Original subtitles

- Stå stilla! - Det är inte mig du ska oroa dig för.

Sov nu.

Tack. Jaha, var är den?

Ge mig ett ögonblick så ska jag leta.

Jag kan fortfarande inte fatta att du kände Leonardo da Vinci.

- Bibliskt. - Jag älskade honom djupt.

När vi träffades var han ingen legend utan en svältande konstnär.

Som du inspirerade till stordåd. Det suger att han fick all ära.

Sån är historien.

Många som formar den får aldrig sitt erkännande.

Här har vi ett typexempel.

Det var den här vi kom hit för.

Halt! Två inkräktare i da Vinci-utställningen.

Landon! Sånt våld är inte nödvändigt.

Ironiskt att du säger det.

Hur vet du att den där kan besegra Malivore?

För att jag har gjort den.

Fortfarande lika stilig.

Erkänn nu.

Ni har saknat mig.

Det är inte värt ett svar. Däremot en motfråga:

- Hur kan du vara här? - Lång historia kort:

Nån högg av mig huvudet och jag vaknade upp i mörkret.

Jag led existensens kval, bla, bla, bla.

Sen förde en Triadhäxa mig tillbaka till nuet -

- där ni bevisligen inte har lyckats döda Malivore.

Vi har låst in honom i en fängelsevärld.

Inget fängelse kan hålla min pappa instängd, som ni vet.

Skickar han monster än?

- Ett par. - Jo! Sluta ge honom information.

Det gäller dig också.

Han har nåt i görningen. Men som tur är så har jag en plan.

- Vad för plan? - Inte intresserad! Ad somnum.

- Lizzie... - Låt bli.

Har du glömt att Clarke utgav sig för att vara Vardemus -

- gjorde Josie elak och försökte kapa din kropp?

Plus miljoner andra tvivelaktigheter. Vi ska inte lita på honom.

- Vad är då din plan? - Vi låter de vuxna ta hand om honom.

Har vi ert tillstånd?

Jag vet inte.

Cleo var tydlig när hon gav sig av: Hon vill inte bli hittad.

MG också. Ni hämtade hem honom och nu är vi sams igen.

Och i öppenhetens anda behöver jag få saker sagda -

- som jag inte hann säga innan Cleo stack.

Och i samma anda...

...hoppades vi få er hjälp att hitta henne -

- så att vi inte skulle låta en häxa hjälpa oss bakom ryggen på er.

Jag uppskattar att ni kom hit. Faktum är...

I går kväll bröt sig två tjuvar in på museet i Alexandria -

- och stal en skulptur som Italien lånat ut.

En vakt som försökte övermanna dem somnade utan vidare.

En annan blev grovt misshandlad, men först hann han få sig en titt...

...på sina förövare.

Varför skulle Cleo råna ett museum?

- Och varför tillsammans med Landon? - Skulpturen är Leonardo da Vincis.

Den har förmodligen att göra med Cleos förflutna.

Hon lär inte ha nån framtid om hon fortsätter på brottets bana.

Har vi tillstånd till vårt första officiella superhjälteuppdrag?

Sopa igen spåren och ta reda på vad de har i görningen.

- Diskret. - Diskreta dynamiska duon löser det.

Är du redo för det här, gamle vän?

- Ja, mot Batmobilen. - Tack.

Mitt blodsocker rasar och min urinblåsa sprängs.

Jag går och köper lite snacks. Vill nån följa med?

Ja, när tanken är full.

Kan du köpa en Razzleberry Slush till mig?

Bara för att genetiken har bestämt att jag älskar dig.

Hope?

Att se Clarke måste vara traumatiserande efter allt som hände.

Jag börjar tro att "traumatiserad" är mitt nya standardläge.

Skulle inte det förändras om vi gjorde slut på Malivore?

Jo, men om du tror att Clarke ska hjälpa oss...

Vårt enda andra val är att jag blir fullt utvecklad tribrid.

Tänk om det här är det enda sättet?

