Original subtitles

Vi börjar med en bön.

Store ande, vi välkomnar dig.

Låt en skyddande pyramid omsluta huset...

...och alla andra hem representerade här i kväll.

Vi ber våra vägledare, portvakter och hjälpare att vara med oss på mötet.

Vi talar till er i kärlek och ljus och sanning...

...och överlämnar oss i era kärleksfulla händer.

Evigheten var igår...

...och är i dag...

...och fortsätter...i evighet.

Charlotte?

Är du där?

Vill du tala till oss?

Charlotte?

Charlotte!

Där är du ju.

Jag ser ett barn...

Nej, en flicka...

Yngre än jag...

Ja, yngre...

Och...en grind...

...en trägrind...

Patrick?

Patrick!

Sorg... Sorg!

Patrick?

Patrick?

Sorg...

...kommer att drabba nån i kväll. Stor sorg...

Var är du?

Det var mycket folk i kväll.

-Inte så illa. -Jag kunde nästan ta på energin.

-Hej, pappa. -Hej, Cully.

-Behöver du hjälp? -Nej tack.

-Var är mamma? -Din mor...

...äter ute på restaurang med en väninna.

-Vem då? -Det vet jag inte.

Nån som heter Elizabeth. De träffades på biblioteket.

Mediet heter Rosetta.

Hon faller i trans.

-Rosetta? -Knappast henne riktiga namn.

Varför kommer aldrig salladen?

När hon befinner sig i trans...

...talar hon med avlidna anhöriga.

Publiken älskar det.

Ibland blir de rädda, men de älskar det.

-Men varför går du dit, Elizabeth? -Det är en erfarenhet.

Att se ensamma människor försöka få kontakt med de döda?

Just nu är det lättare än att få kontakt med de levande.

-Vem hittade honom? -Frun. Hon är väldigt uppriven.

En granne är där - miss Anne Marr.

-Miss Marr? -Ja. Jag ordnar nåt varmt att dricka.

Hon sitter där.

Mrs Janet Pennyman?

Kriminalkommissarie Barnaby från Causton-polisen.

Jag beklagar att jag måste ställa några frågor.

Men det är tyvärr nödvändigt.

Det var visst ni som hittade er mans kropp?

Ja.

-Vill ni ha lite te? -Nej tack.

Varför ville han göra nåt sånt?

När såg ni er man i livet senast?

I eftermiddags. Han kom upp hit för att dricka lite te.

Det var vid tvåtiden.

-Jobbade han ensam? -Ja.

Det är begravningar just nu.

Och när han hade druckit te?

Han...

...gick till kyrkan.

Han skulle titta på nåt.

Verkade han ha bekymmer?

Han visade inte sina känslor.

-Jag har glada nyheter. -Du har valt rätt plats.

-Han tog inte livet av sig. -Inte?

Om han inte återuppstod och gömde kniven handlederna skars med.

Och jag tror att nån slog till honom bakifrån med nåt tungt föremål.

Ni var tydligen utanför på gatan runt den tidpunkten-

-då mr Pennyman hittades.

-Det stämmer. -Såg ni nån komma ut från huset?

-Jag tittade inte. -Vad är det?

Berätta.

Er man begick inte självmord.

Jag beklagar.

Mrs Pennyman... Hade er man några fiender?

Nej.

Han hade gott anseende.

Vissa kanske tyckte att han var lite kantig.

Varför skulle de tycka det?

Han tålde inget struntprat.

Han kunde inte fördra dumma människor.

Stackars Patrick!

Thomas?

Thomas?

Jag har nyheter till dig.

Du har förlorat ditt deltidsjobb.

Patrick Pennyman. Han är död.

-Vad menar du? -Nån dödade honom.

Lämnade honom att förblöda i hans eget begravningskapell.

Jag bad Elizabeth följa med in igår kväll för att du skulle träffa henne.

Vi hade jättetrevligt. Hon är väldigt underhållande.

Hon berättade om nån seans hon hade varit på för skojs skull.

-För skojs skull? -Det är sån hon är.

Är hon härifrån trakten?

Hon växte upp här men flyttade. Hon har nyligen återvänt.

-Ska du ha den? -Nej. Vad heter hon i efternamn?

-Key. -Key...

Måste rusa.

Inte här på.

Jag behöver inte hjälpa din chef.

Jag gör det för att du ska slippa det.

Du sliter nog för henne ändå.

Jag kommer inte hem förrän sent.

Jag har för mycket jobb. Tråkigt med gamle Pennyman.

Hennes andar skrattar säkert.

De döda får dö nån annanstans nu.

John...

Gör inte narr av Rosetta.

Eller det hon gör.

Jag tror på henne.

Det vet jag att du gör.

Han hette Patrick Pennyman.

Han ägde det här stället. Han mördades tidigt igår kväll.

Ingen värdig transport för en begravningsentreprenör.

Hans fru var på övervåningen.

Hon hörde inget. Och grannarna utanför såg inget.

Men det är en ganska livlig gata.

Här låg han.

-Han låste inte dörren. -Inget rån, då?

Det verkar inte så. Så vi måste ta reda på lite mer om honom.

