Original subtitles

Åh, nej!

-Gud och hela världen är här! -Det är meningen, pappa.

-Efter ett par glas märker du inget. -Så där ska det se ut, Tom.

Kanske lite äldre och med klass.

Din mor tycker att vi ska koppla av på helgerna med en egen båt.

Bra idé. Det finns massor till salu i lokaltidningen.

Är det här en konspiration? Det kan man få tio år för.

Hemmalaget är det som är längst bort.

Midsomers roddarklubbsveteraner.

Det är inga veteraner! De är hälften så gamla som vi, Joyce.

Vad var det där? Charlie! Hur gick det?

-Det är något i vattnet... -Det vet jag väl, men...

Det är en man.

Gode Gud! Det är ju Guy Sweetman.

MORDEN I MIDSOMER

DÖDSBRINGANDE VATTEN

Mr Parkway. - Mr Trent.

Avbryt roddartävlingen tills vidare.

Bjud dem på en förlängd lunch.

Kommissarien, Guy Sweetman var en god vän till mig-

-och han skulle inte vilja att hans död hindrade programmet.

Han menar, att precis som ni så har vi våra förpliktelser.

-Gentemot de 4 000 besökarna. -Varför låta ett mord hindra oss?

Exakt. Mord?

-Är ni säker? -Han slog inte sig själv i huvudet.

Ta det lugnt, ni ska få fortsätta snarast möjligt.

Jag tar med honom till labbet, Tom.

-Några funderingar? -Han är död!

-Vem är han? -Guy Ernest Sweetman.

-Ordförande i roddarklubben. -På andra sidan startlinjen.

Kommissarien.

Kriminalkommissarie Barnaby? Clare Bonavita, kassör i roddarklubben.

Pojkarna säger att det är mord. Jag kan inte förstå det.

-Vän eller släkting, mrs Bonavita? -Vän.

Guy levde verkligen upp till sitt efternamn. Han var så rar.

Det tyckte inte mördaren.

Någon svartsjuk äkta make eller pojkvän, kan jag tänka mig.

Tänker ni på någon särskild?

Nej, Guy hade hela grevskapet som lekplats.

-Var bodde han, frun? -I Morton Shallows.

Tack, mrs Bonavita. Vi tar klubben först och sedan hans hus.

-Massmedia, sir? -Undvik dem.

Får vi låna en av era båtar, mrs Bonavita?

Går den inte långsammare, inspektören?

Det är det fina.

-Man får tid att tänka. -Du låter som min fru.

Jag ska ordna drinkarna, kommissarien.

Om din gode vän blivit mördad, skulle du se så munter ut då, Scott?

Pappa!

Pappa, folk säger att det är Guy Sweetman. Är det sant?

Ja. Inte undra på att vi inte har sett till honom på ett par dagar.

Lugn, Het. Polisen är på väg.

Guys rum kanske behöver städas?

Bra förslag, Johnny.

Jag beklagar, Het. Jag menar det.

Nej, det gör du inte, pappa.

Du är överlycklig!

-Det blev inga drinkar, tyvärr. -Inget för vår del.

Det här är min dotter Hettie. - Kommissarie Barnaby, Het.

-Och det här är...? -Inspektör Scott.

Mr Trent, hur väl kände ni Guy Sweetman?

Vi rodde ihop i Oxford och upprätthöll vänskapen.

Så ni känner till hans privatliv, då?

Alla kände till Guys privatliv.

Guy Sweetman svor på att varje kvinna var hans nya kärlek.

-Den senaste hette Sandra Tate. -Är hon här?

Nej, men han har hållit henne hemlig.

Han var rädd att vi skulle skvallra.

Gamla flammor och sådant där.

Jag tror att Sandra var lite speciell.

Han nämnde äktenskap. Mycket märkligt.

Kände ni honom, miss Trent?

Tja... Egentligen inte.

Det mesta folk berättar är till hjälp, även om de inte vill det.

Var finns ni om jag behöver hjälp?

Här dagtid, på Seven Seas Restaurant om kvällarna.

Mr Sweetman hade väl ett kontor här?

-Ja. Vill ni se det? -Inspektör Scott vill gärna det.

En trappa upp, kriminalinspektören.

-Vad önskas? -Kaffe, tack.

Kaffe och en pratstund.

-Kommissarie Barnaby, Causton. -Vic Lynton.

-En kaffe på väg. -Tack.

-Guy var välorganiserad. -Ja, den livsstilen krävde det.

Var er dotter tillsammans med honom?

-Hettie? Hur så? -Polisinstinkt, som min chef säger.

Jag kan inte rå för det. Var hon det?

Jag tror att det var något slags...

Där ser man.

Lita aldrig på en man med välstädat skrivbord.

-Får jag nämna en sak? -Jag hoppades på det.

Mordet har inget med ordförandens "affärer" att göra.

Det är mycket intimare än så.

Är det allt ni har att säga?

Mr Phillip Trents båt Arabella Jane ligger för ankare nedströms.

Han, mr Parkway och ordföranden träffades där varje fredagskväll.

Förra fredagen utbröt ett gräl.

-Gräl? -Högljutt. Jag hörde det själv.

-Hur dags? -Runt 23.

Det var lugnt här, så jag tog en promenad.

När jag passerade båten hörde jag dem skälla på ordföranden.

"Man kan aldrig lita på dig!" och "Hur vågar du svika oss nu?"

"Efter allt vi har gjort! Jag skulle kunna döda dig!"

Vem var mest högljudd?

Mr Trent. Och jag säger det inte därför att hans ekonomi granskas.

Utan för att det är sant.

Så han är kraftigt skuldsatt, är det så ni menar?

-Hur mycket? -Det kan jag inte säga.

Så Sweetman lämnade scenen.

Gick Parkway och Trent ombord? -Ja, de...