Vi reder ut det på skolan.

Som Clarkes lögner nästan förgjorde tillsammans med mig.

Och även om alla förtjänar en andra chans -

- så kan jag inte förmå mig att lita på Clarke.

Det borde inte du heller göra.

Du har rätt. Vi måste hitta ett annat sätt.

Dina handlingar kunde ha äventyrat hela mitt uppdrag.

Ska du läxa upp mig om våld nu?

Jag fick ju stoppa dig från att mörda Hope!

- Det här är vårt gemensamma uppdrag! - Ja, men i går kväll insåg jag...

...att du inte är den Landon jag såg i Hopes hjärta.

Du menar den du skapade -

- så Hope skulle tro att du hade räddat mig från fängelsevärlden?

Jag har flytt från Malivore i århundraden.

Allt jag har gjort har varit för att slippa det.

Därför gick jag med på att bli partner.

Jag trodde ju att du om nån skulle förstå.

Underbart. Jag har tappat nyckeln. Säg att du har din.

Jag vill bli av med Malivore lika gärna som du.

Men om det här ska fungera måste du lita på mig.

Du har 30 sekunder på dig att övertyga mig. 28 nu.

Om Malivore skickar monster så finns det en portal.

Jag kan leda dig till den.

- Fem sekunder. Hur? - Portalerna är Malivore-lera.

Jag är gjord av samma material.

En lokaliseringsformel och vi kan båda äntligen bli fria.

Satans skit!

Är inte ni två lite unga för att vara kriminalare?

Det här är vårt första fall, så hjälp oss bara att lösa det.

Var det här förövarna som ni stötte på?

Ja. Hon stal skulpturen och han...

Han spöade skiten ur mig. Jag glömmer aldrig deras ansikten.

Det kommer ni visst att göra, sir.

Ni minns varken deras ansikten eller vad de stal. Gå iväg.

Jaha, har du tänkt nåt på saken?

Ja, jag har ett par hjältenamn uppskrivna här:

Fire och Ice. Tooth och Nail.

Hustle och Flow - jag är Flow.

Coolt, men jag hatar allihop.

Jag menade om du har tänkt mer -

- på vad du ska säga till Cleo när vi hittar henne.

Jaså, det...

Jag vet inte, jag ska nog bara lägga korten på bordet.

Berätta vad jag känner, som du sa.

Nu måste vi ta reda på var Cleo och Landon gömmer sig -

- och varför du sitter på huk och sniffar på saker.

Pang. Bump och Grind - vi äger.

Varför stannar vi här?

För att slippa vittnen.

Lugn, jag bara skojar.

Som regel vill jag utöva magi utan snokande ögon i närheten.

På tal om det... Borde vi inte -

- köra lite längre från tvillingarna innan vi gör nåt?

Du sinkar. Vad är det du undanhåller?

Jag...

Okej, vi gör på ditt sätt.

Imitantor Pupulis.

- Inte den formeln igen...! - När ska du nånsin lära dig?

Jag lovar att jag har förändrats.

- Jag är inte monstret du tror. - Vi får väl se.

- Det där är inte Malivore-lera. - Jag sa ju att jag har förändrats.

Återvänd dit du kom från.

- Gjorde du den av Malivore-sörja? - Ja, det är rätt formbart.

Lika konstnärsvänligt som lera.

Om formeln fungerar och vi hittar portalen, vad gör vi då?

- Vi förseglar den, förstås. - Hur? Då behöver vi Hopes blod.

Jag tog lite från skolan när vi körde tester på golemen.

Det stänger in Malivore tills vi vet hur vi ska omintetgöra honom.

Och som musa är jag trygg i vetskapen att inspirationen kommer att komma.

Leran rör sig inte. Formeln har misslyckats.

Allt var förgäves.

Ingen på skolan svarar i telefon.

- Ska vi bara gå hem, då? - Jag är mer orolig för Hope.

Clarke har övertalat henne till nåt dåligt.