Scott, börja med att presentera dig för hans närmaste mrs Pennyman.

Hon är väldigt uppriven.

Men vi behöver en lista på de senaste begravningarna hennes man ordnade.

-Letar ni efter nån särskild grav? -Nej.

Jag förstår. Ni går bara runt och kikar?

Causton-polisen. Kriminalkommissarie Barnaby.

-Och ni heter...? -Sylvia Burgess.

Jag jobbar frivilligt här. Nån måste göra det.

Kyrkoherden har tre församlingar att sköta. Och han är inte kry.

Visste ni att Fletcher's Cross hade en kyrka och två kapell förr?

Nej, det visste jag inte.

Min man är körledare.

Det kan man inte tro när man hör oljudet.

Jag är ledsen att jag inte kan hjälpa er mer.

Patrick ville sköta företaget själv.

Men nu har jag mycket att ta itu med.

Finns det ingen som kan hjälpa er?

Min syster och svåger kommer ner från Yorkshire nästa vecka.

De är väldigt effektiva. De vet vad som behöver göras.

Er man hade inga heltidsanställda?

Thomas jobbade deltid för honom.

-Förlåt, vem då? -Thomas Marr.

Han äger kristallaffären på Market Street.

"Kristallaffären"...

Men ingen annan?

Några killar från trakten jobbade som kistbärare då och då.

Men de fick stå för kostymer själva. Patrick var försiktig med pengar.

-Ja... -Han hade en kompanjon en gång.

-Vem då? -Jimmy.

James Griss.

Men de kom inte överens. De grälade jämt.

De började nästan slåss en gång under en begravning.

Det var väldigt obehagligt för de sörjande.

Vet ni var James Griss finns nu?

Nej. Han bor nog fortfarande kvar.

Jag har inte sett honom sen de bröt samarbetet för två år sen.

Tack.

Var det Pennyman som höll i de flesta begravningar?

Han har ordnat alla sen jag började.

Vet ni nån som ville skada honom?

-Av vilken anledning? -För att begravningen var dålig?

För att han begravde nån på fel plats?

Nu räcker det, Ronald!

Nej, jag vet ingen.

Patrick Pennyman var en snåljåp.

-Vore det skäl nog? -Det beror på.

Mr Barnaby från Causton-polisen.

-God morgon. -Jag berättade om byns förfall.

Det pågår otäcka saker här. Det är sant.

Det finns en annan sorts dyrkan här i byn.

Den låter inte själar vila i frid.

-Menar ni spiritisterna? -Ja - spiritistsällskapet.

Kyrkoherden är för sjuk för att se det.

Men vissa av oss är inte glada.

Vi anser att de döda ska förbli döda.

Ni får ursäkta, mr Barnaby.

Sylvia blir lite väl engagerad ibland.

Spiritisterna har aldrig besvärat mig.

Fletcher's Cross är en liten by - alltför liten ibland.

De flesta vill inte väcka sina döda släktingar. För många hemligheter.

Adjö.

Jag ville bara beklaga sorgen.

Tack, Thomas.

Det måste vara svårt.

Ja, det är det.

Ett litet problem... Jag har inte fått lön...

...på ett tag. Inte sen vi begravde mrs Caldecot.

Åh, förlåt.

Tänk inte på det.

Jag ordnar det så fort nån har gått igenom ekonomin.

Av rent intresse... Vem arrangerar Patricks begravning?

Det har jag inte hunnit tänka på än.

-Om du behöver nån... -Hej då, Thomas.

-Scott. -Sir.

Det är stängt.

Jag har gått igenom Pennymans företagspapper.

Allt var i sin ordning. Det var några större fakturor-

-från några lokala leverantörer.

Två begravningar de senaste sex veckorna.

Alla detaljer står där.

Och Patrick Pennyman hade en affärskompanjon.

-Jaså? -Ja. Och de gillade inte varandra.

Bra.

Ursäkta mig, vi söker en mr Thomas Marr.

-Det är jag. -Kriminalinspektör Scott.

Kommissarie Barnaby.

Ni arbetade tydligen för Patrick Pennyman.

Det stämmer. Då och då.

Var han bra att jobba för?

Inte direkt. Han var för gniden.

Tyckte ni illa om honom på grund av det?

-Nej. -Eller av nån annan anledning?

Jag stod ut med honom som chef, men jag ville inte ha honom som vän.

Var var ni igår kväll?

Han var i spiritistkyrkan.

-Stämmer det? -Ja.

-Var ni där hela kvällen? -Nej, jag gick lite tidigare.

-Varför det? -Jag ville hem, bara.

Min bror skulle aldrig skada nån.

Patrick Pennyman försökte alltid komma billigt undan.

Många kan ha blivit upprörda av det.

-Är ni medlem i spiritistkyrkan? -Jag? Nej.

Anne är healer.

Den kvinnan tror också att hon kan hela människor.

Men det kan hon inte. Tända ljus och sitta i mörkret! Ingen gör så längre.

-Vem pratar vi om? -Rosetta Price.

-Hon är mediet. -Byns spiritistsällskap...

...duger bara till en sak - att skrämma folk.

