Original subtitles

-Är vi ute på uppdrag? -Stan förtjänar en bra borgmästare.

Kommunfullmäktigemöte? Olikt dig.

-Mr Dalgleish, Matilda. Härlig dag! -Knappast.

Okej, raring.

KOMMUNFULLMÄKTIGE RÅDHUS

-Vad gör han här? -Har du öppnat din korkade mun?

-Känner du Hugh Dalgleish? -Han kallade mig för bonde en gång.

Lady Matilda är inte mycket bättre. Hon tror att hon äger hela byn.

-Jenny! -Vad härligt att se er.

Mrs Jenny Russell, hotellägare och medlem av handelskammaren.

-Hej. -Hej, gott folk.

-Har ni talats vid om allemansrätten? -Be honom hålla sig borta.

-Ser du? Han hotar. -Vi har mottagit era klagomål.

Inspektör Jones arbetar med fallet.

-Slödder. -Jag hörde det där.

God morgon, allesammans. Först ut idag, Brighton-planerna.

Tack, Harry.

Jag understryker att återföreningen inte är nån ursäkt för nån fest.

Det handlar även om historia och tacksamhet.

Struntprat!

Under kriget, när de byggde Spitfires hos oss-

-var det Brightons invånare som sa till oss:

"Skicka hit era unga, så att de inte bombas av fienden."

Vilken smörja!

Vi firade den föreningen mellan våra städer-

-tills vissa incidenter la sordin på stämningen.

-De försökte mörda oss! -Det är inte sant.

I en försoningshandling har Brighton erbjudit oss en möjlighet-

-att köpa lite billig mark längs kusten-

-för att vi ska kunna bygga stugor åt Caustons mindre lyckligt lottade.

Jag hoppas kunna slutföra den överenskommelsen på minnesfärden.

-Inte en chans! -Okej, Matilda.

De är barbarer i den staden.

De var barbarer redan när mina förfäder besegrade dem.

Och som ordförande för finanskommittén signerar jag inget.

Så det blir inget.

Där rök borgmästarens uppgörelse.

-Det är John. -Tack för att du ringde tillbaka.

Jag fick ditt mejl, vad önskas?

Den här markuppgörelsen mellan de två kommunledningarna...

Den verkar schyst, det är bara kommunens sumpiga mark.

Den duger bara åt tillfälligt boende, varför inte åt era ungar?

Borgmästare Hicks skulle inte lyfta ett finger utan pengaincitament.

-Vilken ridväg? -Det är väl inte personligt?

Nej, inte alls. Det är förebyggande uppdagande.

Okej, jag ska gräva lite djupare.

-Tack, John. -Jag är där om en timme.

-Dalgleish och Terry igen! -Du är rätt man för att lösa det.

Giles Shawcross, Midsomer Parva.

Herregud... Fader Dysterkvist.

Hej, pastorn. Vilken fin dag, eller hur?

Hej, Marcia. Är Lady Brackwell hemma?

-Matilda väntar på dig. -Strålande.

Akta dig, sprick inte upp i nåt leende.

Du är verkligen ondskan själv.

Pas devant, gamling, pas devant.

Min son har inte kommunicerat på ett acceptabelt sätt på många år.

Då sker väl det nu? Kungen är död, länge leve kungen.

Och du har en frivillig värnpliktig till uppdraget?

Absolut. Vi behöver bara ta fram katalysatorn.

Det överlämnar jag väl åt dig?

Det är fel. Min Gud säger att det är fel.

Så bra då att du äger hans kyrka, även om du inte har råd med taket.

Det är tv:n. Fula, våldsamma människor som skriker åt varandra.

Hemska förebilder, därav vandalism, hot och samhällets förfall.

Du har säkert rätt. Men gällde det nåt mer akut?

Förlåt. När jag väl börjar, du vet...

Du ser, inte så tydligt.

Tror du att det är nån av typerna med huvor?

Det är fel sorts huva, Giles.

Har du övervakningskameror inne i kyrkan?

Nej, Matilda vill inte att folk spionerar på hennes dyrkan.

Fyra såna här har satts upp nu. Dödshot, väldigt otrevligt.

Detta gäller Hugh Dalgleish, som sägs vara lierad med djävulen.

Troligen borgmästaren. Det var ett skämt, Giles.

Sen har vi ett som anklagar Lady Matilda och Marcia...

-...att ha "en onaturlig relation". -Det är att ta i.

Löjligt. Gårdagens säger att Jenny Russell är den babyloniska skökan.

På alla står det att de ska renas och är signerade med ett krucifix.

-Eller ett svärd. Eller hur? -Ja, jag antar det.

Du sa att det fanns fyra såna brev.

Det första gällde mig. Jag slängde det.

Jag insåg inte att det skulle komma fler.

-Vad stod det? -Inte så mycket.

Det var bara hotfullt som vanligt. Det var nog från biskopen.

Kan du peka ut nån? Några förvirrade medeltidskännare i församlingen?

Jag har ingen aning alls.

-Vi bara utnyttjade allemansrätten. -Du menar, reta honom som vanligt?

Det har varit en allmän promenadväg sen normandisk tid.

Wow...

Det är som grejen från "Ett rymdäventyr".

Det här är så tråkigt. Jag försöker driva ett företag här.

Bill, jag vet var du är och var din lilla slampa jobbar.

Jag tänker ge mig på er båda.

Du borde vara orolig, jag menar allvar.

15 år för att bygga upp allt och sen förstör han allt för nån slampa.

Jag åker dit på fullmäktigeresan och dödar dem.

Hur ofta har du sex? En halvtimme i veckan? En gång i månaden?

Kan jag få en kopp te?

Jättebra, Tom. Jättebra.

Babyloniens sköka. Jag får lägga upp det på hemsidan och öka intäkterna.

