

Icke förglömma ungdomens synder. Gary artar sig säkert bra.

Mr Milton har alltid varit väldigt stödjande.

-Är ni klar här, inspektören? -Ja.

Kom med upp till huset, så snyggar vi till dig.

Du behöver inte göra det här.

Lär oss, min Gud och konung, om alla saker Du ser

Och vad jag än gör, gör jag det som för Dig

-Men ändå. -Det är inget besvär.

Bibeln lär oss att vara förnöjda med ett väl utfört jobb.

Några av dina arbetare har visst inget jobb alls snart.

Det är svåra tider. Jag gör allt jag kan för att bevara godset.

Mina anställda måste hålla sin del av avtalet.

-Som är? -Hårt arbete, ärlighet, lojalitet.

Och att komma till kyrkan på söndagar.

Edward, kommissarie Barnaby är här.

-Bra. Kom in och drick lite te. -Nej, tack.

-Jones? -Jag väntar på mina skor.

-Hur går utredningen? -Jo då, vi gör framsteg.

Ni tar väl inte illa upp om jag ger er en varning?

Varning? Om vadå?

Milton Cross är en anständig by.

Vi jobbar ihop och vi ber ihop, men det finns en avigsida.

-Och vad är den avigsidan? -Grundlöst skvaller.

Menar ni nåt särskilt skvaller, sir?

Snälla ni, allt som är till hjälp.

Ni har kanske hört tissel och tassel om den framlidne Gerald Woodley.

-Kan ni vara tydligare? -Om hur han behandlade familjen.

Han var auktoritär, men han var kristen och en bra karl.

Det går rykten om omständigheterna runt hans död.

Ogrundade rykten. Ta dem med en nypa salt, mr Barnaby.

Detsamma gäller Geralds grymhet. Det är överdrivet.

Han var en förståndig man och hans familj får skörda frukten.

Gerald lämnade en ansenlig summa till Sonia. Ett sexsiffrigt belopp.

Nu när Sonia är borta blir det väl Luke och Matthew som får ärva.

Tack, mrs Milton.

-Kom inte ambulansen på 1,5 timme? -Nej, enligt mrs Minchin.

Vad sysslade de med i 1,5 timme?

Gerald hade haft två hjärtattacker. De obducerade säkert inte ens.

Luke och Matthew tog kål på Gerald och Sonia Woodley visste om det.

Dåligt samvete. Det var därför hon ville bikta sig.

Påstår du att Luke Woodley dödade sin egen mor?

Luke och Matthew. En slår henne i huvudet, den andra hugger henne.

De tystar henne om Gerald och ärver pengarna.

Om du har rätt, så utreder vi två mord.

Vi behöver ett domstolsbeslut för att kolla tiderna för samtalen.

-Gör den mig inte bred om baken? -Inte alls, kyrkoherden.

-Den får er att se längre ut. -Jaså?

Tycker du det? Inte för att utseendet spelar nån roll.

-Ursäkta. Är jag för tidig? -Nej då, Morris. Tack, Matthew.

-Och sen har vi lust. -Lust, Morris?

Det ligger ett fint litet hus vid påfartsleden-

-med 1,2 hektar och byggtillstånd. Jag kan inte sluta tänka på det.

Genom min befogenhet ger jag dig syndernas förlåtelse.

I faderns, sonens och den helige andens namn. Amen.

Låt oss be.

Nådige Gud, som enligt Din skaras stora mångfald-

-förlåter synderna hos alla dem som uppriktigt ångrar. Amen.

Jag glömde nästan.

Det här är från nån som önskar vara anonym.

-Vad är det? -Ingen aning. Hon sa...

Den anonyma personen sa att ni visste vad ni skulle göra.

God kväll.

Snittet är så djupt att huvudet nästan är avskuret.

Och han fick ett slag i huvudet, liknande det hos Woodley.

Du sa att det var nåt bekant med sticksåret som dödade mrs Woodley.

Jag har inte kommit på det än, Tom. Det är nåt märkligt här också.

Man brukar kunna avgöra åt vilket håll snittet är gjort.

Här verkar det vara åt båda hållen. Obegripligt.

Sir, du bör titta på det här.

De tog kyrkoherdens nyckel och kollade vad som fanns att stjäla.

Varför tog de inte datorn? Eller kontanterna?

Det är samma sak som med Sonia Woodleys väska.

-Hur så? -De var helt klart ute efter något.

Mr Bingham? Kommissarie Barnaby. Ni ville träffa mig.

Vi tänder ljus för kyrkoherden och för Sonia Woodley. Ursäktar ni?

Jag var här igår kväll, för att träffa kyrkoherden.

Jag kan ha varit den sista som såg honom vid liv, förutom mördaren.

-Vilken tid var det? -Klockan 20.