Ett sår efter ett trubbigt föremål som gått rakt igenom skalpen.

-Inga avvärjningsskador? -Nej.

Formen på föremålet matchar såret.

-Det här var föremålet. -Och handlederna?

Skurna med ett tunt knivblad, kanske en kökskniv.

Och det kan ha gjorts kallblodigt och metodiskt?

-Vad är det för sorts person? -Det vet jag inte än.

Men en sak förbryllar mig. Inget förvånar ju oss längre?

Även begravningsentreprenörer borde vara härdade. Men han fick en chock.

Tror du att han såg ett spöke?

Huset tillhörde järnvägen i slutet av 1800-talet.

Den gamla banan går bakom träden.

-Så det dundrar förbi tåg här? -Inte nu längre.

Nåt enstaka ångtåg, men de stör inte.

De kör väl ända till Midsomer Mallow nu?

Ja. Det kommer de att fira.

Några entusiaster hoppas på en förbindelse med stambanan en dag.

-Har huset alltid tillhört din släkt? -Ja. Ända sen järnvägen sålde det.

Ska vi be Tom följa med i kväll?

Spiritistsällskapet har möte i kväll.

Elizabeth har bett mig följa med.

Jag har hört mycket om sällskapet på sistone.

Jag står nog över. Men gå du, Joyce.

-Mr John Whittle? -Ja.

Goddag. Kommissarie Barnaby-

-och inspektör Scott.

Ni gjorde en del jobb åt Patrick Pennyman.

-Ja. -Har ni några klagomål?

Det hade väl knappast tjänat nåt till nu?

-Vad var det för jobb ni utförde? -Billiga saker som kunde täckas över.

Mest kistbockar.

-Och några kistor av hårdpapp. -Hårdpapp?

De skulle vara provisoriska, men de användes vid några kremeringar.

-Hur då? -Ni vet hur det är.

Medan orgeln spelar och anhöriga fortfarande gråter gör man ett byte.

När den dyra mahognykistan har burits ut.

Man mutar rätt personer, och ingen får veta nåt.

Jag känner till det mesta som händer i byn.

Vad kan ni berätta om James Griss?

Inte mycket. Jag ser inte till honom så ofta.

Pennyman och Griss - rena katastrofen ihop.

Har James råkat i trubbel? Han hade kort stubin.

Vet ni var han finns?

Uppenbarligen gjorde mr Pennyman nån person väldigt upprörd.

-Helt klart. -En missnöjd kund?

Det måste ha funnits några stycken.

Hur visste de att de blev lurade? Det gällde begravningar, inte matvaror.

-Vart går tågen? -Inte särskilt långt.

Bara till några byar. Den var förbunden med stambanan förr.

Men numera, liksom det mesta av det gamla England...

...är det bara kulturarv.

Kan jag hjälpa er?

Hej, Tom.

-Har polisen pratat med dig? -Ja. Hur så?

Jag bara undrade. Jag berättade allt jag vet...

...vilket inte är så mycket.

Varför du gick tidigare från mötet igår kväll?

Jag hade saker att göra. Det är min ensak.

Sa du till polisen varför du gick tidigare?

De frågade inte.

Pennyman kunde driva vem som helst till vansinne.

Hade vi samarbetat längre hade jag skadat honom. Jag ville expandera-

-men han vägrade. Han gillade inte att göra av med pengar.

-Vem arrangerar begravningen? -Ingen aning.

Ni började nästan slåss vid ett tillfälle.

Vid fler än ett tillfälle.

Dödade ni honom, mr Griss?

Nej.

Var var ni tidigt igår kväll? Mellan halv sju och halv åtta?

Jag tog ett bad, och sen åt jag.

-Kan nån intyga det? -Nej.

Tänker ni gripa mig?

Vi backar lite.

Vem mer än ni skulle vilja göra Patrick Pennyman illa?

Många. Men ingen jag direkt kan namnge.

Han var nästan en brottsling.

Vad menar ni?

Han förstod inte vitsen med att folk begravdes med sina värdesaker.

Jag såg honom stjäla en ny kostym och ett par sjöstövlar.

-Vad gjorde han med dem? -Sålde dem.

-Kände nån mer till det? -Det är möjligt.

Får jag fråga...

Som en före detta begravningsman...

-Vad tycker ni om spiritistkyrkan? -Idioter, men de stör inte mig.

-Störde de Patrick Pennyman? -Han svor över dem då och då.

Men reinkarnation borde passat honom.

Han kunde begravt dem två gånger.

Hej. Du kunde bara inte låta bli, eller hur?

Kom.

Det är Rosetta.

Hon använder ofta sin vägledande ande.

En ung, viktoriansk tjänsteflicka - Charlotte.

Hon la kol på elden när hennes klänning tog eld.

Ingen kunde rädda henne.

Vi börjar med en bön som vanligt.

Store ande, vi välkomnar dig.

Låt en skyddande pyramid omsluta huset...

...och alla andra hem representerade här i kväll.

Det här är bornit, eller påfågelkoppar.

-Titta vilka färger. -Så vacker.

Du måste bli vän med den.

