Original subtitles

- Detta har hänt... - Vi måste fokusera på familjen.

Jag kom för att främja vårt kryptoniska arv.

Krypton kommer att återuppstå och vi får tillbaka vår mamma.

- Hjälp mig, broder. - Inte så här.

Vi måste rädda alla med kryptoniskt medvetande. All min energi kan räcka.

Du blir utslagen i flera dagar.

- Pappa? - Sarah.

Nej, nej, nej.

Vad ska jag göra nu?

Dagen har äntligen kommit.

Jag gläds över att se dig här.

- Vem är du? - Jag heter Jor-El.

Och du...

Du är min son.

- Vad är det här? - Det här?

Det är en plats där du kan lära dig och slippa världens nyfikna ögon.

Lektioner om vem du verkligen är och varför jag skickade dig hit.

- Skickade mig varifrån? - Du föddes på planeten Krypton.

Ditt riktiga namn är Kal.

Den sista sonen av släkten El.

- Varför är jag så annorlunda? - Jordens sol.

Dina celler absorberar strålningen på ett sätt människors inte kan.

Det skapar praktiskt taget oändligt med energi.

Din hud, dina ben och muskler får en ofattbar styrka.

Med tiden ska jag lära dig hur du använder den kraften.

Hastigheten. Styrkan.

Du får lära dig att göra saker du inte trodde var möjliga.

- Jag är redo, far. Jag känner det. - I kropp och ande, ja.

Men du måste lära dig nåt jag inte kan lära dig här.

- Vadå? - Varför du vill hjälpa dem.

Gå. Anslut dig till världen. Öppna ditt hjärta för dem.

Ta reda på varför du vill bli deras förkämpe.

- Hittade du det du sökte? - Ja.

Jag tror det.

Jag fick veta vem jag verkligen är.

- Jag träffade min kryptoniska far. - Kryptoniska?

Krypton är min hemplanet. Där jag kommer ifrån.

Jag vet varför jag kan göra sakerna jag gör, mamma.

Jag vet att jag skickades till jorden för att bli planetens förkämpe.

Var det därför du kom hem igen? För att vara en hjälte?

Ja, men inte än. Det finns nån jag måste träffa först.

- Lana. - Hej.

Jag har goda nyheter. Det finns ett jobb på brandstationen.

Det är ju fantastiskt!

Så glad jag blir.

- Helt suveränt. - Det blir stort.

Nu går vi in.

Jag är ledsen, Clark.

Du var borta så länge och människor går vidare med sina liv.

Ja... Det är nog så.

Följ med så ska jag visa en sak.

- Vad är det här? - Jag drömde att du kunde flyga.

Men du flög inte som pojke utan som den du är nu.

Så jag sydde den här.

Mamma. Att lämna dig när pappa hade dött...

Det var nåt du behövde göra. Och det här behöver du göra nu.

Det är dags för dig att rädda världen, Clark.

Men det behövs nåt på bröstet.

Ursäkta, men var ligger Milledge Avenue?

Ursäkta mig. Var ligger Milledge Avenue?

Bromsarna fungerar inte! Jag kan inte stanna!

Se upp för människorna!

- Varsågod. - Tack. Ball kostym.

Tack. Min mamma har sytt den.

- Herregud! - Såg ni?

- Såg du det där? - Vadå?

En man räddade en pojke och flög rakt upp i luften?

- Flög han? - Som en fågel eller ett flygplan.

- Helgalet. - Såg du hur han såg ut?

En kille med mantel som flög. Daily Planet måste få höra om det.

Meritlistan är ett rop på hjälp.

Förlåt. Jag var reporter för skoltidningen.

I Metropolis behöver jag riktiga reportrar.

- Skaffa lite livserfarenhet. - Mr White.

Jag lär mig snabbt och gör vad som helst. Ge mig bara en chans.

Okej. Ingen sjukförsäkring eller övertid.

- Du hämtar min tvätt varje torsdag. - Absolut, sir.

Okej, du är anställd. Försök hänga med.

Ska jag...? Okej.

Alla här ska ses som stadens mest pålitliga vänner. Kom ihåg det.

- Lane visar hur allt går till. - Lane?

Vem sa åt dig att ha slips?

Var det Lombard? Strunta i honom.

Men han har biljetter till Meteors. Gillar du baseball?

Självklart. Vem gillar inte Amerikas favoritsport, ms Lane?

- Säg Lois. Vad hette du nu igen? - Clark Kent.

- Förlåt. - Jag har inte träffat en Clark förr.

Jag har inte träffat en Lois.

Min skolfröken hette Lois Hannigan så egentligen är du den andra.

Ms Hannigan var min favoritlärare och lärde mig skrivstil.

Den mystiske mannen slår till för tredje gången.