De vad då?

Jag fick en känsla av att det fanns någon mer under däck-

-som försökte hålla en låg profil.

-Någon aning om vem? -Tyvärr inte, kommissarien.

Finns det någon möjlighet att få fart på kapprodden igen?

Ja, ja. - Kan vi få ett par kycklingsmörgåsar under tiden?

Endast medlemmar betalar här.

Det vanliga, Vic. Skriv upp det på mig.

Naturligtvis, sir.

Det förekom visst ett gräl ombord på Trents båt förra fredagen.

Den ligger förtöjd nedströms.

Guy Sweetman, Parkway och Trent råkade i gräl.

Jag skulle lätt kunna bli osams med mr Trent.

-Vad säger du om Parkway? -Jag har inte bestämt mig än.

Jag slår vad om min öl att Parkway genomsökte Sweetmans rum...

-...strax efter vår ankomst. -Jag såg det.

Lynton tror att det fanns en fjärde person ombord.

Han har ingen aning om vem.

De har träffats på båten de senaste två månaderna.

Varför på båten? Och inte klubbhuset?

Jag håller med mrs Bonavita, om en svartsjuk äkta man eller pojkvän.

Eller en arg far.

Hettie Trent är också en av Guy Sweetmans...erövringar.

Hon tycks ha kommit över det nu.

Henry!

Kom ihåg vad jag sa. Långa, kraftiga tag och koncentration.

Slappna inte av när du går om honom.

-Midsomers svar på Steve Redgrave. -Är ni hans tränare?

Ni låter förvånad. Jag har inget val. Att få hjälp av Parkway eller Trent-

-eller stackars Guy, var ett hopplöst företag.

Jag har hört att de inte var överens om vissa saker.

Vet ni något skäl till att de grälade?

Jag skulle nog ta det Vic Lynton säger med en nypa salt.

Bartendrar känner till allt skvaller, mrs Bonavita.

Hör upp!

-Långa, fina tag. -Ta i, Henry!

Ta i, Henry! Ta i!

Hallå? Det är Vic igen. Har du sett till Sandra?

Och inget meddelande från henne?

Nej, du har säkert rätt. Hon har nog tittat in någonstans.

Jag ringer i morgon.

Sandra Tate, som Vic Lynton nämnde, finns inte i databaserna.

Företagsregistret, röstlängden, sjukvården...

Hon är antingen huvudmisstänkt eller nästa offer.

I så fall hittas hon i floden de närmaste dagarna.

Clare Bonavita var också en av Guy Sweetmans erövringar.

För ett år sen hotade maken Freddie att döda honom.

Han slog honom på käften.

-Och väntade sedan ett år? -Varför nämnde inte bartendern det?

Man avslöjar inte allt, Scott.

Han blev mördad cirka 2 500 m från där han hittades.

Baserat på tiden i vattnet, strömstyrkan, kroppsvikten.

Han fick två slag i huvudet med en sten.

Här är bitarna.

Sedan släpades han till vattnet och dränktes.

Genom högt gräs, av skorna att döma.

-Var någonstans? -Låt mig gissa.

Morton Shallows, nära hans hus.

-När? -22.00 fredag-04.00 lördag.

Det är precis efter grälet ombord på Arabella Jane.

Scott, skicka ett team till Morton Shallows.

Sök efter spår av strid längs floden...

-...vittnen, mordvapnet.... -Jag kan det där, kommissarien.

En typisk utflykt med familjen.

Några minuter efter vår ankomst blir någon mördad.

-Farsgubben försvinner. -Han har nog planerat det.

Och han tog bilen. Vi går till Morton Fendle och tar bussen därifrån.

Den där är för modern för din pappa.

Han vill ha mässing och mahogny överallt.

Som den där, exempelvis.

Den är lite sjabbig, mamma.

-Det fixar ett lager fernissa. -God kväll, mina damer.

-Tror du att han hörde oss? -Nej...

Vi sa klockan 19. Hon är tio över.

Du har så rätt, Ivan. Ta dig ett glas.

Jag föredrar att prata affärer, Trent.

Jag tänkte säga att Guy Sweetmans död var en välsignelse.

-På vilket sätt? -Vi kan fortsätta som vanligt!

De tror att han mördades på stigen till floden.

Det fanns blod i gräset och släpspår i leran.

-Mordvapen? -Det ligger nog i floden.

-Ska vi tillkalla dykare? -Nej, inte än.

-Vilket är Guy Sweetmans hus? -Det här.

Ni lär älska grannen.

Det här är herrn jag berättade om, mrs Sharp. Kommissarie Barnaby.

Fråga så mycket ni vill. Guy och jag var goda vänner.

Kände ni till mr Sweetmans dambekant, som hette Sandra Tate?

Oh, ja. Vi var goda vänner.

Men hon är lite svår att hitta.

Vet ni var hon bor? Eller arbetar?

Nej, men hon berättade var föräldrarna bor.

De har ett ovanligt namn. Jag kommer på det under dagen.

Vet ni hur gammal hon är?

Det är svårt att säga. Hon kan vara närmare 30 än 40.

Jag är dålig på åldrar.

Eller kroppslängder, ifall ni undrar.

Längre än jag, kortare än ni.

-Kom hon ofta på besök? -Hon flyttade in för 14 dagar sen.

Och flyttade ut igen. I fredags.

Fredag eftermiddag. Jag tror att det var i fredags.

Tack så mycket, mrs Sharp.

Kan ni ringa mig om Sandra Tate återvänder? Här är mitt kort.

Clare Bonavita sa att Sweetman levde upp till sitt namn.

Synd att mrs Sharp inte gör det.

Den klassiska svarta boken.

Det här blir intressant läsning.

Hur tar vi oss över, inspektören?

En av oss får lov att ro. Och jag slår vad om att det blir jag.