-Jag biktar mig en gång i veckan. -Biktar dig?

Först gick jag bara i kyrkan för att alla andra gjorde det.

Och för att träffa Sonia, så klart.

Jag trodde att hon, efter nog mycket tid, skulle...

...ge mig en chans att...

Nå... Hon var tyvärr inte intresserad.

Så jag började besöka Moreland. Jag hade inte mycket att bekänna.

Jag brukade hitta på saker, för att roa honom.

Men det kändes väldigt lugnande.

-Och igår kväll? -Dagen då Sonia...

Hon gav mig ett brev. Det var i alla fall nåt i ett kuvert.

Jag skulle ge det till kyrkoherden.

Jag fick lova att inte tala om det för någon.

-Ni skulle ha sagt till oss. -Jag vet.

Men ärligt talat kom jag inte ihåg det förrän igår kväll.

-Fick kyrkoherden brevet igår kväll? -Ja.

Han var lika förbryllad som jag. Och sen stack jag hem.

-Såg ni nån annan? -Nej.

Fråga Matthew, han kanske såg något.

-Var Matthew Woodley här? -Ja.

Han var i sakristian och ekiperade kyrkoherden.

Kyrkoherden gillade sina blåsor. Gud välsigne honom.

Han var en bra karl. Guds vägar äro outgrundliga.

Det är de verkligen. Tack så mycket, mr Bingham.

Brevet. Matthew och Luke letade efter brevet.

-Vad tror du stod i brevet? -Sanningen om vad som hände...

Sanningen om vad som hände Gerald Woodley.

Sonia kunde inte berätta för kyrkoherden öga mot öga.

Varför ge det till Bingham? Han skulle ju känna till avsändaren.

Hon betedde sig inte rationellt. Alla säger ju det.

Då så, vi pratar med dem imorgon.

-Vi griper dem tidigt... -Nej, vi håller det informellt.

-Varför då? -För att jag har en ingivelse.

Vi bör kanske inte följa upp det här spåret.

Va?

Min far? Vill ni prata om min far?

Jones, stoppa undan det där.

Ja, Luke. Vi vill prata om hur din far dog.

Det var två år sen. Han dog av en hjärtattack.

-Ska ni inte hitta min mors mördare? -Vi försöker.

Tala bara om vad som hände dagen då din far dog.

Pappa kollapsade i trädgården. Matthew och jag var i butiken.

Mamma fick panik och ringde oss.

Jag ringde en ambulans och vi stack direkt hem. Pappa var...

Pappa var död. Och sen kom ambulansen. Det är allt.

Varför ringde inte mrs Woodley efter ambulansen?

Hon var... Hon var rädd. Hon tänkte inte klart.

-Ringde ni genast efter ambulansen? -Självklart.

-Från butiken? -Så klart.

Enligt våra register ringdes inget nödsamtal från butiken.

Men nån ringde härifrån. Klockan 16.

En timme efter mrs Woodleys samtal.

Och en timme efter din fars kollaps.

Hur förklarar du det, Luke?

Väntade ni på att han skulle dö?

Jag tänker svara på det. Jag är ledsen, Luke.

Vi väntade inte på att han skulle dö.

Vi bad att han skulle dö.

Jag såg efter så att han var död och sen ringde jag efter ambulansen.

Ni kände inte till Sonias samtal till Wendy Minchin.

Inte då. Sonia berättade om det efteråt.

Han slog henne. Och Luke.

Han slog henne den eftermiddagen. Det var droppen för mig.

Vi kände alla ånger efteråt.

-Hon stod inte ut med vad vi gjort. -Var det därför hon skrev brevet?

Vilket brev?

Hon skrev ett brev till kyrkoherden om vad som hände.

Ett brev? Jag vet ingenting om nåt brev.

Jag insåg efter Geralds död att hon fortfarande älskade honom.

Man kan inte förstå sig på det mänskliga hjärtat.

-Vad ska vi göra med dem? -Inte mycket.

De dödade varken Sonia eller kyrkoherden.

-Gerald Woodley, då? -Senare.

Jag kunde inte komma på det först.

Halsen verkade ha blivit skuren två gånger, åt motsatta håll.

Men såren tillfogades samtidigt.

Hur gick det till? Två knivar hanterade av en tvåhänt mördare?

Och vad kom du fram till, George?

Jag sa ju att nåt verkade bekant med Sonia Woodleys sticksår.

Ja, jag minns att du sa det.

Jag slog upp det och bingo! Badger's Drift 2005.

Du måste friska upp mitt trötta minne.

Trädgårdsmästaren som vägrade hugga ner sin jättehäck.

Han dödades av sin egen trädgårdssax.

Exakt. Stängd för hugget och öppen för halsen.