-Vet du nån som hyser agg mot dig? -Alla kvinnor häromkring.

Sen Bill stack har alla äkta män försökt med mig.

-Jag borde driva en bordell istället. -Du vore en underbar bordellmamma.

-Gratis för poliser. -Så ansvarsfullt.

Får jag titta i din lilla svarta?

Se om nån tycker så här illa om dig.

Tom...följer du med oss till Brighton?

Jag är i knipa, jag behöver en vän nu.

-Vilken sorts knipa? -Det är personligt.

Det är inte riktigt mitt område.

-Ny pojkvän? -Vi behöver talas vid.

-Du utmanar verkligen ödet. -Hela stan får lida av hennes nycker.

Vi har Richard hos oss varje dag.

-Hon kan inte bara glömma det. -Det var längesen, för Guds skull.

Herregud...

Nu har du gått för långt, nu går jag till polisen!

Tack, mr Dalgleish. Tack för ert samarbete.

Han ställde betongblock på en allmän väg och vägrar flytta dem.

Dalgleish köpte gatan som Terry har sin butik på.

Han höjde räntan så mycket att de sålde mindre nogräknade saker.

Jag borde kanske åka med och iaktta dem.

Nej, du borde stanna hemma, som högsta befäl.

John! Jag skulle gärna titta på marken ifråga.

Och jag vill även, om du får tag på den-

-titta på Richard Williams akt, kalla det politisk hållhake.

-Du vet väl vad mamma sa? -Ja, jag är en riktig plåga.

Men jag äldre än du och garanterat klokare, så osis.

Jag ger efter för din ålder. Jag ska se vad jag kan göra.

Min kusin.

Familjen William går tillbaka evigheter.

Det gör vår också, bara inte i en tjock bok.

-Så, ska vi åka till Brighton? -Jajamensan.

Klippor, sockervadd och skoj på piren.

Du får träffa John. Och Jenny Russell.

Ursäkta?

På tennisklubben talade damerna om vem de vill hamna på en öde ö med.

De flesta valde Kyle, den ekologiske slaktaren.

Men Jenny Russell valde dig, den ekologiske polisen.

-Jaså? -Så du får passa dig.

-Ja, jag kommer! -Jösses.

Grip Matilda! Hon försökte döda mig med ett hagelgevär.

-Vilket tragiskt utfall. -Ja, om du inte gör nåt åt henne.

Få henne att komma till sans, annars anmäler jag henne för mordförsök.

Det du måste förstå är historiskt sammanhang.

-Jag tror att det enda som jag... -Marcia, sluta upp med oväsendet.

Vad vet du om Vilhelm Erövraren?

-1066, slaget vid Hastings. -Inte bara Hastings.

Fransmännen tvingades kuva hela sydkusten för att vakta ryggen.

Och vem tror du ledde rensningen?

-Sir Richard Guillaume? -Duktigt.

Guillaume, franska för William.

Min avlidne makes förfader, brutal som man måste vara mot barbarer.

Hans "Guillaumes svärd" tog många anglosaxers liv-

-och stod för allt engelsmännen hatade hos fransmännen. Förstått?

Så givetvis, för 20 år sen-

-när min son Richard, ättling till denne krigare, kom till Brighton-

-skådeplatsen för Guillaumes största slakt, angrep invånarna honom-

-och försatte honom i detta tillstånd och avbröt släktlinjen.

Inte vitt på vitt, för Guds skull.

Har jag uppfattat detta korrekt?

Ni säger att er sons skador orsakades av en hämndattack-

-för nåt som hände för 1 000 år sen?

Absolut! Den genomsnittlige engelsmannen är väldigt primitiv.

Därför tolererar jag inte att vi ska bli kamrater med mördarna.

Det du behöver där är lite Zephirine Drouhin.

Lady Matilda?

Ett slumpmässigt rån, det var vad som fastställdes vid tillfället.

Dumheter. Hämnd, Barnaby, hämnd. Polisen där nere misstog sig.

Jag var faktiskt inte helt nöjd över Brighton-polisernas slutsats.

Allt verkade lite för simpelt i mina ögon.

Men som lägre befäl, som jag var då, var min åsikt inte mycket värd.

Jag skulle gärna gräva åt er, men om Brighton-resan inte blir av...

Försöker du köra över mig, tvinga mig?

Lady Matilda, vet ni hur många vapenlagar ni bröt mot igår?

Kära nån, det gör du.

Jag tror att vi har gemensamma intressen.

Hicks, har du honom i blickfånget?

Okej?

Matilda, vad roligt att du såg ljuset.

-Hej, Terry. Är allt klart? -Ja, tack för fixandet.

Tacken består av 50 % av förtjänsten.

-Jag glömde min rock. -Kan du ge mig ett handtag?

Hoppsan.

-Du blir förkyld. -God morgon, Dave.

Försiktigt.

-Du står inte på listan. -Polissamverkan.

-Är allt klart? -Ja, du behövde knappt komma.

Jag håller mig nära mina pengar.

Och om det här går snett är det inte bara din fru som blir påsatt.

Hon gillade inte dig, min fru.

Jag hoppas det. Jag vill inte ha legat med en komplett galning.

Vad kul att se er alla här!

Vi tar en kort paus i Crawley för pensionärernas prostatas skull.

Sen åker vi till Brighton för shopping och sightseeing-

-med efterföljande te och välkomnande vid Pavilion.

Glöm inte att vi alla är ambassadörer för Causton. Jag vet att jag...

Var tyst, tröttsamme lille man. Chaufför, kör nu!

Jag har alltid varit svag för Brighton.

Staden säger...ja, nåt till alla.

Som liten åkte jag spöktåget. Då lärde jag mig allt om gudsfruktan.