Doppa inte årorna så djupt. Ni ror och inte plöjer.

Henry, visa honom hur man gör.

Något nytt om Guy? Jag gissar att han blev mördad i fredags.

Jag såg honom samma eftermiddag.

-Hur dags var det? -Vid femsnåret.

-Han kom för kapprodden. -Verkade han orolig eller tankspridd?

Nej, han var sitt vanliga flirtiga jag.

-Kom, så ska jag sätta på kaffe. -Tack.

-Vi kom för att träffa er make. -Freddie?

Det var ju otur. Han har åkt till vår villa på Malta.

-När kommer han tillbaka? -Det gör han inte, är jag rädd.

Ingen fara, det är en separation i all vänskaplighet.

-När reste han? -I fredags morse. Hur så?

Han hotade att döda Guy Sweetman.

Freddie hotar alla när han har fått sig några glas.

-Avser ni knytnävsslaget på klubben? -Ja.

Jag har förstått att ni var orsaken-

-som en av Guys erövringar.

Det är inspektörens ord.

Så diplomatiskt av honom.

Jag kan bara säga, att Guy och jag gjorde slut över ett år sedan.

-I all vänskaplighet? -Mycket.

Ni kan hjälpa oss med en sak till.

Varför Guy, Phillip Trent och John Parkway-

-träffades ombord på Arabella Jane på fredagarna?

De använde den som ett slags sammanträdesrum.

De höll väl på till långt in på småtimmarna.

-Pratade kapprodd. -Tack, mrs Bonavita.

-Inget kaffe? -Nej, tack. Vi måste rusa.

Vet ni var jag kan hitta mr Parkway?

Ni kan ju försöka hemma.

Det är nummer 8 The Maltings, Morton Fendle.

Jag hoppas jag inte ljuger i onödan, Freddie.

Du ljög inte för min skull, Clare, utan för din egen.

Du vill inte att de håller mig kvar i England.

Och det vill nog inte Henry heller.

Henry bryr sig bara om att bli champion.

Jag kan hjälpa honom, bara han fokuserar sig.

När jag har mina papper åker jag, så kan ni "fokusera" så mycket ni vill.

Hur mycket jag än ogillade Guy Sweetman så dödade jag honom inte.

Men heder till den som gjorde det.

Ta i, Midsomer!

Kom igen, John!

Kom igen, Midsomer! - God morgon, Het.

Öka, Midsomer!

Jo, pappa? Har du hittat något hus än?

Nej, jag har haft fullt upp med kapprodden.

-Trivs du i lägenheten? -Ja. Jag tänkte resa bort.

Om det passar. Fast det är ett litet problem.

-Det gamla vanliga. -Var gör du av allt, Het?

-Spenderar dem. -Hur mycket den här gången?

-800 pund borde räcka. -Satan! Vart ska du åka?

Jag tänkte mig Bali, men om du ska bråka...

Det har varit lite tufft på sistone.

Arabella Jane behöver rustas upp och din mor gnisslar tänder igen.

Be henne flyga och fara. Hennes nye pojkvän är tät.

Han råkar också vara jurist, gumman.

-Men jag ska ordna det. -Tack, pappa.

The Maltings. Mycket fint, dessutom.

-God dag, mr Parkway. -God morgon.

En före detta elev. Han betalade tillbaka ett lån.

-Till vad då? -Motorcykeln.

-Varsågod och stig på. -Tack. Vad heter han?

David Cooke. Med ett "E".

-Har ni hans adress? -Hur så? Tror ni mig inte?

Nej, jag vet inte var han bor.

-Varsågod. -Tack.

Han arbetar på Midsomer Sawmills uppe i Morton Woods.

Förskräckligt det där med Guy. Han förtjänade det inte, trots bristerna.

Berätta om hans brister.

Egentligen känner jag bara till en - kvinnor.

Ni fyra grälade på Arabella Jane i fredags kväll.

Det var inget allvarligt, bara...

Vi var inte fyra, utan tre.

Jag, Guy och Phil Trent.

Vad gällde grälet?

Guy hade glömt fjolårets priser, så de presenteras inte på lördag.

En storm i ett vattenglas.

Klubben har alltid varit noga med detaljerna-

-men vi överreagerade. Man blir knappast hängd för det.

Inte för mord heller, mr Parkway. Men det är svårare att dölja.

Lärare? Elev? Pengar som byter händer. Vad handlar det om?

De vill inte avslöja vem den fjärde personen är.

Genom att berätta vad de verkligen sysslar med.

Inte bråkade de om bortglömda troféer, eller hur?

-Du rodde bra i dag, Henry. -Tack. Det var inte så jobbigt.

-Ska du gå ut? -Till Causton för ett par timmar.

-Med vem? -Ingen särskild. Du borde gå ut med.

Hör på mig, Henry.

Jag ville aldrig bli chef för Causton College.

Och jag trodde inte att jag skulle hitta en mästerroddare där.

Utan ditt stöd, skulle jag inte...

Ja, men resten är hårt arbete och målmedvetenhet.

-Jag har jobbat mycket hårt. -Jag såg dem från OS i dag.

De letar efter blivande mästare! Du måste inte träna fullt ut-

-men ät en riktig måltid, hoppa över spriten och lägg dig tidigt.

Du bestämmer. En tidig kväll, då.

Hallå! Är det någon hemma?

-Kom in, Phil. -Gratulerar, Henry. Snygg rodd i dag.

Vad kan jag göra för dig, Phil?

Det är samma gamla historia, Clare.

Men Freddie kommer att få tillbaka det.

Hur mycket vill hon ha nu?

-För det är väl till Hettie? -800 pund.

Hon vill åka på semester, till Bali.

När jag var i hennes ålder hade jag aldrig hört talas om Bali.

Jag vältrar mig inte i pengar för tillfället.