-Använde mördaren en trädgårdssax? -Nej, inte en trädgårdssax.

-En skräddarsax. -De kan vara kraftiga.

Handtaget skulle duga till slaget.

Slag och hugg. Eller i fallet med prästen, slag och klipp.

Det här är min. Och det här är Beatrices.

Och den?

Min. Innan jag gav upp.

-Är det alla? -Nej. Var är pappas?

-Pappas? -Geralds sax.

Den tillhörde vår far. Den brukar hänga där.

-En stor och tung sak. -Jag kunde knappt lyfta den.

-När såg ni den sist? -Ingen aning.

Jag använde dem till kyrkoherdens nya mässhake för en månad sen.

-Hans nya vad? -Mässhake. En sorts poncho.

Jag jobbade med den i sakristian kvällen då han dog.

Han bad mig sy in en särskild ficka till hans mobiltelefon.

-En ficka? -En särskild ficka?

Eureka!

Där är den.

Har den!

"Min älskling. Jag är vid vårt speciella ställe."

"Du har nån med dig. Jag antar att det är hon."

"Hur kan du göra så? Hon kan aldrig älska dig lika mycket som jag gör."

"Det är tortyr att inte kunna prata."

"Jag kommer tillbaka på torsdag vid den vanliga tiden."

"Snälla, vi måste prata. Du kan inte bara avfärda mig."

"Jag älskar dig, min älskling."

-En avvisad älskarinna. -En avvisad olovlig älskarinna.

Sonia Woodley? Det var kanske därför hon var så förtvivlad.

Hon kände inte skuld. Det var en olycklig kärleksaffär.

Men skrev Sonia brevet? Eller var hon mottagaren?

-Inget verkar stämma. -Och varför ge det till kyrkoherden?

Om mordvapnet är Geralds sax, så blir väl Woodleys misstänkta igen?

Skulle de vara så dumma? Jag tror att nån vill sätta dit dem.

Någon som vet att det var något skumt med Geralds död.

Det betyder alla i byn.

Den som skrev brevet kan vara i allvarlig fara.

"Jag kommer hit igen på torsdag vid den vanliga tiden."

-Var är det särskilda stället? -Hon har aldrig telefonen på.

Vi måste hitta det snabbt. Det är torsdag imorgon.

-Joyce! -Hej. Vad gör du här?

-Du borde ha på telefonen ibland. -Förlåt, jag glömmer det alltid.

-Jag vill prata om Woodleys. -Jaha. Du skymmer sikten.

La du märke till en stor skräddarsax på väggen när du var där?

-Var den där den dagen? -Jag tror det.

Den inre helgedomen. Det allra heligaste.

-Ja, det var visst Geralds. -Berätta vad som hände.

-Det har jag ju redan gjort. -Ja, men berätta igen.

Jag var i ateljén. Matthew var där. Och Beatrice.

-Och lurifaxen i tweeden. -Morris Bingham.

Precis. Och killen som var husets herre.

Den får din att se lite tråkig ut.

Du tänker väl inte jaga i den? Du skrämmer ihjäl fåglarna.

Vi rusade in i butiken för att se vad om pågick.

-Matthew gick först, sen Sonia. -Vad i helsike pågår?

Sen Beatrice och Morris Bingham. Och sen jag.

-Vem var sist ut ur ateljén? -Nu när du säger det...

-Det räcker, Gary. -Edward Milton, med minst en minut.

-Märkte du något ovanligt? -Han hade tagit av sig kavajen.

-Vilken kavaj? -Den de gjorde åt honom.

-Varför var det konstigt? -Provningen var inte klar.

Kom han ut från ateljén i skjortan? Det var ju synd.

Och han bar sin rock. En sån där vaxad lantsak.

Den var hopvikt under hans arm.

Under hans arm? Bra. Väldigt bra.

-Jaså? -Och den också. Tack, Joyce.

-Han hade rocken under armen. Och? -Han dolde något.

Mrs Barnaby var helt säker på att saxen hängde där den dagen.

Och Edward Milton lämnade ateljén sist.

-Tog Milton saxen? -Han pratade om Geralds död.

Han bad oss ignorera ryktena och såg till att vi kände till dem.

Och att vi kände till pengarna till Sonia.

Vad säger du om det här? Edward Milton har en kärleksaffär.

Han försöker avsluta den, men den avvisade kvinnan skriver ett brev.

-Som Sonia Woodley fick tag i. -Han dödar Sonia med makens sax.

För att sätta dit Woodley? Vet inte. Men han hittade inte brevet.

-Hon hade gett det till kyrkoherden. -Nej, till Bingham.

Varför gav hon det inte till Wendy Minchin?

Wendy Minchin ville kanske inte ta emot det.

Hennes make jobbar på godsets kontor.

De ville väl inte komma på kant med Edward Milton.