Påfågelkoppar lindrar sorg.

Ta ett djupt andetag.

Det finns en energikälla som strömmar genom kosmos.

Låt energin flöda.

Vet du vad problemet var med Patrick och mig?

-Nej. Vad då? -Vårt sexliv.

Det hade varit dåligt i åratal.

Jag stod inte ut med att han tog i mig efter att han tagit i de döda.

Försök slappna av.

Låt energin flöda.

Låt energin flöda.

Jag har ett meddelande från nån avliden i byn...

Är det Michael? Eller...

...Ma..Martin?

Nyligen...

Ett hjärtfel tog honom till andra sidan.

Det är Martin. Min man Martin.

Han dog för tre veckor sen.

Trots att Martin har lämnat det fysiska...

...så talar han till dig från andevärlden med mycket kärlek.

Charlotte?

Charlotte!

Det finns nån här i kväll vars anhörig är en hämndens ängel.

Och den hämndens ängel...

...är här i byn...

...utreder död...

...och letar efter de som har syndat.

Det hände igen på mötet.

-En varning till. -Jag vill inte höra.

Varför envisas du med att gå dit?

Du vet att det är slöseri med tid?

Mamma kommer inte tillbaka.

Hon kan vara död. Hon kan försöka skicka oss ett meddelande.

Det är nåt trick, det måste det vara.

Men hur har hon fått den informationen?

Jag vet inte. Men nånstans ifrån får hon den.

Och jag tror att det är från den här sidan.

Det kan vara en lyckad gissning.

-En jäkligt bra gissning i så fall. -Det är en liten by, Joyce.

Folk snappar upp saker.

Och de vet att jag utreder ett mord där.

Jag har kallats många saker...

...men aldrig en "hämndens ängel".

Det är inte roligt, Tom! Jag blev riktigt rädd.

Jag går aldrig dit igen.

Rosetta, kan vi anordna en medial demonstration i Midsomer Worthy?

-När då? -Torsdag den 18:e.

Tre pund per person. Te och kakor ingår.

Det ska väl gå bra.

Rosetta...

...igår kväll kom ett förebud om sorg.

Och i kväll kom det ett förebud till.

Vi vill väl inte skrämma de människor som söker vår hjälp?

Det är inte det vi är här för.

-Jag är ingen bedragerska, Eve. -Naturligtvis inte.

Ibland ger jag dem lycka.

Jag säger att jag ser blommor och fåglar...

...och älskade som går på gröna ängar.

Men när jag är i trans...

...har jag ingen kontroll över situationen.

-Det måste du veta. -Det gör jag.

Bra.

Hur mycket fick vi in?

De senaste begravningarna... Jag pratade med mrs och mr Ferguson.

Pennyman ordnade begravningen åt mrs Fergusons syster.

De var nöjda med ceremonin. Likaså familjen Coterell och...

Du låg aningen för högt, Jenny.

Och vi måste alla jobba hårdare med artikulationen.

Från samma ställe igen.

Mrs Burgess.

Jag minns David och Rosemary Key. Men jag kände dem inte så väl.

De verkade väldigt fästa vid varann.

-Kände ni deras dotter? -Nej.

Jag visste att de hade ett barn, men jag tror att hon flyttade härifrån.

De ligger bredvid varandra. David Key dog först.

Hans fru en tid senare.

Patrick Pennyman arrangerade båda begravningarna.

Cully...

-Det här är min vän Elizabeth. -Hej, Cully.

Hej, mr Marr.

Får jag ge er en läsning, mr Barnaby?

-En vad då? -Med stenarna.

-Jag kan berätta allt om er. -Vissa saker bör jag nog inte veta.

Det är det som är vitsen.

Tack, men nej tack.

-Hur mår mrs Pennyman? -Hon är fortfarande uppriven.

Jag bad henne komma hit senare. Det kanske kan muntra upp henne.

-Det är väl inte ännu ett kyrktak? -Nej, inte den här gången.

-Till järnvägen, mycket viktigare. -Varsågod.

Tackar.

Så fint! Tänk att Fletcher's Cross hade en station.

-Det är mr Griss stolthet. -Vems?

Karln i uniform.

-Är Elizabeth här? -Ja, hon är vid bokståndet.

-Har hon berättat om sin familj? -Nej. Hur så? Måste hon det?

Nej, det måste hon väl inte. Nu måste jag mingla.

Jag har så ont i ryggen, Anne.

Jaså, minsann?

Jag kanske kan pröva lite av din healing.

-Använder du händerna? -Nej, det gör jag inte.

-Så synd. -Sluta tafsa, Ronald!

-Ska jag tala om det för Sylvia? -Hon skulle aldrig tro dig.

Några kilometer järnväg till och vi kan köra till Causton.

En dag når vi stambanan.

Lyssna inte på honom.

Det kommer aldrig att hända.

Följ med, så ska jag visa lokstallarna.

Hej, Elizabeth. Vad har du köpt?

Historiska romaner.

-Verklighetsflykt? -Jag föredrar det förgångna.

Mina damer. Vill ni lämna ett litet bidrag?

Ronald, be dem aldrig om ett bidrag.