Då får vi ge det ett försök sen.

Vill du ha lite kul bland spökena?

Har du nånsin varit helt vettskrämd?

Inte förrän nu, Giles.

För några år sen misstänkte chefen Hicks för smutsiga fastighetsaffärer.

Så han gjorde en akt om honom, med mest klagomål.

Han vill att jag ska leta efter nåt intressant.

-Han är besatt. -Nej...

Bara trött på politikerkorruptionen. Och besatt.

Vill du ha hjälp?

-Du tänker väl inte angripa din man? -Nej, bara skälla ut honom.

-Är allt som det ska hos dig? -Ja, vad är det?

En kille följer med oss, inget allvarligt.

Men jag vill inte ha komplikationer. Du kanske kan få honom ur vägen?

Ja.

Gott folk, vad säger ni om en stärkande promenad på piren?

Eller kanske lite shopping på Lanes?

-Jag ska bara hämta kappan. -Var tillbaka klockan 12.

Då åker vi till mottagningen.

Vilket härligt väder, eller hur?

Lite stormigt, men det gör väl inget?

Det är kul på piren, tror jag.

-Du behöver inte strypa mig. -Förlåt, frun.

-John! -Tom.

-Hur är det? Du ser pigg ut. -Borgmästarinnan bad mig guida dig.

-Så behändigt. -Hoppa in.

-Han är gammal, så ta det lugnt. -Det är lugnt.

Bra, din kille hämtade honom. Håll bollen i luften bara lite till.

När affären går igenom kan vi väl fira lite i min spanska villa?

-Det är nummer 3. -Här är det.

Mr Wakely? Er dotter bad oss att titta förbi.

Er dotter, borgmästarinnan. Hon skickade oss.

Hon är borgmästare.

Hon sa att ni hade saker att visa oss.

-Får vi komma in? -Vill ni komma in?

Det är jättefint. Varför är det så billigt?

Det blir översvämningar, havet kommer in där nere.

Miljövårdare vill låta hela området svämmas över och bli till reservat.

Var ska de bygga stugorna, då?

Högst upp, antar jag. Men alla massiva byggnader skulle sjunka.

Jag förstår inte baktanken. Är det bara nåt sorts röstfiske?

Kanske är det inte det.

-Jag har Richard William-akten. -Bra där.

Den förfallna piren, den säger tusentals saker.

Som vad?

Meningslösheten med människans självförhärligande, moralförfall.

Det sägs att piren brann ner. Jag förstår att kyrkan är tom.

Leta upp Marcia och säg att jag vill ha te.

Det här är det bästa. Ett bredsvärd med korgfäste.

-Med vapensköld och skida. -(Femtusen.)

Och ett infanteribefäls stridssvärd.

Tillverkat av Prosser från Charing Cross 1803.

-Det såg nog Waterloo. -Säkerligen.

-Vad var det Christine ville? -Låta oss få dem värderade.

Bra idé. Man kan aldrig vara nog försiktig.

-Helt rätt. -Te.

Ursäkta, men Lady Matilda vill ha en kopp te.

-Det är så sorgligt. -Då piggar vi upp honom.

Jag måste ge Matilda en kopp te.

Skulle ni kunna hålla ett öga på Richard åt mig?

Hej på dig, Dicky.

En latte och en cappuccino, tack.

-En kopp te, tack. -Varsågod.

Akten har ändrats efter de första förhören.

-Hur ser du det? -Titta på de här två sidorna.

Olika typsnitt, olika skrivmaskiner.

-Sidan har skrivits om. -Det låter långsökt.

Den som ledde fallet var kommissarie Harper.

Jag skulle gärna titta på hans journaler.

Han är pensionerad, bor i Costa del Snutby.

Kan du slå honom en signal?

Mormor sa alltid att du var en terrier. Drick ditt te nu.

-Kära Gud. -"Tack, Marcia" hade varit trevligt.

-Är ni en troende man, mr Hicks? -Ja, på mig själv.

Det är intressant, för...

Giles, jag är upptagen. Ja, Dave.

Ja, givetvis. Upptagen.

Alla är upptagna nuförtiden.

Så roligt för mig...ja. Nåt verkligt.

Bara en till, George.

Marcia! Kom fort, det är Richard! Jag vet inte vad det är för fel.

Richard? Richard? Sluta!

-Vad har hänt här? -Ge honom en blöja till.

Du är en avskyvärd man, verkligen avskyvärd.

Det är ingen fara, Richard. Det blir bra.

Då går vi till spöktåget.

Jag vill inte gå nånstans med dig. Jag gillar inte dig.

Det gör ingen, raring. Det är det roliga med att vara jag.

Då går jag och hittar spökena själv, då.

Förstörde inte Hicks grabbar chefens takreparationer?

Det är kanske vad som ligger bakom det hela.

Nej, det här handlar om moral.

Hämnd är bara en sidoeffekt.

Alla går av nu, kom igen. Nu ser vädret bättre ut, Matilda.

Om du vill...

Allihop, kom ner. Det är nog alla.

-Herr borgmästare, vilken ära. -Fru borgmästare, detsamma.

Våra medlemmar från kommun- fullmäktige och handelskammaren.

Christine leder förfarandet.

Giles, hur var spöktåget?

Som alltid. Mörkt, gudlöst och lugnande helvetiskt.

Där har vi vår lokala optimist.

-Hej. -Jenny.

-Vad har du gjort med Dalgleish? -Vi har inget ihop.

-Jag ska shoppa, följer du med? -Mottagningen, då?

För trist, och jag har andra planer, om du minns.

Jenny, gör inget dumt.

Det var Jenny. Hon driver ett trevligt litet hotell.

Hon har det lite jobbigt privat just nu.

Jag gillar att ordna saker själv, men kören är...