Varför behöver Hettie semester?

Det har väl inte med mordet att göra?

-Vad menar du med det? -Han dumpade henne ganska bryskt.

Lägg av, Clare! Hon är bortskämd, men hon är ingen mördare.

Nej. Nej, självfallet inte.

Förlåt.

Det är mitt sätt att be om ursäkt för i går.

Det gör väl inget om Scott kommer?

-Jag försöker tämja honom. -Inte alls.

Henry!

Tack.

Vill damerna ursäkta oss lite? Det tar inte lång stund. - Scott?

-Mina herrar. -Mr Trent.

Ursäkta oss, men vi hittar inte er adress.

Bara "c/o Midsomers roddarklubb".

Jag håller på att byta hus. Men jag hittar inget.

Jag bor på Arabella Jane just nu.

Jag vill inte kalla det arbete.

Det är ett kärleksfyllt jobb. Med bägge händer.

-Tar ni emot önskemål? -Ja, vad vill ni höra?

Om grälet ombord samma kväll som Guy Sweetman blev mördad.

Jag gillar inte er koppling där, Barnaby.

Guy glömde fjolårets troféer. En struntsak, men kommittén...

-...har alltid månat om detaljerna. -Var det bara ni tre? Ingen mer?

Ja. Det var jag, Guy och John Parkway.

Tack så mycket.

De hittade på det där med priserna. Samma ord som mr Parkway.

Att de alltid har månat om detaljerna?

Jag gillar inte mr Trent. Vad har han i kikaren?

Vi skulle ha en skön utekväll, pappa.

-Familjen. -Du vet vem han är, Cully.

Han äger båten som vi tittade på i går kväll.

Medan han spelar piano, ska jag ta mig en titt på båten.

Det tar inte lång stund. Förlåt.

Det är den största musfälla jag har sett.

Räkningar, kreditkort, banksaldon.

-Vad säger det dig? -Han är skuldsatt.

De flesta är på maxgränsen. Och inte ett spår av mäklarbroschyrer.

Är han mitt uppe i husaffärer eller är han hemlös?

Kom och hälsa på råttorna, Henry. De är jättesnälla!

-Du milde! -Var inte feg, de gör en inget ont.

Han har blivit av med de flesta.

Okej.

Tänk om han återvänder oväntat...

Han är på restaurangen och slavar för våra semesterpengar.

-Glöm Bali. Din pappa har inte råd. -Vem har sagt det?

Han kom till Clare och bad om pengar i kväll.

Hon måste vara tät. John Parkway har frågat henne.

Lärare brukar ju vara panka.

Du kommer att skratta, Het, men det är råttorna.

Den enda varelse jag inte tål.

Inte så tuff, alltså.

Som du vill.

Vi går hem till mig.

-Ni har då sannerligen tur. -Hoppas den håller i sig.

Scott, jag vill att du går hem till Clare Bonavita i morgon.

Om hon har lånat Trent och Parkway pengar, känner hon deras ekonomi.

-Det vill jag med. -Kan det röra mordet?

Två barskrapade män grälar med en tredje, som är död två timmar senare.

Jag ser definitiva möjligheter. Se så, nu.

Lystring!

-Är inte ni på Malta? -Är inte ni polis?

-Dörren var öppen. -Får man bara gå in för det?

Jag tycker vi fortsätter på stationen.

-Jag följer inte med! -Jo. Antingen frivilligt eller inte.

Och ta med passet.

Varför ska ni åka till Malta, mr Bonavita?

-Tillbaka till rötterna. -Ska de där kartongerna följa med?

Affärspapper. Vill ni gå igenom dem?

Det är bara 100 000 dokument.

Det tycker jag, med tanke på er brottsliga bakgrund.

Vad var det nu? Bedrägeri, överlagt våld, grov misshandel.

Det sistnämnda så allvarligt att ni fick fem år.

Det är länge sedan.

Ni driver ett finansbolag, mr Bonavita. Crusader Holdings.

Har ni lånat ut pengar till Phillip Trent?

John Parkway?

Eller Guy Sweetman?

Alla tre, mot bättre vetande.

De är Clares vänner och hon vädjade till mig.

-Hur mycket lånade ni ut? -Jag minns inte exakt.

Guy behövde 30 000 pund, Phil Trent 50 000 och Johnny Parkway 3 000.

-Har de återbetalat det? -Guy och Phil bör ha gjort det nu.

Har det här med mordet på Guy Sweetman att göra?

Inspektören tror att han mördades av en älskare eller ilsken make.

-Det skulle kunna vara ni. -Men ni tycks inte hålla med.

Jo, ända tills nu.

Varför ljög er fru om att ni hade lämnat landet?

Jag ville inte att ni skulle gräva i mitt förflutna-

-och hitta skäl att hålla mig kvar, som ni tycks göra.

Ni hotade att döda honom. Gällde det svartsjuka, sårad stolthet?

Min nästa fråga är, hur står ni ut med Henry Charlton?

Han bor hos er och er fru verkar mycket fäst vid honom.

Gnistan i vårt äktenskap slocknade för åratal sedan.

Inga anklagelser, inga brutna ben. Bara vägs ände.

Så om ni tror att jag mördade Guy av svartsjuka, tar ni miste.

-Tack, Vic. -Nöjet är mitt.

Du ville prata om Henry?

-Ja, semifinalen. -Ännu ett hack i revolverbältet?

Han vann och borde ha låtit den andre pojken vara.

Det är inte ditt fel, men han kom inte hem förrän två i natt.

-Väntade du på honom? -Jag hörde honom, han var full.

Så här blir man inte mästare och Henry är en potentiell champion.

Som du kommer att bli rik på, Clare.

Det kanske finns ett annat skäl.

Åren som går och män som Guy som dumpar dig vid åsynen av en rynka.