Hope har gjort sitt val, och det blev inte oss.

Då är frågan varför.

Det har säkert nåt att göra med Malivores andra son.

- Som vanligt. - Landon gör Hope lycklig.

Även om deras senaste uppbrott tog henne hårt.

Därför måste vi smida medan järnet är varmt.

Smida vad, mer exakt?

Hope är tekniskt sett singel och redo för mingel.

Så nu har vi chansen att bryta cirkeln.

Och som hennes två bästa vänner i världen -

- är det vår heliga plikt att hjälpa henne hitta nån ny.

Innan hon rör upp himmel och jord för att försöka få tillbaka Landon.

Menar du att det är vår heliga plikt att ge Hope en tröstkille?

- Vem då? - Vi har inte råd att vara kräsna.

Det räcker med att han inte upplöses i en pöl av sörja när de har sex.

Jag är mer bekymrad över Hopes liv än hennes kärleksliv.

Clarke är en mästermanipulatör och mördare.

Och skulle en lämplig kandidat bara falla ner från himlen?

Tvillingarna Saltzman. Behöver ni skjuts?

Målet identifierat.

Om du försöker få mig att må bättre kommer du att misslyckas, som jag.

Vi är fortfarande partner, så jag måste försöka.

Jag vet hur det är att känna sig instängd.

Vad man än försöker göra så kan man inte ta sig ut.

I fängelsevärlden såg jag mig alltid över axeln.

Jag var ständigt förföljd av monster, visste inte hur jag skulle komma ut.

Och om eller när Malivore skulle sluka mig på nytt.

Jag kände likadant när jag flydde till Italien.

Där hittade jag kärleken -

- och svor att jag aldrig skulle bli hans fånge igen.

Det kommer du inte att bli.

- Hur kan du vara så säker på det? - Det kan jag inte vara.

Men jag lovar att den som vill åt dig måste ta sig förbi mig först.

I så fall hade du rätt.

- Mår du bättre? - Ja.

Men framför allt förstår jag att jag måste lita på dig.

För jag fick just en ny idé.

Skojar du med mig?

Är du människa nu?

Tack för att du ser allvaret. Det är ett stort ögonblick för mig.

Och ett kort sånt om du inte förklarar dig.

Jag ska, men kan du bryta formeln? Jag kan inte koncentrera mig.

Tack.

För flera årtionden sen när jag jobbade åt Triad -

- försökte jag hitta en väg ut ur tortyren pappa utsätter mig för.

Men jag lyckades inte.

Tills jag fick nys om en artefakt som kunde bevilja min önskan.

Leonardo da Vincis skulptur med en musa i sig.

Lyckades du öppna den? Hur i helvete då?

Ännu en börda jag som tribrid är unikt lämpad att bära.

En musa, säger du?

Det var väl därför jag inspirerades att låta en häxa ge mig liv igen.

Ja, i en dryg, mänsklig skepnad.

Jag har alltid velat vara en riktig pojke -

- så Malivore inte kan styra mig.

Du föreslog alltså en plan som du visste var ogenomförbar.

Man ska aldrig säga aldrig... Du missar det viktiga, Hope.

Jag har egna intressen i spelet nu.

Jag försöker inte lura dig. När Malivore får veta att jag är fri -

- kommer han att vilja döda mig.

Och då kommer jag inte att återuppstå som dig eller min fågelbror.

- Är det nåt jag missar här? - Landon är ingen Fenix längre.

Och inte min pojkvän heller, så innan du frågar... Låt bli.

Jag trodde att ni var ödesbestämda att vara tillsammans.

Ödet håller inte med. Och jag kan inte göra ett skvatt åt det.

Formeln... Den fungerar.

Så mycket för "aldrig".

- Blod är visst tjockare än lera. - Håll tyst och sätt dig i bilen.

Jag vet att du är ivrig, men jag vill helst inte dö, så sakta ner.

Så fort vi stänger portalen slipper vi varandra.

- Så ta på dig bälte, människa. - Du vet att det inte handlar om det.