Klockor och gasmasker var det vi fick ha.

Det här är en bra historia.

Inga studenter eller poliser. Våra ögon stod på skaft.

-Här borta, tack! Titta hitåt! -Jag hoppas att allt går bra.

Vi borde gå.

Din grabb ser förslagen ut.

-Din tjej, då? Är hon okej? -Jättebra. Och populär.

Tystnad, tack.

Er värdinna, Hennes nåd, Brightons borgmästare.

Tack, herr borgmästare.

Jag ska inte bli långrandig, utan bara ta upp programmet-

-och säga hur glada vi är över återupplivandet av föreningen.

Och det är kul att se så många ynglingar idag.

Kom nu, hotell.

Jag vill även välkomna Caustons handelskammare hit.

Jag hoppas att de kontakter och vänner de får resulterar-

-i framtida sociala och ekonomiska utbyten mellan våra två städer.

Så ha alla en jätterolig helg.

Och för de som gillar att skratta-

-har vi vår årliga komedifestival på olika platser.

Ursäkta mig, gott folk. Är kriminalkommissarie Barnaby här?

Vi har fått stänga piren. Det är helgerån här.

Det är för jävligt. Och han ser inte heller så munter ut.

Han verkar onekligen lite förminskad.

-Är det en av era? -Ja, det är...var Hugh Dalgleish.

Där rök hans nöjeshelg.

Vi börjar med det uppenbara. Hade Dalgleish några fiender?

För Guds skull, han hade bara fiender.

-Så han blir inte saknad? -Nej, folk dansar snart på gatorna.

Ska det rubriceras som rakningsmissöde?

Barnaby?

Det måste tystas ner. Det kan sabba en bra uppgörelse.

Hicks, var Hugh Dalgleish inblandad i din uppgörelse?

Kom igen, knappast. Det var lagliga kommunaffärer.

-Varför var han här, då? -För nöjes skull, med Jenny Russell.

-Jaså? -Du är väl inte besviken?

Enligt rättsläkarna var det ett rent snitt med ett vasst blad.

Jag samlar alla samurajknäppisar. Tog du med några dårar?

Bara de vanliga. Var köper man en hatt häromkring?

Den är jättefin, den passar dig.

Tom, vad tycker du? Visst är det "My Fair Lady"?

-Får jag tala lite med dig? -För slampig?

Jenny, sätt dig ner.

Det här är kommissarie John Barnaby från Brighton-polisen, min kusin.

Ni håller det inom familjen. Trevligt att träffas.

-Vad är det? -Hugh Dalgleish har blivit dödad.

-Mördad på piren. -Det var hemskt.

-Vad var din relation med honom? -Jag kände honom.

-Inget mer? Jenny? -Nej, inte på evigheter.

Häng kvar.

Jag visste att du skulle komma förbi om jag väntade länge nog här.

Du har förstört mitt företag och mitt liv! - Hitta en egen man!

Berättade han inte att han var gift?

Jen, kom tillbaka!

Nån du kände?

-Varsågod, sir. -Sådärja, tack.

-Trevligt, inspektören. -Varför ska bara han få ha kul?

Mobiltelefonens förträfflighet, ta kontoret med dig.

-Skål. -Skål.

Jag kan inte... Sir?

Var fan är du? De sa att du hade gått ut på lunch, för Guds skull.

-Jag gick bara ut och tog en macka. -Jag hör änder. Ett mord har skett.

Hugh Dalgleish, halshuggen.

Har jag din fulla uppmärksamhet nu?

Kolla om paret Terry är tillbaka, de verkar ha lämnat.

Tala med Perkins på banken. Låt honom inte slingra sig.

Jag vill veta allt om Dalgleish, särskilt affärer med Dave Hicks-

-och/eller Jenny Russell.

Nån har mördat Hugh Dalgleish. En lunch!

Si, Jim Harper. Policia Inglese.

Policia Brighton, Inglaterra.

Vad sa du? Varför sa du inte att du talade engelska?

Ja, väldigt roligt. Lyssna nu.

Be Jim Harper att ringa mig, kommissarie John Barnaby, snarast.

Har du en penna?

Jag är ledsen, men jag kan inte säga nåt.

Det är huvudinnebörden i lagen från 1998, tyvärr.

Uppgifter får inte ges ut utan den berörda individens godkännande.

Varken mr Hicks eller mr Dalgleish har informerat mig om nåt sånt.

Fast det lär mr Dalgleish sannolikt inte göra-

-under rådande omständigheter.

-Hur orkar ni, mr Perkins? -Ursäkta?

Detta löjliga slingrande varje gång vi ber om uppgifter.

Som jag sa, enligt lagen...

Lagen säger klart och tydligt under "Undantag, paragraf 29":

"Viktiga uppgifter för förhindrande av brott, gripanden eller åtal"-

-"eller i skattefrågor är undantagna från datauppgiftslagen."

-Ni kan den utantill. -Ja, samt andra grundläggande lagar.

Det sparar tid med motsträviga advokater, revisorer och bankmän.

Lagen är som Bibeln, det finns alltid två motsägelsefulla citat.

-Ni borde inte tala så till mig. -Jag har inte ätit nån lunch.

Jag tänkte ha gudstjänsten här, men jag är väl som vanligt överflödig.

Titta här: "1069 byggdes kyrkan här av Richard de Guillaume."

"Ättling i femtioelfte ledet till vår Richard."

-Kom Dalgleish nånsin till din kyrka? -Nyligen, för att tala med Matilda.

Jag vet inte om vad. Hon ville alltid ha pengar till kyrkan.

De ursprungliga normandiska kyrkorna brändes ner av invånarna.

De hatade normanderna, särskilt familjen Guillaume.

Allt går i cirklar. Som man bäddar får man ligga.

