Original subtitles

Ja...

Jaså, är det du?

-Vem skulle det annars vara? -Jag har beundrare.

I dina drömmar. Sätt fart nu.

-Jag vill handla det där. -Hur går det?

Mr Turner har inte gått upp än. Mrs Turner dricker kaffe med mrs Wilmot.

De har det så snärjigt.

-Har Nick diskuterat det med Jack? -Han har inte sagt nåt.

Det är nåt ekonomiskt, det vet jag.

Om han bara ville prata med mig.

Han brukade alltid vakna tidigt. Först på kontoret, sist ut.

Han var entusiastisk.

De brukade ju komma överens. Du måste ha märkt nåt.

Du kanske tolkar in för mycket i det.

-Har han inte sagt nåt till dig? -Min man anförtror sig aldrig åt mig.

Vad var det?

Nej!

Ursäkta, Joyce.

-Du sparar väl lite åt mig? -Perfekt tajmning, som vanligt.

Jag kan inte styra över det här, Joyce.

Du har missat lite.

Du hinner väl med balen på Fallowfields på fredag kväll?

Inget är säkert, men det borde gå bra.

-Vad har vi? -Bra fråga, sir.

Nicholas Turner, jurist. Han föll ner från taket.

Trädgårdsmästaren, Steve Hope, tyckte att nån ropade på hjälp.

Han tyckte att det lät som offret.

Där är han.

-God morgon, George. -Tom...

Han landade lite illa.

Dödsorsaken verkar vara katastrofala huvud- och ryggradsskador.

Rätt snofsiga kläder.

Okej, tack.

Det är grannen på bottenvåningen. Hon såg det genom fönstret.

Hon drack kaffe med hans hustru, Felicity Turner.

-Var är hon? -På övervåningen.

Städerskan tar hand om henne.

Det här är Steve Hope. - Kriminalkommissarie Barnaby.

Är du okej?

Du hörde visst rop innan det hände. Stämmer det?

Jag var på andra sidan huset och impregnerade en bänk.

-Jag såg inget, men ja. -Vad exakt hörde du?

Nån som ropade. Jag tror att det var Nick.

"Nej, för Guds skull!" Nåt sånt.

Sen hördes ett skrik.

Jag sprang till den här sidan och såg Felicity med den döde Nick.

Jag ringde polisen och försökte trösta henne.

-Vilka andra var här? -Antonia... Det är mrs Wilmot.

Hon stod i fönstret, uppjagad. Och min partner, Sarah.

Vi är ett team. Hon städar och jag sköter trädgården.

Och det var ingen annan här?

Här är några skrapmärken.

Det kan ha varit en kamp.

Frågan är vad nån skulle här uppe att göra.

Finns det nån ni kan bo hos, mrs Turner?

Ni kan alltid bo i vår stuga om... Ni vet.

Det var snällt. Tack.

Det är inte självmord. Definitivt inte.

Han skulle inte göra det. Han skulle bara inte göra det.

Jag har försökt få henne att byta om, men hon är helt bedövad.

Och du städar åt...

Jag städar hos Wilmots, och Turners häruppe.

-När såg du senast mr Turner i livet? -Precis innan det hände.

Bara några minuter innan. Jag var där nere och dammade.

Jag såg honom komma ut och gå upp.

Tyckte du att det var konstigt att han gick upp till taket?

Han har betett sig märkligt på sistone. Deprimerad.

Han började stiga upp sent. Och han har stått på taket och stirrat ut.

Så det var inte så konstigt.

-Verkade han stressad? -Inte direkt.

Okej, tack så mycket. Vi återkommer.

Varför frågade ni om han var stressad?

Om mr Turner ville få det att inte se ut som ett självmord-

-kanske han försökte verka uppåt. Vi måste kolla hans bankuppgifter.

Shire's Bank i Causton. Jag såg checkhäftet i lägenheten.

Mrs Wilmot, det här är kriminalkommissarie Barnaby.

Kom in.

-Så ni pratade med Felicity just då? -Ja.

-Vad pratade ni om? -Nick och min man, Jack.

Ja?

Hon var orolig att...

...de hade blivit ovänner. Det sa hon nog.

-Nej. Ovänner om vad då? -Min man jobbar i stan.

Han kan ha gett Nick ekonomiska råd som inte var så bra.

Var Felicity orolig över det?

-Hade de ekonomiska problem? -Hon trodde det.

Vi måste prata med er man.

Han är på jobbet just nu.

-Jag kan ringa. -När kommer han hem?

Han åker tidigt och kommer hem tidigt.

För att undvika rusningen.

Han är nog hemma vid halv sju.

-Kom in! -Tack.

Jag måste dessvärre berätta-

-att en av era klienter dog under misstänkta omständigheter idag.

Nicholas Turner, en jurist.

Kära nån... Kära nån.

Jag kände honom ganska väl.

Han är ibland med i mitt frågesportlag på puben.

Får jag fråga hur det gick till?

Ja, det får ni. Det var ett dödligt fall.

Och när ni säger att det är misstänkt, kan det inte vara...

-...för egen hand? -Självmord?

Vi håller alla möjligheter öppna.

Vi måste fråga hur hans ekonomiska situation var.