Han räddade en sjunkande båt. Det här får jag Pulitzerpriset för.

- Det känns som en stor story. - Som alla här vill skriva om.

- Pojkar och deras hjältar. - Är inte hjältar bra?

Ända sen han dök upp så är det allt folk pratar om.

Metropolis har andra problem som kräver mer än räddningsinsatser.

- Blixtarna? - Nazistsymboler dyker upp i stan.

Samtidigt som minoritetsägda butiker bränns ner.

Vet du vem som ligger bakom det?

Allt pekar på ett psyko med metallmask och trenchcoat.

- Det här kände jag inte till. - Jag har skrivit om det i månader.

Men rapporteringen hamnar i skuggan av mirakelmannen.

Hur kan jag hjälpa till?

- Clark, du måste få se. - Perry ska få sin tvätt.

Gissa vem som har blivit gripen.

Du behöver inte det där.

Det måste vara en av skummisarna. Jag känner det på mg.

Du är jättebra på det här.

Tack.

Jag måste bege mig.

Varför så bråttom? Ska du på dejt?

Nej, det är inget sånt.

Titta på Seinfeld-repriser och värma lite kycklingnuggets.

Du har varit till stor hjälp.

Jag kan be Perry ge dig en egen spalt om den lokala politiken, eller nåt.

Det behövs inte. Jag trivs här.

Med storyn eller sällskapet?

Det känns som en kuggfråga.

- God kväll, Clark. - God kväll, Lois.

- Har ni sett Lois? - Källan på biblioteket ringde.

Det rörde nån kille på en järnhandel.

Henry Miller?

Gör inte så här, Henry. De har inte gjort nåt fel.

De hör inte hemma här.

Det är ingen löparbana, Kent!

De har stulit min stadsdel och du tycker att jag är den onda?

Det är jag som är hjälten!

Inte ens du kan rädda alla.

Vem är hjälte nu?

Hur fick du reda på det här?

Jag har läst dina artiklar men har även min hörsel.

- Din hörsel? - Ja, min superhörsel.

- Vi har inte hälsat. Lois Lane. - Trevligt att träffas.

Och vem är du? Mister Metropolis? Den röda och blåa mannen?

Du kommer säkert på nåt.

Vem var det?

Superman.

Välkomna. Jag heter Lois Lane och här är den första intervjun med Superman.

- Tack för att du kom. - Tack själv.

Världen har fascinerats av dig sen du dök upp för ett år sen.

En stor fråga är hur länge du egentligen har varit på jorden?

I hela mitt liv, sen min planet förstördes.

När Krypton förstördes kraschlandade min flyktkapsel här på jorden.

- Var på jorden? - Det vill jag inte avslöja.

- Men det var nånstans i USA? - Tro inte det utifrån min engelska.

Var som helst är möjligt.

- Är språktalangen en superkraft? - Nej, jag är bara nyfiken på världen.

Jag ville lära mig om världens folk så jag lärde mig deras språk.

Hur många språk?

Alla.

Vad säger du när folk undrar vad du står för?

Jag står för allt gott och ärbart. Sanningen och rättvisan.

Den amerikanska livsstilen?

Du försöker få mig att medge att jag växte upp här.

Bryt! Kan nån fixa Lois mikrofon?

Avvakta för soundcheck.

Vi får inte veta mer. Han verkar bara nonchalera mig.

Inte alls. Jag tror att Superman gillar dig.

- Dumma dig inte. - Han ler ju åt dig.

Det är med såna blickar som mina favoritfilmer slutar.

Det är Supermans trick. Han tittar på folk på ett visst sätt.

Se mig inte som din producent utan som din bästa vän.

Jag märker att det slår gnistor om er.

Skärp dig, om du ska få världens mest eftertraktade man.

Jag är inte intresserad. Jag är kär i nån annan.

Clark på tidningen. Vi har umgåtts i några månader.

- Han är töntig, men jag gillar honom. - Han med glasögon?

Han är så rar. Vad bra. Jag visste inte att du var kär.

Jag har inte ens berättat det för honom.

Superman råkar inte ha superhörsel?

Kan vi fortsätta?

Ursäkta, det där var oproffsigt.

Ingen fara. Han är lyckligt lottad.

- Jag gör det inte lätt för dig. - Då skulle jag ta illa upp.

Beredd?

- Jag är nervös. - Kan du ens bli det?

- Tänk om din mamma inte gillar mig. - Det är omöjligt.

Du kanske inte har läst läsarbreven men det är fullt möjligt.

Vad roligt att ni kunde komma.

Se på dig!

Sen Clark berättade om er har jag längtat efter att få hit er.

Det är roligt att äntligen träffas.

- Många i Smallville vill träffa dig. - Mamma, du lovade.

Det är bara grannarna, Edelstein och bridgeklubben.

