Original subtitles

Tjejerna är på väg att upptäcka allt.

-Var fan har du varit? -Vi är i ett kritiskt skede.

Från och med nu rapporterar Sam till mig.

Om alltihop är en komplott så måste vi ge oss av på direkten.

-Du har en hel del att förklara. -San Gregorio är helt kontrollerat.

Som en tv-inspelning. Vi måste skynda oss.

Lorenas ambulans avvek från sin rutt.

-Vänd tillbaka! -Håll käften!

-Nu är det upp till dem själva. -Tack så mycket, professor.

-Hoppa in, snabbt! -De är i bilen.

Jaså? Är det du som hjälper dem?

Skjut honom om han försöker nåt.

Bilen stannar inte. Skjut!

-Miguel är död. -De är i fabriken.

Stanna!

Farväl.

-Vi måste tanka. -Jag vet.

-God kväll. -Vi har stängt.

Närmsta stad är tre timmar bort.

-Har du en bil utan spårsändare? -Vill ni inte ha svar?

-De här kartorna visar vart vi ska. -Jag håller med Dani.

Vi arbetar på det.

-Var är Puri och Tomás? Lever de? -Purificación och Tomás mår bra.

Du måste ju veta vad de gjorde med min dotter. Varför hon förändrades.

Jag litar inte på dem. Vi vill inte sluta som Miguel.

-Vad gör vi med kropparna? -Kremera båda.

-Germán? -Två skott, samma vapen, avsiktligt.

-Ska vi inte dit? -Nej, Vulch ljög.

-Vi skickar adressen. -Bra.

Skjut inte!

-Låt henne vara! -Ta dem!

Hoppa in! Hoppa in! Bestäm dig, dem eller mig? Hoppa in!

Jag tror att det var de.

Vi har precis dragit nya ledningar.

Vi har bytt lite lampor, de mest nödvändiga.

Vi tog med oss lite bensin.

Bra. Se till att aktivera alla säkerhetsprotokoll.

Alla, professor?

Du ska köpa frukt och framför dig ser du tre lådor med lock på.

En låda är märkt med äpplen, en låda med apelsiner-

-och en låda med både apelsiner och äpplen.

Men samtliga lådor är felmärkta.

Hur tar du reda på vilka frukter som finns i de olika lådorna-

-genom att ta en frukt ur varje låda?

Enkelt. Jag tar en frukt ur lådan märkt med apelsiner och äpplen.

Eftersom den är felmärkt, så vet jag nu vilken låda det är. T.ex. äpplen.

Då är apelsinlådan märkt med äpplen och sista lådan har båda frukterna.

-Det var enkelt. -Fråga nåt svårare.

När kan vi gå upp?

Du lovade för flera veckor sen. Jag vill se solen.

Jag med.

Men saneringsarbetet däruppe är långsamt och tråkigt.

När området är säkert att vistas i ska vi gå ut.

Gea?

Gea?

Professor?

Lorena är på plats. Vi gör iordning sjukavdelningen.

-Få igång övervakningssystemet. -Ja, professor.

Hämta vatten och ett par stolar medan vi väntar.

Men dina systrar dröjer nog inte så länge.

Mysko, eller hur?

Hittar ni nåt fint? Säg till om det är nåt.

Varför finns det utomjordingar på så många föremål?

Det är vanligt här i trakten.

För många år sen inträffade en explosion här i öknen.

Det var helikoptrar och döda kroppar. Folk trodde att det var ett ufo där.

Vänta, jag ska visa en sak.

-Vi ska väl inte dit, eller? -Jo. Vi måste rädda dem.

Inte så här, Daniela.

De kommer att spärra in oss, precis som i San Gregorio.

Titta. Ufon gjorda av glaspärlor.

Jag har bara fem kvar, så passa på.

De är fina.

Gillar du dem?

-Jag tar dem. -Okej. Det blir 200 pesos, tack.

Vet du nån som känner till den där platsen?

Jag vet inte. Folk gillar inte att prata om det, särskilt inte nu.

I går dök det upp såna där typer som inte setts till sen den gången.

Vatten.

-Vad sa du? -Vatten, snälla.

Vatten, snälla.

Kan du ge mig hörapparaten? Det är för mycket ljud.

Tänker du berätta var Daniela och Olivia är?

Snälla.