På många sätt var han en exemplarisk klient, men...

-Är det konfidentiellt? -Ja.

Han hade oturen att ha svärföräldrar med svåra hälsoproblem.

Det var förstås olyckligt för dem också-

-men Nicholas insisterade på att de skulle få den bästa vården.

Och ni vet hur dyrt det kan vara.

En väldigt generös man. Han sparade inte in på nåt.

Det blev utdraget.

Var mr Turner skuldsatt?

Huset var belånat till bristningsgränsen.

Kära nån.

-Ärvde han nåt? -Tråkigt nog inte.

Det enda föräldrarna hade var huset i Causton.

Men det var också belånat.

Hade han några fiender?

Känner ni till Otto Benham, historikern...

...och experten på det romerska Storbritannien?

-Han är väl också jurist? -Ja, just han.

Jag hörde att Otto hade smädat Nicholas professionalitet.

Nicholas hade tagit några klienter från Otto.

En eller två högt värderade klienter...

Nick var inte bara en affärspartner, han var en god vän.

Vi måste ställa några frågor som kan upplevas som lite okänsliga.

Tack, Margaret.

Vi har hört ryktas-

-att mr Turner tog pengar från klienterna.

-Ligger det nån sanning i det? -Absolut inte.

Vi vill gärna att ni kontrollerar det, för säkerhets skull.

Javisst.

-Är allt väl? -Ja, förlåt. Kom in.

Jack har inte kommit tillbaka än.

Men han kommer nog när som helst.

Har ni ringt och pratat med honom?

Nej, faktiskt inte.

Han var inte på kontoret idag.

Var han ute i affärer?

De vet inte var han är. Det är...

Men han kommer tillbaka.

Det vet jag. Det är frågesport ikväll. Det missar han aldrig.

Nästa fråga är den sista den här omgången.

Sen har vi en kort paus för dem som vill fylla på glasen.

Fråga tio.

-Vad heter Indiens längsta flod? -Indus.

-Ta Rysslands istället. -Tack.

Vi börjar igen om tio minuter.

Hej, Tom. Håll koll på din vän.

-Han kan bli lynchad här. -Det vore väl berättigat?

Har du sett Jack Wilmot ikväll?

Hans granne dog idag. Men det vet du väl?

Är det därför du är här? Fråga nån i Château Lafites.

-I vad? -Hans frågesportlag.

-Honom känner jag igen. -Ja. Ansiktet och glasögonen.

Lokalkändisen och TV-frågesportledaren Mike Spicer.

-Han var hemsk. -Han bredvid är Otto Benham.

Han som spred rykten om Nick Turner?

Ja?

Jag är kriminalkommissarie Barnaby. och det här är inspektör Scott.

Vi undrar om nån av er vet var Jack Wilmot är.

Jag vet att han har svikit oss. En hel omgång med fotbollsfrågor...

-Han är vår sportexpert. -Han ska föreställa det.

Han är nog hemma i nåt missriktat försök till respekt för den döde.

Hans granne lyckades ramla ner från taket och dö idag.

Vi är inte säkra på att han ramlade ner helt av sig själv.

Vänta lite... Är Jack misstänkt, inspektören?

Han är inte hemma. Frun vet inte var han är.

-Tog han bilen? -Nej, han går visst till stationen.

En annan sak... Vi har hört att nån sprider rykten...

...om att mr Turner har tagit från sina klienters konton.

-Jag är inte inblandad. -Har ni hört det?

Visst. Anförtro inte pengarna åt nån som är sen med räkningarna.

Eller dricker lager med låg alkoholhalt.

Det här var väl inget vidare?

Tack för er tid, mina herrar.

Vilka charmknuttar.

Perkins från banken är här. Vi pratar med honom.

Det är nog bäst att prata med barflickan också.

Hon ser observant ut. Hon kan ha sett nåt.

Okej, se vad du får ur henne.

-Mr Perkins! Så ses vi igen... -Slå er ner!

Tror ni att Otto hade nåt att göra med det som hände idag?

-George, kommissarie Barnaby. -Ja... Varför frågar ni?

Otto Benhams framgång beror inte på att han följer reglerna.

Vi hade en tyst minut för Nick förut.

De bara fortsatte att smutta på vinet, båda två.

De är så arroganta. Alla andra är här för att ha kul.

Men snacka om tävlingsinriktade. De där tar frågesporten på allvar.

Det betyder att de vinner ofta.

Otto står inte ut med att förlora. Inte ens en frågesport.

Tack, Jane.

-Er lagkamrat verkar lite nere. -Jane kände Nick Turner väl.

Hon arbetade för honom.

-Hur väl? -Ganska väl.

Tack.

Kriminalkommissarie Barnaby - Jane Hampton.

Jag förstår att ni kände Nick Turner ganska väl.

-Ja, det gjorde jag. -Nästa omgång börjar strax.

Jag skulle vilja prata med er, om det går för sig.

Och få en liten bakgrund. Var kan vi nå er?

-Jag bor i stugan vid Sandford House. -Då hör vi av oss. Tack.

-Jag får prata med Zara senare. -Zara?

Vad?

Jack är inte den som sticker.