- Jag ser fram emot att träffa dem. - Kom in. Lunchen väntar.

- Hon är underbar. - Jag vet.

- Varför dröjde det så länge? - Jag behövde vara redo.

- För att träffa mig? - Jag menade inte så.

Jag tog med henne för att berätta vem jag verkligen är.

Är du säker på det? Det är inget du kan få ogjort.

Det visste jag från första gången jag träffade henne.

Jag är så glad för din skull.

- Är allt som det ska? - Allt är helt perfekt, kära du.

Följ med mig så ska jag visa en sak.

Jag kan inte fatta att jag har gift mig med Lois Lane.

Jag är bara din. I nöd och lust.

Du vet...

Jag har bevarat min hemlighet så länge.

Och nu vet jag varför.

Det var för din skull.

Så att vi kunde få det här livet tillsammans.

Jag vill inte dela det med nån annan.

Kanske fel läge, men jag vill berätta för pappa om bröllopet.

Han kommer att bli så glad. Så glad som ett hologram kan bli.

Han får vänta till efter smekmånaden.

Hur var bröllopsceremonin, min son?

En perfekt dag. Lois var vacker. Du borde ha varit med.

Du måste ta dig härifrån.

- Vad händer? - Gå!

Ut härifrån!

- Jag måste berätta en sak. - Vilken dag är det?

Jag är gravid.

- Är du gravid? - Ja.

Vi trodde inte ens det var möjligt.

Tre graviditetstester säger samma sak.

Vi ska bli föräldrar.

- Nåt konstigt hände innan du kom. - Jag kan knappt tro det heller.

Det var för det här du bevarade din hemlighet.

- För att få ett liv tillsammans. - Nu kan vi bilda familj.

Jag visste inte att jag ville ha en förrän nu.

Samma här.

- Vill du ha en pojke eller flicka? - Jag vill ha ett friskt barn.

Du är så förutsägbar. Då säger jag att jag vill ha en flicka.

- Är allt som det ska? - Jadå, och bättre upp.

- Ni ska få tvillingar. - Är det säkert?

Jag är inte helt säker men det verkar vara pojkar.

- För att jag önskade en flicka. - Jag blir pappa två gånger.

Kan jag få lite vatten?

Är det för att du är Superman?

- Pappa sa att allt kommer att gå bra. - Men vet inte att det är tvillingar.

- Det ordnar sig. Jag lovar. - Du behöver ju inte föda dem.

Jag föder inte barnen i Fortet.

Det här är inte verkligt.

Ett liv fyllt med minnen. Inget är större än att bli pappa.

- Vad har du gjort? - Missa inte den stora stunden.

- Det är snart över. - 27 timmar senare.

- Edge är här på nåt sätt. - Jag älskar dig med.

- Snart får Jonathan träffa Jordan. - Han vet allt.

- Du klarade det. - Vi har en familj.

Ja, det har ni.

Jordan och Jonathan Kent. Lois och Supermans tvillingar.

- Nej, de är bara barn. - Du känner mig inte, bror.

Jag skadar inte nyfödda.

Men som tonårspojkar...

Då blir det annorlunda.

Bra att du vaknade, Kal-El.

Nu kan vi prata om villkoren kring din kapitulation.

Jag förhandlar inte om mina söner.

Teknik skapad av Ter-Loc. En av Kryptons främsta vetenskapsmän.

Användaren kan gå in i nån annans sovande sinne.

- Du visste att jag skulle vara svag. - Och följde efter dig.

Där jag kunde gå igenom dina kära minnen.

- För att utpressa mig? - Nej, Kal. För att förstå dig.

För att förstå varför du förrådde ditt arv.

- Det var för din familj. - Du vet inget om dem.

En mänsklig fru och tvillingsöner. Så ofattbart tråkigt.

Du går omkring som en idiot istället för att vara Kryptons son.

- Fler än jag hade hemlig identitet. - För mig var det strategiskt.

Att en så mäktig man väljer att vara nåt mindre -

- visar hur medioker er värld är.

Vad du än vill ha, så får du det inte genom att hota min familj.

Det är inget hot. Jag förgör era liv genom att ta det du värderar mest.

Jag basunerar ut din hemlighet. Superman har en familj.

- Nej! - Visa ett annat sätt.

Jag bad om hjälp som din bror och du attackerade mig.

Du stal från mig och förstörde det jag hade skapat.

Lyssna inte på honom.

Han har vilselett dig. Precis som han vilseledde vår mor.

Jag pratade med Lara.

Hon tror att det finns gott i dig.

Men hjälpte dig att förgöra kryptoniska liv.

Liven som besatte människor.

Nog! Jag diskuterar inte moral med den där viskaren.

Här står jag, bror. Till kött och blod, din verkliga familj.

Förena dig med mig av fri vilja.