Be inte den där idioten om nåt, Victoria.

Så där ja. Bara le, lillsyrran.

Njut av de här små ögonblicken medan du kan.

Njut av dina små kulor medan du kan.

Jag ska slå dig gul och blå, Sam.

Det tvivlar jag på, Tammy.

Tror du inte jag märkte hur fuktig du blev när jag flyttade in?

-Låt bli, Samuel! -Din jävel.

Vad är det där för jävla attityd?

Vi tog hand om er, ni hade det bra, ni var trygga.

Att det gick som det gick är knappast mitt fel.

Tänker du inte prata med mig alls?

-De tog mina vänner. -Det är Sams fel.

-Varför hade du med dig Vulch? -Vulch ville hjälpa er.

Han fick ut er ur San Gregorio.

-Tror du verkligen det? -Det är sant, Dani.

Du kan inte misstro alla.

Alla verkar vara jätterädda. Ingen av dem jag frågade visste nåt.

Okej. Då får vi väl använda Kraften.

Det var en kvinna som tipsade om en enstöring som heter Lluvia.

Hon är tydligen dotter till en tekniker som jobbade där.

Ja, älskling. Ta hand om barnen.

Jag väntar på besked. Hej då.

-Allt bra? -Ja, de är hos min svärmor.

-Carlitos mår bättre. -Vad bra.

Germán, jag vill tacka dig för dina insatser under de här åren.

Jag vet hur tufft ni har haft det.

Ja, det har varit jobbigt.

-Särskilt för Ale och Carlitos. -Så klart.

Men astman kommer att lätta när Daniela inte är i närheten.

Så här är det, Sam...

Jag tror verkligen på det vi gör.

Det har jag alltid gjort, så jag ångrar ingenting.

Om du skulle få leda nästa fas, vad skulle du göra annorlunda?

-Ska vi inte till San Gregorio? -Nej, vi har haft för mycket läckor.

Och det innebär?

Styrelsen överväger att ta dem till gränsen-

-och skaffa tillstånd att åka över.

Vi avslutar det hela där.

Att utveckla tjejernas fysiska och sociala kompetens-

-var väldigt viktigt för det vi försöker uppnå.

-Isoleringen hade redan misslyckats. -Tror du att det bara berodde på det?

Under första fasen försökte vi göra alla genmodifikationer på en gång.

Resultatet blev rena rama dynamiten.

Du skulle ha sett första gången hon blev testad ute i fält.

Om de här tjejerna är imponerande är det ingenting jämfört med henne.

Hon var som en tsunami, man kunde inte slita bort blicken.

Gea?

Pappa?

Professor. Du måste kalla mig professor.

Jag tappade bort er. Var var ni?

Vi har sökt efter dig i flera dagar.

-Mår du bra? -Jo, men jag var jätterädd.

Du tycks ha klarat dig bra själv.

Jag var rädd för de kontaminerade områdena.

Jag irrade runt utan att hitta nåt.

Det är ett jättestort område.

Allting är sanerat, tack och lov.

Jag lämnade bilen några kilometer bort.

De måste få veta att jag hittat dig. Kom nu.

Tack, professor, för att du hittade mig.

Gea blev sig aldrig lik efter den erfarenheten.

Nu åker vi hem.

Hon blev alltmer obstinat, labil och osocial.

Gea!

Gea!

Tiden är ute. Följ protokollet som vi kom överens om.

-Då hinner vi inte evakuera. -Ingen evakuering, följ protokollet.

Om du vägrar så får det konsekvenser.

Gea?

Jag vet att du lyssnar, Germán.

Avvakta. Jag kan kontrollera henne. Gör inget dumt.

Gea!

Hallå?

Fröken Lluvia? De sa att ni kan berätta om anläggningen i öknen.

Kan vi talas vid?

Hon är inte hemma, Dani. Vi kommer tillbaka imorgon.

Och om vi erbjuder pengar?

Det hjälper inte om hon är rädd. Vi åker dit och sen får vi se.

Nej, Dani.

Vi vet inte hur man tar sig in eller hur många som finns där.

Vi får sätta vårt hopp till din list.

Det är kört.

-Här. -Nej, det är okej.

Vi kan dela på den.

Nu har vi ved så det räcker.

Jag går och lägger mig.

I bilen. Jag sätter på radion.