Jag säger bara att det är konstigt. Väldigt konstigt.

Speciellt i ljuset av allt...

Dig känner jag igen. Du har varit i TV.

Bara... ett trivialt frågesportprogram.

-Mike Spicers "Ditt livs spel"? -Jaha... Det var förskräckligt.

Bara igenom grinden där. Du kan svänga in vid vagnen.

Jag ringer imorgon.

Mr Spicer betalar.

Några nyheter?

Otto?

Om Nick Turner. Jack har visst försvunnit. Har du hört nåt?

Sov bara, kära du. Du behöver din sömn.

-Antonia? Vad är det? Är nåt på tok? -Jag har bakat en limpa.

Det är lite tidigt, va? Vad är klockan?

-Är inte Jack tillbaka? -Nej...

Det var några brev till Felicity i lådan.

Jag undrade om du kunde... Hon bor på the Hopes.

-Det känns lite fel att gå upp... -Naturligtvis.

Kom in. Jag sätter på tekannan.

Inget från Wilmots fru. Inga meddelanden.

Då får vi anta att Jack Wilmot är försvunnen.

Det gör honom till huvudmisstänkt.

Felicity Turner kanske hade en pojkvän...

-...och var ute efter försäkringen. -Det är möjligt.

Om inte Jack Wilmot också är död.

-Har ni hört av er man? -Nej.

Har ni ett nytaget foto av Jack vi kan använda?

-Jag är på väg dit. -Vill ni åka med?

Skulle jag kunna få några minuter med er, mr Barnaby?

Jag går tillbaka och letar upp ett.

Det var nåt som hände när jag arbetade för Nick.

Han bad mig att inte nämna det.

Men under omständigheterna kanske det är relevant.

En Peter Blagdon kontaktade honom, och de träffades.

-Det låter bekant. -Ni tänker på Anthony, hans bror.

Ja, han som ägde Sandford House?

Han har fortfarande besittningsrätt, men han syns aldrig till.

Vad handlade mötet med Peter Blagdon om?

Jag vet inte. Det var inte på kontoret.

Men jag såg honom med en oansenlig liten man.

Och jag fick en stark känsla av att nåt...

...att det var nåt skumt i görningen.

Några veckor senare kom Nick till kontoret i ett förskräckligt skick.

Han sa att det var en olycka. Jag frågade om nån blev skadad. Han sa:

"Det kan man säga." Jag hade aldrig sett honom sån förut.

-Vad menade han? -Det sa han inte.

Han bytte ämne.

Men det var då han blev deprimerad.

Och stingslig och tillbakadragen.

Och ert förhållande var rent professionellt?

Vi var vänner.

Jag vet inte vad ni har hört, men det var inget mer.

Felicity, då? Hade hon ihop det med nån?

-Som vem då? -Jack Wilmot, till exempel?

Jack flirtar med alla. Det har vi fått stå ut med.

Han kanske var mer ihärdig med Felicity. Hon var för artig.

Vad är det man brukar säga? Pojkar och deras leksaker.

De är visst väldigt verklighetstrogna.

Otto har sitt eget museum. Han kan tillbringa hela dagar där inne.

Det passar oss båda ganska bra.

Inte över gräsmattan!

Hur många gånger ska jag behöva säga det?

Det hade inte gjort nåt om hon gick på egna fötter i platta skor...

...men jag får spela krocket här sen.

Ni ska få ha honom för er själv.

-Har ni hittat Jack än? -Nej, det har vi inte.

Men det har dykt upp ett namn. Ni känner ju till traktens familjer.

-Känner ni en Peter Blagdon? -Peter? Jag känner Anthony.

Peter är väl hans nyckfulle bror? Han bor utomlands.

-Men ni har aldrig träffat honom? -Nej.

Var var ni igår, mitt på dagen?

På kontoret. Det kan alla där intyga. Fråga dem gärna.

Har den ljuva Jane Hampton ett alibi?

-Ni pratade väl med henne igår? -Ja, hurså?

Vet ni att hon var förälskad i Nick Turner?

Och kärlek kan snabbt bli till hat. Det var därför hon slutade.

Hon klarade inte av att vara så nära honom utan att visa sina känslor.

-Varför säger ni det? -Det kunde alla se.

Förutom idioten Turner själv, förstås.

Att hon föll för honom...

Hon hade ett fint jobb i stan, men hon fick ett nervöst sammanbrott.

Det var nog därför hon drogs till Nick Turner.

En mänsklig motsvarighet till snuttefilt.

En ganska blöt sådan.

-Hon sitter nog på bänken där borta. -Tack, Sarah.

Jag vet!

Jag ringer dig.

Felicity?

Hej! Jag tänkte ge dig posten.

-Antonia bad mig göra det. -Tack.

-Nåt nytt om Jack? -Han har inte dykt upp.

Behandlar polisen honom som misstänkt?

Och prinsessan av Wales går nerför trappan-

-och ser helt strålande ut.

Hon stannar och pratar med en av damerna som arbetar här.

Hon träffar chefen, Raymond Vaults. Han presenterar henne.

Där skojar prinsessan med en av rollinnehavarna-

-Mike Spicer, populär TV-underhållare. De skakar hand.