Det handlar om Landon.

Har du glömt vad vi sa om ödet?

Han föddes som Malivores kropp -

- och jag föddes för att förgöra Malivore.

Han är alltså lika dejtbar som en kille med katter.

Om jag kan övervinna mitt öde kanske ni ungdomar också kan det.

Men det tror du väl redan?

Vi är nära. Ta nästa avfart.

Nu är jag förvirrad. Vem ska vara Sound och vem Fury?

Vi jobbar på det. Men vi har sopat igen deras spår.

Och vi vet att de vistas på Morning Bird Motel.

- Vi är på väg dit nu. - Vi möts där. Bra jobbat.

Du har en timme på dig att öva på vad du ska säga till Cleo.

Jag har spelat upp det i mitt huvud i flera dagar.

Jag kan bara komma på en sak.

"Förlåt." Förlåt för...

...att jag inte litade på henne.

Och för att jag inte talade om hur jag känner när jag hade chansen.

Det var jäkligt länge sen nån fick mig att känna -

- som jag gör när jag är med Cleo.

Ingen har inspirerat mig -

- till att vilja öppna mitt hjärta och...

...jag vet inte...vara mitt bästa jag så som hon får mig att vilja.

Vad tror du? Lär hon gilla det eller blir det ett haveri?

Akta!

Jävlar. Det här är illa.

Ambulansen har inte kommit. Vi måste hjälpa människorna.

- Landon och Cleo, då? - Det får vänta.

För det är hjältedags.

Jag säger inte att Hope Mikaelson är min personliga hjälte.

Jag vet bara inte vad vi på skolan skulle göra utan henne.

Du har sagt det hela bilresan. Jag förstår bara inte varför.

Du ska bara veta hur grym Hope är.

- För det är hon. - Absolut.

Tänk att det här stället var så flott.

Jag fattar varför du ville hit, Jo. Det slår då den kommunala skolan.

Får jag ge dig en rundvisning?

- Då kan vi fortsätta prata. - Dålig idé, Lizzie.

Vi måste berätta för pappa om Hopes... överraskningsutflykt.

Du har rätt.

Så spring du och gör det -

- medan jag visar Ethan Hopes andra hem.

- Låter det bra? - Toppen. Jag är på.

- Hej, Finch. - Läget?

- Jo? När kom du tillbaka? - Alldeles nyss.

Det har varit en... dag.

- Är allt bra? - Det är en lång historia.

Jag berättar senare. Just nu behöver jag din hjälp.

När inspirerade du senast nån så här?

Inte sen renässansen.

Bortsett från när jag fick Hope att göra golemen av dig.

Den var för övrigt imponerande.

När Leonardo och jag bodde i Florence -

- såg vi alltid solen gå upp från Ponte Vecchio -

- medan mina krafter inspirerade hans kreativitet.

- Det låter romantiskt. - Det var mer än så.

Vår kärlek och tillit gav upphov till hans största skapelser.

Kanske fungerar det även på dig, så du kan hjälpa mig -

- besegra Malivore, precis som da Vinci gjorde.

Att följa i renässansens största konstnärs spår?

Ingen press, alltså.

Det är bra att du är ödmjuk, men du behöver inte vara rädd.

Fokusera bara tankarna så kommer den sanna inspirationen.

- Jag känner inget. - Den kommer.

Se mig bara i ögonen och öppna ditt sinne för mig.

Vad känner du nu?

Världen är en... liten sten -

- i ett oändligt hav av ljus och mörker...

...fullt av möjligheter.

Nej, den är ett frö. Skalet till en idé.

Fokusera nu på ett problem och ta upp det.

Låt idén inuti slå rot och växa.

Landon, jag älskar dig.

Jag vet vad jag måste göra.

Hope... Vad gör du här?

En bättre fråga är: Vad gjorde ni två?

Det här blev stelt.

- Clarke. - Lillebror.

Har vi träffats förut? Jag känner vibbarna.