Vi behöver inte deras pengar.

-Fyra? -Fyra.

-Elizabeth... -Jag pratade nyss med Tom.

Jag går nu. Kan du titta in till mig i kväll? Jag vill prata om en sak.

-Är nåt på tok? -Nej. Allt är bara bra.

Ett bra val. En herkimer-diamant.

Den ultimata harmonistenen.

Den ges ofta till personer som reser eller ska flytta.

Håll undan, mitt herrskap!

Kan ni ta några steg bakåt?

Det är för er egen säkerhets skull. Bara några steg bakåt! Alla ser ändå.

-Vem är hon? -Det är Rosetta.

Hon är från spiritistkyrkan. Hon är mediet.

Jag flyttade, men vi hade ändå nära kontakt.

Det här var deras hem. Jag höll mycket av dem båda.

Min far dog för drygt ett år sen och min mor några månader senare.

Jag beklagar.

Hon brukade ringa mig...

...nästan dagligen sen pappa dött.

Hon var väldigt exalterad.

Hon hade gått med i Fletcher's Cross spiritistsällskap.

De dödade henne.

-Va? -Hon sökte tröst hos dem.

Men de skrämde henne.

De berättade saker om min far som inte ens jag visste.

Det skrämde henne och gjorde henne sjuk.

Det sa hon strax innan hon dog.

Men Tom tror att det som Rosetta håller på med...

-...är en bluff. -Det är det säkert.

-Så det är därför du går på mötena? -Ja.

Jag vill avslöja dem.

Och det är inte det enda som pågår i den här gudsförgätna byn.

Min mor bar alltid den här.

Hon sågs nästan aldrig utan den.

Den tillhörde hennes mor.

Jag bad att hon skulle begravas med den, så hon slapp skiljas från den.

-Men hon skiljdes från den? -Ja.

När jag kom hit några veckor senare såg jag den.

Den var till salu i en antikvitetsaffär.

-Ska vi äta lunch i Causton i morgon? -Ja, det gör vi.

-God natt. -Sköt om dig.

Brevbäraren hittade liket i morse. Dörren stod öppen och det lyste.

-Nån mer där inne? -Nej.

Den boende heter Elizabeth Key, men den döda saknar ID-handling.

Vi behöver ingen.

Det är Elizabeth Key. Jag kände henne.

När ni säger att ni kände henne...

Hon var Joyces väninna.

Och jag tror att hon gjorde en egen utredning.

Ingen har rört nåt...

...men hon verkar ha haft besök.

Av minst en person. Och jag vet vem det var.

Såg du nån när du lämnade huset?

Väntade Elizabeth fler besök?

Det sa hon inte.

-Vi måste hitta den som gjorde det. -Jag vet.

Innan det händer igen.

Sa Elizabeth att hon var ute efter hämnd?

Nej, inte hämnd. Hon ville ha svar på några frågor.

Av vem?

Hon sa att hon hade hört sig för.

-I byn? -Ja.

-Nämnde hon några namn? -Hon nämnde spiritistkyrkan.

Samma tillvägagångssätt, slagen bakifrån.

Sen skars handlederna upp. Vi kanske hittar vapnet.

Det kan ha slängts i väg. En tegelsten, en bit rör...

-Och kniven? -Vi hittade den inte förra gången.

Det är konstigt. Försöket att få det att se ut som självmord är patetiskt.

Ingen kniv vid kroppen, ett slag i bakhuvudet.

Är det nån som ser det som en lek?

Ja, och som njuter av det.

Jag är Rosettas assistent och sekreterare.

-Är hon här? -Hon avslutar just sin meditation.

Jag hämtar henne.

Vart tar alla andar vägen på dagen?

Det här stället...

...och begravningsbyrån. Det måste finnas ett samband.

Det trodde Elizabeth Key.

Det här är kommissarie Barnaby och...

...inspektör Scott?

God morgon.

Vi utreder Elizabeth Keys död.

-Kände ni henne? -Jag tror inte det.

Hon var på några av era möten.

Jag vet inte namnet på alla som kommer hit.

-Hur dog hon? -Hon blev mördad.

Det var tråkigt att höra.

-Men hur kan jag hjälpa er? -Elizabeth Keys mor...

...gick på era möten sen maken dött...

-Mr David Key. -Än sen?

-Många sörjande kommer till oss. -Det tror jag säkert.

Men mrs Key dog av hjärtsvikt-

...efter att ha varit på ett av era möten.

Ska jag göra en hälsoundersökning på alla som kommer hit?

Rosetta försöker hjälpa människor att må bättre, kommissarien.

Gäller det även sårbara människor?

Och lättpåverkade människor?

Elizabeth Key ville konfrontera er...

-Ni har fel. -Hon var övertygad om...

...att nåt som hade synts, sagts eller hörts här...

...orsakade hennes mors död.

Jo, det var visst nån kvinna som bråkade efter ett möte.

-Var det Elizabeth Key? -Det vet jag inte.

Jag var fortfarande i trans.

Vi måste ställa fler frågor, miss Price.

Så det är bra om ni stannar i byn.