Prinsessan har alltid tid att ge ett uppmuntrande ord.

Mike Spicer.

-Mike Spicer. -Barnaby frågade om Peter Blagdon.

Hur fan känner han till det?

Det gör han nog inte. Han bara fiskar.

Så när han nämner Peter Blagdon, reagera inte.

Du har aldrig träffat honom. Förstått?

-Herregud... -Nej, var bara lugn. Det ordnar sig.

Han är nog på väg till dig nu. Håll dig lugn.

Ja... Ja.

Jack och jag med Felicity och Nick.

Det var en fin dag.

Har ni ett större på Jack, på bara honom?

Här är han sig lik.

Ja. Kan vi ta det här?

-Är nåt på tok? -Nej, det är inget.

Ni kommer att tro att jag är rent stollig...

Gör ett försök.

Jag tycker att jag hör ljud.

Det är ganska svårt att förklara.

När vi flyttade hit sa folk att det fanns en vinkällare under huset.

Jack blev lite besatt av den. Han försökte hitta ingången.

Plötsligt slutade han att leta.

-Det var märkligt. -Kan han ha hittat den?

Jag drömde att han var inlåst.

Han försökte kommunicera med mig.

Han försökte få mig att hitta ingången.

Och nu hör jag ljud.

Vem skulle ha låst in honom?

Jag är bara fånig. Ingen.

Vi hör av oss om vi hör nåt, och ni kontaktar oss om han ringer.

Bara en sak till. Känner ni en Peter Blagdon?

-Anthony Blagdons bror? -Ja.

Jag har hört talas om honom, men...

Fråga mäklarna. De ordnar allt åt honom.

-Morgan Associates. -Tack.

Jag är rädd att jag inte kan hjälpa er.

Peter flyttade utomlands efter Anthonys bröllop.

Det var nån sorts skandal i kvällspressen.

Och jag vet faktiskt inte om han har varit tillbaka.

-Kan jag få broderns adress? -Anthony kan inte hjälpa er.

Jag behöver den.

Jag vet att de inte har talat med varandra på tio år.

Han vet inte om han lever eller är död, och bryr sig inte.

Stig på!

Jag är rädd att jag var här, ensam, då det inträffade.

Så ingen kan intyga det.

Ingen mrs Spicer, då?

Flera stycken. Och alla har det bättre än jag.

Allt jag tjänar går rakt in på deras konton.

Damer... Var skulle vi vara utan dem?

-Så vi är inte gifta för tillfället? -Jag har nog lärt mig den läxan.

Min senaste fru stack med rörmokaren.

Otroligt, va? Jag var BAFTA-nominerad.

Eller väldigt nära.

-Känner ni Peter Blagdon? -Blagdon?

-Är det inte han som äger mark? -Nej, det är Anthony.

Jaså... Peter...

Nix, det ringer inga klockor.

-Vad har du där? -Peter Blagdon gäckar oss.

Han blev osams med sin bror när han blev påkommen med hans fru...

...på Anthonys bröllopsfest. Så ingen vet var han är.

Men min kontakt på kvällspressen har grävt i arkiven och hittat det här.

Det är tio år gammalt, men det där är Peter Blagdon.

-Är du säker? -Ja. Det är det bästa kortet.

Förstår ni varför jag är förvirrad?

Ni beskrev mannen som liten och oansenlig.

Det här är inte den Peter Blagdon.

Caustons polisstation.

-Mr Martin? -Kan vi växla några ord?

Ni bad mig kolla kontona.

Det saknas pengar från klienternas konton.

Hur mycket?

150 000.

Antonia!

-Precis den vi sökte. -Vad gör ni här?

Vi letar efter dig, min kära.

Var är Jack?

-Jag vet inte var han är. -Officiellt, nej.

Men du kan berätta för oss.

Du kan berätta för oss, Antonia.

Jag skulle inte berätta nåt för er, någonsin!

Jag vet att ni ligger bakom det här. Jag vet.

Gå härifrån!

Vissa säger att det är skitsnack, andra inte.

Tror ni att det finns en hemlig källare under Sandford House?

Jag står på "har ingen aning"-sidan.

-Jag vet nån som har varit där. -Jaså?

-Charlie Rice. Han svor på det. -Och han ljög ju aldrig.

-Vem är Charlie Rice? -Död nu. Han var 80. Livlig fantasi.

-Ingen annan har varit där. -Okej. Tack.

Scott? Nån framgång med Zara?

Hon vill nog inte prata här, så jag tänkte bjuda henne på kinamat.

Sen får vi se.

Nån har snott linjemålningsmaskinen!

Mr Barnaby. Jag ska måla upp fotbollsplanen.

Men linjemålningsmaskinen är borta. Varför?

-De hade ju fått låna den. -Du får anmäla det.

Ja, men den kanske dyker upp.

Vi pratade just om ryktet om en hemlig källare under Sandford House.

-Tror du att det ligger nåt i det? -Inte omöjligt.

Men inte sannolikt.

-Kan vi byta några ord? -Ja.

Det är bara...

Minns ni när jag berättade hur jag målade bänken och inte såg nåt?

Jag vet inte om det betyder nåt, men det var Felicity...

...mrs Turner, som bad mig fixa bänken just då.