Ingen lär sig, ingen bryr sig.

Perkins på banken sa att Dalgleish hade lånat Russells hotell pengar.

-Hon var skyldig honom mycket. -Dalgleish och Hicks, då?

Vissa affärskonton kan bara kommas åt från huvudkontoret.

Det är struntprat. Jag behöver uppgifterna, tänk kreativt.

-Paret Terry, då? -Ja, de är tillbaka.

Jag måste veta vem de mötte, varför de stack och vad de hade i väskan.

Ska bli.

Känner du nån på banken? Bra.

Jag lämnade ett meddelande till Harper på en bar i Fuengirola.

-Titta där borta. -Är inte det Richard William?

-Tjugo år senare, ja. -Stackars människa.

Relation? Jag har inga relationer med människor som Hugh Dalgleish.

Men på sistone har ni talat med honom, eller hur?

Och dessutom ganska frekvent.

-Från vem har du hört det skvallret? -En källa.

Giles vet mycket väl att kyrkan är i stort behov av reparationer.

Dalgleish hade pengar, jag ville komma åt dem. Jag tålde honom inte.

Av nån särskild anledning?

Han ville få bort mig från kommun- ledningen, min egen kommunledning.

Nej...varför gjorde han det?

Jag fick nys om en plan han hade med Hicks.

Vad var det för plan?

Det här är kriminalkommissarie John Barnaby från Brighton-polisen.

Han är högsta befäl i detta fall.

-Heter alla inom polisen Barnaby? -Det gör livet enklare.

-Är ni mer kompetenta nu? -Vi gör vårt bästa.

Hicks och Dalgleish hade kommit över mark.

De ville få igenom en nyttjande- ändring för att exploatera den.

Och ni stoppade dem?

Jag berättade för Hicks att Dalgleish låg med hans fru.

Alla andra visste det, det var orättvist att han inget visste.

Det ledde till att de blev osams och planerna gick i stöpet.

Och avslutade förstås Hicks äktenskap.

Var inte så fördömande nu, Tom.

Marken är hemvist åt blåklockor och smörblommor, inte lyxvillor.

-Vilken dinosaurie. -De finns i varje by.

-De förhindrar social utveckling. -Hon förhindrar evolutionen.

Det var ju det. Uppgörelsen, svindleriet. Hon sa det just.

Han försöker samma sak igen. Nyttjandeändring...

Det går inte att bygga nåt där.

Kan vi få en pratstund med din borgmästarinna?

-Du vet att ett mord har begåtts? -Ja, och vi söker ju motiv.

-Vi plågar inte bara din borgmästare. -Nej, men allt är sammankopplat.

-Många bäckar små... -Är det så?

-Låt mig sköta snacket. -Det är din stad.

-Skönt att du har märkt det. -Det är kul att vara här.

Vi har inte nån tur med vår Causton-förening.

Kan jag vara till nån hjälp, kommissarien?

Borgmästare Hicks, vad vet ni om honom?

Han verkar få saker gjorda.

Betraktar ni honom som lite slug?

Jag vet inte riktigt vad ni menar.

Borgmästare Hicks är känd för sina uppgörelser.

-Jaså? -Ja.

Såna som gynnar Hicks lite mer än staden i stort.

-Han finns inte i brottsregistret. -Varför kollade ni det?

-Varför kollade ni det? -Det är brukligt vid affärer.

Jag vill inte göra kommunaffärer som inte är helt rumsrena.

Vems idé var markuppgörelsen mellan de två städerna?

Det minns jag inte.

Jag mötte mr Hicks på ett symposium.

Jag tror att han tog upp idén.

Jag såg vad vi hade som kunde passa hans planer med stugorna.

Jag kunde erbjuda Wandin Valley.

Om ni ursäktar har jag fullt upp nu.

Givetvis. Tack för er värdefulla tid, miss Wakely.

-Alltid ett nöje. -Ingen orsak.

Borgmästarinnan.

-Jag vet vad du tänker. -Det betvivlar jag.

Du tycker att jag är en fegis som bugar för kvinnor med makt.

Inte alls. Det finns säkert goda skäl till ditt inställsamma smickrande.

Där har vi det.

Titta, där är även din kompis.

Det är såna vi är i norr, sluga detektiver.

De verkar vara lite osams.

Antingen visste hon inte vad hon gav sig in på-

-eller så skäller hon ut honom för att ha fört oss till henne.

Hon är oavsett för smart för att åka dit med den där sorgliga banditen.

Jag ger henne en liten puff imorgon, när hon har fått svettas lite.

-Vem är det? -Tom Barnaby.

Jag visste att du var tänd på honom.

-Vad vill du? -Inte att du är med nån annan.

Men du får lov att ligga med vem som helst?

När du blev vansinnig idag vaknade nåt inuti mig.

Det är min tjej. Jag tänkte: "Vad håller jag på med?".

Och?

Jag har lämnat henne. Jag har gjort slut. Jag vill komma hem till dig.

-Bara sådär? -Varför inte?

Vad säger du?

Ett tecken. Är det för mycket begärt?

Ett bevis på Din existens, en bekräftelse på min.

Nej, självfallet inte.

För Du existerar inte, eller hur?

Du finns inte där. Inte för mig, inte för nån.

Vi hittade på Dig. Du lever bara genom oss.

Vi är Dina vittnen. Hör Du mig?

Du är ett foster av vår fantasi, våra behov.

Du skapade inte oss, vi skapade Dig.

Alla ombord, vi åker nu. Sist på är en fjant.

Hej, Giles. Du luktar som en bryggares sto. Är allt bra?

-Det är bara för mina nerver. -Sitt vid ett fönster.

-John. -Jag hittade Harper.

Han faxade mig sina handskrivna anteckningar. Du hittar vad du söker.