Vad bevisade det att Guy Sweetman bara dumpade dig?

Vi hade vårt roliga och gick skilda vägar.

Jag till Henry och han till Sandra Tate.

Hans nya kärlek, som han faktiskt hade tänkt gifta sig med.

Försök att hålla takt med skvallret.

Eller har du och Henry varit för upptagna för det?

Där är det, Scott. Lägg till här.

-Kan jag hjälpa er? -Jag hoppas det.

-Mr...? -Stevens.

Jag är kriminalkommissarie Barnaby vid Caustonpolisen.

-Det där är kriminalinspektör Scott. -God morgon.

Den här vägen. Jag vet inte när rummet användes senast.

Här skulle behöva dammas.

Just det. Perfekt.

Tack för titten, mrs Stevens.

Jag är ordförande för flodvakten. Jag hjälper gärna till.

Det kommer att finnas någon här dygnet runt från och med i kväll.

Inspektör Scott tar gärna det första passet.

-Får vi använda badrummet? -Jag ska hänga in rena handdukar.

Morton Woods, ligger det västerut härifrån?

Ut genom dörren och rakt fram.

-Morton Woods? -David Cooke?

-Bilen står ju på andra sidan floden. -Motion är nyttigt.

-God dag. Vi söker David Cooke. -Där uppe.

David Cooke med "E".

Jag är kriminalkommissarie Barnaby.

Varför rusade du från John Parkways hus häromdagen?

-Jag var försenad. -Ja, du ser ut att vara fulltecknad.

-Han skulle ge dig pengar. -Nej.

-Ni tar fel. -Han hade 500 pund i handen.

-Det är mycket för en lärare. -Utpressning är ett brott.

-Berätta vad du har på honom. -Vad menar ni?

Har det med mordet att göra som vi utreder?

Mordet?

-Har han mördat någon? -Det är det jag frågar dig, David.

Vet du något som jag borde veta?

Nej! Jag vet inte vad ni pratar om.

Lämna mig i fred. Jag vill ha en advokat.

Vad du behöver är en riktig örfil.

Inspektören!

En annan gång, kanske.

Det är Vic igen. Har Sandra visat sig?

Ni är hennes föräldrar, för tusan. Vad gör ni åt det?

Det duger inte.

Känner ni till något om Guy Sweetman?

Före Midsomer sålde han lantbruksmaskiner i Suffolk.

Men Guy ertappades i säng med direktörens fru.

Då kom han hit och började hos Summerleys.

-Inga fallgropar där. -Jobbade han där, när han dog?

Knappast det liv han skulle ha valt, men det gäller de flesta.

Av någon märklig ödets nyck gör jag det jag alltid har velat göra.

Och ni är nöjd? Trots att David Cooke pressar pengar av er?

-Ni tar fel, det gör han inte. -Jo, det gör han.

Tala om varför, så ska jag stoppa honom.

Jag var 19 år.

Inga pengar och jag ville till Loughborough.

Det verkade omöjligt. Då såg jag en annons i en tidning.

De behövde unga, vältränade och renliga män till "specialfilmer".

-Jag ansökte och fick jobbet. -"Specialfilmer"?

-Så kallad vuxenfilm? -Ja.

Med dagens mått mätt var det väldigt oskyldigt.

Nästan skrattretande, faktiskt.

Men nu arbetar jag som lärare. För yngre barn.

-Gjordes det många kopior? -Nej, knappast som Emmanuelle.

-David Cookes pappa har en kopia. -Så det är Davids pappa...

Nej då, det är David som pressar mig på pengarna.

Han var en sådan rar, liten pojke.

Jag kommer att höra av mig.

Det här är den sista. Jag har jagat den i dagar. Hej.

-Varför ville du träffa mig? -Pappa och dotter-saker.

Vart är vi på väg?

-För att hälsa på mr Cooke med "E". -Bra.

Vad är det nu?

Scott. Jag vill inte veta av något våld på mitt pass.

-Jag bara... -Inget som helst.

Det är uppfattat.

Det gäller semestern, Het.

Jag är rädd att pengarna är bundna för stunden.

-Kom igen om ett par veckor. -Du känner mig, pappa.

-Jag kommer igen. -Det var en annan sak.

Polisen.

Barnaby är ingen vanlig landsortspolis.

Det har jag inte tänkt på. Hur så?

Han kommer till dig, Het.

Om vad du och Guy hade ihop.

-Var var du i fredags kväll? -Det beror på när.

Det är inte polisen som frågar, utan du.

Du tror att jag har med Guys död att skaffa!

Har du det? Jag vill bara att du ska vara förberedd, Het.

Tack, pappa. Jag ska se till att vara det.

-Vad vill ni? -Filmen, tack.

-Vilken film? -Den du utpressat mr Parkway med.

Jag kan fråga din pappa. Eller vet han inget?

-Jag borde göra det. Är han inne? -Nej.

-De är på kapprodden. -Ge mig filmen, då.

Följ med honom. Och kom ihåg vad jag sa i bilen.

Efter er, mr Cooke.

"Den här fina båten är under renovering."

Med andra ord ett vrak. "Ekonomiska utrymmen." Katten får inte plats.

-Du sa att du skulle hjälpa till. -Jag ska, jag ska.

-Hallå! -Hej, Tom.

-Där är ni ju. -En kopp te?

Jag ser båtar. Några förprickade.

Jag tycker att vi ska titta på någon, när du får tid.

Ta bort tummen från priset.

-Är du hemma? -Nej. Om det inte är Jocelyn.

Hallå?

Ja, det är han. - Det är Jocelyn, juristen.

-Kommissarien. -Hur går det, Scott?

Phillip Trent gick nyss ombord, men så bor han ju där.

-Har ni fått veta något? -Jag talade med Guys advokat.