-Försöker du berätta nåt här? -Nej, det är bara...

Jag brukar bestämma själv när jag ska arbeta.

Ingen brukar säga åt mig.

Vad vill du ha? Pengar?

Herregud, inte över munnen! Jag har astma! Jag kommer att kvävas!

Nej, snälla!

Vad är det som pågår?

Vem är du?

Är det här nån sorts skämt?

Vad är det här?

Vad gör du?

Jag beordrar dig att sluta! Hör du mig?

Nu får det vara nog!

Herregud! Det är Margauxen från -78!

Din jävla galning!

Bernie? Är det du?

Vad gör du?

För Guds skull, ring polisen!

-Bernie? -Nu ligger du risigt till.

Din enfaldiga kvinna!

Gör nåt! Ring polisen! Hör du mig?

Får jag föreslå ungefär fem grader till vänster?

Nej!

Där borta, sir.

Brevbäraren tog bort lite glas när han kollade efter livstecken.

-Är det nån poäng med det här? -Flera.

Nu får Steve tillbaka sin linjemålningsmaskin.

Nån har gjort sig mycket besvär.

Mr Barnaby, kom in.

-En kopp kaffe? -Nej, tack. Här är inspektör Scott.

-Vi beklagar sorgen. -Tack så mycket.

HP-sås... Jag har inte fått äta HP-sås på 30 år.

Brevbäraren hittade er visst vid ett fönster på övervåningen.

Ja, jag såg alltihop. Det var fasansfullt.

-Kan ni beskriva inkräktaren? -Han var svartklädd.

Svart rånarluva, ganska lång, tror jag. Förutom det...

...var det ett riktigt spektakel.

Vi måste ställa den här frågan. Vem ärver er makes egendom?

Jag. Det tror jag åtminstone.

Herregud, det är Mike Spicer. Kan ni ta hand om honom?

Jag orkar inte med honom just nu.

För Guds skull, släpp in mig!

-Jag beklagar... -Han är min vän!

-Mr Spicer? -Tack, Paul.

-Mr Spicer. -Håna honom in i döden...

-Det här är ett hämndmord. -Sannerligen.

-Vi undrar vad det är hämnd för. -Hur fan ska jag veta det?

-Vad är det ni antyder? -Var var ni inatt vid 12-tiden?

Hemma i sängen. Var fan tror ni?

Det är som jag trodde.

Jag visste att han inte ville göra mig lottlös.

-Blev ni av med honom? -Ja. Vi pratar med honom senare.

Är det här från kassaskåpet?

Château Latour, 1961. Det var väl en bra årgång?

Vem skulle förfalska en dålig?

De måste vara förfalskade. Ett av Ottos lurendrejerier.

Sir...

Här finns fler etiketter. Latour, -59.

Petrus, -61, Margaux Haut-Brion...

Jag vet inte mycket om vin, men de är nog dyra.

-Vad för lurendrejerier? -Fråga inte mig.

Jag höll mig utanför.

Men nåt är lurt. Det kan ni räkna med.

Mrs Benham... Kan det ha betytt nåt att de satte er vid fönstret...

-...så att ni kunde se vad som hände? -Ja, antagligen.

Jag har alltid vetat vilken skurk Otto var.

Men jag beslöt mig för att blunda för det.

Jag har alltid tyckt om bekvämlighet och status...

...och kunde inte leva utan det.

Jag antar att vem det nu var tyckte att jag fick ett sorts straff.

Men jag har redan fått mitt straff.

Nej, jag menar inte ridolyckan.

Jag menar att leva med mannen, att dela hans motbjudande liv...

Det är ett tillräckligt straff.

Jag antar att jag kände ett hugg av medlidande...

...under hans sista skälvande vånda...

...men inte så mycket.

Vem säger att äktenskapet är dött?

Ta vinet och etiketterna till auktionen i Causton.

Hör vad experterna säger.

-Antonia? -Det måste vara hemskt, Bernie!

Blandade känslor.

-Hur mår du? Hört nåt från Jack? -Nej.

-Inget. -Kom och drick en kopp te.

Eller kanske nåt starkare.

-Vet de vem som gjorde det? -Det finns många att välja mellan.

Bernie... Förlåt att jag frågar...

Det måste verka väldigt själviskt när du just har förlorat din man.

-Men jag är desperat. -Vad är det, kära du?

Det som hände Otto fick mig att tänka.

Jag har misstänkt att Jack och Otto var inblandade i nån sorts...

Förlåt att jag säger det, men nån skum affär.

Snälla du, om Otto var med var det säkerligen så.

Vi har just hittat en samling falska vinetiketter i kassaskåpet.

Jag skulle bjuda på champagne, men allt har nog hamnat på gräsmattan.

Nej, det finns en flaska kvar! Lite skumpa, kära du?

Otto Benham?

-När hände det? -Vid midnatt.

Jag måste fråga... Var ni båda här inatt?

-Ja. -Ja.

Nämnde er make någonsin en vinkällare under Sandford House?

Det är möjligt, men det var nog mest Jack som pratade om det.

Men det var väl bara en gammal skröna?

-Visste ni nåt om den? -Inte direkt.