-Men Morris Bingham är en fri man. -Precis.

-Wendy Minchin vet säkert om brevet. -Det tror jag också.

Om Milton ville sätta dit Woodleys, varför har vi då inte hittat saxen?

Han tänker kanske använda den igen.

-Vad vill ni? -Det är kommissarie Barnaby.

-Får vi komma in? -Jag är väldigt upptagen.

-Har ni sett det här förut? -Snälla, ge er av!

-Känner ni igen handstilen? -Det har inget med mig att göra.

Min man kan mista jobbet. Vi kan mista huset.

Någons liv är i fara, mrs Minchin. Tala om vem som skrev brevet.

-Det var Katie. Ge er av nu! -Katie Soper?

Jag griper Milton. Du får leta rätt på Katie Soper.

-Jag har ingen bil. -Det tar bara några minuter att gå.

Ledsen, han glömmer alltid att sätta på sin mobiltelefon.

-Jag kan ringa till kontoret. -Jag skulle uppskatta det.

Godset är så stort. Det är svårt att hålla koll på honom.

Hallå? Det är mrs Milton. Vet ni var mr Milton är?

Tack. Jag väntar.

"Min älskling, jag är vid vårt särskilda ställe."

"Du har någon med dig. Jag antar att det är hon."

-Hittade du Katie Soper? -Nej.

-Var är du? -Vid lantgården.

Ta dig till ishuset i västra delen av skogen.

-Ishuset i skogen! Skynda på! -Okej...

Katie, jag sa ju till dig att aldrig komma hit igen.

Kom nu.

Jag saknar dig så mycket.

Vi måste sluta med det här, Katie. Det är en synd.

Jag älskar dig. Är det en synd?

Det är en synd i Guds ögon och vi måste be om Guds förlåtelse.

Knäböj.

Jag har gjort min plikt. Din make får behålla jobbet.

Din familj är utom fara. Var nöjd.

Hur kan jag vara nöjd när jag inte är med dig?

Kära Herre...

Se ner på Dina tjänare som har syndat mot dig.

Den västra delen av skogen. Visst...

Förlåt oss, Herre.

Vi har skamfullt gett efter för köttets lustar.

Ge oss, Dina usla tjänare, ditt ögas nåd.

Förnya! Förnya hos oss...

...allt som har blivit förstört...

...genom djävulens bedrägeri och illvilja.

Du borde inte ha skrivit brevet, Katie.

Jag sa ju till dig att aldrig skriva ner något.

Hallå?

-Jones! -Det är låst.

Tack.

-I faderns, sonens och den heliga... -Stopp!

-Har du honom? -Ja.

-Åh, Edward. Vi bad. -Gjorde ni?

Vi har en egen liten bön. Eller hur, Jones?

Edward Milton, jag griper dig för mord.

Du behöver inte tala, men det skadar ditt försvar om du inte nämner...

Välkommen till bönemötet.

...om du inte nämner nåt du senare tar upp i rätten.

Det du säger kan komma att användas som bevis. Amen.

-Fortsätt. -Ja.

Katie Soper skrev brevet och lämnade det i ishuset.

Edward Milton stoppade ner brevet i byxfickan-

-men han glömde ta ut det när han lämnade byxorna till Woodleys.

Sonia Woodley hittade det.

-Förstod Sonia vad brevet gällde? -Ja, det gjorde hon.

Edward hade haft ihop det med kvinnorna i byn i åratal.

Precis som hans far före honom, och hans far före honom.

Kvinnor vars familjer var beroende av godset.

-Vad tänker du göra med Woodleys? -Vad menar du?

De väntade ju i en timme innan de ringde ambulansen.

Gerald dog av en hjärtattack. Nåt annat går inte att bevisa.

VI HAR ÖPPET SOM VANLIGT! VÅRT KONTRAKT HAR FÖRNYATS

-Hur känns det att jobba i ateljén? -Toppen.

Ni får enkel sprund. Jag hoppas att det är bra.

Enkel sprund i den tweedkavajen. Visst.

-Du då, Jones? -Ingen sprund.

-Jag såg "I sista minuten" igen igår. -Ingen sprund på Grants kostym.

-Den ser bra ut, sir. -Tycker du?

Jag vill ha nåt i tweed, när jag blir äldre.

Vill ni ha en biljettficka, som mr Bingham?

Det är klart att han vill ha en biljettficka.

Jag vet inte. Jag önskar att jag kom ihåg vad min far hade.

Hej, Joyce!

Tom! Hur kunde du? Det är min tweed!

Ledsen, mrs Barnaby, men nu är det min tweed.

Frågan är bara om jag behöver en biljettficka.

Vad tycker ni? Ja eller nej?

Text: Johan Gustafsson www.sdimedia.com