Vem är den här långa främlingen?

Nån jag inte fattar att Hope valde att samarbeta med.

Formeln skulle leda oss till portalen - inte till dig.

Och definitivt inte dig.

- Vi letade också efter portalen. - I Landons ögon?

Hur gick det?

Jag ska prata med henne.

Vad exakt försöker vi mörklägga?

Allt. Vi måste gömma allt magiskt innan Ethan ser nåt olämpligt.

Kan inte en vampyr bara radera hans minne?

- Jag känner redan skuld sen senast. - Varför då?

- Vad gjorde du mot honom? - Snälla, hjälp mig bara.

- Sovsalen är här borta. - Herregud, de är här. Invisique.

Sen går vi förbi ateljén så att jag kan visa Hopes fantastiska konst.

Nån erbjöd henne faktiskt 91 000 $ för en av hennes skulpturer.

Det var ett tämligen stort och märkligt exakt belopp.

- För hon är grym. - Din kastarm är grym.

Du satte pass efter pass på flaggfotbollen i fjol.

Ingen dålig komplimang för att komma från dig.

- Den här skolan måste ha en plan. - För wickery. Alltså nördfotboll.

Svenskarna uppfann det, tror jag.

Just det.

Vill du gå och kasta boll?

- Då kan du berätta mer om Hope. - Överens.

Invisique saeclum.

Det var nära ögat.

Finch?

Hur lyckades du bli människa? Och kan du sluta rota?

Berätta då vad du och tjejen gjorde när vi kom hit.

Kom igen. Jag är på den goda sidan nu och vill sona mina synder.

- Vi dömer ingen här i dojon. - Du kommer alltid vara ett monster.

- Du har det i blodet. - Titta vem som snackar.

Om du förändrats så mycket, varför kan då inte jag göra det?

Tro inget annat. Det har du.

Den Landon jag kände hade aldrig lämnat Hope.

Jag är Malivores son, precis som du.

Jag har accepterat att jag inte har nån framtid med Hope.

Ni ungdomar ger upp för lätt.

Jag vet att vi hatar varandra, men hatar vi inte pappa mer?

Det här är vår chans att bli det han aldrig ville att vi skulle vara...

Bröder.

Du är från vettet. Pappa måste ha givit dig en rejäl omgång -

- i mörkret den här gången.

Vad skumt...

Hope är den enda jag berättat för om mörkret.

Jäklar! Ta det lugnt med mig.

Varför? Du tog det inte lugnt mot oss på matchen i fjol.

Förlåt. Din arm... Det var korkat sagt av mig.

Saker och ting kanske händer av en orsak.

Det var ändå inte du som bröt den.

Det är lugnt. Är allt bra?

Vi borde prata om Hope.

Jag vet att vi har fått en del sagt, men har du några frågor?

Nu när du säger det... Ägnar du alltid så här mycket tid -

- åt att bekymra dig om andras kärleksliv?

Inte förrän alldeles nyligen.

- Men hellre det än mitt eget. - Så illa kan det inte vara.

Få höra.

Jag dejtade en kille som hette Sebastian för inte så länge sen.

Men han var tvungen att flytta, på permanent basis.

Och så här i efterhand... Han drack lite väl mycket.

Sen har jag och en kille på skolan haft -

- en "ska de eller ska de inte?" - grej i evigheter.

Just när jag trodde att vi kanske skulle det...

För att göra en lång historia kort: Jag är fortfarande singel.

Den rätte dyker säkert upp.

Du är gullig, men jag behöver inte din sympati.

Det gör Hope, däremot.

Hon är eldig, vet du. Du vore den perfekta motvikten.

Så om du är ledig på fredag kanske jag kan ordna en träff.

Det börjar bli sent.

Du borde gå tillbaka innan du tappar bollen igen.

Kom igen!

Vänta, Hope. Jag kan förklara.

Varför? Det kommer ändå inte att förändra nåt.

Det tror jag visst.