Ni får ursäkta henne. Hon har varit stingslig på sistone.

-Det har hänt underliga saker. -Vad då för saker?

Hennes vägledande ande har blivit så ilsken. Den vägrar uppföra sig.

Jag vet inte om den kan skada nån.

-När är nästa möte? -I kväll.

Vi kan tyvärr inte gripa ett spöke för att ha skrämt ihjäl en äldre dam.

Åk tillbaka till kontoret och kolla upp Rosetta Price.

Jag tar en promenad i byn.

Hur ska jag kunna uttrycka mig under sån press?

Alla dessa frågor!

Jag känner mig inträngd i ett hörn.

-Jag kan inte koncentrera mig! -Nej, självklart inte.

Hur ska det gå med Midsomer Worthy?

-Om du inte får lämna byn... -Åt helvete med Midsomer Worthy!

Ronald...

Jag fick just veta det...

Det har skett ett mord till i byn. En kvinna på Shilling Lane.

Hon hittades i en blodpöl i sin egen trädgård.

Tack.

John...

Jag har ett jobb åt dig.

Stegpinnarna på ställverken vid hagen behöver bytas ut.

-Jag ska titta på det. -Jag är där för det mesta.

Leker du fortfarande med järnvägen?

-Ja. -Då missar du väl nåt.

Jag trodde du hängde på din gamla arbetsplats.

-Janet Pennyman är ju ledig nu. -Den stackarn har ju sorg.

-Än sen? -Håll käften.

Annars går jag till nån annan.

Spela inte oskyldig. Du är byns största intrigmakare.

Jag leker i alla fall inte med tåg...

Har det inte varit nog med våld i byn?

Hej igen, mr Whittle.

Eve Whittle är väl er fru?

-Ja. Hur så? -Jag har varit i spiritistkyrkan.

Ni är väl inte en av dem? Ni verkar mer jordnära.

Jo, jag gör en del jobb åt dem.

Så ni gör inga magiska skåp och falluckor?

Nej, inget sånt.

Hur bär de sig åt?

-Vad menar ni? -Ni måste varit med på en del möten.

Hur kan de berätta privata saker för människor...

...om deras avlidna anhöriga?

Jag vet inte. Fråga dem.

-Så den som gjorde det väntade här? -Ja.

Iakttog oss...

Du såg ingen, men hörde du nåt?

-Som vad då? -Fotsteg, eller ljudet av en cykel...

Nej.

Vi går in från baksidan.

Rosetta Prices assistent tror att nån sorts vägledande ande...

...har ett finger med i spelet.

Var anden där när du var på mötet?

Ja. Det är en ung flickas ande.

-Var det nån som hade klätt ut sig? -Nej, det var det inte.

Det är bara en annorlunda röst. Den kommer från Rosetta.

Har nånting förändrats i rummet sen du var här med Elizabeth?

Har nåt flyttats eller ändrats?

Jag tror inte det.

Vi satt här.

Hon pratade om sina föräldrar.

Vi skulle ha ätit lunch i dag. Jag kan inte fatta det...

Där är broschen.

Broschen?

Elizabeths mor skulle begravts med den.

-Men senare såg hon den i en affär. -Jaså, minsann?

Joyce, du har väl fått nog av spiritistmöten?

-Ja. -Men om jag följde med?

-Nej, jag vill inte. -För Elizabeths skull?

Jag undrar om ni har sett den förut?

Nej. Hur så?

-Var skulle jag ha sett den? -Jag vet inte. Kanske här?

På er mans kontor.

-Jag förstår inte. -Den...

...tillhörde en person som er man begravde.

Då fick jag inte lov att se den.

-Patrick höll sånt för sig själv. -Gjorde han?

Ja.

Okej. Tack.

Det var roligt att se er vid firandet av järnvägen häromdan.

-Vänner rådde mig att gå ut lite. -Era vänner har rätt.

Skingra tankarna lite.

Eve... Snuten kom förbi verkstan.

Mr Barnaby?

-Vad ville han? -Han frågade nåt om en brosch.

Det är så mycket konstigheter just nu.

Rosetta får inte lämna byn.

Då blev hon väl glad.

Vet du nåt som jag inte vet?

-Nej. -Du vet ju om allt som händer i byn.

Inte den här gången.

-Är det sant? -Ja, hjärtat.

Ni får börja utan mig i kväll. Jag har saker att göra.

-Jag kommer sen. -Okej.

Var?

Jag vet inte om jag kan.

Ja, jag kommer.

Hej då.

-Ska du gå på mötet? -Nej.

-Du går ju alltid dit. -Inte i kväll.

Jag måste träffa en person.

-John blir sen. Han är upptagen. -Okej.

Och polisen är här.

Kommissarie Barnaby.

Han sitter bland publiken.

L...

Ett ord på "L"...

Är det ett namn på "L"?

Varför hjälper du mig inte, Charlotte?

Är det namnet Laura?

Finns det nån Laura här?

Ja!

En anhörig vill säga nåt...

En anhörig visar mig nåt.

Nån från andra sidan.

En tatuering?

Ja, en tatuering på underarmen.

Hjälp mig, Charlotte...