-Hade han något åt er? -Nej, men åt Sandra Tate.

Hans hus.

Varför till en kvinna han känt knappt en månad?

Hon var hans livs kärlek. Trent sa att de skulle gifta sig.

Men nu hamnar hon högst på vår lista.

Bara vi kan hitta henne. Hallå där.

John Parkway har dykt upp.

Men varför är ni här, kommissarien?

Det är en generationsgrej. Jag tog med tårta och kaffe.

En grabb som växer är hungrig.

Jag äter upp den innan min ersättare kommer.

-Mrs Barnaby? -Jag skulle inte göra så mot dig.

-Var är Ivan? -Har han ångrat sig?

Jag tror inte det. Han behöver det här mera än vi.

Det är inte det att ni hindrade mig från att klappa till David Cooke-

-men ni har brutit mot vissa regler själv.

Vi bröt oss in i Arabella Jane.

Det var en uppföljning av ett legitimt förhör.

Medan att du slog Cooke, skulle betraktas som personligt.

Och Freddie Bonavitas hus?

Det var för utredningens bästa. Se, vad du fann!

Freddie Bonativa och det faktum att frun ljög för honom...

Nu kommer det någon annan.

-Vem sjutton är det där? -Ingen aning.

Det är mannen som Vic Lynton berättade om.

Den fjärde mannen.

Förlåt, jag måste ha nickat till.

Häktesvakten känner alla och fler därtill.

Han heter Ivan Hawkins.

Hag äger en juvelbutik i Causton.

-Känd hos oss? -Ja. Ända sedan 1982.

Stöld av 12 Cartier-ur. Och butiken är under utmätning.

-Han har inte betalt amorteringen. -Han träffade Guy Sweetman...

-...och de andra. -Alla skuldsatta, tre till Bonavita.

Skulle ni vilja vara skyldig honom?

Han väntade sig inte att få se några pengar.

Vad gör de på båten?

Kan det röra sig om försäkringsbedrägeri, Scott?

Vad sägs om den teorin?

De planerade att råna Ivan Hawkins.

Den planen gäller fortfarande.

-När då? -Den här veckan är ju lämplig.

Halva Causton är berusat och vi har fullt upp.

Guy?

Guy?

Guy? Är det du?

Mrs Sharp! Ni skrämde mig.

Det är Sandra, inte sant? Naturligtvis.

-Kära vän. -Har det hänt något?

Kära nån!

-Något i natt? -Nej, sir.

Festen slutade vid två och alla gick sin väg.

Barnaby. Hallå, mrs Sharp.

Vi kommer genast. - Sandra Tate har dykt upp.

Mr Barnaby. Jag berättade för henne om Guy.

-Visste hon inte att han är död? -Inte bara död, utan mördad!

Det stämmer.

-Kommissarie Barnaby? -Ja. Tack.

Det här är inspektör Scott.

Jag beklagar att ni fick höra om Guys död på det viset, miss Tate.

-Vem är den skyldige? -Det vet vi inte än.

Någon av de hemska klubbmänniskorna!

-Tänker ni på någon särskild? -Vem som helst av dem.

De är ett omoraliskt, egenkärt gäng...

Förlåt, jag borde inte säga så där.

Miss Tate, kände ni till Guys testamente till er favör?

-Ja. -Att ni fick ärva det här huset.

En hyfsad liten sparslant.

Så därför dödade jag honom?

Folk har blivit mördade för mindre än så.

Vi blev bekymrade när vi inte fann er någonstans.

Jag är född och uppväxt i Frankrike.

Jag kommer därifrån nu. Deauville.

Jag sa att det lät lustigt.

Ni skulle ha sökt under mitt namn som gift.

Lynton.

Min exmake är klubbmästare i roddarklubben.

Vi trodde att vi kände honom.

Lycka till.

Han rör på sig, vår Henry.

Så talar en expert.

Kör, Midsomer! Snyggt.

Börja!

Framåt, Midsomer! Fin start.

-Kommissarien! -Mr Lynton.

Ni är nu starkt misstänkt för mordet på Guy Sweetman.

-Vi har talat med er exfru. -Har Sandra dykt upp?

-Tack och lov! Hur mår hon? -Hon är upprörd.

Precis som jag. Varför sa ni inte att ni varit gifta?

Ni frågade inte, kommissarien.

Er fru hade ihop det med Guy. Hur kändes det?

Svartsjuk? Tillräckligt för att döda honom?

Jag har alltid velat det bästa för före detta mrs Lynton.

Och ordföranden var en av de bästa.

Ni var där ute på stigen. Följde ni efter honom hem?

Jag kom hit för att fullfölja min plikt.

Om vi säger så här, då.

Första dagen pekade ni inte på Trent så mycket som bort från Sandra.

Varför det? Trodde ni att Sandra var mördaren?

Eller är det ett förtroende för mycket?

-Kaffe? -Ja, tack.

Sätt upp det på Trent!

Vi ska stänga maskburkar, inte öppna dem.

Sandra Tate lever och dissar klubbmedlemmar.

För att inte nämna att hon ärver Guys hus.

-Gjorde vi en koll på Lynton? -Ja.

Vic Lynton, fanjunkare i artilleriet, stationerad i Karlsruhe.

Lämnade armén för fem år sen. Gift, frånskild. Inga barn. Ej dömd.

Bor i Causton, ensamstående, fiskeintresserad.

Om det inte är en svartsjuk äkta man, så är det en gammal älskare.

Vem är nästa erövring?

-Som att komma hem. -Ni måste bo i ett märkligt hus.

Miss Trent...Hettie.

Var befann du dig kvällen då Guy Sweetman blev mördad?

På en klubb, till klockan tre på natten.

Med vem? Henry Charlton?

Ja. Vi tog en taxi hem.

-Ni kan fråga chauffören. -Så välgenomtänkt.