Ett rykte. Jag brydde mig inte så mycket om det.

En låda Petrus från -61 gick nyligen för 90 000 dollar.

Sex flaskor Mouton Rothschild gick för 70 000, med fin proveniens.

Det är nog lite som en stamtavla.

Auktionshandlaren tror att en hel flaska vin av den här sorten...

...även utan proveniens, skulle kosta en tusing flaskan.

Det är stora pengar om de är äkta.

Men nu blir det intressant. Det här är inte ens bra förfalskningar.

Alla experter skulle genomskåda dem. Och den här flaskan...

...en äkta Latour från -61, kom in för värdering förra månaden.

Handlaren kände igen fläcken på etiketten.

Två herrar kom in och ville veta vad den var värd.

De blev väldigt imponerade.

En av dem hade en rätt iögonenfallande näsduk i bröstfickan.

De hade en lista på andra årgångsviner de ville ha priset på.

Exakt samma viner som på de falska etiketterna.

Han erbjöd sig att höra av sig, men de uppgav inga kontaktuppgifter.

-Det kan jag tro. Beskrivning? -Båda var 1,80, i 30-årsåldern.

Jag tänkte på Nick Turner och Jack Wilmot.

-Kommissarie Barnaby. -Inspektör Scott.

-En gång till. -Sa hon vad det gällde?

-Lugn, vi kommer direkt. -Vi kommer direkt.

-Du först. -Jane Hampton är här.

Vi tar det på vägen. Antonia har hittat ingången till källaren.

Hejsan!

-Vi är just på väg ut. -Ursäkta, det går fort.

Jag vet inte om jag borde säga det här...

Jag gick till Felicity hos Sarah och Steve för att ge henne posten.

Hon var i trädgården och visste inte att jag var där.

Hon skrattade och pratade glatt i mobiltelefonen.

När hon såg mig blev hon plötsligt den sörjande änkan igen.

Det verkade bara...

-Det var nog inget, men jag tänkte... -Nej, ni gjorde rätt som berättade.

Där nere, dörren till höger.

Jag minns inte att det var ett hänglås där.

Nån har röjt en väg här.

Och det här såg jag.

Jag ringde, för jag visste inte vad jag skulle hitta.

Mycket fotspår. De ser nya ut.

Vad är det här?

Vinlådor.

De har stått där i åratal, eller så ska det se ut så.

Det var ju lägligt.

MIKE SPICERS "DITT LIVS SPEL"

Det här är kommissarie Barnaby. Lämna ett meddelande.

Det är jag. Jag vet att du inte har glömt Fallowfields ikväll.

Taxin hämtar oss halv åtta.

Jag ville bara påminna dig. Vi ses snart.

Han har lämnat nyckeln i låset.

-Har du täckning? -Nej.

Den går inte igenom dörrspringan även om vi lyckades få ut den.

Vår enda chans är att karva oss igenom dörrkarmen.

-Jack är död. -Ursäkta?

Om han inte är här är han död.

-Jag bara vet det. -Varför säger ni så?

Han dödade inte Nick. Han skulle inte döda nån. Och inte försvinna.

Nån dödade Nick, och Otto.

Och de har dödat Jack också.

-Vem skulle döda er make? -Jag vet inte. Jag säger bara det.

Ni trodde väl att källaren låg under huset?

Varför letade ni plötsligt i uthusen?

-Hur går det? -Fukten har gjort träet mjukt.

Det tar ett tag till.

-Ska ni nånstans, sir? -Ja.

Jag skulle äta kinamat med Zara ikväll.

-Vi kunde ha valt en bättre dag. -Kommer vi ut härifrån?

Innan luften tar slut?

-Innan vi dör av törst? -Det är klart.

Det går lite långsammare än jag trodde, sir.

Vi kommer ut. Oroa er inte.

Ni undrade varför jag letade i uthusen. Efter källaren.

Det var för att Otto och Mike Spicer kom ut härifrån.

-När var det? -Igår kväll.

Jag hade handlat och hade just parkerat bilen.

-Trodde ni att de varit här nere? -Inte direkt.

När Bernie berättade om etiketterna tänkte jag att det fanns en koppling.

-Det var nån sorts lurendrejeri, va? -Det verkar så.

Är er man inblandad i det?

Jag märkte att han var oroad.

Men han anförtrodde sig aldrig åt mig.

Jag visste att han inte var lycklig.

-Var Nick Turner inblandad? -Jag tror det.

-Joyce? -Tack.

Stackars Zara som får stå och vänta.

-Hon är nog förkrossad. -Säkert.

En blyg tjej med dåligt självförtroende...

Hon blev nog glad när du bjöd ut henne.

Man får ju bjuda till.

Men allvarligt, mrs Barnaby är nog orolig nu.

Jag är jättetörstig.

Inlåsta i en vinkällare utan nåt att dricka.

Här.

Vet ni vad lurendrejeriet gick ut på?

Jag har en kvalificerad gissning.

Dessvärre förklarar det inte morden.

Tror ni att Nick Turner med sina klienters pengar var offret?

Ja, det verkar så.

Antonia sa att Jack plötsligt hade slutat leta efter källaren.

Han hade nog hittat den.