Hjälp mig.

Tänd ljuset. Tänd ljuset!

Jag beklagar, men Rosetta måste vila nu.

Vi måste avsluta mötet.

Vi slutar med en bön.

-Folk borde få pengarna tillbaka. -Undrar varför de bröt.

Rosetta gjorde ett trick.

Säkert på grund av oss. Hon ville inte bli avslöjad.

Men ljudet... Det var så otäckt.

Dolda högtalare?

En tatuering.

Eller ett födelsemärke.

Och några enstaka namn.

Vad pratar du om?

Om upplysningar man skaffat...

...och var de kommer ifrån.

Stanna!

God morgon, Scott.

Jag har kollat upp Rosetta Price.

Hon är inte straffad.

Men det finns info om henne på nätet.

Hon är högt ansedd i spiritistkretsar.

Hon blir ofta lovordad i spiritistnyheterna.

-Jaså? -Och det här...

...är uppgifterna ni bad om från Pennymans kontor.

Intressant läsning.

Samma tillvägagångssätt.

Men slaget bakifrån kan ha dödat honom.

-Det är ett rejält sår. -Hur länge har han legat här?

Det vet jag inte än. Troligen hela natten.

Scott, ta reda på var mr James Griss jobbar.

Åh, John...

Din dåraktiga dumbom...

Han är alltid snäll mot mig...

...men han retade upp många.

Retade han upp nån tillräckligt mycket för att göra så mot honom?

Jag antar det.

Men det är så världen ser ut i dag.

Alla eldar upp sig så fort för struntsaker.

Vet ni nån som kan ha velat göra honom illa?

Emily kan stanna här, men har ni nån anhörig eller vän som kan komma?

Rosetta kommer snart.

Jag tror på henne.

John gjorde inte det. Men jag gör det, det har jag alltid gjort.

Men det är väl bara illusionstrick?

Illusionstrick? Nej.

Ibland får hon lite hjälp.

-Annars blir det ingen underhållning. -Vad för slags hjälp?

Hjälp, bara.

Men det mesta är äkta.

Det händer underliga saker.

Jag har känt det. Jag har känt energin.

Och jag har sett auran.

Den är som ett varmt, klart ljus...

Mr Griss... Får vi prata med er?

-Om vad? -Vi utreder ett dödsfall.

-På järnvägsspåret. -Den döde är John Whittle.

-John Whittle? -Tyvärr.

Jag gillade honom inte, men jag önskade inte livet ur honom.

-Varför ogillade ni honom? -Han var en intrigmakare.

-Vad gjorde han här? -Det undrar vi med.

-Blev han påkörd av loket? -Nej, han blev mördad.

Mördad?

-Var var ni i natt? -Hemma, förstås.

-Och under kvällen? -Jag var här till sent.

Jag jobbade med spåret. Jag la av när det blev mörkt.

-Var det nån mer här? -Nej.

Vänta lite nu... Jag dödade honom inte.

Ni gillade honom inte.

Igår grälade ni två på gatan.

-Och nu är han död. -Jag skulle aldrig döda honom.

-Det skulle jag inte kunna. -Såg ni nån annan igår kväll?

-Jag var ju ensam här. -Jo, men såg ni nån?

Ja... Jag såg Thomas Marr.

Han var nere på spåret.

Han verkade leta efter nån. Sen gick han bara därifrån.

-Hur dags var det? -Vid halv åtta, ungefär.

Miss Marr. God dag.

-Är er bror här? -Ja.

Kan ni be honom komma hit?

Thomas!

Mr Marr. Får jag prata med er?

Ska ni stänga?

Tack.

Han är min bror. Jag vill gärna stanna.

Visst. Det går bra.

Mr Marr... Thomas...

Jag vill prata om den kvällen Patrick Pennyman mördades.

Ni gick tidigare från spiritistmötet.

Ja, det stämmer. För att gå hem.

-Ni gick inte till begravningsbyrån? -Naturligtvis inte.

Du högaktar väl din syster?

Ja, det gör jag.

Om är så mycket emot spiritistkyrkan, varför går du då dit?

Vi träffade aldrig vår far.

Och vår mor övergav oss när vi var barn.

Vi vet inte ens om hon lever.

Det är därför Thomas går på mötena.

Han hoppas på nåt slags meddelande.

Men du gick inte på mötet igår, eller hur?

Vi vet vart du gick.

Du gick till den gamla järnvägsbanan, inte sant?

-Inte sant? -Berätta.

Jag fick ett...telefonsamtal.

Jag skulle gå ner till järnvägsövergången vid Rams Lane.

Om jag gjorde det skulle jag få veta nåt glädjande.

-Men det var ingen där. -Vem var det som ringde?

Vem var det, mr Marr?

Det är ju absurt! Varför skulle jag stämma träff med Thomas Marr?

-För att ni hade goda nyheter. -Vad då för goda nyheter?

Jag ringde inte honom. Kontrollera vara samtalet kom ifrån.

Det kom från en telefonkiosk på torget, inte långt härifrån.

Det var inte jag.

Thomas måste tagit miste. Det gjorde han ofta när han jobbade för min man.