Och värmen. Jag lär nog sova hela natten, jag är helt slut.

-Sov gott. -God natt, Oli.

Du? Kan du hämta en sak i ryggsäcken?

Snälla.

-En sak? -Ja, en överraskning.

Vilken överraskning.

Bra, nu kommer du att berätta allt.

-Vadå för nåt? -Hur du blev inblandad i det här.

Germán, narkosen verkar inte bita på Tamara längre.

-Vad föreslår du? -Vi får nog övergå till elchocker.

Bolaget lär nog inte uppskatta om vi steker hennes hjärna.

Det är ingen sofistikerad metod-

-men du såg själv hur svårt det är att hålla Tamara sövd.

Hon är en tickande bomb här.

-Ska du redan åka? -Jag måste städa upp efter fas två.

Om Tamara blir stökig, ge henne elchocker.

Och skulle hon bli mycket värre, så hör av dig.

Jag är tillbaka om några timmar.

När träffade du henne senast?

Jag hälsade på henne på sjukhuset när jag fick lämna San Gregorio.

Hon sa åt mig att leva mitt liv.

Att jag skulle sluta skydda henne.

Det är så de värvar dig om inte pengarna lockar.

Vilka skitstövlar.

Vet du varför de gör allt det här?

Nej, vi fick inte ställa frågor.

Men... Nån måste väl veta?

Jag vet inte vad de ska med mig till. Det kanske blev nåt fel på mig.

Så är det inte, Dani.

Om det var nåt fel på dig hade det var lättare att få ut dig.

Du är väldigt speciell.

Varför slängde de ut dig?

Jag skulle hålla mig till Lorena.

Men Lorena...

Det var inte att jag struntade i henne...

...men jag ville vara...

...med dig från första början.

Vem fan är du?

Ni sökte mig i mitt hem.

Lluvia?

San Gregorio är igenbommat, Tomás.

-Du kan inte hota med det. -Det är inget hot. Vi vill ha Lorena.

Jag antar, Purificación, att du inte sa nåt till din...

...make om det vi pratade om.

Purificación och jag är redan överens.

Om hon förde dig till mig så skulle jag ta henne till Lorena.

-Är det hans idé? -Lorena behöver oss.

Vi har inget att sätta emot. Vi kan inte vinna.

Så det var lika bra att offra mig?

Det bästa är om hon får vara med en av oss.

Vet du vad? Du kan gå. Gå till henne.

Jag är vegan, tack.

Cristina var min mamma och...

...hon jobbade som tekniker på anläggningen för 18 år sen.

Berättade hon vad de gjorde där?

Vi sågs knappt. Hon kom hem sent på kvällarna.

Några veckor innan det hände märkte jag att hon var mycket nervös.

Hon sa att det skulle sluta illa. Det var nog därför hon berättade.

Hon sa att det fanns ett subjekt.

Ett subjekt?

En person som hade varit inlåst där hela sitt liv-

-tills hon började ana att den bakomliggande anledningen...

-...var en lögn. -Vilken anledning?

Forskarna som jobbade där trodde att världen skulle gå under.

-Ett kärnvapenkrig? -Nej.

Kalla kriget tog slut för 28 år sen.

För mig är det som om det tog slut igår.

De här personerna trodde att vi hade nått en punkt-

-där vi var bortom räddning.

Men de höll tyst om det för att inte orsaka panik.

Vad ville de här personerna?

Förbereda mänskligheten på att överleva.

Överleva vadå?

Klimatförändringar, naturkatastrofer...

Att jorden skulle bli obeboelig.

Lorena är vår dotter. Vi har tagit hand om henne i 17 år.

Ni varnades för att skapa starka band ifall nånting skulle gå snett.

Och det var exakt vad som hände.

Samuel, vi har en överenskommelse, så ta mig till Lorena.

Nu är det så...att hur det än är med vår överenskommelse, Purificación...

-...så kan jag inte. -Varför inte?

För jag har ingen jävla aning om var Lorena är.

Jag vet inte vem som tog henne, men jag antar att det var Vulch.

I så fall går vi.

Mina kunskaper är 30 år gamla.

Men jag har läst om ozonhålet.

Och om växthuseffekten på Venus.

Ja, det var just därför de började förbereda sig.

På vilket sätt då?

De skapade en varelse-

-som kallades "den perfekta överlevaren".