Eller ska jag säga "förberett"?

Du står med i Guy Sweetmans adressbok-

-med 500 andra och vi frågar alla.

Så hur var det för din del?

Kan vi det nån annanstans? Jag har kafferast snart.

-Vad sa din pappa om er två? -Han tyckte inte om det.

-Försökte han hindra det? -Det skulle han inte våga.

Och han är ingen mördare, om ni tror det.

När ska du åka på semesterresa?

Den har blivit inställd.

Pappa är inte så tät som jag trodde.

Guy Sweetman var också skuldsatt. Visste du det?

Jag var hans flickvän, inte revisor.

Nu måste jag faktiskt gå tillbaka till affären.

Förlåt, men jag måste ha glömt plånboken.

Kan ni betala? Tack.

Ja, jag kommer!

Sandra?

-Hur mår Sandra? -Hon är fortfarande medvetslös.

Kan ni beskriva gärningsmannen?

Det var ett mc-bud.

-Vem äger en motorcykel, Scott? -Henry Charlton, David Cooke.

Hur såg han ut, mrs Sharp? Skinnkläder och hjälm?

-De måste väl ha hjälm nuförtiden? -Ja.

-Vad hade den för färg? -Jag är dålig på färger.

Mörk.

Ni har varit till stor hjälp, mrs Sharp.

Du är lite för ung för det här.

Var kommer det här ifrån?

En typ använder den här för att pressa en av mina misstänkta.

Den misstänkte spelar huvudrollen.

-Är det där han? -Ja.

Tidig kväll?

Barnaby.

Trent, Parkway och Ivan Hawkins har just lämnat Arabella Jane.

-Trent hämtade bilnycklarna. -Bra, vi ses vid affären.

Stanna här, Phil.

Du borde ha gjort det innan vi åkte, Parkway.

-Jag klarar inte det här. -Snacka om tidpunkt!

-Hörde jag rätt? -Förlåt, jag kan inte göra det.

Jag visste att du var svag, John.

Det var Guy med. Titta, så det gick för honom!

Hota inte mig, Phil. Jag tänker inte gå till polisen.

Ut!

De tar bakvägen. Där finns en obevakad parkering.

Vem ska göra det? Alla är på kapprodden.

-Har du någon som håller utkik? -Han ringer oss.

-Hur går det för honom? -Fint, fint.

-Vad? -Jag gör resten.

Ta det lugnt.

-Vill du dra din historia igen? -Nej, det är bra.

Sätt ihop fötterna.

-Knappast övertygande. -Vilket då?

När de frågar, säger du att det var så jag kom över kombinationen.

-Lycka till. -Vad i...

Fortare, fortare!

Kom igen.

Du är en skitstövel, Trent!

Din satans skitstövel!

Det är ett sätt att uttrycka det på.

Mrs Bonavita, vi har förstått att ni är Henry Charltons tränare.

Kan vi växla några ord?

Bra gjort! Jag visste att du skulle klara det.

Här kommer talangscouterna från OS.

Henry, de här två är från den brittiska OS-kommittén.

-Bra jobbat, Henry. -Tack för att ni kom hit.

Drog du dig ur rånet i sista minuten?

-På vägen dit, ja. -Klokt drag.

Jag var inte rädd att åka fast, utan att möta barnen jag undervisar.

Det finns bara en sak ni kan gripas för.

Er frisyr och de utsvängda byxorna ni bar i den första scenen.

Fast skolans chefer kan se det annorlunda.

Berätta nu vad det där grälet på Arabella Jane rörde sig om.

Knappast heder bland tjuvar, eller hur?

Var inte så dum.

De sitter i häkte och vi har varit två steg före hela veckan.

Guy kom ombord den där fredagen...

-En drink? -Nej. Jag har dåliga nyheter.

-Vad är det? -Jag ställer in rånet.

Jag vet att det är viktigt för er, men...

Det hindrar inte oss andra.

Jo, det gör det. Genomför ni rånet går jag till polisen.

Du menar visst allvar?

Det utmynnade i ett gräl.

Trent var rasande. Lynton var där med sin hund.

Efter allt jobb vi har gjort! Jag skulle kunna döda dig.

Man har aldrig kunnat lita på dig, Guy.

Typiskt dig att svika oss i sista minuten.

Och två timmar senare var Guy Sweetman död.

Sa han varför han drog sig ur?

Nej, men jag tror mig veta orsaken.

Han hade berättat för Sandra om rånet.

Hon vägrade gifta sig med en tjuv.

-Drog han sig ur för hennes skull? -Det är vad jag tror.

Då betyder det att Sandra kände till allt om rånet.

-Var det därför nån ville döda henne? -Kommer de att försöka igen?

Barnaby...

Ni sa inget om rånet häromdagen.

Jag borde ha gjort det. Men jag ville inte att ni skulle tänka illa om Guy.

Jag trodde verkligen att rånet var avlyst.

När ställde ni ultimatum?

I fredags morse. Samma dag han mördades.

Och jag menar det.

Hade rånet ägt rum, hade jag lämnat honom.

Vad hände efteråt? Vet ni vart han gick?

Ja, det gör jag. Och vem han skulle träffa.

Kommissarien.

Vic Lynton är på väg in.

-Vad gör du här, Lynton? -Besöker exfrun. Är det brottsligt?

-Det visste jag inte! -Vic.

Du är hos oss igen!

Tack och lov!

Vem gjorde så här med dig, Sandy?

Det är det vi ska ta reda på.

Hur mycket längre tänker ni hålla mig här, Barnaby?

-Jag lider av klaustrofobi. -Jaså?

I så fall så länge som möjligt, mr Hawkins.

Berätta om det här patetiska rånförsöket.

Är det inte uppenbart?

Mannen, som heter Phillip Trent, kom hem till mig iförd rånarluva-

-och hotade mig.