Inspektör Scott berättade att er man-

-ville hålla er utanför verksamheten.

-Det stämmer. -Ändå hade ni tillgång till arkivet.

Om jag ville, ja. Men det intresserade mig inte.

Naturligtvis inte.

Nu tycker jag att ni är okänsliga. Jag sörjer fortfarande min mans död.

Ja. Jag ber om ursäkt.

Mr Burgess...

Jag har med mig några småsaker till dig, Janet - i nödens stund.

Jag blir riktigt rörd. Grannarna har varit så snälla...

...och omtänksamma.

Mrs Burgess...

-Är er man hemma? -Nej.

-Var är han? -I kyrkan.

Hur så?

-Mr Burgess! -Ja?

Mr Barnaby?

Är det nåt ni vill berätta för oss?

-Om vad då? -Patrick Pennyman.

-Nej. -Eller om några småsaker...

...till Janet Pennyman i nödens stund?

Vad är det för fel med det?

Hur många fler "småsaker" har ni njutit av sen mr Pennyman dog?

-Eller pågick det redan före det? -Jag är gift.

Ja, det är ni. Men knappast lyckligt gift.

Och Janet Pennyman hade inget vidare äktenskap heller.

Inte med en sån man. Så ni passade ihop.

VI kan hämta er fru om ni vill.

Uppmuntrade Janet Pennyman er?

Nej, naturligtvis inte.

Varför blev då John Whittle mördad?

Hur ska jag kunna veta det?

John Whittle jobbade då och då för Pennyman-

-och var på begravningsbyrån vid flera tillfällen.

Såg han nåt han inte borde sett?

Ertappade han er?

Whittle skulle aldrig hålla tyst. Vad begärde han för sin tystnad?

En liten sexuell tjänst eller två av Janet?

Det kunde ni ju inte tillåta.

Har Janet sagt det?

Så gott som.

Lurade hon iväg honom till järnvägen precis som med Thomas Marr?

Thomas Marr och James Griss - perfekta misstänkta.

Vad slog ni honom med?

Hittade ni nåt lämpligt föremål vid spåret?

Innan jag säger nåt... Hur mycket har Janet berättat?

Nästan allt.

Vet ni... Hon var härlig att vara med.

Du vet inte om att han är död än. Så du fortsätter som om inget hade hänt.

-Varför det? -När polisen sen ställer frågor...

...har du svaren.

Du gör klart middagen.

Sen går du ner och ropar på honom.

Patrick!

Se till att det är folk ute på gatan när det är dags.

Folk som hjälper dig.

-Sen gråter jag ut mot deras axel? -Så att hjärtat vill brista.

Vi hade så roligt tillsammans...

Er man var väldigt noggrann, mrs Pennyman.

Han lämnade detaljerade beskrivningar av alla-

-som han begravde, och deras anhöriga.

Känner ni igen den här?

Ja.

-Är det er handstil? -Ja.

Vi hittade den i ert skrivbord.

Det är en lista över alla kännetecken på de personer er man begravde.

-Ska jag läsa upp den? -Nej.

Listan omfattar tatueringar, ärr, födelsemärken...

Alla daterade och kopplade till namn, ålder och kön på de avlidna.

Känner ni Rosetta Price?

Jag har hört talas om henne.

-Har ni nånsin hjälpt henne? -Hur skulle jag kunnat hjälpa henne?

Genom att sälja sån här information till henne.

De var säkert värdefull för henne.

Med den kunde hon ge detaljerade beskrivningar-

-av dem "på andra sidan".

Det var särskilt ett namn...

David Key.

Här står det att han har "ett litet, vitt födelsemärke".

"Nästan format som en duva."

Bortsett från hans läkare kan bara hans närmaste känt till det.

Hans fru hette Rosemary Key.

De här uppgifterna, som lämnades ut under ett spiritistmöte-

-gjorde henne sjuk, allvarligt sjuk. De tog faktiskt död på henne.

-Det har inget med mig att göra. -Jo, det har det.

För nån började utreda saken, nämligen dottern till mr och mrs Key.

Rosetta Price var inte den enda hon sökte upp.

Jag vill prata med er, mr Pennyman.

Hon måste varit jäkligt besvärlig med sitt tjat om nån brosch-

-och sina frågor även sen er man dött.

Henne kunde ni inte ha springandes här. Så hon måste försvinna.

Hur mycket har Ronald sagt?

-En hel del. -Vad betyder det?

Okej... Han är beredd att ta på sig skulden.

Käre Ronald...

Han förändrade mitt liv.

Vad skrattar ni åt?

Patricks min när han kom på oss tillsammans.

Den glömmer jag aldrig.

Jag är lite tveksam till din förhörsteknik. Men den ger resultat.

-Nåt du lärt dig i London? -Kanske.

-Vill du tillbaka dit? -Nej, jag trivs här.

-Bra. -Men jag kanske byter yrke.

Det är brist på begravningsbyråer här. Jag kan tjäna en förmögenhet.

Vi måste väl upplösa sällskapet nu.

Ja.

Charlotte blir inte glad.

Text: Malin Westhall www.sdimedia.com