Då åker vi!

-Vänta på oss! -Vänta!

God morgon. Förlåt att jag är sen.

Det här är min man Bill som inte längre vill bo med sin slampa-

-utan vill komma hem och bo hos sin fru.

Vad tycker vi om det, är inte det strålande?

Nej, jag håller med.

Om jag ser dig i Causton igen skär jag av dig kulorna!

Då så, då sticker vi.

Känns det bättre?

-Kom igen, ge mig lite mys. -Fresta mig inte.

Kom igen.

-Vad gör ni? -Avlägsnar en olaglig konstruktion.

-Dalgleish lär knappast protestera. -Det var korkat sagt.

Han var en plåga. Han förtjänade att bli slaktad.

-Varför åkte ni innan ni förhördes? -Vi har en butik att sköta här.

-Varför åkte ni ens? -Affärer.

-Vilka affärer? -Våra affärer.

-Hur kom ni tillbaka? -Vi liftade med en kamel.

-Ni hjälper inte er själva. -Som du när Dalgleish plågade oss.

Kriminalkommissarie Barnaby skulle vilja veta-

-vad ni hade i väskan ni hade med er till Brighton.

Rabarber. Långa stjälkar rabarber.

Att jävlas med mig är ett misstag du kommer att få ångra.

-Är det ett hot? -Nej, det är ett uttalat faktum.

Vad sa du?

Fixa en husrannsakningsorder.

Sex uniformer. Stora killar, stora stövlar. Jag är trött på det här.

-Dubbel gul linje, sir. -Den har varit här några dagar.

-Redo att åka, sir. -Och de är hemma.

Lugna er, de åker ingenstans nu. George?

Brighton ringde. Mordvapnet lämnade spår av järnoxidul efter sig.

Det antyder ett antikt blad.

-Vad är din slutsats? -Jag har ingen aning.

Det var ju till mycket nytta.

Det var det faktiskt. Tack, George. Kom igen, nu åker vi!

Ta den här byggnaden, kolla vanen. Gå och hjälp de andra sen.

Ja, med mig.

Ni tar byggnaderna vi passerade, ni tar resten.

-Vänd på allt. -Kom runt till baksidan.

-Vad gäller det? -Får vi komma in? Tack.

Ni kan inte göra så här.

Det är en mordutredning. Ni anar inte vad vi kan göra.

Det är 94, 9-4, August Road.

-Jones? -Ja, sir.

Detta är väskan de hade i Brighton.

-Vad är det? -Medvetet avtrubbad.

Troligen bara ceremoniell, absolut inget mordvapen.

Men det vet vi ju inte med säkerhet.

Förklara hur ett mordvapen hamnade i er ägo.

-Det kan inte stämma. Allvarligt? -Det ser så ut.

Det är antika svärd. Vi är antikhandlare.

-Varför då gömma dem? -De var förvarade, inte gömda.

-Varifrån fick ni dem? -Från en kille.

Låt oss tala klarspråk. Ni har gnällt i månader över Dalgleish.

Ni var i närheten när mordet begicks, ni har ett potentiellt mordvapen.

Varför gömde ni svärden?

-De anskaffades på ett udda sätt. -Ut med språket.

-En äldre man hade dem. -Så ni rånade honom?

-Dave Hicks. -Dave Hicks?

Det är alltid Dave Hicks. Vad är det med Dave Hicks?

Han berättade om dem. De tillhörde borgmästarinnans pappa.

Fortsätt, så är du snäll.

Dave hade varit där på möten med borgmästarinnan, inofficiella möten.

Han såg svärden och att gubben var virrig och tänkte att om vi gick dit-

-kunde vi kanske övertala honom att sälja dem billigt.

Sen skulle Dave få en andel av alla försäljningar.

Ska vi gå igenom det igen?

En liten pärla. Det kanske hjälper dig med din knuff.

Ja, onekligen. Tack.

Jag har en vän, Sarah, på banken. Vi går på pilates tillsammans.

Hon kom åt kontona som direktören var lite seg med.

En poliskvinna som kan kringgå lagen. Bra jobbat.

Där har vi en överraskning. Eller inte.

Det kan jag inte göra.

Kommissarien, jag vet inte vad ni talar om.

Nästa månads dagordning. Företag, trafik, byggen...

Och sen längst ner, troligen när alla är trötta och bara vill gå hem-

-ett förslag om att stärka vallarna i Wandin Valley.

Förslagsställare. Ser man på, Hennes nåd borgmästarinnan.

Om ni stärker vallarna är området inte längre översvämningsbenäget.

-Det stämmer. -Då stiger markpriset enormt.

-Men vi kommer inte äga det. -Nej, men er vän Hicks.

Jag varken förstår eller gillar vart detta är på väg. Ni bör gå nu.

Ni höll möten med mr Hicks i er fars hus, är det vanligt?

Och Hicks fattade tycke för er fars antika svärd, minns ni det?

Er stackars pappa bestals igår.

Några av Hicks polare snodde hans svärd.

Tydligen låg Hicks bakom det hela. Där har vi nåt.

Hur kan jag stå till tjänst?

-100 000 pund? -Var fick du tag på det här?

Hugh Dalgleish gav dig 100 000 pund två veckor innan han dog.

Det var ett lån till staden, för att kunna betala för Brighton-marken.

Nej, det var det inte. Det användes som muta-

-för att rösta igenom förstärkning av vallarna på din mark.

Och nu när mr Dalgleish är död vill han inte ha pengarna tillbaka.

Och i mina ögon är det motiv för ett mord.

Du är galen.

Jag återkommer.

Och får jag föreslå att du ringer din advokat.

-Christine? -Dave!

Barnaby vet allt, sopa igen spåren.

Dumpa hårddisken och snacka med dina polare.