Och jag gissar att den var tom.

-Märkena efter lådorna i dammet, då? -Jag tror att de är ganska nygjorda.

Vinflaskan och etiketterna i Ottos kassaskåp.

Det är han som iscensätter allt det här.

Vem vet hur han fick idén...

När Jack berättade om källaren...

...kanske han tänkte att det var nåt han kunde använda.

Det här är bara en hypotes.

Nån fick spela Peter Blagdon, för mannen Jane såg var inte han.

Jag gissar att de förvarade det falska vinet här i källaren...

...antagligen nåt skräp från affären, med falska etiketter.

De dammade över dem så att de såg ut att ha legat här i årtionden.

Det skulle se ut som en glömd vinkällare, full av ovärderligt vin.

Alla var falska.

Utom en.

En, två, tre, fyra.

Det här faktiskt en riktig gammal glömd vinkällare.

Och inget säljer de största lögnerna som lite sanning.

De skrev ihop sin historia, gick igenom den med "Peter Blagdon"-

-och sålde det till Nick.

På ett party i London pratade jag plötsligt med Peter Blagdon.

Anthonys bror. Han är tillbaka från Martinique inför en begravning.

Jag frågade om han visste nåt om källaren jag har letat efter.

Då säger han helt lugnt att han har varit nere i den-

-med sin farfar för 40 år sen.

Precis efter att farfadern hade köpt vin i Frankrike.

Jag frågade om det låg nåt där.

Han sa att det var fullt med årgångsviner.

-Det här stannar mellan oss två. -Naturligtvis.

För innehållet tillhör egentligen fortfarande Anthony Blagdon.

-Vet han inte att den finns? -Nej.

Det var fantastiska årgångar vid den tiden.

Men sen dog hans farfar.

Peter tror inte att nån annan känner till var källaren ligger.

Han har haft lite otur.

Han sa att vi kunde göra upp om nåt pris om jag var intresserad.

Sen måste de ha träffat mannen som låtsades vara Peter Blagdon.

Jag måste ta med mig en för att få den värderad.

Nästa steg var de riktiga experterna vi vet att de besökte.

Har du en penna?

-Vi måste skriva ner namnen. -De räknade lite på det.

Sen gick de vidare till nästa fas.

Bra! Jag pratade just med Mike Spicer.

Han har en kontakt som köper rubbet utan frågor.

Vi snackar över en miljon.

Mike Spicer vill vara med. Han kan få fram 50 000.

Jag klarar också 50 000.

Peter Blagdon kommer inte att fråga efter småslantar.

Om du inte vill vara med förstår jag. Jag vet inte ens vad jag gör.

Det känns bara som mitt livs chans.

Jag är med. 50 000.

Sen sa den falske Peter Blagdon sitt pris.

Han höjer naturligtvis. Standardförfarandet.

-En kvarts miljon? -Det är billigt.

Ni vet vad det är värt. Det är inte förhandlingsbart.

Nu är Nick fast.

Han har kollat vad vinet är värt, och kan inte säga nej.

-Tror han. -Jag har inte 100 000 till.

-Jag måste prata med Mike. -Jag kan göra det.

150 000? Inga problem.

De halade nog bara in honom.

Så de fick 150 000, men vinet, då? Vinexperter skulle inte gå på det.

De behövde inte lura vinexperterna, bara Nick.

-Och sen förstöra vinet. -Förstöra det?

Olyckan som Nick nämnde för Jane på kontoret.

Vinet var falskt.

De var tvungna att övertyga Nick om att vinet var borta.

De kunde inte bara säga att det var stulet.

De ordnade en liten olycka där vinet blev förstört.

-Kom igen! -Slappna av!

Jack tappar inte bort oss.

-Vad fan är det där? -Det ser ut som olja på...

Jag vet inte vad som hände. Jag tappade kontrollen.

-Det är ju 50 000! -50 000? Jag la in 150 000!

De låtsades vara förkrossade.

-Men de skyllde på otur. -Nåt i den stilen.

Men de hade gått med 150 000 pund i vinst.

Och Otto visste att Nick hade tagit pengarna från klienternas konton.

Han spred rykten och såg till att det upptäcktes.

Men varför döda Nick?

De hade ju redan tagit 150 000. Varför kasta ner honom från taket?

Jag sa ju att det inte förklarar morden.

Klockan är halv tre. Joyce är nog utom sig!

Man förstår hur Nick kunde gå på det. Det var ett snyggt lurendrejeri.

Folk vill tro på lätta pengar, gömda skatter...

Det gäller bara att välja rätt plats och vara övertygande.

Hon var i trädgården och visste inte att jag var där. Hon skrattade...

Samma kläder.

Det kommer att begås ett mord till.

MIKE SPICERS "SPELET OM DITT LIV"

Mer där. Kom igen!

-Vad är klockan? -Åtta.

-På morgonen? -På morgonen.

Det tar en evighet.

Försök igen.

Hallå? Är det nån där?

Mr Barnaby! Jag såg er bil utanför...

Ta hand om Antonia. Vi förklarar sen.

Kan du ringa Joyce? Jag vill att hon ska veta att allt är bra.

-Hej, mrs Barnaby. Det är Dan Scott. -Daniel! Så trevligt att du ringer!