-Jag skar mig på ett glas. -Det syns ingenting.

Som en övermänniska?

Hon hette Gea.

-Var hon en flicka? -Ja.

Men hennes överlevnadsegenskaper var extremt optimerade.

Jag har läst om det. Den vedertagna termen är transhuman.

Vad hände med flickan?

En explosion. Många döda, försvunna.

-Vet man vad som hände? -Polisutredningen lades ner snabbt.

Anläggningen övergavs och förföll, och nu ligger den i ruiner.

Känner du till platsen?

Ja.

Jag har varit där.

För många år sen flyttade jag till mina farbröder.

Men jag återvände för att ställa de här personerna till svars.

Då måste du följa med oss-

-för det som orsakade din mammas död pågår än i dag.

Ja.

Lämna oss ensamma, Cano.

Dubbla hennes dos.

Slappna av. Kämpa inte emot.

Du är ett jävla svin, Germán.

Fortsätt så.

Hennes puls sjunker snabbt.

Ingen fara, hon tål det.

Den fortsätter att sjunka.

Använd hjärtstartaren.

Högre spänning.

Fort!

Ut med dig, jag behöver din bil.

-Gick det enligt plan? -Ja, enligt plan.

-Svalde de betet? -Ja, de är redan i bilen.

-Vad gör du? -Jag söker efter täckning.

Mobiltelefoner behöver en satellit- eller antennsignal.

Ju större avstånd desto sämre täckning.

-Då kan man varken ringa eller surfa. -Okej.

Jag hade täckning en kort stund så jag pratade med mamma.

Hon mår bra.

Men Lorenas föräldrar svarar inte.

-Är det dåligt? -Jag vet inte om signalen gick fram.

Hur mår du?

Bra, men det känns konstigt.

Alla ljud och lukter är väldigt intensiva.

Det där som vi gjorde igår kanske fick dina sinnen att vidgas.

Lugn nu. Du vet att jag har upplevt det här tidigare.

Självklart är du påverkad av tiden i fångenskap.

Gå och sök efter täckning så håller jag koll på vår hippievän.

Okej.

Här är det. Kom.

-Här? -Öppna den.

Vad gör du, Oli?

Letar efter en planritning över anläggningen.

-Det där verkar vara en sovsal. -Ja, eller sjukavdelningen.

Lorena är nog där, kanske Victoria och Tamara med. Hur tar vi oss dit?

Jag kollar.

-Vulch. -Är han här?

Jag tar hand om honom. Hitta Lorena.

Så där.

Det behövs inte. Jag har den här.

Målet lokaliserat.

Backa tillbaka!

-Sist jag såg dig var du död. -Sänk vapnen.

Ryck tillbaka.

-Vad vill du, Dani? -Ge mig Lorena, Victoria och Tamara!

Victoria och Tamara är inte här. Sam har dem. Vi samarbetar inte.

Du saknar...dina vänner, vilket är fullt förståeligt.

Du har gjort framsteg, Dani.

Din känslomässiga och mentala styrka-

-går inte av för hackor.

Vi gjorde allt för att stoppa dig och du stod pall.

Jag struntar i ditt jävla smicker. Vad vill du?

Är du säker på att det är här?

Det är adressen Olivia gav oss.

Kom.

Vänta på mig.

Till skillnad från dig så känner jag av drogerna.

Den här vägen.

Hitta era vänner.

-Men... -Hitta era vänner. Nu!

Lorena trodde att vi var rymdvarelser men Olivia kallar oss "transhumana".

-Så vad fan? -Olivia har rätt.

Ni är alla helt och hållet mänskliga.

Vi är de perfekta överlevarna.

Stanna.

Jag tror att det är ditåt. Kör.

Människan måste utvecklas i en mycket snabbare takt än normalt.

Det är ni som ska visa vägen.

Här är det.

Ni fem är nyckeln till vår överlevnad.

Överlägsen intelligens.

Hitåt.

Fysisk uthållighet.

Effektiv energianvändning.

Förstärkta sinnen.

Jag känner doften av Olivia. Ditåt.

Och en förbättrad fortplantningsförmåga.

Lore...

-Lorena? -Oli...

JP?

Du är den viktigaste av alla, Dani.

Alla ser det inte så, men det gör jag.