Säg åt dem att tiga, annars berättar jag vem som mutade dem.

Om jag åker dit dras de med i fallet.

-Vad gör det mig till? -Samma som alltid.

En ärlig medborgare, som hjälper polisen när hon kan.

Han ville ta mig till Marbella.

Han är klass rakt igenom.

Säg godnatt till familjen. Farfar William-

-gammelfarfar William, William av Normandie. Godnatt!

Uppför trappan till Bedfordshire.

William Peruken, William av Parva-

-William av allt och alla.

Du är bra fräck. God natt, John.

-Allt bra, Stace? -Vad är det med honom?

Ja, jag är hemskt ledsen.

Jag vet att Du inte kan förlåta mig, men...

Ja...det ska jag.

Ja...det ska jag.

God natt.

-Hur var det med din kusin? -John är riktigt bra, rätta virket.

Och...? Och hur var Jenny Russell?

Åh...inte så bra.

Saker och ting har inte gått så bra för henne.

Vilken tur hon har som har så stöttande vänner.

-Ja, det har hon. -Ja.

Joyce?

Backa lite, John.

Troligen samma mordvapen. Onekligen samma tillvägagångssätt.

Berätta en gång till. Välj en version med nån trovärdighet nu.

Jag skulle bara lämna några av våra gemensamma saker.

Som hennes smycken och kontanter?

Jag vet inte hur de hamnade där.

Upp.

-Ett givet fall? -Jag tror inte det.

Akta huvudet.

Kan Du föreställa Dig smärtan vid en korsfästelse?

-Timmar av plåga. Dagar... -Giles.

Ursäkta mig, det är bara alltför...

De anonyma breven. Det första var till dig, men du slängde det?

Vad stod det?

Säg inte att du inte minns, för jag tror dig fortfarande inte.

Det antydde att jag var homosexuell.

Det är jag inte. Jag är ingenting.

Vissa människor är sexuella varelser, vissa är inte det.

Jag har varken sått eller skördat.

Hur länge har du känt Richard William?

Jag har varit församlingens olycklige kyrkoherde i två år.

-Det besvarar knappast min fråga. -Vad menar du?

Var det bara slump att du kom just hit?

Eller fördes du hit av skuldkänslor?

-Jag fördes hit av Gud. -Du tog din teologiexamen i Oxford.

Du gick där samtidigt som Richard William.

Och du blev kär i honom där, eller hur?

Kärlek, vad är kärlek?

Är Gud kärlek?

Och attacken mot Richard i Brighton-

-jag har fått utredarens anteckningar angående den.

När Lady Matilda var borgmästare i Causton-

-tog hon med Richard som ledsagare på en Brighton-resa.

Och du mötte honom i hemlighet där, eller hur?

Ja.

Men ni blev osams. Ni bråkade, har jag rätt?

Richard!

Richard...

Han...föll.

Och polisen trodde att det var ett homohatbrott.

Men Lady Matilda ville inte smutsa ner familjenamnet-

-så hon tvingade en Brighton-polis att förfalska sina fynd.

-Gjorde hon det? -Vad bråkade ni om?

Han sa att han var kär i nån annan.

-Vem? -Det sa han inte.

Nej. Skriv ner allt, Giles. Allt, och denna gång sanningen.

-Jag har bandet, vill du se det? -Ja, bra jobbat!

-Jag gör pappersarbetet, vi ses där. -Ja, om en timme.

Vad ska jag göra nu?

Ja. Ja, givetvis.

Jones, kommissarie John Barnaby, Brighton-polisen. Det är min kusin.

-Jag har hört mycket om er. -Det tror jag nog.

-Vad nu? Jag är trött på det här. -Vi ska gripa dig.

-Gripa? För vad? -Muta av en kommunpolitiker.

Samtalet mellan dig och Christine Wakely som spelades in igår.

Vi har även alla era mejl.

-Brottsprovokation! -Jones, tar du in borgmästaren?

Stäng av blåljusen, för fan.

-Men han är ingen mördare. -Nej, han saknar stake.

-Stannar du? -Nej, jag fortsätter på mitt håll.

-Vi får ta ett glas när du kommer. -Verkligen. Och tack, John.

Richard, förlåt mig. Jag är inte så bra på det här.

Marcia, god eftermiddag. Kul att du kunde komma förbi.

-Var har du varit? -Ute.

Du kanske kunde vara lite mer gåtfull och lite mer till nytta.

Jag måste gå på aftonbönen.

Han gillar rostade brödskivor doppade i äggulan.

Det är lögner. De säger vad som helst för att svärta ner vårt familjenamn.

Ni vet lika väl som jag-

-att Richard inte attackerades på väg från biblioteket.

Han hittades i en liten park i utkanten av Brighton.

En park där män var kända för att träffas för...

...tillfälligt sex.

-Jag var tvungen att skydda... -...familjenamnet. Jag förstår det.

Jag tror att det finns en koppling mellan mordoffren-

-och anonyma brev som skickades till Giles Shawcross, där det står...

Jag vet, att jag och Marcia har en onaturlig relation.

Giles berättade om det. Ganska muntert, om du frågar mig.

-Är det sant? -Det är oförskämdhet, inte utredning.

Självklart är det inte sant!

Jag bor i en herrgård och har en by att sköta, det räcker gott för alla.

Och Marcia?

Jag antar att det är lika torftigt.

Hon har få vänner förutom de hon träffar i sporthallen.

-Tränar hon? -Ja, hon är besatt av träning.

Under den väna ytan är hon byggd som en gruvhäst.

Lady Matilda, vet ni vem det här är?

-En av Richards Oxford-vänner. -Det är Giles Shawcross.

Mannen som träffade och attackerade er Richard i parken i Brighton.

-De var ett par. -Nej, det är omöjligt.