Jag låter dig inte göra det.

Då kommer du att få lida.

Jag älskar dig, min son.

Du är min största besvikelse, Kal-El.

Jag har drömt om att ha en bror och en familj.

Men du avvisar mig!

Det behövde inte bli så här.

Värre huvudvärk än efter tio glas whiskey.

- Det borde gå över på några dagar. - Hur mår Emily?

Hon är förvirrad och överväldigad.

- Vad vet hon? - Det väsentliga, som alla andra.

Edge gav människor krafter och styrde dem.

- Inget om utomjordiska själar? - DOD vill hålla det hemligt.

Ändå mycket att smälta. Människor i stan söker svar.

Då kommer de att söka en syndabock.

Jag kommer att stå överst på listan.

- Du ville väl, älskling. - Viljan är inte problemet.

Jag är för envis för att lyssna.

Jag borde inte ha gått till Edge utan din kännedom.

Apropå Edge. Vart tog han vägen?

Superman och DOD letar. Han dyker nog upp snart.

Det är som en krigszon med militären i stan. Världens undergång.

De kommer att ge sig av snart. De vill kolla alla som förvandlades.

Pappa har bra och dåliga sidor.

Men att se honom förvandlas till en annan person var...

- Det var säkert konstigt. - Jag trodde det värsta om honom.

Trots att mamma sa att det inte var hans fel.

Ibland vet man inte när föräldrar talar sanning.

De känner nog likadant för oss.

Familjemedlemmar ljuger för varandra och det känns dumt.

Tack för att ni är ärliga.

Visst. Ledsen att det blev en så dramatisk upplevelse.

Det var åtminstone sanningen.

Får jag vara ensam med Jordan?

Javisst.

Förlåt för att jag inte förklarade vad som hände.

Jon sa åt mig att berätta men jag var för rädd.

Jag vill inte bara vara vänner längre.

Inte jag heller.

Lois?

Vänta lite.

Jag vill be om ursäkt för hur jag har behandlat dig.

- Det är okej, Kyle. - Inte alls.

Jag hade fel om i stort sett allt.

Men allra mest hade jag fel om er. Ni är fina människor.

Jag är glad att vi har er i stan.

Tack.

- Så det är superofficiellt nu? - Jag antar det.

Jag är glad för din skull men nu när du har en flickvän -

- så vill pappa och jag prata med dig om vad vi förväntar oss av dig.

Pappa är hemma.

Er far återvänder inte på ett tag så farbror Morgan hälsar på.

Är det här livet Kal-El valde? En större besvikelse på nära håll.

- Du är inte välkommen här. - Så säger man inte till släktingar.

- Inte med pojkarna närvarande. - Var är pappa?

Jag lämnade honom nedbruten i sitt isslott.

Märklig plats för ett fort. Jag hade valt öknen för solen.

- Försvinn! Nu! - Sluta, Jordan.

Din son har ärvt ditt falska övermod.

Jordan!

- Låt bli mina söner! - Det här är ditt fel.

Du fick honom att vända sitt folk ryggen.

- Det här är mellan dig och mig. - Det är för sent för det.

Jag låter dem leva nog länge för att se dig dö.

Imponerande, Kal-El. Men det förändrar ingenting.

Jag gör som du vill om du låter min familj vara.

Svär att du underkastar dig mig så lovar jag att de förblir oskadda.

Gör det inte, Clark.

Jag underkastar mig.

Titta på mannen ni en gång kände för det blir sista gången.

Jag är ledsen. Vi behövde mer tid.

Han hade rätt.

- Det är... - Mitt hem.

Jag är redo, far.

Äntligen, min son.

- Vilket år är det på jorden? - Enligt deras tidräkning, 1987.

Har du utplånaren?

- Inte än. - Har jag en idiot till son?

- Ditt uppdrag var enkelt! - Jag har letat men inte hittat den.

Jag förstår. Vi måste förbereda oss så länge.

- Jag tränar dig själv. - Tack, far.

Vi måste utplåna all svaghet -

- så att du får all makt i den här världen.

Kommer fler kryptonier att göra mig sällskap?

Där har vi svagheten.

Du behöver ingen. Bara mig. Är det förstått?

- Ja, sir. - Första lektionen mäter smärta.

Det kan användas som ett strategiskt redskap.

I ditt fall är det nödvändigt att du står ut med den.

- Här är han, far. - Jor-Els son.

Kryptons värsta.

- Du behöver inte göra så här. - Se hur han bönar.

Han har inte utplånat sin svaghet.

Han har underkastat sig, far.

- Och utplånaren? - Tagen ifrån honom.

Då börjar vi.

Det händer, John. Precis som du förutsåg.

Jag tror att Superman har omvänts.

Text: Magnus Öberg Iyuno-SDI Group