-Jag hjälpte er att fly. -Vi flydde och nu jagas vi som djur.

Det är Samuel.

Vi gav er några av naturens mest förbluffande egenskaper.

Sluta dra ut på det och säg vad fan jag är!

Du kan stjäla gener.

Du kan tillgodogöra dig andra människors egenskaper-

-när du kommer i kontakt med deras dna.

Men du saknar förmågan att assimilera din arvsmassa permanent, än så länge.

Jag lyfte dig utan ansträngning.

Allt är så intensivt: lukter, ljud.

-Händer det fortfarande? -Jag vet inte, det kommer och går.

Det är nåt konstigt med mig.

Du är den som kommit längst, Dani.

Bara du och ett fåtal parasiter kan överleva extrema förhållanden.

Så jag är en jävla parasit?

Vänta.

-Vänta! -Vi har hittat Lorena.

-Han tog oss hit. Han är okej. -Oli!

Jag trodde inte att vi skulle ses igen.

Hur mår hon? Vad är det med henne?

Mår hon bra?

Det går i vågor. Hennes kalium- och natriumvärden är förhöjda...

-...men hon borde nog klara en flytt. -Och Dani?

En kommandostyrka har tagit sig in.

-Vadå för kommandostyrka? -Jag vet inte mer än så.

Vi måste ge oss av, Dani.

Eller så ser jag på medan ni dödar varandra.

-Om Samuel hittar dig är du död. -Var det inte vi som var så viktiga?

Jo, men Samuel är rädd.

Flera som jobbade med experimentet var kritiska till att skapa...

...en människa med dina förmågor.

-Du betraktas som väldigt farlig. -Du har inte berättat allt.

Du har en genmutation som låter dig absorbera andra organismers energi.

-Kan jag göra det? -Det är nödvändigt för att överleva.

Titta, Dani. Det är du och två katter.

-Rör inte barnet! -Lorena mår bra.

-Får jag sova här? -Nej, Dani. Du får sova i din säng.

-Snälla. -Okej, men jag sover i mitten.

-Varför sa hon inte hej då? -Vi vet inte.

-Yolanda? -Hon försvann.

Jag gjorde min familj illa. Jag dödade Yolanda.

Framåt, framåt, framåt!

Släpp den!

Eric, Daniela...

Vilken nostalgitripp, Eric. Tillbaka hit efter alla dessa år.

Dani, vi fick en dålig start.

Eric har säkert förklarat hur viktigt vårt arbete är.

Vi kan säkert komma överens.

-Du och jag? Lägg av, Sam. -Lyssna på mig...

Jag lovar att säga sanningen, utan undantag, från och med nu.

Dra åt helvete!

Vad fan! Var de inte neutraliserade?

Vi har gripit professorns mannar, men vi är under attack!

Det måste vara min galna syster.

Rör dig inte!

Nu räcker det! Ta mig till Lorena!

Så ja.

Vänta. Vi kan inte gå utan mitt barn.

Lore... Det kommer att bli bra. Du har inget barn.

Jo, det har jag visst. De tog det. Vi kan inte gå utan mitt barn.

Du kom hit med JP och Olivia. Ingen annan?

-Lluvia, Cristinas dotter. -Vem är Cristina?

En anställd som dog här för 20 år sen.

-Det fanns ingen Cristina. -Vem är hon i såna fall?

Nej, nej. Vänta.

Nån kommer.

Vem fan är du?

Jag heter Gea.

Jag hörde att ni var på väg så jag väntade på er.

Pappa?

-Gea är här, Eric. -Ja, jag vet.

Vi måste stoppa henne. Sist försökte vi döda henne.

-Du försökte döda henne. -Vill du försöka förklara det?

Jag vet hur du fungerar, Eric. Aktiverade du säkerhetsprotokollet?

-Du får inte göra det. -Vadå? Vad pratar ni om?

Pappa... Germán, släpp den! Annars skjuter jag.

Gör vad du vill. Jag försöker rädda livet på oss.

Mina vänner är min familj. Jag skjuter dig om jag måste.

Jag är ledsen.

Dani?

Dani?

Är du oskadd?

Hör du mig?

Det är över. Vi måste härifrån.

Jag är ledsen, men här skiljs våra vägar åt.

Nej! Nej, Dani!

Nej, snälla...

Översättning: Angel Hammer VSI