Om jag inte tog honom till affären skulle han döda mig och min fru.

Så jag samarbetade.

Vad är så lustigt?

Här går ni ombord på Arabella Jane i onsdags kväll-

-och här lämnar ni båten.

Det här är ni i morse.

Vem är med er?

Titta, det är ju mr Phillip Trent.

Fången sa att han var hungrig. Att han hade missat frukosten.

-Den dömde åt en rejäl måltid. -Dömde?

Ropa inte hej än.

Dessutom bad jag om ketchup, det här är brunsås.

Mr Hawkins har redogjort för morgonens märkliga händelser.

-Kan vi få höra er version? -Och spela ut oss mot varann?

Då skulle ni trivas.

Var är min advokat?

Varför var John Parkway med ombord, han deltog ju inte i rånet?

Advokat. A-D-V-O-K-A-T.

-Jag väntade mig inte dig här. -Här är jag nu.

Vad sägs om hummer thermidor?

-Det låter som ett firande. -Inte utan en butelj...

Du trodde att jag skulle fira med Hettie Trent.

Hon är nog inte rätt flicka för en OS-deltagare.

Jag visste att du skulle ta förnuftet till fånga en dag.

Skål för den bästa tränare man kan ha.

Skål för den framtid du förtjänar, Henry.

-Nu väntar Italien på mig. -Jag trodde att det var Bali.

-Att det var inställt. -Träningslägret.

John sa att jag är gjuten för laget och ska träffa de andra på fredag.

-Men jag, då? -Du får stanna här.

-Det har du ju alltid velat. -Vad vet du om det?

-Du har ju själv sagt det. -Du fattar visst ingenting?

-Jag hade inte tänkt stanna... -Jag kan inte ha två tränare.

De erbjuder mig det bästa i världen!

Men allt arbete som jag har satsat?

Det är jag tacksam för, men vi börjar komma varandra för nära.

Därför var jag ute sent och drack-

-med Hettie, vilket blir omöjligt med John...

-Sluta tjata om John. -Förlåt.

Maten är färdig om en timme.

Jag hoppas att du sätter i halsen och kvävs.

Om vi återgår till det där med David Cooke.

Ni pressade John Parkway med hans egen film?

Allt för utredningen.

Det är en annan sak, som stör mig.

Varje gång ni ger, får jag dåliga kort.

Det är en ren tillfällighet.

Tänk! Lamporna!

Slå den där så mycket du orkar.

Scott!

Scott tror att det rör sig om vanlig svartsjuka.

Jag trodde att det handlade om pengar.

Vad anser ni, eftersom ni är den som vet?

Livet är aldrig så enkelt, som ni båda inbillar er.

Kanske inte, men jag letar efter en "arg partner"-

-eller en "svartsjuk partner".

Era egna ord, dagen då vi fann Guy Sweetmans lik.

-Jag sa ju, att Guy var en vän. -Mer än så.

Ni var också... en av hans erövringar, väl?

Sedan dumpade han er för en försigkommen och korkad-

-flicka - Hettie Trent.

Det var så typiskt Guy. Allt som gick i kjolar.

Så träffar han Sandra och faller pladask för henne.

Så värdigt är det inte.

-Hon var bara en till i raden. -Nej.

Till skillnad från alla andra, sa hon åt honom vad han skulle göra.

Att hoppa av rånet och det gjorde han.

Var rånet er idé, mrs Bonavita?

-Säg det. -Det ska jag göra. Det var det.

Jag tror att ni har varit mycket dyr i drift.

Dyr i drift och väl på Malta...

-...skulle Freddie slippa det. -Freddie lämnade mig huset.

Det står på företaget, så ni kan inte få ut något av det.

Då gick ni till Guy Sweetman med en plan.

En plan att råna Ivan Hawkins-

-ta försäkringspengarna, sälja godset. Men Sandra stoppade Guy.

Han svek mig, kommissarien.

På flera sätt än ett...

Jag gick dit samma kväll. Han var inte hemma.

Så jag väntade.

-Jag måste prata med dig, Guy. -Nej, Clare. Jag ändrar mig inte.

-Varför har du blivit feg, Guy? -Inte feg, men jag har ändrat mig.

-Jag måste ha de där pengarna. -Du klarar dig på något vis.

-Att jag ens tänkte tanken. -Vem har påverkat dig?

En ny flickvän, rättfärdigheten själv?

-Har hon pengar? -Nej. Mer än så, Clare.

Hon får dig att förblekna.

Tänk, att falla för en sådan vacker skapelse-

-när jag kan få dig när jag vill!

Jag släpade ner honom till vattnet.

En impulsgärning, inte sant?

Ja, det kan man säga.

Varför försökte ni mörda Sandra Tate?

Av två skäl.

Hon visste allt om rånet och skulle berätta för er, som hon väl gjort.

Och det andra skälet?

Hon förstörde mitt liv, kommissarien.

"Tillverkad på 1960-talet, mahogny, mässing, renoveringsbehov."

"Säljes av privata skäl." Då tar de ett bud.

Kanske inte mitt.

Mr Tapley sa nummer 17. Här är den, titta.

Det är ju Phillip Trents båt.

Där har du "privata skäl".

Vi bör åtminstone titta på den.

-Kom nu! -Ja, ja!

Det behöver nog inte göras så mycket.

Lite rengöring, lite fernissa här och där.

Nya gardiner, förstås. Och nya dynor.

Mr Tapley säger att motorn går bra.

Det säger han.

Jag kan se oss, på väg upp för floden.

Vi parkerar...lägger till vid en av Midsomers byar-

-och besöker antikmarknaderna, kanske en jordbruksmarknad...

Åh, gode Gud!

Mamma, vad...

Tack.

Text: Ansis Grinbergs www.sdimedia.com