-Titta noga, det är Giles. -Stackaren...

Giles trodde att han fördes hit av en rättvis, men något pervers Gud-

-för att sona för sina ungdomssynder.

Och Richard måste ha vetat om det.

Men inte ha kunnat säga nåt till nån.

-Var är Marcia nu? -I kyrkan.

-Jag skulle vilja se hennes rum. -Övervåningen, tredje till vänster.

Jag måste hitta Richard.

Richard? Richard!

Tack, tack så mycket.

-Vad är det? -Paret Terry som retas med mig.

Vi får gå härifrån.

Det är lugnt.

-Var Richard inte där? -Jag såg honom inte.

-Richard är kanske inblandad. -Nej, inte i den verkliga världen.

Tänk på vilka som nämndes i hotbreven.

Lady Matilda, fader Giles, Marcia...

Vad förenar dem alla med varandra?

Vad håller du på med?

Vet du vad? Inte ens klockringarna stannar för aftonbönen.

De kommer in, gör sitt...

...och sticker sen iväg till puben.

Kan vi inleda gudstjänsten, tack?

Vilken är den första psalmen?

Arv, det är vad som förenar dem.

Lady Matilda har ett jättehus. Förfallet, men stort.

Och en släktlinje som går 1 000 år tillbaka-

-men allt upphör på grund av ett vrak, Richard William.

Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar.

Han för mig till vatten där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ.

Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont.

-Du skämtar. -Jag tror inte det.

Försökte Dalgleish få Jenny Russell att äkta Richard William?

-Richard måste vara oförmögen... -Inte nuförtiden.

Man kan lätt ta sperma från Richard och föra in den i en frisk kvinna.

-Jenny Russell? -Som hade skulder till Dalgleish.

Och du tror att Lady Matilda gick med på det?

Men jag tror att andra misstyckte.

Och nu en särskild bön för de döende.

För de i vår församling som snart står inför det sista hindret.

Håll dig till rätt ordning, tack.

Marcia McIntyre vigde hela livet åt Richard.

-Varför skulle hon göra det? -Hon var kär i honom.

-Hur kom du på det? -Jag hittade hennes årsbok.

De gick på Oxford samtidigt. Marcia fördrev Giles från Richards säng.

-Giles gjorde Richard handikappad. -Vilken soppa.

Herre, hav nåd. Kristus, hav nåd. Herre, hav nåd.

-Vi vet vad som måste hända nu. -Ja.

Jag är redo. Är du det?

Tack.

Tack.

Marcia!

-Lägg ner svärdet. Giles, stick. -Stanna där du är.

Ge mig svärdet.

Hämnden är min, säger Herren.

Och jag ska taga stor hämnd på dem och tukta dem i förtörnelse.

Min frid giver jag åt eder.

Inspektör Jones. Ambulans, Midsomer Parva-kyrkan, nu!

Giles Shawcross.

Hans ryggrad har blivit avhuggen, han kommer aldrig att gå igen.

Jag bär väldigt stor skuld till det, mr Barnaby.

Det här handlar nog inte om er, Matilda.

Jag fick bara en son.

Och när Marcia dök upp-

-och erbjöd sina tjänster som vårdare...

Jag visste inte att hon var...

Nej, hon och Richard hade sin lilla hemlighet.

Ska det vara en lätt trimning, sir? Nåt till helgen?

-För Marcia låg hela sitt liv... -Vem vill vi se ut som idag?

...i kärleken hon kände för Richard.

-Cary Grant? -Och för sin kyrka.

Hon visste då inget om Richards relation med Giles...

Eller så får du se ut som dundersnygga du.

...tills den nye kyrkoherden dök upp.

Mr Shawcross, vi har inte diskuterat takets skick.

Givetvis trodde Giles sig vara i Guds händer.

Du var helt ovetande, eller hur? Men det var inte Marcia.

Jag har aldrig varit särskilt bra på subtiliteterna i livet.

Och sen kom Hugh Dalgleish med sin märkliga och bisarra plan.

Det är enkelt. Jag vill ha mark, du vill se släkten föras vidare.

Jag utgår från att Dicky fortfarande fungerar som man.

Ursäkta?

-Vi tar hans säd och befruktar... -Och Marcia hörde allt.

Ditt husdjur till kyrkoherde utför säkert ceremonin.

Så förrådd, rasande och livrädd för att förlora Richard...

...bestämde hon sig för att eliminera alla som var inblandade i planen.

Och fanns det nåt mer passande, bibliskt sätt att expediera dem-

-än med Guillaumes mytiska svärd.

Men även i hennes förvirrade tillstånd...

...utövade Marcia ändå en imponerande list...

...genom att lämna ett falskt spår av anklagande brev-

-där hon till och med baktalar sig själv.

Och hon lät sitt huvbeklädda alter ego filmas av övervakningskameran.

Och det gav upphov till en uppsjö av misstankar.

Och sen Brighton-besöket, som gav henne ett perfekt tillfälle.

Vilken plats var bättre för att inleda det hela än på platsen...

...där hennes älskade hade fördärvats?

I Brighton satte hon svärdet längst bak på Richards rullstol.

Och sen delade hon ut sin dom mot Hugh Dalgleish.

Och sen var hon tvungen att förgöra den föreslagna frökapseln-

-och Richards blivande fru, Jenny Russell.

Jenny Russell...

Och jag antar att ni-

-som delanstiftare av planen hade stått näst på tur.

Åh, Marcia... Stackars kvinna. Med såna demoner.

Saker måste bli gjorda. Plikter, alltid plikter.

-Du ursäktar väl oss. -Lady Matilda.

Kom nu, Richard. Folk att besöka, trädgårdar att ta hand om.

Text: Niklas Fält www.sdimedia.com