Och även om jag har fel -

- så vill jag förklara varför jag gjort dig illa.

Ja, du försökte döda mig - och nu bor du med mitt ex.

Så ja, Cleo, det gör ont.

Jag vet, och jag är uppriktigt ledsen.

Mina försök att göra slut på Malivore fick oanade konsekvenser.

Inte bara för mig, utan även för mina vänner.

I synnerhet dig.

Du förstår lika väl som jag -

- vad det innebär att inte kunna undfly sitt öde.

Ett öde man måste möta ensam.

Alla säger att jag inte måste det... men jag vet inte om jag tror på det.

Det enda Landon och jag har delat är vårt uppdrag.

Jag svär på mina förfäders blod.

Det angår inte mig.

Men utifall att du ljuger igen... Jag älskar honom fortfarande.

Och jag vill se honom lycklig, även om det inte är med mig.

Tala då om det för honom.

En sista sak...

När det här äntligen är över och Malivore har förgjorts -

- så hoppas jag verkligen att vi kan bli vänner igen.

Landon?

Clarke?

Prata inte. Det blir bara värre. Jag vet hur jag kan läka dig.

Kämpa inte emot. Mitt blod kan rädda dig!

Såvida det inte är giftigt för ditt Malivore-dna.

Du hamnar i mörkret igen. Är du villig att ta risken?

Jag kan prova med ett annat sätt, men det kommer att suga. Incendia.

- Du kan fortfarande. - Tack.

Och du borde fundera på hur du ska bjuda ut Hope.

- Har inte hon pojkvän? - Han är ute ur bilden nu.

Och om det ska förbli så... Vad sägs om den där dejten?

Du är en fantastisk relationsmäklare, Lizzie, men...

...ärligt talat så gillar jag faktiskt en annan.

- Varför sa du inte det förrän nu? - För jag visste det inte.

Vem hon än är så kan hon inte mäta sig med Hope Mikaelson.

Säg hennes namn så ska jag bevisa det.

- Vad håller du på med? - Stjäl en bil.

Du har väl inga problem med stölder? Vi måste åka. Nu.

Åka vart? Har du pratat med Hope?

Jag behöver inte henne, tack vare din inspiration.

Var inte vi partner? Mina behov borde också spela roll.

- Vad för idé har jag inspirerat? - Sätt dig i bilen!

Jag förklarar på vägen.

Jag trodde att du litade på mig.

Det gjorde jag. Men säg din avsikt om du vill att jag ska följa med.

Jag hoppades verkligen att det inte skulle gå så här långt.

Jag var dödsdömd.

Men så dök två maskerade män upp.

Jag hann aldrig tacka dem.

Först och främst: De här är asgrymma.

- Dessutom är alla trygga. - Likaså våra hemliga identiteter.

Nu behöver vi bara komma på våra superhjältenamn.

Det står näst på dagordningen efter ditt stora tal till...

Vänta nu, skulle inte du prata med nån?

Inte vad jag minns.

Landon? Är allt bra?

- Herregud... - Nära nog. Din tur.

- Dr Saltzman! Vad gör ni med honom? - Det där är inte Landon, Hope.

- Var är Cleo? - Vem är Cleo?

Ni har rätt. Det är inte Landon.

Det är Malivore.

- Hur känner du dig? - Öm.

Och överraskad, för du räddade helt klart mitt liv.

- Gör det oss till vänner? - Fiendevänner som bäst.

Att vara människa suger, men det slår då alternativet.

Vänta tills du får sjukhusräkningen.

Jag är ändå skyldig dig en tjänst.

Det var inte ditt ex som gav mig det jag hoppas blir ett sexigt ärr.

Landon är inte den du tror, Hope. Bokstavligt talat.

Jag vet, och jag hade vetat det tidigare -

- om jag bara hade tillåtit mig själv att se det.

I stället lät jag honom övertyga mig -

- att det var hans kamp för överlevnad som förändrade honom -

- från personen jag kände bättre än i princip nån annan.