Mr Barnaby bad mig ringa och säga att allt är bra.

Vi satt fast i natt, men nu...

Ja... Ja...

Det ska jag säga.

Vad är det?

Mrs Barnaby undrar om ni kan köpa med er naturell yoghurt.

-Ni ska äta curryrätt ikväll. -Tack, Scott.

-Bullard. -Hej, det är Dan Scott.

Mr Barnaby undrar vilket märke det var på Nick Turners kostym.

-Märke på kostymen? -Skorna också.

Vi vill veta var de är köpta.

-Visst. Jag ringer upp. -Tack. - Han jobbar på det.

Mr Spicer! Hallå?

Inte direkt stundens ingivelse.

-George? -Märket är Callum & Co.

De enda som säljer det här är Brighton Brothers.

Jag ringde dem, och de minns när Turner köpte den.

-Det var nåt ovanligt med det. -Han köpte två av allt.

-Vi har ännu en död åt dig. -Ja, jag är på väg.

-Tack, George. -Vad är det, sir?

-Sarah? Är Felicity hos dig? -Ni missade henne precis.

-Sa hon vart hon skulle? -Nej.

Men inte till Sandford House.

Men hon var med dig innan hon åkte?

Hon var här hela morgonen. Hon bad mig stanna.

Alibi... Jag måste lägga på. Tack.

-Jag hör av mig. -Alibi?

Ja, det får mig att tro att hon visste vad som skulle hända.

-Felicity Turner? -Hon åkte just från Steve och Sarah.

-Hon ska nog träffa honom. -Honom?

-Har hon en pojkvän? -Inte en pojkvän, Scott.

Märkte du nåt med fotot Antonia visade på dem i trädgården?

Nick och Felicity, Antonia och Jack.

Nick och Jack har samma kroppsbyggnad och hårfärg.

Felicity identifierade mannen som föll från taket som sin make.

Men det var det inte. Det var Jack Wilmot.

Nick Turner lever fortfarande. Och han är mördaren.

Du sa det själv, Scott. Bara man gör nåt övertygande, i rätt sammanhang...

Hans fru stod några meter ifrån och kände inte igen sin egen man.

Det hjälpte att han landade med huvudet först.

Nej! För Guds skull!

Det såg Nick Turner till.

Han upptäckte att han hade blivit lurad.

Nick och Felicity tillsammans.

På nåt sätt lockade de upp honom på vinden.

-Det här blir kul. -Din jävel!

De klädde honom i likadana kläder som Nick skulle ha.

Han såg till att Sarah, städerskan, såg honom innan han gick upp.

Sen band de honom på ett sätt som inte lämnade några märken.

Sen måste han ha slagit Jack medvetslös igen.

Det är inte lätt att upptäcka småskadorna under de stora.

Han tog av honom munkavlen och knuffade honom över kanten.

Felicity såg till att komma dit först.

Hon höll huvudet så att ingen annan kunde se det ordentligt.

För säkerhets skull. Enkelt men effektivt.

Man kan ju inte dömas för mord om man redan är död.

-Och ni tror att de ska träffas nu. -Ja. Frågan är var.

Det enda föräldrarna hade kvar var huset i Causton.

Det var inte min idé. Jag svär.

Fel svar, Mike.

-Snälla! -Lite näsvis? Bordeaux?

Känner du hallonen, Mike?

Och...

Det är nog bäst att du försöker svara rätt på den här.

För ännu en minut av din värdelösa skurkexistens.

Vad får dig att tro att du har rätt att förstöra andra människors liv?

Nu får du skynda på med svaret.

Dra åt helvete!

Du kommer nog dit före mig.

Ta med dig några till baksidan. Resten på framsidan.

-De har väl inte stuckit? -Nej, hon måste få ut försäkringen.

Han försökte behålla sin värdighet...

Tills han började gurgla.

Otroligt hur mycket han lyckades dricka.

Det måste ha varit en och en halv flaska.

Jag önskar att vi hade filmat Otto. Det skulle jag vilja se igen.

Vi kan inte träffas mer innan pengarna kommer.

-Det kan ta månader. -Ursäkta.

Ni får inte träffas på längre än så.

Huset är omringat, om ni tänkte sticka.

Fram med handlederna.

Tänk att stationen inte märkte att vi var borta.

Men det är en sak att kollegerna inte märker nåt.

Men inte ens er fru märkte att ni var borta.

Det måste ha sårat er.

Du kanske också blir sårad när Zara är klar med dig.

Hon är nog inte så vek som du tror.

Jo, hon är blyg. Det märks.

Att bli inlåst i en källare av en trippelmördare är bättre...

-...än att säga att bilen pajade. -Här är hon.

Jag är så ledsen för igår, men bilen pajade.

Jag stod där i flera timmar.

Jag försökte ringa, men jag hade ingen täckning.

Ingen fara. Det gör inget.

Jag har en kompis som kanske vill gå ut med dig.

Tack ändå.

Det kommer att ta lång tid innan hon hämtar sig.

Ingen tvekan om det.

-Jag måste iväg. -Glöm inte yoghurten, sir.

Text: Åsa Tålig www.sdimedia.com