Malivore fick till sist det han ville:

Sin kropp. Han har gömt sig framför ögonen på oss sen dess.

Jag sa ju att han har nåt stort i görningen.

Ödet, va?

Du kanske hade rätt. Det kan inte bekämpas.

Jag tänkte precis motsatsen.

Tack vare dig - hur galet det än låter...

Du flydde mörkret mot alla odds och övervann ditt öde.

Framför allt gjorde du det på egen hand.

Det är precis vad jag måste göra när det är min tur.

Men jag gjorde det inte ensam.

Jag behövde hjälp för att ta mig ut ur mörkret.

Precis som du kommer att behöva hjälp mot Malivore.

Så fastän jag fattar varför du känner att du måste bära din egen börda -

- så glöm inte vad du har på din sida. Det jag aldrig hade.

Vadå?

Vänner. En familj.

Där är du ju! Jag har letat överallt efter dig.

Jag försökte undvika ett nytt möte med det icke-övernaturliga.

Då... är du inte arg på mig?

Lugn.

Så lätt blir du inte av med mig.

Men som en varulv vars familj aldrig talade om att hon var en...

Vi behöver väl inte göra det till en vana att ha hemligheter?

Som vad nu grejen med den där snubben var.

Förra året...

...utförde jag svart magi under en footballmatch.

Jag förstörde Ethans karriär på kuppen.

Och i år fick MG Ethan att glömma den övernaturliga världen -

- vilket kostade dem deras vänskap.

Vi har sårat Ethan på så många sätt som han inte ens vet om.

Och jag vill inte att det sker igen. Inte på grund av mig och min syster.

Din syster är krävande.

Men att hon la sig i vårt förhållande innebär att vi är här tillsammans nu.

Så vad sägs om att se det från den ljusa sidan?

I stället för att älta det förflutna och utgå från det värsta?

För kanske kommer saker och ting att bli annorlunda den här gången.

Herregud... Vad hände?

Med min plan? Den misslyckades totalt.

Ethan bjöd ut mig.

Och jag är rätt säker på att jag sa ja.

Nej, nej, nej... Alla bra namn är redan tagna.

Vi kanske har lagt ribban för högt.

Det är ändå rimligt med tanke på hur supergrymma vi var i dag.

Så sant som det var sagt.

Hej på er.

Jag är ledsen att jag inkräktar i ert Avskildhetsfort.

Det är ingen fara, dr Saltzman. Är allt som det ska?

Nej. Vi har mist ännu en elev i dag.

Va? Vem då?

Nån ni inte minns. Jag hade också glömt henne tills Hope berättade.

Malivore slår till igen...

Jag kommer till honom snart.

Men den här personen betydde mycket för dig, Kaleb.

Och att minnas henne kommer att göra ont.

Därför vill jag ge dig chansen att välja.

Om hon var viktig vill jag förstås minnas henne.

Harae-tamai. Kioku. Yomiga arashi-tamae.

- Fungerade det? - Jag minns Cleo nu, så ja.

Om vi bara kunde ha undvikit att Malivore slukade henne.

Jag är ledsen, för det jag gjorde mot henne och mot er.

- Varför stack du ifrån oss? - Vi har ju redan gått igenom det här.

Betydde det ingenting för dig att vi räddade galaxen ihop?

Det betydde faktiskt allt.

Clarke av alla människor fick det att sjunka in -

- men jag lovar att inte göra om det.

Vad ger du för slags löfte?

Ett pandalöfte.

Du har tur att vi hade en bra dag medan du var borta -

- men du står helt klart under pandatillsyn.

I så fall... Följ med mig.

Hallå?

Är det nån där?

Vid närmare eftertanke, så glöm att jag frågade.

Vad det än är så måste det vara bättre än det här stället.

Det här ser festligt ut.

Vi vill ha våra vänner tillbaka.

Jag vill också ha en sak.

Ödet är förjävligt, eller hur?

Text: Fredrik Ringstedt-Axberg Iyuno-SDI Group